Roslagsvåren 2017

Idag var det så dags för Roslagsvåren. Jag och min pilot ”MP”, Patrick och Thomas hade planerat att köra ihop.

Vädret var kanon med sol och måttliga, men lite svala vindar. Vi konstaterade direkt att det definitivt gick att köra barbent men behöll långa ärmar då det kändå kändes lite svalt.

Idag var vi på plats i ovanligt god tid och det kändes skönt. Normalt sätt hatar jag att stå och vänta och frysa, men idag var det bara lugnt och trevligt att vara där. Vi kvitterade ut våra nummerlappar och fixade ihop cykeln i lugn och ro och hälsade på bekanta.

Starterna började kl09:30 och vi ställde oss ihop med ett gäng som skulle köra ca 32klm/h. Vår egen plan var att ta det lugnt eftersom det var första långa rundan för oss alla. Ändå kände jag mig pigg och fräsch efter all inomhusträning.

När vi rullade iväg kom det här lyckoruset över att åter vara ute på vägarna i solsken och varmt väder. Däck mot asfalt och rasslande växlar bakom, framför och bredvid. Glatt prat och varningsrop för dåligt underlag eller trafik.

Samtidigt blir starten en chock i kroppen. Andningen ökar och pulsen stiger och jag undrar hur i hela friden jag ska orka när det känns ”såhär” efter bara ett par kilometer. Låren skriker i första backarna. Men ganska snart kommer kroppen in i flytet. Pulsen stabiliserar sig och värmen kommer ut i benmusklerna och andningen stabiliseras och istället känner jag mig stark.

Klungan som vi uppfattade skulle hålla en snittfart på 32km/h håller en betydligt högre fart. Cykeldatorn visar mil efter mil ett snitt på 35km/h. Det går rasande fort men ändå känns det lätt att hänga med. Min pilot ”MP” berättar efter målgång att det kändes obehagligt att ligga i klungan som körde ganska ryckigt. Tappade fart i uppförsbackarna så vi behövde bromsa även där och stack iväg över krönet så att vi behövde jaga ikapp. Även jag var lite spänd när vi låg i högra ledet med cyklister utanför oss. För oss är det bättre att ligga i ytterled så att vi lätt kan vika ut om det sker snabba inbromsningar framför oss. Nog för att vi har bra bromsförmåga men det är ändå något sämre bromsverkan med karbonfälgarna jämfröt med aluminiumfälgar. Jag kunde känna hur min pilot tog det försiktigt och jag försökte känna noga efter i pedalerna för att inte ta i för mycket i fel tillfälle.

Men allt gick bra fram till strax före 6 mil. Då kände jag hur vi började få genomslag i bakhjulet och jag förstod att det var nära punktering. Den dåliga vägen är inte bra för någon cyklist men ännu sämre för tandem och den dubbla vikten. På 6-milsdepån stannade vi för att fylla på med luft i hjulet och lite energi och kaffe. Jag övervägde att byta bakslang på en gång medan vi ändå fanns i en depå men mina teamkamrater röstade på att luftpåfyllning borde räcka.

Vi kom någon mil innan vi körde över ett gruskorn och då var det slutgiltigt farväl med trycket i bakdäcket. Det var bara att stanna och byta slang. Det har man ju börjat få lite flyt på så det innebar inga stora problem. Vi hade sådan tur att det bara 300 meter längre fram stod en flaggvakt utrustad med en riktig pump. När vi var klara rullade vi fram till honom och fick fullt tryck i bakdäcket igen och kunde rulla vidare. Det kändes bra eftersom det inte är bra att rulla med för lågt tryck på mina fina favorithjul.

Vid 8 mil stannade vi vid nästa depå för kort vattenpåfyllning och en bulle. Där stod flera bekanta, vland annat Peter. Depåerna är väldigt trevliga och kul stämning i. Men det blev ett ganska kort stopp innan vi jagade vidare med bara 5 mil kvar till mål.

Nästa strecka är en av mina favoriter. Rialavägen. Den är kuperad men med små uppförs- och nedförsbackar och kurvig. Det är väl variationen jag gillar, att det inte bara är mil efter mil lång, rak landsväg. Man får utmana sina explosiva muskler lite för att direkt efter bli belönad med en skön nedförsbacke.

Jag satt där och njöt och sa just till min pilot att det var en underbar väg, när vi fick stanna för att kaos utbröt framför oss. Nu såhär bara kort tid efteråt är det svårt att minnas. Vi bromsade in och stannade för att en mötande bil framför oss stannat för den klungan vi hade framför oss. Minst en cyklist rasade i tiket, men nu så här efteråt förstår jag det som att det bara var en vejningsvurpa och ingen kom till skada. Det gick inte heller särskilt fort.

Kort senare, precis när vi stannat, hörs en duns, ett skrapande otäckt ljud, en motorcykelmotor som stannade och ett hjul som snurrade tills det stannade. Sedan kom bensinlukten.

