Författare: Joakim

Flyttförberedelser

Nu har packningen inför flytten kommit igång på allvar. Nu när vi får något som kan liknas vid tre veckors viloperiod innan visningar och försäljningen drar igång på allvar kan vi passa på att bringa lite reda i kaoset.

Åt det synliga i huset kan vi inte göra så mycket just nu. Inför fotograferingen i fredags plockade vi undan allt onödigt och allt för personligt och öste in det på vinden i en enda salig röra och det är nu där vi börjar.

Inför vår femte gemensamma flytt har vi nu bestämt att få den så perfekt det bara går. Tidigare har inte kartonger räckt till och sista hälften av bohaget har transporterats löst, i säckar och i fickorna och sådant skapar både irritation, frustration och tar en massa extra tid. Den här flytten tänker jag mig ska gå snabbt och smidigt. Helst ska det vara fint väder, alla kartonger ska stå i rader och staplade ute på altanen, bara att ösa in i bilar och på släpkärror och kvar ska sen bara finnas möbler och sådant som inte går att packa i kartonger. Vindarna ska vara tömda och alla lampor, tavlor och hyllor ska vara nedskruvade från väggarna. Vi får se om det lyckas =)!

Så nu har vi börjat gå igenom vår kattvind. Allt löst ska i kartonger och en del kartonger måste packas om där det är allt för blandat innehåll och sådant som ska kastas. Katt- och kallvinden är de ända ställena vi kan förvara flyttkartonger på under tiden försäljningen pågår. Det känns lite hopplöst när man börjat ta tag i röran. En del saker är inte ens rörda sedan förra eller till och med förr-förra gången vi flyttade och allt är dammigt. Men gör vi det nu har vi gott om tid på oss och jag tror man kommer uppskatte det på dagen D. Men hittills har vi skapat 5–6 kartonger med köksutrustning vi inte kommer använda, filtar, lakan, gardiner och en del kläder.

Den här gången valde vi att köpa flyttkartonger på Bauhaus. De har 10 kartonger för 199kr eller liknande. Först var målet att köpa lite dyrare flyttkartonger som håller bättre och tål mer, men vi valde att istället köpa fler och lite billigare. Och kvalliteten är inte jättebra. Man får verkligen se till att vika upp och ihop dem försiktigt och inte lasta för tungt. Viker man kartongen på fel ställe en gång förlorar den all styrsel och bärighet, men dom får duga.

[tags]Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Husvisning, Packa, Flytta, Flyttkartong, Flyttkartonger, Bauhaus[/tags]

Sälja huset del III

Nu har vi passerat en milstolpe i vår husförsäljning. Den 8:e april bestämde vi oss för en mäklare som skulle få sköta vår försäljning och då spikades datum för fotografering och visning.

Då för ganska precis 15 dagar sedan kändes allt ganska tungt. Vi hade så mycket framför oss och det var plötsligt så lite tid. När vi bestämde oss för att flytta var vi ganska övertygade om att vi skulle få vänta tre till fem år på en lägenhet vi kunde tänka oss att bo i. Och under den tiden skulle vi i lugn och ro både tidsmässigt och ekonomiskt hinna slutföra allt vi påbörjat och förbättra sådant som behövde förbättras.

Nu blev det plötsligt inte alls lika gott om tid längre. På lite drygt 2 veckor skulle allt vara klart och när mäklaren gått och vi skrivit avtal gjorde vi en åtgärdslista för att kunna beräkna tid och material och den blev ganska omfattade.

Det största som måste göras var att regla och lägga dryga 40 kvadratmeter innertak vilket bara det beräknades till minst 3–5 dagars arbete. Min storebror och far kunde hjälpa oss med taksättningen, men inte reglingen när det var så kort om tid. Inte heller hade vi tid att ge oss ut på den stora byggmarknaden och leta efter en snabb, effektiv och noggrann snickare som dessutom låg rimligt till i pris. man undrar genast efter dessa kriterier om någon sådan ens finns som dessutom kan släppa allt han har för tillfället och rycka in på ett par dagars varsel. Jag hade bara ett alternativ, en enda snickare som jag sett jobba och byggt på vårt kontor på jobbet men som jag visste är grymt uppbokad. Men när jag ringde bad han att få komma och titta och snart varöverenskommelsen att om jag såg till att tillräckligt med material fanns på plats en viss dag skulle han lösa det på två dagar. Och på utsatt tid satt reglar i vår vindsvåning och innertaket var uppburet och redo att sättas upp.

Ett par dagar senare kom min far och storebror med spikpistoler och kapsåg i högsta hugg! På 2 dagar satte vi upp 46 kvadratmeter innertak, spikade dryga 60 meter taklist och 60 meter golvlist, byggde klart sadling och dörrfoder kring 2 ganska svåra dörrkarmar och fixade det sista i elen. Samtidigt som byggställningen stod uppe i trappan målade min svägerska och svärmor tapetserade. Jag, lillebror och kompisen Frans körde som dårar mellan soptipen samt köpte kompletterande material. Huset har bokstavligen sett ut som ett slagfält de senaste veckorna och man har vaknat med sågspån i munnen och mellan tårna och varje varv med dammsugare har rasslat lika mycket och det har känts ganska tröstlöst.

Allt kulmenerade igår. Klockan 9 ringde besiktningsmannen på dörren. Det var den stund som jag vet skrämt mig mest av allt. Inte för att vi vetat om något fel, utan mest för mitt så invanda katastroftänkande och rädsla för om han skulle hitta något som skulle skälpa allt över ända. Men även det gick bra och vi fick väntade synpunkter och mestadels rekommendationer. Det rörde sig om diskmaskin, kyl och frys som bör stå på skvallerskydd för att lättare kunna identifiera läckage, att skåpet under diskho helst ska vara tätt och inte öppen baksida etc. Normalt slitage och underhållsbehov som vi själva redan visste och som vi skulle ha gjort om den där flyttplanen på 3–5 år hållit, vilket den ju inte gjorde =)

När besiktningsmannen gått och lämnade en varm känsla i bröstet efter sig, kom pappa tillbaka och vi spikade de näst sista listerna som behövdes få på plats för dagens fotografering och därefter satte städpatrullen igång!

