Tillgänglighet – Sida 2

Morret från avgrunden på Östermalmstorg

Idag fick jag frågan av en färdtjänstchaufför om våra ledarhundar är tränade att försvara oss. Han var genuint intresserad och ställde flera andra bra frågor. Men just denna fråga väckte ett gammalt minne som fortfarande sänder värme och kärlek i själen av blotta tanken.

Jag svarade honom att våra hundar inte är skyddstränade. En sådan träning skulle kräva mer av oss förare och ser man inte skulle missförstånd och olyckor lätt kunna hända. Vi rör oss bland folk så mycket med våra hundar så det skulle aldrig fungera tror jag. Men samtidigt, ingen vet vad som skulle hända om ett skarpt läge uppstod.

Jo jag fick veta åtminstone med min första hund Farris. Sommaren 1993 kom han till mig och under åren fram till han gick bort 2001 vandrade vi många mil samman. Han var lugn och stabil, kunde jobba hur länge som helst och hade ett otroligt bildminne. Hade vi gått en sträcka en gång, kunde vi återvända flera år senare och han minns fortfarande hur vi skulle gå.

Det enda som kunde få honom riktigt glad var vatten. I åsynen av en plats där man kunde bada började han gny väldigt ljudligt. Annars var andra hundar och andra människor honom ganska likgiltigt.

Det var en perfekt första hund. Vi vidgade våra vyer varje dag och han visste precis hur allt fungerade i Stockholm. hissar och rulltrappor, svängdörrar, snurrdörrar och skjutdörrar, pendeltåg, tunnelbanor och bussar och biljettspärrar. Han var med mig överallt, på bio, teater, konserter, restaurang och krogar, vi åkte Waxholmsbåt, flög och åkte långfärdståg. Han bara jobbade på och gav mig för första gången i livet en stark känsla av frihet och självsäkerhet.

Vi levde ett oregelbundet liv dom första åren. Det blev många nattliga turer med kommunala färdmedel. Jag reflekterade aldrig över att något kunde vara farligt eller förenat med risker.

En natt hösten 1994 var vi på väg hem från en bjudning hos en kompis. Jag skulle ta sista tåget från Östra station ut till Åkersberga och stod på Östermalms Torg för att byta tunnelbanelinje för att komma till Tekniska Högskolan. Klockan var ungefär två på natten och stationen låg nästan öde. Jag ställde mig på min norrgående perrong för att vänta på tåget och där fanns ingen annan i närheten. Det luktade tunnelbanestation, smuts och gammal berggrund som vanligt.

På andra perrongen en bit bort hör jag att ungdomar pratar men fäster mig inte alls vid det. Farris ligger vid min vänstra sida som vanligt och jag känner mot mitt ben att han har huvudet lyft och ligger och tittar sig omkring. Jag känner mig helt lugn och har tankarna på annat håll.

Jag hör stegen en bit bort till höger om mig. Jag hör att samtalet på andra sidan perrongen har upphört och det är tyst. Bara det där surrande ljudet från någon transformator på stationen.

Stegen är långsamma och lite släpiga och närmar sig sakta. Jag reflekterar fortfarande inte över att någon fara hotar. När stegen är ganska nära, kanske 5 meter hör jag att personen går emot mig och inte en bit bort för att gå förbi. Min hund vänder huvudet åt höger, jag känner det alldeles tydligt mot mitt ben. Min hund drar djupt efter andan så det låter som en snarkning med öppen mun. Det är ett djupt andetag, någon sekunds paus och sedan kommer ljudet jag aldrig hört honom avge tidigare. Det är ett morr som kommer från själva berggrunden, och inte från den lilla svarta Labradoren vid min sida. Ett morr som gör mig fascinerad snarare än rädd.

Stegen till höger om mig upphör tvärt och personen blir stående någon sekund. Min hunds huvud är vridet åt det hållet hela tiden. Sedan avlägsnar sig stegen i snabbare takt tillbaka till andra sidan perrongen och det lågmälda samtalet återupptas.

På tåget hem mot Åkersberga funderar jag på vad som hände och kunde ha hänt. Någon sorts rädsla i efterhand infinner sig och jag kan inte sluta klappa min fina, fina hund som dagligen hjälper mig och som inatt säkert räddade mig från något sorts obehag.

Kanske var det bara någon som ville fråga om jag behövde hjälp, om jag hade eld eller om vägen någonstans. Jag vill alltid tro gott om folk och har trots mitt aktiva liv nästan aldrig haft anledning att omproöva den tron. Men den här natten tror jag min hund tolkade situationen rätt. Han hade inte morrat åt någon med goda avsikter. Så många människor som då dagligen kom fram för att berömma hunden eller fråga om vi behövde hjälp. Nu visste han att det inte var samma sak längre.

Jag vet fortfarande inte vad som hade hänt om denne någon rört mig eller fortsatt sitt uppsåt. Morret hade nog inte avslutats med en slik på handen och viftande svans, det är jag säker på.

Jag har aldrig råkat ut för något liknande under mina 22 år som ledarhundsförare förutom denna enda gång.

Se ledarhundar i arbete

Ledarhunden Flinga i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör[/tags]

Posted from Handen, Haninge kommun, Sverige.

Så långsamt att bygga upp, så fort att rasera… del II

I januari i år skrev jag om en incident med en färdtjänstchaufför som trots tillsägelser inte kunde respektera mitt beslut att inte mata min ledarhund med godis. När han ändå matade henne i smyg i tron att jag på grund av min synnedsättning inte skulle märka det, tyckte jag det gått för långt och anmälde chauffören för Färdtjänsten.

Det märkliga var att jag efter anmälan och efter att Färdtjänstens kundtjänst svarat att dom tagit emot anmälan och skulle vidarebefordra den till taxibolaget, kände mig nervös över att behöva åka med samma chaufför igen. Jag undrade vad han i så fall skulle säga. Det skulle aldrig råda några tveksamheter om att det var jag som anmält.

Så för en kort tid sedan hände det. Jag märkte direkt på hunden när chauffören kom ut för att öppna bagageluckan. Min hund som aldrig bryr sig om chaufförerna, började hoppa efter honom och löd mig inte direkt när hon skulle hoppa in. Och istället för att sätta sig längs in i hörnet som vanligt, gick hon fram till kanten för att nosa efter honom. Jag fick faktiskt säga åt henne på skarpen för att hon skulle sätta sig ner. Jag märkte det också på flera sätt att det var den chauffören. Ett väldigt tyst ”hej” och faktiskt också på parfymen.

Väl i bilen sades inget mer än det absolut nödvändiga. Det passade mig förvisso perfekt som helst vill vara ifred med min bok, nyheter eller musik i baksätet.

Jag som varit nervös för det här tillfället, blev snarare full i skratt och helt till freds med att det inte var jag som hade problem utan han. De få fraser som utväxlades, bekräftade destinationsadressen och bekräftande av framkomsten gjorde han med kraftigt förställd röst, antagligen för att jag inte skulle känna igen honom. Någon som utnyttjar någons synnedsättning och sedan försöker förställa sig med rösten, det är bara för svårt att ta på allvar.

Ändå tvivlar jag på att budskapet gått fram och att han lärt sig något eller förstått varför. Jag har försökt i alla fall, men det är inte min uppgift att utbilda taxichaufförer och jag väljer att lägga min energi på viktigare saker.

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Synnedsättning, Synskadade, Taxi, Färdtjänst[/tags]

Posted from Handen, Haninge kommun, Sverige.

Lunch på Sixten och Frans

Igår när vi var ute för att äta lunch gick det inte så bra. Idag gick vi runt hörnet till Sixten och Frans på Fridhemsgatan 43 på Kungsholmen. Eftersom personalen redan välkomnade mig och min ledarhund in redan igår, fanns ingen oro i magtrakten. Vi bara gick in så självklart som det borde vara.

Det första som möter oss är en annan hund vars husse eller matte sitter där och äter. Jag funderar lite över hur reglerna för vanliga sällskapshundar ser ut på lunchrestauranger när ledarhundar är undantagna från förbudet att ha djur i serveringslokaler. Men det bekymrar mig inte så mycket men får mig att fundera lite senare.

Vi går och beställer och betalar och får hjälp att hitta ett bord med bra utrymme för hunden. Stället är lite surrigt med bakgrund av musik men det känns ändå mycket trevligt och maten smakar verkligen perfekt. Jag undrar varför vi inte gick in här igår och besparade mig obehaget.

När vi äter klart och måste skynda lite på väg tillbaka till jobbet erbjuder personalen kaffe i take away-mugg när vi inte hinner dricka det på plats, ”kaffe ingår”. :) Jag kan inte låta bli att fråga om ställets hundvänlighet och att man tillåter privata hundar också. Killen berättar att man haft lite problem med småhundar som kissat på mattor men att man ju också kan sitta där det inte finns några mattor.

När jag kommer ut på gatan känner jag att jag borde sagt något om att sådant gör inte väluppfostrade hundar och definitivt inte tjänstehundar. Förresten kan man undra vilka hundar som över huvud taget kissar inne på mattor om dom inte är valpar som inte hunnit bli rumsrena.

Det blev en bra avslutning på veckan. Det kommer inte gå att äta ute varje dag, men när jag ska ut igen så blir det hit. Och då kommer det bli som det alltid blir. Man går dit man vet man är välkommen för man orkar inte ta konflikterna. Diskrimineringsombudsmannen får då inte in speciellt många anmälningar och den statistiken visar att problemet med ledarhundar och tillgänglighet bland annat på restauranger inte är så stort. Men jag kommer inte förgöra mig själv som person bara för att bidra till den statistiken och förändringen. I alla fall inte ensam, en ganska lönlös strid utan det minsta stöd från Ledarhundsverksamheten hos Synskadades Riksförbund. Där håller man låg profil och talar hellre i Astma- och Allergiförbundets än sina ledarhundsförares behov som man borde intressera sig för i första hand.