En motrcykel hade kört in i den stillastående bilen och välte på vägen mitt bland alla cyklister som tursamt nog inte blev träffade. Motorcykelns passagerare hamnade på vägen och hade gjort sig illa.

Det som hände sedan kändes väldigt proffsigt och som om allt gick rätt till. Föraren av bilen var samlad och ringde efter hjälp, andra hjälpte motorcykelpassageraren och flera andra, cyklister och motorcyklister gav sig iväg åt båda håll för att stoppa upp bilar och cyklister så att ingen skulle råka fara in i olycksplatsen. en läkare kom tursamt nog i en klunga cyklister. Kort sagt kändes allt under kontroll och passageraren verkade inte vara illa skadad, var i vart fall lugn och vaken.

Vi blev stående vid olyckan en stund eftersom en i teamet agerade trafikvakt, men när ambulanshelikopter närmade sig rullade vi vidare då vi inte kunde göra mer på plats. Självklart kändes det jobbigt att sådant ska behöva händaoch den underbara känslan hade fått sig en kalldusch.

Vid 10-milsdepån serverades korv och då var det bara tre mil kvar hem. Vid 12 mil stannade vi i den berömda ”godisdepån” för att både tanka energi inför sista slutspurten och ta en sväng ut i nturen till närmaste buske för några av oss.

Sedan rullade vi vidare. Den sista 1,5 milen gick snabbt och bra och med 6km kvar började jag och ”MP” trycka lite trots motvinden. Vi fick en klunga framför oss som det tog lite tid att komma förbi på den smala vägen, men sen var det raka rör och det sista benen kunde bjuda på in i mål.

Att rulla förbi målbågen för sluttiden är alltid lika skönt. Pipen när systemet registrerar att man passerat och man kan trycka på stopp på cykeldatorn. Man rullar fram och får sin medalj, ställer av cykeln och hämtar kaffe och korv, . Idag blev vi kvar onormalt länge på grund av det fina vädret, men till slut lastade vi cykeln och rullade hemåt.

Som vanligt att fantastiskt arrangemang av Fredrikshof. Trevlig bana, trevliga funktionärer och ett fantastiskt väder var veställt. Ca 700 cyklister lär ha ställt upp idag.

Hela teamet var nöjda och lite överraskade över vårt tempo som var det högsta någonsin även om tiden blev sämre på grund av något långa depåstopp och framför allt olyckan. Ändå var det ingen som var i närheten av att vara utpumpad vid målgång och vi minnes alla tillbaka på dom första motionsloppen vi deltog i för 5 år sedan, när det tog dagar att repa sig. Visst känner man sig lite mör i benen, lite värk i ryggslut, nacke och rumpa, men ingenting som ens liknar det som var då man började som cyklist på allvar.

Nu laddar vi för Halvvättern och Vätternrundan i juni. :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from Upplands Väsby, Stockholm County, Sweden.

Anmäld till Roslagsvåren 2017

Idag anmälde jag mig och min pilot ”MP” till Roslagsvåren 2017 som går nu på söndag. Det är ett av Stockholms trevliga mitonslopp. 134km med start och mål i Upplands Väsby. Loppet går på söndag och vi ser ut att få behagligt väder, varmt och lite molnigt.

Det blir årets första motionslopp. Dom tidigare loppen som vi brukar köra, Skandisloppet och SMACK-rundan blev inte av i år.

Vi har bara hunnit med ett utepass i år, så målet blir en första, trevlig långrunda med gott sällskap av trevliga cyklister och funktionärer.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

KfS Kungsholmen runt

Då har jag genomfört mitt första motionslopp i löpning. Eller mitt andra om man ska räkna med Väsby Duathlon 2015, men det var ändå inte riktigt samma sak.

Idag kom det vackra vädret tillbaka. Solen sken och vinden var måttlig men lite kallt i skuggan. Men vårsolen värmde ordentligt så det blev halvlånga tights och tunn kortärmad T-shirt. Det skulle visa sig sen att det hade gått lika bra med korta tights och T-shirt utan långa ärmar.

Starten gick i Rålambshovsparken på Kungsholmen. Det var tjockt med folk och en kul stämning. Jag hade kanske inte trott att det skulle vara så populärt. Jag funderade över lite hur det skulle gå att springa med ledsggare i trängseln, särskilt i början innan leden glesnat ut.

Vår start gick 11:05. Det gick mycket riktigt trögt i början och det gällde att vara lite försiktig för att inte råka trampa någon på hälarna. Vi och ett litet gäng till vek ur trängseln och sprang en bit på sidan av vilket underlättade. Ändå hände det ett par gånger att jag törnade i framförvarande. Det känns som att det lika ofta berodde på mig som ibland har en tendens att hålla ett halvt steg före min ledsagare för att jag är så taggad, som andra som vinglar och tränger sig in snävt framför.

Men allt gick bra och även om det var många runt omkring glesnade det snart och när vi kom ner längs Karlbergskanalen var det inga problem längre. Det här är en strecka jag sprungit många gånger vid det här laget och tycker riktigt mycket om.

