Midsommartankar från ett maskrosbarn

När vi bildade familj hade jag sedan länge lovat att inte upprepa en del saker som jag upplevt i min barndom. Mina barn skulle aldrig få stryk och aldrig växa upp med missbrukande föräldrar. Inget av det var svårt att uppfylla. Jag blev varnad för, och var mer rädd för att bli för strikt och fördömande så att det upprepade sig var annan generation istället, men det har också känts ganska tryggt. Jag har ingen total fördömande inställning mot alkohol. Jag kan visst dricka vin till middag eller ta en öl med kompisar och prata strunt en kväll. Men står valet mellan träning och öl, vinner träningen lätt och jag känner inte att jag måste ha en bärs vid vissa bestämda tillfällen.

Men vid varje jul och midsommar har jag svårt att känna den där lyckan och glädjen. Jag kan inte avgöra om det är barndomen eller bara min person som gör att jag inte gläds åt julens lekar och klappar eller midsommarens stång och danser. Det känns fånigt och överdrivet och bara som ett stort varför?

Så på något sätt antar jag att jag för något dåligt vidare och just detta har jag aldrig lyckats hitta en lösning på genom åren och snart är barnen stora. Jag bara klarar inte att låtsas tycka det är störtkul. Jag sitter gärna och äter gott och har det trevligt. Barnen som leker runt omkring och det får gärna regna, det rör mig inte i ryggen. Men vaddå små grodorna?

I min ungdom blev de här högtiderna bättre och nyktrare och mindre ångestframkallande och det var jag tacksam över. Det lyckades ändå inte reparera och skapa den där känslan som aldrig funnits. Det tycks inte spela någon roll vart man firar midsomrar, nästan i alla väderstreck finns fulla vuxna och unga.

När jag känner så här brukar jag alltid minnas midsomrarna ute på Muskö. Där fanns visst fulla människor bland firarna men inga av oss. Det spelar ingen roll vilket av åren, allt var ändå perfekt, vattnet varmt, bad och god mat, även om det regnade.

Jag läser artikeln Jag känner mig så ensam i Aftonbladet som handlar om barn till missbrukande föräldrar. Att det är otroligt många unga som tar hand om sina vuxna anhöriga under semestrar, torkar spyor och plockar tomglas, som man beskriver det,. Eller bara driver vind för våg utan någon som orkar bry sig eller ha lust att göra något för att annat, spriten är viktigare.

Man skriver att alkoholkonsumtionen har stigit i år igen, att vi i genomsnitt dricker 10 liter ren sprit per person och år — undrar hur många öl det motsvarar, jag som aldrig dricker sprit. Och för alla dom jag känner som inte dricker alls, finns det någon annan som dricker dubbelt så mycket. Det är en skrämmande tanke.

Men jag är inte bara maskrosbarnW jag är också förälder med tre barn utspridda i tonårens olika faser. Jag ser både ett av mina barn som dras till alkohol, tycker sprit är coolt och verkar ha kompisar som festar gärna och mycket.

Här köps inte ut någon sprit, ändå alla dessa festande ungdomar. Det är klart, det var inte svårt att få tag på alkohol på min tid heller. Äldre kompisar, kompisars syskon eller föräldrar eller varför inte A-lagarna utanför Systemet som gör vad som helst för några spenn extra. Om det betyder sprit till allt för unga är skit samma för dom.

Och festerna då? Dom måste äga rum någonstans. Oftast inte i en skogsglänta, utan hemma hos någon. En familj som godtroget lämnar hemmet med enbart ungdomar, eller föräldrar som vet vad som ska ske och inte vet vad man ska göra åt det, eller i värsta fall tycker att det är en naturlig del av utvecklingen. Eller föräldrar som under festen tappar kollen och omdömet och låter barnen dricka.

Jag har varit redlös två gånger i mitt studentliv. Det var så hemska upplevelser att jag minns dem än idag. Första gången vaknade jag upp i min lägenhet, med hemnycklarna på dörrmattan och en spya på golvet nedanför sängen. Någon, oklart vem hade levererat mig hem och bara där hade det kunnat hända saker. Spyan hade jag inget minne av men jag tackade högre makter när jag vaknade, att jag tydligen haft lite kraft för att vrida huvudet och böja mig över sängkanten. Livet hade kunnat sluta där.

Andra gången vill jag inte ens skriva om, men det blev den sista jag lät någon supa mig under bordet och därefter såg jag till att alltid ha kontroll.

Så ta det lugnt där ute ikväll och alla andra kvällar. Det blir mycket fokus kring högtiderna men jag vet att problemet finns året om.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera