Före detta ledarhunden Gustav i hundhimlen

Jag fick nyligen höra att min gamla ledarhund Gustav nu lämnat det jordiska livet och jag kände bara att jag måste skriva något till hans minne.

Gustav kom i juni 2004 och var en stor Labrador med enorm mängd energi. Det var ständigt full fart på honom och allt gjordes springande eller hoppande, aldrig lugnt och sakta. Ett litet roligt måtto jag hade för honom var att det blir en del fel men väldigt mycket rätt också och det stämmer ofta på hundar med så mycket energi. Det var väldigt positivt för mig. Arbetsviljan och lusten var i stort sett obegränsad och ingen miljö var för tuff för den hunden. Stockholms centralstation i rusningstrafik var himmelriket för honom jämfört med en tom, lång och tråkig gångväg där en sådan hund lättare tappade koncentrationen. Jag fick honom och får fortsatt liknande hundar med tanke på det liv jag lever.

Ett par väldigt starka minnen som hänger ihop med den hunden är dressyrträningarna under de uppföljningskurser vi var på. På inkallningar kom han alltid som skjuten ur en kanon och använde ofta mig för att bromsa och inrättning i fot skedde alltid i jämfota skutt.

När vi stod och väntade på buss eller tåg var han ofta väldigt otålig om väntan blev mer än 40 sekunder :) Först satt han perfekt fot vid sidan av mig, men snart åkte rumpan ut så att han till slut satt mer framför mig än bredvid mig så han kunde titta på mig. Först kom små gnyn, sedan små dämpade skall och till slut små skutt på mig för att visa sin otålighet. Det var väldigt vanligt att medresenärer som stod i närheten skrattade åt hans otroligt charmiga beteende :)

Efter en tid började vi få problem. Det började med att en lös hund i området där vi bodde kom springande och anföll Gustav bakifrån medan han arbetade i sin ledarhundssele. Det var någon argsint Terrier som inte borde varit lös. Det blev inga fysiska skador men Gustav började bli på sin vakt mot andra hundar och bakom sig. Inför hundmöten började han ladda upp väldigt mycket och jag som inte kunde se vad vi mötte blev också stressad och irriterad.

När ett sådant påhopp bakifrån upprepades, antagligen av samma hund så blev det för mycket. Gustav gjorde utfall mot nästan alla hundar vi mötte och började ladda inför varje gathörn i fall det skulle komma någon. Där jag jobbade på Södermalm i Stockholm, gav det tyvärr ganska ofta utdelning då det var väldigt hundtätt.

Vi gjorde några försök tillsammans med instruktörer att rätta till det men beslutade sedan gemensamt att pensionera Gustav och förse mig med en ny ledarhund. Min bror med familj fick i juli 2007 bli hans nya hem och där har han förgyllt deras tillvaro sedan dess. Jag har träffat honom några gånger och det har varit bitterljuva möten. Samma gamla glada energiska hund som jag önskat kunnat fortsätta arbeta med mig. Ändå kändes det bra att kunna ge honom ett bra liv vilket var förutsättningen för att pensionera honom.

I filmklippet nedan kan man se Gustav i typisk action då överskottsenergin svämmade över :)

Se ledarhundar i arbete

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera