Återbesök hos företagshälsovården

Idag har jag varit på återbesök hos företagshälsovården efter mitt långtids-EKG. Det var dom som remitterade mig dit.

Och som min läkare sa var resultatet väntat, allt såg helt OK ut. Aningens högt blodtryck men inget man behövde bry sig om och kunde mycket väl vara bundet till situationen. Sedan pratade vi 30-årskris — det sas inte riktigt rakt ut men det var ändå det det handlade om :-). Sedan pratade vi på allvar igenom situationen på jobbet och jag har lovat att ta tag i det, kontakta personalchef, blanda in alla och försöka få byta avdelning. Jag vet ju vad jag vill och egentligen vet jag vari felet är. jag befinner mig på en avdelning där jag inte hänger med och inte har full teknisk koll och en chef som nog trots avståndet har insett det men ändå vill jävlas. Åtminstone känns det så. Att byta avdelning eller byta företag.

När jag gick därifrån idag kändes det faktiskt riktigt bra. Lite kan jag känna smärtan i bröstet när jag är på jobbet och tänker på jobbet. När jag krälar omkring på båten eller gör annat roligt känner jag ingenting. Jag kan springa och gå fort och långt utan minsta problem. Ändå gråter jag om nätterna när pulsen stiger och jag tror jag ska dö, när det ekar i huvudet och bultar i öronen, sticker i händerna. Jag spenderar så mycket vakna nätter och försöker fördria dom med böcker. Känner mig helt slut och undrar hur jag ska orka.

[tags]Ångest, Panikångest, Paniksyndrom, Panikattack, Depression, Ledsen, Trötthet, Vardag[/tags]

Tvätt av Galadriel

En vecka kvar tills vi ska köra hem båten. Då är det ju trevligt om båten är ren. Hittills har hon legat still i nästan 2 år och alldeles nedkletad med pollen och annat avfall. Vi lånade Manges högtryckstvätt med oss men väl på plats visade den sig vara trasig — igen.. Han hade tidigare haft den på service 3–4 gånger men nu sprutade det vatten inuti den och kortslöt den till slut. Visade sig senare att det var kemkittet som gått trasigt.. Så det var bara att ringa runt till Waxholms och Åkersbergas näringsidkare och till slut hittade vi en tvätt vi fick hyra för en billig penning eftersom champoneringsfunktionen var trasig på den. Ulrika tvättade större delen av båten vilket inte var så lite jobb. Men det gjorde verkligen resultat. Det hade varit mindre slit om den kunnat ge ifrån sig champo samtidigt. Isen var borta och båtklubben full av vårrustande båtägare. Fler hade problem med högtryckstvättar så när vi var klara lånade vi ut vår. När vi var klara hade uthyrningsfirman stängt så vi fick ta med tvätten hem. På väg hem hämtade vi Maria och Denise på Astrid Lindgrens barnsjukhus och väl hemma åt vi pizza. Dagen efter åkte jag ut till Åkersberga för att återlämna tvätten. Det visade sig att killen i butiken var en gammal bekant. En gång i studenttider hade jag tydligen låtit honom lifta med mig i taxi hem från en fuktig resa på Tre Remmare. Jag var säkert full som en kastrull vid det tillfället och minns inte händelsen särskilt tydligt =) Men en borttappad jacka hör till historien och ja.. Det var röriga år med mycket alkohol =) Hur som helst slapp jag betala hyran för tvätten som tack för skjutsen där för 1många år sedan =) Det var bara att tacka och ta emot och lägga butiken på minnet :)

Ett första psykologbesök

Jag står fortfarande i kö för att få komma i samtalsterapi inom öppenvården. Men allt tar ju sådan jävla tid.

Så under tiden sökte jag egen kontakt inom synverksamheten som jag tänkte gå hos under tiden jag väntar.

Vilken flopp! Det var förvisso inte hennes fel men jag kände både när jag bokade tiden, när jag åkte dit och när jag satt där att — det är ingen idé! Jag gör det ändå två, max tre gånger i väntan på annan vård. Hur ska hon kunna få mig att öppna mig på den korta tiden? Inte en chans i helvetet!Och så blev det ju också. Hon var snäll och rar men det klickande inte denna första gång. Men vi ska ses en gång till minst.

Hennes specialitet är nog psykologi med utgångspunkt från problem med synhandikappet. Det är ju där och med det hon jobbar. Och hon trodde nog att det primärt det var därför jag sökte upp henne. Och kanske har det här någon liten orsak i synskadan som bidrar men det är inte det primära, det känner jag.

[tags]Ångest, Panikångest, Paniksyndrom, Panikattack, Depression, Ledsen, Trötthet, Vardag[/tags]

Inskrivning på Astrid Lindgrens Barnsjukhus

Idag börjar den långa resan för Denise.