Se ledarhundar i arbete:

Ledarhunden teodor i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Posted from Stockholm, Kungsholmen, Sverige.

Ledarhundar och tillgänglighet del XI

Senast jag skrev något på det här ämnet var i maj 2011. Det beror absolut inte på att tillgängligheten blivit bättre utan på grund av att jag inte sett någon mening med att skriva om det och för att man väljer situationer i sin vardag. Istället för att vara spontan och prova nya ställen, väljer jag tillgängliga platser där jag vet att jag och min ledarhund är välkomna.

Nu har jag jobbat på samma plats i Älvsjö i 3 år och utbudet av lunchställen runt omkring var inte så stort. På Långbro värdshus alldeles nära min arbetsplats var både jag och hunden välkomna och på en närbelägen pizzeria fick hunden följa med in för avhämtning av mat, dock under protest, men vi fick inte sitta där och äta. Just det passade mig ganska bra då jag hellre åt på kontoret i lugn och ro. Där kan man säga att det statistiska underlaget var bristfälligt, men ändå 50%. :)

Nu har arbetsplatsen flyttat in till city och utbudet med lunchställen och after work-möjligheter har mångdubblats i samma grad som tillgängligheten minskat och begränsningarna ökar.

Jag märker att det har hänt något med mig. Jag började känna av det redan under tiden hos min förra arbetsgivare. När jag ”var ung” hade jag inga problem med att gå till ett nytt ställe på vinst och förlust med inställningen att vinna diskussionen i dörren. Förlorade jag och inte fick komma in, gick jag därifrn med högt buret huvud och skrev en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen, som jag förvisso alltid fick nobben av, men ändå. :)

Nu finns ett sug och ett tydligt obehag i magen när jag ska gå till ett obeprövat ställe. Det påminner om en väldigt lindrig variant av ångest och en situation jag mer än gärna undviker.

Idag skulle jag gå ut med några kollegor och prova ett lunchställe i närheten. Jag övervägde att lämna hunden på kontoret och be om ledsagning istället, men mina kollegor pushade att hunden skulle följa med och så gick vi. Först gick vi till ett ställe som heter Sixten och Frans som ligger på Fridhemsgatan. Menyn tilltalade mig måttligt men vi stod och diskuterade maten en stund med en i personalen ute på gatan och han påtalade flera gånger att vi var välkomna in att prova dagens meny. Vi valde dock att gå vidare, men jag kände att hit kan vi helt säkert gå tillbaka om attityden är sådan trots min ledarhund vid min sida.

Så vi gick vidare till ett annat ställe i hörnet Fleminggatan och Fridhemsgatan. Och där hände det som oftast händer. In genom dörren, vi hittar en plats med ett bra avskillt hörn och jag hinner nästan sätta mig och dra en lättnadens suck när personalen kommer och säger att hunden inte får vara här, det kan komma en allergiker och det kan man inte ta ansvar för. Då är det av naturliga skäl jag som måste gå. Jag säger det vanliga, att ledarhundar får vistas i restauranglokaler och att man inte kan veta om det finns någon allergiker i lokalen. Jag lyckas hålla mig trevlig men jag känner hur det knyter sig i bröstet av både den där ångestliknande känslan och ilska. Det blir sådär tyst runt omkring oss där diskussionen pågår. Ilskan handlar mest om att jag ska stå i dörren och be om ursäkt och få min existens prövad. Det hände på det gamla goda 90-talet att restauranggäster ingrep i sådana lägen till mitt försvar, men nu för tiden blir man bara tyst, besvärad och tittar bort och alla tänker ”blanda för helvete inte in mig i det här” och så ser man ut som om det regnar.

Servitören går och kollar med en kollega och de verkar inte vara helt ense. Det slutar med att jag får stanna i mitt avskillda hörn och jag ska minsann veta att man inte kan ta ansvar för om jag orsakar problem för en allergiker och om någon enda gäst klagar så får vi gå och ”ta maten med oss”. Hur fan skulle det gå till undrar jag?

Där vi sitter i ett hörn alldeles invid utgången, noterar mina kollegor att samtliga förbipasserande på väg ut eller in, tittar på hunden och ler, petar på sina kompisar och det är som vanligt, alla man kan iaktta är positiva och så har det alltid varit. Inte en enda restauranggäst har orsakat mig det minsta problem, i princip aldrig en resenär på ett tåg eller en buss, biobesökare etc. Någon enstaka gång har jag träffat ”riktiga” allergiker och det enda vi ”bråkat” om då, är vem som ska flytta sig. De enda ”allergiker” jag har problem med förutom de som talar i deras sak, är den som sitter framför mig på pendeltåget, bussen eller tunnelbanan en hel resa och först när den kliver av och får syn på hunden, får ett utbrott av snuva, hosta och rusar ut.

Vi kommer aldrig få den tvingande lagstiftning som vore den enda lösningen på problemet. I andra länder skulle jag kunna tillkalla polis om jag blev nekad inträde. I vårt eget land har jag ingen rättighet alls. Ledarhunden får vara på restaurangen för Livsmedelsverket, men restaurangägaren har fortfarande rätt att neka utan att det är straffbart.

När jag var ”ung” trodde jag aldrig att jag skulle bli ”en sån” som var feg, lät mig begränsas av andra människors okunskap och fördomar. Nu kan jag känna tydliga spår av obehag och ångest och jag känner mig tydligt kränkt och förnedrad där jag tvingas stå och argumentera innanför entrén på ett sunkigt hak där man helt säkert har betydligt större problem med hygien och gäster som både är rökare, använder parfymer och har mängder med husdjur hemma vars spår sitter i deras kläder. Alla vi människor utsöndrar mer än vad min hund gör som ligger helt still i ett hörn i en halvtimme på ett lunchställe.

Jag skulle inte vilja säga att det gick bra idag, trots att jag fick stanna och äta min mat. Att få vända i dörren hade bara varit en liten extra ”prick över I:t” som inte hade gjort så värst stor skillnad. Det värsta, att stå där och argumentera hade liksom redan hänt. Om jag känner mig stark och odödlig någon dag och deras meny innehåller något alldeles extra, ska jag prova igen och se vad som händer, men anmäla är ingen idé.

Se ledarhundar i arbete:

Ledarhunden teodor i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Få hjälp på distans med appen ”Be my eyes”

Jag har testat appen Be My Eyes för iPhone från Be My Eyes ~ Lend Your Eyes to the Blind. Via appen ska man kunna få hjälp på distans genom en iPhones videokamera i olika situationer så som orientering, färg på kläder, eller liknande.

Nedladdning och registrering

Appen laddas ner gratis från App Store eller Google Play. Det är samma app som används oavsett om man är synskadad och den som behöver hjälp eller ”syntolk” och den som vill hjälpa andra.

Att registrera sig är också gratis och enkelt och man kan antingen skapa ett konto manuellt i appen, eller registrera sig med hjälp av sin Facebook-profil vilket är mycket snabbt och enkelt. Vid registreringen väljer man också om man är blind eller seende. Översättningarna i appen är inte helt korrekta ännu, så i dagsläget väljer man om man är ”synskadad” eller ”blind”, men man menar naturligtvis ”seende” eller ”blind”.

Att få hjälp

I appen finns en statusrad längst ner där det står hur många som är online, hur många hjälpare och hur många blinda samt hur många som fått hjälp. Över hela mittendelen av skärmen finns knappen ”anslut till första tillgängliga hjälpare” och högst upp i vänster hörn finns knappen inställningar. Där kan man lägga till språk. Som standard står där nu svenska och då är tanken att appen enbart ska söka svenskspråkiga hjälpare. Lägger man till fler språk lär den även söka folk med dessa språkkunskaper, till exempel engelska.

Översättningen i appen är ganska yxig. Den är utvecklad av danskar och efter kontakt med dom känner dom till översättningsmissarna och ska försöka åtgärda dom. Översättningsfelen gör det lite klurigt att installera men man tar sig fram. Bland annat lyder statusraden längst ner på skärmen:

Att vara mina ögon grupp nätverk 81.1k den seende, 6.0k blinda, 13.6k hjålpt.

Exempelvis 81.1k betyder således 81100 som är online/registrerade, 6000 blinda online och 13600 som fått hjälp. Dessa siffror tyder på att chansen att få hjälp är ganska stor. Hur många svenskspråkiga registrerade det finns framgår inte.

När du som behöver hjälp startar appen, trycker du på knappen ”anslut till första tillgängliga hjälpare”. Appen ansluter först till nätverkets server och börjar spela en liten melodi medan sökandet efter hjälpare pågår. Appen meddelar också att den första delen är klar och att man nu väntar på den andra delen vilket innebär att hitta en ledig hjälpare.

Den första tillgängliga hjälparen får upp en notis på sin skärm och kan då välja att ansluta. Som det verkar, finns ett poängsystem som gör att ju fler man hjälper och desto mer aktiv man själv är, desto fler poäng får man. Antagligen innebär detta att man också får fler uppdrag och är mer ”pålitlig” än den som aldrig accepterar en förfrågan. Du kan således inte styra vem som ska få det och om det ska vara en vän eller någon okänd.

