Tvärflöjt

Efter många års uppehåll har jag äntligen peppats att åter skaffa en Tvärflöjt^W!

Det började i mars 1994, på min födelsedag faktiskt. Nej, jag fick ingen tvärflöjt men jag fick min syster att låna ut sin ögonsten vilket var mycket stort. Hon hade inte spelat en ton på evigheter och den bara låg och jag ville lära mig. Jag lyssnade mycket på klassisk musik ett tag, jag var i det modet =) Dels hittade jag ett jättefint stycke i E-moll på en av mina samlingsskivor och dels blev jag ”presenterad” för James Galway^W som är en stor flöjtist från irland. Hans musik berörde mig djupt, det var nog både sorgen, harmonin och glädjen i någon konstig smärtsam blandning som gjorde att jag blev helt såld. Då bestämde jag mig!

Innan jag tog lektioner lärde jag mig spela på egen hand. Har väl inte haft särskilt svårt för instrument. Allt började med trummor och bas men gick fort över till gitarr eftersom bas var ett tråkigt instrument att spela ensam. Så länge man spelade i band och kunde riva av blues-12:or gick det ann. Men ensam hemma i pojkrummet fanns ingen överlycklig musiklärare på piano och med tårar i ögonen, och en galen trummiskompis =)!

När jag tog mina första privatlektioner kunde jag redan spela det där fina stycket i E-moll fast långsamt och inte i de höga oktaverna. Jag kunde också spela ”ut i vår hage”, ”Annies Song” och ”Vyssan lull” men var direkt kass på andningsteknik och blev alldeles för fort andfådd.

Så mina första lektioner gick åt att lära sig andas i spelandet, blåsa ”luftsnålt”, hålla långa toner och andas in fort mellan tonerna utan att att bli andfådd. Jag lärde mig också att blåsa både 2 och ibland 3 oktaver på vissa toner och jag fick till slut ett bra flyt. Någon ”Humlans flykt” blev det inte på långa vägar även om jag flitigt övade skalor =).

Allt underbart är kort. rätt vad det var skulle syster ha tillbaka sin flöjt vilket man ju får respektera även om jag tvivlar på att hon spelade särskilt många toner efter heller. Enda felet var att jag var fattig och en flöjt var väldigt dyr och det tog slut där.

…Tills idag! Eller rättare sagt så har jag i långa perioder varit på gång men det har aldrig blivit av. Jag har till och med då och då ringt runt och till och med varit och tittat för några år sedan. Avskräckt av priset eller tvivel på min egen förmåga att lära igen, eller både och.

Men igår ringde jag runt igen och bestämde mig. Men det fick bli en kompromiss, en väldigt väl bevarad begagnad Yamaha skolflöjt som ny kostar en bit över 6000kr köpte jag för 3500kr, nyjusterade ventiler och tätad och helt genomgången av blåsinstrumentsexpert. Flöjten har inte en skroma och är inte det minsta sliten. Så jag tror den kommer duga mycket bra åt mig! En liten skada i tyget i väskan är det enda som vittnar om att den är använd.

Jag blev glad när jag monterade ihop den. Det gick inte på en gång men när fingrarna fått leka en stund kom det tillbaka, sakta men säkert. Först Gubben Noak, Blinka lilla stjärna och till slut Annies Song! Det kändes fysiskt i hela kroppen. Jag känner att jag tappat mycket av både teknik att andas och i fingrarna. Kanske tar jag aldrig igen hur det var då. Men nu kan jag åtminstone åter igen njuta av ett av världens vackraste instrument! Visst, jag får åter börja att nöta skalor och grepp och kanske måste jag ta någon lektion igen. Men snart kommer stycket i E-moll, i först låg oktav och sen hög. När jag kan det, skriver jag igen!

[tags]Musik, Musikinstrument, Instrument, Blåsinstrument, Tvärflöjt, Flöjt, Sopranflöjt[/tags]