Nybyggarna i Kanal5

Bild: Från Nybyggarna säsong 1 i Kanal5

Jag har hittat ett nytt favoritprogram, lite sent men ändå. Det är Nybyggarna i Kanal5. Jag är inte så aktiv när det gäller TV-tittande och programmets första säsong gick mig fullkomligt förbi. Teasers för andra säsongen såg jag och tänkte att ”det där vill jag se”.

På senare tid har jag känt mig ganska trött på alla dramaserier som går där alla eländen avlöser varandra och jag kan känna att det tär på min förmåga att tänka positivt. Varför ska jag dra ner mig själv med saker som inte ens händer och existerar?

Realityserier har haft en dålig eftersmak för mig.Det tycker jag ofta handlat om människor som åker och shoppar, super på färjor eller låser in sig i ett hus i 100 dagar och beter sig som svin. Jag vet inte, visst det är reality men inte i min smak.

Nybyggarna däremot är ”verklig” reality, med riktiga människor, riktiga problem och både bra och dåliga slut. En TV-satsning med ett mål att förbättra samhället där de som är satta att sköta det, uppenbarligen ganska ofta misslyckas.

I helgen har jag och min fru plöjt hela säsong 1 och har nu börjat beta av säsong 2. Det går ungefär som jag förväntat mig, bra för några, sämre för andra. Vissa tappar fotfästet ett tag men reser sig upp igen. Det är tragiskt, sorgligt, lyckligt och ibland fruktansvärt vackert! Det är sådant här jag mycket hellre fyller min hjärna med. Lär mig mer om människor och livsöden direkt från verkligheten.

Idag när jag tittade på avsnitt 3 av Nybyggarna, kom jag att tänka på den realityserie jag själv varit med i, SVTs Mot Alla Odds och vännen Rickard som själv har varit kriminell och missbrukare i många år och en av de som återfått fotfästet och hittat tillbaka till livet igen. Att jag kom att tänka på honom just under avsnitt 3 har inget med avsnittet att göra, bara det att jag velat se honom där som coach och förebild. Inte vet jag om han ens velat men det hade varit väldigt bra.

Jag har ofta känt att vissa som börjat i realityserier och dokusåpor har fått ett oförtjänt stort kliv i karriären medan andra, betydligt mer intressanta människor faller i glömska och aldrig syns mer. I vilket sammanhang jag själv skulle vilja synas vet jag inte och därmed kan jag inte klaga, men min aha-upplevelse gällande mig kanske kommer någon dag.

Men idag tänkte jag på Rickard. Han blev en känd TV-personlighet under våren 2013, med en bakgrund som kriminell, missbrukare och på senare tid också med en funktionsnedsättning med sitt amputerade ben. Det hade varit starkt. Nu spelades väl programmets andra säsong in ungefär samtidigt som Rickard syntes med mig och 8 andra i TV-rutan.

Andra bloggar om: , , , , ,

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.