Sthlm Bike 2017

Klockan ringer 05:00 och som vanligt sådana här dagar, har jag sovit ganska oroligt, rädd att försova mig. Så jag vaknar och flyger ur sängen klarvaken. Jag känner mig inte ens trött längre.

Det blir ingen frukost idag. Frukost får vi vid målgång och loppet kommer ändå bli av det lite lugnare slaget och inte så förfärligt långt så jag kommer orka köra på reserverna.

Alla kläder ligger framlagda i rätt ordning. Bara att smörja in benen med liniment eftersom det inte längre är högsommarvärme ute såhär tidigt. Alla förberedelser och lukten av linimentet får nästan kroppen att gå igång, pulsen stiga och svetten att börja rinna. :)

05:40 kommer min pilot ”MP”. Vi pumpar rätt tryck i däcken och promenerar den korta vägen till pendeltåget. Förvånansvärt många som ska ut och resa såhär dags men ingen cyklist i sikte ännu. På Stockholm Södra kliver vi av och där stöter vi på dom första deltagarna. Vi rullar ner till start och för en gångs skull är vi ute i väldigt god tid med över en halvtimme till start. Området är än så länge ganska tomt på folk, men fler tillkommer hela tiden. Jag hälsar på min chef som ska rulla med sitt kompisgäng och sedan går vi fram och ställer oss i den svarta, snabba gruppen längst fram och inväntar våra kompisar.

Thomas, Patrick och Patrizia ansluter och vi är redo. Patrick och Patrizia ska köra på sina nya MTB, bara den en prestation ett sånt här lopp. Dom kommer inte riktigt hålla vårt tempo.

Starten går och vi rullar iväg. Jag skriver ofta om den här känslan när starten går, hjul mot asfalt, växlar som rasslar, glada människor runt omkring och staden luktar fantastiskt och är så tyst en sådan här tidig söndagsmorgon. För mig är det så häftigt att få cykla i stan som alltid annars utomhus bara rullar på landsvägar och idag dessutom i en biltom stad på avstängda vägar för oss cyklister.

Färden går över Djurgården upp mot Gärdet och Frihamnen. Vi rullar förbi dom flesta men ute på Djurgården får vi vårt klassiska kedjehopp där kedjan fastnar innanför kransarna och det tar en stund att få ordning på. Det är ett problem tandem dras med verkar det som. Många av dom vi passerat rullar förbi igen. Men vi är snart igång igen och kör på lite.

Vid Stora Skuggan är banans första depå och vi stannar för en kaffe och chokladboll. Fikastoppet blir lite längre än vad jag egentligen gillar, men jag fryser inte, det är ingen tidtagning och staden inbjuder inte till allt för snabbkörning. Vi träffar Patrick och Patrizia igen innan vi rullar vidare upp mot Bergshamra och vändningen vid Ulriksdals slott.

En av mina favoriter längs banan är nog när vi får trycka på längs en helt avstängd Sveavägen. Det går undan och är som gjort för lek och att jaga varandra. I år tar Thomas oss fram till första rödljuset trots trasig bakväxelvajer, men jag skyller på att jag inte riktigt var taggad idag och inte riktigt hade klart för mig hur jakten såg ut. :)

Färden går vidare runt Kungsholmen, över Västerbron och Söder Mälarstrand för att sedan ta en sväng upp över Södermalm innan slutspurten. Det blir inte så mycket spurt på grund av korsningar och lite dålig asfalt.

Vi gick i mål på 1:51 med en rulltid på 1:39. Således ungefär 12 minuters stopp med kedjetrassel och fika. Det kändes väldigt långsamt, men ändå visade det sig att det var 3 minuter snabbare än förra året. Huvudsaken är att man åtminstone försöker förbättra sig själv hela tiden. Så jag är nöjd.

Frukostserveringen flöt på bra och bestod av kaffe, yougurt, fralla och lattedryck. Jag blev också intervjuad av Sthlm Bike och nu är det dags att rulla hem.

Sammanfattningsvis; ett kanontrevligt lopp olikt många andra. En lagom distans som passar dom flesta oavsett ambition och en otrolig miljö. Stockholms cykelbanor har ju en del att önska på sina ställen med dålig asfalt med kanter och gropar som inte är optimalt för carbonhjul i högre farter.

I år startade ungefär 1500 och det blir fler och fler varje år. Jag kan verkligen rekommendera det här.

Här kan man se dagens aktivitet:

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .

Kommentera