Idag kl 8 på morgonen får vi skuts in av morfar till Astrid Lindgrensbarnsjukhus. Allt känns rätt omtumlande o jobbigt.. de är en lång väg vi har framför oss! Men Denise verkar ta de mesta rätt ok.. hon är så duktig vår tös!! Allt börjar med att vi får ett rum på Q84 ett mysigt litet rum med kuliga gardiner. Där får vi sedan träffa läkare som talar om för oss att vi idag ska göra en datortomografi på Denise huvud o lungor o den skulle göras på eftermiddagen. Annasrs va de mest läkareundersökningar o att vi fick instalera oss på avdelningen som va väldigt mysig o hemtrevlig. De enda som jag tyckte va jobbigt va att föräldrar inte fick nån mat där.. man måste ta med sej de själv. Men för denna gångne fick jag mat för vi visste ju inte detta när vi kom. Eftermiddagen kom o de va dax för CTn Denise va livrädd o ville itne alls. HOn grät o vi va tvungna o gå därifrån en sväng för att äta glass så vi kunde ta nya tag efter en stund. Personalen va kanon som hade sånt tålamod. När vi sen kom tillbaka va de inga problem, hon la sej på britsen o underökningen kunde starta o hon va jätte duktig på att ligga stilla!! Sen va de middag o kvällning. Denise skulle duscha med nån specialsvamp för dagen efter va de dax för operation. De skulle sätta in en ny poracat. Vi sov helt ok den natten. Blev väckta tidigt då Denise skulle duscha igen. Sen bar de av mot operation. Disa va inte glad alls.. hade sånna hemska minnen från ST eriks så hon va rädd trots att hon fått morfin. Inne på operations rummet vart hon hysterisk, men de sövde genom nålen hon hade i armen så de gick rätt bra till sltu, men jag va ledsen.. inte kul o lämna sitt barn så där upprört på ett operationsbord. Operationen tog ganska lång tid runt två timmar o sen satt jag på uppvaket ett bra tag innanhon fick komma ner till avdelningen. men hon va rätt pigg efteråt, verkade inte ha nåt ont alls tack o lov. På fredagen va de dax för första cellgifterna o de gick bra, Hon fick medicin i förebyggande syfte för att inet må illa. o de gjorde hon inte heller alls under dagen. HOn valsade runt med sin droppställning i kooridorerna som om inget hade hänt..rätt skönt o se :) Cellfifterna fick hon ha hela dagen i olika omgångar med ett spoldropp över natten. Sen på lördagen va första kuren överstökad o vi skulle åka hem. Då mådde hon lite illa o kräktes ett par ´gånger. Mormor o morfar kom med pressenter o Ulrika o Mattias va oxå med o pappa Jocke kom.. de hade varit o tvättat vår nyinköpta båt den dagen. Väl hemma åt vi pizza med Ulrika o Mattias o hon käkade rätt mycket o verkade må bra. Nu va de paus på en månad då de va dax för mer cellgifter.

Arbetsprov och EKG

Idag återvände jag till hjärtkliniken och fick mitt långtids-EKG borttaget och analyserat. Dessutom fick jag göra ett arbetsprov under övervakning av EKG.

Natten var jobbig, fast inte på det gamla vanliga viset. Jag trasslade in mig i dom förbannade kablarna och sov oförskämt bra och behövde inte ligga vaken halva natten och läsa bok och vänta på pulsstegringar. Och igår var vi ute vid båten och jag kröp in i motorrummet och kikade och trots att min klaustrofobi blivit värre så kände jag inget nu heller annat än att det var väldigt trångt :)

Arbetsprovet gick sådär. Jag kände inget mer än att jag har vanvättigt dålig kondis och inte riktigt orkade hålla takten i cykelövningen. Men syrran som var trevlig och förstående sa att pulsen såg normal ut och att jag återhämtade mig normalt. Men, att jag borde börja motionera igen.

Läkaren var en riktig surpuppa =( Han hade lika gärna kunnat säga simulant eftersom det var det han menade och han svarade inte på några av mina följdfrågor. Det fick syrran göra.

Svaren ska skickas tillbaka till min läkare på företagshälsovården så det blir väl återbesök där om någon vecka så får vi se.

Jag känner mig som en labil jävla jojo! Vissa dagar är allt helt ok, andra dagar är det skit och jag bara gråter. Och ingen har jag att snacka med heller. Jag har reggat mig på ett forum på nätet så får vi se om man hittar några ”vänner” där.

