Det är mycket att tänka på när man ska sälja huset och flytta. Att omplacera den första kaninen gick ganska bra, det gjorde vi redan i början av april. men det gick lite lättare eftersom det var en ganska ovanlig kaninsort.

Druvan är en dvärgvädur och inte särskilt ovanlig och dessutom ganska gammal för att vara kanin och har nog inte så lång tid kvar att leva. Inte så lockande för barnfamiljer då att ta sig ann henne.

Så vi fick ta till en inte särskilt rolig lösning och fråga den ursprungliga ägaren om hon kunde tänka sig ta hand om kaninen igen. Alterantivet för oss hade varit avlivning vilket vi så klart inte hotade med =). Men det fanns ingen annan lösning och huset har redan stått övergivet och tomt en vecka. Förvisso var det inte särskilt jobbigt att ge henne mat och vatten eftersom vi ändå har varit i huset varje dag för att städa och röja sedan vi flyttat men nu när vi snart är klara började det bli bråttom att hitta ett nytt hem åt henne.

Så idag packades buren och kaninen in i en bil och for mot sitt nya hem. En balkong kanske inte är det mest optimala hemmet men kärlek och uppmärksamhet lär hon få i överflöd och det är ju det viktigaste!

Och det kändes efterråt som en enorm lättnad och vi förstår först nu hur mycket man egentligen grämt och oroat sig för det lilla djuret. Avlivning på grund av flytt har liksom inte känts som någon angenäm lösning när man tagit sig ann ett djur. Och att ta med henne till lägenheten var inte alternativ med alla höallergiker i familjen.

Andra bloggar om: Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Omplacering, Brandbergen

För mer än ett år sedan gav våra kompisar varandra ett besök hos vargarna på Kolmården. De frågade oss om vi ville hänga på och givetvis ville vi det!

Men det har tagit lite tid att få till det men nu äntligen bokade vi ett datum och vi kom äntligen iväg! Vi fick bli lite barnfria och passade på att ta lite extra ledigt ute på landet med mat och gott att dricka.

Att träffa vargarna var en oerhört cool upplevelse! Jag brukar alltid berätta historien om vargen Pelle som fanns på Skansen på 80-talet. Jag var 8–10 år när vi fick träffa honom i grupp och då kom han i koppel ut med sin skötare. Jag som då hade shcäfer hemma tyckte inte det var det minsta konstigt och gosade med vargen som vilken hund som helst. Pelle minns jag som väldigt tillgiven där omringad av en massa barn.

dag hade det där varit otänkbart och det politiska läget kring vargen är minst sagt indelat i två läger. Därför kändes det extra bra att få träffa dem på riktigt, i en så riktig miljö som bara är möjligt.

Läs hela upplevelsen på våra Semestrar och Kolmårdens vargar!

Idag flyttar en av våra kaniner som gått under arbetsnamnet Limpan. Hon hette Linus från början men då det konstaterades att hon var en hon uppstod viss förvirring och något nytt riktigt namn fick hon aldrig =)

På grund av att vi nu är i full gång med att planera vår flytt måste även våra båda kanier få nya hem. Limpan löste sig fint, hon ska flytta till en uppfödare i Uppsala som heter Risbos Kaningård. Där tror vi hon får det jättebra bland en massa Belgiska Jättar.

Nu återstår att finna ett hem till Druvan men sökandet fortsätter.

Idag lastade vi in Limpan i en transportbur och åkte hela familjen medpendeltåget in till centralen och tog tåget mot Uppsala. Ett snabbt möte på stationen så var vi på väg hem igen. Barnen tyckte nog det var lite sorgligt även om intresset för kaninerna varit lågt under vinterhalvåret. Men det känns ändå bra att hon fått ett nytt och som det verkar bra hem.

Andra bloggar om: Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Fransk Vädur, Belgisk Jätte, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Omplacering, Uppsala

Idag fick jag träffa min gamla ledarhund Gustav igen! Gustav flyttade in hos oss i juni 2004. Han var ett yrväder, en väldigt tempramentsfull hund för att vara färdig ledarhund. Att jobba med en så tempramentsfull hund har sina sidor. Det ”tråkiga” var att det blev mycket fel innan det blev rätt. Men de psoitiva sidorna övervägde. Direkt respons och en enorm glädje! Min tolkning av hans tankar var ungefär ”ok hitåt, nähä inte det, då tar vi hitåt istället, nämen, ojdå, hitåt, yes!” Och lika lycklig oavsett =).

