Intensivkurs för Mac-användare med synnedsättning

Helgen har jag spenderat hos Synskadades Riksförbund Öst i Linköping där man haft en intensivkurs för Mac-användare med synnedsättning. En grupp på 6 deltagare som hade vissa förkunskaper på lite olika nivå och som ville lära sig mer.

Det blev min första lite större grupp med Mac-användare, så det kändes som en liten utmaning, men det gick riktigt bra och jag hade god hjälp av framför allt en seende och duktig Mac-användare som kunde gå runt lite och hjälpa till om någon körde fast.

Lördagen pågick mellan 09–18 med avbrott för lunch, så det blev en ganska tuff dag för deltagarna. Det blir mycket information och många kommandon på en gång att memorera. Även jag var lättvaggad igår kväll.

Idag körde vi från 09–13 och avslutade. Vi hann under helgen gå igenom grunderna i Mac OS X med VoiceOver, hantera mappar och filer samt gå igenom standardapplikationer så som ordbehandlaren, epostprogram samt webläsare.

Deltagarna verkar väldigt nöjda och det är jag också. Alla lyckades behålla fokus trots de långa dagarna med mycket information.

Nu ska det bli skönt att sätta sig på tåget och åka hem.

[tags]Apple, Mac, VoiceOver, SRF, Synskadades Riksförbund[/tags]

Swe Cup Paracykel 2016

Bild: Joakim Nömell vid tandemcykel

Nu har Svenska Cykelförbundets Paracykelgren presenterat 2016 års tävlingsplanering för Swe Cup Paracykel 2016.

  • 13-feb Velodrom SM, Falun
  • 30-apr SMACK-Tempot, Sigtuna
  • 03-jun Arlanda TT, Arlanda
  • 04-jun Scania Tempot, Södertälje
  • 22-jun SM, Västerås
  • 06-aug Värnamo Tempo, Värnamo
  • 03-sep Sista Chansen, Ramnäs
  • 10-sep Mölnlyckegirot, Mölnlycke

I år är det således 8 deltävlingar mot förra årets 6.

Jag har kastat ut en förfrågan bland mina kompisar och piloter om de är intresserade att köra någon eller några deltävlingar och i så fall vilka. Men det blir så klart inte alla. Det är kostsamt att resa och bo, så jag tror det kommer bli fokus på de mer närbelägna tävlingarna.

Den enda tävling som är klar tills är SM på bana på Velodromen i Falun den 13:e februari. Där blir vi tre deltagare och grengruppen har ordnat 3 piloter på hög nivå för att tävlingen ska bli så rättvis som möjligt. Som jag skrivit tidigare, är min form usel, så jag ställer mest upp för att det ska kunna bli ett SM över huvud taget och för att det är kul så klart. :) Men jag kommer inte gräma mig så mycket när jag får storspö. :)

Men det evenemanget är lite sinnebilden för sportens baksida. Resa från Stockholm till Falun och tillbaka ger ungefär 6 timmars restid. Själva tävlingen kommer ta mindre än 1 minut och 20 sekunder när vi cyklar 1000 meter, 5 varv på Velodromen. Sedan är det över. :)

SMACK-tempot är också en närbelägen tävling och en jag gärna kör om någon pilot vill. Det är en jobbig bana och klimatet vid den tidpunkten är fortfarande inte så varmt oftast.

GP på Arlanda Testtrack som jag och Patrick körde förra året med stor framgång kör jag gärna igen. Vi vann den gången stort och Patrick var stark framför allt och också en mycket strategisk och tekniskt duktig GP-pilot visade det sig. Det var nog en av de roligare tävlingsformerna. Det gick ju inte så bra på nästa GP-lopp, Sista Chansen i Ramnäs. Arlanda var en roligare och plattare bana och betydligt snabbare tack vare att den var mycket bredare.

Annars får väl tillgången på intresserade piloter avgöra vilket som blir av.

En hel del motionslopp blir det så klart även i år, men i stort sett samma uppsättning som förra året. Mer om det i senare inlägg.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Tävling, Träning[/tags]

70km trots sjukdom

Bild: Zwift-cyklist på banan i Richmond

Efter en veckas kraftig förkylning med feber och halsont började sjukdomen äntligen ge med sig och jag kände mig otroligt rastlös. Därför bestämde jag mig idag för att göra ett försök att ytterligare jaga bacillerna på flykten med lite träning i form av ett lugnt långpass. Det passade bra då jag behövde ca 7 mil för att komma upp i nästa level i Zwift.

Men det gick trögt idag. Även om jag kände mig tillräckligt frisk för att göra detta så fanns inge styrka och ork alls i benen. Det blev flera kortare pauser och mycket vattenpåfyllning och sista milen en tendens till illamående. Men jag tog mig igenom mina 7 mil och kom upp i level som gav mig ett par nya hjul i spelet på nivå 12. Jag har heller inte så mycket kvar på min utmaning att cykla 1283km runt Kalifornien och när den är avklarad, är det dags att samla höjdmeter istället.

Men det gick trögt idag som sagt. Låg medelhastighet och ett väldigt lågt kraftgenomsnitt, värden verkligen inte värda att skryta över. Men kanske gjorde det någon nytta. Imorgon blir det definitivt vilodag för att sedan ta nya tag på måndag eller tisdag.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Zwift[/tags]

Se fler bilder från Zwift!

Klart för SM 2016 på Velodrom

Den 13:e februari kör paracyklister SM i Velodrom för första gången i Sverige och jag ställer upp i klassen tandem. Det ska bli kul och intressant.

Vi blir tre i klassen för män på tandem och det ser ut som om vi kommer få tre riktigt duktiga elitcyklister som piloter. Mot mig har jag bland annat paracykellandslagets tandemcyklist, så någon förhoppning om förstaplats har jag inte. Medalj blir det ju oavsett. Jag ställer upp för att det ska bli kul och för att vi måste vara minst 3 startande från 2 olika klubbar för att det ska bli SM-status på vår klass.

jag är inte alls i form och dras fortfarande med ett antal kilon i övervikt efter min rejäla svacka i höst som det kommer ta ett tag att bli av med, både fysiskt och mentalt. Men distansen är kort, 1000 meter vilket blir 5 varv, så det blir verkligen kort och intensivt. :)

Här kan man läsa om min första erfarenhet av Velodromen från mitten av december förra året och nedan finns en videofilm från den premiären. Då kör jag och pilot Johan Landström 1000 meter i full fart. :)

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Tävling, Velodrom, Falun[/tags]

Värdelöst att vara sjuk

Jag brukar alltid skryta med att jag aldrig blir sjuk och blir jag det är det alltid på fritiden. Nu när nästan hela familjen hostar, snorar och har feber trodde jag att jag skulle klara mig även denna gång.

Men efter jobbet i fredags kände jag hur något kom krypande långt bak i kroppen. Det fick mig att avstå fredagens träningspass då jag ändå tränat dagen före. Men under lördagen var det en fullt utvecklad förkylning.

Rent allmänt gör helgerna mig lätt rastlös om man bara sitter. Då är träning en perfekt sysselsättning. Men när kroppen inte orkar och det dessutom kan vara farligt så är det väldigt tråkigt. Under helgen släppte även Zwift en uppdatering jag blev glad över och gärna skulle prova. Men det får anstå.

Nu är det bara att låta förkylningen rasa klart. Trots en hemsk natt med nästan ingen sömn går jag till jobbet idag. Det är mitt ”problem”, att jag aldrig tillåter mig att vara sjuk. Men det är bara kontorsarbete idag och inga klienter och dessutom skulle jag bli tokig av en dag i soffan till, så jag gör ett försök. Det värsta som kan hända är att jag får åka hem.

[tags]Sjuk, Förkylning, Feber[/tags]

Zwift uppdatering 14/1

Bild: Zwift-cyklist med tempocykel och högprofilhjul vid vägkanten i Watopia

Igår lanserade Zwift en ny uppdatering. Idag avstår jag från träning och hoppas kunna prova under helgen istället.

Förutom lite bugfixar har man även infört betatest av Elites trådbundna trainers och en del annat som inte rör mig så mycket.

Det jag blev mest glad för är att man infört en ny rutt i Zwift. I dagsläget finns 2 banor, en lite mer kuperad och en plattare bana. Under cyklingen i Zwift kan man växla mellan banorna där dom korsar varandra, men det förutsätter att man ser när korsningarna kommer.

Nu har man infört en rutt som omfattar båda banorna som ska gå som i en åtta. Den nya banan ska enligt uppgift bli 29km lång och således ha varierande terräng.

Jag har inte haft något emot att snurra runt på ena eller andra banan. Av någon anledning har det inte blivit enformigt. Tidigare har ju öven funktionen ”surprise me” funnits vilket då har gjort att vägvalen slumpats fram och antagligen kan det bli både medsols och motsols. Men jag har velat ha bra koll på hur många varv jag kör för att det gjort det enklare för mig att räkna distansen utan att behöva titta på telefonen när man svettas floder. Så den rutten ska jag köra så fort jag hoppar upp på cykeln igen, vilket jag hoppas ska bli imorgon.

[tags]Cykel, Cykling, Träning, Zwift[/tags]

Ny singel från Lustans Lakejer – ”Begärets Dunkla Mål”

Idag släpptes new wave-bandet LUstans LakejerW en ny singel, ”Begärets Dunkla Mål” från det kommande albumet ”Ett Halvt Sekel Av Sex”. Låten är en ny tolkning av en gammal låt från albumet ”Lustans Lakejer” som gavs ut 1981.

Först två exempel från Youtube hur den ursprungliga versionen lät. Först en live-version från TV-programmet Norrsken:

Underbart. Sedan albumversionen:

För mig som är ett stort fan till gruppen sedan 80-talet, har låten haft sin egen betydelse och framkallat sina egna speciella känslor. Men den versionen var känslan av äventyr, ungdom, agenter, lyx och flärd och inte minst spänning.

Nu är alltså ett nytt album på väg och idag släpptes den första singeln med en ny tolkning av den här låten. Jag blev helt fängslad när jag hörde det. Det var så fascinerande hur samma låt kunde framkalla helt ny tolkning och nya känslor. Både jag och Johan Kinde har blivit drygt 30 år äldre och det nya soundet på låten gav åtminstone mig en helt ny känsla av bitterljuva minnen från en spännande tid för länge sedan som på något vis summeras långt senare i livet, vilket det säkert också är även om texterna byggde på en fantasivärld. Samma känsla har jag fått av flera av Lustnas Lakejers nya alster.

Jag ser fram vansinnigt mycket mot det nya albumet och är väldigt nyfiken på vad det kommer innehålla och hur det kommer låta.

Så här låter den nya versionen. Lyssna och njut:

[tags]Musik, Johan Kinde, Lustans Lakejer[/tags]

Onsdagscykling 74km och level 11 i Zwift

Bild: Zwift-cyklist med tempocykel och högprofilhjul vid vägkanten i Watopia

I lördags nådde jag level 10 på Zwift och då fick min Zwift-cyklist ett par Zipp 808 högprofilhjul. :) Sådana skulle jag verkligen vilja ha i verkligheten också, men kanske inte så lämpade för tandem med sina lite för få ekrar.

Så med dom nya hjulen monterade gav jag mig denna onsdag iväg på en 74km lång cykling runt Watopias ocean course på den virtuella ön Watopia. Virtuellt eller inte, svetten flödade rätt bra hemma i vardagsrummet och det var ganska jobbigt trots den flacka banprofilen.

Bild: Zwift-cyklist på tempocykel längs vägen Bild: Joakim Nömell på cykeltrainer

Idag blev passet 2 timmar och 18 minuter. Det började då bli riktigt jobbigt och mitt mål att köra 10 mil även idag fick kortas av lite. Först blev jag besviken, men sedan gladdes jag ändå åt att tänka på att jag aldrig tidigare cyklat inomhus såhär länge förut och att det också var flera månader sedan jag cyklade distanspass över huvud taget. Just nu händer inte så mycket med mina värden. Pulsen sjunker förvisso och det är bra eftersom jag just nu i första hand vill bränna fett och öka konditionen. Senare kommer jag ta tag i intervallpassen mer och öva ren benstyrka.

Idag nådde jag level 11 och fick därmed ett ”Digital Camo Jersey Pack” vilket kanske inte var så upphetsande. :) Men om ytterligare 55 mils cykling får jag en ny cykel och ytterligare 150 mil senare får jag en Parlee ESX-cykel. Det är en bit kvar helt klart.

Som det verkar har man ingen fysisk fördel av dessa nya tillbehör vilket är mycket bra. Zwift är mer ett fitness-program i första hand och ett spel i andra hand och det är träningen som är det viktiga. Den enda skillnaden jag har kunnat läsa mig till, är om man har en racercykel eller en tempocykel. Har man en racercykel kan man ligga ”på rulle” efter andra cyklister och precis som i verkligheten ha stor fördel av det. Men har man tempocykel får man inte ligga nära bakom någon i verkligheten och givetvis inte heller i spelet. Då har man ingen sådan fördel av att ligga nära bakom andra cyklister. Logiskt och verklighetstroget.

