I december hämtade jag ut min MacBook Air 11,6 och var väldigt imponnerad. Men som jag blivit lite varnad för och sedan upptäckte var den lite klenare modellen utrustad med långsammare processor och hälften så mycket RAM-minne, så gick den lite segt i större textdokument och med talsyntes aktiv. Den började tappa ord när man skrev fort och det var rysligt störande.
Så jag bestämde mig för att byta upp mig. Jag kunde ju inte vänta förra gången på att tillgången skulle lösa sig utan hade för bråttom.
Nu blev det istället den lite tuffare modellen med 1.6GHz Core 2 Duo, 4GB ram men med samma 128GB SSD. Ingen enorm skillnad men jag märker faktiskt en enorm skillnad. Framför allt lär det vara RAM-minnet som gör susen men säkert också lite CPU-skillnaden. Man måste inte alltid ha det värsta men ibland finns det anledning att inte snåla eller ha för bråttom. Talsynteserna från Acapela som jag använder tillsammans med VoiceOver är ganska tunga grejer.
[tags]Dator, Datorer, PC, Mac, MacBook, MacBook Air, Mac OS X, Mac OSX, OS X, OSX, Macoteket, VoiceOver, Tillgänglighet, Talsyntes[/tags]
Idag fick vi ett ganska trist papper i brevlådan. bostadsbolaget meddelade att det var stopp i ett större avloppssystem i centrala delarna där vi bor och detta hade fyllt hela fastighetens källarutrymmen med en decimeter avloppsvatten. Även hissshakten hade fått svälja några kubikmeter. Vi ombads se över våra källarförråd och alla fick ta vara på sitt och använda sina respektive försäkringar.
Jag träffade en bekymrad bovärd som meddelade att han fått gå i sjöstövlar, att stanken var enorm men att vattnet var fritt från klumpar. Man hade ställt ut avfuktare och beställt extra tömning av grovsoporna eftersom vi alla nu skulle få en del att slänga.
Tankarna börjar givetvis snurra, vad kan ha stått nere i golvnivån? Våra viktiga papper från husförsäljningen som vi behöver inför deklarationen, alla fotoalbum med våra bröllopsfoton vi fått, all teknisk utrustning vi inte haft användning för men inte kunnat slänga, alla videobanden med barnens uppväxt, stod de i källaren? Nu måste vi gå ner och ta tag i det och förbereda sig på förlust av oersättlig egendom!
Nu har vi varit nere och inspekterat skadorna i vår källare. Förutom att en del kartonger med kläder, några gamla videoband, ljudböcker och en hel del annat, har inget oersättligt och ovärderligt förstörts! Lådan med foton fanns uppe i lägenheten, men däremot fanns tre album med 100-tals bröllopsbilder i en kartong i botten som dränkts men som av en oändlig tur låg albumen överst i kartongen och hade undgått att drunkna i avloppsvatten med några centimeters marginal. Allt under var genomblött!
Bland de tekniska sakerna hade en kartong med stereoprylar dränkts, däribland min minidisk-spelare och en CD-spelare. I samma kartong låg en gammal vinylspelare som var ganska dyr och avancerad och som jag dessutom lånat av en kompis. Just denna låg dock ovanpå de andra maskinerna och hade således klarat sig!
Videobanden fanns i en kartong men de låg en bit upp i staplarna och i en plastlåda så de har vi nu tagit upp i lägenheten för att försöka säkerhetskopiera på något vis.
men vi har inte börjat tömma förrådet än. Allt måste rivas ut och vi har MYCKET i vårt förråd. Från golv till tak med någon enstaka kvadratmeters yta att stå på. Allt måste bäras ut och ställas på torr yta och sedan måste allt blött bäras iväg. Därefter måste vi sannera golvet med sprit på grund av bakterierna eftersom det är avloppsvatten och sedan ska allt in igen. Vi fick idag rådet av bovärden att försöka bygga någon sorts golv i förrådet för att komma upp en bit vilket hjälper mot fukt och mögel om det luftas under, men framför allt mot liknande olyckor i framtiden.
Vi ska ta tag i allt detta när det blir helg och vi kan få hjälp att transportera virke och bygga. Det kommer bli jobbigt och VÄLDIGT äckligt!