Mitt starkaste minne av honom var när vi stod och väntade på buss eller tunnelbana. Han klarade sitta fint fot en minut eller två. men dröjde bussen längre, kom först små knyn, sen diskreta skall och buffar med nosen och därefter jämfotahoppen. ”Husse för helvete, de är ingen action här, öka, gör nåt!” Det var nog den hund som fick mig att le i vilken sinnesstämning man än var! En långpromenad med honom och allt kändes oftast bättre.

Men i november 2006 fick jag besök av Synskadades riksförbunds instruktörer för en uppföljning med Gustav. Problemet hade börjat komma med andra hundar som jo var omöjligt att förhindra och omöjligt för mig att vara beredd på innan möten skedde och situationen redan var uppskruvad. Gustav blev dessutom påhoppad av småhundar några gånger vilket till slut gjorde situationen omöjlig. Han laddade före varje gatuhörn inne i stan och inte så sällan fick han utdelning och mötte en hund. Jag började känna mig begränsad i min rörlighet med honom.

Beslutet att byta hund växte fram under vintern och våren och till slut hade jag bestämt mig. I juni 2007 fick jag en ny hund tilldelad och några dagar senare hämtade min bror Gustav som fick ett nytt och bra hem. För mig var det avgörande att han kunde ta hand om honom, annars hade vi kämpat vidare än idag. Nu vet jag att han har det bra och får det då och då bekräftat även om vi bestämt att ses så sällan som möjligt med hunden i början.

Och visst saknar jag mitt yrväder, faktiskt ganska ofta. Inkallningarna när han kom som skjuten ur en kanon och hur han hoppade jämfota vid matskålen och hoppade in fot. Min nya hund Fassi är hans raka motsats, seg och svårmotiverad och väldigt envis men i gengäld noggrann och arbetar efter ett bildminne som är enormt.

Men så är det med alla våra djur, dom har sina egenheter och egenskaper som både är bra och dåliga, precis som vi människor. Alla är vi grymt olika och tur är väl det.

Andra bloggar om: Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, labradorer, Hund, Hundar, Bror, Bröder, Syskon, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda

Igår var vi hos MP o UP en sväng, o kollade in deras senaste familjemedlemmar, kissebebbarna Molly och Maja. Mirre vart helt såld, så även de andra barnen O jag med,, vill ha .. såååååå söta

Andra bloggar om: Familj, Barn, Djur, Katt, Katter, Kattunge, Kattungar

fula vovve

Ja nästan! Dock skulle jag aldrig sälja henne men fan, ibland har man gooooood lust!

Vet inte vad för period byrackarn har kommit in i men rolig är den inte. Inte lyssna, springa fram till hundar som tidigare varit helt ointressanta, snurra runt när jag säger sitt, ”rensa” katt lådorna,hoppa upp på bord, och det värsta bita sönder saker! Suck!

Antar att det handlar om att hon värkligen förstått efter alla dessa hem hon haft innan att här ska hon stanna! Hela livet ut. SÅ nu släpper loss. Hon fyllde ju 4 den 6 juni(dålig matte som inte skrivit det, fy på mig) kanske nån ny trottsålder? Har bara erfarenhet av han hundar sedan innan och dom kan ju trotsar fram och tillbaka i upp till 6 – 7års ålder och det jag hört om tikar är att dom brukar lugna sig vid 4 rycket. Men Inte Stina, hon blev värre. Åldersnojja? Enligt tabelle om hundår är hon nu 36 år gammal i människoår, vilket betyder att hon närmar sig 40år:O haha, vem vet?

Men oavsätt vad så är hon fördjävlig rent ut sagt. Alltid nått nytt hyss på gång, och jag ahr fått börja sakta men säkert på ruta ett med inkallningen och ”skita i hundar” träningen. Gamla trix sitter men kan gärna enligt henne kombineras med femtio andra trix innan man gör det rätta. Skälla har också blivit en favvo grej. Vi skäller när matte ber om något, vi skäller när matte inte lyssnar, vi skäller när vi är uttråkade, vi skäller när en annan hund skäller(vilket inte händer ofta men betydligt mer nu än innan) vi skäller när vi inte förstår…ja listan kan göras lång. Visst, hon har blivit pratglad men fan, tycker iiiinte om skällande hundar. Som tur är skäller hon inte när det ringer på dörren(än?) ialf. Dessutom har hon bitit sönder sitt nya fina älgskins halvstryp som matte köpte upp i norrland, som ej finns nånstans här nere. Morr….Sen har hon även lyckats ta sönder min trådlösa addapter(om det nu heter så) en usb grej till trådlöst nätvärk så har alltså inge internet på min data.

