Etikett: Familj

För den som läst lite mer ingående om mig, vet ni att min biologiske far dog när jag var 2–3 år gammal. Jag har inte vetat så mycket om honom och i ärlighetens namn inte brytt mig så mycket heller. Men i somras kontaktade mina släktingar mig, släktingar från hans sida jag bara hört enstaka rykten om men aldrig vetat vilka dom är eller vad dom hetat. De sökte upp mig på internet och mailade. Riktigt roligt och nätet är bra. Nu har jag nya halvbröder och brorsbarn o de e jätteskoj. Skulle ha träffats i somras men planerna gick inte riktigt i lås.

Hej. Nu har jag inte skrivit på ett tag. Jag är inte van vid internet-dagböcker =) Jag har fullt shå att hålla min egen i trim som jag trots allt hållit vid liv sedan -93, eller om det var -90 tror jag förresten. Som ni säkert sett på vår nyhetssida har vi blivit fem i vår inte längre så lilla familj. Den 17:e december föddes Emilia Johanna-Loise på Huddinge sjukhus. Allt gick bra. Det enda som var annorlunda var att Marias kusin Sandra var med. Trevligt med sällskap under timmarna av väntan när Maria inte var så pratbar, men lite udda under själva förlossningen. Det känns som en intim stund — lite väl privat. Men Sandra var ett bra stöd för oss båda och trots att hon inte har några barn själv än, verkar hon inte direkt avskräckt efter förlossningen. Nu är jul och nyår över. Vi har suttit hemma mer eller mindre i tre veckor på grund av lilla Emilia. Det är inte utan att det börjar kännas lite kryp i benen och som om väggarna börjar tränga inpå än en smula. Om tre dagar börjar jobbet, efter lång och skön och kanske också välförtjänt ledighet. Hoppas ni alla haft en bra jul och nyår. Vi hörs snart igen.

Vi har hyrt en minibuss för att åka och hälsa på mina tyska kusiner.

På onsdagen tog vi bussen från Cityterminalen till Västervik och anlände vid tre-tiden. Vi hämtade den hyrda minibussen och for ut mot Ankarsrum för att packa bilen. Lillebror Mattias och syrrans äldsta dotter Ida skulle följa med. På torsdagsmorgonen vid femtiden for vi mot Hälsingborg. Jag och Mia läste CD-bok nästan hela vägen ner. Vid 11-tiden kom vi fram till Hälsingborg och for över mot Danmark. Det blåste en hel del när vi reste genom Danmark och min biologiska mor körde alldeles för fort så det kändes som om den höga och klumpiga bussen höll på att blåsa av vägen flera gånger. Thomas krökade som vanligt på väg ner och kräktes traditionsenligt. Det var andra gången Maria träffade mina riktiga föräldrar och det var lika pinsamt denna gången som förra. Vid fem-tiden på torsdagen kom vi fram till Hamburg och lastade in oss i den alltid lika rökiga lägenheten. På kvällen gjorde vi inte så mycket annat än att äta en typisk tysk äcklig middag bestående av ägg, kokt potatis och senapsås vilken var en riktig blåsning när man var så hungrig efter en hel dags resa. Resten av kvällen spenderade vi sittande i soffan och dricka pilsner som vi köpte på båten ner. På fredagen åkte vi till en liten hamnstad vid floden Elbe och tittade men det var blåsigt och regnet hängde i luften. Det var jag, Mia, Mattias, Ida, morsan, och moster Petra smat kusinerna Andreas och Kristina. På lördagen åkte vi först till Karstadt, ett stort köpcentrum. Jag och Mia tittade efter kamera och CD-freestyle men priserna var ungefär som i Sverige så det blev inget inköp. Denise fick lite kläder.Vi fikade och for hem. På kvällen åkt evi till ett tivoli som hette Dom men det var ganska tråkigt. Ungarna åkte lite och red på ponnys, vi drack några öl på en restaurrang men rätt snart ville de andra åka hem. Så vi passerade MC Donnalds och sedan satt vi där i soffan igen och kunde knappt urskilja varandra i rökmolnet. Denise höll vi mestadels i vårt sovrum som var hjälpligt fritt från rök och konstant öppet fönster. Det är inte bra när man själv som vuxen känner av det i halsen. Vi satt förvisso mitt i det mestadels. Inte mycket hänsyn visade man heller. till en början gick de ut på balkongen och rökte men snart blev det för kallt och obekvämt. Det var rätt skönt när söndagen kom och det var dags att åka hem. Vi for hem vid tre-tiden, handlade på båten, käkade i Hälsingborg och landade i Ankarsrum igen vid två på natten. På måndagen åkte vi hem med ett-bussen tillbaka mot Stockholm och det var otroligt skönt. Jag minns tydligt känslan från när jag var liten vägen bort från allt, hem mot Stockholm igen. Vi hade mycket packning, tre väskor, 2 lådor öl och en ryggsäck och Denise så det var lite slit att ta sig hem.

