Joakim – Sida 67 – Nomell.Se

Byte av teleoperatör del II

i april 2006 bytte vi från fast telefoni till IP-telefoni. Det fanns väl flera bra skäl till det, där det att demonstrera mot Telias mångaåriga monopol på telefoni faktiskt var det minst tungt vägande skälet =).

Jag hade börjat leka med den fria växellösningen Asterisk som körs i Linux-miljö. Det var en oerhört kompetent lösning och eftersom vi körde samma system på jobbet, kunde jag svara i både hemtelefonen eller tjänstetelefonen var jag än befann mig och koppla samtal precis vart och hur jag ville. Allt hade jag makt över eftersom det var på min Linux-server det kördes. Visst fanns priset med på listan över argument, IP-telefoni kräver ju ingen nätavgift och abonnemangskostnaderna är avsevärt mycket lägre än Telias gamla hederliga kopparanslutna telefoni.

Och visst har det fungerat bra även om IP-telefoni också blir så mycket känsligare för störningar. Telefonerna i sig är mer avancerade än en vanlig telefon, kräver el och nätanslutning vilket medför dubbelt så mycket kablar. Visst fanns det trådlösa telefoner som anslöts via WLAN, men där var batteritiderna så dåliga. DECT-telefoner där basstationen kunde köra över IP-fanns också och fungerade väl snäppet bättre.

Sedan finns alltid riskmomentet över internet. Allt från mitt eget bredband till hela vägen till teleoperatören måste fungera för att det ska gå att ringa och även om vi är vana vid ganska bra upptider på våra bredbandsanslutningar så haar det hänt mer än en gång att det varit nere och det är frustrerande.

Sedan har vi problemen med trafiken som måste gå genom router och så kallad NAT vilket har gjort att telfonerna efter en stund slutat ta emot trafik trots keep alive-inställningar.

Men jag började fundera på riktigt när jag uppgraderade Linuxprogramvaran Asterisk och en hel del saker slutade fungera. Jag orkade aldrig nedgradera och få igång det igen utan levde med problemen i något år. Tankarna på gamla Telia kom till mig allt oftare =).

Och nu när vi flyttat aktualiserades tankarna, mest på grund av den omfattande tillgången på telefonjack =) Dessutom har vi bara en hel IP-telefon kvar och de kostar mellan 1500–2000kr styck att köpa nya vilket man också måste ta in i kostnadskalkylen. Så nu har Telia anslutit oss igen och det känns faktiskt bra med tut i luren igen!

Jag vet vad de flesta av oss tror och tycker, och jag tror själv at fast telefoni inte kommer leva så länge till. Hur många år tänker jag inte gissa, men jag tror inte det är så kortlivat som många förutspår. Den främsta anledningen är väl just tillförlitligheten och det omfattande nät som redan ligger nedgrävt och installerat i hus. Om något kommer hända inom överskådlig tid, är det möjligen att mobiltelefoni och IP-lösningar konkurrerar så hårt med Telia att man tvingas sänka priserna. Men skrota nätet lär nog inte hända än på ett tag. Och sjunker priserna är det väl ingen som blir ledsen.

Jag är inte så rädd för mobiltelefoni och tror nog vi borde ha sett tecken på om det var skadligt för oss efter 20 år med tät mobiltelefonanvändning i vårt land. Däremot stör jag mig på den varierande ljudkvalliteten, batterier som ska laddas etc. Det är faktiskt skönt att ha en vanlig telefon vid örat som inte blir varm när man sitter i en tidsödande telefonkö hos myndigheter och företag eller pratar länge med någon polare. Och nu när även mitt jobb använder en mboil växellösning, kan en del av dessa aspekter vara riktigt frusterande.

Så nu kör vi vanlig telefoni igen tills nästa gång man ändrar sig!

[tags]Telefon, Telefoni, Fast Telefon, Fast Telefoni, Ip-telefon, Ip-telefoni, Phonzo, Telia, Rix Telecom, Rix, AllTele, Cellip, Bredbandstelefon, Bredbandstelefoni, Telefonväxel, Digium, Asterisk, Linux, Mobiltelefon, Mobiltelefoni, Mobila Växeln[/tags]

Druvan får nytt hem

Det är mycket att tänka på när man ska sälja huset och flytta. Att omplacera den första kaninen gick ganska bra, det gjorde vi redan i början av april. men det gick lite lättare eftersom det var en ganska ovanlig kaninsort.

Druvan är en dvärgvädur och inte särskilt ovanlig och dessutom ganska gammal för att vara kanin och har nog inte så lång tid kvar att leva. Inte så lockande för barnfamiljer då att ta sig ann henne.

