Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del VII

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Idag kom beslut från Diskrimineringsombudsmannen gällande min anmälan om diskriminering mot Friskis&Svettis i Stockholm. Ärendet har pågått ett tag och det har varit flera möjligheter att lämna kommentarer och Diskrimineringsombudsmannen var dessutom på ett platsbesök i mitten av december. Det fick mig att börja hoppas att denna gång skulle sluta på annat sätt än det brukar då det i mina fall avslutats ganska direkt.

Men idag kom alltså avslutet. Jag är inte förvånad, arg eller besviken. Det var väldigt väntat.

Jag tolkar beslutet som grundar sig på den lagstiftning som finns, att det inte går att kräva tillgänglighet i samhället på lika villkor vilket faktiskt är det man skriver.

Någon liten förändring åstadkom jag ändå. Nu får besökare med ledarhund träna på Friskis&Svettis samtliga anläggningar och hunden ska kunna förvaras i något utrymme. Det är fortfarande oklart om detta även gäller den anläggning jag egentligen krävde att få träna på, där man både hade hundredd personal och väldigt allergiska besökare. Men det har redan gått ett halvår sedan detta inleddes och jag har som vanligt fått lösa mina behov på annat sätt under tiden. Nu före sommaren känns det inte meningsfullt att utreda om detta verkligen fungerar i praktiken.

Jag tror jag här och nu vågar ge ett löfte: detta blev min sista DO-anmälan vad gäller ledarhundar och tillgänglighet. Det känns helt meningslöst att slösa energi på även om det som i detta fall kan ge något positivt även om det bara känns som eftergifter från Friskis&Svettis och inte en tydlig markering från samhället. Någon ny lagstiftning där ledarhundsförare omfattas lär vi inte få under överskådlig tid. Hela samhällets syn och invanda ”kunskap” om allergi lär förhindra sådant.

Det är ändå tänkvärt att jag utan problem kan besöka vårdcentraler, tandläkare och dom stora sjukhusen med min hund utan att allergiker faller döda ner som käglor omkring mig. Men på en restaurang eller träningsanläggning går det inte. Där löper jag stor risk att ta död på eller skrämma bort halva min omgivning och samhällets samtliga näringsidkare i dessa branscher skulle bli utan kunder på grund av förare med ledarhund.

När kunskapen och synen på allergi ändras och när det inte är så överdrivet och så mycket skrämselpropaganda, kanske det kan bli en förbättring.

Slutligen vill jag ändå skicka en massa positiva tankar till alla er företagare och institutioner av olika slag som inte begränsar människor i samhället. Men träna, det får jag fortsätta göra hemma. Det är dessutom gratis. :)

Beslut 2016-02-03 Sida 1 (3) Ärende ANM 2015/1845 handling 24 Handläggare Maria Stensson Anmälare Joakim Nömell joakim@nomell.se Anmäld Friskis och Svettis Gåvtegatan 22 Box 6347 102 35 Stockholm Beslut Diskrimineringsombudsmannen (DO) avslutar ärendet. Anmälan ombudsmannen Joakim Nömell har anmält Friskis & Svettis Stockholm för diskriminering som har samband med funktionsnedsättning. Utredningen Vad Joakim Nömell gör gällande

Vad Friskis & Svettls gör gällande Friskis & Svettis har uppgett i huvudsak följande. Enligt föreningens regler ska pälsdjur inte vistas på träningsytoma då det skulle kunna utgöra en risk för medlemmar med allergi. Friskis och Svettis har emellertid upplyst Joakim Nömell om att alla medlemmar som har behov av det är välkomna att ta med sig en ledsagare utan extra kostnad. Joakim Nömell har också erbjudits att träna på Friskis & Svettis anläggning på S:t Eriksbron samt på anläggningen i LindhageiL LedaAunden skulle där kunna vila i ett anslutande utrymme under den tid som Joakun Nömell tränar. Att den möjligheten inte har erbjudits på Friskis & Svettis Kungsholmen beror på att en medarbetare är hundrädd. Under utredningens gång har Friskis &Svettis uppgett till DO att föreningen nu har fattat ett beslut som innebär att ledarhundar ska få vänta i ett personalrum eller i ett konferensrum på alla Fnskis & Svettis anläggningar i Stockholm under tiden som ledarhundsföraren tränar. Detta beslut har föreningen gått ut med internt. Friskis & Svettis har också uppgett att personalen eller de instruktörer som arbetar ideellt i verksamheten har möjlighet att efter överenskommelse ledsaga Joakim i lokalen, beroende på vilken tid han vill träna och förutsatt att han är beredd att vänta ibland. Rättslig reglering Diskrimineringslagen (2008:567), DL, förbjuder diskriminering vid

person med en funktionsnedsättning ska kunna få del av den aktuella verksamheten i sig, inte att det måste ske på exakt det sätt som är möjligt för andra. Av kriteriet att situationen ska vara jämförbar följer dock att skillnaderna inte bör få vara större än vad som är sakligt påkallat Av förarbetena framgår också att skäligheten av vidtagna åtgärder ska avgöras efter en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Då det saknas krav på tillgänglighet i speciallagstiftning kan det för de flesta verksamheter endast bli aktuellt att genomföra enklare åtgärder. Som exempel på sådaaa åtgärder nämns stöd och personlig service, information och kommunikation samt vissa åtgärder i fråga om den fysiska miljön. Enligt Friskis & Svettis har föreningen nyligen fattat ett beslut som innebär att alla ledarhundsförare ska erbjudas möjlighet att låta hunden vänta i ett anslutande utrymme till träningsytoma när de tränar på någon av anläggningarna i Stockhohn. Personen kan sedan träna med ledsagare utan extra kostnad. Viss möjlighet till ledsagning kan också efter överenskommelse erbjudas av personalen eller de ideella instruktörerna. Under förutsättning att Joakim Nömell erbjuds ett visst sådant personligt stöd torde kravet på enklare åtgärder för tillgänglighet vara uppfyllt DO finner därför imte skäl att fortsätta utredningen utan avslutar ärendet. Beslut i detta ärende har fattats av Rickard Appelberg efter föredragning och förslag från Maria Stensson. Detta beslut går inte att överklaga. En enskild person som vill driva sitt ärende vidare kan väcka talan i tingsrätt.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del VI

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Idag kom en fortsättning från Diskrimineringsombudsmannen angående min anmälan mot Friskis&Svettis Kungsholmen. Två jurister från Diskrimineringsombudsmannen var på platsbesök hos Friskis i mitten av december och idag kom anteckningarna från detta möte. Dessa anteckningar kan läsas längre ner.

Jag ombads meddela om jag hade några kompletterande kommentarer på vad som framkom på detta möte. Jag känner mig mest trött och undrar varför jag gör det här när det ändå inte spelar någon roll.

I mitt tycke tydliggörs diskrimineringsgrunden ännu mer under detta möte. Det är en massa om och men kring min möjlighet att träna hos Friskis&Svettis. Hunden kan inte vara på träningsytorna och man skyller fortfarande på hundens välmående och eventuella allergiska besökare. Hunden ska läggas i ett konferensrum eller personalrum. Detta gör att det tar tid för mig att komma igång med träningen vid varje tillfälle och att avsluta träningen då hunden ska lämnas och hämtas och någon ska ha tid med detta. Man påpekar att beroende på belastning kan jag få vänta ospecifiserad tid.

Ledsagning av personal inne på anläggning kan man eventuellt erbjuda under vissa tider och under vissa förutsättningar. Jag kan alltså inte gå och träna när det passar mig, utan måste i så fall komma när så få andra som möjligt tränar. Här inskränks valmöjligheten ytterligare.

Vidare hänvisar man till att jag alltid kan boka en personlig tränare för ledsagning men detta innebär en extra kostnad, något som tydligare än något annat är diskriminering. Det ska alltså bli dyrare för mig att träna hos friskis&Svettis än för andra besökare.

Den anläggning som bara ligger knappt hundra meter från min arbetsplats hävdar man fortfarande är olämplig. Nu har man plötsligt ett konferensrum där hunden skulle kunna vara, men hänvisar till att anläggningen är otillgänglig på grund av många trappor. Jag vet inte om dom missat att jag är synskadad, inte rörelsehindrad? Men hur som helst så har jag varit på nämnda anläggning och kunde då bara identifiera en halvtrappa för att komma till löpbanden. Däremot, den anläggning man hänvisar till istället, har oerhört mycket fler trappor och är o allmänhet betydligt mer svårorienterad. Men helst vill man att jag tar mig ett par kilometer bort och tränar på en tedje anläggning där alla förutsättningar sägs vara optimala. Här är ytterligare en diskrimineringsgrund, jag kan inte gå och träna vart jag vill. jag måste ta mig längre bort och dessutom o okänd miljö för att få träna. Olägenheten med att lämna och hämta hunden kvarstår dock.

Man kan säkert tänka mer kring dessa anteckningar, bland annat hänvisningen till att man skulle förlora kunder om en ledarhund vistades i träningslokalen och att många skulle bli sjuka eftersom man konditionstränar och då kan man inte ha en hund i nära anslutning. Det som stör mig mest är att det är oå ovetenskapligt grundat. Jag kan lika gärna säga att dom kommer få mer kunder för att dom visar sin inställning till allas lika delaktighet, men vem ska veta vilken teori som är mest riktig?

Det måste ändå anses som positivt att Diskrimineringsombudsmannen ändå varit på ett platsbesök och att ärendet fortsätter än så länge. Det tolkar jag som att DO också anser att det finns något att utreda. Annars hade man lagt ner det tidigare som man gjorde med mitt andra ärende med min dotters skola. Det lades ner direkt utan minsta åtgärd. Däremot skulle det förvåna mig mycket om jag hade framgång i detta ärende. Oavsett är det bra att företag och föreningar får känna av att det ändå reageras och det kanske kan starta ett internt arbete och tänk som kanske kan leda något steg framåt. Ledarhundsförares totala frihet i samhället är nog en utopi.

Ärende 2015/1845 handling 19

Minnesanteckning från möte med Friskis & Svettis

Stockholm den 14 december 2015

Närvarande Ann-Katrin Norberg, operativ chef, Maria Lundgren,
områdeschef, Maria Stensson, jurist DO och Cecilia Asklöf,
jurist DO

Kommentar:
Ann-Catrine Norberg (stavningen). Maria Lundgren är tf Verksamhetschef (ej områdeschef)

Plats Friskis & Svettis Kungsholmen, S:t Eriksgatan 54

Maria Stensson redogör för bakgrunden i ärendet, Diskriminerings-ombudsmannens (DO) handläggning av anmälan och syftet med dagens möte.