Nu är vi hemkomna från en ”trivselhelg” med Aktiva Synskadade ute på Mälargårdarna utanför Enköping. Och det var verkligen soft och trivsel.
När jag i fredags kastat mig av tåget från min tjänsteresa till Göteborg hann jag bara hem och vända, byta kläder och väska innan det bar av igen. familjen stod färdigpackad och klar innanför dörren och det handlade bara om minutrar innan tåget gick in mot stan.
Samling vid Telefonplan som vanligt. Det börjar ju bli rutin för oss också eftersom detta är tredje aktiviteten med föreningen. Denna gång var det så få deltagare så det räckte med två minibussar istället för den stora turistbussen. Några kom försent så vår buss åkte i förväg upp och kom fram till ett svinkallt hus och mängder med snö. Vi packade in oss i valfria rum och Denise och Jesper fick välja eget rum, vilken lyx!
I väntan på den andra bussen hämtade vi ved och skyndade oss att tända en rejäl brasa och det tog tid innan man kunde sitta där och värma sig. När de andra kom var det kvällsfika och en rutinmässig information för ett litet gäng rutinerade deltagare.
Temat för helgen för utom trivsel skulle ha varit lite Mac och musik. Men eftersom det bara var vi där som skulle ha visat men ingen att visa för slutade det med att vi satt i soffan i brasrummet och slöade och det gav verkligen temat trivsel sin rätta ton.
Vår familj hade lunchpasset och det blev grillat ute men vi åt inne =) Under eftermiddagen åkte vi snöskoter på Mälarens isar och det var grymt kul. tyvärr fanns bara en av två snöskotrar hela så det blev till att stå och frysa och vänta en del. Vid en lite våldsam lek gjorde sonen illa sitt redan skadade knä, men i övrigt förflat allt med alla armar och ben i behåll.
På kvällen efter en god lasagne till middag, spelade vi frågespel. Först Pest eller Colera och sedan MIG. Jesper var en förträfflig spelledare. Förutom att sådana spelsessioner brukar kunna bli lite långrandiga mot slutet och man bara vill att eländet ska ta slut, så var det trevligt.
Under söndagen skulle vi bada vedeldad tunna men den var inte fylld och hyggligt varm förrän efter lunch det det egentligen skulle städas och packas. Men vi var så få deltagare så det gick bra. Men bada riktig tunna har jag nog aldrig gjort tror jag och det var grymt skönt. Det hade gärna fått vara kallare ute eftersom det nästan töade och var väldigt isigt. Men det kan jag absolut tänka mig att göra om. Föreningen äger också en bastuflotte som invegs under höstens aktiviteter men det missade jag.
När stressen med städningen var klar var vi äntligen på väg hem. Alla somnade som små ljus i bussen på väg hem. Istället för Telefonplan släpptes vi av på centralen eftersom det var mest lämpligt för de flesta. Mirandas skor hade blivit blöta vid tunnbadet så henne fick jag bära över hela centralen och hemma vilket hon var mycket nöjd över!
Det var väldigt skönt att komma hem ikväll. Här råder också trivsel. Borta bra men hemma är ändå alltid bäst!
Den här veckan blev visst lite hetsig. Jag sitter nu på tåget på väg hem från besök på huvudkontoret i Göteborg och det har varit en givande resa. Jag åkte ner i förväg i onsdags för att i egenskap av ”stationsbefäl” (kontorschef) träffa revisor och chefer och prata om föregående års resultat, budget och strategi inför kommande år. Mestadels behagliga punkter på den dagordningen även om ett förbättrat resultat ger ökade krav framöver. Men jag känner visst hopp inför framtiden.
Min kollega kom ner senare och bland annat hade vi besök av en leverantör från ett företag i tyskland som tillverkar punktskriftsskrivare. Vi hade en liten teknikträning för att kunna åtgärda enklare saker själva. Igår kväll hade vi lite samkväm på en restaurang där maten var lite halvkass. Kvällen avslutade jag och kollegan med pepptalk och strategisnack över en pilsner i hotellbaren innan täcket och kudden lockade för mycket!
Idag var det lite segt trots det mycket sparsamma ölintaget igår. Förmiddagen har vi ägnat åt orderrutiner och efter lunch var vi några som avvek mot stationen.