Springa är så skönt. Man kommer snabbt in i det och huvudet rensas snabbt på allt annat och det är bara fokus på känslan i kroppen. Andningen som första kilometern stiger men sen stabiliserar sig och detsamma med pulsen. Idag kände jag mig stark och pigg och ingen tendens till värk i benhinnor som kan vara mitt enda problem vid löpning.

Vi hoppade över första vätskedepån efter drygt 3km och fortsatte. När vi var uppe vid Kristineberg hade vi inte alls lika många runt oss och när vi gjorde ett kort stopp vid nästa depå för en flaska vatten tappade vi det gäng vi sprang med och efter det hade vi bara enstaka löpare omkring oss.

Sista kilometrarna in mot mål gick bra även dom. När vi kom in i Rålambshovsparken på nytt för upplopp hade jag mycket kraft kvar och då kändes det som att det får bli en halvmara nästa år.

Tiden blev den planerade, med trängsel i starten och ett kort depåstopp sprang vi in på 1:01. Jag kan bara konstatera att det här var helt klart lika roligt som motionslopp på cykel. Motion över huvud taget genererar så otroligt många positiva ämnen i kroppen så att jag känner mig nästan hög efteråt. :)

Det här motionsloppet kommer jag definitivt komma tillbaka till.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Zwift för Apple TV beta

Idag bjöds jag in till betatest av Zwift för Apple TV. Det kändes stort och roligt. När Zwift för iOS släpptes i början av december nådde man otroligt många fler användare. Då krävdes inte längre en kraftfull gaming-dator med bra grafikkort och hög prestanda för att köra Zwift med en bra upplevelse. Nu räckte det med en iPad eller iPhone.

Sedan har nästa steg varit Zwift för TVOS och nu är det alltså dags för betatest för en begränsad skara användare. Det kräver en Apple TV 4 där man kan installera appar och det kräver sensorer med Bluetooth eller en brygga från ANT+ till Bluetooth.

Så jag gick och hämtade dotterns 46-tumspanel och vår Apple TV och monterade i träningshörnan. :) Det blir en ganska mäktig lösning för den som har nytta av stor och bra bild. I och med att Zwift kommer till Apple TV gör man det ännu enklare om man redan har en Apple TV och en storbildsskärm.

Nu är det första betaversionen jag kört ikväll, men allt gick förvånansvärt bra.

Min första förhoppning att gränssnittet skulle vara tillgängligt med skärmläsaren VoiceOver uppfylldes inte. Jag blev inte så förvånad i ett så supergrafiskt interface och en marknad som inte tänker tillgänglighet. Men jag tänkte ändå att chansen fanns i och med Apple TV’s enkla gränssnitt och att det borde gå att kombinera grafik med VoiceOver-funktionalitet. Så jag fick ta hjälp med att para sensorer och välja bana, sedan var det bara att börja trampa.

Känslan i trainern var lite konstig. Det gavs inga större utslag mellan platt och uppför på samma sätt som anslutet till dator. Men efter att vi kopplat isär och ihop sensorerna några gånger gav trainern ändå tydligt utslag i backarna.

Bilden, som jag själv inte är alls beroende av var tydligen bra och grafiken flöt på utan problem. Jag hade valt att slutföra veckans mission på 41km tempo vilket kanske var lite modigt i en betaversion, men allt flöt på bra och jag gick i mål och aktiviteten sparades och överfördes utan problem till Strava.

Jag blev svettig den här gången också även om jag inte var nöjd med min prestation idag, men det var knappast Zwifts eller Apple TVs fel. :)

Hur jag själv kommer göra i framtiden vet jag inte. På vissa områden är jag lite gammalmodig. Jag vill ha en dator vars filer jag har full kontroll över, möjlighet till tangentbord där jag kan ta skärmfoton och skicka glada tillrop till andra cyklister i närheten. Dessutom finns möjligheten på datorn att samtidigt lyssna på musik i samma hörlurar som Zwifts ljud.

Men upplägget med en Apple TV och en stor skärm är väldigt enkelt. Jag kommer köra det nu ett antal pass för att se hur det fungerar.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Första utepasset 2017

Idag bestämde jag och ”MP” för att ta årets första utepass på tandem tillsammans. Senast cykeln rullade var under Velothon Stockholm 2016. Punkteringen vi drog på oss då var inte lagad, nummerlapparna satt kvar och till och med vattenflaskorna med gammalt vatten satt kvar på ramen. Just när cykeln såg ut så kändes det tråkigt, men när allt sådant var ordnat och kedjan rengjord och oljad igen, slangen i bakhjulet utbytt och trycket åter uppe så steg lusten lite.

Idag var det lite svalare än igår med nordliga, kalla vindar men i solen var det skönt.

Vi bestämde oss för ”Segersängsrundan motsols” som är en trevlig, varierande runda på ca 55km. Det fick bli en lagom utmaning för dagen.