Jag för min del som ändå inte ser att hålla mig bakom andra cyklister, kör på min tempocykel. Den ska i gengäld vara något snabbare än racercyklarna när man kör på egen hand. Hur mycket snabbare i procent framgår inte, men det verkar inte vara någon avgörande stor skillnad.

I Zwift finns i nuläget två utmaningar. Den ena går ut på att cykla en distans motsvarande runt Californien, ca 1200km. Den har jag valt och klarat av drygt hälften på. Därefter finns en Everest-utmaning där man ska klara av 8848 höjdmeter i total klättring. Jag tror att Zwift inom kort kommer släppa en ännu mer kuperad mtb-bana och då är det lämpligt att ta tag i den utmaningen.

Imorgon tror jag det är banan i Richmond som står på schemat och då blir det 3 varv = 5 mil.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Zwift[/tags]

Se fler bilder från Zwift!

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del VI

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Idag kom en fortsättning från Diskrimineringsombudsmannen angående min anmälan mot Friskis&Svettis Kungsholmen. Två jurister från Diskrimineringsombudsmannen var på platsbesök hos Friskis i mitten av december och idag kom anteckningarna från detta möte. Dessa anteckningar kan läsas längre ner.

Jag ombads meddela om jag hade några kompletterande kommentarer på vad som framkom på detta möte. Jag känner mig mest trött och undrar varför jag gör det här när det ändå inte spelar någon roll.

I mitt tycke tydliggörs diskrimineringsgrunden ännu mer under detta möte. Det är en massa om och men kring min möjlighet att träna hos Friskis&Svettis. Hunden kan inte vara på träningsytorna och man skyller fortfarande på hundens välmående och eventuella allergiska besökare. Hunden ska läggas i ett konferensrum eller personalrum. Detta gör att det tar tid för mig att komma igång med träningen vid varje tillfälle och att avsluta träningen då hunden ska lämnas och hämtas och någon ska ha tid med detta. Man påpekar att beroende på belastning kan jag få vänta ospecifiserad tid.

Ledsagning av personal inne på anläggning kan man eventuellt erbjuda under vissa tider och under vissa förutsättningar. Jag kan alltså inte gå och träna när det passar mig, utan måste i så fall komma när så få andra som möjligt tränar. Här inskränks valmöjligheten ytterligare.

Vidare hänvisar man till att jag alltid kan boka en personlig tränare för ledsagning men detta innebär en extra kostnad, något som tydligare än något annat är diskriminering. Det ska alltså bli dyrare för mig att träna hos friskis&Svettis än för andra besökare.

Den anläggning som bara ligger knappt hundra meter från min arbetsplats hävdar man fortfarande är olämplig. Nu har man plötsligt ett konferensrum där hunden skulle kunna vara, men hänvisar till att anläggningen är otillgänglig på grund av många trappor. Jag vet inte om dom missat att jag är synskadad, inte rörelsehindrad? Men hur som helst så har jag varit på nämnda anläggning och kunde då bara identifiera en halvtrappa för att komma till löpbanden. Däremot, den anläggning man hänvisar till istället, har oerhört mycket fler trappor och är o allmänhet betydligt mer svårorienterad. Men helst vill man att jag tar mig ett par kilometer bort och tränar på en tedje anläggning där alla förutsättningar sägs vara optimala. Här är ytterligare en diskrimineringsgrund, jag kan inte gå och träna vart jag vill. jag måste ta mig längre bort och dessutom o okänd miljö för att få träna. Olägenheten med att lämna och hämta hunden kvarstår dock.

Man kan säkert tänka mer kring dessa anteckningar, bland annat hänvisningen till att man skulle förlora kunder om en ledarhund vistades i träningslokalen och att många skulle bli sjuka eftersom man konditionstränar och då kan man inte ha en hund i nära anslutning. Det som stör mig mest är att det är oå ovetenskapligt grundat. Jag kan lika gärna säga att dom kommer få mer kunder för att dom visar sin inställning till allas lika delaktighet, men vem ska veta vilken teori som är mest riktig?

Det måste ändå anses som positivt att Diskrimineringsombudsmannen ändå varit på ett platsbesök och att ärendet fortsätter än så länge. Det tolkar jag som att DO också anser att det finns något att utreda. Annars hade man lagt ner det tidigare som man gjorde med mitt andra ärende med min dotters skola. Det lades ner direkt utan minsta åtgärd. Däremot skulle det förvåna mig mycket om jag hade framgång i detta ärende. Oavsett är det bra att företag och föreningar får känna av att det ändå reageras och det kanske kan starta ett internt arbete och tänk som kanske kan leda något steg framåt. Ledarhundsförares totala frihet i samhället är nog en utopi.

Ärende 2015/1845 handling 19

Minnesanteckning från möte med Friskis & Svettis

Stockholm den 14 december 2015

Närvarande Ann-Katrin Norberg, operativ chef, Maria Lundgren,
områdeschef, Maria Stensson, jurist DO och Cecilia Asklöf,
jurist DO

Kommentar:
Ann-Catrine Norberg (stavningen). Maria Lundgren är tf Verksamhetschef (ej områdeschef)

Plats Friskis & Svettis Kungsholmen, S:t Eriksgatan 54

Maria Stensson redogör för bakgrunden i ärendet, Diskriminerings-ombudsmannens (DO) handläggning av anmälan och syftet med dagens möte.