När en hjälpare svarar kopplas en videolänk upp med ljud och bild så att hjälparen ser vad du riktar kameran emot och man har samtidigt röstkommunikation i realtid. Hjälparen kan beksriva vad du filmar med kameran.

Jag har testat lite och det gick ganska fort att få kontakt. Det var en svensk kille som svarade och han kunde se den whiteboard jag riktade kameran emot och även en brandsläckare som satt under tavlan på väggen. Han kunde även beskriva vad som fanns ritat på tavlan.

Hjälparen jag pratade med fick sitt första uppdrag. Han hade haft appen i 2 veckor och var en ung kille.

Att tänka på

När man använder appen är det viktigt att tänka på att man inte visar något privat eller känsligt då man inte vet vem man får hjälp av. Kreditkort, räkningar, kontoutdrag, ID-handlingar, privata situationer som naket och liknande. Jag som får hjälp ser inte namnet på den som svarar och antagligen ser inte heller hjälparen mina kontaktuppgifter. Jag valde själv att presentera mig med förnamn och då gjorde hjälparen detsamma.

Förbättringar

Man har tänkt rätt när man har skapat appen, föredömligt enkelt användargränssnitt men katastrofal svensk översättning. Appen är så enkel att det inte tar någon tid alls att komma igång när man behöver hjälp. Möjligen tar det lite lång tid innan appen kopplar upp till dess server och börjar söka efter en tillgänglig hjälpare.

Något jag ändå saknar är möjligheten att välja om jag vill att någon okänd eller känd ska hjälpa mig. Det är inte otänkbart att man behöver hjälp med just räkningar, medicinförpackningar, kläder eller saker som bara insatta förstår rörande hjälpmedel exempelvis. Det kan också finnas sitautioner då jag absolut vill ha en för mig helt okänd person som stöd.

Det hade varit ganska enkelt löst genom att låta appen kolla vilka registrerade hjälpare som finns och matcha dessa med ens Facebook-konto eller adressbok i telefonen och lätt låta användaren välja på två knappar för att söka hjälp av känd eller okänd. Detta var en funktion Polar Print tidigt lade in i sin app Bildtolken för många år sedan. Är det tillräckligt många som efterfrågar en sådan möjlighet kanske den kommer.

Användningsområde

Konceptet är inget nytt. Redan 2008 utvecklade företaget Polar Print Bildtolken som då var en app för den tidens Nokia-telefoner med operativsystemet Symbian 60. Redan då tänkte man sig att kunna skicka både bild och ljud till seende för att få hjälp att tolka sitatuioner och i den appen kunde man välja om uppdraget skulle skickas till vem som helst, ens vänner eller alla utom ens vänner.

Användningsområdet för den här typen av appar tycker jag låter bättre i teorin än vad det sedan blir i praktiken. Många synskadade önskar lösningar för att få hjälp med svåra situationer men Bildtolken blev aldrig speciellt välanvänd även om det säkert kunde skyllas på den tidens teknikmognad hos användarna och den tidens enkla telefoner.

Men ändå tycker jag min teori bekräftas. När jag först fick nys om appen publicerade jag inforamtion om den på en lista, men det verkar inte ha uppstått någon rusning och ingen verkar ännu har provat den.

I mitt eget vardagliga liv är jag omgiven av seende familjemedlemmar och självklart är det enklare att fråga någon av dom än att starta en app och vänta på kontakt. Men jag har ändå inte lyckats hitta någon situation dessa dagar som gått då jag känt att jag verkligen behöver den.

Vilka slutsatser man ska dra av det vet jag inte riktigt. Risken är att saker utvecklas och inte nyttjas. Det kan bero på att det är fel lösning och att synskadade hellre väljer andra befintliga verktyg så som ledsagare, anhöriga etc. I värsta fall är självständigheten och viljan till självständighet för låg så att man inte sporras att använda sådana verktyg hellre än att nyttja just befintliga ledsagare.

Det finns vissa saker jag skulle vilja ha hjälp med men där en sådan här lösning inte fungerar. Nummer på bussen som kommer till exempel. Men då tar det för lång tid att etablera kontakt, eller så får man etablera kontakt och hjälparen får spendera väntetid med mig tills en buss kommer vilket ju är ohållbart.

Nu ska jag försöka hitta vettiga situationer i livet där jag ska försöka använda appen. Kanske kommer fler testa om behovet verkligen finns.

[tags]Synskadade, Synnedsättning, Apple, iPhone, Tillgänglighet, Be My Eyes, Syntolkning[/tags]

Posted from Handen, Haninge kommun, Sverige.

Så långsamt att bygga upp, så fort att rasera…

När det gäller det här med träning av hundar, då framför allt tjänstehundar, kan man lägga ner mycket arbete och få det väldigt bra. Sedan räcker det med en liten grej, en obetänksam eller i värsta fall hänsynslös människa så får man ta många steg tillbaka och börja om.

Jag möter många taxichaufförer i och med Färdtjänsten i mitt liv. Jag brukar ta tre djupa andetag efter jobbiga möten och tänka ”vi är alla människor”, men ibland hjälper det inte. Men hur mycket religion, politik eller skitmusik som än skvalar i bilen, håller jag på en sak väldigt hårt — min hund sköter jag! Ingen får lasta eller lasta ur min hund, ingen annan än jag får hälsa på henne. Även om selen är av, är taxiresan i tjänsten och vissa regler gäller.

Reglerna som jag satt upp finns där av bestämda skäl. I grunden handlar det så klart om att min hund ska fungera som tjänstehund, men inte minst att undvika olyckor. Bagageutrymmet ska vara tomt på lösa och vassa delar. Det har hänt att både vinterdäck, verktygslådor, rengöringsmedel och möbler har legat där. Vidare ska hunden sitta ner när luckan stängs och öppnas och hunden ska sitta kvar tills jag kopplat henne. Det senare är också för att undvika olyckor, hundar som klämmer svansar eller hoppar ur bilen utan kontroll och riskerar att bli påkörda i trafiken.

Normalt sett fungerar detta bra. Men ibland träffar man folk som inte bara kan respektera det man bestämt. En dag matade chauffören min hund med levergodis. Han var själv hundägare och så van vid hundar. Allt gick så fort att jag inte hann säga nej, det var bara en godis. Jag förklarar att han inte får göra så och något om varför.

Någon vecka senare träffar vi på samma chaufför. Jag märker hur hunden direkt tappar koncentrationen och reser sig upp från sittande för att gå fram till honom. Jag korrigerar hunden surt för att chauffören gjort fel. När det är dags att kliva av igen säger han ”inget godis idag?”, jag svarar nej, men precis när hunden hoppar ur får hon ändå en godis.

Nu märker jag att hunden inte längre lydigt hoppar in och sätter sig i hörnet. Nu hoppar hon in och nosar efter chaufförens händer. Samma när resan är slut och luckan öppnas, står numera hunden upp vid kanten och sträcker sig efter chauffören.

Allt jag jobbat med dom senaste 3,5 åren har rubbats ordentligt på grund av en enda människa och jag får lägga ner jobb på något helt onödigt som fungerat perfekt tills nu. Och träffar jag honom igen kommer det upprepas och jag tvingas vara skarp.

Så tänk på det, även om det inte är en tjänstehund ni möter. Fråga alltid föraren först om ni får hälsa eller klappa och inte minst om ni får ge hunden något. Som en gammal hundinstruktör sa en gång ”ska du klappa får du skaffa en egen” :)

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Synnedsättning, Synskadade, Taxi, Färdtjänst[/tags]

Posted from Handen, Haninge kommun, Sverige.

Syntolkning via appen ”MovieReading”

Idag var jag på bio och såg filmen Jag ser dig i tjänsten. Det var första gången jag testade syntolkning på bio över huvud taget och via en app i telefonen i synnerhet. Syntolkad bio går främst till på två sätt. Antingen lånar man en utrustning av biografen och med hörlurar lyssnar man på syntolkningen eller som nu via en app i mobilen. Jag är ingen flitig besökare men den här lösningen tilltalar mig mycket.

Appen jag testade idag heter MovieReading från företaget Universal Multimedia Access Srl. Det ser ut att vara ett italienskt företag om man tittar på app-beskrivningen på den svenska butiken om inte annat. Appen är gratis och konceptet är lika enkelt som genialt.

I appen finns 4 flikar i skärmens nederkant. Under den första fliken ”Mina filmer” hamnar de ljudspår för syntolkning man laddat ner under den andra fliken ”Marknad”. I Marknad-fliken ligger alla syntolkningsspår för tillgängliga filmer. Det är inte hela filmerna utan bara ljudspåret för syntolkningen. Den tredje fliken ”Meddelanden” innehåller just meddelanden om nytillkomna filmer och den fjärde och sista fliken ”Inställningar” där man behöver ändra land från USA till Sverige för att det ska fungera.

I biosallongen laddade jag ner filmen ”Jag Ser Dig” och nedladdningen gick fort och när nedladdningen var klar hamnade filmen mycket riktigt under fliken ”Mina filmer”. Klickar man på filmen får man upp valen att ”Se filmen”, ”Ta bort” eller ”Avbryt”.

När man valt att se filmen, använder appen telefonens mikrofon, den integrerade eller via headset för att lyssna på ljudet i biosallongen. Med hjälp av ljudet synkroniserar sig syntolkningen med filmens handling så att rätt sak spelas upp vid rätt tillfälle. Det kan till exempel låta:

”HOn småspringer bort längs vattenbrynet med korta steg, ihopkrupen i lång ljus blus”, ”ansiktet är rofyllt. sudding hemmavideo på Renna som barn. Hon är runt 7 med håret i toffsar. Människor dansar i en ring. Renna håller två vuxna i händerna.” Samtidigt som syntolken berättar vad som händer i hörlurarna, lyssnar man till filmens ljud i biosallongen och det blir väldigt bra förståelse för vad som händer. Särskilt i denna film där en del är tyst och en del minspel som annars kan vara svårt att ta del av.