Så vi fick ta till en inte särskilt rolig lösning och fråga den ursprungliga ägaren om hon kunde tänka sig ta hand om kaninen igen. Alterantivet för oss hade varit avlivning vilket vi så klart inte hotade med =). Men det fanns ingen annan lösning och huset har redan stått övergivet och tomt en vecka. Förvisso var det inte särskilt jobbigt att ge henne mat och vatten eftersom vi ändå har varit i huset varje dag för att städa och röja sedan vi flyttat men nu när vi snart är klara började det bli bråttom att hitta ett nytt hem åt henne.

Så idag packades buren och kaninen in i en bil och for mot sitt nya hem. En balkong kanske inte är det mest optimala hemmet men kärlek och uppmärksamhet lär hon få i överflöd och det är ju det viktigaste!

Och det kändes efterråt som en enorm lättnad och vi förstår först nu hur mycket man egentligen grämt och oroat sig för det lilla djuret. Avlivning på grund av flytt har liksom inte känts som någon angenäm lösning när man tagit sig ann ett djur. Och att ta med henne till lägenheten var inte alternativ med alla höallergiker i familjen.

[tags]Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Omplacering, Brandbergen[/tags]

Flyttlasset har gått del II

Hur var det jag skrev igår, något om att hålla ångan uppe =)? Idag vid 10-tiden infann jag och en kompis oss i Nynäshamn där samma lastbil som igår stod packad till 20% men med nytt bohag. En 2:a en trappa upp skulle tömmas. Naturligtvis fanns ingen hiss men spiraltrappan var ganska vid och inga stora problem att bära i. Ändå fanns grejer kvar när vi vid 13-tiden hade fyllt första lasset och for mot Väster Haninge.

Där blev det värre. Kompisen hade den dåliga smaken att flytta in i en 1.a på tredje våningen. Fortfarande fanns ingen hiss, trapporna var spiralmodell och ganska OK, men jag tror aldrig jag hjälpt till att flytta så manuellt någon gång =)

När vi lämnade tillbaka bilen vid 19-tiden hade vi även denna dag kört två lass, burit grymt mycket på bara tre personer med förvånansvärt gott mod i behåll. Jag skulle kunna sträcka mig till att säga att det till och med är riktigt kul att flytta, och dessutom kul att inte bara vara den som ber om hjälp hela tiden, utan att få hjälpa till. Det hör inte till vanligheterna.

Nu är lastbilen återlämnad och killen vi hjälpt att flytta fick en klämskada och har nu passerat akuten för att bli omplåstrad men fortfarande vid gott mod =)! 1½ platta öl och en massa kött är inhandlat för att fira segern och två goda dagsverken! Åtminstone jag ska förhoppningsvis själv inte flytta på ett bra tag =)!

[tags]Hem, Flytt, Flytta, Flyttbil, Lastbil, Flytthjälp, OKQ8, Nynäshamn, västerhaninge[/tags]

Flyttlasset har gått

Nu har äntligen flyttlasset gått! Huset står skräpigt och öde och vårt nya hem ser ut som ett bombnedslag, precis som det ska göra efter en flytt =) Egentligen började flytten för flera veckor sedan då vi körde över allt packat bestående av ett 80-tal kartonger och fyllde källarutrymmet.

Det har varit en lång och slitsam dag men allt har fungerat väldigt bra.Dagen började med att köparen och en besiktningsman gjorde en kompletterande besiktning samtidigt som vi förberedde oss för att tömma huset. Vi hämtade en stor lastbil från en OKQ8-mack i närheten, den 22-kubikare och till en början var vi tre starka pojkar men slutligen var vi 7 eller 8 osom hjälptes åt.

Två stora lass blev det och allt flöt på mycket bra. Det ick bra att komma nära intill en lastingång på huset så det enda som sinkade var hisstransporten upp till 7:e våningen.

Nu är kvällen här och kroppen och huvudet är slut. Vi har stött på några små problem, sängar som inte går att få upp genom trappan men det får vi lösa någon annan dag. Imorgon går ytterigare ett flyttlass då jag ska hjälpa en kompis att flytta. Lika bra när man har ångan uppe =)

[tags]Hem, Flytt, Flytta, Flyttbil, Lastbil, Flytthjälp, OKQ8, Haninge, Handen, Jordbro[/tags]

Sälja huset del XI

Nu är det äntligen klart! Vårt hus är sålt! Efter 7 visningar med ganska vagt intresse som egentligen är ganska obegripligt.