MORR! sedan har hon ju lyckats med det mesta dom senaste veckorna. Lensat carros bil, tuggat sönder matlådor, lock, leksaker. U name it! Byracka!

Så nu kör vi ”valp” träning (även fast jag vet att hon VET MKT VÄL att hon gör fel)byteshandel. Hon har nått hon ej får ha i munnen och hon får nått hon får ha. Och strikta regler om vart man får vara med tassarna och inte. Vet igentligen inte vad det är för fel. Om det är nån trotsålder eller om det e jag som har brustit nånstans. För understimulerad tycker jag inte hon kan vara. Då vi håller jämn träningstempo och har gjort sen ett år. Överstimulerad tror jag ej heller. Inge stress i denna hund finns, så det kan ej vara det. Så ah nä…Får väl se om det lugnar sig snart! Hon ska ju in i löp snart, så kan vara det också! Det spritter i kroppen!:P

Dock en possetiv sak i denna period är att nya trix är dästå roligare att lära sig, och ”bakdelsträningen” går suuuuuper. Kantarell söket funkade också otroligt bra, tyvär måste jag nog byta markering, har valt det vanligaste och det är att sitta vi markering, dock sätter sig damen ofta oavsätt markering då hon är lite små slapp, så det e svårt att belöna rätt. Så funderar på att använda plats som markering. Som förövrigt har blivit myyycket bättre. Alltså platsläggandet. På ”plan” lägger hon sig direkt på order(i varje fall för det mesta). Damen är ju äldre och ingen stjärna på lydnads planen då hon är alldeles för seg för det. Men träna på skoj funkar super:)

Sen har jag ju på den senaste tiden blivit så hiiiiimla valp sugen! Känner verkligen att snart är tiden inne för en liten vovve som ska bli min stjärna på lydnadsplanen och i viltspår. Då jag verkligen börjat intresserad mig i tävlingslydnad och viltspår. Tycker det skulle vara så kul att tväla med vovve. Stina är på tog för gammal och dessutom för seg för tävlingslydnad. Dessutom har hon ju pinnar i hjulet när det gäller vissa moment då hon faktist tränats till att bli ledarhund. Som att tex att hoppas över prylar GÅR inte, man går runt, foten är för långt fram, och i tävlingslydnads foten skall vara att hela hunden är bakom och nosen i knävecket. Så ja, det e ju inget fel på det, och jag har valt att ha kvar det. Pröva denna hund på agilityplanen. haha, här går vi inte över saker, här går vid bredvid och ser till att matte inte snubblar. Och ska jag få henne att hoppa måste jag till 100% se till att det inte finns nån annan väg att gå än just över.

Så ja, nästa vovve ska få bli min arbetsnarkoman. Och troligen blir det en curly coated retriever, då jag starkt fastnat för denna ras, har ännu inte träffat någon men har kontakt med en uppfödare i närheten som jag har blivit bjuden till för att snacka ras och se hur dom är. Jakt labben är också ett aletrnativ och det e mellan dom två det står. Så får se om jag går på det säkra kortet(jakt labradoren) eller vågar prova nått nytt, curlyn!

Nu är det ju inte ännu aktuellt då jag inte har ekonomin för en till vovve, eller ens egen lägenhet. Men som man brukar säga, skynda sakta! Dessutom vill jag vara hundra på att hunden passar mig och dessutom hitta just den bästa indivden för mig. Hunden ska välja mig, inte tvärtom då får man den bästa kontakten tror jag. essutom överväger jag att nästa vovve blir en hane. Då efter lite reasearch kommit fram till att hanar ofta kommer lite längre och är mer ”på” på plan. Och det kan jag tänka mig, tikar är ju lite grinigare, tjurigare och mer egensinnade, speciellt under löp än hanar.

Det enda negativa jag kan se med hanar är nog lusten efter löptikar, och att jag ahr en tik. Dock funderar jag på att kastrera damen här hemma snart, det blev inga valpar, och hon verkar ha sånna himla störningar ibland. Dessutom minskar ju risken för cancer och sådant som tyvär är vanligt.

Ah nä, nu blir det en prommis med spratt tjejen här hemma och lite träning!

hej hej!

Andra bloggar om: Hund, Hundar, Djur, Labrador, Labradorer, Curly Coated Retriever, Tik, Trotsålder, Hundår, Lydnad, Olydig, Dressyr, Hunddressyr, Inkallning, Blocket

Jaha, då sitter man här igen, klockan börjar bli mkt och har precis kommit in med hunden! Och gjorde en otroligt vidrig upptäcktelse dessutom.

