Kategori: Ledarhundar

Tiden går fort när man har roligt! Snart är det tre veckor vi fått klara oss på egen hand, jag och min nya hund.

Det är en massa tankar som passerar när vi är ute och går, jag och min prinsessa. Senaste turen i parken drabbade jag av en sådan där vardaglig ödmjukhet eller vad jag ska kalla det för. Det var bara en av tusen och enklaste slaget. Vi kom och gick längs grusvägen precis som för några dagar sedan. Jag vet att här någonstans mitt i ett gräsområde ska vi svänga in på en smal stig. Det finns för mig inga bra riktmärken. Den gången började min hund tveka på steget och jag trodde hon tänkte strunta i stigen, så jag manade på henne att gå. Följden blev ett plask i en ganska djup vattenpöl! Åtminstone i mina öron lät det som om hon åter sa ”ja, vafan, jag försökte ju säga det men du lyssnar aldrig på mig!”

Idag hände samma sak. Jag bestämde mig för att anamma mitt eget resonemang att rätta henne först efter att hon gjort fel och inte när jag tror att hon kommer göra fel. Går hon förbi stigen kan vi ju alltid vända om och gå där fram och tillbaka tills hon väljer att markera stigen. För att hon vet att den finns råder ingen tvekan om.

Så idag saktade hon in på ungefär samma ställe och utan att ens svagt styra henne i selen uppmanade jag henne att jobba på. Den här gången girade hon höger för att runda samma vattenpöl som vi klampade i här om dagen. Därefter anslöt hon åter till vänster kant och jobbade på tills stigen in till vänster dök upp som hon givetvis markerade och svängde in på.

Jag kände att för varje dag som går, blir hon en bättre hund. Men framför allt blir jag en bättre förare! Man pratar om lyhörd hund men mer sällan om lyhörd förare och det gör mig så glad att jag trots allt kan bli bättre trots fyra tidigare hundar och 18 år som ledarhundsförare bakom mig.

När jag var ”ung” och hade min första hund, hade jag en mer avspänd stil, det inser jag först nu. Jag var inte så mån om att vara så perfekt i andras ögon. Här om dagen skrev jag om att jag nog tyckte det var lite jobbigt när min hund trängde sig i köer till bussen och spärren in till tunnelbanan. Egentligen är det ju ett naturligt sätt för våra hundar att arbeta. Dom vet att vi ska fram till bussen eller spärren, eller in i tunnelbanetåget, och människor och barnvagnar är hinder vi ska undvika fint. Hundarna är inte tränade att köa vilket skulle vara svårt att lära de. En alldeles för dynamisk situation.

Så, när jag var ung lät jag min dåvarande hund jobba fram dit vi skulle utan att bekymra mig särskilt mycket om jag fördröjde en medtrafikant 4 sekunder i en kö. Den hunden lärde sig förvisso med åren att köa riktigt bra, men de första åren var målet allt och vägen inget :) På senare år har jag kanske blivit mer rädd eller finkänslig, undrat vad folk ska tycka när vi dånar förbi och ställer oss först i kön. Jag har egentligen aldrig hört någon klaga men samtidigt tänkt att jag heller inte ser folks fula miner när jag tränger mig. Så egentligen har jag ingen aning om folk tycker det är OK eller inte.

Samtidigt frågar jag mig hur stor roll det egentligen spelar vad andra tycker för en sådan skitsak. Viktigast är kanske att hunden får göra sitt jobb? Här om dagen stoppade jag min hund som var på väg att glida förbi busskön fram till busshållplatsen. Dagen efter fanns ingen kö och då stannade hunden ungefär på samma ställa där jag avbrutit henne dagen före, alltså 20 meter före busshållplatsen.

Då bestämde jag mig för att åter bli en bra hundförare hellre än att försöka vara något jag inte har förutsättningar att vara. Jag kan inte vara en artig och perfekt medtrafikant i alla lägen.

Så igår när vi åter närmade oss busshållplatsen bestämde jag mig för att försöka. På lagom avstånd gav jag kommandot ”sök bänk” eftersom jag visste att där bussen stannade fanns en bänk. Jag märkte hur lilla Flinga travade på med mål i siktet och jag hörde svagt hur raden av människor med prasslande tidningar passerade på min vänstra sida. När Flinga vek in höger och satte nosen mot bänken var bänken full av sittande människor.

Då slog det mig att det nog är just det som känns jobbigt, vid sidan av mycket annat jobbigt. Att hunden ska tvinga bort känsliga Stockholmare från den bänkplats de erövrat :) Att tränga sig och vara till besvär. Givetvis fick hundens agerande effekten att en tidningsprasslande tjej reste sig och erbjöd platsen varpå jag svarade och tackade men bara ville låta hunden markera bänken som föremål men att det räckte. Jag tror tjejen satte sig igen. Vi tog några ytterligare steg förbi bänken och stannade. Sitta måste jag inte!

När bussen sedan kom stod vi plötsligt först i kön, ytterligare något som känns lite jobbigt. Men hundens fokus är dörren in i bussen och hellre den utgångspositionen än att glida förbi kön i det läget. Åter igen kände jag mig som en bättre förare!

Ett misslyckande har vi råkat ut för idag. Efter jobbet snabbrastade vi nära ”alkisparken”. Inte nog med att jag har en sådan hemma, jag har en vid jobbet också! Gräsplätten omges av ett ankelhögt staket och jag fick meddelandet av en medföljande kamrat att någon satt på staketet längre ned. Efter rastningen selade jag på Flinga och vi vandrade ner längs vägen. När vi passerade denna någon på staketet kände jag hur min hund ryckte åt sidan, personen i fråga skrattade märkligt. Min kamrat berättade att personen haft mat i händerna som min hund nafsat av. Exakt hur det gick till kan jag inte veta. Om personen sträckte maten mot hunden eller om hon gick så nära och frestelsen var för stor. Det är ju ändå Labradorer vi arbetar med. Men personens skratt lät inte helt ”vaket” så mitt eget antagande, av det och placeringen för intagande av sin måltid får mig att undra om vederbörande kanske ingick i A-laget.

Jag undrar nu så klart hur mycket det där förstörde för mig. Flinga har inte varit så närgången på andra människor men har varit väldigt stark när man förstärkt riktmärken och liknande med godis. Och en matbit i handen på en sittande människa tyckte hon säkert var trevligt. Men just i vår miljö förekommer ju dessvärre ganska ofta människor sittande i trappor vi passerar och de som sitter där är oftast inte ”Svensson”.

Men hur detta påverkar mig och min hund framöver får väl framtiden utvisa. Det hände några gånger att min första hund tog äpplen ur barns händer när de passerade i barnvagn och kanske sträckte dem mot hunden. Men då hade vi inga större besvär efter det. Jag brukar också försöka tänka att det kan finnas olika förklaringar till saker som händer även om jag blev jävligt arg just efteråt det som hände idag. Kanske sträckte vederbörande inte maten mot hunden, hon kanske sträckte sig efter det när det kom för nära? Personen kanske själv hade ett funktionshinder? Och även om vederbörande var alkis och sträckte maten mot hunden och tyckte det var kul eller sött, kanske han inte gjorde det av elakhet. Även om det innebär problem för mig framöver som den här människan inte kan ha rimlig chans att sätta sig in i. Den sista förklaringen kan vara att personen var paniskt hundrädd och blev skräckslagen av ett hundgap som sträcker sig mot hamburgaren och kanske inte kunde eller vågade och visste hur man skulle avstyra det hela?

Jag hann i stunden inte förstå vad som hände så jag reagerade med fördröjd utlösning. Jag kan inte veta om jag sagt något dumt om jag vetat vad som hände i stunden, men jag tror inte det. Då hade jag i så fall varit seende och kunnat styra upp det innan det hände. Kanske till och med gått en omväg förbi personen på staketet. Givetvis önskar jag att människor förstod vilka konsekvenser det kan få om man klappar eller matar i just det här fallet en ledarhund. Lång tids dressyr och träning kan behöva göras om och mitt största problem är att jag inte kan se och förebygga saker när de händer. Om min hund börjar dra ivrigt åt något håll kan jag inte veta förrän det är försent om det var på grund av att hon letade sig fram till rätt plats, lockad av en annan hund eller människa eller mat. Inte ens när något hänt kan jag veta säkert vad som hänt om jag inte har någon medmänniska med mig. Jag skulle på det viset altid vilja ha min instruktör Sara ett par steg bakom som refererar vad som är på väg att hända eller vad som just hände. Jag tror dock hon anser sig ha annat för sig ;)

Men det här är vår vardag, full av oförutsedda händelser som inte går att träna i förväg. Vi lever i en dynamisk miljö där det förekommer olika människor varje sekund. Om jag kunde sprida mer kunskap och information med föreläsningar så skulle jag gladeligen göra det. Önskar jag kunde leva på det!

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

Idag firar jag och min lilla Flinga två arbetsveckor på egen hand. Egentligen är det två veckor på söndag som instruktören lämnade oss.

Egentligen har inget nytt inträffat sedan mitt förra inlägg i ämnet. Vi jobbar på och allt går bra. Denna veckan har det kanske gått på lite lägre varv än vanligt eftersom husse har varit grymt förkyld och därmed orkat lite mindre.

Vi har egentligen inte haft några bekymmer alls. De små saker som finns har varit på grund av att vi tvingats utöka vår ganska futtiga rastslinga hemma och den har tvingats korsa inkörda vägar till buss och annat. Ibland har Flinga på väg till bussen tyckt att vi kunnat prova den här nya vägen istället, men husse har inte gått att lura.

En ny sträcka har vi gått som jag tidigare inspekterat med instruktör utan hund. Resvägen till en simhall jag nyttjar varje vecka. Vägen är väldigt okomplicerad, en ny tunnelbanestation, en kort sträcka till en buss som stannar mer eller mindre utanför badhuset. Tunnelbanestationen var så klart ingen konst. Däremot misslyckades vi lite med ett övergångsställe när vi kom fram till simhallen. Ett av mina barn visade oss på en stolpe som hörde till fel övergångsställe och där satte FLinga igång att rotera i cirklar av någon sorts glädjefnatt =) Det gick inte att göra om och välja rätt stolpe. Det får vänta till nästa vecka och då kanske det blir svårare och jag får vara mer noga.

Andra mindre missöden har berott på mig. Jag har trott att hunden varit på väg att driva med mig och korrigerat henne. Då visade det sig att hon varit på väg att göra rätt och jag gjort fel. Det är tyvärr inte helt ovanligt :) Då är det viktigt att inte lägga någon skuld på henne och hoppas att hon står på sig och gör rätt nästa gång igen. Jag jobbar med mig själv på att lita på henne, eller åtminstone låta henne göra fel färdigt först innan jag korrigerar.

denna gången handlade det om en trappa upp till vår rastplats. Där sitter ofta missbrukare och spretar med ben och kryckor och har spridigt påsar och tomma ölflaskor omkring sig. När Flinga var på väg mot trappan satt några där som vanligt och jag tyckte det lät som att hon var på väg emot dem. När jag ”rättade” henne hamnade vi istället vid ett stängsel vid sidan av trappan och man hörde riktigt hur Flinga tänkte ”idiot, vad var det jag försökte säga?” Ett ögonvittne jag tillfrågade berättade dessutom, för att strö mer salt i husses sår, att hon varit på väg att gå till trappan med god marginal från A-lagarna :) Men det var min rädsla att hamna mitt upp i dem som fick mig att göra fel. Det var bara att be Flinga om förlåtelse och åter igen lova bättring!