Nu sitter jag på X2000 på väg mot Stockholm. Vi angör väl om en knapp timme och då måste jag skynda mig fort som attan hem för att byta kläder och väska. Förhoppningsvis har familjen packat klart för det blir inte mer än fem minuter innan det är dags att vända ut igen för att bege oss mot Mälargårdarna och en så kallad ”trivselhelg” med Aktiva Synskadade. Vi är ett helt gäng bekanta som ska dit så det kan nog bli trevligt med snöscooter och bada tunna och lite lugn och ro.
Precis före jul monterades inglasningen på vår övre balkong men då saknades det delar. Och som väntat tog det ”lite tid”, men nu är det klart.
Men vi känner oss inte alls nöjda med resultatet. Nog för att balkongen är helt annorlunda från den nedre och inte kan byggas på samma sätt, men balkongdörren går inte att öppna helt för då slår den i ramen till inglasningen. Det hade vi kanske kunnat få veta när de var här och mätte i september att det skulle bli så. Nu går den att öppna till hälften lite drygt och det känns som en tidsfråga innan någon drämmer upp balkongdörren för hårt och krossar glasrutan i dörren.
En annan skavank är att inglasningen inte är tät. I ramen under själva glasrutorna finns öppna hål åt sidorna och när det snöar och blåser sprutar det in genom de öppningarna! eftersom vi bor högt upp blåser det ganska turbulent här uppe och öppningarna gör att vinden sätter en plåt i sakning som skapar en ton som genljuder i hela inglasningens ram.
Så vi ska se om vi orkar och kan klaga, åtminstone på det sistnämnda!
Alla mina ledarhundar förutom Fassi har varit han-hundar så det här med en löpande tik var något nytt för mig i modern tid. Fassi är ju på grund av sin tjänsteställning steriliserad så henne har jag inte haft några erfarenheter av.
men nu har vi haft en tik som går runt i hemmet och ”äcklat” sig i flera veckor men idag är det slut för den här gången. Hon hade dock inga konstigheter för sig, skendräktighet och annat, tack och lov.
Idag lanserade Apple App Store för Mac. En efterlängtad funktion baserad på succén för IOS-enheter som lanserades 2008.
På sätt och vis slås man av att det är oerhört märkligt att detta inte kommit tidigare för datorer och att Apple, som varit i särklass minst på datormarknaden kommit med det först. Vi befinner oss i 2011 och det är fortfarande ganska omständigt att först hitta det program man söker, att leta sig fram till tillverkarens hemsida, leta efter nedladdningslänkar och sedan få ned programmet. Därefter följer, åtminstone i PC-världen, en ofta långdragen installationsguide där man oftast svarar på självklarheter så som installationsplats och komponenter som få ändå ändrar på, godkänner licensvilkor som ingen läser. På 10–15 klick är programmet kanske installerat och man kan då först börja jobba med det.
Vi är många som älskar App Store för IOS-enheter. Aldrig har det varit enklare att hitta program via sökningar, top 50-listor eller kategorivis. Ett klick för att läsa om programmet, ett klick för att ladda ner gratisprogram eller för att köpa betalprogram, en inmatning av sitt lösenord och snart har appen (programmet) legat på hemskärmen redo att användas.
Aldrig har det varit enklare att radera ett program! Två klick och programmet är spårlöst borta. Inte 100-tals DLL-filer och annat i register som ligger kvar och skräpar och med tiden slöar ner maskinen. Och när det dyker upp uppdateringar klickar man bara på ”Uppdatera alla” och allt är klart!
Något mer som fascinerat mig med program för IOS-enheter har varit priset på riktigt bra program och spel. Ofta ligger priserna mellan 7–38kr, lite dyrare program har legat runt 75kr och den absolut dyraste appen jag köpt, en navigator vid namn NAVIGON MobileNavigator Nordics för priset 469kr.
Och nu finns samma formidabla möjlighet även för Mac-datorer! I en uppgradering av Mac OS X som släpps idag ingår App Store för Mac och lägger sig som en ikon i Doc och i Apple-menyn. När man aktiverat datorn mot sitt Apple-ID och bekräftat sin betalningsmetod fungerar det på samma sätt som för IOS-enheter, lika snabbt, lika lätt!