I början hade jag lite problem att få appen att fungera. Jag fick först låna en biovärds telefon, men eftersom det var en Android-telefon så fungerade det självklart inte :) Jag laddade ner app och ljudspår på min egen telefon istället och då gick det bättre.

Jag upplevde att synkningen fungerade bra. Men trycker man på ”Se filmen” innan filmen börjat, sätter syntolkningen igång oavsett ljud i sallongen. I fönstret kunde man klicka på en knapp för att synka ljudet, men även innan filmen börjat angavs att ljudet var synkroniserat vilket det ju rimligtvis inte kunde vara. Så här hittade jag min första bug :) När filmen väl var igång flöt det dock på bra.

Enligt uppgift så ska den här appen kräva ett speciellt ljudspår, med någon sorts ”pilotton” i ljudspåret för att fungera. Jag blir direkt skeptisk då det innebär att producenterna måste lägga in detta ljudspår i filmerna som ska kunna syntolkas. Ekonomi och god vilja ska inte sättas på så hårda prov, då kommer det aldrig att fungera.

Men nu tycker jag tekniken börjar likna något som åtminstone skulle passa mig bättre om jag gick mer frekvent på bio. I dagsläget är det verkligen ett dåligt utb ud med några fåtal filmer med syntolkning. Lösningen med en fysisk utrustning man lånar på biografen är ingenting som tilltalar mig. Det kräver en speciell biograf, att utrustningen finns och en viss extra administration för att låna och återlämna utrustningen. Det kan kännas som en liten del, men skulle helt klart kunna få mig att avstå från syntolkning om man själv var lite sen, mycket folk eller vad som helst litet förhinder. Det ska vara lätt, snabbt och fungera bra.

[tags]Film, Bio, TV, Syntolkning, Svenska Filminstitutet, Synnedsättning, Synskadade[/tags]

Färdtjänsten, när det blir fel men ändå slutar bra

Jag bloggar ganska sällan om Färdtjänsten. Det är ett allt för vanligt och uttjatat samtalsämne bland synskadade. Kritiken och klagomålen är helt säkert inte obefogade, men ganska ofta får jag nog av samtalsämnet. Och med all respekt för dom som råkar illa ut och känner sig felaktigt behandlade, så kan jag inte låta bli att undra varför det så otroligt sällan händer mig något trots att jag periodvis i livet nyttjar färdtjänsten ganska mycket.

Men visst händer det saker. Oftast handlar det om att chaufförerna har svårt att hitta till min adress som förvisso är ologisk och svår att hitta, men det är uppenbart att man inte läser informationen på köruppdraget där instruktionen för att hitta till mig finns. Och visst är det väldigt sällan som bilen kommer i tid, speciellt som jag oftast åker i rusningstrafik samtidigt som alla skolkörningar sker. Och ibland händer det att någon chaufför vill sköta lastningen av min hund vilket jag absolut helst sköter själv.

Idag blev det däremot väldigt fel. Jag skulle till ett möte på en ny plats där jag aldrig varit. Vid adressen ställde jag en kontrollfråga för att förvissa mig om att jag var på rätt plats och fick ett svar som nog skulle liknas vid ett jakande.

När jag kliver ur bilen känns det konstigt. Jag skulle till ett sjukhus, men miljön runt mig kändes mer som en vanlig gata. Hur en miljö ”känns” när man bara kliver ur på en trottoar är inte lätt att förklara. Men det låter och luktar fel. Barn som leker, hus på andra sidan en smal gata, lukten av mat och dörren jag går fram till visar sig vara en plåtdörr med kodlås. Definitivt fel!

Vid sidan av den anvisade dörren finns en annan dörr som leder in i en butik och jag inser att jag är på fel gata. Jag tar upp min telefon och en app som talar om vart jag är bekräftar min farhåga.

Jag tar mig fram till rätt adress med hjälp av 3–4 förbipasserande och kommer till slut till rätt adress som tursamt nog låg ett par kvarter bort.

Mitt stressade huvud fylls av elaka och onda tankar. Hur i helvete kan det vara så svårt att läsa vart man ska och köra dit, när vi dessutom pratar om adressen i bilen, sjukhusentrén jag ska till och får svar på min kontrollfråga?

Mitt möte förlöper bra och jag har snart glömt incidenten, eller skjutit den på framtiden då jag nog tänkt rapportera den. Under en paus i mötet ser jag hur min telefon fylls av missade samtal från ett nummer jag inte känner igen.

Efter mötet ringer telefonen igen och det är taxichauffören som ringer. Han ber om ursäkt, säger att han är ledsen, att han upptäckte efter några minuter att han släppt av mig på fel adress. Han hade återvänt efter ca 10 minuter men då var jag borta. Han låter verkligen ledsen och ångerfull och jag förklarar att allt gått bra ändå och att jag kom dit jag skulle och jag förlåter honom och menar det faktiskt. Han säger att han varit ledsen idag och sedan lägger vi på.

Jag tänker att allt inte alltid är så svart eller vitt, rätt eller fel. Jag tycker att mycket av det som händer mig, i det här fallet när det gäller färdtjänst, kan jag styra mycket över med mitt eget sätt att förhålla mig till andra människor. Om jag får vänta 100 gånger på att bilar ska hitta fram och blir irriterad när dom inte gör det, är det inte rätt att skälla på en enstaka chaufför som kanske hämtar på den adressen eller har en ledarhund för första gången även om jag upplevt problem många gånger. Och om jag möter någon som faktiskt beter sig illa, kan jag fortfarande välja hur jag ska förhålla mig till det. Reagera, bli arg och upprörd, eller ta det med ro och som en händelse som aldrig återvänder och inte ska få slösa på min energi. Jag tycker ofta jag märker att lugn och sans ofta rättar till ett möte som kanske inte börjar så bra.

Självklart har inte alla samma förutsättningar som jag att klara sig om man blir avsläppt på fel adress. Resenären kanske kämpar med att över huvud taget våga ge sig ut på egen hand och då kan sådana här händelser förstöra det arbetet och begränsa en människas liv. Jag själv fick springa i duggregnet och engagera en gammal dam och en sjuksköterska och det kostade inte mer än tre minuters försening. Ilskan som blossade upp inom mig vid upptäckten var helt bortblåst när jag valde att ta tag i situationen.

Jag hoppas att chauffören i fråga får en bättre dag imorgon och samma misstag lär han helt säkert inte göra om.

[tags]Taxi, Färdtjänst, Funktionshindrade, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade[/tags]

Posted from Handen, Haninge kommun, Sverige.

Svensk Syn 2014

Idag var det dags för den årliga mässan arrangerad av en rad leverantörer inom området synhjälpmedel. Jag håller mig ganska uppdaterad om vad som händer bland datortekniska hjälpmedel men det är alltid givande att gå dit och titta och träffa folk.

Inga stora nyheter tycker jag att jag hittade detta år. På första bilden visas en ny spelare för talböcker vilket i sig inte är nytt. Just denna spelare är utrustad med kamera och OCR-program så att man ska kunna ta ett foot av en text och få den uppläst. Det gick inte att prova den där och då i trängseln. Det får bli ett senare tillfälle i lugn och ro, men min tro är att det fortfarande inte är någon revolutionerande produkt. Svårigheten för gravt synnedsatta är fortfarande att ta ett bra kort, rakt, på rätt avstånd, med hela objektet med i bilden och med rätt ljusförhållanden. Det kan bli ganska mycket trixande och försök innan det blir bra och då finns snabbare och mer tillförlitliga lösningar. Denna skiljer sig inget från det som redan finns i dagens smarta telefoner. Det känns bara som ännu en spelare för talböcker med en massa extra funktioner som i värsta fall kommer fungera halvdant. Konceptet gör mig inte så het och produkten i sig får jag testa i lugn och ro senare.

Den andra bilden visar en helt vanlig punktdisplay med inmatningstangenter för punktskrift. Inte heller det någon nyhet och denna kunde inte mer än vad andra kan direkt. Denna var väldigt tunn och lätt, påtagligt lättare än befintliga. Den hade inbyggd ordbehandlare för anteckningar vilket inte någon nyhet heller. Den hade även möjlighet att kommunicera med upp till 4 blåtandsenheter samtidigt och möjlighet att växla mellan dem. Just 4 samtidiga enheter kanske man aldrig har behov av, men en eller två telefoner och kanske en dator är inte omöjligt att man behöver.

Det var väl de produkter som fick min uppmärksamhet lite idag. Jag kan säkert ha missat något i trängseln. I övrigt var det trevligt att träffa gamla kollegor och konkurrenter från tiden då man jobbade på företagssidan.

Som alltid när man ser nya grejer blir man lite återhållsam i glädjen. Man vet att det tar otroligt lång tid för nya produkter att komma in i vårt sortiment och att man får ligga i lite för att motivera nya produkter som helst inte ska putta ut befintliga. Denna nya punktdisplay kan jag känna att jag vill ha in för en mer ordentlig test så att vi får något alternativ till de som vill ha en display till sin iPhone.

[tags]Synskadade, Hjälpmedel, Mässa, Tillgänglighet[/tags]

Posted from Stockholm, Södermalm, Sverige.

Apple iOS 8 är här!