Idag på vår promenad hoppades jag kunna uppfylla det och hade en spion med mig. Men givetvis var trappan tom just denna eftermiddag :)

Jag vet inte om jag börjar bli ”gammal” och fin i kanten, för plötsligt har det börjat störa mig när vi tränger oss i köer. Jag tänkte på det senast på väg hem idag. Våra ledarhundar är ju tränade att betrakta rörliga och stillastående människor som hinder och när vi ska åka buss eller tunnelbana är det busshållplatsen, bussens dörr, spärren till tunnelbanan och liknande som är målet. Om folk står i kö betraktar Flinga det som ett hinder som ska passeras. Idag upplevde jag det extra jobbigt när jag upptäckte hur lång kön till bussen var och jag hörde raden av människor med prasslande tidningar som vi passerade. Plötsligt avbröt jag Flinga och stannade och tryckte in oss mitt i kön och då kände jag mig ännu dummare. Ingen har någonsin under mina 18 år med ledarhund yttrat missnöje över att hunden gör så, så det är mest jag som plötsligt tycker det är jobbigt.

Kanske är det en lite ny situation nu på busshållplatsen hem. I tunnelbanan råder ändå anarki och där känns det mindre besvärande när vi bara arbetar oss fram till en spärr. Det skulle ändå inte gå att försöka hitta och följa en kö i allt buller i vad mån sådana ens existerar.

Nu håller man på att bygga om på Gullmarsplan men tidigare när vi kom mot busshållplatsen kom vi framifrån och det var bara att stanna så var vi först utan att passera hela kön. Då kunde hunden jobba fram till målet utan att det kändes besvärande för mig. Nu kommer vi bakifrån och passerar alla människor som står och väntar för att komma fram till den punkt hunden lärt sig att söka upp.

Men å andra sidan om jag lär henne att ställa sig i en kö, lär jag ju henne att söka sig in i ett hinder istället för att undvika det vilket kan få dåliga konsekvenser senare. Samtidigt kan ju en kö variera väldigt mycket.

Så jag får nog lova bot och bättring även här och inte vara så finkänslig. Alla kommer ju med bussen ändå. En viktig fördel för oss att komma på tidigt är dessutom att kunna välja en plats som både är rymlig och bra för hunden så att hon kommer undan från gången. Idag fick vi välja en plats nära dragspelet i bussen och det var dessutom så trångt att hon inte kunde ligga vid mina fötter utan fick stanna ute i gången. Jag var hela tiden orolig för hur långt från de rörliga delarna av golvet hennes tassar befann sig.

Men nu är vi välbehållna hemma och husse är tröttare än hunden som verkar vara upplagd för ett par vändor till i rusningstrafiken.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

Nu har det snart gått en vecka sedan min instruktör åkte hem och det enda man kan säga att det har gått väldigt bra, till och med över förväntan. Med tanke på min vardag och miljö så kan jag inte tänka annat än att jag fått en utmärkt hund!

Under kursens gång lärde vi bara in ett fåtal vägar för att vara lite juste mot hunden. Två alternativa vägar till jobbet som bara de omfattar 6 stationer där vi utför någon form av byten och det är både bussar, pendeltåg och tunnelbana inblandade. Sedan lärde vi bara in en liten del av hemmamiljön, som omfattade två rastplatser och en del av ett köpcentrum. Tittar man på detaljerna i ”det lilla” är det väldigt mycket hunden ska lära sig och smälta.

Men vi gjorde det väldigt grundligt, först i koppel både tur och retur och sedan i sele flera gånger. Jag vet med mig att denna hösten kommer innebära en hel del resande för mig och Flinga och därför känns det lite extra viktigt att allt ska falla ordentligt på plats i början. Då tror jag grunden finns för en mer aktiv höst lite senare.

Denna veckan har vi dock tvingats utöka våra promenadstråk en smula i hemmamiljön, dock utan att förstöra det vi redan lärt in. Det är lite pyssel med att inte korsa invanda stråk allt för mycket så att de blir fel i framtiden.

I början av vår första vecka på egen hand tvingades jag ändå ut på en kortare resa över dagen. Under inkörningen valde vi med flit bort Stockholms Centralstation tills vidare eftersom jag till en början bara ville lära in sträckor som jag definitivt skulle använda regelbundet i början, och centralen är ingen plats jag passerar varje dag. Men denna gång tog vi oss till centralen själva men väl där fick Flinga avlösning av en kompis som ledsagare. Men jag tyckte ändå det var bra att hon fick följa med och känna på den tillvaro vi ändå ska leva i framöver fast i lätt form. Och hon fann sig väl till ro.

Under den första tiden tillsammans avråds man för att allt för vidlyftigt ta sig ut på nya äventyr och det tror jag kan vara ganska bra innan man lär känna varandra ordentligt. Hunden ska få smälta allt den lärt sig och vänja sig vid sin nya vardag. För trots allt är det nog viss skillnad på att gå i dressyr mot att gå i tjänst varje dag. Dessutom är det väldigt bra för mig som förare att under invanda former få lära mig känna min hunds reaktioner och signaler. Blir det väl grundat finns stora möjligheter för så kallad ”fri körning” framöver på platser där ingen av oss hittar.

Bara en ny sträcka har vi utforskat på egen hand denna vecka. Vi skulle återlämna min gamla hunds hälsojournal på Synskadades Riksförbund vid Skogskyrkogården. Sträckan i sig ligger llängs den tunnelbanelinje vi nyttjar även om vi inte tittat på själva stationen. Däremot hittar jag själv så bra så att jag skulle kunna gå i sömnen. Men för hundens skull tvekade jag lite först men bestämde mig sedan för att försöka. Gör man det är det väldigt viktigt att hjälpa hunden och vara tydlig. Men när vi klev av tåget valde hon direkt rätt riktning mot den enda nedgången och resten av vägen gick väldigt lätt. Så fort ett vägval blev synligt började hennes huvud gå fram och tillbaka och när jag då sa vänster eller höger lyssnade hon direkt och blev ivrig och glad.

Vägen tillbaka till tunnelbanestationen hittade hon själv, säkert och lätt som om vi gått där tusen gånger, så man kan säga att den hunden har ett grymt bildminne! :)

Men nu är det fredag och en arbetsvecka är slut. Idag har Flinga fått vara med på kundbesök även om vi åkte taxi dit och tillbaka på grund av mycket utrustning. Men samma sak där som med måndagens resa till Linköping, det är vår vardag och bra att vänja sig.

När vi kommer hem på dagarna märker man att det inte är så lätt att köra slut på den här hunden. Under kursveckorna var vi båda helt döda av alla intryck men nu finns mycket energi kvar i slutet på dagen. Det får vi kompensera med lösrastning och det är skönt att veta att det finns en hel del att ta av i framtiden :)

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

Så var det då dags för mig och Flinga att klara oss på egen hand. I förrgår åkte instruktören Sara hem. Visst känns det lite nervöst som alltid i den här situationen. Men samtidigt kändes det bra, att äntligen vara igång och den första veckan på kursgård i lugn och stabil miljö och den andra veckan i vår hemmiljö har ändå givit en bra grund.

Vår första dag på egen hand började kanske lite onödigt aktivt. En resa över dagen till Linköping var kanske inte det jag drömde om men gick inte att göra något åt. Men Flinga fick jobba på pendeltåget till centralen. Där har hon aldrig varit ännu så då fick hon vara ledig och gå med i koppel. Ledsagningen till tåget strulade dessutom så en vänlig kompis fick rycka in. Men vi kom med tåget och resan i övrigt gick bra. Även om Flinga inte behövde jobba så mycket så fick hon ändå vara med i det som också är en stor del av vårt arbetsliv framöver, timmar på tåg och i möten. Om jag nu hade varit det minsta orolig för hur det skulle gå så var det hur som helst helt i onödan. Hon finner sig till ro överallt och utstrålar lugn och säkerhet som om hon inte gjort annat i sitt liv =)

09:00: Vår första vanliga dag på väg till jobbet började bra. Vägarna hemma är inga konstigheter och hon travar med glädje till busshållplatsen. När vi kom fram till Gullmarsplan för att byta till tunnelbana, visade det sig hur det kan vara, helt plötsligt och när instruktören inte längre finns bakom, stannade inte bussen på rätt ställe. Men vi löste det. Först travade vi åt ena hållet där det bara blev glesare och glesare med folk tills busskurerna tog slut. Flinga verkade tycka det var ganska roligt. Sedan vände vi om och gick tillbaka och när hon fick syn på ingången till tunnelbanan blev hon väldigt glad. Men där ser man hur dynamisk vår vardag kan vara och hur lite kan ställa till med små svårigheter. Just detta var ju inte så allvarligt.

Resten av resan var inte så mycket att säga om, allt flöt på med största exakthet. Flinga går alltid ut och in genom samma spärrar även om det finns mängder att välja på. När vi kommer fram till Skanstull väljer hon oftast hellre att söka upp en hiss istället för att välja den trappa vi ska upp för. Men jag tror hon gör det för att trappan är väldigt smal, rymmer knappt två personer i bredd och i trappan finns ofta någon och då betraktar hon den nog som ett hinder. Men jag visar henne hela tiden trappan så får vi se vem som vinner :)

Nu kommer den tråkiga delen av dagen, då vi mest ska sitta stilla i väntan på att få åka hem =)

19:30: Och hemvägen gick lika fint den. Vi har ju gått den sträckan 2–3 gånger men åter igen verkade det som om hunden gått där hela sitt långa liv =) Det är fortfarande det här finputsandet i detaljer som krävs, det man säger tar ett år ungefär innan man får riktigt flyt i och jag har ingen brådska.

Mitt på dagen idag under lunchen besökte vi den park vi valt som rastplats. Vägen dit gick också så bra som den kan gå. Mycket folk i lunchrusningen, folk och hundar som sitter i trapporna där man ska gå som gör det svårare. Men jag tycker vi fick väl godkänt även där även om det fanns vissa inslag av ”förarfel”. Hunden blev störd av en privat hund och då trodde husse att Flinga avvikit från sitt uppdrag och rättade henne, trodde jag! Det visade sig att hunden som störde henne satt i själva trappan, så hon gjorde helt rätt! Men eftersom jag själv var osäker på vari felet låg så korrigerade jag henne utan större åthävor så jag tror nog det blir lika bra nästa gång.

här hemma klev vi av bussen några hållplatser förbi hemmet för att kunna rasta i en skog. Där har man givetvis grävt upp busshållplatsen, antagligen för att digitalisera den. Men där bussen stannar under tiden är det i stort sett bara en vägren. Men Flinga travade på målmedvetet till vägen in till skogen och efter avslutad rastrunda lika glad i hågen vägen hem.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

12:00: NU ÄR MIN GRUNDKURS AVSLUTAD! UNDER FÖRMIDDAGEN HAR VI GÅTT VÄGEN TILL PENDELTÅGET IGEN OCH DESSUTOM FILMAT DET. DET ÄR INGA TVEKSAMHETER OM ATT FLINGA HITTAR MEN VI BEHÖVER FINSLIPA OSS LITE MEN DET HAR VI EN HEL FRAMTID PÅ OSS ATT GÖRA. LITE SÅDANA SMÅTÖRNAR I SAKER MAN KOMMER FÖR NÄRA. MEN ANNARS FUNGERAR ALLT VÄLDIGT BRA.