Efter timmar och tusentals kilometers inomhusträning kom känslan av cykling ”på riktigt” snabbt tillbaka. Hjulen mot vägbanan, fartvinden och klicket av växlar. Vid en hembygdsgård efter ca 20km tog vi en kaffe i lä i solen och det var underbart. Andra cyklister rullade in för att göra det samma och allt var som vanligt, bara en ny säsong. :)

När vi rullade vidare hemåt igen fick vi vinden emot oss och det blev faktiskt lite kallt om benen och det kändes som om det inte gick så fort. När vi kom hem och sumerade passet slutade snittfarten ändå på dryga 31km/h utan att vi var helt slut.

Det kändes skönt och var roligt. Det är numera helt OK för mig att slita ensam inomhus med mina Zwift-kompisar online, men lite utomhuscykling då och då livar upp tillvaron.

Nu i maj kör vi 1 av 3 planerade motionslopp följt av både Halvvättern och Vätternrundan i juni. Sedan blir det till att träna upp sig inför höstens upplaga av Sthlm Bike och Velothon Stockholm för att försöka göra det ännu bättre än förra året.

Andra bloggar om: , , , , ,

Svenska Zwift-gänget har designat egna kläder

Den svenska Zwift-communityn har växt sig stor på kort tid och är väldigt aktiv vad gäller både gruppcyklingar och race online. Både gruppcyklingarna och racen är väldigt populära även internationellt.

Nu har några i gruppen designat egna kläder både till avatarerna online och på riktiga kläder från Trimtex. Kläderna kommer gå att beställa under en period av några veckor och idag är sista dagen att beställa för den här gången.

Jag som alltid är ute i god tid la min beställning. Det här bara måste man ju ha. Kläderna levereras lagom till Halvvättern.

Nu hoppas jag bara storlekarna passar då man inte kunnat prova och inte heller kommer kunna byta om något blir fel. Men jag har haft Trimtex kläder många år och hoppas på att storlekarna är dom samma. Annars blir det ytterligare en anledning att plocka bort några kilon, vilket ändå är ett måste.

Så, nu är det bara att vänta. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Stockholm Tunnel Run Citybanan 2017

Bild: Joakim Nömell i löparkläder inför Stockholm Tunnel Run Citybanan 2017

Idag var det dags för Stockholm Tunnel Run Citybanan, ett evenemang där man fick möjligheten att springa i servicetunnlarna till den nybyggda Citybanan som invigs i juli i år.

Starten gick uppe vid Karolinska Sjukhuset. Jag och en kollega hade starttid 10:30 och vi höll tiden perfekt så det bara var raka vägen från tåget in i startfållan med 10 minuter till start. Vädret var OK men lite blåsigt, men i solen och i lä var det riktig vårkänsla i luften.

Första 2km av loppet gick ovan jord i området runt Karolinska innan det bar av ner i underjorden där ungefär 4km tunnlar väntade. I tunneln uppträdde en kör där en annan kollega deltog och en del ljud- och ljusshower under vägen med information om nya Citybanan.

Det var en rätt häftig känsla att springa långt under Odenplan, centralstationen, under vattnet och en bit under söder. Efter några branta stigningar på upp emot 14% kom så upp i dagsljuset igen i Fatbursparken vid Södra Station. Här blev det påfyllning av vatten och energidryck innan vi gick raka vägen till tåget för hemfärd.

Själva löpningen är ingenting att skryta med. Dels tappade min träningsklocka 1km av distansen i övergången mellan GPS-spårning och stegräkning under jord, så den loggade kilometertiden blev inte så lysande. Det var dessutom väldigt mycket folk och inte helt lätt med ledsagning att hålla tempot uppe. Men så var det inte heller någon tävling utan mer en häftig grej. Jag hade rätt hög puls ändå, antagligen för att det var premiär för löpning utomhus för mig i år så det gjorde nog en hel del nytta i alla fall.

Den 10:e juli invigs Citybanan med en ny station för pendeltågen under Stockholms Central och en ny pendeltågsstation vid Odenplan. Karlbergs station läggs ner. Den dagen ska jag ut och nöjesåka pendeltåg, det ska bli häftigt att se. Odenplans nya station har jag sett två gånger nu, men nya centralstationen, Stockholm City har dom inte visat för allmänheten vad jag vet.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Zwift GPS, följ cyklister i realtid på Zwift

I dagarna publicerades sidan zwiftgps.com där Zwift-användare i realtid kan följa sina vänner på Zwift på en karta. Man loggar bara in med sitt unika Zwift ID och ser då de man valt att följa i realtid cykla i någon av de virtuella världarna Watopia, London eller Richmond.

För egen del kommer jag inte ha så stor nytta av funktionen, annat än att jag älskar tekniken och människor som skapar sådana lösningar. Men tjänsten är väldigt praktisk vid race exempelvis då man kan hålla koll på sina vänner även om dom försvinner ur skärmbilden på datorn.