Den årliga dagen D för alla Apple-fantaster har kommit och snart gått. Jag är en av alla miljoner som ikväll uppgraderat våra iPrylar till iOS 8 som bjöd på många stora förändringar. Som vanligt var trycket på Apples servrar hårt de första timmarna men kapaciteten måste vara enorm, för efter någon timmes försök lyckades vi starta uppgraderingen av tre prylar här hemma.

Familjedelning

En av de stora nyheter jag sett fram emot var familjedelning. Hittills har alla i familjen delat på ett Apple-konto till vilket mitt kontokort varit anslutet. Det har fungerat bra, inga stora köp av barnen olovandes Med nya familjedelningen kan alla ha sina egna Apple-konton med de fördelar det medför i form av egna kalendrar, adressböcker och bildströmmar men samtidigt möjlighet att dela det man vill med andra. Sedan kan man lägga till alla i sin familj med en person som ”samordnare”. När något av barnen
gör ett köp av appar, musik, film eller böcker, dyker en fråga upp hos samordnaren att godkänna eller avslå köpet. På så vis slipper man lämna ut lösenordet till det konto där ens kontokort är anslutet och riskera obehagliga överraskningar.

Men ikväll har jag läst på och provat en hel del och lite besviket konstaterar jag sakta att familjedelnin inte riktigt passar oss. Den stora fördelen med ett gemensamt konto är just bildströmen som framför allt vi vuxna använder. Alla bilder som tas med våra telefoner och surfplattor, läggs ut i bildströmmen och importeras automatiskt i familjens gemensamma mediadators fotoprogram för arkivering och sortering. Bildströmsbilder visas också som bildspel på vår AppleTV när den inte används. Med varsitt eget Apple-konto fungerar inte det lösningen längre. Alla enheter som vi fotograferar med måste manuellt synkas med datorns fotoprogram med jämna mellanrum för att få in bilderna.

En annan stor brist jag upptäckt med familjedelningen är att köp som görs inte registreras på samordnarens, dvs familjens huvudkonto, utan köpet registreras på det personliga konto där det gjorts. Så länge personen är med i familjedelningen blir även den personens köp tillgängliga via delning. Men köps musik, appa, böcker eller filmer, hamnar det inte i mediadatorns bibliotek där vi hittills samlat allt sådant för gemensamt bruk och backup och inte minst, för att göra tillgängligt för övriga mediautrustning i hemmet. Främst känns det här som en brist när det gäller musik och film. Inte heller lär det gå att importera i datorn manuellt då innehållet är köpt med ett annat Apple-konto än det som datorn använder.

Så just nu känns tankarna om att vi skulle kunna ha haft nytta av familjedelning ganska grusade och det ser ut som om vi får fortsätta ha ett gemensamt Apple-konto som huvudkonto för inköp, bilder, kalendrar och kontakter.

Handoff

En annan funktion jag tänker mig kunna ha lite nytta av är ”handoff”. Den går ut på att man kan påbörja en aktivitet på en enhet och slutföra den på en annan enhet. Sitter man och skriver ett mail eller dokument på telefonen eller surfplattan kan man lägga ifrån sig enheten och gå bort till datorn för att fortsätta arbetet där. Ringer telefonen eller om man behöver utföra ett telefonsamtal och telefonen ligger i ett annat rum, kan man använda sin dator eller surfplatta för att ringa eller besvara samtalet. På samma sätt ska det gå att sända SMS från exempelvis en iPad som normalt inte har stöd för det. Meddelandet skickas över till telefonen som i sin tur skickar det som SMS om inte Apples iMessage är tillgängligt.

Den här funktionen har jag bara lekt med som hastigast ikväll mellan en iPhone och en iPad, men störst glädje tror jag att jag kommer ha av det när den nya versionen av Mac OS X släpps vilken krävs för handoff-funktionen. Då får jag se om det bara är en cool funktion eller något man verkligen kan ha nytta av.

Buggar i tillgängligheten

Allt har inte gått att testa fullt ut då det finns gott om buggar som alltid i nya stora releaser. Många av dom är relaterade till tillgängligheten vilket får mig att tro att det inte funnits så värst många betatestare som jobbat just med detta. Det finns redan en gedigen lista med hittade buggar som rapporterats till Apple. De lär snart bli åtgärdade så vissa saker får man ge sig till tåls med att prova.

Sammanfattning

Mycket mer finns att säga om nyheterna i iOS 8, men som vanligt anser jag att det finns spaltmeter om det i andra bloggar och artiklar. Dessa är mina första intryck efter bara några timmars användning och mer kommer säkert upptäckas vart efter, men framför allt blir det att vänta på en första version där man fixar dom allvarligaste buggarna. Nu känns det mest som om jag var tvungen att uppgradera för att ha koll då detta är en stor del av mitt dagliga arbete.

Nu ser jag närmast fram emot släppet av iPhone 6 och 6+ för att se om det kan vara något och så klart Apple Watch i början på nästa år.

[tags]Apple, iPhone, iOS, VoiceOver, Skärmläsare, Tillgänglighet[/tags]

Apple event 2014

Ikväll var det så dags för Apples stora event, efterlängtat av många :) Den senaste tiden har det som vanligt cirkulerat rykten och bilder och som vanligt visade sig några vara sanna.

Nya iPhone-modeller var självklart. Det släpps två nya modeller, iPhone 6 och iPhone 6+. Det är många nyheter i dessa båda modeller och eftersom nätet nu kryllar av information om detta tänkte jag inte skriva så mycket om det. Den nya 64-bitars A8-processorn och de två nya skärmstorlekarna samt kamera med optisk bildstabilisering i plusmodellen är väl det viktigaste. Det kan bli mycket positivt för användare med synnedsättning att få en lite större skärm att arbeta på. Om tillgänglighetsalternativen för de med lättare synnedsättning blir bättre i iOS 8 så kan det bli ett stort lyft.

Kvällens höjdpunkt var också Apple Watch. Det har spekulerats några år nu om och när Apple ska släppa en smart klocka och nu kom den alltså. Alla dess funktioner kan man läsa om på länken. Precis som befintliga liknande smarta klockor känns denna som en rolig leksak som man säkert kan hitta något nyttigt användningsområde med. En snabb överblick utan att ta upp telefonen är väl det mest självklara tillsammans med fitness-delen.

Den stora frågan för mig är nu om även denna klocka kommer vara bestyckad med skärmläsaren VoiceOver. Bland oss med synedsättning råder tvivel på det och man undrar hur det skulle fungera att sköta VoiceOver. Som jag ser det finns inget stort problem med det. Apple har sedan 2009 och iPhone 3GS haft VoiceOver med i alla sina produkter, till och med Apple TV och iPod Nano och som jag ser det finns inga tekniska problem att fortsätta med det i Apple Watch. Därtill vore det ett oroande steg om man inte gjorde även denna produkt tillgänglig.

Klockan lanseras i början på nästa år och tills motsatsen bevisas kommer jag ta det för självklart att även Apple Watch kommer vara tillgänglig för användare med synnedsättning.

[tags]Apple, iPhone, iPhone 6, Apple Watch, VoiceOver, Tillgänglighet, Skärmläsare[/tags] Fortsätt läsa ”Apple event 2014”

Övergång till iOS 7

För snart ett år sedan lanserade Apple version 7 av operativsystemet iOS för sina mobila plattformar iPhone, iPad och iPod Touch. Det var många bra nyeter som jag välkomnade.

Men tyvärr kom besvikelsen ganska fort. Jag skrev ett inlägg i september 2013, 48 timmar med iOS 7 där jag beskrev ganska bra problematiken. Under året som gått har det släppts några uppdateringar för att rätta till fel och det har till slut även omvänt min negativa inställning till iOS 7, bara någon månad innan det är dags för iOS 8.

Året med iOS 7 på min arbetstelefon, en iPhone 4S har talat sitt tydliga språk. Jag har alltid valt min privata telefon, en iPhone 5 med iOS 6 när jag ska använda några appar och bara använt min arbetstelefon när jag varit tvungen. Problemen har varit många, med anslutning av punktdisplayer och trådlösa tangentbord och trögheten i iPhone 4S med VoiceOver igång vid inmatning av text har varit otroligt störande.

Men i dagarna började det bli ett problem på allvar att stanna kvar i iOS 6 i min privata telefon. 17 av mina installerade appar hade slutat utvecklas för iOS 6 och några av dom viktigaste krånglade dessutom otroligt mycket. När jag testkörde dom på min iOS 7-telefon fungerade dom perfekt. Apparna använder jag så mycket så en uppgradering till slut blev nödvändig.

Och igår gjorde jag det… Jag satt med fingret länge på uppgraderingsknappen med ångestkänslor i kroppen. Uppgraderade jag och det blev problem skulle jag aldrig kunna backa tillbaka. Det var egentligen det nära stundande släppet av iOS 8 som avgjorde.

Nu sitter jag bara och känner mig väldigt lycklig :) Allt fungerar perfekt. Dom krånglande apparna uppgraderade sig efter uppdateringen och fungerar nu perfekt vilket kommer underlätta bland annat loggningen av min träning. Felen som fanns när iOS 7 släpptes har naturligtvis arbetats bort och den seghet som förekommer i min iPhone 4S finns över huvud taget inte i min iPhone 5. Det är naturligtvis en mer kraftfull telefon. Det märks tydligt vid inmatning av text på pekskärmens tangentbord. På min gamla iPhone 4S blir det en liten fördröjning från det att jag lägger fingret på tangentbordet till dess att aktuell bokstav läses upp och man måste flytta fingret och skriva mycket långsamt för att det inte ska bli mycket fel.