EFTER EN SVÄNG TILL PENDELTÅGET GICK VI ÄNNU EN VÄNDA I CENTRUM OCH AVSLUTADE DET MED EN FIKA.

MEN NU ÄR DET OBÖNHÖRLIGT SLUT PÅ KURSEN. HUNDEN ÄR TRÖTT OCH HUSSE ÄR SEG I HJÄRNAN MEN ANNARS VID GOTT MOD OCH INSPIRERAD FÖR FRAMTIDEN. HÄR OM DAGEN RINGDE DEN ANSVARIGE FÖR TILLDELNINGEN FÖR ATT HÖRA HUR DET GICK OCH MAN KAN BARA SÄGA ATT DE ÄN EN GÅNG GJORT ETT BRA JOBB OCH HITTAT EN HUND SOM JAG TROR MATCHAR MIG PERFEKT!

MEN IDAG KÄNNS DET LITE VEMODIGT. JAG TROR JAG HAR LITE SVÅRT FÖR AVSKED NÄR MAN SKA SKILJAS FRÅN BRA OCH TREVLIGA OCH DUKTIGA MÄNNISKOR. PÅ ETT SÄTT ÄR DET LITE UTELÄMNANDE ATT JOBBA MED SÅNT HÄR MED NÅGON MEN DET HAR FÖRVALTATS AV TRYGGA HÄNDER. NÄR VI SA HEJDÅ SA JAG TYP ATT ”DU HAR VARIT TREVLIG OCH DUKTIG” MEN DET VAR NOG EN KORT SAMMANFATTNING AV TVÅ VÄLDIGT LYCKADE OCH TREVLIGA VECKOR. MIN INSTRUKTÖR DEN HÄR TIDEN HETER SARA OCH HAR VARIT KANON! FÖRUTOM ATT VI HAFT TREVLIGT, HAR JAG FÅTT PRECIS DET JAG ÖNSKAT I INFORMATION VAD JAG GÖR RÄTT ELLER FEL OCH VAD HUNDEN GÖR. DET UNDERLÄTTAR FÖR MIG ATT FORTARE LÄRA KÄNNA HUNDEN. ”NU HÖLL HON UNDAN BRA FÖR BARNVAGNAR” ELLER ”TITTADE PÅ EN HUND MEN PASSERADE” OSV. DET HAR VARIT VÄLDIGT BRA ATT VETA INFÖR FRAMTIDEN NÄR INGEN LÄNGRE GÅR BAKOM OCH BERÄTTAR VAD SOM HÄNDER. EN BRA GRUND FÖR ATT LITA PÅ OCH FÖRSTÅ MIN HUNDS SIGNALER. BARA EN SÅDAN SAK SOM ATT VETA HUR HON SER UT NÄR HON JOBBAR, MED HUVUD, ÖRON OCH SVANS SÅ ATT JAG VET ATT HON TRIVS MED DET HON GÖR.

DET HÄR HAR NOG VARIT DEN BÄSTA INKÖRNINGEN AV DE ALLA. JAG HAR FÖR VISSO HAFT BÅDE BRA HUNDAR OCH INSTRUKTÖR TIDIGARE, MEN KANSKE HAR JAG LÄRT MIG SJÄLV MEST DENNA GÅNGEN HUR MÄRKLIGT DET ÄN KÄNNS. ATT JAG VARIT MER INTRESSERAD OCH HAFT STÖRRE FÖRSTÅELSE FÖR FEL JAG SJÄLV GÖR NÄR JAG MER ELLER MINDRE OMEDVETET PÅVERKAT HUNDEN I TRON ATT JAG VETAT BÄTTRE OCH SÅ HAR DET BLIVIT FEL FÖR ATT HUNDEN GJORDE RÄTT FRÅN BÖRJAN. SJÄLVKLART HÄNDER DET ATT HUNDEN GÖR FEL ELLER FUSKAR LITE, MEN LIKA OFTA ÄR DET ETT FÖRARFEL. SJÄLVKLART HANDLAR DET OM ATT LITA PÅ HUNDEN OCH DEN TILLITEN TAR EN STUND ATT BYGGA UPP MED VARJE NY HUND.

NU HAR VI NÅGOT ATT BYGGA PÅ JAG OCH FLINGA OCH JAG HOPPAS INTE JAG SKA VARA FÖR NERVÖS NU NÄR VI SKA UT ENSAMMA I VERKLIGHETEN =)

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

14:00: Idag kör vi lite helgtidtabell med lite sovmorgon och lugnare tempo. Men så känns det som att det mesta stora är ”klart”, så klart det kan bli innan allvaret börjar på riktigt :)

På förmiddagen hade vi ett litet teoripass som handlade om hundöverfall, vad man ska göra då och hur man anmäler. Sedan pratade vi om riktlinjerna för hur någon som tillfälligt tar hand om en ledarhund bör hantera hunden. Inga direkta nyheter men väldigt bra att kunna lämna med hunden om man någon gång skulle behöva lämna bort den en kortare tid. Där beskrivs hur man ska gå med hunden för att bibehålla ledarhundsdressyren, att stanna för kanter och trappor, att hålla vänster kant och att undvika vägar som föraren går om möjligt. Ganska självklart men väldigt bra info som sagt.

Vid lunchtid skulle vi åka till CRT Zoologiska för att väga hunden. Nu har det gått två veckor sedan jag fick henne och vårt arbetstempo har så klart förändrats jämfört med hennes tidigare. Hon vägdes in förra fredagen och vägde då 28KG. Nu vägde hon 27KG och hon behöver således lite mer mat. Åtminstone just nu när tempot kanske är lite högre än vad det blir till vardags sen. Men då ser man i alla fall åt vilket håll det går och en våg på djuraffären är väldigt bra så kan man väga när man ändå är där och köper foder.

innan vi åkte till CRT skulle jag rasta hunden som vanligt. Den närmaste rastplatsen är ett litet skogsparti där vårt alkisgäng brukar husera. Bara en dag den här veckan har de suttit där men nu fanns de där igen. Denna gång hade de dessutom en hund med sig. Hunden skällde vilt ivrigt påhejad med skratt och glada tillrop från gänget vilket inte gjorde hunden lugnare direkt. Positiv hetsning skulle jag kalla det för och de skrattade och undrade varför den skällde på min hund men inte den framförvarande. Det var uteslutet att använda den vanliga rastningsslingan denna dag.

Det var inget direkt hundöverfall, snarare problem med hundhållning så jag ringde faktiskt polisens 11414-nummer och gjorde en anmälan. Även om hundarna aldrig kom nära varandra och inte till någon fysisk fight så försätts ju min hund ur koncentration. Störst problem och mest synd är det ju dock om hunden i fråga som har sådan husse. Stressen bara sprutar ur öronen på den att få leva i sådan miljö och med sådant ”stöd”. Vad som händer med anmälan får vi se. Men blir det fler anmälningar så blir det säkert åtgärd så småning om och säkert också om fler anmäler. Ett av våra barn har dessutom blivit jagad av en lös hund tillhörande alkisgänget när hon cyklade förbi. Då gjorde vi dumt nog ingen anmälan. Är det samma hund är det ju djupt tragiskt.

20:50: Kvällen sänker sig och Flinga sjönk ihop i sin korg! Ikväll har vi tränat på vägen till och från ett skogsparti som erbjuder klart bättre rastningsmöjligheter. Där har hon fått springa lös och övat lite inkallning. Det fungerade så bra så vi belönade oss alla med glass som avslutning innan vi gick hem. Nu är det bara gäsp och hopp i korg och slut för idag, tack för idag! En dubbel liten ångest kommer sakta krypande. Dels börjar jobbet snart på allvar, dels får vi från och med imorgon klara oss själva :)

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

15:50: Nu är första delen av en lång men givande dag avslutad. Vi startade lite senare för att få lite mindre folk och tog vägen till jobbet med pendeltåg och tunnelbana. idag gick det betydligt bättre för mig. Igår kände jag mig mer fumlig och vinglig och hade svårt att låta bli att styra hunden vilket fick en massa små irriterande fel som resultat.

Väl framme på kontoret lät vi hunden stanna där medan vi åkte för att reka en ny sträcka till en kvällsaktivitet jag kommer delta i en gång i veckan framöver. Vi konstaterade att vägen dit är helt OK att åka, men vägen hem blev längre och krångligare och med tanke på vilken tid aktiviteten slutar så nöjer vi oss med att åka kommunalt ena riktningen så kan man utöka det senare om man känner för det.

Men nu med bara 2 dagar kvar på kursen så kommer vi inte köra den nya sträckan. För övrigt var det inte så mycket att köra in då bussen stannar direkt utanför entrén mer eller mindre. Men vi ska ändå låta någon eller några veckor gå så Flinga och jag får landa i vår vardag innan vi tar itu med den tror jag.

När vi kom tillbaka till hunden som låg och vilade på jobbet, gick vi sträckan till och från rastplatsen en gång till. Och det är sannerligen ingen lätt match trots att vägen egentligen inte är så svår. Men den kantas av övergångsställen, jordgubbsförsäljare och en trappa där missbrukare sitter mitt i och dessutom med trappan full av ölburkar och annat. Det är egentligen ganska livsfarligt =)

Nu är vi hemma och vilar inför middag och sedan ett litet kvällspass i centrum runt stängningsdags. Jag vet inte varför jag inte tänkt på det förut. De flesta butikerna stänger kl19 och de 2 sista kl20 och den timmen är centrum näst intill tomt, bara att köra på i lugn och ro.

Hur vi sedan ska disponera de två sista dagarna får vi se. Givetvis kan man inte ha en instruktör efter sig i all framtid men jag vet ju hur det brukar kännas när man blir lämnad åt sitt öde och ska klara sig på egen hand. Men nu försöker vi ta ett problem i taget =) Och huvudsaken är att det kändes bättre idag. Jag kände mig gladare på mig själv och är väldigt motiverad!

20:20: Nu är det fredagskväll och vi har slutat för idag. Sista för ikväll blev ytterligare ett varv i köpcentret när de flesta butikerna stängt. Det var ändå lite liv och rörelse, ungdomar som chillade och någon sorts förberedelser för något uppträdande imorgon. Men det gick väldigt bra.

Men allt börjar bli harmoni här hemma nu med vår nya familjemedlem. Hon är lite som en skugga bakom mig, försvinner iväg och kollar ibland men kommer oftast tillbaka och lägger sig bredvid eller hoppar upp med framtassarna och vill bli kelad :)

Imorgon blir det nog lite sammanfattning och smått om det finns något att göra. Jag skulle ju vilja ha oss filmade i pendeltågs- och tunnelbanemiljö så vi har något mer än hinderbana ute på Almåsa. Men vi får se om det blir tid till det nu eller om det får göras senare. Jag vill ju helst att det ska ske när vi fått upp flytet lite, lilla Flingan och jag.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

17:30: Idag har nog varit den jobbigaste och ”sämsta” dagen hittills. Jag har känt mig trött och seg i huvudet, taskig balans och ranka ben, hunden är trött och hänger med huvudet, slarvar och fuskar som om det där med utbildning vore fullkomligt främmande =)

Den enda som behållit sitt vanliga lugn är instruktören som bara tycker vi är duktiga och jobbar på fint och gör framsteg, säger hon i alla fall =) Hon har naturligtvis ett namn, Sara heter hon och även om vi träffats förut har vi aldrig jobbat ihop. Men grymt kul är det och eftersom jag haft samma instruktör de fyra andra gångerna är det extra kul att jobba med någon ny. Hon ska få mer pluspoäng i min utvärdering om ett par dagar =)

Men trots att det känns så här och att mycket hänger på mig så misströstar jag inte. Jag vet att svackorna kommer med jämna mellanrum. Vi pratade om den beryktade tredje dagen då många på kursgården tyckte det var tungt. Men detta är tionde dagen och börjar man titta på detaljerna i vad vi hinner med så är det mycket att smälta på så kort tid. Om jag är trött och seg i huvudet av alla människor, ljud och intryck, vad är då inte hunden som dessutom ska ta sig igenom allt detta i knähöjd på stressade resenärer. Och vår väg är kantad av mysiga barn, bjäbbiga hundar och inbjudande människor och goda saker på marken. Så det är inte lite som ska tas in.

Sedan är det ju alltid lätt att ställa sig frågan varöfr det gick och kändes så bra i början och så ”dåligt” nu, hur mycket man än vet med sitt förnuft att det egentligen inte är så märkligt.

Ikväll skulle vi ha vandrat mer i vårt köpcentrum runt stängningsdags men har flyttat på den programpunkten till någon annan dag och det blir istället något lättare pass med rastning och apportering ikväll. Det kan kanske vara mer lagom för hund och husse.

21:40: Som jag skrev blev det lite rastning, planering inför morgondagen, lite kort lydnad och apportering och en kort tur över vårt torg som är lite lurigt ibland. Flinga och jag var båda lite mer pigga efter att ha vilat upp oss ikväll så imorgon hoppas jag vi är redo igen för en ny tur in till stan. Då ska vi nöta det som gick lite trögare idag samt en vända till i den nya rastplatsen.

Men nu, ska vi sova!!!

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

13:07: Nu börjar det bli mer arbete för Flinga. De första två dagarna har vi kollat in sträckor vi kommer använda oss av med Flinga i koppel för att få känna in miljön. Man måste inte göra så i framtiden för varje ny sträcka men såhär i början är det väldigt bra. Då ger man hunden tid att kolla lite extra som de normalt sett inte gör när de jobbar i sele. Nästa gång man går där med sele, känner hunden igen sig och vet vad som kommer och förväntas och det blir oftast rätt på en gång.

Igår fick hon jobba på vägen hem men idag fick hon jobba i båda riktningarna. Vi tog resvägen med buss till jobbet och med tåg hem så det blev lite variation. Och allt flöt på väldigt bra. Jag skrev någon dag ute på Almåsa Konferens att jag såg fram emot att börja jobba i min riktiga miljö. Även om den lugna tillvaron där ute första veckan är väldigt viktig att den just är lugn. Men nu är vi ute i vardagen och då möts man av ”riktiga” hinder i form av människor, barn och barnvagnar, mer eller mindre uppfostrade hundar, cyklar och uteserveringar. Så med tanke på vilken miljö vi nu rockar i så var nog Flinga väl förtjänt av den där mjukstarten. Lära känna varandra, få lite självförtroende innan allvaret börjar på riktigt.

Idag gick egentligen ingenting fel eller direkt dåligt. De små fel som skedde hängde mer ihop med mig och osäkerheten med den nya hunden. Ett av alla problem är att man då börjar styra hunden lite för att ”hjälpa” den i tron att den är på väg att göra något galet. Och så visar det sig att det är jag som är ute och cyklar och hunden gör rätt =) Men när jag är osäker på både mig och henne bannar jag henne givetvis inte och öser på med mer beröm när hon gör rätt och jag fel =) Det kommer hända många gånger igen =)

Ändå åkte vi idag i lunchtrafiken vilket ju ändå är lite lugnare än rusningstrafiken. Vi kommer nog få det hett om öronen framöver och just därför kan det åter igen vara bra att låta både mig och Flinga få lyckas under lugnare former.

22:55: Eftermiddagen har varit ganska lugn. Medan vi lät Flinga vila kontrollerade vi tillgången på det foder hon äter. Jag behöver även komplettera med en ny vattenskål och korg till jobbet. Dessutom gick vi för att kontrollera ännu en möjlig rastplats som jag kan använda när jag kliver av bussen från jobbet. Jag är nöjd med vad vi hittade eftersom jag nu har två bra ställen förutom den ganska minimala runda jag har alldeles hemmavid. Och just sådant här bakgrundsarbete är också viktigt och det är viktigt att göra det utan hund så att man inte råkar memorera in fel sträckor från början.

På kvällen skakade vi liv i Flinga igen och kl19 gick vi i vårt köpcentrum. Endast en mataffär och en McDonalds var öppet så det var minimalt med folk vilket underlättar både för mig och Flinga så här i början. Det är viktigt för henne att ”lyckas” under lugnare former för att sedan veta vart hon ska när det är trångt och fullt med folk.

Inne i centrumet övade vi också lite apportering. låtsades tappa vita käppen ett par gånger och den plockade hon upp med glädje. Senare ska vi prova med andra saker man kan tänkas tappa, så som nycklar och liknande.

Efter kvällsrastning var det tack och god natt och imorgon kommer vi ha nytta av den här lite lugnare eftermiddagen då vi ska ut och fara dubbla resvägar igen och både med tåg och buss.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

12:40: Nu har vi haft en ledig förmiddag på grund av ett läkarbesök men Flinga har så klart varit med. Ett ställe jag åker till max en gång per år så det blev färdtjänst fram och tillbaka. Men då fick vi lite transportpraktik. Men även sådant tar på krafterna för en ny hund, hela tiden nya intryck och kravet finns ju ändå på henne att vara duktig och lugn så nu är hon också ganska trött.

21:35: Under eftermiddagen har vi tränat vägen till och från jobbet igen. Jag kan åka till och från jobbet på 2 sätt, med buss eller tunnelbana och pendeltåg. Det blir ju i praktiken 4 sträckor för Flinga att smälta. Idag tog vi tågvägen till jobbet och bussalternativet hem, dels på grund av tidtabellerna och dels på grund av variationen. På jobbet fick Flinga ligga och känna in vår arbetsmiljö medan jag och instruktören gick ut för att utse rastplatser.

Väl hemma klev vi av bussen ett par stationer efter den jag annars ”borde” kliva av på. Då hamnar man vid ett skogsområde som medger väldigt bra rastningsmöjligheter. Sedan går vi tillbaka hemåt. Eftersom möjligheterna alldeles i närheten av hemmet är begränsade är tanken att ha lite alternativ så att hon kan få större ytor och lite variation efter en lång dag på jobbet. Sedan kan det lätt utökas.

Igår vid kvällsrastningen körde vi ju lite apportering så ikväll rastade vi bara och stod sedan ute och planerade morgondagen och fick på så vis även träna in en hel del aktivitet med passerande hundar och människor.

Men idag har jag gått med Flinga i sele i stan för första gången och det var riktigt roligt. Det är ju en ganska livlig miljö vi lever i och reser med pendeltåg, tunnelbana och bussar oftast i värsta rusningstrafiken. Så det är verkligen en nöt för Flinga att gnaga på =) Men idag fick hon arbeta i selen hela vägen från jobbet via Skanstull och till bussen på Gullmarsplan och det gick riktigt bra! Imorgon förmiddag jobbar vi sträckan i motsatt riktning och lite annat på eftermiddagen. Men mitt första intryck av henne i arbete i riktigt het miljö är väldigt positivt. Hon jobbar aktivt och bra och man måste snarare hålla ner hennes tempo i trängseln vilket jag gillar väldigt mycket. Jag märker också att hon är väldigt följsam när vi åker med kommunala färdmedel. Hon slinker in smidigt på bussen och lägger sig bra och tar liten plats vilket ju inte är något man direkt tränar hundarna till.

Så nu ska vi båda få en välförtjänt natts sömn. Jag har idag pratat med en av de andra kursdeltagarna som hemma på sitt håll sliter med ungefär detsamma som vi, fast i hällregn =) Men det är roligt att höra att det går bra även för dem.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

07:05: Morgonkaffet rinner igenom och man börjar sakta men säkert vakna till. Det har varit en orolig natt med framför allt en osalig Flinga som vandrat runt i lägenheten som jag har fått gå upp flera gånger och visa tillbaka till sin plats. Huvudvärken är enorm, men det blir säkert bättre snart.

14:03: Under förmiddagen idag satte vi igång direkt med att åka den vanliga vägen till jobbet inne på söder i Stockholm. Färden gjordes med Flinga i koppel för att hon ska få ha åkt den en gång och ta in alla intryck i lugn och ro. På jobbet tog vi en fika och lät Flinga känna in sin nya vardagsmiljö och sedan letade vi rätt på den ”lilla” rastplatsen för att sedan åka hem en annan väg som jag också behöver ha möjlighet att använda.

Väl hemma igen var det lunchtid och vi gjorde en grovplanering för veckan så att vi skulle hinna med allt på ett effektivt sätt och nu får Flinga koppla av och vila. Jag märker på henne att även hon är trött efter nattens vankande. Vi har bestämt att flytta in hennes korg i sovrummet bredvid min säng. Dels för att hon är van vid det nu från tiden på Almåsa och dels för att ytterligare knyta ihop oss.

Under dagens resande har hon visat sig vara en perfekt blivande storstadshund. Hon har fått knöla in sig under busssäten och åka tunnelbana och pendeltåg och hon är väldigt oberörd av det mesta. Fortfarande fuskar hon med trappor upp. Meningen är att hon ska ta ett steg upp med framtassarna och sedan stanna och vänta på kommandot att börja gå. Men istället fortsätter hon gärna upp för trappan som vanligt. Dels är hon nog lite lat men framför allt är det nog väldigt lätt att så att säga flyta med alla andra människor som rusar framåt. Det är något vi får jobba vidare på helt klart.

Här hemma har vi också lite att ta tag i. Skällandet och rusandet mot dörren när det ringer på eller när någon kommer hem och ropar hej eller hallå. Vi ska nu prova att inte ropa innanför dörren utan istället gå in och först när man är synlig säga hej. Vidare har vi bett barnen att inte hälsa på framför allt Flinga när de kommer hem. Det bygger på vanan att alltid bryta ut i glädjeyra så fort någon kommer och att man hälsar på människor som kommer.

Nu i eftermiddag ska vi ta en kort tur i vårt centrum, egentligen bara titta in och gå till djuraffären. Det finns inget där jag behöver just nu. Handlar gör vi ändå tillsammans och någon bra plats att lägga hunden på utanför mataffären finns inte. Då kan vi spara sådant tills det behövs. Vi har sträckor så det räcker att nöta in.

16:30: Nu har vi varit en sväng i vårt centrum och tittat lite. Just nu gick vi bara till hundaffären för att köpa hundgodis och sedan tränade vi in trappor och hiss som behövs för att ta sig in i centrumet. Det var rörigt och väldigt mycket folk. En dricka på ett café för att låta Flinga känna in miljön lite men hon somnade lätt under fikabordet.

Däremot var hon väldigt rolig inne på djuraffären. Hon skyggade undan bakom husse för godishyllan =) Påfrestningarna blev för stora av alla hyllor med godis, ben och grisöron och allt var förbjudet =) Vi ska gå dit en sväng till senare i vecka och se hur hon reagerar.

21:28: Nu är vårt kvällspass avslutat. Det blev rastning och lydnad i regnet. bortsett från att jag är ganska seg så gick det bra och jag fick påminnelser om att lydnad är glädje med krav i och då fungerar det lite bättre minst sagt.

Ikväll ska jag försöka sova tidigare och hoppas på en lugnare natt utan vandrande hundar. Åtminstone Flinga får flytta in sin korg bredvid min säng så är det nog lättare att styra såhär i början.

Imorgon blir det ytterligare en tur in till stan fast med motsatt upplägg och på eftermiddagen på grund av busstider. Tåg in till stan och buss hem med lite inventering av rastplatser på vägen.

Jag undrar hur det går för de andra ekipagen runt om i landet idag, om det regnar på dem och om dem är lika trötta som vi =)

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

10:30: Så var den sista kursgårdsfrukosten serverad och det sista teoripasset slut. Nu på förmiddagen har vi pratat om ”ledarhunden i samhället”, vart vi kan ta med våra hundar, lite hur vi framhäver vår möjlighet och vårt hjälpmedel. Vi pratade lite om det informationsmaterial som finns tillgängligt.

Nu är det fikapaus innan det är dags för det sista praktiska passet och det verkar bli hinderbana.

11:55: Nu har vi kört ett sista varv i hinderbanan. Det var ett pass för individuell träning men 3 av 4 ekipage valde att gå ett sista varv och vi filmade även detta. Ingen hund klarade sig från småfel men märkligt nog gjorde ingen hund samma fel. Flinga slarvade med de tunna markhindren som vanligt och på slutet krockade vi med en kon, men just det felet kändes mer som ett koncentrationsfel.Nu är det lunch och avslutningsfika och sedan åker var och en hem till sig. Eleverna får lämna sina hundar till instruktören för att återförenas på hemorten imorgon. Jag som bara har någon mil hem åker med instruktören och behöver inte skiljas från hunden.

15:35: Nu är jag och Flinga hemma igen! Efter lunch drack vi avslutningskaffe. Även om man vill hem och börja köra i ens vanliga miljö känns det lite vemodigt som alltid. Några man träffat igen eller lärt känna på nytt som var trevliga, och sedan framför allt miljön och maten.

Efter att alla sagt hejdå packade jag ihop mitt röriga rum, betalade notan i baren och satt en stund i solen och pratade med några deltagare som fortfarande var kvar. När några instruktörer monterade ner hinderbanan rastade jag Flinga en sista gång innan vi lastade in oss i bilen för att åka hem.

Väl hemma träffade Flinga vår privata hund Ella utanför innan vi gick in och lät henne undersöka sitt nya hem.

16:44: Instruktören har givit sig av för att checka in på sitt hotell och installera sig i nästa logement för en vecka framöver. Flinga har vandrat lite här hemma men ligger nu i sin korg och försöker koppla av men det händer rätt mycket runt omkring här jämfört med det lugn som omgivit oss under vilopauserna nu en vecka när det bara varit hon och jag. Den minsta skriker och kastar grejer och det måste vara en rejäl omställning men en verklighet att vänja sig vid. Kl18 kommer instruktören tillbaka för att börja titta på rastplatser och vägar dit och gå de sträckorna först i koppel och senare ikväll låta henne jobba. Först går vi nog utan hund för att välja vägar först så att man inte går och vänjer in fel vägar.

21:39: Nu har vi avslutat för idag. Det blev först en promenad utan hund i närområdet och som jag redan konstaterat finns det tunt med rastplatser där man inte behöver plocka upp bajset. Vi har åtminstone hittat en kortare sträcka som får duga framöver. Därefter gjorde vi svängen med hund och tog sedan en planeringsfika för att lägga upp struktur för de första dagarna hemma. Vi måste ju hålla upp fikatakten som vi är vana vid från Almåsa =)

Kl21 gick vi kvällens sista rastrunda och nu är det således slut idag. Imorgon börjar vi titta på vägen till och från jobbet.

23:49: Nu försöker vi göra kväll här men då dök ett nytt problem upp. Den hund vi redan har, Ella, verkar inte vara helt nöjd med förändringen som skett i hennes hem. Att Flinga som är ny i familjen vandrar omkring är ju inte så märkligt. Jag har fått gå flera gånger och lägga henne i bädden för att hon ska förstå att det är hennes nya sovplats. Det kommer nog ta sin tid men korgen är den samma som senaste veckan så att hon åtminstone känner igen den.

Ella däremot sitter i sin korg och ser olycklig ut, hänger med huvudet och svansen och vid ett tillfälle tidigare ikväll lämnade gemenskapen och gick ner på undervåningen och lade sig bredvid mattes tomma stol. Matte gick givetvis och hämtade henne för att hon inte ska känna sig utstött ur flocken men jag tror nog vi ska fråga min instruktör om råd imorgon.

Dels vill jag veta hur jag ska förhålla mig till Ella som egentligen är mattes hund redan sedan tidigare och jag behöver ju lägga min energi på Flinga.

Men jag antar att det ger sig om några dagar när de fått vänja sig vid varandra. Allting tar sin tid och för Flinga är det ett nytt hem, nya människor och platser, ett helt nytt liv. För oss andra inklusive Ella är det en ny individ som ska få sin givna plats i flocken. Gäller bara att göra det så bra som möjligt.

23:54: Nu har Flinga nog förstått att det är i korgen hon ska sova. Trots att hon är uppe och tar några varv återvänder hon nu till korgen självmant. Kanske kan jag blunda lite nu så man är alert när klockan ringer om 6,5 timmar…

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

11:50: Idag öser regnet ner men vi är ändå glada att vi sluppit regn hela veckan. Eftersom det är helg fick vi sovmorgon — 30 minuter =) Men det var ganska skönt och välbehövligt ändå.Det blev ganska sent igår så det var segt upp idag. Bara 2 öl i baren, men klockan hann passera halv två innan jag låg i sängen. Det var helt klart för sent och det straffade sig med huvudvärk och tjut i öronen periodvis.

Men dagen har ändå börjat helt ok. Första passet var teori som handlade om hundens språk och sinnen. Vi pratade om hur hundar signalerar till varandra visuellt och akustiskt med ljud. Sedan pratade vi om hundens syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Jag tycker det är ett grymt intressant ämne både i teorin och praktiken och tycker jag är en av grundstenarna till att förstå sin hund och själv göra rätt i kommunikationen med hunden. Väldigt viktigt för oss som inte ser eftersom ögonkontakten och att se och läsa hunden är en stor bit. Då är det bra att känna till så mycket som möjligt för att kunna kompensera.

Nu precis före lunch fanns tid för ett kortare praktiskt pass. Flinga, jag och min instruktör gick då ytterligare ett varv i hinderbanan som nu var ombyggd till en mer avancerad sådan med höjdhinder för att försvåra lite för hundarna. Flinga slarvade lite med markhinder igen men alla andra hinder gick som på räls. Hon tycker verkligen hinderbana är skojigt och svänger mer än gärna in på vägen dit.

17:24: Lunchpasset var väldigt skönt. Jag åt ganska fort och gick därefter upp och la mig för att blunda en stund. Jag fick snart sällskap av min hund i sängen, men hon var alldeles för varm och tillgiven för att jag skulle kunna stå emot den här gången =) När hon la sig tätt intill med huvudet på armen smälter man liksom och det var inte svårt att somna.

Kl14 var det så dags för eftermiddagspasset som var utomhus och kallades ”upplevelsepromenad” i brist på bättre ord =) Vi gick helt enkelt en sväng och utförde lite övningar längs vägen, bland annat så kallade omkörningar där man helt enkelt får veja för människor och hundar som står stilla mitt i vägen. Det är en väldigt bra övning som lär våra hundar att människor också kan vara hinder och inte bara döda föremål.

Promenaden slutade nere på Almåsas strand där vi möttes av lite störning i form av människor som ville bjuda våra hundar på godis, tyvärr inte helt ovanligt förekommande i verkligheten.

Efter detta traskade vi tillbaka till rastplatsen där vi dels fortsatte med lite störningsövningar, människor som ville hälsa på oss och hunden, bjuda på godis eller leka. Därefter körde vi inkallning bland andra kopplade hundar och lite fotgående bland andra hundar. Väldigt nyttiga övningar. Enda tråkiga som är svårt att göra något åt är att hundarna känner oss, varandra och instruktörerna och förstår mycket väl att det är dressyr på schemat. När man kommer ut i verkligheten så brukar dessa övningar inte gå lika smärtfritt till en början, men då vet man förhoppningsvis hur man ska hantera de.

Därefter var det kaffe och macka och information från Sveriges Ledarhundsförare som kommer och informerar på alla dessa första grundkurser för att värva nya förare. Själv är jag redan medlem så informationen kändes inte så välbehövlig och dessutom flöt diskussionerna som vanligt ut lite väl vidlyftigt och drog ut på tiden lite.

Nu har vi åter stängt in oss på rummet medan regnet fortfarande öser ner och tar lite välförtjänt vila för att smälta intrycken och avleda huvudvärken. Egentligen känns det läge för en bastu före maten som idag är en tre-rättersmiddag och serveras kl19, men när jag sjönk ihop på sängen rann orken lite av. Ikväll ska det vara lite samkväm som avslutning på kursen och åtminstone nu känner jag mig lagom motiverad. Får se om det ändrar sig. Men inget mer pass står på dagens schema. Hade det inte varit så katastrofdåligt väder hade jag velat filma Flinga i hinderbanan igen nu när den blivit svårare men det får vänta tills dess om regnet upphör och hoppas det gör det innan vi far hem imorgon.

23:18: Åter på rummet och bäddar ner i sängen. Kvällen är slut och middagen var god och trevlig, för-, varm- och efterrätt och två pilsner och sedan började jag gäspa redan klockan nio =) Flinga fick sin sista rastrunda och därefter stod vi utanför ett gäng en stund och snackade. Det har slutat regna i alla fall. Nu ska vi ladda med sömn inför sista dagen på kursgård innan allvaret börjar hemma.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

07:18: Det är redan fredag och bara tre dagar kvar tills den gemensamma kursen är slut och var och en fortsätter på hemmaplan. Det har kommit till det stadiet att vi förare fått börja rasta själva, kanske med någon spionerande instruktör i bakgrunden. Om min instruktör stod gömd i någon buske eller ej vet jag dock inte men rastningen nu på morgonen gick finfint. Flinga gjorde några skumma svängar, en in på en parkering som hon annars brukar gå rakt över som ett streck. Men antingen ville hon driva med mig lite nu när vi var på egen hand vilket inte är helt ovanligt. Hundarna är mycket väl medvetna om det går någon bakom med koll eller inte. Det kan också ha varit så att just en spionerande instruktör stod och gömde sig bakom någon bil som Flinga ville söka upp. Vi får höra nu till frukosten antar jag.

13:08: Solen skiner fortfarande trots att man hotat med regn. SMHI-appen i min telefon sa en massa regn, men ännu har inget hänt. Men dagen är inte slut än.

Ingen instruktör sade sig ha stått på lur på parkeringen men när vi gick där igen fick det sin förklaring och den bestod i en väldigt nitisk hund som ville följa parkeringens kanter runt istället för att gå rakt över. Så Flinga gjorde helt rätt egentligen. Nu när jag vet att hon inte försökte driva med mig har vi kommit överens om en kompromisslösning hon och jag =)

Under första hälften av förmiddagspasset träffade vi åter veterinären och pratade denna gången om sjukvård istället för friskvård. Vi gick igenom ohyra, magproblem till följd av allt våra hundar kan sätta i sig och diet och vätskeersättning efter magsjukdom, öronbehandlingar och lite sådant grundläggande. Jag fick för mig att vi också skulle få lära oss lägga tassbandage men det var på grundkurs 3 om ungefär 2 år som det står på programmet. Nåväl, jag kan det ju redan och det är en övning som det är bra om man hunnit bli van vid sin hund och kanske inte helt lätt såhär första veckorna. Hundarna har ju svårt att låta sig visiteras utan att börja tramsa =)

Efter förmiddagsfikat fram till lunch var det enskilda övningar med sin instruktör igen. Jag vill ju köra mer dressyr egentligen men det kan vi göra när som helst senare. Men hinderbanan finns bara när vi är här på Almåsa så den valde vi och gick två gånger. Denna gång gick det betydligt bättre och Flinga klev bara över samma markhinder en gång så att vi fick ta om det. I övrigt gick hinderbanan finfint och hon är snabb och glad och tycker det är störtkul! Det enda är att jag fortfarande känner mig osmidig och oföljsam och tycker synd om Flinga som får släpa runt på ett gammalt kassaskåp men jag vet att det med tiden snart blir bättre igen. Att inte ha gått med hund på länge och åka på tok för mycket färdtjänst sätter verkligen sina spår och det pirrar i kroppen av glädje att slippa det framöver.Det jag främst är orolig för är att jag gått och blivit för lat, men jag lovar Flinga och mig att ändra på det i så fall. Den här hunden har verkligen potential att bli exakt hur bra som helst om jag bara låter henne utvecklas och utvecklar mig själv också, amen! :P

Precis före lunch hade vi lite selvård, justerade selen nu när den börjat mjuka upp sig lite samt satte på ”Ledarhund, var vänlig rör mig ej”-skylten. Snart bär det av till Västerhaninge för en liten tätortspromenad. Ikväll ska veterinären besiktiga våra hundar för att godkänna att de går ut och då får vi se vad Flinga tycker om det. Men jag är inte det minsta orolig för att det inte ska gå bra.

18:18: Stadsvandringen är avklarad och därefter kom regnet =) Vi lastade oss i bil och minibuss och åkte till Västerhaninge som inte ligger så långt från Almåsa. Där Gick vi först en runda med våra hundar i koppel. Rundan omfattade det mesta, lite gångväg, övergångsställe, en tågstation med tillhörande dörrar och trappor samt en djuraffär och ett café. När hundarna fått gå rundan ett varv i koppel gick vi samma varv i sele. Jag har inte hunnit fråga de andra hur det kändes men när rundan avslutades på cafét var alla vid gott mod. Förutom några alkisar på en parkbänk som kastade någon sorts hästskor efter ett av ekipagen så inträffade inga missöden.

Flinga höll ett högt tempo och var ganska taggad. Vi noterade lite slarv med trappor och att hon verkade vilja undvika dörrgaller. Men vi får kika mer på det sen när vi kommer hem. Det var i alla fall ett litet smakprov =)

23:54: Då var fredagskvällen slut. Kvällspasset kl19 bestod i genomgång av den förbindelse man ska skriva på där man åtar sig att ta hand om hunden på bästa sätt efter gällande lagar och regler. Den innehåller egentligen bara självklarheter tycker jag, som att man ska använda sin ledarhund aktivt, följa de lagar som gäller för hundhållning och att Synskadades Riksförbund har rätt att ta tillbaka hunden om man misssköter den. Därefter tog veterinären emot varje ekipage för att göra en sista besiktning, väga hunden och kolla vaccinationer och liknande. Flinga klarade sig bra och lät sig klämmas och kännas på utan protester och hoppade gladeligen upp både på veterinärens bord och våg.

Sedan satt vi och pratade en stund, åt ost, kex och chips en stund. Ute öste regnet ner och ingen var särskilt pigg på att gå ut och en hund hade verkligen ingen lust att klampa runt i vattenpölarna =) Flinga hade dock inget emot att gå och när vi till slut tog betäckning inne kunde jag vrida ur både kläder och hund =)

Nu återstår bara två dagar på den första delen av kursen innan det bär av hem för fortsättning på egen hand med instruktör.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

11:36: Ny dag igen och redan torsdag. Tiden bara flyger fram! Dagen har hittills varit rätt soft, men inte så soft som vi bestämde igår när det framkom önskemål om att skapa en större lucka i programmet för egen tid. På förmiddagen agerade vi draghjälp åt ett ekipage som ville ha lite hjälp att få upp farten och Flinga hade inte mycket emot det =) Promenaden slutade nere vi stranden där samma ekipage skulle prova en kontaktövning genom att bada tillsammans i Horsfjärdens lugna vatten. Självklart åkte videokameran fram och husse och hund hade riktigt roligt i vattnet och övade även inkallning även i simmande form och det gick alldeles utmärkt. Jag tror faktiskt det blev ett riktigt fint filmklipp! Först blev Flinga avundsjuk och satt och pep och ville också bada och så fint väder som det är nu blev jag också sugen. Jag har nästan lovat Flinga att bada med henne någon gång under veckan. VI får se om jag klarar av att hålla det, jag som egentligen är en badkruka.

Klockan 10 var det dags för förmiddagsfika och en sorts ”hur mår vi”-runda liknande den vi hade igår och stämningen var klart mer uppåt och folk och hundar verkade mer på hugget igen. Själv framförde jag en gammal åsikt på nytt om att kursen borde innehålla mer praktik i ämnet kroppsspråk och röst. Teorin kommer senare i veckan men jag kan tycka att den skulle kommit tidigare och som sagt mer praktik.

Man kan behöva hjälp när man ser att veta hur hundar i allmänhet, och ens egen hund i synnerhet reagerar på ens rörelsemönster eftersom man inte kan se hundens signaler själv. Kanske lära sig förstärka kommandon med handrörelser, att man inte bör böja sig över hunden utan istället knäa bredvid när sele och koppel ska på och liknande. Jag tror att det underlättar kontaktskapandet med hunden. Själv fick jag lära mig med min andra hund att inte böja mig över honom eftersom han då tolkade det som något hotfullt som den lite mjukare individ han var och då kröp ihop och skyggade. Det tog lite tid och en del tjat från instruktör att vänja sig av med det och jag tror jag oftast lyckas. Sedan är det ju svårt att veta hur ens hund uppfattar det om man när man jobbar i sele böjer sig lite fram för att klappa den på bogen eller halsen för att ge beröm. Skulle den då uppfatta det som något lite farligt, skulle ju det den just presterat kunna bli uppfattat som något negativt.

Ett annat sådant exempel kan vara vid inkallning, att stå rak i ryggen och blicken framåt och inte nedåt på hunden, eller lite lekfullt förflytta sig när hunden är på väg in. Själv vill jag dels ha hunden nära mig när den sitter fot och dels uppskattar jag när hunden är fri om den duttar till på handen när den passerar och försöker lösa det genom att man knyter handen med en godis i. Man kan prova att inte varje gång ge bort godisbiten utan bara göra min vänsterhand intressant.

När det gäller oss synskadade som kanske inte har ett helt ”normalt” kroppsspråk om man jämför med en fullt seende och i det här fallet hundens dressör så är det väldigt bra om man gör så mycket som möjligt rätt. Sedan tål våra hundar missförstånd så klart.

Efter ”hur mår vi”-rundan var det fotografering av hund och förare till tjänstehundslegitimationet ledarhundsförare bär med sig. Jag passade på att ta egna bilder och min instruktör gjorde det samma för att sända till dressören.

Nu återstår bara dryga 20 minuter egen tid fram till lunch och klockan 14 börjar vi igen.

18:30: Dagen lider mot sitt slut och middagen är avklarad. Kl14 hade vi ett praktiskt pass som kan vara väldigt roligt men oftast går bra, så även idag. Det var så kallade hälsa-övningar, eller borde man kanske säga hälsnings- eller hej på dig-övningar. Vi möter ju ofta bekanta och obekanta i vår vardag som stannar och vill prata och då är det viktigt att hunden inte tycker att den ska ingå i hälsningsproceduren. Så när man stannar och ska prata med någon sätter man först hunden fot och därefter hälsar på vem det nu kan vara. Det låter kanske fånigt så här i text men ack så viktigt i vardagen.

Men våra nyexaminerade hundar klarade detta som en dans så vi gick över till nästa del som var fordonsträning. Praktiskt vad som gäller och hur man lastar i och ur en bil, att man ska kontrollera så lastutrymmet är tomt, att man själv sköter i och urlastningen och inte låter eventuella chaufförer göra det och så att det sker på ett säkert sätt för att hunden inte ska hoppa ur okontrollerat och hamna i trafiken och bli påkörd.

Men åska i fjärran och ett lätt duggregn jagade in oss för ett teoripass under eftermiddagens andra del efter kaffet. Det handlade om lagar och förordningar. I korthet handlar det om vilka lagar som gäller för oss och våra hundar när det gäller jakt och hundhållning, det så kallade ”koppeltvånget” som egentligen är ett felaktigt uttryck. Egentligen står ingenstans om koppel,tvång, bara att man ska ha hunden under sådan uppsikt som om den vore kopplad, typ. Så har vi lydiga hundar så behövs inget koppel även under jaktperioden. Däremot, om hunden skulle jaga och/eller skada vilt kan man bli dömd för det. Dessutom pratade vi om regler kring transport av hundar i bil, hur länge en hund får sitta i en stillastående bil, högst tre timmar, eller högst 6 timmar under transport. Vi pratade även om reglementet kring att hålla hundar kopplade eller i bur inomhus vilket inte är tillåtet. Dock Kan vi ha våra ledarhundar kopplade inomhus i väntan på en eventuell friskrivning eller prövning.

Sedan växlade diskussionen in på tillgänglighetslagstiftning och Synskadades Riksförbunds engagemang, eller kanske brist på engagemang när det gäller att påverka en tydlig friskrivning vad gäller nedskräpning i form av hundbajs samt friskrivning till det här med förbud mot kopplad hund inomhus. Därefter gled diskussionen vidare in på mitt favoritämne, Synskadades Riksförbunds totala brist på marknadsföring av ledarhunden som hjälpmedel och hur det påverkar tillgängligheten negativt i samhället.