Jag tycker det är rätt kul att be någon ”syntolka”, dvs sitta bredvid och berätta att ”nu har du Kalle framför dig och Åke är på väg ikapp” och liknande.

Just nu kan man bara se dom man som sagt valt att följa. För att det ska fungera ännu bättre vore det bra om man kunde se alla som är anslutna till samma event även om man inte följer dem. På så vis kan man se alla cyklister vid tävling eller gruppcyklingar utan att aktivt gå in och följa precis alla.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Inget bancykel-SM 2017

Förra året var det premiär för paracyklister i grenen bancykel i Sverige. I klassen tandem var vi tre team där jag körde in som segrare. Jag hade bara övat på bana en gång tidigare och körde för första gången med en ny pilot mot landets bästa team, så det kändes riktigt bra. Då körde vi grenen 1000 meter med stillastående start.

I år blir det inget bancykel-SM för mig och tyvärr inte heller för klassen tandem. Det senare känns lite bra för mitt ego för då skulle jag inte kunna vara där och försvara min titel. :)

För mig föll det på att min pilot från förra året är bortrest på semester och att leta en ny pilot som både var inkörd på velodrom och tandem på velodrom kändes ogörligt. När det dessutom är SM kör jag för att vinna och inte för att bara vara där.

Så vinterns satsning kom minst sagt av sig lite. Jag ska inte säga att jag inte blev besviken när man satsat hårt och det bara mynnar ut i ingenting.

Nu blir det till att hämta nya krafter för utesäsongen.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Trainercykeln får service del III

Dags för ny service av min inomhuscykel igen. Det var ett år sedan sist.

Det som hände nu var att bakre växelvajern gick av. Det visade sig att den trasat sönder sig inne i reglaget så det blev till att byta hela växelreglaget. Så det blev en lite dyrare historia än enbart ett vajerbyte. Fascinerande nog behövde kedja och kassett inte bytas trots att dom snurrat över 8000km det senaste året.

Så nu är det bara att köra vidare. Hoppas på en tidig och fin vår så att man kan ge sig ut åtminstone lite på vägarna i år.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Anmäld till Halvvättern 2017

Nu är jag anmäld även till Halvvättern 2017 som går den 11:e juni i Motala. Jag kör även i år med Mattias ”MP” Pålsson. Vi körde tillsammans förra året och gjorde då bra ifrån oss genom att köra på 4 timmar och 56 minuter. Vi var väldigt nöjda med det resultatet med tanke på att vi som tandemteam nästan hela tiden får ligga själva och väldigt sällan ha draghjälp av klungor. Dessutom tog vår energi slut ett par mil från mål förra året.

Men i år blir det bättre träning och målet är givetvis att slå den tiden även om det som vanligt framför allt beror på väder och framför allt vind och turen att få hänga med någon eller några klungor.

Man vill alltid pressa sig lite hela tiden och göra bättre och bättre ifrån sig, men en trevlig tur med glada cyklister och vackert väder är självklart viktigast. Vättern-loppen är bland dom roligare då det är så många cyklister så att man sällan ligger ensam.

Nu är det bara att träna på och hoppas våren kommer tidigt så att vi får lite uteträning tillsammans.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Anmäld till Vätternrundan 2017

Nu är jag anmäld till Vätternrundan 2017. Det blir i så fall mitt femte varv runt sjön. Jag kör med Thomas även i år men ingen annan i vårt lilla gäng hänger med denna gång.

Så nu hoppas jag på vackert väder även denna gång.

Målet för denna gång har vi inte enats om ännu. Förra året körde vi på 9 timmar och dryga 30 minuter och jag själv skulle vilja göra ett försök att pressa ner det under 9 timmar. Det förutsätter givetvis att vi båda hinner med den mängd träning som krävs och att väder, framför allt vind är gynnsamma och att vi hittar stora klungor att köra med större delen av tiden. För som det hittills varit har vi kört mycket själva och tidvis spontant hängt med klungor som vi ofta tappat för att dom varit för starka eller långsamma.

Men det får ge sig med träningsmöjligheterna under våren och resten under själva loppet. Börjar se fram emot lite utomhuscykling även om jag helt och hållet ändrat inställning till inomhusträningen och nu lärt mig uppskatta den till 100%. Riktigt sus från hjulen mot vägbanan, vinden, dofterna och andra cyklister är dock svårslaget.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Tänk vad lite hår kan ställa till med

Bild: Garmin Vector-pedaler i kartong
Bild: Garmin Vector-pedaler i kartong

Under den den senaste tävlingen hände plötsligt något märkligt. Min effekt jag presterade sjönk plötsligt och jag förmådde 25% mindre än vanligt. Det gick så dåligt att jag som brukar hålla mig bland dom 20 bästa i B-gruppen, hamnade långt bak i C-gruppen och medlemmar i mitt team undrade vad som hände. Det gjorde jag också. Det kändes verkligen inte perfekt i kroppen, men så dåligt borde det inte ha varit.