[tags]Ångest, Panikångest, Paniksyndrom, Panikattack, Depression, Ledsen, Trötthet, Vardag[/tags]

Långtids-EKG

Idag har jag varit hos en hjärtspecialistklinik och fått ett långtids-EKG på remiss av företagshälsovården. Just nu känns allt ganska töntigt när man går runt med den lilla EKG-apparaten i en väska på höften och precis som jag förstod, känner jag ingenting. Imorgon ska jag på återbesök och få resultatet samt göra ett arbetsprov.

Jag ska dessutom sova med eländet. Men det känns såklart bra att någon gör test på mig för det spelar ingen roll vad läkarna säger. Jag har så jävla svårt att tro på att lite skit på jobbet kan framkalla sådana här fysiska problem. Men vi får se vad EKG’t säger imorgon. Nu ska jag nog ringa Mange och fråga om han vill följa med ut och titta på båten vi vill köpa.

[tags]Ångest, Panikångest, Paniksyndrom, Panikattack, Depression, Ledsen, Trötthet, Vardag[/tags]

Denise får sin första protes

Nu har denise varit utan höger öga i typ 20 dagar och vi har fått en tid hos en protesmakare som jag själv gått hos i många år. Vi fick en helt egen tid för att det skulle ges utrymme för en lång pedagogik eftersom det är första gången. Och till slut gick det bra. Det blev en del trisklande, muta och lätta hot och till slut gick det som en dans. Protesmakerskan tyckte vi fått komma lite väl sent, att 20 dagar utan öga inte är optimalt.

Men nu var det i alla fall gjort och vi ska väl på ett återbesök ganska snart.

[tags]Barn, Barncancer, Cancer, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Barnsjukhus, Ögon, Protes, Proteser[/tags]

Ombyggnad av Galadriel

Idag har varit en rolig dag som gjort våren och framtiden mer påtaglig! Uffe hakade på sin hästtransport och vi åkte ut till Galadriel via Byggmax i Arninge där vi köpte skruv och plyfa för att bygga lite på båten.

Uffe började en gång att riva en del inredning för att bygga om men det kom inte så mycket längre så idag satte vi tillbaka det som det var från början. Alla delar fanns kvar och var i princip bara att skruva ihop så när som på en av sofforna nere i ruffen som vi fick bygga från början igen.

Det var fint väder och isen runt båten hade börjat lätta så nu låg hon i fritt vatten och gungade, bara en sån sak! Vi snickrade fram till 18-tiden och avslutade med lite enkel middag hemma hos Uffe och hans sambo innan jag åkte hem.

Nu är det nog inte så långt kvar innan vi slutför affären och då ska Galadriel köras hem till Nynäshamn.

Tittat på Galadriel del II

Idag packade vi bilen full och åkte med våra kompisar och grannar till Waxholm för att titta på nya båten vi ska köpa. Vädret var kanon och isen låg fortfarande tjock över havet. Vi var barnfria men kompisarna hade sin son med sig som var väldigt fascinerad över att kunna gå runt båten på isen. Vi intog matsäck på bockar uppe på land, helt suverän dag som fick vårlängtan att spira ordentligt.

Vårsol

Idag tog jag första fikapausen ute i solen utanför jobbet. Stod där och exponerade mig mot väggen och det var T-shirt-väder. Jag tänkte mig som en frusen stubbe eller ett isblock som sagta smälter och tinar ner, lite i taget. Det var verkligen underbart. Det har varit en tung vinter på flera sätt och den är inte min årstid i normala fall heller. Men nu ska det bli skönt att åter få insupa lite energi. Vi ska köpa ny båt i dagarna och det känns verkligen inspirerande. Objektet vi tittar på just nu ligger fastfrusen i isen fortfarande, men det droppar och knäpper runt omkring när solen gassar och det luktar sådär svagt av instängd båt och svagt, svagt av diesel. Än har givetvis inte havet börjat dofta, men man vet att det kommer. Det är så skönt, för man känner verkligen när det slår om, från ena dagen till den andra, hur lukten liksom förändras som i ett trollslag fråna tt lukta smutsgrå vinter till att istället lukta soluppvärmd asfalt, smälta snödrivor och svagt av växtligheten som nog funderar på att ta fart igen. Det här är verkligen min årstid och jag mår bra. Än är det nog ett tag kvar tills det är plusgrader dygnet runt någon längre tid, men det går åt rätt håll. På en gård vid Horsfjärden hade man redan sett knoppar av snödroppar för länge sedan. Herre gud, det är snart vår!

Återbesök på vårdcentralen

Har varit på återbesök hos min husläkare eftersom det inte blir bättre. Fått göra ett EKG och allt såg bra ut sa dom, men jag känner ju vad jag känner. Hur fan skulle något sådant kunna sitta i huvudet? Sjuksköterskan pratade om att stress ger sådana symptom och jag hörde vad hon sa men.. Hur skulle det kunna göra det? Jag fick en remiss till vårdcentralens kurator. En väntetid fan på minst ett halvår. Underbart sätt att lösa köplatser på, då har jag ändå hunnit dö..

