Ett år i nya lägenheten

Idag har vi bott i vår nya lägenhet i ett år och som vanligt går tiden väldigt fort! När vi bestämde oss för att hus inte var något för oss och ställde oss i bostadskö var det vi förväntade oss ett projekt på flera år för att få en lägenhet som passade oss. Men bara några veckor senare blev drömlägenheten ledig. Det fanns bara en och den hade varit upptagen i 14 år. Plötsligt var den vår, fortare än man riktigt kunde förstå!

Att sälja huset var tungt på flera sätt. Den panikartade renoveringen som började för att slutföra det vi påbörjat var nog jobbigast. Det allra tråkigaste var att man inte ville fuska bara för att få ihop det inför försäljning. Men samtidigt så vet väl alla som renoverar inför försäljning att det inte är så kul att renovera i praktiken åt någon annan. Särskilt som nästa ägarare garanterat kommer riva upp och göra om åtminstone en del av det, säkert som amen i kyrkan =)!

Ja, och sedan var det ju jobbigt att hitta en köpare och att inte riktigt få det man behövde för huset och affären drog ut på tiden över hela sommaren innan de sista kråkorna på pappret äntligen satt där de skulle. En läckande takgenomföring och en sprucken glasruta som vi totalt glömt av blev ytterligare några småsaker som förlängde pinan.

Och visst trivs i bra i vårt nya boende. Jag tror nog jag och och de minsta tjejerna saknar huset och miljön mest i familjen. Jag för skogen och de utmärkta hundområden som fanns i oändlighet. Nu är det inte lätt att hitta annat än välansade gräsmattor att bajsa på om man inte vill gå långt. Tjejerna Emilia och Miranda uppskattade att bara kunna gå ut på gatan och leka, cykla med grannbarnen och bygga kojor i skogen. Nöjet nu är att gå ut på torget utanför och cykla i fontänen. Så visst finns det minus på listan, som det alltid brukar göra =).

Men fördelarna är också många. Allt underhåll vi ville slippa och 2km enkel väg till närmaste ICA-butik och tågstationen. Det går väl ann såhär års, men under vintrarna, i 2–3dm oplogad blötsnö är det inte lätt att traska.

Vi har nu oförskämt nära till köpcentrum och pendeltåg. Allt är nära, utom möjligen skogen med alla I-landsproblem det medför så som att man småhandlar för mycket just för att det är så lätt.

Men visst saknar jag det stora huset, uteplatsen fram och bak, vårt stora nybyggda altandäck, de lummiga skogs- och gångvägarna, det avlägsna bruset från motorvägen och tystnad som bara störs av fågelkvitter genom ett öppet sovrumsfönster när man vaknar. Men jag tycker ändå, såhär på årsdagen att vi gjorde ett bra val. Inte helt utan uppoffringar. Men det är ju också bra att känna, för då vet man att den dagen vi valde att prova på hus för 6 år sedan inte heller var bortkastad tid och framför allt pengar!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.