Eftersom jag är så van att förlita mig på tekniken som dessutom visat sig vara väldigt stabil, började jag felsöka. Jag bytte batteri och kalibrerade om effektmätaren flera gånger, men ingen förbättring. Jag började tro att något hänt i kroppen.

Efter några dagars funderande monterade jag av mina effektpedaler för att montera dom på nytt. Då upptäckte jag en stor mängd av mitt eget hår som snurrat in sig i pedalspindlarna. När jag började repa upp hårstrå efter hårstrå, visade det sig vara en rätt stor mängd.

När allt var bortplockat monterade och kalibrerade jag pedalerna på nytt och vips började jag känna igen mig igen. Nu har jag inte skruvat isär pedalerna helt för att se om det trängt in ytterligare smuts i pedalen som påverkar effekten, men det får bli ett senare projekt.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Det fanns ingenting att ge

Ikväll deltog jag i SZR Race Series andra deltävling online på Zwift. Jag väljer att inte ens sätta en rubrik som antyder att det var en tävling för jag kunde lika gärna ha brutit och fått ”DNF”, det hade kanske varit snyggare. Nu valde jag ändå att rulla i mål.

Redan uppvärmningen på 18km i lugnt tempo kändes konstig. Ungefär 160 watt i medeleffekt och svetten började lacka. Även om jag har som målsättning att köra lugnt under uppvärmningen med några korta rus för att få upp pulsen, har jag inte lyckats hamna under 200 watt i medeleffekt dom senaste månaderna tror jag. Men nu blev jag förvånad när jag såg resultatet.

När starten gick hängde jag nog med i början. Låg puls, bra andning och OK tryck i benen och en plats i något jag tror var andra tätklungan. Men det varade inte många kilometer. Det var inte bara det att jag började bli trött, jag tog helt slut.

Vad som hände vet jag inte. När min fru refererade min effekt, trodde jag först det var fel på effektmätaren. Men jag provade i några backar och några växlar jag vet att jag brukar klara lätt, men det gick inte. Jag förstod snart att det var mig det var fel på.

Jag insåg att det liksom inte var någon idé. Åkare i C-gruppen började köra om mig och jag hade tappat min klunga för länge sen och hur jag än försökte och ville, gick det inte att trycka mer. Det var bara att lägga av och låta benen gå runt.

Vad som hände vet jag inte. Ca 195 watt i medeleffekt var så uselt och konstigt att jag inte ens vet hur jag ska tolka resultatet. Ingen påtaglig förkylning eller feber. Bara trött i kroppen och svag. Så säkert är jag inte helt frisk på något vis. Samtidigt kan säkert näringsintaget ha spelat roll. Igår skulle jag ha deltagit i en sen tävling kl21. När jag kom hem från jobbet vid 17-tiden stöp jag i säng och var borta 2 timmar och det blev således ingen riktig middag. Idag blev det en slarvig lunch och grötintaget idag ett par timmar innan kvällens tävling var nog försent för att göra någon nytta för dagens prestationer.

Nu är ju dessa tävlingar bara på lek så det är ingen skada skedd, men det var nästan lite kusligt hur orkeslös man kan bli bara helt plötsligt och tappa över 50 watt i medeleffekt. Visst, första milen försökte jag hålla upp effekten, men när jag gav upp och rullade dom sista 2 milen försökte jag inte ens få upp effekten, rädd att göra ont värre.

Så nu är det bara att bita ihop, vila och ladda om. Jag ska köra några försiktiga rundor resten av veckan och helgen mest för att låta hjärtat öka takten lite, men det blir inga tunga pass förrän det här känns bättre. Ny tävling nästa onsdag.

Här är aktiviteten på Strava:

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Träningsplanering 2017

Träningsåret börjar stenhårt. Zwift inledde året med en marknadsföringskampanj där man dessa två första veckor lottar ut ett antal trainers från olika tillverkare och allt man behöver göra är att delta i något event i form av en gruppcykling eller race varje dag för att vara med i utlottningen. Självklart taggar jag till på vinstchans även om jag aldrig vunnit något i hela mitt liv. :)

Förra året blev det omkring 8100km på cykel, roddmaskin och löpband. I år har jag ökat det målet till 10000km. Av dom blir merparten även i år inomhusträning. Det motsvarar en plan på 5 pass i veckan a 40km per pass. Hitills har jag klarat av 391km vilket gör att jag ligger lite före planeringen och Zwifts marknadsföringskampanj har nog bidragit till att kilometrarna flugit iväg.

Det börjar bli dags att planera vilka motionslopp och tävlingar jag ska delta i ute på dom riktiga vägarna i år. Paracykel Cup 2017 är inte presenterad ännu, men sägs bli ungefär samma antalet deltävlingar som förra året då det var 7st. Jag inledde samtal med en ny pilot tidigare i höstas och i så fall planerar jag att delta i åtminstone några av dessa deltävlingar. Det är en kostnadsfråga då det blir långt och dyrt att resa om jag ska delta i alla med resa, kost & logi och startavgifter för mig och min pilot. Så privatekonomin medger bara dom viktigase tävlingarna.