Visst kändes det tröstlöst ett tag. Ett ovanligt stort radhus i ett fint och lugnt område lagom långt från allt med lagom mycket måsten att göra och till ett normalt pris. Men vi hade nog lite otur med att lägga ut det samtidigt som hela vårrushen på försäljningsmarknaden. Hade vi varit ute några månader tidigare fanns det gott om intressenter men få objekt. Men just det kunde vi inte styra över.

Men nu är alla papper underskrivna och en kompletterande besiktning kvarstår. Endast om den skulle visa något stort och dyrt fel vi inte redan såg vi förra besiktningen så kan det bli krångel med prisreduktion eller avbrutet kontrakt. visst känns det obehagligt även om det egentligen inte finns någon anledning till oro.

Nu närmar sig vårt flyttdatum med stormsteg och vi kan nu sätta igång och riva allt. Huset behöver inte längre se fint ut inför några visningar och det underlättar packandet.

Huset övergår till ny ägare 1:a augusti och det är väl det sista stora steget i en av vårt livs största affärer.

[tags]Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Husvisning, Radon, Radonmätning, Energideklaration[/tags]

Besök hos Kolmårdens vargar

För mer än ett år sedan gav våra kompisar varandra ett besök hos vargarna på Kolmården. De frågade oss om vi ville hänga på och givetvis ville vi det!

Men det har tagit lite tid att få till det men nu äntligen bokade vi ett datum och vi kom äntligen iväg! Vi fick bli lite barnfria och passade på att ta lite extra ledigt ute på landet med mat och gott att dricka.

Att träffa vargarna var en oerhört cool upplevelse! Jag brukar alltid berätta historien om vargen Pelle som fanns på Skansen på 80-talet. Jag var 8–10 år när vi fick träffa honom i grupp och då kom han i koppel ut med sin skötare. Jag som då hade shcäfer hemma tyckte inte det var det minsta konstigt och gosade med vargen som vilken hund som helst. Pelle minns jag som väldigt tillgiven där omringad av en massa barn.

dag hade det där varit otänkbart och det politiska läget kring vargen är minst sagt indelat i två läger. Därför kändes det extra bra att få träffa dem på riktigt, i en så riktig miljö som bara är möjligt.

Läs hela upplevelsen på våra Semestrar och Kolmårdens vargar!

Fortsätt läsa ”Besök hos Kolmårdens vargar”

Minimässa på Stockholms Syncentral

För andra året i rad anordnade Stockholms två syncentraler en minimässa internt för sin egen personal. Efter årsskiftet har ansvaret även för synhjälpmedel tagits över av Hjälpmedel Stockholm så i år var även deras personal med.

Alla de vanliga leverantörerna var bjudna och vi ställde ut i lokalerna i Långbro. visningen varade i tre timmar och det var mycket folk och stort intresse, särskilt från den nya personalen från Hjälpmedel Stockholm eftersom området synhjälpmedel var nytt för dem. Bortsett från att visningstiden som vanligt var en aning kort — bara tre timmar — så var det bättre upplägg i år, med alla leverantörer mer samlade och rejält med yta.

Vi ställde ut som vanligt vårt breda sortiment av punktskriftsdisplayer, skrivare och anteckningshjälpmedel. Det som var nytt och extra roligt att visa i år, var ett nytt kamerasystem främst för skolan. En närkamera som man tittar på papper och böckedr på bordsytan, samt en avståndskamera för att titta på annat i klassrummet, så som ”svarta tavlan”, kartor och teckningar på väggarna eller varför inte klassens snyggaste tjej/kille ;)?

Systemet har HD-kvallitet rakt igenom bildkvalliteten blir därför perfekt.

Den här mässan fick avsluta vårens visningsprogram och det blir nog inget mer stort före semestrarna.

[tags]Arbete, Stockholm, Hjälpmedel, Synskadade, Handikapphjälpmedel, Utställning, Mässa, Visning, Syncentral, Syncentralen, Hjälpmedel Stockholm, Stockholms Läns Landsting, SLL, SLSO[/tags]

Minimaran 2010

Årets upplaga av Minimaran bjöd även den på ett strålande väder och ett Stockholm i feststämning! Dels för att det råkar vara Sveriges nationaldag, och dels för festligheten Smaka På Stockholm. Så det var en hel del människor i rörelse! Och dessutom var det förberedelser inför TV-inspelning på Skeppsbron med anledning av Love Stockholm 2010 och vårt stundande prinsessbröllop!