Ann-Katrin Norberg uppger att Friskis & Svettis i grunden är en medlemsägd förening. Alla medlemmar betalar 100 kr per år och har då rätt att rösta på
årsmötena. Friskis & Svettis består också av många separata föreningar. Friskis & Svettis Stockholm har en egen styrelse med ett dotterbolag. De lokala
föreningarna hyr sina lokaler av dotterbolaget. Det finns totalt 16 anläggningar i Stockholm, med fem områdeschefer. Varje områdeschef ansvarar för sitt
område och rapporterar till Ann-Katrin Norberg. Det finns också ett kansli med anställda som stöd för anläggningarna. Alla instruktörer och ledare är ideella
funktionärer, medan personalen i receptionen är anställda.
Maria Lundgren tillägger att de är vana att ta in medlemmarnas synpunkter och att de ofta agerar på medlemmarnas förslag. Hon betonar att de vill lösa
den uppkomna situationen så bra som möjligt.
Maria Stensson konstaterar att det är Friskis & Svettis Stockholm (Friskis & Svettis) som är den juridiska person som berörs av Joakim Nömells (Joakim)
anmälan.
Ann-Katrin Norberg berättar att det vid det senaste årsmötet gavs in ett par motioner angående Friskis & Svettis tillgänglighetsarbete. Motionerna bifölls
med tillägget att Friskis & Svettis skulle börja inventera enklare hinder. Nästa steg ska bli att åtgärda det föreningen kan och har råd att göra. Inventerings-fasen
ska vara klar innan nästa årsmöte i april 2016. Varje områdeschef är ansvarig för att en inventering görs på respektive anläggning.
Varje anläggning erbjuder numera möjligheten att få duscha enskilt. När nya anläggningar byggs följer man de krav som framgår av plan- och bygglagen. Friskis
& Svettis skulle däremot behöva vägleda sina medlemmar bättre på webben. Friskis & Svettis Kungsholmen är till exempel en dålig anläggning för synskadade,
eftersom den är ett lapptäcke av trappor och utrymmen. Detta borde framgå av webben.
Man har tidigare löst frågan om ledarhund lokalt på varje enhet. Nu har man bestämt att ledarhundar ska kunna vila i ett personalrum eller i ett konferensrum
på varje anläggning i Stockholm under tiden som föraren tränar. Detta har man gått ut med internt och gått igenom med personalen på personalmöten. I Friskis
& Svettis Kungsholmen ligger personalrummet lite längre bort från träningsytorna än på de övriga anläggningarna.
På fråga om Friskis & Svettis bemanning svarar Ann-Katrin Norberg att
Friskis & Svettis Kungsholmen är den största anläggningen de har. Där brukar
de ha 7-8 anställda i varje team. Det finns ett receptionistteam och de är i
praktiken låsta vid kassan. Om det finns två till tre personer i receptionen
samtidigt kan det dock hända att någon av dem kan gå ut i lokalen. Ideellt
verksamma funktionärer finns sporadiskt på träningsytorna. De brukar oftast
finnas på plats mellan kl. 17-20 på vardagar och därutöver på helger. Friskis &
Svettis försöker lägga ett schema för denna del av verksamheten, men det ser
väldigt olika ut beroende på när funktionärerna kan ställa upp. När de leder
träningspassen är de inte tillgängliga. Inte heller är de personliga tränarna
tillgängliga för att hjälpa synskadade, eftersom de är upptagna med sina
kunder.
Typewriter-kommentar

Typewriter-kommentar
Obs, teamet avser anläggningens totala personalgrupp, ca 1 – 3 personer jobbar samtidigt, är schemalagda, beroende på tid på dagen. Peaktid är 17 – 21
vardagar och frukost samt lunchtid.
På fråga av Maria Stensson uppges att lokalen städas varje kväll efter stängning.
Ann-Katrin Norberg säger att det finns möjlighet att ledsaga Joakim till spinninglokalen eller löpbanden, förutsatt att han kan vara beredd att vänta några
minuter. Hur länge han skulle behöva vänta beror på vid vilken tidpunkt han kommer. Det är som mest medlemmar på lunch och kvällar. Det är däremot värre
när det gäller att kunna hjälpa Joakim från löpbandet eller spinning-lokalen. Vad som helst kan hända som kräver personalens uppmärksamhet. Förutsättningarna
för att kunna hjälpa Joakim är som bäst dagtid mellan kl. 9-11 och kl. 13.30-15.30. Det finns inga funktionärer på plats då, men det är lugnare.
Om Joakim skulle vilja träna under en tidpunkt då det är mycket medlemmar och vara garanterad ledsagning på utsatt tid skulle man behöva schemalägga en
person som skulle tas från den personal som står i kassan. Schemaläggning av personal sker med sex veckors intervaller. Organisationen är därför inte särskilt
flexibel. Friskis & Svettis vågar inte lova att de kan ledsaga Joakim under dessa förhållanden.
Maria Lundgren tillägger att det alltid är möjligt för Joakim att boka en personlig tränare som då skulle kunna ledsaga honom till och från träningsytan,
men det innebär naturligtvis en högre kostnad för honom. Det kanske också
skulle vara möjligt att hitta en funktionär man kunde boka in på den tid Joakim önskar träna, men detta system skulle vara mer sårbart. Det här är en fråga
som bör lösas med hjälp av anställda.
Ann-Katrin Norberg säger att om det etableras ett visst mönster, med fasta träningstider för Joakim så skulle det antagligen lösa sig av sig självt med
hjälp av funktionärerna. Joakim är välkommen att ta kontakt med dem och prata om detta.
Maria Lundgren menar att det är möjligt att lösa detta i dialog med Joakim, förutsatt att Joakim har lite tålamod. Om han kan tänka sig att vänta några
minuter på att få hjälp så kan frågan nog lösas. Det finns också andra anläggningar, till exempel Lindhagen eller anläggningen vid S:t Eriksbron på andra
sidan gatan. Det är en mycket lugnare anläggning. Den har dock inga löpband och ingen spinningsal. På Lindhagen finns däremot allt. Lindhagen ligger ca
1,5 kilometer från Friskis & Svettis Kungsholmen.
Ann-Katrin Norberg uppger att det inte finns någon möjlighet att ta med sig en ledarhund in på träningsytorna. Det är en hård miljö och det känns ogästvänligt
för hunden, även om ledarhundar är tränade. Framförallt skulle nog de övriga som tränar reagera starkt på att det fanns pälsdjur i lokalen. Medlemmarna
betalar för att få tillgång till träningsytan. Det här är motstridiga intressen och frågan är svår att lösa.
Maria Lundgren säger att de har ständiga diskussioner om allergi i anslutning till parfymer, starka dofter m.m. Det finns ingen avskild del på träningsytorna
där en ledarhund kan vistas. Det är inte möjligt att stänga av en del av spinningsalen för en person. Spinning innebär hård konditionsträning. Om någon
då skulle vara allergisk mot pälsdjur kan det sluta väldigt illa. Friskis & Svettis måste i sådant fall meddela att det finns pälsdjur i lokalerna. Det
skulle i sin tur antagligen leda till att många medlemmar skulle välja att inte träna där.. Det skulle sannolikt uppstå diskussioner på medlemsstämmorna.

Friskis & Svettis kommer att ta hjälp av funktionshindersrörelsen när de utformar sina riktlinjer för tillgänglighet. Det här är en fråga där Friskis &
Svettis behöver hjälp.
Ann-Katrin Norberg och Maria Lundgren visar runt i lokalerna. Därvid framkommer bland annat följande. Spinningsalen har 30-35 cyklar som står mycket tätt.
Om det inte finns något pågående pass går det bra att gå in i salen och träna ensam. I närheten av spinningsalen och på samma våningsplan finns ett konferensrum
där Joakims ledarhund skulle kunna vistas medan han tränar. Eftersom det finns en dörr i anslutning till ytan så skulle Joakim inte behöva gå igenom hela
gymet, utan endast en mycket kort sträcka, med hunden för att komma dit. Löpbanden finns en trappa ner.
Under synen framkommer det att det finns en synskadad person som brukar träna på anläggningen. Hon har dock alltid en ledsagare med sig.
Mötet avslutas med att Maria Stensson förklarar den fortsatta handläggningen av ärendet.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del V

Nu har jag lämnat in mitt svar på Friskis&Svettis yttrande till Diskrimineringsombudsmannen. Jag har även gjort en rundringning till 16 av de 17 anläggningar Friskis&Svettis Stockholm har för att kontrollera tillgängligheten med främst ledarhund eftersom Friskis&Svettis hävdar att just den anläggningen jag ville träna på inte går men att man erbjudit flera andra. Rundringningen visar minst sagt på en bristfällig tillgänglighet.

Så här ser mitt svar ut. Jag är inte helt nöjd då det finns mycket att säga och en hel del påståenden är inte speciellt objektiva och därmed svåra att bemöta tycker jag. Min nästan hundraprocentiga vetskap att jag dessutom inte kommer vinna sänker motivationen en smula.

Svar på yttrande avseende ärende ANM 2015/1845 handling 4

Kommentarer lämnas efter varje punkt.

  1. Vad har Friskis för regler/policy beträffande pälsdjur i träningslokaler och anslutande utrymmen?

Våra regler idag är att pälsdjur inte ska vistas i träningsytorna och inte heller i anslutande utrymmen. Miljön i våra träningsytor är förhållandevis intensiv med mycket besök och hög trängsel. I gymmet hanteras tunga vikter i såväl maskiner och fritt (t ex hantlar och skivstänger). Vidare möter medlemmar en relativt hög ljudnivå från musik och ljud från utrustning. Vår bedömning är att djur inte ska vistas i en sådan miljö, både med hänsyn tagen till våra besökare som till djurens egen säkerhet.

Svar: När det gäller tjänstehundar, i det här fallet ledarhundar är dessa tränade och utvalda för att klara tuffa miljöer. Jag och min ledarhund vistas dagligen i Stockholms kollektivtrafik och rör oss dagligen i Stockholms innerstad. Den ljudnivå och det tempo våra hundar möter är ingenting som påverkar dem negativt.

Den miljö jag mött på tre av Friskis&Svettis anläggningar i samband med löpning och spinning har haft en ytterst rimlig ljudnivå. Åtminstone på ett ställe har man en ljudmätare på väggen som under de pass jag varit på konstant visat grönt för en acceptabel ljudnivå för besökare.

Vad beträffar hundens säkerhet gäller samma sak. Våra hundar vistas ofta dagligen i en tuff miljö och specifikt vad gäller Friskis&Svettis anser jag det vara betydligt säkrare både för mig och övriga besökare att jag navigerar i miljön med hjälp av min hund då jag inte löper minsta risk att göra mig illa på något i huvud- eller ansiktshöjd eller riskera att råka komma åt någon som lyfter tungt och som därmed istället råkar göra sig illa.

Jag anser att Friskis&Svettis bedömning möjligen är mänskligt känslomässig snarare än proffessionell baserat på vad som är en bra eller dålig miljö för våra tjänstehundar. Jag som hundförare måste ha den rätten att avgöra detta och det är beslut jag är van att fatta i mitt vardagliga liv.

  1. Regler beträffande ledarhundar specifikt?

Vår hållning när det kommer till ledarhundar är att de ej ska vistas på träningsytorna, men att de kan vänta på sin husse/matte i anslutande utrymmen, t ex personalrum. Den möjligheten erbjuder vi i det fall anställd personal på anläggningen ej är allergisk.