På iPhone 5 finns inte alls den segheten och inmatningen av text kan jag nästan uppleva som snabbare och säkrare än i iOS 6.

Kalenderns månadsvy har man också rättat till under året så att vald dags möten visas i ett litet område under månadsvyn. På iPhone 4S blir detta område väldigt litet på grund av att telefonens skärm är mindre. Men på iPhone 5 blir det normalstort och rymmer ett par möten. Just nu önskar jag att jag uppgraderat min iPhone 5 i september förra året och istället låtit min iPhone 4S fortsätta köra iOS 6.

Nu väntar snart iOS 8 som även den bjuder på många nyheter när den presenterades i början på sommaren. Jag är inte med i betatestandet och har heller inte hört något om hur det går. Det enda man sagt är att det nu ska gå att installera tangentbord från tredjepart vilket kommer glädja dom som haft svårt att se det nuvarande allt för vita tangentbordet. Man kan också hoppas att Apple fått in tillräckligt med synpunkter för att själva stoppa in mer inställningar för människor med lättare synnedsättning.

[tags]Apple, Tillgänglighet, VoiceOver, Skärmläsare, iPhone, iOS, iOS 6, iOS6, iOS 7, iOS7, iPhone, iPad, iPod Touch, iPhone 5, iPhone 5S, iPhone 5C, iPhone 4S[/tags]

Posted from Handen, Haninge kommun, Sverige.

Snart testas plattformsväggar i tunnelbanan

Idag skickade Synskadades Riksförbund Stockholms och Gotlands län ut ett nyhetsutskick, Snart testas plattformsväggar. Under december månad kommer SL och MTR testa några lösningar på en tunnelbanestation norr om Stockholm för att se hur det fungerar i det svenska klimatet. Systemet kommer under testerna att täcka en tredjedel av stationen. Som orsak till att man nu väljer att börja testa det anger man att säkerheten ökar givetvis och att man kan öka trafiken i tunnelbanenätet då större yta av perrongerna kan utnyttjas då man kan stå närmare perrongerna.

För oss synskadade skulle detta givetvis innebära ett otroligt lyft i säkerhet och trygghet. Väldigt många väljer färdtjänst eller andra färdmedel för att slippa den allt mer hektiska miljön i Stockholms tunnelbana och olyckor händer givetvis.

Förutom säkerheten tror jag att bullernivån skulle minskas väldigt mycket vilket göra det enklare för oss med synnedsättning att orientera på stationerna. Orienteringsgraden försvåras i och för sig på grund av att Stockholm växer och att det blir trängre och trängre nere i tunnelbanan men det skulle kännas väldigt skönt att kunna röra sig på stationerna utan att behöva vara på helspänn hela tiden. Då använder jag själv dessutom ledarhund vilket ger en större trygghet än för de som tar sig fram enbart med vita käppens hjälp.

Så nu är det första gången på länge jag kommer se fram emot december och det kommer också bli första gången jag besöker Åkeshov där testerna ska genomföras.

Såhär kan det se ut

[tags]SL, Stockholms Lokaltrafik, MTR, Tunnelbana, Stockholm, Kollektivtrafik, Funktionsnedsättning, Synnedsättning, Funktionshinder, SRF, Synskadades Riksförbund, Stockholm[/tags]

Resa till Vara

Nu är jag på väg till Vara i södra Sverige för att hålla i en 2-dagars workshop om GPS-baserade orienteringshjälpmedel för människor med synnedsättning. Workshopen arrangeras av Forum Vision. Jag vet inte exakt vad syftet med workshopen är, kanske att utvärdera de olika GPS-baserade orienteringshjälpmedel som finns idag. Men jag skriver mer om det imorgon.

Nu rullar tåget söderut från Stockholm mot Vara i Västra Götaland. När jag kommer fram ska jag bli intervjuad av Radio Syn om kursen och mitt äventyr i Mot Alla Odds. Kul att intresset fortfarande finns även om det är en nedåtgående trend.

På tåget finns ytterligare 4 kollegor med som ska på samma kurs. Det är lite dubbelbottnat med resa. Trist att vara från familjen och träningsmöjligheterna men skönt att få lite miljöombyte och göra något annat. I mitt förra jobb reste jag mycket mer och saknar delar av det litegrann.

Vi kommer fram vid 13:30-tiden och sedan börjar programmet kl15.

[tags]SJ, Tåg, Snabbtåg, Stockholm, Herrljunga, Vara, Arbete, tjänsteresa, Syncentral, GPS[/tags]

Föredrag på föräldrarkurs

Idag var jag åter inbjuden till en föräldrarkurs för föräldrar till synskadade barn på Specialpedagogiska Skolmyndigheten – SPSM. Temat var ”modern teknik” och handlade om smartphones och surfplattor i kombination med datorer och deras tillgänglighet.

Den här sortens föreläsning har jag pysslat med några år nu så den känns ganska väl inövad. Föräldrarna hade många bra frågor vilket är väldigt roligt. Jag känner när jag gör sådant här, att jag gärna skulle göra det oftare och mer.

Nu ska jag och den student som följer mig idag åka tillbaka mot jobbet en stund innan dagen är slut.

[tags]Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, Synskadade, Föräldrar, Barn, Skola, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Teknik, Tillgänglighet, iPhone, iPad, Mac, Apple[/tags]

Posted from Stockholm, Fredhäll, Sverige.

TV4 Play nu i AppleTV

AppleTV är i allra högsta grad en av de mediaprylar hemma som varit till störst glädje. AppleTV är en liten burk man ansluter till sitt bredband och sin TV hemma och kan med den få tillgång till en rad mediatjänster. Först självklart sina filmer, bilder och musik man har på sina egna datorer hemma och visa och spela upp dessa på sin TV. Vi som lagt in alla våra musik-CD och DVD-filmer i datorn, kan lätt och snabbt bläddra fram en film och spela den.

Vidare finns också andra tjänster. Man kan köpa och hyra film, ett antal amerikanska TV-tjänster och självklart titta på Youtube via AppleTV.

Via det utmärkta Apple Airplay kan man ta fram en film eller ett TV-program på sin iPhone, iPad eller dator och styra om bild och ljud till TVn via AppleTV. Kort sagt en strålande lösning som vi använder mer än traditionell TV hemma.

Sedan Netflix också blev tillgänglig i AppleTV som en app har det känts ännu mer rätt. Men det har också blivit ännu tydligare vad som saknats, mer svenskt innehåll. Det har gått att köpa och hyra allt fler svenska filmer via iTunes Store men inga svenska TV-tjänster har funnits tillgängliga.

Förrän nu, då TV4 Play kom som en app för ett par dagar sedan. Det tog lång tid, onödigt lång tid kan jag tycka. Jag trodde att de svenska TV-företagen skulle vara betydligt snabbare och se vinsterna med en app i AppleTV när man ändå satsat så stort på playtjänster på nätet. Att komplettera med detta vore en smal sak och en stor fördel kan man tycka.

Men nu är alltså TV4 tillgänglig direkt i AppleTV men ett stort utbud av program. Som det verkar kan man teckna premiumabonnemang direkt i AppleTVn för att få tillgång till ett ännu större utbud av program och filmer.

Nu längtar jag efter att SVT Play ska följa efter och också självklart de övriga kanalerna så som Kanal 5 och TV3.

[tags]Apple, AppleTV, iPhone, iPad, TV, TV4, TV4 Play, SVT, SVT Play, Kanal5, TV3[/tags]

Ingen kompensation för bristande ledsagning

Här om veckan var jag på resa till Malmö för att föreläsa. Jag har inte speciellt positiva erfarenheter av SJ’s ledsagarservice vilket jag skrev om senast 2010. I mitt förra jobb reste jag väldigt mycket mer än vad jag gör idag.

Det första problemet när man ska beställa ledsagning i samband med en resa, är att det tar en otrolig tid för kundtjänst att göra beställningen. Om det beror på att systemet är krångligt eller att de saknar utbildning är svårt att veta. Vissa gånger har jag suttit över en halvtimme i telefon för att lyssna på en representant från kundtjänst hummande och suckande traggla sig igenom formulären. Och som jag skrev redan 2010, måste beställningen göras minst 24 timmar innan.

Jag har inte blivit riktigt klok på hur det fungerar nu för tiden. SJ sköter inte ledsagningen själva, utan lägger ut det på andra. Tidigare tror jag det var Järnhusen som sköter om alla stationer. Men numera tror jag det sköts av Riksfärdtjänsten.

En sak har dock blivit något bättre. På flera stationer finns förutbestämda mötesplatser för ledsagning. Det finns också numera ett telefonnummer man kan ringa oavsett vilken station man behöver hjälp på om något skulle krångla. Och det gjorde det även på denna resa.

På väg hem skulle jag bli mött av ledsagare 15 minuter före tågets avgång. Jag fick sällskap till Malmö Central av min kund och där visade det sig att tågen var ordentligt försenade, men ingen ledsagare dök upp.Eftersom jag hade sällskap och tågen ändå var en timme försenade, hade jag tid att experimentera lite, så jag lät tiden gå för att se om något hände. Men tiden gick och efter 30 minuter syntes fortfarande ingen ledsagare till. Jag ringer då det angivna numret och får bra hjälp som letar rätt på den bortsprungna ledsagaren som kommer med andan i halsen 20 minuter efter att mitt tåg skulle ha gått. I vanliga fall hade jag alltså med största säkerhet missat tåget även om jag ringt direkt och inte väntat. Med 15 minuters tid hade de aldrig kunnat skaka fram en ny ledsagare i tid och jag hade fått förlita mig på medpassagerare.