Idagsläget lär det finnas runt 350.000 appar i App Store för IOS-enheter och vid lanseringen av App Store för Mac finns det idag ca 1000 appar vilket inte är så dåligt första dagen. Här hittar jag redan det populära spelet Angry Birds från Rovio Mobile Ltd och lite annat kul!
Men mycket enklare än så här kan det knappast bli, så inom kort kommer vi nog se en väldigt kraftig ökning av appar även för Mac-datorer. Och det finns mycket att vinna, främst för Apple, utvecklare och oss användare. En förtjänst för Apple, så klart, kortare distributionsvägar för tillverkarna som inte behöver ha någon egen betalningsmetod, allt detta sköts av Apple. Och för oss användare och kunder är vinsterna enorma, lätt, snabbt, smidigt och mer för pengarna!
Och så ett par ord om tillgängligheten. Det finns inte så mycket att säga, App Store för Mac fungerar naturligtvis alldeles utmärkt med skärmläsaren VoiceOver!
[tags]Apple, Mac, Mac os x, Mac Osx, oS X, OSX, IOS, iPhone, iPad, iPad, App Store, AppStore, VoiceOver, Tillgänglighet, Synskadade[/tags]
I det här avsnittet av poddradion demonstrerar jag en app till iPhone som kan tala om för en synskadad var man är, aktuell gata, närmaste korsning och 5 närmaste intressepunkterna. Appen heter Sendero GPS Lookaround
Den 16:e oktober 2010 lanserade företaget Sendero Group LLC programmet Sendero GPS Lookaround på App Store. Det är så vitt jag vet det första programmet för GPS-baserad orientering för synskadade iPhone-användare. Programmet har full funktionalitet och är byggt för skärmläsaren VoiceOver som används av synskadade för att styra iPhone.
Programmet är väldigt enkelt uppbyggt och har tre huvudfunktioner:
Where am I
är en var är jag-funktion som läser upp vilket färdriktning man har, vilken gata och stad man befinner sig i.
Nearest cross street
läser upp den närmaste gatukorsningen.
Nearest five points of interest läser upp de närmaste fem intressepunkterna i den kategori man valt under knappen ”POI category”. Väljer man till exempel restaurang får man upp de närmaste och kan klicka på dem för att få upp avstånd, riktning och telefonnummer om den informationen finns tillgänglig. Här har jag märkt att åtminstone i min miljö är det svårt att få fram intressepunkter men just restauranger verkar fungera hyfsat även om det känns som om databasen inte är helt up-to-date.
Längst ner i appen finns även fem mindre knappar:
Map
tar fram en kartbild över ens position vilket man kan ha nytta av endast om man ser tillräckligt bra.
Compass
presenterar endast färdriktningen vilket läses upp av VoiceOver.
Shake on
slår av eller på möjligheten att skaka telefonen för att få information presenterad för sig.
Settings
tar fram programmets inställningar. Här måste man välja ”Europe” om man befinner sig i Sverige. I den första versionen av programmet var North America standardinställningen men i nya versionen frågar appen när man startar den för första gången vilken region man befinner sig i och sparar den inställningen.
POI category
ger dig möjlighet att välja vilken kategori av intressepunkter som ska presenteras vid tryck på knappen ”Nearest five points of interest”.
När man pratar med synskadade om vad de önskar sig av en GPS-baserad orienteringsprogramvara får man tusen svar och sammanställer man de så skulle man säkert få fram ett program som gjorde stor nytta. Men bristerna finns ändå fortfarande i kartorna som i dagsläget saknar information om gångvägar och information om hur man kan gå över torg och genom parker som fotgängare för att slippa röra sig som en bil. En annan brist är själva GPS-tekniken som inte är tillräckligt exakt för att kunna tala om på metern var du befinner dig och man måste också röra sig för att få en tillförlitlig riktning. Så fort man står stilla ger GPS inte längre någon kompassriktning som går att använda sig av.
När de två nötterna är knäckta återstår ”bara” att tillverka en app som presenterar informationen på ett bra sätt. Och här finns väl bara finansieringsproblemen och någon som ska tycka att det finns en marknad för det vilket väl kanske är lite tveksamt. Min egen personliga uppfattning är att man måste få in den här funktionaliteten i vanliga GPS-program så att man inte bara kan sälja till en väldigt liten och begränsad grupp.