Svar: Problemen med dessa regler vad gäller tillgängligheten är flera. Men huvudproblemet är att det visar sig vid en rundringning till Friskis&Svettis Stockholms samtliga 17 anläggningar att endast ett par anläggningar kan erbjuda den lösning Friskis&Svettis hänvisar till (se bilaga).

  • Om en specifik anläggning där det hittills gått bra att använda sådana utrymmen plötsligt anställer en person som säger sig vara allergisk eller hundrädd upphör besökares med ledarhund möjlighet att träna. Det gör att Friskis&Svettis inte kan garantera en varaktig lösning. Jag som har en synnedsättning kan inte utan vidare byta anläggning då det kräver en större omfattande inlärning av väg till och från samt i anläggningen.
  • Ledarhunden är ett orienteringshjälpmedel. Mitt behov av orienteringshjälp upphör inte bara för att jag kommit innanför entrén. För många tar det en viss tid att lära in hur lokaler är uppbygda och det är också svårt att orientera med vit käpp och hörsel i miljöer med mycket ljud i. Med vit käpp är man vidare endast skyddad i brösthöjd och nedåt, något som jag upplever som ett särskilt problem i den här typen av anläggningar.

  • Tillgängligheten begränsas på detta sätt av att någon måste ha tid att öppna och släppa in ledarhunden i ett sådant utrymme inför ett träningspass samt släppa ut hunden efter avslutat pass. Det kräver uppsökande av personal som är försvårande om man har en synnedsättning.

  • Vid en eventuell utrymning av anläggningen kan jag som hundförare inte garantera min hunds säkerhet och att den omfattas av utrymning.

  1. Har Joakim Nömell nekats att träna på Kungsholmen?

Joakim har nekats att ta med sin ledarhund på träningsytorna och vi har istället föreslagit träning med en ledsagare. Vilket idag är ett sätt som andra medlemmar med synskada anammar. Då en personal på Kungsholmen är hundrädd har vi dock i nuläget inte erbjudit att ledarhunden väntar på Joakim i anslutande utrymme (personalrum). Med
anledning av det har vi erbjudit möjlighet att träna på närliggande anläggningen F&S Lindhagen och på andra sidan gatan på F&S S:t Eriksbron med möjlighet att låta ledarhunden vänta i anslutande personalrum.

Svar: Tillgängligheten brister bland annat på grund av detta. Jag har enbart erbjudits träningsmöjligheter på Lindhagen. F&S S:T Eriksbron har ej diskuterats eller erbjudits men denna anläggning har heller inte varit aktuell för mig då man ej erbjuder spinning och löpband på denna anläggning. På F&S S:T Eriksbron finns heller inget utrymme för ledarhund. Vid min rundringning erbjuder F&S Lindhagen möjligheten till personalrum efter tvekan och kontroll med F&S centralt.

I diskussion med F&S rörande just anläggningen Lindhagen, ställde jag frågan om vad som händer om en hundrädd eller allergisk person anställs på denna anläggning. Då skulle det enligt F&S resonnemang resultera i att jag åter får byta anläggning. F&S meddelade då att man i det fallet skulle neka en sådan person anställning med hänsyn tagen till att man har ledarhundsförare som tränar just där. Det känns för det första inte som särskilt troligt och för det andra som en åter igen lösnings om riskerar att inte bli långvarig.

Tillgängligheten brister även för mig som besökare då jag jobbar nära anläggningen Kungsholmen och ej hittar till erbjuden anläggning Lindhagen. Det skulle kräva en extra insats för mig och berörd personal för inlärning av vägen förutom att det skulle innebära en större omväg till en annan anläggning för att få möjlighet att träna. Detta skulle F&S inte utsätta någon annan besökare för.

Alla dessa inskränkningar innebär att ett årskort för mig inte kan utnyttjas fullt ut som en fullvärdig medlem.

  1. Vad skulle krävas för att Joakim Nömell skulle kunna träna på Kungsholmen?

Att ledarhunden kan ges plats i ett konferensrum (ej personalrum) samt att Joakim kan vistas på träningsytorna med ledsagare. Att tillåta ledarhund på träningsytorna ser vi inte är görbart då den träningsutrustning som Joakim vill använda (löpband och spinningcyklar) är på ytor där många andra medlemmar rör sig. Medlemmar med allergi skulle då vara exkludera från dessa ytor. Enligt Astma- och allergiförbundet finns allergener kvar länge efter det att djuret är borta. Allergi mot pälsdjur är den vanligaste luftburna allergin. Vi ser att det blir särskilt problematiskt att ha pälsdjur i ytor där våra medlemmar
tränar kondition såsom vid löpband och spinningcyklar.

Svar: Det är vetenskapligt bevisat att stora mängder allergen även finns kvar i djurägares kläder. Något sådant förbud har inte F&S. Det är inte heller förbjudet att använda parfymer eller parfymerade tvålar och champo även om man rekommenderar att inte använda det. Det är inte heller förbjudet att vara helt luktfri från rök.

Det är också stor skillnad på en ledarhund som ligger stilla på för hunden anvisad plats en kort tid jämfört med pälsdjur i hemmiljö som vistas där under lång tid och med stor rörlighet och mindre regelbunden städning och där pälsdjur ofta vistas i soffor och på mattor etc.

Ur tillgänglighetssynpunkt hänvisar jag till den överenskommelse som finns mellan Synskadades Riksförbund och Astma- och Allergiförbundet rörande ledarhundar (lämnas som bilaga). Enligt denna överenskommelse ska inte ledarhundsförare begränsas med hänvisning till att någon kan vara llergisk någon gång. Problem ska lösas om och när dom uppstår. Min närvaro utan hund sprider med stor sannolikhet liknande mängd allergen. Den person som är så allergisk att vederbörande inte kan vara i ett stort ventilerat utrymme samtidigt som en stillaliggande hund har sannolikt problem även på andra sätt, bland annat att ta sig dit.

Det är långt ifrån alla synskadade som har tillgång till ledsagare. Detta styrs kommunalt och kommunernas olika regler är väldigt varierande. Att ha möjlighet att träna med ledsagare som går med kostnadsfritt är ett bra komplement. Men det gör möjligheterna betydligt färre för mig att träna och därmed inte samma möjlighet att utnyttja ett årskort som övriga besökare.

  1. Redogörelsen korrekt?

Joakims redogörelse avviker från vår bild av det inträffade i följande delar:

• Vi har inte påstått att vi skulle förlora stora mängder medlemmar.
• Vi har inte påstått att alla blinda har ledsagning. Vi har upplyst om att alla medlemmar som har behov av det, är välkomna att ta med sig ledsagare utan
kostnad.

Ingen ytterligare kommentar.

  1. Inställning till anmälan om diskriminering?

Vår inställning är att vi visar på möjligheter som gör att Joakim kan träna och samtidigt tar hänsyn till andra medlemmars behov i en träningsmiljö. Med
hänsyn tagen till många medlemmars olika särintressen så tycker vi att den möjlighet vi erbjuder (att ha ledarhunden i angränsande ytor) är en fungerande
lösning.
Vi utvecklar löpande vår anläggningsmiljö och gör i nuläget en inventering av tillgänglighet och användbarhet i våra miljöer för att därefter kartlägga
åtgärder för ökad tillgänglighet på våra anläggningar samt ta fram en tillgänglighetsguide som kan vägleda personer med funktionshinder.
Friskis&Svettis är en medlemsförening där varje enskild person väljer om de vill bli medlem och träna på våra anläggningar. Vår idé är att erbjuda lustfylld
och lättillgänglig träning som tilltalar många människor. Vår utmaning är att tillse att vi motsvarar våra medlemmars olika behov och önskemål, även när
dessa ibland krockar.

Svar: Min rundringning till Stockholmsföreningens samtliga enheter tycker jag visar att det inte finns någon lösning förutom enstaka anläggningar. Man skriver att ledarhundar kan vistas i konferensrum, ej personalrum, men ingen anläggning jag kontaktat har sådana utrymmen och endast ett par anläggningar erbjuder personalrum eller biutrymmen bakom reception. Det är däremot ingen anläggning nära mig eller på min väg till eller från jobbet.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Kontroll av tillgänglighet för ledarhundsförare hos Friskis&Svettis Stockholm

Efter min anmälan av Friksis&Svettis Kungsholmen hos Diskrimineringsombudsmannen efter att man nekat mig och min ledarhund tillgång till träningsmöjligheter, fick jag här om veckan ett svar på yttrande från Friskis&Svettis Stockholm. Där skriver man bland annat att jag erbjudits möjlighet att träna på andra anläggningar då just Kungsholmen inte kunde låta mig vara där på grund av allergier och hundrädd personal.

Egentligen är det ointressant att jag erbjöds träna på andra ställen. Det skulle innebära nya platser för mig att lära mig hitta till och från och det skulle innebära en ganska omfattande omväg till min träning vilket en icke funktionsnedsatt besökare aldrig skulle acceptera. Man vill gå till den anläggning som passar bäst och i mitt fall ligger Friskis&Svettis Kungsholmen mindre än 100 meter från min arbetsplats. Anläggningen är dessutom extremt lättorienterad inomhus vilket kändes bra. Därtill var det en bra miljö för min hund i de delar jag tänkt utnyttja.

Men mest för sakens skull bestämde jag mig för att ringa runnt till Stockholms anläggningar för att kontrollera hur det egentligen förhåller sig med tillgången för oss ledarhundsförare. Några anläggningar ”hajade till” när jag ringde och ställde flera frågor, bland annat om ledarhund. Man hade självklart hört om mitt ärende internt men jag nådde ändå förväntat resultat. Av de 17 anläggningar som finns i Stockholm, nådde jag 16 och det fick räcka. Samtliga fick samma frågor och trots att ledarhund står som första punkt, ställdes den frågan på slutet som en bisak för att det inte skulle framgå som det centrala, vilket det givetvis var.

Så här blev resultatet:

Förklaring till ställda frågor:

  • Ledarhundsutrymme: Finns någon möjlighet att över huvud taget ta med ledarhund till anläggningen? Frågan omfattar så väl konferens/personalutrymme som träningsytor.
  • Orienteringshjälp: Finns någon möjlighet att få hjälp att lära sig lokalerna några gånger av de första besöken.
  • Ledsagare: finns möjlighet att ta med ledsagare kostnadsfritt?
  • Eget omklädningsrum: finns möjlighet att byta om och duscha enskilt om man kommer ensam eller har ledsagare med annat kön som ej kan följa med in i omklädningsrum.