Ann-Katrin Norberg uppger att Friskis & Svettis i grunden är en medlemsägd förening. Alla medlemmar betalar 100 kr per år och har då rätt att rösta på
årsmötena. Friskis & Svettis består också av många separata föreningar. Friskis & Svettis Stockholm har en egen styrelse med ett dotterbolag. De lokala
föreningarna hyr sina lokaler av dotterbolaget. Det finns totalt 16 anläggningar i Stockholm, med fem områdeschefer. Varje områdeschef ansvarar för sitt
område och rapporterar till Ann-Katrin Norberg. Det finns också ett kansli med anställda som stöd för anläggningarna. Alla instruktörer och ledare är ideella
funktionärer, medan personalen i receptionen är anställda.
Maria Lundgren tillägger att de är vana att ta in medlemmarnas synpunkter och att de ofta agerar på medlemmarnas förslag. Hon betonar att de vill lösa
den uppkomna situationen så bra som möjligt.
Maria Stensson konstaterar att det är Friskis & Svettis Stockholm (Friskis & Svettis) som är den juridiska person som berörs av Joakim Nömells (Joakim)
anmälan.
Ann-Katrin Norberg berättar att det vid det senaste årsmötet gavs in ett par motioner angående Friskis & Svettis tillgänglighetsarbete. Motionerna bifölls
med tillägget att Friskis & Svettis skulle börja inventera enklare hinder. Nästa steg ska bli att åtgärda det föreningen kan och har råd att göra. Inventerings-fasen
ska vara klar innan nästa årsmöte i april 2016. Varje områdeschef är ansvarig för att en inventering görs på respektive anläggning.
Varje anläggning erbjuder numera möjligheten att få duscha enskilt. När nya anläggningar byggs följer man de krav som framgår av plan- och bygglagen. Friskis
& Svettis skulle däremot behöva vägleda sina medlemmar bättre på webben. Friskis & Svettis Kungsholmen är till exempel en dålig anläggning för synskadade,
eftersom den är ett lapptäcke av trappor och utrymmen. Detta borde framgå av webben.
Man har tidigare löst frågan om ledarhund lokalt på varje enhet. Nu har man bestämt att ledarhundar ska kunna vila i ett personalrum eller i ett konferensrum
på varje anläggning i Stockholm under tiden som föraren tränar. Detta har man gått ut med internt och gått igenom med personalen på personalmöten. I Friskis
& Svettis Kungsholmen ligger personalrummet lite längre bort från träningsytorna än på de övriga anläggningarna.
På fråga om Friskis & Svettis bemanning svarar Ann-Katrin Norberg att
Friskis & Svettis Kungsholmen är den största anläggningen de har. Där brukar
de ha 7-8 anställda i varje team. Det finns ett receptionistteam och de är i
praktiken låsta vid kassan. Om det finns två till tre personer i receptionen
samtidigt kan det dock hända att någon av dem kan gå ut i lokalen. Ideellt
verksamma funktionärer finns sporadiskt på träningsytorna. De brukar oftast
finnas på plats mellan kl. 17-20 på vardagar och därutöver på helger. Friskis &
Svettis försöker lägga ett schema för denna del av verksamheten, men det ser
väldigt olika ut beroende på när funktionärerna kan ställa upp. När de leder
träningspassen är de inte tillgängliga. Inte heller är de personliga tränarna
tillgängliga för att hjälpa synskadade, eftersom de är upptagna med sina
kunder.
Typewriter-kommentar

Typewriter-kommentar
Obs, teamet avser anläggningens totala personalgrupp, ca 1 – 3 personer jobbar samtidigt, är schemalagda, beroende på tid på dagen. Peaktid är 17 – 21
vardagar och frukost samt lunchtid.
På fråga av Maria Stensson uppges att lokalen städas varje kväll efter stängning.
Ann-Katrin Norberg säger att det finns möjlighet att ledsaga Joakim till spinninglokalen eller löpbanden, förutsatt att han kan vara beredd att vänta några
minuter. Hur länge han skulle behöva vänta beror på vid vilken tidpunkt han kommer. Det är som mest medlemmar på lunch och kvällar. Det är däremot värre
när det gäller att kunna hjälpa Joakim från löpbandet eller spinning-lokalen. Vad som helst kan hända som kräver personalens uppmärksamhet. Förutsättningarna
för att kunna hjälpa Joakim är som bäst dagtid mellan kl. 9-11 och kl. 13.30-15.30. Det finns inga funktionärer på plats då, men det är lugnare.
Om Joakim skulle vilja träna under en tidpunkt då det är mycket medlemmar och vara garanterad ledsagning på utsatt tid skulle man behöva schemalägga en
person som skulle tas från den personal som står i kassan. Schemaläggning av personal sker med sex veckors intervaller. Organisationen är därför inte särskilt
flexibel. Friskis & Svettis vågar inte lova att de kan ledsaga Joakim under dessa förhållanden.
Maria Lundgren tillägger att det alltid är möjligt för Joakim att boka en personlig tränare som då skulle kunna ledsaga honom till och från träningsytan,
men det innebär naturligtvis en högre kostnad för honom. Det kanske också
skulle vara möjligt att hitta en funktionär man kunde boka in på den tid Joakim önskar träna, men detta system skulle vara mer sårbart. Det här är en fråga
som bör lösas med hjälp av anställda.
Ann-Katrin Norberg säger att om det etableras ett visst mönster, med fasta träningstider för Joakim så skulle det antagligen lösa sig av sig självt med
hjälp av funktionärerna. Joakim är välkommen att ta kontakt med dem och prata om detta.
Maria Lundgren menar att det är möjligt att lösa detta i dialog med Joakim, förutsatt att Joakim har lite tålamod. Om han kan tänka sig att vänta några
minuter på att få hjälp så kan frågan nog lösas. Det finns också andra anläggningar, till exempel Lindhagen eller anläggningen vid S:t Eriksbron på andra
sidan gatan. Det är en mycket lugnare anläggning. Den har dock inga löpband och ingen spinningsal. På Lindhagen finns däremot allt. Lindhagen ligger ca
1,5 kilometer från Friskis & Svettis Kungsholmen.
Ann-Katrin Norberg uppger att det inte finns någon möjlighet att ta med sig en ledarhund in på träningsytorna. Det är en hård miljö och det känns ogästvänligt
för hunden, även om ledarhundar är tränade. Framförallt skulle nog de övriga som tränar reagera starkt på att det fanns pälsdjur i lokalen. Medlemmarna
betalar för att få tillgång till träningsytan. Det här är motstridiga intressen och frågan är svår att lösa.
Maria Lundgren säger att de har ständiga diskussioner om allergi i anslutning till parfymer, starka dofter m.m. Det finns ingen avskild del på träningsytorna
där en ledarhund kan vistas. Det är inte möjligt att stänga av en del av spinningsalen för en person. Spinning innebär hård konditionsträning. Om någon
då skulle vara allergisk mot pälsdjur kan det sluta väldigt illa. Friskis & Svettis måste i sådant fall meddela att det finns pälsdjur i lokalerna. Det
skulle i sin tur antagligen leda till att många medlemmar skulle välja att inte träna där.. Det skulle sannolikt uppstå diskussioner på medlemsstämmorna.

Friskis & Svettis kommer att ta hjälp av funktionshindersrörelsen när de utformar sina riktlinjer för tillgänglighet. Det här är en fråga där Friskis &
Svettis behöver hjälp.
Ann-Katrin Norberg och Maria Lundgren visar runt i lokalerna. Därvid framkommer bland annat följande. Spinningsalen har 30-35 cyklar som står mycket tätt.
Om det inte finns något pågående pass går det bra att gå in i salen och träna ensam. I närheten av spinningsalen och på samma våningsplan finns ett konferensrum
där Joakims ledarhund skulle kunna vistas medan han tränar. Eftersom det finns en dörr i anslutning till ytan så skulle Joakim inte behöva gå igenom hela
gymet, utan endast en mycket kort sträcka, med hunden för att komma dit. Löpbanden finns en trappa ner.
Under synen framkommer det att det finns en synskadad person som brukar träna på anläggningen. Hon har dock alltid en ledsagare med sig.
Mötet avslutas med att Maria Stensson förklarar den fortsatta handläggningen av ärendet.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Allergi, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Metric Century 100km

Bild: Joakim Nömell på cykel dricker yoghurt

Nu var det lite drygt tre veckor sedan jag registrerade mig på Zwift och det har verkligen förändrat saker för mig. Jag har redan utan problem och utan att ens anstränga mig cyklat 686km och redan nått level 10 i spelet. Idag körde jag min första riktigt långa distans sedan utesäsongen tog slut i september och längre än jag någonsin cyklat inomhus. Då blev det 10 mil, ett träningspass på 3 timmar och 11 minuter. Jag har lärt mig en massa om Zwift så klart. och det har också hunnit utvecklas en del sedan jag började.