Starten gick som vanligt på Östermalms IP och trots att det var så många ungar som startade, kändes upplägget som vanligt välarrangerat och fungerande! Jesper sprang idag sin tredje minimara och var väl förtrogen med hur det funkade och gick till starten själv eftersom vi redan då stod på Stockholms Stadion för att invänta Emilia som gick i mål.

Och visst måste det vara en enorm känsla att springa in där på den enorma ytan med alla människor, musik och speaker! Man såg hur till synes dödströtta barn fick ny energi och sprang som galna i mål av publikens stöd!

Och visst gjorde båda barnen jättebra ifrån sig även i år! Emilia sprang in på en 28:e plats på tiden 11.05, 1 minut och 4 sekunder efter vinnaren.

Jesper sprang in på plats 32 på tiden 09.15, 1 minut och 22 sekunder efter vinnaren.

När alla hade kissat, druckit, bytt blöta kläder och ätit glass, gick vi ner mot Skeppsbron. Fastnade en stund framför genrepet till kvällens TV-inspelning innan vi gick mot Södra Station och åkte hem. En väldigt trevlig dag!

[tags]Barn, Fritid, Idrott, Sport, Friidrott, Löpning, Springa, Maraton, Maran, Minimaran, Östermalms Ip, Stadion, Placering, Personbästa, Östermalms Ip, Stockholms Stadion, Stadion, Stockholm, Smaka på stockholm, Kungsträdgården, Kungsan, Love Stockholm, Love stockholm 2010, Skeppsbron, Prinsessbröllop, Prinsessan Viktoria[/tags]

Träningen del II

Vi är väl många som rätt ofta skaffar nya, tekniska prylar enligt principerna att ”det går” och att ”grejerna skapar behovet”. Men ibland är det verkligen tvärt om, det finns ett stort behov som en teknisk pryl verkligen löser!

Själv harvade jag i gymmet hela våren 2009 på löpband och i cross-trainer och visst gjorde det skillnad. Min vikt sjönk genast, min råstyrka och konditionen blev bättre och för att inte tala om självkänslan! Men det fanns ett problem redan då, och det var att kunna hålla koll på mina resultat för att se om man förbättrades och gjorde framsteg, eller att ett träningspass dagarna efter öl, chips och Coca Cola faktiskt gjorde betydligt sämre prestationer!

Jag försökte logga manuellt i min kalender men det blev lite si och så med det. Det bidrog till stor del att jag tappade inspirationen under hösten och tappade i stort sett allt jag jobbat upp och sådant påverkar ju motivationen att komma igång igen. Visst försökte jag, men det gick trögt.

Men när jag köpte mina Nike+-skor, var det verkligen just en sådan pryl som vände allt totalt till det bättre! Det blev plötsligt kul, givande och inspirerande att springa igen! Att räkna sekunder och se hur det för varje gång blev bättre tider och hur det för varje gång kändes lättare och bättre i kroppen. Alla värden sparas nu i min iPhone och under ett pågående träningspass får jag löpande för varje kilometer röstbaserad information om tid och genomsnittlig tid per kilometer.

Och för mig är detta helt avgörande, jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att jag inte skulle vara lika duktig om denna inspirationskälla inte fanns!

Nu har jag loggat 10 mils löpning sedan februari i år! På skärmdumparna ovan kan man se hur ett pågående träningspass ser ut och lite urval från mina resultat.

Följ mina strävanden på My.Nike.com/joakimnomell och Runkeeper.com/user/joakimnomell!

[tags]Träna, Träning, Fitness, Springa, Löpning, Löpträna, Löpträning, Löpband, RunKeeper, Löparskor, Skor, Nike, NikePlus, Nike Plus, Apple, Apple iPhone, Apple iPhone 3GS, iPhone 3GS, iPhone[/tags]

Uppsalas ”fina” centralstation

Som dom måste ha väntat på sin fina station, eller om de kallar det resecentrum! Och visst har jag avskytt Uppsalas tågstation när man har varit tvungen att gå över spår med plingande bommar överallt och en ständig rädsla för att bli överkörd.

Och än värre blev det när man började bygga den nya centralstationen med buller och enormt rörigt! Men nu är det äntligen klart och visst blev det fint! Gångar under spåren, stort och rymligt och välplanerat.

Men så kommer jag och min hund gående upp för den högra delen av den breda fina trappan upp mot taxistationen för att åka till en kund. Och vips tar det stopp och jag kör skallen rakt i något väldigt hårt! Den delen av trappan visar sig sluta i ingenting och man har helt enkelt byggt någon sorts gångbro över! Det var bara att gå ner för trappan igen eller krypa under trappräcket och gå upp igen längre til vänster. Jag funderar mycket på hur man tänkt när man byggt igen en del av trappan? Varför ens bemöda sig med att bygga trappa och räcke just där? Mycket konstigt!