Friskis&Svettis Abrahamsberg

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: nej
  • Ledsagare: Ja med intyg
  • Eget omklädningsrum: ja, handikapptoa med dusch

Friskis&Svettis Orminge

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, med intyg
  • Eget omklädningsrum: Draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis City

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Om tid finns
  • Ledsagare: Ja, intyg
  • Eget omklädningsrum: Nej

Friskis&Svettis Ringen

  • Ledarhundsutrymme: Nej / kanske ”egen lösning”
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, skriver in i profilen
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa

Friskis&Svettis Farsta

  • Ledarhundsutrymme: Ja, personalrum. Befintlig fungerande lösning
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, inget intyg krävs
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Sickla

  • Ledarhundsutrymme: Ja, (efter intern kontroll och återkoppling) bakom receptionsdisken
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Gärdet

  • Ledarhundsutrymme: Kanske, receptionist / ledare med hund, utrymme bakom rec., ringa först
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Skanstull

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna under lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa med låsbart skåp utanför

Friskis&Svettis Hagastan

  • Ledarhundsutrymme: Nej, hänvisar till medlemsservice.
  • Orienteringshjälp: Ja, när som helst
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, 2 handikapptoaletter

Friskis&Svettis Skarpnäck

  • Ledarhundsutrymme: ?
  • Orienteringshjälp: ?
  • Ledsagare: ?
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Hornstull

  • Ledarhundsutrymme: Nej, kanske utrymme för ledare, tveksamt
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna under lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Skrapan

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, lugnare tider
  • Ledsagare: Ja, gärna intyg
  • Eget omklädningsrum: Nej

Friskis&Svettis Kista Entré

  • Ledarhundsutrymme: Nej, barnrum finns men funkar ej.
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: säger att ledsagare kostar 90kr per gång
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa, inget skåp

Friskis&Svettis S:t Eriksbron

  • Ledarhundsutrymme: Nej, personalutrymme för långt in i lokalen
  • Orienteringshjälp: Ja, lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Kungsholmen

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: ?
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Sveavägen

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: Ja, intyg
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Lindhagen

  • Ledarhundsutrymme: Ja, (efter intern kontroll och återkoppling) personalutrymme
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Sammantaget är det ingen lysande bild som framträder. Må vara att fråan om ledarhund kanske inte varit aktuell alls för de allra flesta anläggningar, men i samtliga fall hänvisar man till allergier vad gäller att ha hunden med på ”träningsytorna”.

Alla utom enstaka undantag erbjuder hjälp med orientering tills man lärt sig hitta i lokalen vilket är bra. Att man önskar att detta ska ske under tider med låg belastning är rimligt. Ändå anser jag att jag orienterar mycket säkrare bland alla besökare och all utrustning med min ledarhund än ensam med vit käpp.

De som erbjuder eget duschrum gör det i form av en handikapptoalett med dusch. Oftast utan möjlighet till låsbart utrymme. Det är ingen lysnade lösning för de som skulle önska eget omklädningsrum, men man kan förstå att ingen anser det vara värt kostnaden i pengar och utrymme att oordningställa ett som inte skulle utnyttjas speciellt ofta. Men har man en ledsagare av annat kön som inte kan följa med in i omklädningsrum och dusch och man inte själv vill navigera runt och riskera att komma åt andra i ett känsligt läge så vore ett separat omklädningsrum att föredra.

Så här ser det ut enbart i Stockholm. Jag tvivlar på att bilden skulle förändras om man frågar övriga av landets anläggningar men den tiden är meningslös att lägga ner i detta ärende.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del IV

Idag blev jag kontaktad av Diskrimineringsombudsmannen – DO med ett yttrande från Friskis&Svettis i Stockholm som svar på min anmälan om diskriminering när jag inte fick träna på en av deras anläggningar och ha min ledarhund med mig. Det här är ett yttrande jag har någon vecka på mig att besvara och jag ska se om jag orkar engagera mig. Eftersom det inte finns någon chans att Diskrimineringsombudsmannen fäller för diskriminering just när det gäller ledarhundar, så känns det lite meningslöst att skriva ett seriöst svar på detta som det ändå tar viss tid att författa.

Påståendena i yttrandet nedan är dessutom av arten att dom är svåra att bemöta. Huruvida min tjänstehund ska undanhållas från sådan miljö på grund av säkerhet bygger mest på deras känslomässiga föreställningar. Våra tjänstehundar är tränade i en rörig miljö som i så fall måste kunna klassas som långt mer osäker.

Vidare har Astma- och Allergiförbundet och Synskadades Riksförbund en överenskommelse om att ingen av grupperna ska ha förmån och att eventuella intressekonflikter skulle uppstå så ska dom lösas där och då. Astma- och Allergiförbundet själva är inte så snabba på att anamma denna överenskommelse när dom rådfrågas i sådana här fall och informationen är väl dold, om den ens existerar på deras hemsida.

Så visst finns lite att besvara, men det känns ärligt talat tungt och tröstlöst.

Yttrande avseende ärende ANM 2015/1845 handling 4

  • Vad har Friskis för regler/policy beträffande pälsdjur i träningslokaler och anslutande utrymmen?

    Våra regler idag är att pälsdjur inte ska vistas i träningsytorna och inte heller i anslutande utrymmen. Miljön i våra träningsytor är förhållandevis intensiv
    med mycket besök och hög trängsel. I gymmet hanteras tunga vikter i såväl maskiner och fritt (t ex hantlar och skivstänger). Vidare möter medlemmar en
    relativt hög ljudnivå från musik och ljud från utrustning. Vår bedömning är att djur inte ska vistas i en sådan miljö, både med hänsyn tagen till våra
    besökare som till djurens egen säkerhet.

  • Regler beträffande ledarhundar specifikt?

    Vår hållning när det kommer till ledarhundar är att de ej ska vistas på träningsytorna, men att de kan vänta på sin husse/matte i anslutande utrymmen,
    t ex personalrum. Den möjligheten erbjuder vi i det fall anställd personal på anläggningen ej är allergisk.

  • Har Joakim Nömell nekats att träna på Kungsholmen?

    Joakim har nekats att ta med sin ledarhund på träningsytorna och vi har istället föreslagit träning med en ledsagare. Vilket idag är ett sätt som andra
    medlemmar med synskada anammar.
    Då en personal på Kungsholmen är hundrädd har vi dock i nuläget inte erbjudit att ledarhunden väntar på Joakim i anslutande utrymme (personalrum). Med
    anledning av det har vi erbjudit möjlighet att träna på närliggande anläggningen F&S Lindhagen och på andra sidan gatan på F&S S:t Eriksbron med möjlighet att låta ledarhunden vänta i anslutande personalrum.

  • Vad skulle krävas för att Joakim Nömell skulle kunna träna på Kungsholmen?

    Att ledarhunden kan ges plats i ett konferensrum (ej personalrum) samt att Joakim kan vistas på träningsytorna med ledsagare.
    Att tillåta ledarhund på träningsytorna ser vi inte är görbart då den träningsutrustning som Joakim vill använda (löpband och spinningcyklar) är på ytor där många andra medlemmar rör
    sig. Medlemmar med allergi skulle då vara exkludera från dessa ytor. Enligt Astma- och allergiförbundet finns allergener kvar länge efter det att djuret är borta. Allergi mot pälsdjur är den vanligaste luftburna allergin. Vi ser att det blir särskilt problematiskt att ha pälsdjur i ytor där våra medlemmar tränar kondition såsom vid löpband och spinningcyklar.

  • Redogörelsen korrekt?

    Joakims redogörelse avviker från vår bild av det inträffade i följande delar:

    • Vi har inte påstått att vi skulle förlora stora mängder medlemmar.
    • Vi har inte påstått att alla blinda har ledsagning. Vi har upplyst om att alla medlemmar som har behov av det, är välkomna att ta med sig ledsagare utan kostnad.
  • Inställning till anmälan om diskriminering?

    Vår inställning är att vi visar på möjligheter som gör att Joakim kan träna och samtidigt tar hänsyn till andra medlemmars behov i en träningsmiljö. Med
    hänsyn tagen till många medlemmars olika särintressen så tycker vi att den möjlighet vi erbjuder (att ha ledarhunden i angränsande ytor) är en fungerande
    lösning.
    Vi utvecklar löpande vår anläggningsmiljö och gör i nuläget en inventering av tillgänglighet och användbarhet i våra miljöer för att därefter kartlägga åtgärder för ökad tillgänglighet på våra anläggningar samt ta fram en tillgänglighetsguide som kan vägleda personer med funktionshinder. Friskis&Svettis är en medlemsförening där varje enskild person väljer om de vill bli medlem och träna på våra anläggningar. Vår idé är att erbjuda lustfylld
    och lättillgänglig träning som tilltalar många människor. Vår utmaning är att tillse att vi motsvarar våra medlemmars olika behov och önskemål, även när dessa ibland krockar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del III

Förra veckan blev jag intervjuad av tidningen Mitt I med anledning av att jag och min ledarhund inte fick träna på Friskis&Svettis på Kungsholmen. Tidningen bevakar bland annat anmälningar som inkommer till Diskrimineringsombudsmannen – DO.

Artikeln kan man läsa här, men det är för mig inga större överraskningar. Ansvarig på Friskis&Svettis säger att många av deras medlemmar är allergiska. Jag tycker det är lite synd att frågan inte ställdes hur dom kan veta det? För dom register över medlemmarnas hälsotillstånd eller är det bara en personlig allmän bedömning grundad på oklara fakta? I en tidigare intervju med Synskadades Riksförbund hänvisade man istället till hundrädsla.

Jag vet att jag aldrig har chansen att vinna ett sådant här ärende hos Diskrimineringsombudsmannen. Det finns det inte lagligt stöd för. Men problematiken behöver komma in i statistiken och belysas.

En intressant fundering jag har med tanke på mina mångåriga erfarenheter som ledarhundsförare är hur det kan komma sig att just gymanläggningar verkar ha sådana stora mängder allergiker bland sina besökare? Svårigheterna med restauranger kan man förstå med tanke på dom tidigare stränga reglerna kring pälsdjur och matserveringar trots undantag för ledar- och servicehundar. Men just hälsoanläggningar verkar ha stora problem med sjuka besökare. Mycket större andel än själva vården där jag vistas flitigt periodvis utan minsta problem. Där är kunskapen så klart mycket större och kanske också ett mer äkta tänkande kring tillgänglighet för alla. Bland annat Friskis&Svettis har ju fina skrivningar kring detta men inte lika bra på att leva upp till dem.

Nu inväntar jag bara det förväntade avslaget från Diskrimineringsombudsmannen innan även denna historia läggs till handlingarna. Det jag ångrar under hela den här historien är att jag inte bad ansvarig på Friskis&Svettis tala om vilka anläggningar jag verkligen skulle vara välkommen till. Nu var det Kungsholmen som passade mig geografiskt bland annat. Dom borde kanske fixa en lista på vilka anläggningar besökarna inte är fullt lika allergiska. Farsta och Lindhagensgatan verkar besökas av friskare medlemmar. Intressant.