I spelet finns två ”världar” man cyklar i och det är beroende på veckodag i vilken man hamnar i. Den virtuella miljön Watopia och en skapad kopia av en sträcka i staden Richmond i Verginia, USA. Watopia är helt påhittad miljö. Inledningsvis fanns bara en bana på ön Watopia, men dagen före nyår lanserade man ytterligare en bana på ön och möjlighet att välja väg så att man kan växla mellan dom olika banorna. Den ena är något mer kuperad och den andra ganska platt och går längs med och delvis även under havets yta. Där ska man kunna se skeppsvrak och hajar och man cyklar som i en undervattenstunnel. Man har också utvecklat ljudbilden något vilket jag är mycket glad över. Bara det att man passerar ett tivoli på ena banan och en byggarbetsplats på den andra och när man kör i undervattenstunneln, hör man ljudet av valar som passerar från höger till vänster och man hör när man cyklar ner under vattenytan och upp ovan jord igen.

Zwift är fortfarande svårt att förklara för någon som dels inte är cyklist och dels inte provat Zwift. Det låter bara konstigt och de jag försökt förklara för får en konstig överseende ton i rösten. Bland bitna Zwift-cyklister känns det nästan som en religion.

Det häftiga är att det anordnas online tävlingar och träningspass i grupp precis som under utesäsongen i cykelklubbarna. Här om dagen arrangerades det första inofficiella svenska mästerskapet online på Zwift och jag känner mig säker på att detta kommer bli mycket stort. Rekordet på antalet cyklister online samtidigt som jag sett har varit drygt 1000 och det är en fascinerande tanke och känsla att så många på så olika ställen i världen samtidigt sitter och trampar och tittar på sina skärmar. Man kan se varandras position, namn, nationalitet och prestation och givetvis också skicka glada tillrop så som ”ride on”, ”hammertime”, ”bring it!” och liknande.

Jag tror jag vågar påstå att min inställning och förutsättning till träning på egen hand förändrats i grunden. Jag har redan skrivit om att jag håller på att ändra mitt fokus för att försöka tänka mindre på piloter och mer på mig själv. Jakten på piloter och slitet kring att få med piloter på diverse tävlingar har kostat mycket energi och framför allt fått mig att känna mig tjatig och väldigt beroende av andra. När det inte gått så har det resulterat i en känsla av total brist på lust att fortsätta. Det kostade mig 8kg extra och en enorm förlorad upptränad kondition som jag nu får jobba tillbaka.

Med Zwift känner jag mig ganska säker på att jag åtminstone inte totalt kommer misströsta om jag blir sittande inomhus även när solen skiner i vår. På Zwift blir det väldigt konkret att jag inte är den enda som sitter inne och tränar och det tror jag inte heller jag kommer vara under utesäsongen. Många säger sig sitta inne för att vara mindre beroende av väder och för att tiden ska räcka till.

Så jag ser ljust på framtiden träningsmässigt. Dock har jag inga mål direkt inför säsongen 2016. Sådant kan förändras om förutsättningarna förändras.

Här följer lite information om dagens 10-milscykling. Det häftigaste är nog ändå att det faktiskt på kartan ser ut som jag varit i Richmond och cyklat. :) För denna distans uppnådde jag priset ”Metric Century”. Nästa sådan distansutmaning är 100 miles eller 161km, men den får vänta lite. :)

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Zwift[/tags]

Se fler bilder från Zwift!

Premiärcykling med Zwift

Bild: Joakim Nömell på cykel dricker yoghurt

Namnet Zwift har passerat flyktigt de senaste månaderna. Jag har inte uppfattat det som något för mig. Men i söndags kom det på tal igen när en kompis var förbi och fikade och han frågade om jag provat. Då satte jag mig ner och läste lite mer noga vad det handlade om.

Jag märker nu när jag ska försöka, att det är svårt att förklara vad Zwift är. Först fokuserade jag mest på ett högupplöst videospel online där man cyklar med andra i en virtuell miljö. Nu inser jag mer och mer att det i första hand är ett socialt träningsprogram med inslag av spel.

det var det här med videospel som gjorde att jag inte intresserat mig för det. Men vart efter jag läste så blev jag allt mer nyfiken. Och nu bestämde jag mig för att installera och testa och det tog två sekunder för mig att bli helt lycklig och salig!

Rent tekniskt har man en dator, en så kallad ”trainer” och en cykel. Trainern kopplas till datorn och datorn styr motståndet när man cyklar. När det går uppför är det tungt och när det är platt eller går nedför är det lätt. Hastigheten, kraften, pulsen och andra värden loggas i datorn. Så långt inget nytt.

Zwift har tagit det hela till en ny nivå. Man har skapat en virtuell miljö man cyklar i och man cyklar online med hundratals andra.

När man först registrerar sig för sin 14 dagars provperiod börjar man på nivå 1. Man får en standardcykel utrustad med standardhjul samt möjlighet att välja om ens avatar (gubbe i spelet) ska ha hjälm, glasögon etc. Sedan är det bara att börja trampa på sin riktiga cykel. Ens spelfigur börjar då genast också röra på sig och man cyklar runt i den virtuella miljön på ön Watopia. Vart efter man cyklar kommer man upp i nästa level och varje nivå låser upp nya tillbehör så som cyklar, hjul, kläder etc.

Det som bara tog mig en runda på Watopia-ön att fastna var att det både är ljud och bild. Man hör cykelhjulen mot marken, man hör andra cyklister passera, ljudet av hjul när man kör över en sträcka med kullersten eller en gammal träbro och man hör när man passerar ett tivoli. Därtill hörs diverse fågelsång och ljud av exotiska djur.

Själva träningen skiljer sig inte så mycket från det datorprogram jag hittills använt till min trainer. Då har en film rullat på skärmen från Italien eller Spanien och när vägen går uppför på skärmen blir det tyngre att trampa. Filmerna har spelats in i en verklig miljö och man kan se människor och bilar som passerar vilket helt säkert är ganska stimulerande när man ser. Men för mig har det inte funnits något ljud vilket har gjort att jag varit tvungen att använda musik som inspiration.