Vad hade vi där att göra…

Vi hade bestämt att åka till Västervik över nyår. Vi hade fått permis från Denises strålbehandling över nyåret (mer info om behandlingarna finns på Denises sidor). Vi skulle ha blivit hämtade med bil men i gammal hederlig Västerviksanda uteblev den skjutsen så vi fick ta bussen istället. På Cityterminalen gick biljettaparaten sönder när vi skulle betala och det blev aldrig av att vi betalade senare heller av någon anledning. Så resan blev gratis =) Väl nere i Västervik satt vi hemma med min lillebror Mattias, kusinerna Andreas och Kalle och ett gäng kompisar till min lillebror. Det var ganska trevligt. Jag och Maria la oss vid 2-tiden men väcktes någon timme senare av ett jädra stohej ute i köket som låg granne med vårt sovrum. Fest och musik på hög volym. Vi fick inte sova speciellt mycket den natten men märkligt nog sov Denise lite mer trots allt oväsen. På onsdagen satt vi mest och snackade och drack kaffe vid köksobrdet och på torsdagen körde Mattias och Andreas hem oss. Vi bjöd på mat på Pergola vid hemkomsten innan de åkte hemmåt igen. Både jag och Maria var ganska glada att vara hemma igen och slippa det eviga rökandet inomhus. Ingen tog hänsyn till vårt i stort sett nyfödda barn, men det har ju aldrig gjorts i den familjen tidigare heller så varför skulle de göra det nu…kan man undra.. Själv känner jag lika starkt som var gång jag varit där, att jag förstår varför jag flyttade långt därifrån.. Det är bara synd att detta eviga letande för mig vad som egentligen är min familj aldrig tycks ta slut. Mina riktiga föräldrar har inte förändrats alls, allt är som det var när jag en gång lämnade det. Det irriterar mig att jag ständigt tycks dras tillbaka dit igen eftersom jag blir lika besviken varje gång, mest på mig själv för att jag inte vill ha med dom att göra. Med min lillebror är det väldigt annorlunda, honom bryr jag mig och tycker väldigt mycket om! Jag är väldigt glad att det nu är jag, Maria och Denise!

Idag var det dags för storebror att gifta sig efter vad blir det — åtta år med Lotta. Vi tycker alla det är hög tid =) I Muskö kyrka blev dom man och hustru. Det var jättefint, Muskö kyrka är vacker och inger en riktig kyrkokänsla.

Efterråt var det fest och det var jättetrevligt. Jag och mia fick varandra till bordet trots att vi enligt etikettsregler ska delas på eftersom vi bara är förlovade. Än så länge har ingen märkt att hon börjar bli tjcok och vi har inget sagt heller, alla är så uppe i sitt.

Färden skedde hem sent i arrangerad buss och vi blev avsläppta nära hem. Det var skönt att gå den sista biten, en sval och skön natt.

[tags]Bröllop, Muskö, Muskö kyrka[/tags]

Idag har vi lämnat vår trånga etta i Hökarängen!

Vi har fått en jättefin tvåa på bottenvåningen med stor altan och uteplats. Inte långt från bussen. Vi fick hjälp av Marias föräldrar och lillasyster samt min kompis Greven. Hugge anslöt lagom när den överhängande risken för att behöva arbeta var över =) Av våra gamla döva kompisar fick han ju en gång namnet ”Snigeln” vilket passar honom perfekt =)

”Jag har funnit en skatt som alla tycks söka! Jag har funnit en skatt som alla vill ha! Och fast det kanske är svårt vill jag ändå försöka, att trots denna värld få ha henne kvar!”

dag flyttade min prinsessa in hos mig. Det är vi, två hundar, en massa kartonger och på tok för mycket möbler i en etta på 32 kvadratmeter =)