Som jag skrivit tidigare är jag förlorare hur jag än gör. Jag kommer behöva skaffa ett träningskort på en anläggning och då blir det Friskis&Svettis trots allt. Det kommer dock innebära att jag kan träna när jag har ledsagare och inte alltid när det passar mig. Men så är livet, fullt av inskränkningar på grund av världens bästa orienteringshjälpmedel, ledarhunden.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del II

För ungefär 2 veckor sedan skrev jag om att Friskis&Svettis Kungsholmen nekar mig och min ledarhund möjlighet att träna där. Man hänvisade till risken för allergi och hundrädsla i största allmänhet. Direkt efter Friskis&Svettis slutgiltiga besked en vecka senare, gjorde jag en anmälan hos Diskrimineringsombudsmannen – DO, dock utan förhoppning om att vinna utan mer för att få in problematiken i statistiken.

Några dagar efter gjorde Radio SRF ett inslag med mig om problemet och idag publicerades inslaget. Där kan man höra en intervju med ansvarig på Friskis&Svettis.

Det här är vardag för mig i samhället. Det är ett så vanligt inslag att jag oftast inte längre orkar utsätta mig för liknande situationer och än mindre göra något åt det. Jag är helt övertygad om att det är helt omöjligt att åstadkomma en förändring till det bättre utan en ordentlig lagförändring och att debatten om allergi och och tillgänglighet för alla kommer upp ordentligt. Astma- och Allergiförbundet har ett långt försprång. Alla tror sig veta att min närvaro kan kosta någon livet och det vill så klart ingen riskera. Förbundet har varit otroligt duktiga i sin marknadsföring och ledarhunds-Sverige har varit otroligt dåliga i kombination att vi är helt utan lagligt stöd.

Men även om det tillkom en tydlig lag som förbjuder diskriminering även av oss ledarhundsförare, tror jag det är en lång väg kvar tills kunskapen och sättet att tänka når ut i receptionen i ett gym eller personalen på en restaurang.

Den diskussion som uppstod på Facebook efter det som inträffade mig, visar tydligt att en del anser att majoriteten går före. Och ska man tro Friskis&Svettis är andelen befolkning som blir så sjuk av en hund så stor att risken är trolig att jag möter någon vid varje besök. Då är det ´tydligen rimligt att jag utestängs från allt detta. Vad ger en allergiker annars per automatik den självklara rätten att ha tillträde exempelvis till Friskis&Svettis och vad ger mig per samma automatik förhinder?

Lyssna på inslaget nedan. Reporter är Joachim Kåhlman för Radio SRF.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Nu har det hänt igen, en situation där mitt liv och det jag vill göra begränsas på grund av okunskap, rädsla och ovilja. Friskis & Svettis Kungsholmen låter mig inte träna på deras anläggning på grund av min ledarhund.

När min arbetsplats flyttade in till Kungsholmen i februari i år blev det nödvändigt att hitta en ny lösning för höstens och vinterns träning. Knappt 100 meter från vår entré ligger Friskis&Svettis Kungsholmen. Jag hade hört gott om deras anläggning i Farsta där flera med synnedsättning och ledarhundar går och tränar. Så när deras personal besökte min arbetsplats för några veckor sedan och delade ut gratis prova på-kort bestämde jag mig.

Jag gick dit med några kollegor och vi löste in våra prova på-kort för 14 dagar. Hunden låg vid min sida och ingen sa något, det kändes lovande. När allt var ifyllt och klart, frågade jag om det var OK att även här träna med min ledarhund. Personalen blev väldigt osäker. Jo man visste att ledarhundar hade rätt att följa med sina förare överallt, men hur var det nu med allergiker? Man fick alltid klagomål när något inträffade och nu befarade man att 20 personer skulle stå i receptionen och protestera på grund av min ledarhund.

Vi fick ändå lov att gå in och titta på anläggningen. Jag som bara tänkt nyttja löpband och spinninggrupper skulle nyttja en begränsad del av anläggningen. Jag skulle inte behöva nyttja omklädningsrum och duschar då min arbetsplats låg så nära och jag ändå föredrar att klä om och duscha på annan plats, men av helt andra skäl än hunden. I avdelningen där löpbanden stod var det stort och luftigt. Kanske 10 löpband på rad och en perfekt plats för hunden invid det bortre löpbandet. Väl tillbaka i receptionen bekräftade man att just den platsen hade man i så fall tänkt sig som en lämplig plats men man måste kolla först.

Jag hade ändå en ganska bra känsla när jag gick därifrån. Men ganska omgående ringer telefonen från en på Stockholmsföreningens kansli som börjar argumentera för varför jag inte kan ta med min ledarhund. Det är så många som är allergiska och man kunde inte riskera att förlora alla kunder på grund av en besökares behov. Man menade att jag väl kunde använda ledsagare för det hade ju alla blinda.

En stor trötthet spreds i kroppen. Nej, alla blinda har inte ledsagning. Har man ledsagning är det på bestämda och förbokade tider och det begränsar min frihet att träna när och var jag vill. Nej, en väldigt, väldigt liten del av svenska befolkningen är så allergisk att man inte kan vistas i samma lokal som en hund som ligger stilla,. Om ens någon enda. Det rör sig i princip alltid om kontaktallergi, dvs att man inte kan röra hunden och just det vill jag ju inte heller. Och dessa väldigt allergiska människor har i så fall problem med pälsdjursämnen i folks kläder på tunnelbanan och gymmet, förmodligen stora problem med damm och parfymer. Även om man rekommenderar att inte använda så starka dofter på gymmen så är det ingen som blir portad på grund av en parfymerad duschkräm. Visst, gymmet kändes ganska rent men knappast allergisannerat för dammallergiker.

Jag talade om att jag använder min ledarhund obehindrat på olika sjukhus, vårdcentraler, tandläkare, kollektivtrafik och fjärrresande, min hund går med mig på hembesök hos klienter, möten på arbetsplatser etc etc. Hur kan det komma sig att just besökare på träningsanläggningar är så oerhört allergiska? Träningsanläggningar och restauranger verkar vara det vi ledarhundsförare slåss mest emot och det är en intressant iakttagelse.

Kanslisten bad att få återkomma vilket hon gjorde igår. Hon började rada upp allt hon gjort sedan vi hördes senast för snart en vecka sedan och då visste jag redan hur det skulle låta. Man hade läst på Astma- och Allergiförbundets hemsida och pratat med någon arbetsmiljöenhet och tyvärr var beslutet fattat att jag inte kunde träna med min hund på deras anläggning. Det fanns heller på nämnda anläggning inte något utrymme där hunden kunde vara under tiden jag tränar så som man löst det i Farsta där hundarna får vara i ett personalutrymme under tiden. För just på Kungsholmen fanns en anställd som absolut inte ville ”umgås med hundar”.

Sedan blev det mer absurt. Jag erbjöds att kanslisten kollade möjligheterna på anläggningen på Lindhagensgatan. Jag meddelade att jag själv ville välja vart jag skulle träna och hela vitsen med anläggningen på Kungsholmen / Sant Eriksgatan var just att jag hittade dit och att det låg nära mitt jobb.

Men för resonemangets skull frågade jag; ”vad händer om ni anställer en personal på Lindhagensgatan som absolut inte heller vill umgås med hundar? Får jag sluta träna där då?” Nej, meddelade kanslisten. Då talar vi om för den arbetssökande att just den anläggningen inte är något bra val eftersom där tränar en ledarhundsförare.

Man menar alltså helt plötsligt att där finns inga allergiska besökare och ingen allergisk personal och om någon arbetssökande är allergisk kommer man neka den personen fast arbete på grund av en kund som tränar på årskort. Hur går det ihop?

Vår diskussion strandade där. Eftersom kanslisten enbart läst motpartens åsikter som av en händelse, tipsade jag om den forskare som skrivit en text för ledarhundsförares räkning på ledarhund.nu.

Vänder man på det; ”du kan tyvärr inte träna eller äta här, eller gå den här högskoleutbildningen på grund av din allergi. Vi har en ledarhundsförare, eller det kan hända att en ledarhundsförare kommer hit. Då kan vi inte garantera din säkerhet”. Det är så orimligt att man bara ler åt en sådan formulering. Men det omvända är helt OK.

En anmälan om diskriminering har upprättats os Diskrimineringsombudsmannen. Dessvärre har ledarhundsförare ingen chans att vinna sådana tvister. I den nuvarande tillgänglighetslagstiftningen förbjuds förvisso diskriminering. Men på grund av juridiska teknikaliteter är det inte mig Friskis&Svettis i det här fallet diskriminerar. Jag är själv som person väldigt välkommen, men min hund är det inte. Att det sedan innebär otillgänglighet i samhället för mig är en bieffekt av det. Men det är bra att det kommer in i statistiken och kanske utgör underlag för framtida lagstiftning.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from Johanneshov, Stockholm, 12 100, SE.

Under kjolen på en tjej :)

Ibland försätter ledarhunden än i pinsamma situationer. :) Här om dagen stod jag i en kö för att handla glass då min hund gjorde något som väckte ett glatt minne.

Min första ledarhund Farris kom till mig som 20-åring 1993. Mycket kan man berätta om den hunden, men i detta fall är det mest relevant hans förmåga att förstå kösystem. Våra ledarhundar tränas att gå fram till kassan, spärren eller vad det nu r vi har för mål. Är det en kö av människor betraktar hunden det som ett hinder som ska undvikas. Hunden gör således helt rätt när den ”tränger” sig och går förbi hela kön. En Kö kan ju se väldigt olika ut och det är svårare att lära hundarna det än att jobba fram direkt till målet.

Men farris lärde sig snabbt. Bland annat för att jag ogillade att tränga mig. Det var aldrig eller väldigt sällan som någon sa någonting, men jag vill i så stor utsträckning som möjligt vara som alla andra. Farris var enormt duktig. Han följde kön, om kön tog ett steg framåt gjorde han detsamma och stannade.

Just denna gång höll det på att kosta mig en fläskläpp i bästa fall. Jag och några vänner stod i kön utanför krogen Tre Remmare som då låg på Vasagatan nära centralen. Det var sommar och varmt -94. Framför oss stod ett gäng glada tjejer och killar. Det enda jag hann uppfatta där jag stod och småpratade med vännerna, var att en av dom plötsligt ropar ”nej, nej för fan det var inte han, det var hunden!” En kort förlägen tystnad och sedan skratt och glatt prat.

Min hund hade stått i kön som vanligt. Men antagligen var tjejen framför intressant. Vem vet, hon kanske hade hund eller katt hemma eller bara snygga ben. För han förde sin våta, kalla nos fjäderlätt mot hennes ben från vaden, upp över knäväcket och upp mot låret och kanten på kjolen. Hon måste ha undrat vad i helvete som pågick och när hon vänder sig om får hon se 4 grabbar och missar först hunden. Hon hade just höjt handen för att slå mig som stod i ett klart misstänkt läge rakt bakom henne. :) Det hela blev så klart en snackis hela kvällen när vi då och då möttes i baren eller toakön. :)

Här om dagen höll det på att upprepa sig. Min hund Flinga nosade på framförvarande tjej som säkert också var sommarklädd med bara ben. Hon vände sig om och sa något i stil med ”jaha en hund, jag trodde…” Den här gången fattade jag och sa ”det var inte jag, jag lovar”.