Men Sendero GPS Lookaround är ett litet smidigt program som hjälper mig väldigt mycket i min vardag. Jag kan få reda på vart jag är och vilken korsning jag står vid och det räcker ofta väldigt långt. En nackdel kan vara att informationen inte läses upp löpande utan man måste trycka på telefonen eller skaka den. En inställning för att programmet automatiskt ska läsa upp korsande gata när man närmar sig skulle ytterligare göra programmet ännu bättre.
Det var visst lite leveranstid på den inglasningen av vår övre balkong. de var här den 23:e september för att mäta den och beställa profiler och nu är det typ midvinter och inglasningen är monterad, åtminstone delvis.
Balkongen var fylld med snö, så när balkongfirman ringde och meddealde att de skulle komma var det bara att låna en snöskyffel och försöka skotta den så ren som möjligt. Enorma mängder snö på en balkong på 7.e våningen. Man kan ju inte direkt slänga ner den. Det finns ett litet tak vid sidan av balkongen som fick duga som avlastningsplats och till slut gick snön över halva vardagsrumsfönstret =)!
När de var klara för idag meddelade de att det saknades delar och de skulle komma tillbaka ”efter jul” när det nu kan innebära. Antagligen ska det beställas nya grejer och kan ta en stund. Jag hatar å ena sidan att vänta oavsett vad det gäller. Å andra sidan är det inte direkt högsäsong för en kaffe på balkongen ens om den är inglasad =) Skulle behovet vara övermäktigt får vi väl ta det på den nedre balkongen så länge.
När jag fick min första MacBook Air för knappt ett år sedan trodde jag inte att en dator kunde bli mycket snyggare! Något så tunt och estetiskt hade jag nog aldrig sett. Och när man passerade designen och började jobba med det var det som i himmelriket. Snabbt, direkt och effektivt.
Men det kunde bli både snyggare och mindre och tunnare. Idag hämtade jag ut min nya MacBook är, 11,6″, 1,44GHZ processor och 128GB SSD-disk samt 2GB RAM. Den har blivit mer kantig i formerna och det är enbart positivt enligt mitt sätt att se det.
Jag beställde maskinen redan den 15:e november då den var väldigt färsk men trycket var som vanligt enormt kring lansering av Apples nya produkter.
Men idag kom den och jag dröjde inte på stegen till min favoritbutik Macoteket för att hämta ut den. Lite missnöjd känner jag mig dock. Det finns en modell med lite snabbare processor och 4GB RAM istället och jag är väl lite orolig att denna ska bli seg när jag börjar lägga på talsyntes. I PC är de ganska tunga men det är inte alls på samma sätt i Mac-miljö. Men högkvallitativt syntetiskt tal kräver ändå sin prestanda. Så vi får se hur det går.
[tags]Dator, Datorer, PC, Mac, MacBook, MacBook Air, Mac OS X, Mac OSX, OS X, OSX, Macoteket, VoiceOver, Tillgänglighet, Talsyntes[/tags]
Nu har vi firat ”lilla julafton” med Aktiva Synskadade. Det var andra gången vi följde med på en aktivitet och eftersom det blev så lyckat förra gången på halloween-helgen så var det inga problem att få med barnen. Sonen protesterade lite men ändrade sig ganska snabbt när vi kom fram.
Det var mycket snö vid framkomsten och väldigt kallt, -10 grader och det kändes helt klart i huset som tog god tid på sig att värmas upp. Egentligen blev det aldrig riktigt behagligt under hela helgen, men första natten var väldigt huttrig. Vi blev inkvarterade i samma rum som förra gången men denna gången fick Denise dela rum med en jämnårig tjej. Det var väldigt nervöst först och en del sura miner över att hon inte ”fick” sova med övriga familjen. Men vi lovade att om hon vantrivdes var det bara att komma. Vi såg knappt röken av henne resten av helgen =)!
Kvällen slutade som sist med information och kvällsmacka och man kände sig ganska trött och det slutade med sänggående ganska normal tid. Eftersom alla hjälper till med matlagning, disk och städning blev man också indelad i lag. Det var över 70 deltagare denna gång så det fanns många hjälpsamma händer, men också en hel del att göra.