Det var inte vanlig finstädning det började med utan byggstädning. Bockar, spillvirke, kartonger och verktyg skyfflades ut i garaget, alla småsaker som tillhörde barnen lastades ner i kartonger och flertalet vändor med dammsugare och golvmopp, avtorkning av hyllor, rengöring av badrum och slutligen ”stajlning” av alla rum. Personliga föremål som kan identifiera oss togs bort, foton från väggar etc och allt såg till slut ut som demorum på IKEA =). Kvällen slutade med utmattning, värkande ben och rygg och utan några som helst sömnproblem efter att vi firat Marias 35:e födelsedag med tårta som vår stora tjej inhandlat och bakat tillsammans med sina syskon. Tårta och té intogs efter 23 på kvällen!

Idag ringde klockan tidigt, allt stod på plats men vi tog ett nytt varv med dammsugaren som på något mystiskt sätt rasslade ganska mycket även nu. De sista tvingarna togs bort kring en limmad stolpe efter att mäklare och fotograf ringt på dörren. Medans huset fotograferades gjorde vi i ordning altanen så gott det gick men solen hade äntligen tittat fram efter allt regn! Som om Gud verkligen ibland hör bön =).

Plötsligt gick fotografen sa ”trevlig helg, bilderna kommer på måndag” och allt var plötsligt över för den här gången. Mäklaren som vi verkligen gillar, stannade en stund, frågade lite som grund för annonstexten och verifierade tidsplanen och framför allt berömde oss för allt vi åstadkommit under den här korta tiden. Honom ser vi igen till första visningen om några veckor.

Allt blev så avslapnat tyst plötsligt. Lilla Miranda fick något ryck och började springa fram och tillbaka, som om spänningarna släppt även för henne. Vi firade med att gå en lång promenad, köpa glass och sedan gå hem för att sjunka ner i soffan framför TV och tittade igenom några gångna avsnitt som vi missat under veckan. Jag kände mig helt död, men väldigt mycket mer lättad än på väldigt länge! Inte ens försäljningen oroar mig just nu. Huset är så fint och det känns bra att gå här nu, att sova i allt som borde blivit för länge sedan och det känns plötsligt helt OK att visa huset, som om man inte kommer skämmas!

Sedan har vi skämtat lite om att ångra sig, nu när allt är så fint, vill man inte bo kvar? Men nej, så känns det nog inte för någon av oss. Beslutet känns välgrundat och klokt och ska genomföras och det har bara om möjligt bara vuxit sig ännu starkare under dessa hysteriska två veckor som gått. All hjälp vi behövt få och det vi till och med behövt betala för att få utfört, övertygar oss ännu mer om att hus inte är vår grej. Kan man inte fixa själv är det knappast ekonomiskt möjligt, i alla fall inte för oss.

Men visst finns det en lista med plus och minus och visst är minusen ganska stora och värdefulla. Ytan, vi tappar förvisso ”bara” ca 50 kvadratmeter och får tränga ihop oss lite och göra oss av med en del grejer som ändå bara fyller vindarna. Närheten till skog och natur har varit kanon för oss med hund. 25 meter utanför dörren börjar grusvägarna med stigar åt alla håll. Kanske kommer åtminstone jag mest sakna lukten av villaområde, träolja, nyklippt gräs — ja till och med dom förbannade biltvättande grannarnas surrande högtryckstvättar som alltid startar när man sätter sig ner ute för att dricka en kopp kaffe i söndagssolen =) Möjligheterna för barnen att bara gå ut genom dörren och leka på gatan, ha flera lekplatser och fotbollsplaner nära. Ingen genomströmning av utomstående människor och bilar.

Men pluslistan är också stor men den återkommer jag nog till när jag provat om den håller, när jag väl flyttat =). Men att slippa gå 4KM fram och tillbaka i ur och skur för att köpa lite mjölk ska bara det bli underbart!

Nu har vi flera veckor på oss att mer strukturerat packa undan sådant som inte ska stå framme till visningen och som ändå ska ner i flyttlådor. Sedan återstår fodring av en dörr, spika 2 golvlister som måste köpas samt målning av en liten vägg OCH städa garaget

[tags]Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, HusmanHagberg, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Radon, Radonmätning, Energideklaration[/tags]

Sälja huset del II

Planeringen för försäljning av vårt hus går vidare! Nu har vi i alla fall valt mäklare och som jag skrivit förut så kändes det som gissningsleken när man ska binda lån, om och hur länge. Vem kommer göra det bästa jobbet just för vår räkning? Vi träffade 2 mäklare och båda var mycket trevliga och förtroendeingivande och inte så strama. Det fick bli det där lilla extra som avgjorde och i vårt fall var det den som sa lite mer positiva saker om vårt hus, saker som vi själva känner. Fånigt kanske, men vad annars ska man gå på?

Att vara mäklare känns som ett otcäkt yrke. Om jag förstått allt helt rätt och läst avtalet som en duktig medborgare så får man som mäklare inte en spänn om man inte lyckas sälja huset. Och när avtalsperioden på tre månader gått ut och om mäklaren fortfarande inte fått huset sålt, kan vi välja att förnya avtalet eller dra oss ur och då får mäklaren inte en krona i ersättning. det doa det medför för oss som säljare är ju att man nog kan förvänta sig att mäklaren gör allt i hans eller hennes makt för att sälja huset på så kort tid som möjligt. Och eftersom arvodet är en procentsats på köpeskillingen finns ju även ett intresse i att få ett så bra pris som möjligt. Så jag har bestämt mig för att överlåta allt i mäklarens händer och lita på att allt går bra!

Nu har vi skrivit avtal med ”vår” mäklare och allt känns på gång. Vi har sedan tidigare en åtgärdslista med punkter som vi jobbar efter och vi har redan börjat. Det är flera små tidsödande projekt men inget stort tack och lov. Just nu har vi börjat måla och tapetsera om de rum vi en gång börjat på, sätta upp de lister och dörrfoder kring de nybyggda rummen och lägga nytt plasttak över uteplatsen på baksidan. Det största vi har framför oss är att sätta innertak på övervåningen. Det är delvis över en trappa och kommer kräva byggställning för att kunna komma åt.

Sedan ska huset förhandsbesiktas, radonmätas och energideklareras. När vi köpte hus för 5 år sen kändes det normala sättet att gå tillväga som att det var köparens ansvar att besikta huset medans det nu verkar ha svängt till säljarens intresse. Det finns så klart många fördelar med det. Jag vet om allt är OK och vad som eventuellt måste åtgärdas. Eventuella spekulanter som kommer och tittar kan redan i det skedet titta på protokoll och se att allt är OK och vad som måste åtgärdas. På så vis kan även köparen planera sin affär i klart mer god tid än om han eller hon skulle ta dit en besiktningsman vid ett senare tillfälle när budgivningen redan är i full gång.

