I början av mars i år lades Stockholms Syncentral ut på anbud. Landstingspolitikerna vill privatisera och bli av med verksamheten. I mitten av mars hölls ett informationsmöte som väl i och för sig gav svar på några frågor, men långt ifrån alla man har.
Sedan dess har det inte hänt så mycket. Anbudstiden har förlängts två gånger. Urpsrungligen var sista datum för att komma in med anbud i början på april vilket slutligen blev nyligen i början av maj.
Något nytt har egentligen inte framkommit och vi kommer heller inget att få veta förrän antingen avtal med ny aktör är skriver eller om inget anbud inkommit och beslut fattats om hur man ska hantera det. Dock har frågor inkommit som gör att man förstår att det åtminstone funnits minst en intresserad aktör.
Det finns inte mycket att ta ställning till i dagsläget och man kan bara spekulera. Men det som är på allas läppar tror jag, är just det om det kommer bli bättre eller sämre för just ”mig” och för våra klienter. Inte ens någon gång i mitten på sommaren när vi förväntas få veta vem det blev, går det att avgöra någonting alls vare sig för egen del eller för våa klienter. Om det blir företag ”X” eller ”Y” kommer det inte säga mig någonting som underlättar i beslutet hur jag ska göra och vilka möjligheter jag har.
Man försöker jobba på och inte tänka så mycket på det som man ändå inte kan påverka eller få svar på. Det är inte så meningsfullt att oroa sig då. Man får inta lite ”YOLO”-stil, svar på ens frågor kommer tids nog. Men jag hatar att vänta oavsett om det är på ett paket på posten, besked om ens framtida arbetssituatione ller döden. :)
Här på jobbet är det nog många som tror och hoppas på att ”ingen vill ha oss” och att inga anbud inkommit, men det tror jag inte alls på. När man bestämde sig för att avyttra vår verksamhet fanns nog en stark idé om vem eller vilka som kunde tänkas vara intresserade. Men idag blev det väldigt konkret på ett obehagligt och oväntat sätt. Vår personalansvarige har gått ut med ett mail till samtliga för att be oss bekräfta så att vår anställningstid inom Landstinget stämmer. Inget konstigt med det säkert, bara det är det blev som ännu ett konkret bevis på att det händer saker som man inte har någon koll eller kontroll över.
Och när det är dags, när vi vet vilken aktör det blir, när vi kanske fått träffa dom och dom presenterat sin framtidsplan för oss, när vi fått ett konkret erbjudande om anställning i den nya verksamheten, blir det då lättare att avgöra hur man ska välja? Alla har sina orosmoln och funderingar och för mig tillkommer en massa oro och funderingar kring min funktionsnedsättning. Jag har tyvärr rätt lång livserfarenhet av fördomar och rädsla och okunskap kring funktionshinder. Vad än många tror, måste man ständigt prestera mer känns det som för att ständigt bevisa att man är lika bra som vem som helst annars. Och ändå lyckas det inte. Man halkar efter i löneutveckling och får inte samma yrkestitel som andra som gör samma arbete och det ständiga fokuset på vad man inte anses kunna jämfört med andra, vilket i nästan alla sammanhang är helt fel. Att kämpa emot en omöjlig fiende känns det som och det gör mig trött och ledsen.
De nya cheferna kan vara likadana, eller bara okunniga, jag kan behöva börja om min strävan att bevisa min förmåga och duglighet. Dom kan också vara helt suveräna. Om inte fria från fördomar så åtminstone öppna för att ändra dom. Dom kanske är som just chefer borde vara, se förbi funktionsnedsättningar och enbart se till kompetens. Det kommer jag inte kunna avgöra förrän jag tackat ja eller nej till ett erbjudande. Tackar jag ja förlorar jag min trygghet inom en stor arbetsgivare som kanske, eventeullt kan ge mig ett nytt jobb. Tackar jag nej kanske denna stora arbetsgivare inte alls kan ge mig ett nytt jobb och då blir jag arbetslös.
Som det känns nu, innan man vet mer, blir nog detta det svåraste beslutet någonsin i mitt arbetsliv. Jag undrar om andra känner likadant?
Nu är det bara att sitta ”lugnt i båten” ett par månader till och invänta mer information.
Andra bloggar om: Arbete, Jobb, Syncentral, SLL, Stockholms Läns Landsting, Upphandling
Det enda jag kan tipsa om är att om du måste söka om din tjänst så gör det som om det är ett nytt jobb som du verkligen vill ha. Dvs. lägg ner din själ i ansökan, CV och presentation samt förbered dig. Sånt gör avtryck. Depp gör det inte.
Nej man behöver inte söka om sin tjänst. En ny aktör är skyldig att ta över personalstyrkan som den är och alla kommer att få ett erbjudnade. Däremot har man sedan ingen garanterad anställningstid. Dock räknas ens anställningstid och förs över med till den nya tjänsten och företaget.