På lördagsförmiddagen efter frukost var det pepparkaksbak och förutom vanliga kakor fick man göra egna pepparkakshus som skulle delta i en tävling. Emilia gjorde ett eget hus och Denise och Jesper ett och Miranda pysslade för sig själv. Det blev helt underbara skapelser vilket också visade sig senare när Emilia med sitt hus kom på en andra plats och Denise och Jesper på tredje med sitt hus. Det är bra med en stor familj =)
Under eftermiddagen på lördagen var det pyssel och vi har ju några i vår familj som kan hålla på hur länge som helst =). Kreativitet och konstnärsskap helt klart! Middagen var så klart ett julbord och på kvällen delades det ut julklappar till barnen.
Under söndagsförmiddagen fortsatte finslipet på pepparkakshusen och till lunchen utsågs vinnarna.
Söndagseftermiddagen var som vanligt vigd åt packning och städning innan bussen vände hem igen vid 16-tiden. När vi kom hem nu ikväll blev det micromat och ganska svårt att varva ner men mestadels glada miner!
Jag har mot mina ”principer” skaffat en kompaktkamera igen, det har vi inte använt någon sedan vi skaffade vår första systemkamera, Canon EOS 350D i september 2006. Vi har väl inte tyckt att det varit nödvändigt när man haft en så mycket mer kompetent kamera, men framför allt frågan om man kommer att ”släpa” på en systemkamera när man har en liten kompaktkamera? Antagligen blir man för lat och tänker att kompaktkameran duger bra just idag.
Och det dilemmat kvarstår naturligtvis. Någon av kamerorna kommer antagligen bli liggande mer än den andra och frågan när man ska använda den ena eller den andra. Men kanske kan det vara en vits med att ha något barnen kan använda när de gör saker eftersom man inte gärna vill släppa en dyr systemkamera i händerna på dem, som dem dessutom kommer ha svårt att hantera ändå.
En annan parameter var att Lumix PZ10 har inbyggd GPS och således sparar platsen där bilden är tagen i själva bildfilen. Nu när vi börjat leka med iPhoto som kan göra en massa skojiga saker med den informationen känns det lite extra kul. Åtminstone jag tänker mig att man fotar med den lilla kameran för att få platsinformationen som man sedan kan kopiera över i bilder tagna med vår nuvarande Canon EOS 500D om de är tagna på samma plats. Och det är ändå oftast jag som bär på kameraväskan =)
25 mm ultravidvinkeloptikkamera med 12x optisk zoom (16x Intelligent zoom) med AVCHD Lite-filminspelning med GPS.
12,1 megapixlars DMC-TZ10 har en 25 mm f/3,3-4,9 LEICA DC VARIO-ELMAR vidvinkeloptik med 12x optisk zoom (motsvarande för 35 mm: 25-300 mm) i ett kompakt kamerahus. 25 mm vidvinkeloptik har ungefär dubbelt så stort fotograferingsområde som ett standardobjektiv på 35 mm. Den kraftfulla 12x zoomen kan även användas vid filminspelning. I 3-megapixelläge ger den extra optiska zoomen ytterligare förstoring och ökar zoomförmågan till 23,4x genom att den centrala delen av CCD används.
Intelligent Resolution (I.R) Technology ger en högre upplösningseffekt för digitala zoombilder och vanliga bilder. Bilden delas upp i konturområden, texturområden och mjukare områden. Varje område får en optimal bildbehandling. Med denna teknik kan 16x Intelligent zoom uppnå omkring 1,3 gånger den vanliga zoomförstoringen med nära nog ingen förlust av bildkvalitet. Intelligent Resolution Technology ger med sin högre känslighet och högre hastighet också skarpare bilder i lägen som utnyttjar färre pixlar.
Med DMC-TZ10 kan du spela in HD-filmer av 720P i AVCHD Lite med hög Digital Stereo Creator ljudkvalitet. Finns även Motion JPEG-format (1280 x 720 pixlar). Tryck bara på Motion Picture-knappen, så startar inspelningen. iA-läge kan också aktiveras vid filminspelning. När DMC-TZ10 ansluts till en Panasonic VIERA via en valfri mini-HDMI-kabel, kan TV-fjärrkontrollen användas för att spela upp med större bekvämlighet.