Vanliga kvällsprommisen startar, hunden är kiss och skit nödig och vi rör oss mot hennes ”bajs”plats. Och hon skiter. Och går hukad ett bra tag för att få ut allt. EN trött matte i form av mig själv stor och blundar och väntar. Och så var det dags för att plocka upp skiten. Jag tar min lilla ”lampa” som jag har på nyckelknipparn för att se vart det e nånstans så man inte lyckas klampa i det själv och göra en såndär skön ”shvupp” rakt ner i skiten och ser något otroligt vidrigt.

Hunden har skitit ut något som ser ut som jag vet inte vad, en jätte chock mask kanske?! Och som den trogna hundägaren man är måste man ju checka läget. På med tröjjan över näsan och munnen och tar ett djupt andetag. Går fram och hittar en pinne att peta med. Skiten hade alltså en hinna runt sig. Jag vet att hundar kan skita ”slem” om dom fått i sig något olämpligt eller dylikt, men fan, något sådant har jag ALDRIG sätt förr! Första tanken var”- har hon skitit ut tarmjäveln?!?!”… De sa liksom (ursäkta den vidirga beskrivningen) klick när man peta och i där låg det alltså bajs! Så där satt man , becksvart ute med en jävla ficklampa och peta i hundskit!

”hoppas ingen kommer tänkte jag” och visst fan ska det komma en tant cycklandes och bara för det just svänga in på den vägen där jag var! Hon kollade väldigt konstigt på mig! ( konstigt?) fan skulle jag cykla hem mitt i natten och svänga in och sedan se en idiot som har alla kläder runt munnen sitta med en ficklampa och peta i något som ser ut som en mega mask skulle jag nog också kolla ganska konstigt på henne! Dessutom med en hund som sitter bakom mig, rätt placerad på vägen och har sitt koppel fint placerat i munnen och tittar på mig! Hade jag och hunden bytt plats hade varit fullkomligt normalt! men men..AV någon skum anledning fick jag faktist ur mig ett ”ursäkta” innan jag forsatte min ”bajsundersökning”. Vad ”ursäkta” kom ifrån vet jag inte. :S Haha..

Nåväl! efter lite ”gissa bajset” plocka jag upp skiten och bar mig hemmåt! Halvt blå i fejset och illamående! Samtidigt som jag gick och småflina åt mig själv åt senariot som hänt.

Hunden visar inga symptom på att må dåligt, och jag hoppas bara detta att hon ätit något som magen ”kapslat” in för att skydda tarmen! Men ändå kan man inte låta bli att oroa sig! Jag tänkte efteråt så här att man kanske skulle känt utanför påsen och klämt runt för att kanske göra någon trevlig upptäckt men fan, då skulle jag nog spytt! Var ju vääldigt nära innan!

Så ja, det värsta är om hon har colit, eller någon liknande sjukdom! Och går det inte över e det gastroskopi ( eller va fan det heter?!) som gäller. Men imorgon till frukost blir det ris och fisk i små portioner utdelat hela dagen!

Har faktist funderat över om hon börjar bli känslig mot sitt torrfoder! Stina har ju ganska knäpp och känslig mage som reagerar ofta och starkt på främmande mat eller saker!(ja det finns en hel del saker man som Labbe ägare aldrig får reda på vad dom igentligen äter, det skulle väll var om man röntgade varje dag då men då skulle man väl hitta mycket mer än bara mat i magen, ganska dyr historia desuutom) så ja! Nu får man hålla tummarna på att det bara var något tillfelligt så det inte händer igen!

Men fan, denna vidriga upplevelse vill jag nog aldrig vara med om igen! Och varför jag igentligen skriver om den, dessutom så detaljerad, vet jag inte! Tror det e mest för att prata av mig om tankar och ideér! Alla ligger ju och slaggar här hemma! Och Stina är inte värd att reflektera med, hon skulle väll bli hungrig av att man sa ordet mask! (fy fan va vidrig jag är nu, uäk på mig själv)..

Nä, nu sk jag försöka skingra tankarna i annat så man slipper drömma mardrömmar inatt( ja ni vet om vad) !

God?…natt !