Radonmätning och energideklaration är väl mest bra för köparen att veta att allt är OK och vilka driftskostnader man har på objektet. Det ska placeras ut mätutrustning på alla våningsplan i huset under en veckas tid som sedan ska sändas in för analys och fyllas i papper om el-, värme- och vattenförbrukning. Även om vi är en storförbrukande familj på elsidan så är huset kostnadseffektivt vad gäller värme. Och elförbrukningen är ju något man definitivt kan påverka själv.

Datum för fotografering är spikat. Så om två veckor måste allt viktigt och synligt vara klart och huset måste ”piffas upp” med lite gardiner och kuddar, ta bort personliga saker som fotografier på väggarna etc och därefter ska huset annonseras ut på de vanliga platserna.

Datum för visning är även det spikat och då hoppas vi så klart att många intresserade kommer. Utgångsbudet är bestämt och det känns som ett rimligt pris med god bjudmån på för ett hus med stor potential.

Vi känner redan nu när våren kommer vad man kommer sakna. Bättre område för barnfamiljer är svårt att hitta och ett väldigt lugnt och fridfullt område. 50 meter från huset börjar gångvägarna i skogsområden som kan leda till flera mils vandringsleder utan en bil i sikte och för mig som har hund har det varit så skönt och ovärderligt. I framtiden blir det till att gå lite längre för vanlig rastning och det kommer kännas jobbigt i början tror jag. Endast närheten till precis allt annat kommer att kanske kompensera det lite. Men hunden rastar man minst 3–4 gånger per dag, mataffären går man till ett par gånger i veckan. Så inte är det bara med glädje åtminstone från min sida vi fattat det här beslutet och man kommer säkert sakna detta på mer än ett sätt.

[tags]Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Husvisning, Radon, Radonmätning, Energideklaration[/tags]

”Limpan” får nytt hem

Idag flyttar en av våra kaniner som gått under arbetsnamnet Limpan. Hon hette Linus från början men då det konstaterades att hon var en hon uppstod viss förvirring och något nytt riktigt namn fick hon aldrig =)

På grund av att vi nu är i full gång med att planera vår flytt måste även våra båda kanier få nya hem. Limpan löste sig fint, hon ska flytta till en uppfödare i Uppsala som heter Risbos Kaningård. Där tror vi hon får det jättebra bland en massa Belgiska Jättar.

Nu återstår att finna ett hem till Druvan men sökandet fortsätter.

Idag lastade vi in Limpan i en transportbur och åkte hela familjen medpendeltåget in till centralen och tog tåget mot Uppsala. Ett snabbt möte på stationen så var vi på väg hem igen. Barnen tyckte nog det var lite sorgligt även om intresset för kaninerna varit lågt under vinterhalvåret. Men det känns ändå bra att hon fått ett nytt och som det verkar bra hem.

[tags]Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Fransk Vädur, Belgisk Jätte, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Omplacering, Uppsala[/tags]

Påsken

4 små sötnosar, eller hur =)?

Och även om även denna högtid är mig fullkomligt likgiltig kan man inte låta bli att glädjas över deras iver =)

I år blev det inga påskägg och således heller inget äggsökande. Men det verkar ha gått bra ändå och godis blev det ingen brist på =)

[tags]Familj, Barn, Påsk, Påskkärring, Påskkärringar, Påskgodis, Påskägg, Häxa, Häxor, Blåkulla[/tags]

Storytel.se del III

I juli förra året provade vi Storytel.se då man fick prova det fritt i 30 dagar. Vi var dessutom så fula att vi registrerade våra övriga mobilabonnemang månaderna efter och fick på så vis lite längre test- och lästid. Vi var inte bara snåla utan tyckte väl även att tjänsten dels fungerade lite hackigt i början och att utbudet kanske var lite tunt för den prenumerationsavgiften.

Ett stort minus var att man från Storytels sida inte verkade och verkar visa minsta intresse för att göra sina tjänster tillgängliga för bland annat synskadade. Det är ju en rätt stor och självklar målgrupp som traditionellt var de som började med ljudböcker. Alla som nu läser ljudbok i sina bilar på väg till och från jobbet och landet, har ju oftast ingen aning om att det är ”vi” som är upphovet till denna lyx. Fast det är ju inte vi synskadade som gjort det möjligt till lyxiga författar- och skådespelarinläsningar. Det är den kommersiella marknadens förtjänst. Vi har i många år fått stå ut med halvdana inläsare med felaktiga uttal och stakningar, men så klart också en hel del guldkorn!

Vi var flera som påtalade för Storytel att deras applikation för mobiltelefoner var helt okörbar om man inte ser och använder såkallad ”skärmläsare” och att deras hemsida var under all kritik om man har någon form av hjälpmedel. Åtminstone jag fick någon vag kommentar som man alltid får som gick ut på att ”vi tittar på det” där man redan mellan raderna förstår att man inte kommer lägga ner någon direkt möda på det. Och därmed sluter man sig till skaran som stänger ute en liten och viktig målgrupp som det egentligen är så lätt att låta få delta.

Mina åsikter om Storytel kvarstår. När de vänder gruppen synskadade ryggen kanske man inte går miste om så mycket inkomstbringande kunder initialt. Det är ju en grupp som traditionellt är van vid denna möjlighet kostnadsfritt och kanske inte heller så köpkraftig. Men det är ju en inställning många synskadade kommer och borde behöva ompröva när man kan få så mycket mer så mycket snabbare för en ändå i sammanhanget ganska liten kostnad. Det Storytel mest går miste om är sitt rykte och framtida möjligheter. När man ändå satte ner en milstolpe i internetvägen kunde man ganska lätt passat på att dessutom vara bäst på att vara tillgänglig. Nu är det lättare för andra att göra om och på ett ganska tydligt sätt göra bättre.

Men för en vecka sedan låg jag och kunde inte sova och låg och lekte med min iPhone och surfade in på AppStore och bestämde mig för att testa Storytels app. Tyvärr verkade 30-dagars gratisperioden vara borta så det fick bli 99kr för 30 dagar.

Till min stora glädje upptäckte jag att deras app för iPhone var helt användbar med skärmläsaren VoiceOver vilket nog inte är så mycket Storytels förtjänst utan snarare mer tur och apple-krav. Och nu tycker jag även utbudet ser ut att ha ökat något.

