Kamp för ett barn del II

Man ska ju inte bara blogga när det är problem och besvärligt för ens barn. Det är ju lika viktigt när det går bra.

Och just nu går och känns det väldigt bra. Förra veckan gjorde vi tillsammans med skolan upp en åtgärdsplan för att få tillbaka barnet till skolan efter 4 veckors frånvaro och för att på ett rimligt sätt jobba ikapp det som går utan att drunkna i arbete. Den åtgärdsplanen återkommer jag nog till.

Men det har fungerat väldigt bra sedan dess. Med stöd av nära släktingar som ställt upp och avlastat, verkar det nu ha slagit om lika fort som det slog om och började gå på tok för ett antal veckor sedan. Då var det som att slå om en strömbrytare, från ganska harmoniskt barn till väldigt frustrerat barn. Nu har strömbrytaren slagit om igen som det känns och det sprider en värme i hela kroppen.

Men vi drog på allt som gick när vi insåg att vi inte klarade av det längre. En del nära släktingar ställde genast upp och polis som vi tillkallade här om helgen när det var strul med alkohol. Polisen skickade med vårt tacksamma samtycke, ett PM till socialtjänsten för att flagga lite för att det fanns risk för barnet. Många är så rädda för socialtjänsten och mina, förvisso 25 år gamla erfarenheter är väl inte heller helt positiva. Men vi hade liksom inget annat val än att pröva och se.

Redan kommande vardag får socialtjänsten ett fax och en handläggare ringer upp och vill träffas. Jag som såg flera veckors väntan framför mig och beskedet att vi inte kunde få någon hjälp förrän det var försent. Det är lite den bilden i alla fall jag har.

Och idag blev det ett inledande möte. Det kändes lite onödigt att gå dit nu när det gått så bra i flera dagar, men en helg och ett långt höstlov väntar och det gamla kompisgänget pockar på så jag känner mig inte helt lugn.

På mötet bad vi föräldrar om en utredning hellre än att avvakta. En utredning låter så allvarligt, som om familjen och barnet ska synas in på bara skinnet. Men en utredning för oss nu är säkert inte samma sak som hur det kan vara efter en lång tids problem och där det kanske finns andra problem med missbruk i familjen. Vi vill ju faktiskt ha hjälpen och har bett om den för att barnet ska kunna hållas ifrån sämre umgänge och dåliga saker.

Riktigt vad som kommer att hända får vi se. En handläggare ska väljas ut och nya möten. Men både barnet och vi föräldrar kommer kunna få hjälp och någon att prata med, både var för sig och säkert också tillsammans. Precis som ett barn kan fastna i dåligt mönster, kan vi föräldrar också det. Man målar in sig i varsitt hörn och har svårt att bryta sig ur tjatmönster, vilka regler man ska ha och inte minst hur man ska lyckas hålla dem.

Jag känner för egen del att det är bra med hjälp även nu när det går bra. Och fortsätter det att gå bra så är allt frid och fröjd och allt kan återgå till det normala. Går det inte bra, är processen igång och startsträckan kortare. Skulle det börja gå dåligt igen nu när helg och höstlov kommer, känner jag att min energi är på låg nivå.

Men just nu känns det positivt och hoppfullt och det som gör mig mest lycklig är att barnet ändå uppvisar lättnad och glädje som om barnet tyckte det som varit var otroligt jobbigt. Däremot tror jag inte man kan blåsa faran över riktigt ännu.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

En kommentar till “Kamp för ett barn del II”

  1. Joakim vad skönt att det har vänt och självklart kan du inte blåsa faran över ,men ta varje dag som kommer med ro tror det ordnar sig…. Kramar till dig o din familj

Kommentera