[tags]Uppsala, Uppsala Resecentrum, Centralstation, Tågstation, Resecentrum, Tåg, Nybygge, Nybyggnad, Resa, Tillgänglighet, Synskada, Synskadade, Blinda, Ledarhund, Ledarhundar[/tags]

Sälja huset del X

Då var det dags för ett nytt försäljningsvarv med vårt hus och det ligger åter ute på Hemnet! Nu med några nya fräscha utebilder som gått att komplettera med nu när solen skiner och det är vackert och grönt ute.

Nästa visning är det 13:e och 16:e juni och medans man bara kan vänta tror jag att jag börjar känna mig motiverad att olja trallen och staketet, det luktar så gudomligt gott! Nu återstår lite väntan som sagt och annons ska hinna ut i papperstidningen också så får vi se hur det går!

Ösmoloppet 2010

Vädret såg verkligen inget vidare ut när vi vaknade. Regn modell ”blomspruta” hängde i luften på väg ut mot Ösmo.

Men väl framme hade regnet slutat och solen tittade fram lite då och då. Det var inte så värst många deltagare i årets upplaga av Ösmo-loppet och dåligt med åskådare. Kanske var det bara en tillfällig svacka eller vädret.

I sonens klass, pojkar 13, var det bara 6 deltagare varav två till från hans egen klubb Österhaninge IF. I dotterns klass, flickor 11, var de inte heller särskilt många men betydligt fler. Ändå sprang båda hem strålande placeringar! Jesper vann i sin klass, 2,5KM på tiden 10,20 och när han sprang i mål syntes inte ens tvåan! Emilia sprang in som tvåa, 1,5KM på tiden 7,01 och blev bara slagen av en betydligt äldre tjej som hon låg hack i häl på.

Arrangemanget kändes inte så välplanerat och trots att det var så få deltagare så kändes organisationen ogenomtänkt och dålig.

Men med väldigt nöjda barn åkte vi hem igen och det var fortfarande uppehåll. Om en vecka är det dags igen för årets minimara inne på Stadion och Östermalms IP.

[tags]Barn, Fritid, Friidrott, Ösmo, Löpning, Springa, Tävla, Tävling, Minimaran, ÖIF[/tags]

Sälja huset del IX

Igår hade vi den fjärde husvisningen som inte gick så bra, ingen kom! Sådant händer givetvis mäklare hela tiden och just nu är det väldigt mycket objekt ute och köptrycket sjunker lite nu när man närmar sig skolavslutningar och midsommar. Men för oss som befinner oss lite under tidspress känns det så klart inget vidare.

Betydligt bättre kändes det idag när mäklaren ringde och meddelade att en familj från helgens visning som skrivit på en intresseanmälan lagt ett bud som vi valde att acceptera. Vi kom överens om datum för tillträde och köparna proppsade på en kontraktsskrivning redan ikväll och tid bokades.

Men bara 2 timmar före mötet på Mäklarhuset ringde köparen och drog sig ur på grund av driftkostnaderna =)! Just vad gäller uppvärmning av vårt hus ligger vi tydligen långt under snittet enligt den energideklaration vi gjort. Vad gäller hushållselen är vi storkonsumenter men sådant styr man ju i allra högsta grad över själv. Men framför allt är det kanske något man funderat och diskuterat igenom INNAN man lägger ett bud och bokar möte för att skriva kontrakt.

Det kändes mycket tråkigt och som ett märkligt beteende. Men trots att man vart uppe på glädjetoppen och nu vänt ner igen, kanske det var lika bra. Vem vet vad man strulat om nästa gång?

Så nu blir det att köra ett nytt varv med förnyad annonsering och nya visningar och allt blir ytterligare några veckor fördröjt och planeringen för flytt är nu väldigt flytande.