Nu kanske dessa cykelljud i Zwift inte alltid är helt realistiska, men jag blev ändå helt fångad. Att samtidigt träna väldigt hårt och ha möjlighet att avancera i ett online dataspel stimulerar otroligt mycket.

Att detta program dessutom går att köra både på PC och Mac är helt unikt i cykelvärlden. Alla program jag hittills läst om har varit PC-baserade och inte speciellt bra. Programmet är väldigt krävande vad gäller grafiken och för det har jag inte heller någon PC som klarar kraven.

Nu har jag inlett min 14 dagars provperiod. Den visade sig vara lite snål då man får prova i 14 dagar eller max 50km. Det kanske räcker för att veta om man vill fortsätta. Därefter kostar det 10$ per månad och ingen bindningstid.

Jag lär nog skriva mer i ämnet inom kort.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Zwift[/tags]

Anmälan om diskriminering mot Fredrika Bremer-gymnasierna del II

Idag kom svar från Diskrimineringsombudsmannen angående vår anmälan om diskriminering mot Fredrika Bremer-gymnasierna. Ärendet läggs ner utan någon fördjupande undersökning. Man anger egentligen ingen anledning annat än att man får in många ärenden per år och att man väljer dom som är strategiskt viktiga. Så kommunal särbehandling av elever med funktionsnedsättning anses inte som strategiskt viktiga.

[tags]Diskriminering, Funktionsnedsättning, Skola, Haninge[/tags]

Kurs i bancykling på Velodromen i Falun

Idag var jag och Thomas på Velodromen i Falun på kurs i bancykling för att bli godkända för att träna och tävla på Velodrom. Det har varit på planeringsstadiet ett tag hos Projekt Paracykel och nu gick det att genomföra.

Jag har bara varit på Velodromen en gång tidigare, under deltävling 3 i Swe Cup Paracykel 2015 när jag och min pilot körde där. Då var det utomhus på vargbana. Vi var inne och tittade på Velodromen den gången och fascinerades över att det över huvud taget gick att cykla på en sådan.

Velodromen är bygd i en gammal industrilokal. Varje varv är ca 200 meter och lutningen i kurvorna runt 45° om jag minns rätt. Det är sådär när man inte ser, jag kan förstå rent intellektuellt att det är en väldigt stor lutning, men det var först när jag rent fysiskt gick till en av kurvorna och kände efter som jag förstod hur brant det var. Det gick liksom inte att gå upp om man hade velat försöka det. ”Lyckligtvis” gjorde jag det efter att vi cyklat. :)

Dagen började med en teoretisk genomgång av en av instruktörerna. Sedan fick alla välja ut en cykel och ställa in den efter sina egna behov. Sedan samlades alla nere på banan för att påbörja utbildningen. Vi var två tandemcyklister som delade på en cykel och en erfaren pilot.

Vi rullade iväg och jag kom snabbt in i känslan. Eller rättare sagt så märkte jag ingen större skillnad jämfört med tidigare inomhuscyklingar på vanliga lätt doserade löparbanor. Det gick fort, över 40km /h ibland och det enda jag kände av var centrifugalkraften. Det gick inte att få en känsla av att vi låg högt upp, ca 5 meter upp på en bana som lutade väldigt kraftigt. Åter igen, rent intellektuellt kunde jag förstå att det lutade med tanke just på centrifugalkraften och om lutningen inte funnits där så hade vi kanat av banan i kurvorna.

Min paracykelkolega berättade tidigare att han mådde illa i början, men något sådant kände jag inte av annat än om jag valde att titta åt ett annat håll vilket man sittande bak på tandemcykel kan göra om man vill. :) Då kom karusellkänslan och ett visst illamående.

Jag och den andra tandemcyklisten körde var annan gång ett antal turer på banan. Bland annat provade vi att köra 1000 meter vilket är en vanlig tävlingsdistans. Det blir 5 varv i aktuell Velodrom och ungefär med 14 sekunder per varv vilket ger en dryg minuts körning i hård fart. Det var roligt.

Sista stunden körde jag och Thomas tillsammans när han var klar med sin del av utbildningen. Vi var vid det laget båda ganska trötta men måste ju hinna prova köra ihop åtminstone en gång. Thomas verkade inte tycka det var någon avgörande skillnad med tandem annat än det vanliga att man är lite längre och segare på grund av tyngden i accelerationen.

Nu är vi båda godkända för att köra på Velodrom. Tråkigt nog finns bara en Velodrom i Sverige och inte alldeles nära hemma, men nog vore det roligt att få till några träningar här nästa år och kanske blir Velodrom inomhus en tävlingsform för oss paracyklister nästa år.

Här följer en video över våra 5 varv i full fart. Pilot är Johan Landström.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Tävling, Velodrom, Falun[/tags]

Anmälan om diskriminering mot Fredrika Bremer-gymnasierna

Idag har jag lämnat in ytterligare en anmälan om diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen – DO. Denna gång handlar det om Fredrika Bremer-gymnasierna här i Haninge där min dotter varit elev på Barn och Fritidsprogrammet med pedagogisk inriktning.

När hon började första året hösten 2012 fick alla elever en dator, en Apple MacBook Air med 13-tumsskärm. Efter avslutade studier fick man möjlighet att köpa sin dator till ett restvärde på 2500kr.

Eftersom min dotter har en svår synnedsättning, sökte skolan extra pengar hos kommunens utbildningsförvaltning och fick också det för inköp av en dator med större skärm då det var utanför det vanliga valet av dator. Datorn krånglade mycket på grund av värmeproblem och inför sista terminen bytte man datorn mot en ny. Även för denna dator fick man pengar från kommunen för att täcka dom extra kostnaderna.

När min dotter sedan tar studenten vill skolan antingen ha tillbaka datorn eller så får hon lösa ut den till restvärdet 20000kr eftersom den fortfarande är så ny. Det har förekommit att andra klasskamrater fått byta sina datorer under sista läsåret men ändå haft möjlighet att köpa ut dom till samma låga restvärde. Men den möjligheten får alltså inte min dotter, trots att skolan fått ersättning för den extra kostnaden. Vår anmälan handlar om att hon inte fått samma möjligheter och förutsättningar som andra elever till följd av sin funktionsnedsättning.

Det ska bli intressant att se hur DO bedömer en sådan här sak. Efter sommaren lämnade jag in ett klagomål till kommunens jurist på Utbildningsförvaltningen men svaret blev att man bedömde att skolan gjort rätt.