DMC-TZ10 har Travel Mode funktion med GPS. Du kan snabbt gå in på Travel Mode från toppmenyn och organisera information som är relaterad till din resa. När du tar bilder är fotoplatsen och lokal tid från GPS registrerad i bilden. När du spelar upp är det möjligt att visa automatisk sortering och bildspel efter fotoplats. Dessutom finns nu P/A/S/M-läge för ännu mer kreativa bilder på DMC-TZ10. Du kan vara trevligt att fotografera under resan när du minst anar det.
POWER O.I.S. nästan fördubblar korrigeringen av handskakningar jämfört med en konventionell MEGA O.I.S. Därför kan du ta vackra nattbilder utan oskärpa. Genom iA-läget aktiveras POWER O.I.S., Intelligent ISO Control, Face Detection AF/AE med Face Recognition, Intelligent Scene Selector med Sunset-läge, Intelligent Exposure och AF Tracking, så att kameran gör hela jobbet. Dessutom har DMC-TZ10 nu Happy Mode som optimerar färgmättnaden och ljusstyrkan och ger ännu mer minnesvärda scener.
Idag har prövotiden för lilla Ella gått ut och hon är från och med idag vår, eller Marias hund. Hon kom hit för ett par veckor sedan och det har funkat bra. en lugn och trevlig tjej vars rädslor faktiskt har avtagit något. Riktigt roligt!
För många år sedan var jag aktiv i föreningen Aktiva Synskadade som på den tiden hette BBU – Blinda Barns Utveckling. Jag var aktiv framför allt inom dykningen och deltog i en dykresa till Egypten 1989. Föreningen är inriktad på aktiviteter istället för intressepolitik och de gör välidgt mycket bra saker. Titta gärna in på deras sida.
På den tiden höll man till på en gård uppe i Örbyhus norr om Uppsala och Tierp men numera har man skaffat sig en ny och bättre gård i trakten av Enköping som heter Mälargårdarna. Där finns större förutsättningar för att bygga ut och anpassa verksamheten ännu mer.
Jag har varit från föreningen ganska många år. En stor förklaring var väl att jag slutade med dykningen nästan helt 1994 när jag slutade på dykarskolan jag arbetade på, sålde min dykutrustning och förlorade kontakten med min bästa dykpartner. en annan anledning var väl att jag fick lite nog av umgänget med alla ”likasinnade”, det vill säga synskadade, att alla kände alla och visste allt om alla. Det har ju ändrat sig sedan 2006 när jag började på ett företag som sysslar just med hjälpmedel för synskadade. I och med det har jag ju garanterat träffat alla igen.
Men jag tycker verksamheten är bra och tror att de gör väldigt stor nytta. Så i höst började vi prata här hemma om att prova att åka dit igen och se om det kunde vara något för oss och barnen. Och i höstprogrammet hittade vi halloween-firandet som lät kul! Det var dessutom en sådan helg som kallas ”aktiv träffpunkt” som inte har något speciellt program förutom halloween-temat.
Resan gick från Telefonplan söder om Stockholm med föreningens turistbuss och det var mycket folk och många barn vilket så klart var väldigt lyckat denna första gång. Föreningens nya gårdar Mälargårdarna, ligger en bit utanför Enköping och resan tog nästan 2 timmar. Men med spel och iPad roar man barn länge.
Vid framkomsten inkvarterades vi i rum och vi fick ett rum i den så kallade hundkorridoren eftersom vi hade våra 2 hundar med oss. Rummet var bestyckat med 2 våningsängar så vi fick komplettera med madrass på golvet. Det blev trångt men klart mysigt.
Efter inkvarteringen var det fika och information där det berättades om helgen och man delades in i matlag och städlag. Jesper avslutade kvällen tidigt på grund av huvudvärk och vi var alla ganska trötta.
Morgonen efter vaknade jag förvånansvärt utvilad och vi åt frukost. Man delas in i mat- och disklag vilket gör att alla hjälper till under helgen. Det skapar en väldigt trevlig stämning.
Efter frukost började aktiviteterna. Det pysslades, skulperades i pumpor och byggdes varmluftsballonger av tunt papper och sugrör som vi sedan på kvällen skulle släppa upp i skyn och se vems som kom längst. Man satte fast en bommullstuss under ballongen som man doppat i sprit och sedan tände på för att få lyftkraften. Många slutade i flopp och de som vann flög inte många meter, men det var kul!