Se ledarhundar i arbete

Ledarhunden Flinga i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Morret från avgrunden på Östermalmstorg

Idag fick jag frågan av en färdtjänstchaufför om våra ledarhundar är tränade att försvara oss. Han var genuint intresserad och ställde flera andra bra frågor. Men just denna fråga väckte ett gammalt minne som fortfarande sänder värme och kärlek i själen av blotta tanken.

Jag svarade honom att våra hundar inte är skyddstränade. En sådan träning skulle kräva mer av oss förare och ser man inte skulle missförstånd och olyckor lätt kunna hända. Vi rör oss bland folk så mycket med våra hundar så det skulle aldrig fungera tror jag. Men samtidigt, ingen vet vad som skulle hända om ett skarpt läge uppstod.

Jo jag fick veta åtminstone med min första hund Farris. Sommaren 1993 kom han till mig och under åren fram till han gick bort 2001 vandrade vi många mil samman. Han var lugn och stabil, kunde jobba hur länge som helst och hade ett otroligt bildminne. Hade vi gått en sträcka en gång, kunde vi återvända flera år senare och han minns fortfarande hur vi skulle gå.

Det enda som kunde få honom riktigt glad var vatten. I åsynen av en plats där man kunde bada började han gny väldigt ljudligt. Annars var andra hundar och andra människor honom ganska likgiltigt.

Det var en perfekt första hund. Vi vidgade våra vyer varje dag och han visste precis hur allt fungerade i Stockholm. hissar och rulltrappor, svängdörrar, snurrdörrar och skjutdörrar, pendeltåg, tunnelbanor och bussar och biljettspärrar. Han var med mig överallt, på bio, teater, konserter, restaurang och krogar, vi åkte Waxholmsbåt, flög och åkte långfärdståg. Han bara jobbade på och gav mig för första gången i livet en stark känsla av frihet och självsäkerhet.

Vi levde ett oregelbundet liv dom första åren. Det blev många nattliga turer med kommunala färdmedel. Jag reflekterade aldrig över att något kunde vara farligt eller förenat med risker.

En natt hösten 1994 var vi på väg hem från en bjudning hos en kompis. Jag skulle ta sista tåget från Östra station ut till Åkersberga och stod på Östermalms Torg för att byta tunnelbanelinje för att komma till Tekniska Högskolan. Klockan var ungefär två på natten och stationen låg nästan öde. Jag ställde mig på min norrgående perrong för att vänta på tåget och där fanns ingen annan i närheten. Det luktade tunnelbanestation, smuts och gammal berggrund som vanligt.

På andra perrongen en bit bort hör jag att ungdomar pratar men fäster mig inte alls vid det. Farris ligger vid min vänstra sida som vanligt och jag känner mot mitt ben att han har huvudet lyft och ligger och tittar sig omkring. Jag känner mig helt lugn och har tankarna på annat håll.

Jag hör stegen en bit bort till höger om mig. Jag hör att samtalet på andra sidan perrongen har upphört och det är tyst. Bara det där surrande ljudet från någon transformator på stationen.

Stegen är långsamma och lite släpiga och närmar sig sakta. Jag reflekterar fortfarande inte över att någon fara hotar. När stegen är ganska nära, kanske 5 meter hör jag att personen går emot mig och inte en bit bort för att gå förbi. Min hund vänder huvudet åt höger, jag känner det alldeles tydligt mot mitt ben. Min hund drar djupt efter andan så det låter som en snarkning med öppen mun. Det är ett djupt andetag, någon sekunds paus och sedan kommer ljudet jag aldrig hört honom avge tidigare. Det är ett morr som kommer från själva berggrunden, och inte från den lilla svarta Labradoren vid min sida. Ett morr som gör mig fascinerad snarare än rädd.

Stegen till höger om mig upphör tvärt och personen blir stående någon sekund. Min hunds huvud är vridet åt det hållet hela tiden. Sedan avlägsnar sig stegen i snabbare takt tillbaka till andra sidan perrongen och det lågmälda samtalet återupptas.

På tåget hem mot Åkersberga funderar jag på vad som hände och kunde ha hänt. Någon sorts rädsla i efterhand infinner sig och jag kan inte sluta klappa min fina, fina hund som dagligen hjälper mig och som inatt säkert räddade mig från något sorts obehag.

Kanske var det bara någon som ville fråga om jag behövde hjälp, om jag hade eld eller om vägen någonstans. Jag vill alltid tro gott om folk och har trots mitt aktiva liv nästan aldrig haft anledning att omproöva den tron. Men den här natten tror jag min hund tolkade situationen rätt. Han hade inte morrat åt någon med goda avsikter. Så många människor som då dagligen kom fram för att berömma hunden eller fråga om vi behövde hjälp. Nu visste han att det inte var samma sak längre.

Jag vet fortfarande inte vad som hade hänt om denne någon rört mig eller fortsatt sitt uppsåt. Morret hade nog inte avslutats med en slik på handen och viftande svans, det är jag säker på.

Jag har aldrig råkat ut för något liknande under mina 22 år som ledarhundsförare förutom denna enda gång.

Se ledarhundar i arbete

Ledarhunden Flinga i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Ledarhunden Fassi i hundhimlen

Föredetta ledarhunden Fassi har gått vidare. Idag kom ett mail från hennes senaste matte. Fassi fick problem med vätska i hjärtsäcken för någon månad sedan Fassi skulle ha fyllt 12 år den 19:e december i år och fick därmed ändå leva ett långt och rikt liv.

Fassi kom till mig som min fjärde ledarhund i augusti 2007. Jag har alltid sagt att ledarhundsverksamheten som sköts av Synskadades Riksförbund alltid har prickat väldigt rätt när man valt hund åt mig. Denna gång var valet möjligen mindre lyckat och när jag hämtade henne undrade jag vad det var för hund dom givit mig. Jag var och är en person som rör mig väldigt mycket och lever i en tuff miljö i Stockholm med bussar, tunnelbanor och pendeltåg. Det är en väldigt stressig miljö som kräver en tuff hund med mycket driv i. Det var inte Fassi. Jag fick den bestämda känslan av att hon över huvud taget inte trivdes med sitt jobb som ledarhund, vilket är en förutsättning för att det ska fungera. Det kan givetvis också ha varit personkemi eller att miljön hon kom till helt enkelt var för tuff.

När vi flyttade från radhus till lägenhet sommaren 2010 var det en tydlig vändpunkt för Fassi som slutade arbeta helt och hållet. Så fort hon ställdes inför en mindre utmaning stannade hon och sänkte huvudet och såg väldigt olycklig ut. Ingenting kunde motivera henne. Jag beslutade i samråd med ledarhundsverksamheten för att omplacera henne. Jag hittade en privatperson som var perfekt för Fassis fortsatta liv som pensionerad tjänstehund och det blev väldigt bra.

Där har hon levt lycklig sedan sommaren 2011 och jag har regelbundet fått rapporter om hur det går och hur hon mår. Det har känts väldigt bra att hon fick det så bra till slut.

Mina varmaste tankar går till Fassis matte och husse som förlorat en fin familjevän. Jag vet hur det känns och det är ett stort tomrum.

På videoklippet nedan kan man se Fassi och mig i hinderbana från en kurs på Almåsa Konferens i Västerhaninge.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Så långsamt att bygga upp, så fort att rasera… del II

I januari i år skrev jag om en incident med en färdtjänstchaufför som trots tillsägelser inte kunde respektera mitt beslut att inte mata min ledarhund med godis. När han ändå matade henne i smyg i tron att jag på grund av min synnedsättning inte skulle märka det, tyckte jag det gått för långt och anmälde chauffören för Färdtjänsten.

Det märkliga var att jag efter anmälan och efter att Färdtjänstens kundtjänst svarat att dom tagit emot anmälan och skulle vidarebefordra den till taxibolaget, kände mig nervös över att behöva åka med samma chaufför igen. Jag undrade vad han i så fall skulle säga. Det skulle aldrig råda några tveksamheter om att det var jag som anmält.

Så för en kort tid sedan hände det. Jag märkte direkt på hunden när chauffören kom ut för att öppna bagageluckan. Min hund som aldrig bryr sig om chaufförerna, började hoppa efter honom och löd mig inte direkt när hon skulle hoppa in. Och istället för att sätta sig längs in i hörnet som vanligt, gick hon fram till kanten för att nosa efter honom. Jag fick faktiskt säga åt henne på skarpen för att hon skulle sätta sig ner. Jag märkte det också på flera sätt att det var den chauffören. Ett väldigt tyst ”hej” och faktiskt också på parfymen.

Väl i bilen sades inget mer än det absolut nödvändiga. Det passade mig förvisso perfekt som helst vill vara ifred med min bok, nyheter eller musik i baksätet.

Jag som varit nervös för det här tillfället, blev snarare full i skratt och helt till freds med att det inte var jag som hade problem utan han. De få fraser som utväxlades, bekräftade destinationsadressen och bekräftande av framkomsten gjorde han med kraftigt förställd röst, antagligen för att jag inte skulle känna igen honom. Någon som utnyttjar någons synnedsättning och sedan försöker förställa sig med rösten, det är bara för svårt att ta på allvar.

Ändå tvivlar jag på att budskapet gått fram och att han lärt sig något eller förstått varför. Jag har försökt i alla fall, men det är inte min uppgift att utbilda taxichaufförer och jag väljer att lägga min energi på viktigare saker.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Lunch på Sixten och Frans

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Bild: Restaurangentré Sixten och Frans

Bild: Sixten och Frans flagga

Igår när vi var ute för att äta lunch gick det inte så bra. Idag gick vi runt hörnet till Sixten och Frans på Fridhemsgatan 43 på Kungsholmen. Eftersom personalen redan välkomnade mig och min ledarhund in redan igår, fanns ingen oro i magtrakten. Vi bara gick in så självklart som det borde vara.

Det första som möter oss är en annan hund vars husse eller matte sitter där och äter. Jag funderar lite över hur reglerna för vanliga sällskapshundar ser ut på lunchrestauranger när ledarhundar är undantagna från förbudet att ha djur i serveringslokaler. Men det bekymrar mig inte så mycket men får mig att fundera lite senare.

Vi går och beställer och betalar och får hjälp att hitta ett bord med bra utrymme för hunden. Stället är lite surrigt med bakgrund av musik men det känns ändå mycket trevligt och maten smakar verkligen perfekt. Jag undrar varför vi inte gick in här igår och besparade mig obehaget.

När vi äter klart och måste skynda lite på väg tillbaka till jobbet erbjuder personalen kaffe i take away-mugg när vi inte hinner dricka det på plats, ”kaffe ingår”. :) Jag kan inte låta bli att fråga om ställets hundvänlighet och att man tillåter privata hundar också. Killen berättar att man haft lite problem med småhundar som kissat på mattor men att man ju också kan sitta där det inte finns några mattor.