[tags]Barn, Skola, Diskriminering, Haninge, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del V

Nu har jag lämnat in mitt svar på Friskis&Svettis yttrande till Diskrimineringsombudsmannen. Jag har även gjort en rundringning till 16 av de 17 anläggningar Friskis&Svettis Stockholm har för att kontrollera tillgängligheten med främst ledarhund eftersom Friskis&Svettis hävdar att just den anläggningen jag ville träna på inte går men att man erbjudit flera andra. Rundringningen visar minst sagt på en bristfällig tillgänglighet.

Så här ser mitt svar ut. Jag är inte helt nöjd då det finns mycket att säga och en hel del påståenden är inte speciellt objektiva och därmed svåra att bemöta tycker jag. Min nästan hundraprocentiga vetskap att jag dessutom inte kommer vinna sänker motivationen en smula.

Svar på yttrande avseende ärende ANM 2015/1845 handling 4

Kommentarer lämnas efter varje punkt.

  1. Vad har Friskis för regler/policy beträffande pälsdjur i träningslokaler och anslutande utrymmen?

Våra regler idag är att pälsdjur inte ska vistas i träningsytorna och inte heller i anslutande utrymmen. Miljön i våra träningsytor är förhållandevis intensiv med mycket besök och hög trängsel. I gymmet hanteras tunga vikter i såväl maskiner och fritt (t ex hantlar och skivstänger). Vidare möter medlemmar en relativt hög ljudnivå från musik och ljud från utrustning. Vår bedömning är att djur inte ska vistas i en sådan miljö, både med hänsyn tagen till våra besökare som till djurens egen säkerhet.

Svar: När det gäller tjänstehundar, i det här fallet ledarhundar är dessa tränade och utvalda för att klara tuffa miljöer. Jag och min ledarhund vistas dagligen i Stockholms kollektivtrafik och rör oss dagligen i Stockholms innerstad. Den ljudnivå och det tempo våra hundar möter är ingenting som påverkar dem negativt.

Den miljö jag mött på tre av Friskis&Svettis anläggningar i samband med löpning och spinning har haft en ytterst rimlig ljudnivå. Åtminstone på ett ställe har man en ljudmätare på väggen som under de pass jag varit på konstant visat grönt för en acceptabel ljudnivå för besökare.

Vad beträffar hundens säkerhet gäller samma sak. Våra hundar vistas ofta dagligen i en tuff miljö och specifikt vad gäller Friskis&Svettis anser jag det vara betydligt säkrare både för mig och övriga besökare att jag navigerar i miljön med hjälp av min hund då jag inte löper minsta risk att göra mig illa på något i huvud- eller ansiktshöjd eller riskera att råka komma åt någon som lyfter tungt och som därmed istället råkar göra sig illa.

Jag anser att Friskis&Svettis bedömning möjligen är mänskligt känslomässig snarare än proffessionell baserat på vad som är en bra eller dålig miljö för våra tjänstehundar. Jag som hundförare måste ha den rätten att avgöra detta och det är beslut jag är van att fatta i mitt vardagliga liv.

  1. Regler beträffande ledarhundar specifikt?

Vår hållning när det kommer till ledarhundar är att de ej ska vistas på träningsytorna, men att de kan vänta på sin husse/matte i anslutande utrymmen, t ex personalrum. Den möjligheten erbjuder vi i det fall anställd personal på anläggningen ej är allergisk.

Svar: Problemen med dessa regler vad gäller tillgängligheten är flera. Men huvudproblemet är att det visar sig vid en rundringning till Friskis&Svettis Stockholms samtliga 17 anläggningar att endast ett par anläggningar kan erbjuda den lösning Friskis&Svettis hänvisar till (se bilaga).

  • Om en specifik anläggning där det hittills gått bra att använda sådana utrymmen plötsligt anställer en person som säger sig vara allergisk eller hundrädd upphör besökares med ledarhund möjlighet att träna. Det gör att Friskis&Svettis inte kan garantera en varaktig lösning. Jag som har en synnedsättning kan inte utan vidare byta anläggning då det kräver en större omfattande inlärning av väg till och från samt i anläggningen.
  • Ledarhunden är ett orienteringshjälpmedel. Mitt behov av orienteringshjälp upphör inte bara för att jag kommit innanför entrén. För många tar det en viss tid att lära in hur lokaler är uppbygda och det är också svårt att orientera med vit käpp och hörsel i miljöer med mycket ljud i. Med vit käpp är man vidare endast skyddad i brösthöjd och nedåt, något som jag upplever som ett särskilt problem i den här typen av anläggningar.

  • Tillgängligheten begränsas på detta sätt av att någon måste ha tid att öppna och släppa in ledarhunden i ett sådant utrymme inför ett träningspass samt släppa ut hunden efter avslutat pass. Det kräver uppsökande av personal som är försvårande om man har en synnedsättning.

  • Vid en eventuell utrymning av anläggningen kan jag som hundförare inte garantera min hunds säkerhet och att den omfattas av utrymning.

  1. Har Joakim Nömell nekats att träna på Kungsholmen?

Joakim har nekats att ta med sin ledarhund på träningsytorna och vi har istället föreslagit träning med en ledsagare. Vilket idag är ett sätt som andra medlemmar med synskada anammar. Då en personal på Kungsholmen är hundrädd har vi dock i nuläget inte erbjudit att ledarhunden väntar på Joakim i anslutande utrymme (personalrum). Med
anledning av det har vi erbjudit möjlighet att träna på närliggande anläggningen F&S Lindhagen och på andra sidan gatan på F&S S:t Eriksbron med möjlighet att låta ledarhunden vänta i anslutande personalrum.

Svar: Tillgängligheten brister bland annat på grund av detta. Jag har enbart erbjudits träningsmöjligheter på Lindhagen. F&S S:T Eriksbron har ej diskuterats eller erbjudits men denna anläggning har heller inte varit aktuell för mig då man ej erbjuder spinning och löpband på denna anläggning. På F&S S:T Eriksbron finns heller inget utrymme för ledarhund. Vid min rundringning erbjuder F&S Lindhagen möjligheten till personalrum efter tvekan och kontroll med F&S centralt.

I diskussion med F&S rörande just anläggningen Lindhagen, ställde jag frågan om vad som händer om en hundrädd eller allergisk person anställs på denna anläggning. Då skulle det enligt F&S resonnemang resultera i att jag åter får byta anläggning. F&S meddelade då att man i det fallet skulle neka en sådan person anställning med hänsyn tagen till att man har ledarhundsförare som tränar just där. Det känns för det första inte som särskilt troligt och för det andra som en åter igen lösnings om riskerar att inte bli långvarig.