Därefter kom jag och min instruktör försent till middagen eftersom jag behövde lite hjälp med Flinga. Alla har vi en svacka under kursens gång både här och hemma, och idag kom min svacka. Flinga ”ville” plötsligt inte sitta korrekt fot. Jag tyckte hon satte sig lite för långt bort och lite för snett och ständigt reste sig ur kommenderat sitt. Jag vet ju hur man gör, men ville kanske mer veta om — det klassiska — hon inte förstod mig eller inte brydde sig tillräckligt och om jag kunde förbättra något i mina signaler och kroppsspråk till henne. Vi provade lite helt kort med gott resultat och bestämde att fortsätta senare.

22:40: Lugnet har åter sänkt sig och folk och fä har gått in på sina rum för natten. Man är alldeles för trött och fokuserad för att orka med något barhäng =)

Efter middagen bestod kvällspasset av teori med veterinären. Ämnet var friskvård. Och några punkter var så klart val av foder och konsekvenser av mindre bra foder. Vi pratade kloklippning, pälsvård, bad av hunden samt val av leksaker. Vi pratade även om vikten av att vara den som både utfodrar hunden och vara den som kammar och kelar och vikten av att inte låta andra ta över den viktiga biten så att bara själva arbetet är det som återstår för oss.

Sist gjorde vi ett försök till praktisk genomgång av visitation av hunden vilket man bör göra regelbundet. Kolla nos, tänder, ögon, öron, hals, ben och hull. Men med fem ganska ivriga hunder blev till slut övningen ganska teoretisk åtminstone för mig som inte behöver få det handgripligen visat för mig. Men huvudbudskapet var ändå att om man tar visitation för vana och vi vet hur hunden känns, luktar och är när den är frisk, är det också mycket lättare att upptäcka när den blir sjuk.

Efter kvällskaffe och macka åkte gitarren fram och några klinkade och sjöng en stund medan jag halvlåg i soffan och kliade Flinga på magen och längtade efter sängen =)

I morgon blir det mer teori med veterinären, fast denna gång om sjukvård och sedan ska vi också åka in till Västerhaninge på eftermiddagen för att för första gången gå med våra hundar i tätortsmiljö. Det blir nog stort för våra förstagångsförare som hittills traskat längs öde grusvägar som uppvärmning. Men imorgon blir det trafik och folk med i bilden. Självklart är även jag nyfiken på hur Flinga och jag kommer att fungera, men jag tror jag redan vet ;)!

Godnatt!

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

10:05: Ny dag och nya äventyr! Inatt har jag sovit bättre. Vaknade vid 04:30 i tron att jag försovit mig men lyckades sedan somna om. Rastning som vanligt kl07:00 och frukost kl07:30. Dagens första pass kl09:00 var ett teoripass som handlade om ledarskap / relation och handlade om hur man är en bra ledare för sin hund, givande och tagande. Vi pratade även om vikten av kroppsspråket för att våra hundar ska kunna läsa av oss på rätt sätt och hur vi använder rösten som det viktigaste instrumentet. Nu är det fikapaus igen.

13:46: Andra halvan av förmiddagen var det så dags för en första promenad i hinderbanan, en väldigt enkel sådan enbart bestående av så kallade ”vejningshinder”. Hinder av väldigt enkel karaktär för att hund och förare ska få känna varandra på pulsen. Hinderbanan innehöll inga heltäckande mark- eller höjdhinder. Flinga såg till att husse klarade det utmärkt och efter två varv i banan gick vi ut på en promenad för att för första gången rasta Flinga lös. Jag tror att alla andra redan hunnit med detta men nu var det vår tur. Och visst var det lite nervöst om hon skulle lyda mig även om följsamhet och inkallning i koppel fungerat väldigt bra hittills så är det ju inte riktigt samma sak som på distans även om det är den viktigaste början.

Men det gick jättebra och vi gjorde några mycket lyckade inkallningar med och utan godis och med mycket beröm. Vi gjorde även lite stegförflyttningar utan koppel och Flinga kändes som klistrad vid mitt ben och sådana förflyttningar som att ta steg bakåt, vända helt om och liknande lurade inte henne. Inkallningarna på avstånd gick också väldigt bra, hon kom skuttande och kastade sig in i fot. Jag tror vi redan är väldigt kära i varandra!

Det var med ett lättat hjärta vi återvände för att fortsätta ätandet, fast nu lunch. Lunchrasten som i vanliga fall är 1,5 timmar ägnades åt information från Synskadades Riksförbund, först från redaktionen för tidningen ”I selen” som är vår ledarhundstidning, och sedan från ledarhundsverksamhetens chef. Säkert värdefull information för våra förstagångsförare, men inga nyheter i alla fall för mig. Men informationen var av den mer obligatoriska arten tror jag, trots att den var på vår fritid, lite dumt. Nu är den i alla fall slut och mer uteövningar väntar.

19:27: Hej och hå vad tiden går fort här! Första delen av eftermiddagen efter lunch innebar ytterligare ett pass i hinderbana, fast denna gång en mer avancerad version med markhinder och lite tätare hinderformationer. Jag gick banan två gånger även denna gång och vi gjorde det inte felfritt, men det gick väldigt bra och jag hade en hund som klart uppskattade det. Vi sprang ner ett par ”trebeningar” och Flinga stannade inte för ett av tre markhinder. Hindren vi rev kändes mer som ett följsamhetsproblem från min sida. Kanske lite ovan vid ny hund, lite nervös av ny instruktör och spionerande folk i skogen, men säkert lite också att hund och förare just börjat gå tillsammans. Markhindret Flinga ”glömde” stanna för var en väldigt tunn ribba på marken så hon tyckte nog att det knappt var ett hinder. Och på stan hade storleken motsvarat en liten avrinningskanal i trottoaren och den hade man kanske inte stannat för. Men hinderbana är hinderbana.

Andra varvet blev jag och Flinga filmade med min videokamera för att senare läggas ut på nätet. Det varvet var inte heller felfritt men så är verkligheten inte heller perfekt så jag är nöjd! Särskilt nöjd med en glad och positiv hund och hon gör mig verkligen glad med sin glädje!

Andra delen efter eftermiddagsfikat bestod av ytterligare ett teoripass. Denna gången med rubriken ”dressyrteknik”. Vi fick höra lite om våra hundars liv och tillvaro innan de hamnat hos oss och hur dressyren tills nu sett ut och hur den ska se ut framöver för att vi fortsatt ska få ett bra resultat.

Dressyren på våra ledarhundar är enormt viktig eftersom mycket av det de gör för oss är väldigt onaturliga uppgifter för en retriever och därför betyder dressyren och samarbetsviljan allt. Dressyr låter kanske lite tungt och tråkigt men ska inte vara det. Fyllt med krav givetvis, men kryddat med glädje och kärlek. Och att man får mycket gratis genom att väva in dressyren i vardagen och inte nödvändigtvis på en gräsplan. Dressyr i form av följsamhet i koppel, inkallning, sitta fot innan mat, sitta fot vid koppling inför rastning är saker som är väldigt lätt att stoppa in i sin vardag med hunden och på så vis ha mycket gratis. Och om något går fel backa ett par steg och tänka efter vad som kan ha blivit fel, och sedan ta några steg tillbaka i dressyren. Grunddevisen om hunden inte gör det man vill är väldigt bra: antingen förstår den inte vad du vill, eller så bryr den sig inte tillräckligt mycket om dig. Och beroende på vilket av dessa två så får man välja metod för att gå vidare.

Dressyr tror jag nog är lite av det roligaste och ger så mycket kontakt och glädje när det flyter! Och hundens samarbetsvilja är inget man har, det är något man förtjänar!

Vi brukar ibland skämta om tre olika typer av fel, lite av intern humor i ledarhundssammanhang. Antingen är det FF = förarfel, eller HF = hundfel eller IF = instruktörsfel och trots att man gärna skyller på hundfel är det skrämmande ofta förarfel. När man analyserat det hos sig själv och jobbar framåt har man vunnit mycket!

Middagen var som vanligt fantastiskt god och pausen nu efter fram till 19:30 känns välbehövlig. Sista passet för kvällen blir vårt första gemensamma dressyrpass och då ska vi ägna oss åt inkallning och det blir förmodligen ”kurra gömma”-inkallning, att någon håller hunden, föraren springer och ropar på hunden och gömmer sig. Sedan släpps hunden som förhoppningsvis väldigt mycket längtar efter sin förare och kommer farande och möts av mycket glädje. Visst är jag nervös att lilla Flinga ska skita i mig och gå och beta i skogen istället =) Men vi får se hur det blir.

23:46: Nu är ännu en dag slut och vi ligger i varsin bädd och Flinga snarkar lätt medan jag bläddrar igenom nätet en sväng innan det är dags att blunda.

Kvällens dressyrpass var roligt och gick väldigt bra. ”Kurra gömma”-inkallningen gick som på räls och ingen hund övergav sin förare. Det gick till som jag beskrev tidigare, en instruktör höll hunden medan vi gick iväg, ropade på hunden en gång och sedan gömde oss i skogen. Sedan ropade man igen och instruktören släppte hunden. Eftersom våra hundar är olika individer hände lite olika saker men alla hundar hade bråttom att söka efter sina förare. Vissa hittade oss direkt medan andra fick leta lite. Flinga la in turboväxeln och hittade mig på en gång.

Sedan gjorde man samma sak igen men gömde sig på ett annat ställe. Alla hundar letade först på första gömstället innan de började söka på nytt. Flinga gjorde ett litet språng när hon upptäckte att jag inte fanns på samma ställe men sprang sedan rakt på! Jag kanske inte behöver säga att hon båda gångerna blev varmt mottagen =)? Och självklart filmades Flinga och jag men jag har inte vågat titta på det än =)

Vid kvällsfikat hölls en liten halvtidsutvärdering av kursen. Man brukar säga att tredje dagen innebär en liten svacka och det var vi väl alla överens om att det gällde både hundar och förare. Spänningarna släpper och man har fått många intryck vilket också jag märkte både på mig själv och Flinga under andra passet i hinderbanan. Som det kändes, att Flinga släpade runt på ett kylskåp i hinderbanan. Jag kände mig långsam och osmidig och hon kändes lite ofokuserad men vi försökte båda så gott det gick ändå och jag känner mig ändå nöjd med resultatet. Och jag som inte haft fungerande ledarhund på ett tag upptäckte muskler man glömt att man hade =)

Under utvärderingen framkom också önskemål om lite mer egen tid med sig själv och hunden. Även om programmet innehåller en massa fika-, lunch- och middagspauser känns programmet ändå av någon anledning lite späckat. Själv kanske jag inte känner att man behöver ändra programmet för att få mer egen tid men nu blev det så. Programmet imorgon möblerades om så att lunchen fördubblades och vi har nu ett fritidspass mellan 10–14 som man får använda som man vill. Vill man vila, kela eller sitta och snacka, eller träna något eget med sin instruktör och det kanske är bra. Vi kommer ju ha en hel vecka till på hemmaplan med bara instruktören sen och då finns ju obegränsat med tid. Hur jag och Flinga gör får vi se. Husse kanske lägger sig i hundkorgen och gosar en stund, försöker klara av det där träningspasset jag skjutit på flera dagar nu eller går en promenad, vi får se.