När jag kommer ut på gatan känner jag att jag borde sagt något om att sådant gör inte väluppfostrade hundar och definitivt inte tjänstehundar. Förresten kan man undra vilka hundar som över huvud taget kissar inne på mattor om dom inte är valpar som inte hunnit bli rumsrena.

Det blev en bra avslutning på veckan. Det kommer inte gå att äta ute varje dag, men när jag ska ut igen så blir det hit. Och då kommer det bli som det alltid blir. Man går dit man vet man är välkommen för man orkar inte ta konflikterna. Diskrimineringsombudsmannen får då inte in speciellt många anmälningar och den statistiken visar att problemet med ledarhundar och tillgänglighet bland annat på restauranger inte är så stort. Men jag kommer inte förgöra mig själv som person bara för att bidra till den statistiken och förändringen. I alla fall inte ensam, en ganska lönlös strid utan det minsta stöd från Ledarhundsverksamheten hos Synskadades Riksförbund. Där håller man låg profil och talar hellre i Astma- och Allergiförbundets än sina ledarhundsförares behov som man borde intressera sig för i första hand.

Se ledarhundar i arbete:

Ledarhunden teodor i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Fleminggatan 48, 112 33 Stockholm, Sverige.

Ledarhundar och tillgänglighet del XI

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga i sele

Bild: Bild på restaurangentré

Senast jag skrev något på det här ämnet var i maj 2011. Det beror absolut inte på att tillgängligheten blivit bättre utan på grund av att jag inte sett någon mening med att skriva om det och för att man väljer situationer i sin vardag. Istället för att vara spontan och prova nya ställen, väljer jag tillgängliga platser där jag vet att jag och min ledarhund är välkomna.

Nu har jag jobbat på samma plats i Älvsjö i 3 år och utbudet av lunchställen runt omkring var inte så stort. På Långbro värdshus alldeles nära min arbetsplats var både jag och hunden välkomna och på en närbelägen pizzeria fick hunden följa med in för avhämtning av mat, dock under protest, men vi fick inte sitta där och äta. Just det passade mig ganska bra då jag hellre åt på kontoret i lugn och ro. Där kan man säga att det statistiska underlaget var bristfälligt, men ändå 50%. :)

Nu har arbetsplatsen flyttat in till city och utbudet med lunchställen och after work-möjligheter har mångdubblats i samma grad som tillgängligheten minskat och begränsningarna ökar.

Jag märker att det har hänt något med mig. Jag började känna av det redan under tiden hos min förra arbetsgivare. När jag ”var ung” hade jag inga problem med att gå till ett nytt ställe på vinst och förlust med inställningen att vinna diskussionen i dörren. Förlorade jag och inte fick komma in, gick jag därifrn med högt buret huvud och skrev en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen, som jag förvisso alltid fick nobben av, men ändå. :)

Nu finns ett sug och ett tydligt obehag i magen när jag ska gå till ett obeprövat ställe. Det påminner om en väldigt lindrig variant av ångest och en situation jag mer än gärna undviker.

Idag skulle jag gå ut med några kollegor och prova ett lunchställe i närheten. Jag övervägde att lämna hunden på kontoret och be om ledsagning istället, men mina kollegor pushade att hunden skulle följa med och så gick vi. Först gick vi till ett ställe som heter Sixten och Frans som ligger på Fridhemsgatan. Menyn tilltalade mig måttligt men vi stod och diskuterade maten en stund med en i personalen ute på gatan och han påtalade flera gånger att vi var välkomna in att prova dagens meny. Vi valde dock att gå vidare, men jag kände att hit kan vi helt säkert gå tillbaka om attityden är sådan trots min ledarhund vid min sida.

Så vi gick vidare till ett annat ställe i hörnet Fleminggatan och Fridhemsgatan. Och där hände det som oftast händer. In genom dörren, vi hittar en plats med ett bra avskillt hörn och jag hinner nästan sätta mig och dra en lättnadens suck när personalen kommer och säger att hunden inte får vara här, det kan komma en allergiker och det kan man inte ta ansvar för. Då är det av naturliga skäl jag som måste gå. Jag säger det vanliga, att ledarhundar får vistas i restauranglokaler och att man inte kan veta om det finns någon allergiker i lokalen. Jag lyckas hålla mig trevlig men jag känner hur det knyter sig i bröstet av både den där ångestliknande känslan och ilska. Det blir sådär tyst runt omkring oss där diskussionen pågår. Ilskan handlar mest om att jag ska stå i dörren och be om ursäkt och få min existens prövad. Det hände på det gamla goda 90-talet att restauranggäster ingrep i sådana lägen till mitt försvar, men nu för tiden blir man bara tyst, besvärad och tittar bort och alla tänker ”blanda för helvete inte in mig i det här” och så ser man ut som om det regnar.

Servitören går och kollar med en kollega och de verkar inte vara helt ense. Det slutar med att jag får stanna i mitt avskillda hörn och jag ska minsann veta att man inte kan ta ansvar för om jag orsakar problem för en allergiker och om någon enda gäst klagar så får vi gå och ”ta maten med oss”. Hur fan skulle det gå till undrar jag?

Där vi sitter i ett hörn alldeles invid utgången, noterar mina kollegor att samtliga förbipasserande på väg ut eller in, tittar på hunden och ler, petar på sina kompisar och det är som vanligt, alla man kan iaktta är positiva och så har det alltid varit. Inte en enda restauranggäst har orsakat mig det minsta problem, i princip aldrig en resenär på ett tåg eller en buss, biobesökare etc. Någon enstaka gång har jag träffat ”riktiga” allergiker och det enda vi ”bråkat” om då, är vem som ska flytta sig. De enda ”allergiker” jag har problem med förutom de som talar i deras sak, är den som sitter framför mig på pendeltåget, bussen eller tunnelbanan en hel resa och först när den kliver av och får syn på hunden, får ett utbrott av snuva, hosta och rusar ut.

Vi kommer aldrig få den tvingande lagstiftning som vore den enda lösningen på problemet. I andra länder skulle jag kunna tillkalla polis om jag blev nekad inträde. I vårt eget land har jag ingen rättighet alls. Ledarhunden får vara på restaurangen för Livsmedelsverket, men restaurangägaren har fortfarande rätt att neka utan att det är straffbart.

När jag var ”ung” trodde jag aldrig att jag skulle bli ”en sån” som var feg, lät mig begränsas av andra människors okunskap och fördomar. Nu kan jag känna tydliga spår av obehag och ångest och jag känner mig tydligt kränkt och förnedrad där jag tvingas stå och argumentera innanför entrén på ett sunkigt hak där man helt säkert har betydligt större problem med hygien och gäster som både är rökare, använder parfymer och har mängder med husdjur hemma vars spår sitter i deras kläder. Alla vi människor utsöndrar mer än vad min hund gör som ligger helt still i ett hörn i en halvtimme på ett lunchställe.

Jag skulle inte vilja säga att det gick bra idag, trots att jag fick stanna och äta min mat. Att få vända i dörren hade bara varit en liten extra ”prick över I:t” som inte hade gjort så värst stor skillnad. Det värsta, att stå där och argumentera hade liksom redan hänt. Om jag känner mig stark och odödlig någon dag och deras meny innehåller något alldeles extra, ska jag prova igen och se vad som händer, men anmäla är ingen idé.

Se ledarhundar i arbete:

Ledarhunden teodor i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Fleminggatan 48, 112 33 Stockholm, Sverige.

Så långsamt att bygga upp, så fort att rasera…

När det gäller det här med träning av hundar, då framför allt tjänstehundar, kan man lägga ner mycket arbete och få det väldigt bra. Sedan räcker det med en liten grej, en obetänksam eller i värsta fall hänsynslös människa så får man ta många steg tillbaka och börja om.

Jag möter många taxichaufförer i och med Färdtjänsten i mitt liv. Jag brukar ta tre djupa andetag efter jobbiga möten och tänka ”vi är alla människor”, men ibland hjälper det inte. Men hur mycket religion, politik eller skitmusik som än skvalar i bilen, håller jag på en sak väldigt hårt — min hund sköter jag! Ingen får lasta eller lasta ur min hund, ingen annan än jag får hälsa på henne. Även om selen är av, är taxiresan i tjänsten och vissa regler gäller.

Reglerna som jag satt upp finns där av bestämda skäl. I grunden handlar det så klart om att min hund ska fungera som tjänstehund, men inte minst att undvika olyckor. Bagageutrymmet ska vara tomt på lösa och vassa delar. Det har hänt att både vinterdäck, verktygslådor, rengöringsmedel och möbler har legat där. Vidare ska hunden sitta ner när luckan stängs och öppnas och hunden ska sitta kvar tills jag kopplat henne. Det senare är också för att undvika olyckor, hundar som klämmer svansar eller hoppar ur bilen utan kontroll och riskerar att bli påkörda i trafiken.

Normalt sett fungerar detta bra. Men ibland träffar man folk som inte bara kan respektera det man bestämt. En dag matade chauffören min hund med levergodis. Han var själv hundägare och så van vid hundar. Allt gick så fort att jag inte hann säga nej, det var bara en godis. Jag förklarar att han inte får göra så och något om varför.

Någon vecka senare träffar vi på samma chaufför. Jag märker hur hunden direkt tappar koncentrationen och reser sig upp från sittande för att gå fram till honom. Jag korrigerar hunden surt för att chauffören gjort fel. När det är dags att kliva av igen säger han ”inget godis idag?”, jag svarar nej, men precis när hunden hoppar ur får hon ändå en godis.

Nu märker jag att hunden inte längre lydigt hoppar in och sätter sig i hörnet. Nu hoppar hon in och nosar efter chaufförens händer. Samma när resan är slut och luckan öppnas, står numera hunden upp vid kanten och sträcker sig efter chauffören.

Allt jag jobbat med dom senaste 3,5 åren har rubbats ordentligt på grund av en enda människa och jag får lägga ner jobb på något helt onödigt som fungerat perfekt tills nu. Och träffar jag honom igen kommer det upprepas och jag tvingas vara skarp.

Så tänk på det, även om det inte är en tjänstehund ni möter. Fråga alltid föraren först om ni får hälsa eller klappa och inte minst om ni får ge hunden något. Som en gammal hundinstruktör sa en gång ”ska du klappa får du skaffa en egen” :)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Brev från Fassi del IV

2011 togs min ledarhund Fassi ur tjänst. Hon tröttnade helt på att arbeta som ledarhund. Egentligen kände jag direkt när jag fick henne 2007 att hon inte var speciellt motiverad och med tanke på det aktiva liv jag lever och i den miljö jag rör mig i, så blev kraven för stora tror jag.

Fassi omplacerades hos en bekant och det kändes bra. Hon fick bli privathund och komma till en familj som tycker om henne och bryr sig mycket om henne. Ibland kommer hälsningar från Fassi, senast sommaren 2012. Jag som känt mig helt lugn och trygg med att hon har det bra har inte tänkt speciellt mycket på henne utan haft fullt upp i arbetet med min nya tjänstehund Flinga.