Nu kom jag ändå lyckligt hem och ledsagaren som var bokad i Stockholm hade bra koll på förseningarna och skickade till och med SMS för att meddela att hon fanns på plats och hade koll på tåget.

Idag tänkte jag ändå att detta inte skulle få bero. Jag kontaktar SJ som ändå är min motpart. Först avhandlar vi resegaranti och jag får tillbaka några hundralappar för förseningen som till slut blev 80 minuter. Men när jag skulle ta upp min andra punkt och framföra mina synpunkter och eventuellt få kompensation även för ledsagningen, tog man avstånd och sa att det inte var SJ’s ansvar och att jag fick ringa själv till Riksfärdtjänsten. Efter ett samtal dit får jag bara kort veta att man gärna tar emot mina synpunkter om det inträffade, men någon vidare åtgärd är inte aktuell och ej heller någon kompensation. ”Det hände ju ingenting”. Nej det är alldeles riktigt men det var sannerligen inte deras förtjänst.

Vad som stör mig är att SJ i det här fallet över huvud taget inte är intresserade att registrera och ta hand om uppdrag som inte gått bra. Helt säkert köper SJ denna service och om inte annat borde man vara intresserad av att få vad man betalar för. I andra hand kanske, att resenärer med funktionsnedsättning får den hjälp som behövs. Men inget av detta tycks intressera SJ.

[tags]Resa, Tåg, SJ, Ledsagning, Färdtjänst, Riksfärdtjänst, Handikappade, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Synskadade, Tillgänglighet[/tags]

Besök i Apple Store i Täby Centrum del II

Idag tog vi en andra tur hela vägen upp till Täby Centrum för att besöka Apple Store. Vi hade med oss 2 egna och 1 bonusbarn idag som ville dregla över de nya iPhone-modellerna iPhone 5C och iPhone 5S.

Egentligen tycker jag inte det är superkul att gå i sådana butiker med ett tomt kontokort. Fönstershopping är inte riktigt min grej. Speciellt inte när det är så mycket man vill ha.

Givetvis var det väldigt mycket folk i butiken på grund av säljstarten för de nya telefonerna igår och iPhone 5S hade en egen kö som inte var så kort :) 5S såg likadan ut som den gamla iPhone 5 förutom hemknappen som nu ser lite annorlunda ut med sin fingeravkänning för upplåsning. Bara den funktionen skulle jag mer än gärna vilja testa. Det här med kod som jag måste ha på min arbetsmobil är ganska drygt.

iPhone 5C gillade jag skarpt. Plastbaksidan med sina lätt rundade kanter kändes som en liten återgång till iPhone 3GS utseende och kändes gediget och robust. Jag gillade den skarpt och den kändes väldigt bra i handen. Skulle jag köpa ny telefon idag skulle jag nog välja en sådan, en rosa! :)

De nya MacBook Pro-modellerna var tjusiga och vi fastnade en del vid iMac-datorerna och iPad Mini. Om jag var ganska rik skulle jag spendera en del tid här hellre än på Stureplan :)

Butiken är liksom produkterna väldigt långt fram rent tekniskt. Istället för skyltar vid varje produkt, ligger en iPad med information inbäddad i bänkarna. Man kan labba med skal till telefonerna för att se hur de ser ut och alla maskiner är igång och kan provas med diverse applikationer.

Nu blir det nog ett nytt fönstershoppingbesök nästa helg eller så för att titta på nya iPad Air. Den lär nog vara läcker.

Det tål också att nämnas igen om Apples satsning på tillgänglighet. Alla deras produkter har inbyggda hjälpmedel för människor med funktionsnedsättningar. Främst stödet för synskadade, men också hörsel, kognition och motorik. Köp en Mac, iPad, iPhone, Apple TV, iPod Touch eller iPod Nano och hjälpmedlen finns installerade klara för användning direkt vid installation. Det är fascinerande. Förutom mitt nuvarande jobb som jag trivs bra med, så vore det här något att få arbeta med. Tyvärr har de alla sådana funktioner i USA och bara en säljorganisation i Sverige och jag har inga planer på att emigrera ännu :) Samtidigt så skulle de behöva min kompetens för att få bort alla onödiga missar i sina nya versioner av sina mjukvaror. Men det får bli en våt dröm, man ska ju ha sådana också.

[tags]Apple, Täby, Täby Centrum, Apple Store, AppleStore, Apple TV, AppleTV, iPhone, iPad, Mac, Mac Mini, iMac, Mac Pro, Skärmläsare, VoiceOver, Tillgänglighet[/tags]

Svensk Syn 2013

Idag har jag varit på hjälpmedelsmässa anordnad av branschorganisationen Svensk Syn. Branschorganisationen består av alla företag som arbetar med hjälpmedel inom området syn. Tidigare var mässan ID-Dagarna störst i Sverige och ägde rum en gång per år i Nacka Strand söder om Stockholm. Den mässan var för många fler typer av funktionsnedsättningar och synföretagen blev allt mer missnöjda med upplägget, bröt sig loss och fixade en egen mässa.

I år tror jag det var för tredje året i rad. Första året deltog jag som anställd på ett av hjälpmedelsföretagen.

Förra årets mässa besökte jag aldrig. Eller rättare sagt, jag åkte dit men det var så sjukt mycket folk och jag tappade bort mitt planerade sällskap och vände i entrén. Där träffade jag kompisar som jag istället gick och fikade med.

Men i år gick jag och Joche och det var lite kul. Både att se om man behövde uppdatera sig och att just vi båda som var kollegor på andra sidan ett av monterborden för 2 år sedan, nu var besökare. Tänk så rollerna kan förändras :)

Men det blev ett ganska kort varv i utställningen. Vi fastnade utanför först med kaffe och bekanta innan vi lyckades tränga oss in. Det var mycket folk även om förmiddagen var avsedd för sådana som arbetar inom området syn och eftermiddagen sedan för privatpersoner, eller ”brukare” som det fantastiskt tråkiga och nedlåtande namnet är på oss som också använder dessa hjälpmedel i vår vardag.

Mässan bjöd inte på några överraskningar. På CCTV-fronten händer inte så mycket. De har de senaste 10 åren fått platta skärmar, lite HD-kameror, men annars är det detsamma. En CCTV är en sorts läskamera. Man lägger ett papper eller föremål under kameran och får upp resultatet i förstoring på en skärm. Trots att jag hört att det totalt finns runt 400 modeller av CCTV på den svenska marknaden, om man räknar alla, även samma modell med olika skärmstorlek och färger, så uteblir liksom revolutionen.

Det ”hetaste” på CCTV-fronten jag såg idag var en sådan CCTV med en liten 7-tums läsplatta baserad på Android. Bilder sparades och processades i läsplattan och visades och styrdes från en stor skärm med några knappar och pekplatta. Läsplattan kunde man sedan ta bort och använda fristående som en liten portabel läskamera. Men konceptet kändes inte så hett eftersom vi använt våra smartphones till sådant de senaste 4–5 åren åtminstone.

Bland DAISY-spelare hade det inte heller hänt mycket. En DAISY-spelare använder man för att lyssna på talböcker om man har någon form av läshinder. Samma spelare hade fått lite snyggare former, nätverksanslutning för att kunna ladda ner böcker direkt från biblioteket någon gång i framtiden, men inget som går att använda idag.

Bland skrivare hade det inte heller hänt så mycket. En ny variant som påstods kunna skriva ut taktila grafiska bilder så som kartor. Principen är inte ny även om någon ny tillverkare försöker sig på att göra det bättre. Min gamla arbetsgivare visade en utskrift från iPhones kartor och den visade linjer av vägar i punktskrift. Det påstods kunna ske helt utan efterbehandling.

Bland punktskriftsdisplayerna blev ett av mina två lyft på ögonbrynen. Punktdisplaytilverkaren Handytech har lanserat en punktdisplay som jag varit väldigt delaktig i att ta fram specifikationerna på under tiden då jag arbetade på ICAP. Displayen är till punkt och pricka utformad så som jag specificerade och jag fick också en hälsning från tillverkarens VD :)

Det som var riktigt roligt var att man nu kunde tillverka displayer för punktskrift helt i valfria längder. Tidigare har man varit låst till längder med 8 celler i varje sektion, till exempel 24-, 32-, 40-, 64- och 80-teckensdisplayer. Nu kan man beställa en 37-teckensdisplay om man vill. Men där på bordet stod något som måste vara världens i särklass längsta display på hela 160 tecken! 80 tecken var ganska modernt på 90-talet men påstås nu vara oergonomiskt, i själva verket för dyrt. Men 160 tecken var väldigt speciellt. Längden blev typ 1,5 meter eller så och där finns nog ergonomiska frågetecken att nå från ena sidan till andra. Dock var tanken att man skulle kunna visa innehåll från flera fönster på en display. Till exempel innehållet från mailprogrammet på ena halvan av displayen och innehållet från internet eller Excel på andra halvan. Eller varför inte datorns innehåll på ena halvan och bilden från en telefon eller surfplatta på andra halvan. Det var i alla fall häftigt att se.