Sedan är det som alltid en fråga om att ha någon tillräckligt duktig pilot att köra med. Jag initierade ett samarbete tidigare i höst som vi får se vart det leder när vi kan börja rulla våra första provrundor framåt vårkanten.

Motionsloppen blir säkert desamma som tidigare år där åtminstone Halvvättern och Vätternrundan är spikad. I övrigt får väder och intresserade piloter avgöra vilka av dom andra traditionella loppen vi kör, så som Skandisloppet, Roslagsloppen, Sthlm Bike och Velothon Stockholm.

Men jag tror mitt huvudsakliga år kommer ske i den virtuella, digitala världen. Och året har verkligen dragit igång stenhårt på ett roligt sätt och jag ser fram emot säsongen.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Julaftonsträning

Kan man börja julaftonen på ett bättre sätt än ett hårt träningspass? I dessa dagar stämmer verkligen inte kredit och debit på kalorikontot och det gör träningen ännu viktigare.

Idag gick det bra. 30km kuperad bana på drygt 48 minuter med en genomsnittseffekt på 250 watt. Det kändes lika bra i kroppen som i samvetet även om jag nu snart ska träffa släkten och inta en lite för stor mängd mat. :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Ett år med Zwift

Under hösten 2015 hade jag givit upp. I mitt liv har jag hamnat i några få riktigt djupa svackor som orsakats av min synnedsättning. Jag har alltid begränsats på olika sätt i det jag vill göra, men bara två saker drog mig riktigt långt ner mot botten. Det ena var när det blev för jobbigt att äga båt. Båtar och havet är och har alltid varit väldigt viktigt för mig. Men efter drygt 10 års kämpande gav jag upp.

Sommaren 2015 dog min stora dröm att bli elitcyklist inom parasporten och jag trodde att jag aldrig mer skulle tänka tanken att tävla och vinna igen. Jag kände mig motarbetad från vissa håll och just klassen tandem kändes svår att få helt rättvis på grund av att det inte bara räckte med min egen träning, jag var också tvungen att hitta en partner, en pilot som var minst lika bra och beredd att satsa minst lika mycket.

Utan att göra historien allt för lång eftersom jag skrivit om detta många gånger tidigare, hade jag verkligen provat allt jag kunde komma på när det gällde att hitta piloter. Sverige kryllade av duktiga cyklister i en sport som växte explotionsartat, men otroligt få var beredda att cykla tandem och ingen på en högre nivå med längre satsning. Annonseringar på internet, i sporthallar och cykelbutiker och via kontakter ledde totalt sett till ingenting.

I augusti 2015 skrev jag ett sorts farväl till cykelsporten. Jag var tömd på energi och lust och jag hade ingen kreativitet kvar. Under den hösten 2015 rullade inte varken inne- eller utecykeln många mil. Det måste ändå sägas att mina vänner ställde upp och tränade och körde dom motionslopp jag ville köra och det var och är jag tacksam för. Men ingen av dom kunde eller hade tiden att satsa fullt ut. Min dröm och mitt sikte stod inställt på Paralympics i Rio 2016 och när jag förstod att jag aldrig skulle komma dit sänkte sig mörkret.

Mörkret drabbade som alltid ganska mycket av ens lust till även andra saker. Mycket började kännas meningslöst när allt jag ville ta mig för krävde insatser av andra. Vad kunde jag annat göra på egen hand än att lägga mig ner och läsa böcker resten av mina dagar?

När jag är som längst ner börjar det oftast hända grejer. En känsla av ”så här kan vi ju inte ha det” började gro inom mig igen. Cykeln och löpbandet som mestadels stod stilla fick sig en ”klapp” i förbifarten och jag visste att jag egentligen ville men inte förmådde.

Dagen före julafton, för precis ett år sedan satt jag och velade. Zwift, ett högupplöst videospel, vad skulle jag med det till? Jag hade redan videobaserade träningsprogram till min cykeltrainer, men dom var utan ljud och gav mig således ingen inspiration eftersom jag inte såg bilderna från vägarna i Italien, Frankrike eller Spanien som rullade förbi i realistisk fart när jag trampade.

Eller skulle jag prova Zwift trots allt? Jag satt ju bara här i soffan och tyckte synd om mig själv, så vad kunde det spela för roll? Jag hade hört att det skulle finnas ljud och när jag började läsa på nätet blev glöden en gnista som tändes till en eld. ”Du hör om någon cyklar förbi dig på carbonhjul”, ”du hör om du cyklar på asfalt, en träbro eller kullersten”.

Första datorn jag installerade på var en bärbar PC. Efter lång tids nedladdning fick jag med min frus hjälp igång programmet hela vägen till det var dags att börja cykla. Jag hörde ljud, men skärmen var tom, för gammal dator. Min Mac monterades vid cykeln och processen började om och efter ytterligare väntan fungerade allt.