Planen var att prova i 30 dagar men det dröjde 5 dagar innan en säljare ringde och ville sälja ett års abonnemang till mig. Jag hade i och för sig bestämt mig för att låta testperioden gå ut innan jag bestämde mig men det hade fungerat så bra och jag hade redan plöjt flera böcker så att jag tyckte att jag kunde gå till beslut. Dessutom är vi ju fler i familjen som kan dela på tjänsten så det kommer nog att betala sig.

Det fungerar utmärkt att läsa både hemma över sitt trådlösa nätverk och ute på resa över 3G. Och just i skrivandets stund ingår datatrafiken från alla svenska teleoperatörer men sådant måste man kontrollera. Om inte trafiken skulle ingå måste man se till att ha fri datatrafik på sitt mobilabonnemang. Annars kan det bli onödigt dyrt.

I appen kan man söka både på kategorier och författare och titlar. I sin bokhylla kan man ha flera böcker och ha flera pågående samtidigt och den minns spelpositionen även om du flyttar dig till datorn eller en annan telefon. Det enda jag saknar är kopplingen till ”sociala medier” så som FaceBook och Twitter. ”jnomell har just börjat läsa boken …” och sedan en liten länk till boken =)

Nu hoppas jag Storytel läser det här! Fixa tillgängligheten i spelaren för Symbian-telefoner och förstör inte iPhone-appen i framtida uppgraderingar. När ni är stolta över er tjänst, kan ni vända er till synskadeorganisationerna, marknadsföra och ge erbjudande till alla de flera 100 synskadade idag som både använder mobiltelefon med skärmläsare vardagligen och plöjer böcker vardagligen!

[tags]Bok, Böcker, Ljudbok, Ljudböcker, Talbok, Talböcker, Storytel, Bokförlag, Apple, iPhone, VoiceOver, Hjälpmedel, Tillgänglighet, Synskada, Synskadad, Synskadade, Blinda[/tags]

Ledsagning

Igår bokade jag ledsagning hos SJ för att ta mig till tåget imorse och från tåget nu ikväll. Det första sket sig omgående eftersom man vägrade hjälpa mig om jag inte beställde mer än 24 timmar innan. Nu råkade det vara 20 timmar innan och då var det stört omöjligt! Man skylde på de som numera sköter ledsagningen, dvs Jernhusen och Banverket.

Förvisso finns det stora vinster med att sådana ”centrala” funktioner inom exempelvis tågnäringen sköter den här sortens passagerarservice. Tigidare när SJ skötte servicen, kunde det vara ett stort problem när man nyttjade andra tågbolag helt eller delvis.

24-timmarsregeln fanns förvisso även när SJ skötte om ledsagningen men var betydligt mer flexibel. På ett ställe som Stockholm central hade jag aldrig problem att få hjälp. Jag kunde till och med ringa på tåget om resan kommit hastigt på eller någon privat lösning havererat av någon anledning och med kort varsel få hjälp. Men nu sa man kategoriskt nej. Det gör mitt resande mindre flexibelt än för en ”vanlig” passagerare som kan ta sig till och från tåget själv.

Men ikväll skulle jag få hjälp, bli mött på perrongen vid tåget och få sällskap till taxi. Men jag blev inte förvånad när jag klev av tåget och minutrarna gick och ingen dök upp. En tågvärdinna och en medpassagerare blev min räddning.

Och jag kan inte låta bli att slås av hur ledsagningen alltid fungerat. Bara bussbranschen som jag också nyttjat mycket har varit sämre än tågbranschen.

Enda sedan 1980 då jag som liten pojke pendlade mellan småstaden Västervik och storstaden för att gå i skola har jag fått erfara hur det har varit. Busschaufförer och terminalpersonal — i vad mån det fanns någon — glömde bort att hjälpa än till bussen, glömde säga till när man skulle av och glömde överföra informationen vid förarbyten på långa streckor.

Tågresandet har inte varit bättre. Man har glömts av både på tåg och stationer och vid byten och man har fått räkna stopp för att utrop brustit och öppnat tågdörrar för att upptäcka att man inte stod vid någon station utan mitt på en linje inför ett tågmöte. Det var på den tiden dörrarna gick att öppna även utanför stationerna. Tack och lov har jag aldrig ramlat ner på banvallen även om jag vet att det förekommit mer än en gång.

Flyget däremot har alltid varit en klass för sig. Under 4 års tid flög jag som litet barn var annan helg mellan Stockholm och västervik. Jag blev aldrig bortglömd och inte heller i vuxen ålder. Till och med när jag 1999 flög alldeles ensam i tjänsten till USA, passerade 3 flygplatser och 2 flygbolag fungerade allt perfekt.

Idag har möjligheterna att ta sig till flyget blivit sämre. Man får i Stockholms Läns Landsting inte ta sig till flygplatsen Arlanda med hjälp av färdtjänst. Man får ta sig till centralen och åka med Arlanda Express. Där ska man få hjälp av kassapersonalen på tåget, hjälp av tågpersonalen att ringa personal på Arlanda som möter på perrongen och hjälp upp till incheckning där sedan annan personal tar över för hjälp ombord på flyget. Det är som upplagt för fel, missförstånd och missade tider. Och ja, det har hänt att jag fått ta hjälp av medpassagerare för att inte missa mitt flyg…

Nu är det ju inte bara gruppen synskadade som är i stort behov av en pålitlig passagerarservice. Det finns ju många fler grupper så som rörelsehinder etc. Men den kanske mest ”viktiga” gruppen att inte glömma bort är ensamresande barn. Här har flygnäringen en lång och stabil tradition. Man kan lita på att ens barn tas om hand och kommer fram. Detsamma gäller så klart med tågnäringen, det är bara det att man inte vet exakt vart barnet hamnar och när barnet kommer fram =)

[tags]Resa, Buss, Flyg, Tåg, SJ, X2000, Sj Prio, Arlanda Express, Jernhusen, Banverket, Stockholm, Göteborg, Hjälpmedel, Synskada, Synskadad, Synskadade, Blinda, Ledsagning, Ledsagarservice, Tillgänglighet, Funktionshindrad, Funktionshindrade[/tags]

Resa från Göteborg

Nu sitter jag äntligen i bilen på väg hem från centralen. Det har varit en lång dag som började med uppstigning 04.30 och äntligen snart är slut. Tågresan hem gick bra även om jag inte lyckades hålla mig riktigt vaken hela vägen, men jag tror inte det blir några svårigheter att somna ikväll. Och extra trött är jag för att all ledsagarservice idag spårade ur men det får bli ett eget inlägg i mera debattanda.