Det sista vi tittade på var en ny produkt. Den heter Brainport och består av tre delar. Dels ett par glasögon med en kamera placerad mellan ögonen som man kan se på de 2 sista bilderna. Informationen från kameran skickas till en kontrollbox som omvandlar bilden till elektriska impulser som sänds ut i en platta man har i munnen ovanpå tungan. Plattan är ca 4x4cm. Bilden av det kameran ser omvandlas och ska då ritas upp på tungan. Det ska kännas som att slicka på ett batteri och man ska kunna få konturer och kontraster uppritade på tungan. Med lite träning ska man kunna lära sig tolka sin närmiljö med hjälp av Brainport — påstås det :)

Som ni kan se var jag bara tvungen att ta en bild med glasögonen på men utan plattan i munnen :) Annars hade jag velat se hur det såg ut med en kabel stickande ut mellan läpparna och enligt uppgift ska det största problemet vara att man inte kan prata med plattan i munnen och att man drägglar :) Jag får syner så klart och har svårt att hålla mig helt allvarlig. Det måste vara en väldigt bra produkt för att man skulle vilja se ut sådär och med en jädrans sladd sticka ut ur munnen och drägglet rinnande längs hakan :) Skrattkrampsvarning helt klart :)

Rent vetenskapligt är jag inte förvånad att en sådan här produkt kommit och jag hörde också talas om den under mina sista dagar på ICAP. Under alla år enda sedan 80-talet har forskningen velat försöka förmedla en bild av omvärlden till synskadade på olika sätt. Det har funnits glasögon med IR-sensorer som försökt omvandla miljön framför än till ljud. Men eftersom vår hörsel är så viktig vid orientering vill man inte bli upptagen med annat när det dessutom är ljud så det räcker i stadsmiljö. Dessutom blir man tokig efter konstant pipande av ljusa och mörka toner efter en stund.

Det har också funnits vita käppar med olika former av vibrationer i för att varna för hinder framför etc. Då har det främst fallit på tyngden av käppen.

Och nu försöker man alltså med munnen. Händer och öron vill man ha fria till annat och då är munnen kvar. Jag har läst någon gång för länge sedan, långt innan den här produkten, att vägen från munnen till hjärnan är kortare än från öron eller känsel till exempel. Jag har inte fördjupat och intresserat mig särskilt mycket för ämnet.

Jag är en stark förespråkare för att man ska ha på fötterna innan man sågar en produkt. Det gäller teknikskribenter i våra kvälls- och dagstidningar också :) Så jag har bestämt mig för att prova Brainport för att se om det är så dåligt som jag tror. Däremot är jag helt säker på att jag aldrig kommer gå runt med solglasögon med en webkamera mellan ögonen, en sladd stickande ut ur munnen, dräggel rinnande längs hakan och en platta med elstötar i munnen. Jag är väldigt säker på att en sådan produkt inte kan ge mig så mycket så det är värt det.

Däremot har jag hört exempel på användningsområden som jag inte direkt avfärdar, men om detta låter jag andra skriva eller skriver mer om själv om och när jag provat Brainport.

Det fick avsluta vårt besök på årets upplaga av Svensk Syn och jag är nöjd med att ha konstaterat att jag lyckats hålla mig väl uppdaterad under året som gått och inte missat något av värde.

Här kan man se ett klipp från Youtube hur det är tänkt att Brainport ska fungera.

[tags]Mässa, Hjälpmedel, Teknik, Syn, Synskada, Synskadade, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, ID-dagarna, Tillgänglighet[/tags]

Posted from Handen, Kvarntorp, Sverige.

48 timmar med iOS 7

I onsdags kväll var det så dags för lanseringen av Apples nya version av operativsystemet iOS för de mobila produkterna iPhone, iPad och iPod Touch. Version 7 bjöd på många nyheter och är på många sätt ett helt nytt operativsystem. Det har skrivits spaltvis om vilka nyheter som tillkommit så det hade jag inte tänkt ägna mig så mycket åt.

Jag vet inte om det är åldern eller om jag börjar bli avtrubbad. Jag funderade lite över allas reaktioner vid de senaste Apple-eventen där man ändå presenterat ganska stora nyheter och allt mer börjar reaktionen bli ”var det inget mer? Jag är besviken!” Fast vad man mer exakt är besviken på känns oklart. En kommentar vid Apple-eventet för en vecka sedan var ”kunde man åtminstone inte släppt en iPod Touch också?”

Jag tycker det tyder på att vi konsumenter börjar bli avtrubbade eller bortskämda med allt nytt som pulserar ut hela tiden. till slut blir de mest sensationella nyheterna tråkiga och inte tillräckliga.

Och jag klandrar ingen. Jag kände ungefär detsamma när nya iPhone 5S och 5C presenterades. Visst var det stora förbättringar, men det var inte samma känsla av julafton som tidigare. Och kanske är det inte så konstigt när alla tillverkare sprutar ut nya modeller av telefoner och plattor där varje pryl gör små steg framåt hela tiden. Det blir aldrig riktigt det där enorma klivet längre så att man får WOW-känslan.

Inför släppet av iOS 7 kände jag mig inte lika glad och förväntansfull som tidigare. Varje ny uppdatering av iOS har ur ett tillgänglighetsperspektiv inneburit stora förbättringar, så varför skulle det inte vara så nu? Nu när man haft ett sånt enormt försprång och satsat så stort på iOS tidigare och när man haft goda möjligheter att spana på Android. Android har länge legat långt, långt efter vad gäller tillgänglighet och på många områden är det ljusår kvar. Men faran med framgång kanske är att behålla skärpan och avståndet och inte slappna av allt för mycket i falsk trygghet.

Det jag tycker varit lite speciellt med Apples tillgänglighet, har varit att man varit bra på ”fel saker”. Att tänka på människor med nedsatt syn borde vara det enklaste. Att tänka på färger, kontraster och textstorlek är något de flesta med syn kan relatera till och förstå. Där har Apple varit sämst och är sedan en tid tillbaka omkörda av Anroid där man länge kunnat göra sådana inställningar.

Apple har istället varit i särklass bäst på det som varit svårast, tillgängligheten för gravt synskadade, hörselskadade och människor med motoriska funktionsnedsättningar. Tittar man bara på skärmläsaren VoiceOver för gravt synskadade användare, har man gjort det 100% möjligt att använda en telefon eller surfplatta med pekskärm och helt grafiskt gränssnitt och helt utan fysiska tangenter. Det har sedan 2009 varit en teknisk revolution inom området och jag anser att det är 2000-talets största genombrott fortfarande. Kanske är det just detta som gjort att man missat det lite enklare, gruppen med nedsatt syn, som fortfarande kunnat använda sin syn för att navigera men behövt stöd med förbättrade färger, kontraster och textstorlek.

När det gäller iOS 7 är väl detta den största besvikelsen. Egentligen kan jag inte säga så mycket om det eftersom jag inte själv kan se det. Allt är hörsägen från familj och vänner som är väldigt frustrerade över hur det kan ha blivit så mycket sämre på ett så uppenbart enkelt och självklart område. Väldigt mycket försämrad kontrast i tangentbord och på ikoner som har gjort det väldigt mycket svårare för människor med synnedsättning att skriva och flera har letat efter möjlighet att backa tillbaka till föregående version, vilket ju inte är möjligt.

Vad gäller tillgängligheten för människor med ”svår synnedsättning”, dvs vi som behöver använda skärmläsaren VoiceOver för att hantera våra telefoner, är det än så länge svårt att säga vad som är fel, men det känns inte bra. Det är någonting som gör att mitt användande av telefonen går långsammare och är något fumligare.

En tydlig försämring är att lås upp-knappen förändrat position och ur det här perspektivet verkar ha blivit mindre i omfång och därmed svårare att hitta med fingrarna. Den digitala rösten som läser upp all text på skärmen och vid inmatning har svårigheter att uttala vissa tecken och siffror som gör det svårt att höra och felmarginalen när man skriver eller lyssnar blir större.

För mig har ändå den värsta försämringen varit kalender-appen. Den gamla månadsvyn är utbytt mot en ny där vald dags möten inte syns under månadsvyn på skärmen, utan öppnar en dagvy. I dagvyn ligger klockslag varje timme förutom de möten man bokat in vilket gör det otroligt omständigt att hitta och snabbt se över dagen om man har något inbokat eftersom man måste passera alla klockslag för att vara säker på att inte missa.

En traditionell listvy har man förvisso gömt under sök-knappen men det blir extra tryck för att nå dit och jag som aldrig varit något fan av listvyn utan älskat den gamla månadsvyn kände ett rejält bakslag.

Jag har bara fått höra pikar i stil med att jag börjar bli gammal, att all den nya tekniken till slut även blivit mig övermäktig, men det är helt fel. Jag blev bara lite chockad över att något blivit så märkbart sämre och det gör mig lite orolig. Apple har varit känd för sin oerhörda kvalitet och var gång en ny version av operativsystemet iOS kommit ut, har tillgängligheten varit näst intill perfekt.

När man tar tre steg bakåt i denna utveckling kan jag inte låta bli att fundera över vad det beror på. Har man skurit ner på sin avdelning som jobbar med tillgänglighet, har de blivit sämre själva på att testa dessa bitar? Eller har Apples utvecklare slutat lyssna på sitt eget tillgänglighetsteam? Och vad med alla externa betatestare där ute som ändå har stor kunskap om VoiceOver? Har de slutat rapportera buggar och fel eller har Apple lyssnat allt mindre på dessa, för att man haft händerna fulla med annat i en så enorm uppgradering som detta är?

Det finns fler exempel på appar i iOS 7 som gör mig bekymrad, men jag ska ge det mer tid för att se om jag trots allt bara blivit för van vid det gamla.

Dock blir beslutet att inte uppgradera min privata telefon. Jag kör nytt operativsystem på min arbetstelefon för att se hur det blir framöver.

[tags]Apple, Tillgänglighet, VoiceOver, Skärmläsare, iPhone, iOS, iOS 7, iOS7, iPhone 5, iPhone 5S, iPhone 5C, iPhone 4S[/tags]