[tags]Ångest, Panikångest, Paniksyndrom, Panikattack, Depression, Ledsen, Trötthet, Vardag[/tags]

Tittat på galadriel

Idag var jag och Magnus vid Svinninge marina och tittade på Galadriel. Jag har ju fått ett pris och ska bara titta på båten mer ordentligt först innan vi accepterar budet. Just nu ligger snön och båten sitter fast i isen och ägaren vill tömma båten först så det dröjer nog lite innan jag kan komma in och titta.

Men vi tittade på båten utvändigt och jag som inte sett den på ett tag behövde en uppfräschning av minnet. Den här båten skulle vara perfekt!!!

Telefonmöte med chefen

Gud så fruktansvärt, fan jag mår verkligen skit! Ändå i allt kaos är jag så sjukt glad att jag har vår lokala personalchef B som stöd. Hon är verkligen rar och det känns verkligen som om hon hajar! Men idag var det jobbigt. Hon insisterade på att vi skulle ha ett telefonmöte med min chef stationerad i Tyskland. Och jag fattar verkligen varför, men gud så jobbigt det var :( Vi samlades i ett konferensrum på jobbet och ringde. Hjärtat slog som en stångjärnshammare och pulsen kändes ända upp i öronen.

När han svarade började B att återigen förklara läget för honom. De har haft egna samtal före så man tycker att han borde ha snappat upp läget. Men svaren hon fick var verkligen ”goddag yxskaft”. Och när han bad mig förklara gick det inte särskilt lång stund innan tårarna kom. Vafan hur ska jag kunna förklara att ett av problemen är han själv, att han inte förstår eller ens vill förstå, att jag inte trivs med mina arbetsuppgifter, att jag känner att jag inte riktigt behärskar det som förväntas av mig och att jag mest av allt vill byta avdelning!

Till slut fick B avsluta samtalet, jag var så jävla ledsen och fick inte fram ett ord. Det kändes att först då, förstod hon hur illa det egentligen var med mig och först då förstod hon nog hur jävla lite han bryr sig. Hon sa till och med att vi nog har lite annan syn på det här med personal i Sverige och, att det var den synen som gällde nu också. Sedan kramade hon om mig, vi drack kaffe och torkade tårarna och sen åkte jag hem.

Nu har jag huvudvärk satan och känner mig bara tungsint och ledsen. Men ändå känns det bra på något konstigt sett, att hon sett och hört det som jag bedömer som kall likgiltighet. Han skulle nog fatta om han bara ville och i ett så stort företag ganska lätt göra något åt det.

Jag vet inte riktigt vad som händer nu. Detta är min första vecka tillbaka på jobbet efter sjukskrivningen och mitt mål är att ta det väldigt försiktigt!

[tags]Ångest, Panikångest, Paniksyndrom, Panikattack, Depression, Ledsen, Trötthet, Vardag[/tags]

NavTex-mottagare

Jag har kikat runt ett tag på navtex-mottagare och nu blir det en Furuno NX300D.

Mange stod med dykarskolan på båtmässan i Göteborg så jag bad honom rusa över till Furunos monter där jag bokat en mottagare som han köpte till mässpris. Inte så fel. Idag åkte jag över till honom och hämtade den. Monterade givetvis upp den här hemma för att se om och hur det fungerade. Var fjärde timme piper den för nya inkommande meddelanden =) Med navtex-mottagaren kan man få väder och andra navigationsvarningar i en display i båten, inte fel.

[tags]Furuno, Navtex[/tags]

Fått ett bud på Galadriel

Idag har jag pratat med Uffe som bestämt sig för att sälja sin båt inför flytten söderut. Jag har fått ett bud som jag kommer att acceptera om allt ser ut som jag föreställer mig och minns det.

Nu var det ett bra tag sedan jag såg båten senast men vi ska åka ut och titta så fort vädret blir något varmare och han hunnit plocka ur båten som just nu liknar en byggarbetsplats.

Man kan nog säga att jag är väldigt lycklig! Den här båten och typen har jag trånat efter enda sedan Uffe själv köpte den sommaren 1999 och nu kanske den snart blir min!

Monami såld

Det är med sorg vi nu sålt Monami. Men när en kompis deklarerat försäljning av sin båt som han haft sedan -99, bestämde vi oss. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag bad redan då när han själv var stolt nybliven ägare att få bli kontaktad först vid en eventuell framtida försäljning. Hästgård och flytt från skärgården blev öppningen.