Trots att jag somnade ifrån kaffe så är X2000 underbart. Snabbt, tyst och bekvämt och jag älskar att resa bort. Men hemresan är i ett slag för sig!

Dagen har varit givande. Lite intern utbildning och marknadsdiskussioner. Nyttigt, bortsett från att det är trevligt att se sina kollegor live då och då. Det händer ju bara ett par tre gånger per år.

Men nu är min resa slut.

[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Resa, Tjänsteresa, Internutbildning, Ekonomi, Tåg, SJ, X2000, Sj Prio, Jernhusen, Banverket, Stockholm, Göteborg, Hjälpmedel, Synskada, Synskadad, Synskadade, Blinda, Ledsagning, Tillgänglighet, Funktionshindrad, Funktionshindrade[/tags]

Resa till Göteborg

Så då var man på resande fot igen. Mil efter mil av räls susar fram under hjulen och jag sitter tillbakalutad i en skön förstaklassfotölj och väntar på frukost. Klockan är runt halv sju på morgonen och jag är på väg till vårt huvudkontor i göteborg över dagen för lite internutbildning, produktgenomgång samt sammanfattning av 2009 års resultat. Då ska det vägas och mätas hur jag presterat under året.

Nu har frukosten serverats och kaffet är urdrucket och jag ska försöka sova sista biten eftersom det blir en lång dag och tåget hem igen går 17.41 eller något sådant.

SJ får ett stort minus i kanten för att man inte klarar av att uppfylla kraven på passagerarservice så idag fick jag ta min kamrat till hjälp för att komma till tåget. Får skriva mer om det senare.

[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Resa, Tjänsteresa, Internutbildning, Ekonomi, Tåg, SJ, X2000, Sj Prio, Stockholm, Göteborg, Hjälpmedel, Synskada, Synskadad, Synskadade, Blinda[/tags]

Sälja huset del I

Det var verkligen stort att bli stolta husägare när vi sensommaren 2005 tittade på ett hus, föll som furor för det och lyckades bli de som fick köpa det. Det kändes stort och otäckt att ”köpa” något så dyrt och vuxenpoängen sprutade när man tog lån, band räntor och hade en egen ”bank-tant”. Och visst har vi lärt oss och fått uppleva mycket. Om allt det kan man läsa under kategorin Hem här på sajten.

Men nu börjar jag anna att om köpa hus är stort, så är nog sälja hus större om det är graden av läskighet man ska mäta. När vi idag hade vårt underskrivna kontrakt i handen var det hög tid att sätta igång alla förberedelser. Hyresbolag är väldigt osentimentala när det gäller tillträdesdatumet. tre månader är det som gäller och vill vi inte blå stående med dubbla boendekostnader så är det den tiden vi har på oss att hitta en köpare till huset. Visst har vi räknat med en eller ett par månaders dubbla boendekostnader men det är inget man drömmer om och inget vi egentligen tror ska behövas.

Så nu börjar vår trevande färd mot lärdomen hur det är att sälja hus och det är lite som att skaffa barn — det finns ingen given manual och inga säkra svar på någonting känns det som.

Så vi började med att redan idag träffa åtminstone två mäklare för att höra vad det kostar och hur det fungerar och efter mötena kändes det som att vi åtminstone är på rätt spår. Båda var ganska överens med oss om vad man bör göra innan vi börjar en försäljning och det är egentligen självklarheter och det ska vi sätta igång med och vara klara inom en treveckorsperiod.

Så vem av dem ska man välja? Båda erbjuder ungefär samma sak, båda var väldigt trevliga och informativa och deras arvoden var ganska lika, sånär som på 0,25% vilket i och för sig kan innebära runt 6000kr hit eller dit och såklart beroende på vad priset slutar på.

Det känns ungefär lite som när man ska lyssna på experter om man ska eller inte ska binda sina lån på 3 månader, 1, 3 eller 15 år och om räntorna förväntas stiga eller sjunka eller stanna kvar. vi vill ju bara ha den mäklaren som gör bäst jobb och hittar rätt köpare och det vet man ju bara efterråt =)

Något jag slogs av när jag började läsa på lite om husförsäljning är 2 saker. Dels är det den enorma kostnaden för att lösa bundna lån. Vi har lån bundna på 1,2 och 3 år och dessa kommer att kosta näramre 40.000kr att binda upp och lösa ut. Det är väldigt mycket pengar bara för att häva en bindningstid. Det andra som jag blev på det klara med är skatten på förtjänsten. Priserna är inte våra egna, men om man köper ett hus eller en lägenhet för 1 miljon kronor och säljer den för 1,5, är reavinstskatten 22%, dvs 22.000kr per 100.000kr vinst och således i mitt exempel 110.000kr bara i skatt för den vinsten! Här finns förvisso en del avdrag att göra för saker man byggt om och förbättrat och där har vi ju gjort en hel del som återstår att räkna ihop.

Slutligen tillkommer mäklarens arvode vilket slutar på mellan 50–60.000kr beroende på vad priset hamnar på och vilken mäklare man använder.

Alla dessa tre kostnader vill man ju helst kunna täcka vid en försäljning och man inser snart att vinst, bara är en våt dröm =)

Sådant här förstår man sällan när man bakar in bilen eller andra ovidkommande kostnader i sitt bolån som många gör för att få ned räntekostnader. Inte alls särskilt förmånligt när man sedan ska sälja. Och kostnaden att lösa bundna lån är ju något banken inte framhäver särskilt mycket när man binder sina lån länge. Vem vet vad som händer om 10 eller 12 år?

Det är det vi lärt oss såhär långt och det är ganska mycket för att vara på en och samma dag. Just nu surfar vi runt bland er andra och skatteregler för att bli ännu klokare.

[tags]Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, HusmanHagberg, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Husvisning, Radon, Radonmätning, Energideklaration[/tags]

Ställt oss i bostadskö del III

Det har faktiskt varit lite jobbiga och påfrestande dagar sedan vi ställde oss i bostadskö i januari i år. Då hade vi insett att vi i flera år gått och längtat tillbaka till vår trånga fyra. Egentligen var det kanske inte mest själva lägenheten vi längtade till, även om vi trivdes enormt bra med den inglasade balkongen och den perfekta innergården barnen kunde leka på utan rädsla för trafik. Det var nog mest läget rent allmänt. Precis i kanten av ett stort grönområde, tio minuters gångväg till pendeltåg och köpcentrum, 1 minut till buss och 5 minuter till en liten ICA-butik.