Sälja huset del VIII

Idag hade vi en tredje visning på huset. Resultatet av visningarna från förra veckan var inte tillräckligt så vi får fortsätta lite till. Fördelen nu när det är tätt mellan gångerna är att det inte blir så mycket att städa varje gång och mer och mer onödiga saker blir bortplockat. Och visst känns det lyxigt med ett sovrum bäddat med överkast och piffiga kuddar, något man aldrig annars orkar lägga ner någon större energi på trots att det egentligen inte är så jobbigt =)

Visst kändes det å ena sidan lite surt att vi nu måste fortsätta. Tankar att det inte kommer finnas någon köpare är rätt onödiga men likväl tänker man dem. När man använder sitt sunda förnuft lite så kanske det inte är så konstigt att folk tittar runt när man gör en så stor affär som hus i miljonklasserna ändå är. Det har många gånger fascinerat mig att folk bjuder på och köper hus man egentligen inte vill ha. Visst det är ganska lätt att sälja och en viss värdeökning förekommer ju om man inte belånar sitt hus för hårt och renoverar klokt. Och visst kan man förstå att det inte känns så särskilt stort. man ser aldrig röken av de där miljonerna annat en stund på ens konto och sedan är det bara en avgift som vilken som helst som tickar varje månad. Väldigt få har ju pengarna på riktigt och än färre har skaffat dem genom jobb. Det är ju omöjligt =)

Men just nu känns det åter igen så där skönt att ha en mäklare som styr upp allt. Någon som kan och vet. Själv ehöver man bara städa, piffa och lämna huset inför varje visning och vänta

Nästa visning är på torsdag den 27:e kl18.

På promenad genom barndomsminnen och nostalgi

Många kanske tycker det är fånigt med sentimentalitet och att sitta och fundera på gamla minnen. Än mindre åka dit och gå i historiens vingslag. Men tiden går så fort och åren bara rinner fram och oftast bara lever man på utan en tanke på allt som hänt och lett dit man är och den man blivit. Jag är nog en som ganska ofta tänker tillbaka, leker om-lekar och funderar på alla människor man mött och haft roligt med, och vart de nu tagit vägen.

Facebook har varit ett bra svar på en del av alla dessa frågor men allt för ofta lägger man till gamla ungdomsvänner och sen händer inget mer. En del av dem träffar man och blir glad av och tycker det skulle vara roligt att fika och prata och minnas. Men den viljan tycks sällan delas.

Därför blev jag extra glad när det damp ner en kundorder i just Åkersberga där jag är uppväxt och spenderat större delen av min barn- och ungdomstid. Jag jobbar på en mer komplett berättelse om det under min egen sida och kanske fick jag just mer inspiration. Men jag kom dit till en ”söndagsfamilj” som det hette då. Idag skulle det väl mera kallas ”stödfamilj”. Efter att ha spenderat varje helg och många lov där, flyttade jag som 15-åring dit permanent från den småstad jag växt upp i.

Så när kundbesöket var avklarat alldeles nära min gamla högstadieskola kom så den vandring i minnenas spår som jag faktiskt längtat länge efter. Först avslutade jag ett bankärende med lokalkontoret som var min sista fysiska länk till orten. Sen gick jag och min kolega vägen längs Roslagsbanan^W ut mot Österskär^W som jag måste ha gått, cyklat och åkt moped och bil tusentals gånger.

Längs vägen kom skolbarn på cykel på väg hem, och den där oändlighetstanken slog mig — samma väg, samma cyklar och barn, bara 20 år senare och det gav nästan svindel =)

Vid stationen i Österskär stod lanthandeln kvar och när vi gick in för att köpa glass pratade de om hemkörning av mat till kunder. Möjligen var till och med samma personal kvar men jag är osäker på om kassadisken stod på samma ställe som sist, 1993 eller när det kan ha varit.

Sedan började det kännas konstigt i magen när vi gick Österskärsvägen vidare upp förbi tågstationen, svängde in på Angantyrvägen och sedan höger mot min gamla gata. Samma väg som jag måste ha gått tusentals gånger till och från tåget. Avståndet i fötterna stämde inte med minnesbilderna, backarna var branta, men inte lika branta som dåmen jag skulle kunna gå ”hem” i sömnen än idag!

Plötsligt stod jag utanför garageuppfarten, en lång allé ner mot ett stort rött hus med lekstuga på tomten och jag väntade på att möta mig själv och mina syskon, mopeder och brorsans gamla Bubbla, eller den lilla traktor som en gång vart en åkgräsklippare vi körde runt på och som jag blev så ledsen när vi sålde. En nästan oemotståndlig lust att gå in och ringa på och säga ”hej, jag har bott här, får jag titta in?” Fast jag antar att man inte kan göra så, eller kan man det???

En stor klump i magen och svid bakom ögonlocken — fånigt men det var så det var. Det skulle ta mig massor med sidor att beskriva alla de minnen som for genom huvudet den minut vi stod där. Jag minns första dagen på besök, mitt rum i detalj, min första och andra flickvän, när jag kom hem och huset höll på att börja brinna på grund av en telefonkatalog på en spisplatta. Hade jag kommit hem en stund senare hade inte det röda huset stått där!