Andra bloggar om: Hund, Hundar, Labrador, Labradorer, Promenad, Hundpromenad, Hundskit, Hundbajs, Skit, Bajs, Colit, Hundbajspåse, Bajspåse

Eftersom att Linus inte var nån Linus, utan förmodligen en Mina, eller Minis, har inte bestämt oss än o de gick inte bra alls med Lina o Linus. Linus var jätte elak mot Lina, o bara högg henne hela tiden. Så jag vågar inte chansa. Så Lina fick föst stanna hon Jenny, min syster, som så himla gärna ville ha henne, men fick inte för mamma, så Carro tog henne istället.

Så nu bor Ninis hemma i Carros kök o har de jätte bra! Tack Carro för att du tog över henne nu vet jag att hon kommer o få ett jätte mysigt liv !!!!

Andra bloggar om: Barn, Djur, Kanin, Kaniner, Fransk Vädur, Omplacering

Jaha, då sitter man här och längtar tills timmarna ska gå så vi kommer iväg, vi ska ÄNTLIGEN åka upp till Åsele vårat landställe! Det ska bli så mysigt, fiska, åka båt, grilla på flytbryggan, oh skogsvandra i TIMMAR! Älskar norrland! SÅ underbart vackert! Så vi blir jag, björn, Carro och tobbe och Stinam Fassi och Bellut som åker upp! Vovvarna ska också få en semster!:)

Dessutom hände det något kanske oväntat och små roligt idag! Är som sagt både kaninvakt och hundvakt åt syrran och jocke, och skulle åka och kastrera Linus, den ena ninen idag. Sagt och gjort, det var bara försöka få en den enorma ninen i transportburen vilket inte var det lättaste. Han VÄGRADE! men efter några fajter gav han med sig, och Carro kom och hämtade upp oss. Observara att klockan var runt halv 8 på morgonen och jag var halvvaken. Iväg bar det till vetrinären. Kom in på en gång och det var inskrivning och vägning och genomkoll som gällde. Ut med kaninen ur buren och det gick betydligt lättare, och upp på vågen, 5,3 kg, inte illa pinkat för en 4-5 månader gammal nin bebis. Vetrinären tyckte även hon att den var stooor. Sen skulle det klämmas och kännas och leta efter kulorna som skulle åka! Hon letade och letade men nää, inga kulor! Hon berättade att av rädsla när man rör vid det området kan dom dra upp kulorna så det bara var påsar kvar, så hon hämtade en till vetrinär som skulle titta på honom.

Hon satte han i mitt knä och ja, linus ville inte riktigt, så som minne har jag nu ca 6 djupa rivsår på armen. Dom där bekbenen är INTE och leka med, känguru tänkte jag!

Men inte hittade den andra häller några kulor, så hon skulle kollade könet och ta mej fan, inte kom det ut någon penis häller, ja…Linus är en HONA! OCh där stog jag förvånad till max och tänkte, hur kan en uppfödare titta fel? E det något en uppfödare ska kunna är det väl ändå att se könen på sina djur! Så det var bara packa in henne(ja, kan fortf. inte se ”honom” som en ”henne” men men) och åka hem och kolla könet på Lina också för säkerhetsskull! Och ja, Lina var en Lina och det var ju skönt:P.

SÅ det var en ganska konstig upplevelse…Haha…Har än inte pratat med syrran men har skickat sms så får se när hon ser det och blir chockad! haha…

Så så var det, e fortf. chockad. Men det e ju inte första gång, komme rihåg syrrans fågel Nisse, som fick stanna kvar här hemma när hon flyttade ut och blev min fågel, ungefär vid 10-15 års ålder fick vi reda på att Nisse var en Nissan… Och också då blev man ganska chockad. Men ”han” hade ju ialf ett bra namn att ändra till, Linus skulle ju bli Lina, men dom kan ju inte ha två Lina, det blir ju ganska förvirrande. haha..

Jaha, så då sitter man här och skriver lite ihopp om att tiden ska gå fortare. Måste igentligen städa men skjuter upp det, e sååå tråkigt. Funderar på om man ska gå ut och och gå en långis med vovvarna istället..:)

Men inatt, ca kl.00-01 bär det av mot norrland. Så ska hinna med att sova lite nu på eftermiddagen också. Åh, det ska bli så skööönt! *längtar*…

Lägger upp lite bilder på hundar och katter och kaniner… Massa söta bilder!:)

Norrland here we come!

Andra bloggar om: Djur, Hund, Hundar, Labrador, Kanin, Kaniner, Fransk Vädur, Katt, Katter, Veterinär, Åsele, Norrland

Ja nu va det ett j*vla bra tag sen jag skrev här…Och speciellt på ”min” blogg! Det e ju igentligen kul och skriva lite då och då för man kan titta tillbaka senare och komma ihåg men ja, så jävla dålig på saker som man ”ska” göra regelbundet tex. ta tabletter, gå ut med soporna etc men fan!