Och ännu jobbigare blev det när vi faktiskt bara lite knappt två månader senare fick ett erbjudande på just den lägenhet vi ville ha. En lägenhet det bara finns en av i hela kommunen och som dessutom varit upptagen av en och samma hyresgäst i över 10 år.

Man tänkte såklart att det måste vara någon form av ödets nyck och lika klart började tankarna arbeta. Trots att vi inte stod först i kön och att chansen ändå var ganska liten att lägenheten skulle bli vår, började man planera i huvudet. Planera för hur man skulle genomföra en ännu smidigare flytt, bättre packat, bättre struktur. Vad som skulle kastas och vad som skulle sparas och självklart, hur man säljer ett hus! Om vi skulle lyckas få det sålt tills det var inflyttningsdatum i den nya lägenheten och om vi skulle bli kvitt alla lån och vad vi skulle behöva renovera färdigt här hemma för att få ett så bra pris som möjligt.

En väldigt skräckblandad förtjusning låg jag och lekte med alla dessa funderingar när jag skulle sova, kväll efter kväll som en annan form av att räkna får. Något värre blev det i torsdags när bostadsbolaget ringde och meddelade att vi skulle prövas som hyresgäster! Tänk om vi var såhär nära nu och föll på kreditupplysning eller för låga inkomster! Men allt var över på ett dygn! I fredags ringde de och meddealde att lägenheten var vår och vi bokade kontraktsskrivning idag!

Därifrån har vi just kommit med ett underskrivtet hyreskontrakt och är naturligtvis oerhört glada. Det satte en enorm sten i rullning, vi ska göra klart det sista i vårt hus och sälja det, men det är en annan historia =)!

[tags]Familj, Barn, Bostad, Boende, Bostadskö, Bostadsmarknad, Bostadsmarknaden, Hus, Villa, Radhus, Hyreshus, Hyresrätt, Lägenhet, Haninge, Handen, Blinda, Synskada, Synskadade[/tags]

Träningen

Efter en alldeles för slö höst så har jag äntligen kommit igång igen med både löpträningen och simningen igen och det känns otroligt bra. Sedan jag nitiskt börjat logga min löpning när jag skaffade mina digitala skor har det bara gått framåt. Jag har förbättrat min kilometertid streckorna 3–5KM med mer än en minut och har ökat min snitthastighet från 8KM per timme till hela 13KM per timme och sedan 23:e februari när jag började logga löpningen har jag sprungit 43,75KM och om allt går vägen har jag sprungit ytterligare 50KM före den 18:e april. fortfarande vandrar vikten lite upp och ned och jag har inte riktigt lyckats skärpa mig när det gäller det onödiga ätandet vilket skulle göra resultatet ännu bättre.

Mitt stora mål är 1 mil under 50 minuter före midsommar, vi får se hur det går =)

Följ mina strävanden på My.Nike.com/joakimnomell och Runkeeper.com/user/joakimnomell!

[tags]Träna, Träning, Fitness, Springa, Löpning, Löpträna, Löpträning, Löpband, RunKeeper, Löparskor, Skor, Nike, NikePlus, Nike Plus, Apple, Apple iPhone, Apple iPhone 3GS, iPhone 3GS, iPhone[/tags]

Resa till västerås

Nu sitter jag på ännu ett av alla dessa tåg! Denna gång på väg hem från tjänsteresa till Västerås. FFS – Föreningen För Synrehabilitering har haft årsmöte och då är det brukligt att sponsorer stället ut och visar våra hjälpmedel.

I år ägde det rum på Quality Hotel i västerås. Ännu ett hotell i raden. Det som utmärkte just detta hotell var väl en mjukglassmaskin och en popcornmaskin som var gratis för konferensgästerna — vilket jag genast uppgraderade mig till =) Så här invigdes mjukglasssäsongen 2010 och det var gott =)!

Själva utställningen kändes ganska meningslös. 8 utställare i ett litet rum som var fullt redan innan besökarna kom in, och när dom gjorde det blev det överfullt, olidlig ljudnivå och trångt! Ett annat minus var den något snålt tilltagna utställningstiden och det kändes trist att stå där i 2 dagar för några få timmars visningstid.

Men igår var det en trevlig middag med efterföljande barhäng och man träffade både nya och gamla bekanta. Men som vanligt är det med en viss tillfredställelse jag åter sitter på tåget hemåt.

[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Resa, Tjänsteresa, Tåg, SJ, Sj Prio, Stockholm, västerås, Quality Hotel, Mässa, Utställning, Hjälpmedel, Synskada, Synskadad, Synskadade, Blinda, Glass, Mjukglass, Popcorn[/tags]

Ställt oss i bostadskö del II

I januari i år ställde vi oss i bostadskö efter snart fem år som husägare. Orsakerna till att vi valde att göra så är många och en del av det skrev jag om i Januari.

Då ställde vi oss i två bostadsköer, i den ena på fyror som skulle bli väl så trångt för vår familj samt en stor 6-rumslägenhet. Den ville vi såklart allra helst ha men tyvärr fanns det bara en av den typen just där vi vill bo och hyresgästen som bott där har gjort det de senaste 13 åren. Och ofta så är det ju så med den typen av lägenheter att det inte är samma omsättning på dem som på mindre lägenheter.

Idag briserade en bomb i hushållet när ett mail från en av bostadsköerna förkunnade att den så hårt önskade 6-rummaren nu blir ledig och att vi var en av dem som får erbjudande på den. Enligt tidigare besked från hyresvärden är vi inte först i kön men inte särskilt många före.

På uppmaning att ringa hyresgästen och boka visning rusade vi såklart iväg och tittade på lägenheten nu ikväll. NÄRA till mataffärer, köpcentrum och pendeltåg, centralt är bara förnamnet. Lägenheten ligger högst upp på 7:e våningen och är i etage. 2 sovrum, kök, badrum och vardagsrum på bottenvåningen samt 2 sovrum och vardagsrum och duschrum på övervåningen. Dubbla balkonger och hörnlägenhet. Den fick lite minuspoäng för de dubbla vardagsrummen som väl inte var exakt det vi önskade. Det innebär att 2 av barnen trots allt får dela rum eftersom jag vägrar sova i ett vardagsrum. Jag kan tycka att dubbla vardagsrum är lite slöseri på yta även om det kan vara bekvämt om man kan inreda dem med soffa och TV så slipper man slåss om spel och kanaler. Ett klart I-landsproblem och jag hade som sagt föredragit ett femte sovrum.

