Ikväll genomförde jag mitt första träningspass på cykeltrainern efter min nyckelbensfraktur för två veckor sedan. Det skulle ha blivit utomhuspremiär ca 8 mil idag på förmiddagen, men jag vågade faktiskt inte riktigt köra ”på riktigt” ännu. Mitt nyckelben värker fortfarande och vissa rörelser går trögt att genomföra och när jag rört mig mycket finns en liten spänning i nyckelbenet som inte är behaglig. Men direkt ont gör det sällan längre.
Men ikväll var det alltså dags att prova köra på trainer. Det blir statiskt och inga påfrestningar som det kan bli vid kurvor eller inbromsningar och jag får öva lite bålmuskulatur genom att träna på att inte stödja för mycket på händerna på styret.
Och det gick riktigt bra. Givetvis känner jag av min skada och får vara försiktig när jag för höger arm fram till styret och inte heller för stora rörelser i sidled. Jag har fått lära mig att kroppen avger ämnen vid hård träning som motsvarar en viss kemisk dos smärtstillande medel och vid slutet av träningspasset kändes det också helt OK.
Nu börjar jag känna mig lite hoppfull inför Halvvättern nu på söndag följt av Vätternrundan en vecka senare. Jag kanske inte kommer vara i absoluta toppform och att jag inte ska känna av axeln över huvud taget vågar jag inte riktigt tro på. Men att inte kunna genomföra loppen alls vore ganska knäckande faktiskt.
Så nu ska jag göra kväll med en nöjd känsla i kroppen :)
Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Träning
Håller tummarna men så envis som du verkar så kommer du garanterat greja det