Självklart minns jag äldsta syrrans pojkvän Frasse som jag avgudade, han som fick mig att lyssna på Bruce Springsteen! Han fick mig att än idag få tårar i ögonen av låten Cover Me från plattan ”Born in the USA”. Men bäst var och är nu Downbound Train från samma platta som på något underligt sätt — trots att jag inte fattade ett ord av texten, fick mig att känna av den längtan som fört mig ända dit där jag då låg i mitt pojkrum med kassettbandspelaren på högsta volym! Hade jag haft låten i öronen där jag stod, hade jag gråtit!

Självklart minns jag ”mina” hundar Ruffa som var en Labrador och Zazza som var en Golden Retriever. Zazza var egentligen syrrans men under en tid hade jag hand om henne. Då hjälpte hon mig hitta dörrarna på Roslagsbanans nya tåg och även följa spärrlinjerna på tunnelbaneperrongerna. Hon kunde lite av det våra ledarhundar kan idag. Hon förstod alla mina problem! Hon kunde sitta och lyssna länge och sen när jag var klar, ge en puss och gå, ungefär som om hon sa ”ja ja, jag är här och det fixar sig, det mesta fixar sig!”

Känslan var stark, som en fysisk beröring från den människa som nog betytt mest i mitt liv. Jag stod där vid brevlådan där hon kanske stod innan jag slarvade bort det vi hade och höll på att bygga upp. Någon dag ska jag hitta Henne, men det blir kanske en egen historia.

Mer minnen får inte plats här, för sen gick vi ner mot havet och småbåtshamnen. Där sjösatte vi och tog upp vår båt, en Windy 22 DC som jag själv har idag, som om även den cirkeln blivit sluten. Där körde vi snöscooter på vintrarna och radiostyrd metanoldriven bil på isen på vintrarna.

Efter en kort stund i solen på bänken var jag tvungen att sticka hål på bubblan. Tiden rann iväg och jag gick mot tågstationen igen. Där stod jag och väntade på tåget som jag gjort tusentals gånger förut. Minnet av den gången då jag skulle till min första riktiga flickvän på ”föräldrarfritt” första gången. Jag var 17 år och det var Valborg och min bror vinkade av mig med alla goda råd småbröder behöver =)

Stationernas ordning var väl lite ringrostigt men tågets skakningar, ljud och svängar var välbekanta. Vid nästan varje station fanns minnen och namn, människor jag skulle vilja veta vad det blev av. Speciellt vid Rydbo och Djursholms Ösby.

Jag är bara så oändligt tacksam för allt detta, glad att det hänt, vet att det påverkat mitt liv och bara ”Gud” vet hur det slutat annars. Det är bara det att jag tror inte att dom vet om det — jag har aldrig sagt det!

Såhär gick jag, och en sak är säker, jag ska tillbaka och minnas mer och visa mina barn!

[tags]Barndom, Barndomsminnen, Ungdom, Ungdomstid, Nostalgi, Nostalgisk, Sentimental, Sentimentalitet, Åkersberga, Österskär, Österåker, Söraskolan, röllingby Gymnasium, Lanthandel[/tags]

Sälja huset del VII

Idag var det dags för den andra oficiella visningen i huset. Denna gång en kvällsvisning eftersom det är en vardag. Det var betydligt lättare att städa huset denna gång eftersom vi inte hunnit skita ner så våldsamt =) Dessutom är det mesta av småsaker nedpackat redan så det finns inte så mycket att sprida runt längre =)

Idag kom det lite färre besökare, bara 2 familjer men båda verkar vara intresserade.

Under tiden åt vi middag på pizzerian i området och det kändes lite lyxigare att sitta där och äta än bära hem maten. Men väl hemma igen så kommer tankarna och rädslan att man inte ska hitta en köpare i tid och till rätt pris. Flytten är ju spikad och inte så mycket man kan ändra på. Men det känns som rätt gott om tid ännu. Imorgon hoppas vi att en budgivning kan dra igång. Antingen går det väl väldigt fort att hitta en köpare, eller så drar det ut på tiden och blir fler visningar. Det lär visa sig.