Men det var ändå med en förväntansfull känsla i magen vi lämnade och mot sin vilja och förnuft började planera hur allt skulle gå till, var man skulle placera alla barn, hur skönt det vore att kunna gå ner till mataffären när man glömt något utan att som idag behöva gå nästan 4km.

Men det är till att börja med 2 hinder att passera. De som är före oss i kön — hur många dom nu är — ska antingen tacka nej allihopa eller falla på inkomstkrav och skuldfrihet. Och när det blir vår tur ska vi helst klara inkomstkraven. Allt detta bör vi få besked om i mitten av nästa vecka och då dyker nästa berg av sysslor och frågor upp. Ett hus ska göras i ordning och säljas — hur fan man nu gör det? Man ska ha tur och få det sålt i rätt tid till rätt pris för att inte behöva ligga med dubbla boendekostnader vilket är uteslutet. Men just det känns som angenäma saker att ta tag i i jämförelse.

Allt är inte bara bra med den nya miljön. Som vi bor idag bor vi i kanten av ett stort område av skog och promenadvägar och kan egentligen gå flera mil på små grusvägar. Men för att bara kvällsrasta hunden är det väldigt nära. Lägenheten vi drömmer om ligger väldigt centralt och det kommer bli klart längre till rastningsmöjligheter av den mer korta snabba sorten. Det är mitt största dilemma. Resten är nog bara fördelar.

Vi får se hur det går, fortsättning följer…

[tags]Familj, Barn, Bostad, Boende, Bostadskö, Bostadsmarknad, Bostadsmarknaden, Hus, Villa, Radhus, Hyreshus, Hyresrätt, Lägenhet, Haninge, Handen, Blinda, Synskada, Synskadade[/tags]

Båtmässan 2010

Idag var det dags för det årliga besöket på Allt För Sjön 2010. I år kändes det inte så inspirerande att gå runt där. Dels hade det väl inte hänt så väldigt mycket och dels gör väl den sena vintern att det kändes långt kvar till våren. Men mest handlade det nog om att det är en promenad i drömmarnas värld bland miljonbåtarna. Man vet liksom att man aldrig kommer kunna köpa någon. Att gå runt då och då och titta och drömma lite är roligt OK men varje år kan kanske kännas lite mycket.

I år passerade vi bara favoriterna Anytec, Targa, Windy och Volvo Pentas och tittade inte ens efter Nord West Cruising Yachts på vår väg genom hallarna.

Det enda som kändes nytt i år var en husbåt från Bomarine. 36 kvadratmeter boyta och väldigt mycket IKEA-känsla med marin touch och compact living. 2 sovrum, rymlig toalett med dusch och kök och stor däcksyta med styrplats. Båten var utrustad med 2 utombordsmotorer på 30hk och gjorde mellan 5–7 knop. En klart intressant lösning.

Sedan var ombord på en av Sjöräddningssällskapets båtar som var klart imponnerande.

Här kommer lite bilder…

[tags]Båtar, Båtliv, Anytec, Nord West, Targa, Windy, Windy 22, Princess, Volvo Penta, Garmin, Husbåt, Husbåtar, SSRS, Sjöräddningssällskapet, Navigering, Navigation, Sjökort, Båttillbehör, Sommar, Skärgård, Skärgården, Hav, Havet, Mässa, Båtmässa, Båtmässan, Stockholmsmässan, Älvsjömässan[/tags]

Skaffat löpband

Nu är förvisso kampen om gymmet över och även vi som jobbar på företag i huset där jag har kontoret, får numera utnyttja gymmet utan restriktioner. Det är en seger efter flera års diskussioner. Men jag har ändå känt att ett eget löpband skulle varit trevligt och att vi är flera här som skulle utnyttja det.

Jag har försökt läsa på lite och utbudet verkar vara enormt. Men till slut bestämde vi oss och valde butik och märke. Det står numera under trappan i matrummet och nästan alla har invigt bandet. Själv sprang jag mina första 3km på det idag och det kändes kanonbra!

Jag tror att det är en god investering. Själv kan jag ju inte bara ge mig ut och springa i skog och mark och kan heller inte springa på vanliga gym utan hjälp hur som helst. Att ha ett gym nära jobbet i stan hjälper inte så mycket om man sitter på helgen och känner hur det kliar i benen. Nu ska jag jobba hårt på mina två mål — att springa 30km före den 25/3 och att springa 5 lopp med en kilometertid under 5 minuter. Det är ett tag kvar tack och lov!

Sedan har jag kompletterat med en ny våg från Withings.com. Förutom att det såklart är en vanlig våg, skickar den trådlöst upp information om vikt, kön, längd etc till mitt konto där det skapas en viktkurva. Förutom att mina Nike-skor loggar min träningsdata på löpbandet, sparar jag dessutom all data om aktiviteter så som långa promenader, simning och löpning i programmet RunKeeper. RunKeeper får tillgång till min viktinformation och beräknar därigenom min kaloriförbränning vid löpning, gång och simning och så småning om även cykelturer.

All den här tekniken kan förefalla nördig och visst är den det! Jag älskar när saker pratar med varandra och kan utbyta information. Att väga mig och få upp vikten i min iPhone och se tränder är underbart. Men tekniken är dessutom nyttig för mig. Nike-skorna loggar min distans och tid, perfekt eftersom jag inte själv kan läsa av displayen på löpbandet och detsamma med vägning.

I år till skilnad från förra året, har jag seriösa mål inför sommaren 2010. Att kunna springa en mil på runt 50 minuter blir nästa mål och det ska vara klart till midsommar. Ett annat mål är att plocka bort minst 5kg, helst 8–10kg, även det före midsommar. Vi får se om det lyckas. Och tekniken får vara hur nördig den vill, bara den hjälper mig hela vägen dit =)

Följ mina strävanden på My.Nike.com/joakimnomell och Runkeeper.com/user/joakimnomell!

[tags]Träna, Träning, Fitness, Springa, Löpning, Löpträna, Löpträning, Löpband, RunKeeper, Löparskor, Skor, Nike, NikePlus, Nike Plus, Apple, Apple iPhone, Apple iPhone 3GS, iPhone 3GS, iPhone[/tags]

Ny våg: Wiscale från withings.com

Idag har jag fått hem en ny våg som jag beställde här om veckan, en digital våg från withings.com. Vågen heter Wiscale och är en digital våg som man konfigurerar för att ansluta till sitt trådlösa nätverk. Därefter skapar man ett konto på withings.com och kopplar vågen till detta. Alla vägningar skickas upp till kontot och lagras där och kan presenteras i snygga grafer och kurvor och man kan även ta del av det i sin iPhone-app!