Jaha vad har hänt i mitt liv senaste tiden? nja, inte så mkt. Har lägenheten för mig själv nu eller FF som jag skulle sagt för några år sedan! Och de e ju så otroligt sköönt! Njuter av att bara kunna knalla runt för mig själv! Har inga daghundar kvar, dom har flyttat, kommer sakna er Pluto och Lydia!:( Men troligen har jag ett gäng på väg in! Så ska bli kul att pröva nya hundar och raser!

Stina har fått öroninflamation, suck! men den behandlas flititgt nu!:P(ännu en sak som måste göras regelbundet som jag glömmer) Och det är rena zooet här hemma! Djur kommer och går hela tiden känns det som:P Haha… Förre torsdagen tills i tisdags hade jag Pluto och Lydia då deras matte skulle bort! tre hundar och två katter att ta hand om! Onsdagen efter hämtar jag upp syrrans tre kaniner för att dom ska åka bort till rånö, dock inte för en på måndag men hade inte bilskjuss (hur nu det än stavas:S?) då så det blev tidigare. Samma dag kommer Carro och lämnar lilla Bella för att dom ska till Öland(vilket jag också skulle men fick inge hundvakt, suck) och idag kom Carros mamma och lämna en tredje hund Bellas mamma Vanilla över heljen! Så nu sitter man här, två katter tre hundar, var av två små taxar som skäller gärnet(ialf bella) och tre kaniner var av två STORA frassar och en liten druva som ska ut en timme var i köket och röja! Fullt upp! Jaa! haha… Men inte klagar jag!

Jag älskar ju att ha mycket djur omkring mig. FInns inget bättre! Visst tar mycket av ens tid, men jag jobbar ju inte och lallar runt hela dagarna så man får ju ialf något att göra!

Det coolaste är att alla djuren funkar ihop! Även kanintaxarna B och V funkar med ninerna! Rambo är heeelt fräslt i kaniner, han är ju uppvuxen med kanin här hemma, och fastnade riält för min nin, så han kan knappt låta dom vara! Sitte roch kurrar och slickar på dom! SNutten! Linus den ena frassen har upptäckt att jaga bisse är en av dom roligaste sakerna man kan göra! Bisse skiter på sig och jag garvar! Så kul, bisse som ändå är en så stor katt har inget att hämta hos Linus! Stina hänger runt som vanligt hack i häl och tycker lite små synd om sig själv som inte får sin matte i fred!

Bella skäller åt varenda ljud, och att kolla på animalplanet är inte något man kan göra i hennes närvaro! Skäll skäll skäll! Vanliga gammla tanten springer runt, hör nästan inget och ser lika dåligt och kan kasta ur sig ett halv skrikande skall nångång som låter aldeles fördjävligt! Så söt, tog av hene selet och hon såg selet och trodde vi skulle gå ut, dement börjar tanten bli cokså1 Glömmer bort att jag tog av det inte bara tog fram det!Det är något med gamla vovvar! Jag tycker dom är så otroligt charmiga! Hon är väl runt 12- 13 år tanten! SNuttan!

Ja nä så nu väntar jag på att syrrans och jockes ungar ska komma och hälsa på ninerna! Separationsångest har dom nog!:) Man vet inte vad man har fören det är bort som man brukar säga! Dock ska dom ju inte bo här för alltid! Men ialf!

Nä , det e fullt hus, och ikväll kommer det lite polare över! Ta någon pilsner eller två! Gjorde en jell0 igår med lite sprit i, som vi ska smaka! UÄK! känner jag redan nu, hatar jello konstistensen, emn fan, har aldrig prövat så måste ju prova! Nån middag ska det bli också! men just nu e jag fortf. så mätt från igår! Hade film och tacos kväll med älskling, tmi och nattis! SÅ det blev massa svullande!

Ja nä, hade tråkigt så tänkte dokumentera min dag lie!:P Nu ska grane titta förbi så ska vi försöka trycka ner den där äckliga jellon i shot glas!

Ha en solig dag!

Alla barnen lekte med ångvälten utom Gunder för det var han som låg under!

Jag dog! Underbar humor man har! hahaha

Andra bloggar om: Hund, Hundar, Kanin, Kaniner, Djur, Öroninflammation, Rånö, Öland