Jag skrev om min premiärcykling på Zwift och det blev nog ganska sakligt, men jag var totalt uppslukad. Det var ”kärlek vid första ögonkastet” och det krävdes inte många minuter förrän jag insåg att min döda dröm just fått nytt liv.

Det var knappa två månader kvar till bancykel-SM på Velodromen i falun. Jag var mycket tveksam om jag skulle delta över huvud taget. Men jag lyckades skrapa ihop 120km på den korta tid som återstod och allt tack vare Zwift. Efter en hemsk svacka var det chockerande att stå högst upp på prispallen med nytt liv och ny inspiration i kroppen. Jag kände helt ärligt ända in i märgen att det verkligen inte spelade någon roll om jag skulle få en enda mil ute på riktiga vägar, jag hade hittat en träningsform som förändrat allt.

I slutet på juni stod jag där igen, högst upp på prispallen efter seger i SM 2016 utomhus på landsväg. Den segern var dock på grund av ett 20 sekunders tidsstraff för ett annat team så att vi istället vann med en sekunds marginal vilket gjorde att den segern kanske inte kändes helt perfekt, men ändå seger.

I skrivandets stund har jag cyklat 6301km inomhus och förändringen bara fortsätter. Idag saknar jag inte ens cyklingen utomhus. Jag gör det gärna om någon av mina piloter vill och om vädret är perfekt eftersom jag är skeptisk mot att både frysa och bli skitig. Jag kommer ändå vara redo när det är dags att tävla eller starta i något av dom kommande motionsloppen.

Zwift har i dagarna släppt en försmak av deras löparmodul så att det numera också går att springa i den virtuella världen på löpbandet hemma. Springa ute är trevligt om vädret och ledsagningen stämmer, men att springa inne är inte längre några som helst problem.

I april i år inledde jag ett samarbete med Concept Träningsredskap AB som ställde upp för min satsning och placerade en roddmaskin i mitt hemmagym. Den går förvisso ännu inte att koppla till Zwift för att ro runt öarna eller längs Themsen i London i den virtuella världen, men det är säkert en tidsfråga och tills dess är även detta ett redskap som förändrar mina förutsättningar i grunden.

Så när jag nu sitter här ett år senare är det med ett ”fånigt” leende på läpparna och uppdaterade mål för 2017. Svårigheten med piloter har inte förändrats även om kontakter tagits som förhoppningsvis kan leda någon vart nästa år.

Nu är mitt nya bekymmer ett löpband som efter 7 års trogen tjänst drar sina sista andetag. Som situationen ser ut, finns inga möjligheter till nyinköp och att gå på gym för att springa är inget alternativ. Det är något som måste lösa sig på något sätt. Ett av mina mål är att springa Stockholm Marathon något av dom kommande åren. Löparmodulen i Zwift kommer vara minst lika beroendeframkallande som cyklingen har blivit och det är bara en kort tidsfråga innan det är samma typ av upplägg med online tävlingar, säkert också i duathlon. Det är så otroligt fascinerande att jag kan delta på samma sätt och villkor som alla andra.

Jag hoppas att Zwift utvecklas på ett bra sätt och åt rätt håll och bibehåller så mycket verklighetsbasering som möligt med små inslag av dataspel som idag.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Zwift SZR ITT Race

B

Ikväll var det dags för tävling igen. Denna gång ett fristående TT-race. TT, eller ”time trial” är ett race där man inte får ta draghjälp av övriga cyklister i en klunga. Ute i ”verkligheten” startar man med någon minuts mellanrum och det är inte tillåtet att ligga nära bakom någon annat än en kort begränsad tid vid omkörning, just för att inte dra nytta av dragkraften bakom en annan cyklist.

I Zwift är det löst på teknisk väg. Alla startar samtidigt och man kan ligga i stora klungor, men draghjälpen, eller ”draft” som det heter är avstängd när man använder TT-cykeln. Då är det bara ens egen effekt som räknas och draghjälpen av andra cyklister är endast mental.

Kvällens lopp gick på Watopia flat, tre varv på en dryga 10km lång bana utan några direkta utmanande backar. Det var cirka 150 startande. Själv kände jag mig ganska OK i kroppen trots en lite irriterad hals, så jag väntade mig inga egna underverk.

Starten gick och jag tyckte som vanligt att jag hängde med bra på första varvet som jag klarade av på 14:34 minuter. Andra varvet gick långsammare på 15:07 minuter och tredje och sista varvet gick ytterligare några sekunder långsammare och slutade på 15:11.

Den totala tiden för mig blev 45:35 minuter, 7 minuter efter vinnaren i A-gruppen. I min B-grupp räckte tiden till en 12:e plats vilket jag är grymt nöjd med.

För min del var detta sista tävlingen för i år, men under jul och nyår blir det så klart en massa träning, både löpning, rodd och cykel. Ser fram emot när en ny serie drar igång nästa år.

Resultaten kan man se här.

Andra bloggar om: , , , , , ,

ild: Skärmbild från Zwift

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.