Det var lite pyssel att få igång vågen och ansluta den och koppla den till kontot men när det väl var gjort fungerar allt bra. Vågen kan hantera flera användare och känner själv av vem som ställer sig på vågen. Man ska väga sig barfota för att vågen ska kunna mäta fettmassa etc och då känner den också av vem som står på vågen.

Nu har vi vägt in oss alla i familjen och angivit kön och längd.

Det som är riktigt smidigt med den här vågen är att den dessutom går att ansluta till mitt RunKeeper-konto. Varje gång jag väger mig uppdateras vikten på RunKeeper och beräkningen av kaloriåtgång vid olika aktiviteter blir så exakt det bara går.

Är man extra nördig kan man få vågen att varje vecka eller månad publicera vägningarna på Facebook och Twitter. Jag har aktiverat det på kul ett tag men tror inte det kommer vara igång särskilt länge :) Intresset för andra vad jag väger är nog ganska måttligt :)

[tags]träning, Träna, Fitness, Hälsa, Vikt, våg, Vägning, Withings, Wifi, Löpning, Cykling, Puls, Cykel, tandemcykel, Löpband, Pulsband, RunKeeper, Nike, NikePlus[/tags]

Resa till Leksand

På resa igen, denna gång mot Leksand för ett kundbesök. Tåget avgick 07:45 i morse så man är lite sliten redan vid framkomst, men så är det när arbetsgivaren vill spara kostnader på hotell. Då blir det ut i ottan och hem om natten.

Men än så länge har allt gått bra här. Jag och min kollega är här för att installera utrustning och introducera på den hos en dövblind kund. Men snart blir det tågdunk och kaffedoft på väg hem igen.

RunKeeper

Idag har jag skaffat programmet RunKeeper | GPS Fitness Tracking Using 3G iPhone for Running, Cycling, Hiking, Walking för iPhone 3G.

Det är ett program man installerar i sin iPhone som antingen med hjälp av GPS eller manuell inmatning av data håller reda på ens träning. Man knappar in om man ska springa, cykla eller gå, och sedan trycker man på start och börjar. När man är klar har RunKeeper med hjälp av GPSen i telefonen koll på hur långt du rört dig och i vilken hastighet och kan med hjälp av din vikt beräkna antalet förbrända kalorier.

Om du ser något intressant längs din promenad, löprunda eller cykeltur, kan du ta ett foto så sparas det och visas på kartan på rätt position som man själv eller andra sedan kan titta på. Vill man kan andra följa ens färd i realtid på kartan.

Utför man en aktivitet inomhus där GPS inte fungerar, så som löpning på löpband, simning, cykling på motionscykel eller kör ett pass i crosstrainer, matar man bara in starttid, total tid, avklarad distans och i vilket redskap så beräknas kalorier och ditt träningspass lagras bland dina övriga aktiviteter.

Har man en internetkopplad våg från WiThings så kan Runkeeper hämta aktuell viktdata från ditt viktkonto och direkt beräkna rätt kaloriförbrukning baserad på din exakta vikt.

Tillsammans med mina Nike+ skor blir detta ett mycket kompetent och smidigt redskap att hålla koll på min träning, se förbättringar.

Följ mina strävanden på My.Nike.com/joakimnomell och Runkeeper.com/user/joakimnomell!

[tags]Träna, Träning, Fitness, Springa, Löpning, Löpträna, Löpträning, Löpband, RunKeeper, Löparskor, Skor, Nike, NikePlus, Nike Plus, Apple, Apple iPhone, Apple iPhone 3GS, iPhone 3GS, iPhone[/tags]

Skorna håller koll på min träning

Nu har tekniken bokstavligen flyttat in i mina skor!

För någon vecka sedan hade vi inbrott på jobbet. En hel del värdesaker stals och några personliga tillhörigheter. Bland annat stals min kompletta träningsväska med skor, kläder och hygienartiklar. Så plötsligt kunde jag inte träna längre.

När det var dags att köpa nya löparskor blev det ett par Nike Zoom Aqualon + 3. Dels var mitt mål att ersätta mina skor från ÖB för 299kr som gav mig skoskav och ont i benen med ett par riktiga skor nu när jag bestämt mig för att komma igång med löpträningen ordentligt inför sommaren. Dels hade det såklart sina tekniska skäl =)

Ytligt sett ser skorna ut som vilka Nike löparskor som helst. Det enda som skiljer dem åt är att det finns ett litet fack under sulan i vänstra skon, ca 1x2cm stort. I detta hål lägger man en liten sensor som registrerar steg och sänder via en radiosignal iväg pulser. I iPhone finns en inställning för Nike Plus. När man aktiverar denna inställning dyker en app upp på någon av dina hemskärmar. Appen tar emot radiosignalen från sensorn i skon och omsätter den till fart och distans. När man kalibrerat sin steglängd kan den lätt räkna ut hur långt du sprungit och på vilken tid. Man kan sätta tids- distans- eller kalorimål och spara sina träningsresultat.

Och med ett armband kan man trådlöst styra iPhone att byta låt, få röstbaserad information om hur långt man sprungit, på vilken tid och hur lång tid per kilometer. Dessutom kan man starta och stoppa sitt träningspass utan att behöva ta upp telefonen.

Jag har just sprungit för första gången och det verkar fungera riktigt bra. Just nu innan jag kalibrerat min steglängd skiljer det ca 200 meter på 3km mellan löpbandets och telefonens distansangivelser. Det ska bli spännande att se om felmarginalen sjunker vart efter.

Otroligt nördigt men faktiskt väldigt nyttigt och inspirerande. Ett väldigt smart sätt att logga sina träningspass och se hur man förhoppningsvis förbättras.

Följ mina strävanden på My.Nike.com/joakimnomell och Runkeeper.com/user/joakimnomell!

[tags]Träna, Träning, Fitness, Springa, Löpning, Löpträna, Löpträning, Löpband, RunKeeper, Löparskor, Skor, Nike, NikePlus, Nike Plus, Apple, Apple iPhone, Apple iPhone 3GS, iPhone 3GS, iPhone[/tags]