Skyddad: Skjuta skarpt! del II

Sälja huset del VI

Idag var det dags för den första oficiella visningen av huset. Det var såklart enormt nervöst. Efter frukost städade vi huset och dammsög och dammtorkade och plockade undan lösa saker som smugit sig fram igen sedan i torsdags. Det går inte många dagar förrän det ser ”normalt2 ut här hemma igen =)

Allt var klart runt 12 och då stängde vi och låste och gick vår väg. Mäklaren har egna nycklar och vi ville vara iväg i god tid om några besökare skulle råka komma tidigare =). Vi gick en lång promenad runt Rudans friluftsområde. När vi kom hem igen hade fortfarande ingen mäklare ringt vilket vi tog som ett gott tecken. Vi slog oss ner i en lekpark i närheten och förstod på barnens iver att det är tydligen något vi inte gör ofta =).

En halvtimme efter visningstidens slut ringde mäklaren och meddelade att kusten var klar. Intresset hade varit bra med besök av 6–7 familjer och med några som var direkt intresserade och några som skulle återkomma på visningen på tisdag kväll. Några grannar hade givetvis vart inne och spionerat — sådant man får räkna med =).

Nu har vi åter intagit vårt hus och det känns bra så här långt. Ikväll ska vi gå och titta på lägenheten igen, lite mer noga den här gången. Första gången vi såg lägenheten hade vi inga förhoppningar om att få den. Nu när allt är mer än på gång kan det vara kul att se hur det ser ut igen, planera vad man ska spara och liknande.

Sälja huset del V

Idag har det varit en liten privat förhandsvisning av vårt hus. Mäklaren ringde i förrgår och frågade om en familj som verkade extra intresserad fick komma före den planerade visningen på söndag. Och vad ska man säga, klart att det gick bra =)!

Men det blev plötsligt väldigt brådis med städning. Sedan fotograferingen den 23:e april har vi nog legat och latat till oss. Packat lite småsaker men det har vart rätt skönt. Lillebror har varit här och hjälpt oss lite med att frakta bort skräp men annars har det vart lugnt.

Så nu blev det till att ta tag i det allra sista bygget som återstod. En lite besvärlig dörr som skulle sadlas och fodras på ena sidan och en lite annorlunda konstruktion för en golvlist. Det hjälpte min pappa mig med i går och idag har vi städat och stajlat om huset igen så att det skulle vara så likt fotograferingstillfället som möjligt.

Vid 17-tiden lämnade vi huset och pinsamt nog kom familjen som skulle titta på huset före mäklaren så vi hann inte iväg. Jag vet inte hur viktigt det egentligen är, eller om det mest handlar om att man inte ska hänga folk över axeln när de går runt i huset. Till slut kom i vart fall mäklaren som fick nycklar och vi gick på en promenad.

Efter en dryg halvtimme ringde mäklaren och meddelade att visningen var klar och huset var vårt igen. Vi är ju båda sådana som helst vill att allt ska vara klart nu genast, så på något vis kändes det snopet även om det inte finns någon anledning. Men det är ju så, har man bestämt sig för något känns det som det lika gärna kan hända på en gång. Nu är det 6 veckor kvar tills vi får tillgång till vårt nya boende och det är inte speciellt lång tid med vanliga mått mätt. Bara vi som är lite otåliga att komma iväg =)

Den här kvällen firade vi med pizza eftersom familjen var lite reducerad. Det blev en slapp och skön TV-kväll.

Här är våra fina bilder igen:

Sälja huset del IV

Nu ligger vårt hus ute på internet, Mäklarhuset – Objektvisning – Krogtäppan 125, Jordbro!

Sedan vi fotograferade huset för två veckor sedan har det varit ganska lugnt och skönt. vi har börjat packa allt osynligt och gått igenom vad som ska slängas och vad som ska ges bort i form av oanvända kläder etc. Det har såklart genererat en massa skräp i garaget igen så i helgen blir det ett nytt lass till tippen =).

Så ikväll lades vårt hus ut på Hemnet.se och det känns såklart udda att läsa om sitt eget hus och se bilderna! Nästan en lite ”otäck” eller någon sorts nervös känsla jag inte riktigt kan identifiera. Antagligen blev det plötsligt på riktigt och väldigt definitivt och nästan oåterkallerligt!

Samtidigt känns det skönt att det äntligen konkret är igång så att det kan börja hända något. Både jag och Maria är av den sorten, att han man väl bestämt sig för något, kan det lika gärna hända nu genast. Väntan är rent allmänt ett väldigt besvärligt tillstånd.

Den 16:e och 18:e maj är det visningar. Då hoppas vi att det kommer många spekulanter och åtminstone jag är glad att ha en mäklare som sköter allt så att man bara i god tid innan går på en lång promenad =) Det lär säkert kännas nervöst nog ändå.

Här kommer lite fina bilder!