Men idag kom en ny hälsning och det är alltid väldigt uppskattat. Fassis nya matte berättade hur det går och hur hon är som hund och man känner igen henne så väldigt väl. Fassi är 11 år gammal nu och trots små skavanker är hon frisk och pigg.

När jag tilldelades Fassi var det nog ändå gången som Synskadades Riksförbund – SRF misslyckades med att hitta en hund som passade mig. Hon var alldeles för seg och omotiverad. Trots det kämpade vi på 4 år ungefär och det var åtminstone 3 år för länge.

Nu är jag säker på att Fassi har det otroligt mycket bättre.

Se ledarhundar i arbete

Ledarhunden Fassi i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Flinga fick krampanfall

Bild: Ledarhunden Flinga ligger i en soffa

Plötsligt, mitt på köksgolvet efter middagsstöket faller ledarhunden Flinga ihop. Flyktinstinkten drabbar henne och hon försöker springa iväg men kroppen lyder inte och benen bär inte. Min fru lyckas fånga henne för att hon inte ska slå sig mot inredningen.

I vardagsrummet blir hon liggande på golvet, ihopdragen med alla tassarna spretande åt olika håll, klorna utspända och ögonen vidöppna. Hela kroppen skakar och andningen är ansträngd. Jag håller hennes huvud i händerna, hon tittar på mig och undrar antagligen vad som händer, precis som jag..

inuti känner jag paniken komma krypande. Första tanken var ett getingstick men skakningarna och krampen tyder på något annat och hon är så stel och orörlig. Utåt vet jag att lugnet behövs. Hos mig ska hon känna trygghet och visshet att allt ordnar sig.

Efter ett par minuter klingar anfallet av. Hon är lite stel och haltar på ena bakbenet en stund men straxt är hon sitt vanliga jag igen. Kanske lite trött, och lite senare skulle det visa sig otroligt kissnödig när vi kom ut.

Ett par förvirrade samtal försöker jag ringa, bland annat till ledarhundsverksamhetens veterinär på Synskadades Riksförbund utan att få något svar. Ett par hundinstruktörer söker jag också utan framgång men samlar mig sen. En sökning på Google ger ett troligt svar. Symptomen liknade bra mycket ett epileptiskt anfall. Jag har aldrig varit med om det trots mina 5 tjänstehundar. Ändå verkar det inte helt ovanligt. Anfallen kan även bero på andra saker. Nu verkar hon må bra igen och är samma glada spralliga hund.

Det var riktigt otäckt. Jag reagerade med fördröjd verkan. Först lät det som om hon krumbuktade efter någon tappad matrest. Sedan kom tanken om getingstick när jag förstod att något var fel. Så fort jag tog i henne blev det fullt klart att det var något annat.

Var djurägare förstår säkert känslan. Närheten till en bra tjänstehund som betyder så mycket utöver det gör det ännu svårare. Flinga har bott hos oss i tre år i år och förutom att hon är en väldigt bra tjänstehund, var det en ren lyckoträff rent personkemiskt. Trots att hon är Labrador som normalt älskar alla, är husse viktigast för Flinga. När andra hundar får mat nere i köket eller kopplas för att gå ut och husse dröjer sig kvar lite på övervåningen, sitter hon där och troget väntar. Om någon ute på stan vill hälsa på henne är det intressant en kort stund. Sedan vänder hon åter uppmärksamheten mot sin husse som gärna får klia och klappa. Jag har ofta tänkt att hon är mer som en Schäfer i sitt beteende än en Labrador.

Nu får jag hoppas att hon bara drabbats av något tillfälligt och mår bra i fortsättningen. Men undersökas måste det.

Uppdaterad 2014-08-28

Samtal med ledarhundsverksamhetens veterinär gav inget jag inte redan läst mig till. Jag har förstått att epilepsi är svårdiagnostiserat. Det enda vi kan göra är att göra en vanlig hälsoundersökning för att se så hon inte har någon infektion i kroppen. Om anfall inträffar igen kan man försöka filma det för att underlätta för en veterinär. Jag hoppas jag någonsin behöver uppleva det igen…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Hundvakt

Bild: En Schäfer/Bordercollie-hund ligger på golvet i hallen Bild: Schäfer/Bordercollie-Hund sitter och tiltar med huvudet

I förrgår anmälde vi oss lite spontant som hundvakt åt en kompis som behövde akut hjälp. Inför semestern hade den ordinarie hundvakten fått förhinder och man vet ju själv som hundägare hur det kan bli kaos.

Hunden vi passar är en blandras mellan Schäfer och Bordercollie och när vi först träffades undrade jag lite stilla hur det skulle gå :) Det är en hanhund och vi har två tikar varav en kastrerad. Den nya killen hade väldigt svårt att släppa våra tikar. Flåsade, red och gnydde och jag undrade om vi skulle ha det såhär i 4 dagar eller om det skulle lugna ner sig :)

Men som man haft hund med olika raser hela livet så är det inte mycket att hetsa upp sig över. När husse gick första promenaden med oss för att hundarna skulle få aklimatisera sig med varandra utomhus så verkade det som om vi skulle behöva rasta dom i omgångar. Det var verkligen rörigt :) Men har man semester så har man tid och då är ju inte heller det något problem.

Men så fort husse åkt hem lugnade allt snabbt ner sig. Våra hundar fick markera lite själva och vi fick hjälpa till några gånger, men det gick förvånansvärt fort tills dom lugnt och stilla kunde ligga bredvid varandra och den flåsande, gnyende hunden snabbt lugnade ner sig.

även promenaderna har vi fått stil på. Det är alltid rörigt att gå med två hundar hur samspelta dom än är tycker jag, van som jag är att alltid bara ha min egen hund. Men man får gå lite längre och låta dom rasta i omgångar så går det hur bra som helst.

Dessa otroligt varma dagar är jobbigt både för människor och djur och det är inte så stor mening att gå timslånga promenader ute i 35°. Det är tur att vi har det förhållandevis svalt inomhus.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Före detta ledarhunden Gustav i hundhimlen

Jag fick nyligen höra att min gamla ledarhund Gustav nu lämnat det jordiska livet och jag kände bara att jag måste skriva något till hans minne.

Gustav kom i juni 2004 och var en stor Labrador med enorm mängd energi. Det var ständigt full fart på honom och allt gjordes springande eller hoppande, aldrig lugnt och sakta. Ett litet roligt måtto jag hade för honom var att det blir en del fel men väldigt mycket rätt också och det stämmer ofta på hundar med så mycket energi. Det var väldigt positivt för mig. Arbetsviljan och lusten var i stort sett obegränsad och ingen miljö var för tuff för den hunden. Stockholms centralstation i rusningstrafik var himmelriket för honom jämfört med en tom, lång och tråkig gångväg där en sådan hund lättare tappade koncentrationen. Jag fick honom och får fortsatt liknande hundar med tanke på det liv jag lever.

Ett par väldigt starka minnen som hänger ihop med den hunden är dressyrträningarna under de uppföljningskurser vi var på. På inkallningar kom han alltid som skjuten ur en kanon och använde ofta mig för att bromsa och inrättning i fot skedde alltid i jämfota skutt.

När vi stod och väntade på buss eller tåg var han ofta väldigt otålig om väntan blev mer än 40 sekunder :) Först satt han perfekt fot vid sidan av mig, men snart åkte rumpan ut så att han till slut satt mer framför mig än bredvid mig så han kunde titta på mig. Först kom små gnyn, sedan små dämpade skall och till slut små skutt på mig för att visa sin otålighet. Det var väldigt vanligt att medresenärer som stod i närheten skrattade åt hans otroligt charmiga beteende :)

Efter en tid började vi få problem. Det började med att en lös hund i området där vi bodde kom springande och anföll Gustav bakifrån medan han arbetade i sin ledarhundssele. Det var någon argsint Terrier som inte borde varit lös. Det blev inga fysiska skador men Gustav började bli på sin vakt mot andra hundar och bakom sig. Inför hundmöten började han ladda upp väldigt mycket och jag som inte kunde se vad vi mötte blev också stressad och irriterad.

När ett sådant påhopp bakifrån upprepades, antagligen av samma hund så blev det för mycket. Gustav gjorde utfall mot nästan alla hundar vi mötte och började ladda inför varje gathörn i fall det skulle komma någon. Där jag jobbade på Södermalm i Stockholm, gav det tyvärr ganska ofta utdelning då det var väldigt hundtätt.

Vi gjorde några försök tillsammans med instruktörer att rätta till det men beslutade sedan gemensamt att pensionera Gustav och förse mig med en ny ledarhund. Min bror med familj fick i juli 2007 bli hans nya hem och där har han förgyllt deras tillvaro sedan dess. Jag har träffat honom några gånger och det har varit bitterljuva möten. Samma gamla glada energiska hund som jag önskat kunnat fortsätta arbeta med mig. Ändå kändes det bra att kunna ge honom ett bra liv vilket var förutsättningen för att pensionera honom.

I filmklippet nedan kan man se Gustav i typisk action då överskottsenergin svämmade över :)

Se ledarhundar i arbete

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Ledarhundsinformation på Stockholms Syncentral del II

Idag var jag åter igen involverad i ledarhundsinformation på jobbet. Senast jag var med var i september 2012 men vi har haft åtminstone någon liknande informationsdag efter det.

Idag kom ett 10-tal nyfikna som fick information av Ledarhundsverksamheten på Synskadades Riksförbund – SRF och de fick också prova att gå en kortare sträcka med en ledarhund.

Sedan var det min tur att som ledarhundsförare i första hand berätta om hur det är att ha ledarhund. Just ledarhundar är ett av mina favoritämnen som jag nog kan prata precis hur mycket som helst om :) Deltagarna ställde många bra och genomtänkta frågor.

Tanken med dagen är både att stimulera de som är sugna att gå vidare i ansökningsprocessen och komma till en informationskurs på fyra dagar där man får gå mer med hund och få mer djupgående teoretisk information. Men denna dag är lika viktig för att ge de som är osäkra att också avstå när man får veta vilket jobb och ansvar som ändå ligger bakom. Nog för att det är ett otroligt hjälpmedel, men det är ändå ett djur i första hand som ska tas om hand, ges kärlek, omvårdnad, motion och träning.

Jag känner mig trött och seg men nöjd efter sådana här genomföranden. Det blir som en urladdning. Efter aktiviteten fick Flinga sina klor putsade av hundinstruktören som var på plats så nu ska jag se om kloslipmaskinen som jag köpte igår och inte känner mig helt nöjd med, är bättre för underhåll av klor istället.

Jag känner mig ytterligare inspirerad att fortsätta göra mina små korta actionfilmer som visar hur ledarhunden jobbar genom olika situationer och hinder i vår vardag. Så fort mitt skadade nyckelben är läkt och rörligheten är fullgod igen ska jag ta tag i det. Då tänkte jag filma hur hon jobbar igenom snurrande dörrar i köpcentrum, söker trappor och arbetar i kollektivtrafiken med biljettspärrar och en massa människor. Det ska bli kul :)

Se ledarhundar i arbete

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.