På kvällen var det spökpromenad och lite disco. Tyvärr råkade några få med vår Miranda på spökpromenaden vilket väl inte var så lyckat men varken jag eller Maria var tillräckligt allerta för att stoppa det. Egentligen var väl promenaden inte så farlig, man fick gå in i ett nedsläckt duschrum där någon låg på en ”operationsbänk” och med hjälp av tomater som symboliserade öppna ögon och säkert en hel del ketchup. Miranda blev väldigt rädd och det känns som det kommer ta lite tid att rätta till. Men det var mest vårt fel som inte var med på noterna i tid.
På söndagen visades dataspel anpassade för synskadade men mitt jobb gjorde att jag och Maria valde att gå en långpromenad med hundarna istället. Under helgen fick barnen prova på en bordtennisliknande sport för synskadade som heter Showdown, skapa lite i föreningens enormt välutrustade musikrum samt köra fyrhjulig motorcykel.
Eftersom vi råkade glömma kameran inför denna helg — hur man nu kan göra det — får det bli mer bilder från föreningens gård i ett senare inlägg. Vi hade bara våra iPhones med oss. Det var klar otur kan man säga.
Under söndagseftermiddagen efter lunch städade vi och kl16 gick bussen tillbaka mot Stockholm och jag tror alla är väldigt positivt överraskade och tänker sig nog att återvända. Vi är inte medlemmar i föreningen än utan utnyttjar en första gratisaktivitet men har nu bestämt att bli medlemmar samt betala in helgavgiften i efterhand. Känns inte nödvändigt att utnyttja det kostnadsfria prova-på-erbjudandet med ett sådant arrangemang.
Idag har vi fått tillökning med en hund i familjen. Ella är en svart Labrador-tjej på 14 månader som kommer från Guide Dogs Stockholm som tränar ledarhundar. Ella ”kasserades” som ledarhundsämne på grund av problem med hundintresse, rädsla för trappor, dörrar och hala golv. Sedan visade det sig att hon dessutom visar lite osäkerhet inför en viss typ av människor.
Vi gjorde ju tidigare ett försök med en omplacerad schäfer-hane som hette Kenzo men Maria ville inte ha honom kvar. Så nu försöker vi med Labrador istället, det brukar vara ett säkert kort.
Så idag lämnades hon av vid mitt jobb och vi ska ha henne på prov ett par veckor för att se hur det fungerar.
Den här helgen har jag aggerat multipel flytthjälp. Under lördagen hjälpte jag Frans att flytta från en liten etta till en större lägenhet. Efter att vi flyttade i somras vilket även det var en sån superflytt så kändes det bra att få hjälpa andra igen. Dessutom har vi rätt kul när vi flyttar, desto tröttare man blir, desto sjukare skämt =)!
Under söndagen var det dags att hjälpa nästa par att flytta ihop. Det var ett betydligt mindre företag, två släp ganska välfyllda och inte så långt att åka. Det är alltid lite jobbigt att bära ut bohag från ett hem där ett förhållande just spruckit och där man dessutom känner båda parter, för att sedan bära in dem i ett nytt, lyckligare hem. Men då får man stänga av och bara bära.
På kvällen fortsatte vi med Frans flytt och tog det sista som krävde släp och det är inte utan att man är ganska mör nu!
Idag har balkongfirman varit här för att mäta vår övre balkong ytterligare en gång. De var här för cirka en månad sedan men de behövde tydligen komplettera. Och nog för att balkongen är lite extra besvärlig att glasa in.
Nu får vi se hur länge vi får vänta på monteringen.
Då var man här igen. Var här i mars senast hos samma kund och denna gång är det lite uppföljning och nyinstallation som ska göras.
Att resa är rätt OK kan jag tycka även om jag i vissa perioder kan få nog av det. Men just dessa över dagenturer när man ska upp tidigt som attan för att hinna med ett tåg och hem sent för att hinna med så mycket så blir jag bara trött. Åker man ensam kanske inte ett hotellrum är jordens roligaste heller men det sliter inte lika mycket. Just nu är nog en sådan dag där jag känner mig lite extra sliten.