Men nu är den här dagen slut och åtminstone jag säger tack och god natt med en belåten känsla och hade jag inte varit så duktig så hade jag kanske ropat upp Flinga i sängen =) Men vi får snuffa mungipor och klia mage imorgon istället.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

05:48: En klassiker, att vakna 40 minuter innan klockan ringer, min vanliga skräck för att försova mig. Flinga blev naturligtvis glad och var av den åsikten att en långpromenad till fiskmåsarnas skrik vore perfekt =) Men efter lite morgongos vid sängkanten och två ytterligare försök att komma upp lade hon sig i korgen en stund igen. Men det är ju ingen större idé att sova eftersom det skulle vara rena tortyren när klockan sen ringer.

08:37: Frukosten avklarad och det är märkligt hur hungrig jag är och hur gott det är när jag är borta. Hemma känner jag mig mest kräkfärdig på morgonen och inte hungrig förrän framåt kl11. Men här har man gått och laddat i ett par månader för att få äta färska hallon i filen och så finns det bara björnbär =)! Nu ska vi gå på en promenad till nästa fika och teoripass kl10.

12:40: Tiden går fort här och nu har ännu ett pass passerat. I förmiddags gick vi åter igen enskilda promenader och jag och Flinga fick ett litet dressyrpass med lite följsamhet och inkallning på kort distans utan koppel och platsliggning. Flinga ger en otrolig och snabb respons och utstrålar glädje och lite bus =) Husse måste jobba på att få henne lite närmare när hon sitter fot.

Straxt före första fikapausen kl10 var det så dags att bygga sele. Det är en trevlig känsla när man haft hund ett tag och selen blir sliten och välanvänd att få en helt ny alldeles blank. Då vet man att så kommer den inte att förbli särskilt länge =)

Efter fikapausen pratade vi om de kommandon vi använder till hundar i allmänhet och ledarhundar i synnerhet och det viktiga med att konsekvent använda kommandon. Hur vi förstärker de med röst och kroppsspråk kommer senare när vi ska prata om ledarskap och dressyrteknik.

Eftersom alla nu fått selar gick vi igenom hur man selar av och på sin hund. För oss som haft flera hundar var väl detta inget nytt men ämnet är inte så basic som det kan låta. Det handlade lite om att ha kontroll på sin hund och sela på och av på ett för hunden bekvämt sätt så att selen av misstag inte blir förknippad med något dåligt eller smärtsamt. Hur man ska hålla selen för att inte göra hunden illa när man trär på och av selen. Det är väl inte exakt så jag själv gjort genom åren =). Dessutom pratade vi om den vita käppens användning när man arbetar med ledarhund, att man kan ha käppen i höger hand men inte framför sig för att inte störa hunden. Käppen kan man använda för att göra omgivningen och trafiken mer uppmärksam och ha som hjälp för att kontrollera om hunden stannar för något hinder eller om man vill kontrollera att den står rätt vid en trappa eller trottoarkant eller övergångställe.

Men nu är det åter två timmars lunchpaus innan det är dags att sela på våra nya hundar för första gången och prova gå lite enkel landsväg. För våra två förstagångsförare måste detta vara ganska stort även om de varit på en infokurs och fått prova att gå med hund så är det ändå nu först på riktigt. För mig är det väl inte stort på det viset, men nytt. En ny hund med sitt eget sätt att jobba på och en ny hunds signaler att känna av. Jag är nog mest nyfiken på att känna hennes arbetsglädje och se hur hon arbetar. Ännu så länge har vi bara klämt varandra lite på pulsen, men det är nu det börjar så smått på riktigt. Redan imorgon kommer vi att börja gå hinderbana.

18:42: Nu är det kväll och bara ett pass kvar. Eftermiddagen gick rasande fort. Kl14 var det så dags att sela på Flinga för första gången. Promenaden bestod bara i en kort landsvägssträcka längs vägen till Almåsa och tillbaka. Under vägen fanns en bänk hon fick söka upp och där justerade vi selen ytterligare innan vi vände hem igen. Själva fenomenet att gå med ledarhund var så klart inget sensationellt på det viset. Men det var roligt att äntligen komma igång med henne och hon var en ganska ivrig tös som jobbade på bra framåt och följde vägkanten väldigt nitiskt. Längs vägen mötte vi andra kursdeltagare och fick på så vis lite extra störningsträning på köpet men det gick så klart galant även det.

Klockan 15 var det åter dags för fikapaus och därefter hölls ett teoripass om hundens vardagliga beteende och stress. Det handlade lite om hundens ursprung och lite om det vanliga beteendet när hundar hälsar på varandra och oss och vad som är stressframkallande för våra hundar och hur vi motverkar det. Inga nyheter direkt annat än att det åter igen känns väldigt bra att få stöd i min filosofi om att hundar inte behöver leka med var och var annan hund man möter. Man delar inte den där åsikten med så många hundägare som tycker att ”hunden måste få vara hund”, vad man nu tror att man menar med det. Samma gäller att kasta pinnar och bollar och det stressande i det.

Sedan pratade vi slutligen om taktil beröring, hur vi klappar våra hundar och var på kroppen och att det med forskning är påvisat att det är lugnande och avstressande.

Slutligen fick vi berätta om vår dag och vad vi hade gjort. Eftersom vi ännu inte gör något gemensamt utan allt är enskilt kan det vara lite intressant att höra även om man inte kan jämföra på det viset.

Nu har vi ätit middag och jag känner mig faktiskt lite överfull på ett sådant sätt att jag nog kommer avstå kvällsmackan. Något gym som jag hade tänkt blev inte av efter middagen så det får bli ett nytt försök efter kvällens sista programpunkt som börjar om ca 40 minuter.

22:22: Nu har lugnet åter sänkt sig över nejden, Flinga sover och jag gäspar! Sista passet var mera promenad i sele och vi gick runt området för att få markera lite trappor men lite känns det som att det går som en dans. Jag ser mera fram emot hinderbana och dressyr vilket kommer mera imorgon. Innan vi gick till kvällsmacka och kaffe gick vi dock hinderbanan en gång fastän den var tom på hinder. Allt för att Flinga imorgon ska känna igen vägen.

Trots att det inte är särskilt varmt eller soligt tycker vi båda att det är ganska svättigt. Flinga flåsar och det rinner längs ryggraden på mig, och hade det inte varit för att jag avskyr begreppet ”kvavt”, så hade jag sagt att det är det =)

Kvällsmackan var god men påfyllning på redan full mage, och behöver jag säga att jag inte orkade släpa mig till gymmet efter programmets slut? Jag känner mig dålig men alldeles för seg i huvudet för att tagga upp för att springa eller simma. Så jag flyttar på det lite till. Det kommer sluta med att jag släpat träningsväskan i onödan och får slita igen det hemma sen…

Nu tror jag att jag ska lägga kudden i fotändan av sängen där Flingas hundkorg står så att jag kan klia henne när vi somnar =)

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

12:37: Jag är framme på Almåsa Konferens ute i Väster Haninge. Fint väder men lite blåsigt. Jag har installerat mig på rummet och satt mig ner en stund och försöker få stressen ur kroppen. När jag ska ut och resa, långt eller kort blir jag alltid så spattig och rädd att jag ska glömma något viktigt. Nu är det ju så nära hem att det inte skulle vara någon katastrof men beteendet är tydligen detsamma =)

Om 20 minuter får vi lunch kl13 och kl14 är det samling. Först kl15 får vi träffa våra nya hundar.

16:00: Vid 14-tiden när vi ätit lunch och haft presentation och samling fick vi gå till våra respektive rum dit våra instruktörer kom med våra hundar! Därefter tog vi en promenad i koppel med instruktören och fick sedan åter gå till våra rum och ägna oss åt våra nya hundar. Där är vi nu, jag och Flinga! Jag deltar i ett möte via Skype och Flinga ligger vid mina fötter. Ibland när någon går förbi utanför reser hon sig och vandrar runt och piper lite men kommer snart till ro igen.

21:48: Nu är första dagen avslutad. Kl17 serverades middag och därefter fritid fram till 19:30. En del av den tiden spenderade jag i konferensanläggningens gym men det kändes inte helt fokuserat =). 19:30 tog vi åter en kort promenad enskilt med våra instruktörer och hade lite kontaktövningar, höger och vänster om, fot, lite linförighet och inkallning i koppel. Kl20 var det samling för sista passet inklussive kaffe och macka. Då fick vi presentera våra hundar vilket ju är nästan lika svårt som att berätta om sig själv, speciellt bara efter några timmar tillsammans.

Men Flinga verkar vara en glad och aktiv hund med egen vilja, men verkar väldigt lyhörd och lättlärd och ivrig att visa hur duktig hon är. Det var inte svårt att snabbt tycka om henne och se fram emot att jobba med henne.

Man kan tänka att man blir rutinerad med åren och Flinga blir min femte ledarhund. Men ändå känner man sig på vissa sätt som en nybörjare varje gång. Att lära känna en ny individ och att glömma förra hundens för- och nackdelar för att inte göra den nya hunden orättvisa. Och att på nytt ställa sig frågan vad det är för hund jag har, vad som krävs av mig för att hon ska förstå vad jag vill, är nog den stora utmaningen.

Nu när Flinga gått sista kvällspromenaden och jag sitter i sängen och skriver, satt hon först framför mig och tittade, slog lite med tassen och frågade efter nästa punkt på programmet =) Men nu tycks hon ha förlikat sig med ödet att dagens roliga är slut och lagt sig med en suck på golvet nedanför sängen. Ja, först efter att ha försökt hoppa upp med framtassarna på sängen, men jag tyckte att vi kunde vara lite duktiga åtminstone ett tag =) Men jag tvivlar inte på att hon kommer kunna slappna av inatt för att ge järnet imorgon igen =)

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]

Nu ikväll var vi inne i stan och träffade Fassi och hennes nya matte på Djurakuten för att göra en sista besiktning inför överlåtandet av henne. eftersom fassi är en viss ålder måste hon gå igenom en sådan för att kunna försäkras av privatpersoner i ett vanligt försäkringsbolag. Fassi har aldrig haft några sjukdomar eller fel och är såklart regelrätt vaccinerad och man hittade inga problem med henne.

Fassi blev så klart glad när jag, Maria och Miranda träffade henne men som vanligt var hälsningsseremonin kort men intensiv innan hon fick intresse för annat.

När vi skildes åt efter besiktningen ute på Kungstensgatan visade hon viss tvekan om vem hon skulle följa, sin nya matte eller oss, men när hon förstod vem som gällde följde hon med glad och ivrig. visst skar det i hjärtat fast jag väljer att inte tänka på det så mycket. Jag är övertygad om att hon har och kommer få det perfekt i sin nya familj men självklart hade jag velat att hon skulle fungerat bra för mig så att hon kunnat stanna.

Nu har vi nog sett Fassi för sista gången på ett bra tag. Nu ska bara det pappersmässiga göras klart innan hon helt bytt ägare. Själv har jag snart en ny hund att sätta klorna i och det ser jag fram emot mycket.

Se ledarhundar i arbete

Ledarhunden Fassi i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Veterinär, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Almåsa, Almåsa Konferens[/tags]