Tillgängligheten brister även för mig som besökare då jag jobbar nära anläggningen Kungsholmen och ej hittar till erbjuden anläggning Lindhagen. Det skulle kräva en extra insats för mig och berörd personal för inlärning av vägen förutom att det skulle innebära en större omväg till en annan anläggning för att få möjlighet att träna. Detta skulle F&S inte utsätta någon annan besökare för.

Alla dessa inskränkningar innebär att ett årskort för mig inte kan utnyttjas fullt ut som en fullvärdig medlem.

  1. Vad skulle krävas för att Joakim Nömell skulle kunna träna på Kungsholmen?

Att ledarhunden kan ges plats i ett konferensrum (ej personalrum) samt att Joakim kan vistas på träningsytorna med ledsagare. Att tillåta ledarhund på träningsytorna ser vi inte är görbart då den träningsutrustning som Joakim vill använda (löpband och spinningcyklar) är på ytor där många andra medlemmar rör sig. Medlemmar med allergi skulle då vara exkludera från dessa ytor. Enligt Astma- och allergiförbundet finns allergener kvar länge efter det att djuret är borta. Allergi mot pälsdjur är den vanligaste luftburna allergin. Vi ser att det blir särskilt problematiskt att ha pälsdjur i ytor där våra medlemmar
tränar kondition såsom vid löpband och spinningcyklar.

Svar: Det är vetenskapligt bevisat att stora mängder allergen även finns kvar i djurägares kläder. Något sådant förbud har inte F&S. Det är inte heller förbjudet att använda parfymer eller parfymerade tvålar och champo även om man rekommenderar att inte använda det. Det är inte heller förbjudet att vara helt luktfri från rök.

Det är också stor skillnad på en ledarhund som ligger stilla på för hunden anvisad plats en kort tid jämfört med pälsdjur i hemmiljö som vistas där under lång tid och med stor rörlighet och mindre regelbunden städning och där pälsdjur ofta vistas i soffor och på mattor etc.

Ur tillgänglighetssynpunkt hänvisar jag till den överenskommelse som finns mellan Synskadades Riksförbund och Astma- och Allergiförbundet rörande ledarhundar (lämnas som bilaga). Enligt denna överenskommelse ska inte ledarhundsförare begränsas med hänvisning till att någon kan vara llergisk någon gång. Problem ska lösas om och när dom uppstår. Min närvaro utan hund sprider med stor sannolikhet liknande mängd allergen. Den person som är så allergisk att vederbörande inte kan vara i ett stort ventilerat utrymme samtidigt som en stillaliggande hund har sannolikt problem även på andra sätt, bland annat att ta sig dit.

Det är långt ifrån alla synskadade som har tillgång till ledsagare. Detta styrs kommunalt och kommunernas olika regler är väldigt varierande. Att ha möjlighet att träna med ledsagare som går med kostnadsfritt är ett bra komplement. Men det gör möjligheterna betydligt färre för mig att träna och därmed inte samma möjlighet att utnyttja ett årskort som övriga besökare.

  1. Redogörelsen korrekt?

Joakims redogörelse avviker från vår bild av det inträffade i följande delar:

• Vi har inte påstått att vi skulle förlora stora mängder medlemmar.
• Vi har inte påstått att alla blinda har ledsagning. Vi har upplyst om att alla medlemmar som har behov av det, är välkomna att ta med sig ledsagare utan
kostnad.

Ingen ytterligare kommentar.

  1. Inställning till anmälan om diskriminering?

Vår inställning är att vi visar på möjligheter som gör att Joakim kan träna och samtidigt tar hänsyn till andra medlemmars behov i en träningsmiljö. Med
hänsyn tagen till många medlemmars olika särintressen så tycker vi att den möjlighet vi erbjuder (att ha ledarhunden i angränsande ytor) är en fungerande
lösning.
Vi utvecklar löpande vår anläggningsmiljö och gör i nuläget en inventering av tillgänglighet och användbarhet i våra miljöer för att därefter kartlägga
åtgärder för ökad tillgänglighet på våra anläggningar samt ta fram en tillgänglighetsguide som kan vägleda personer med funktionshinder.
Friskis&Svettis är en medlemsförening där varje enskild person väljer om de vill bli medlem och träna på våra anläggningar. Vår idé är att erbjuda lustfylld
och lättillgänglig träning som tilltalar många människor. Vår utmaning är att tillse att vi motsvarar våra medlemmars olika behov och önskemål, även när
dessa ibland krockar.

Svar: Min rundringning till Stockholmsföreningens samtliga enheter tycker jag visar att det inte finns någon lösning förutom enstaka anläggningar. Man skriver att ledarhundar kan vistas i konferensrum, ej personalrum, men ingen anläggning jag kontaktat har sådana utrymmen och endast ett par anläggningar erbjuder personalrum eller biutrymmen bakom reception. Det är däremot ingen anläggning nära mig eller på min väg till eller från jobbet.

[tags]Friskis&Svettis, Träning, Hälsa, Motion, Tillgänglighet, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Kontroll av tillgänglighet för ledarhundsförare hos Friskis&Svettis Stockholm

Efter min anmälan av Friksis&Svettis Kungsholmen hos Diskrimineringsombudsmannen efter att man nekat mig och min ledarhund tillgång till träningsmöjligheter, fick jag här om veckan ett svar på yttrande från Friskis&Svettis Stockholm. Där skriver man bland annat att jag erbjudits möjlighet att träna på andra anläggningar då just Kungsholmen inte kunde låta mig vara där på grund av allergier och hundrädd personal.

Egentligen är det ointressant att jag erbjöds träna på andra ställen. Det skulle innebära nya platser för mig att lära mig hitta till och från och det skulle innebära en ganska omfattande omväg till min träning vilket en icke funktionsnedsatt besökare aldrig skulle acceptera. Man vill gå till den anläggning som passar bäst och i mitt fall ligger Friskis&Svettis Kungsholmen mindre än 100 meter från min arbetsplats. Anläggningen är dessutom extremt lättorienterad inomhus vilket kändes bra. Därtill var det en bra miljö för min hund i de delar jag tänkt utnyttja.

Men mest för sakens skull bestämde jag mig för att ringa runnt till Stockholms anläggningar för att kontrollera hur det egentligen förhåller sig med tillgången för oss ledarhundsförare. Några anläggningar ”hajade till” när jag ringde och ställde flera frågor, bland annat om ledarhund. Man hade självklart hört om mitt ärende internt men jag nådde ändå förväntat resultat. Av de 17 anläggningar som finns i Stockholm, nådde jag 16 och det fick räcka. Samtliga fick samma frågor och trots att ledarhund står som första punkt, ställdes den frågan på slutet som en bisak för att det inte skulle framgå som det centrala, vilket det givetvis var.

Så här blev resultatet:

Förklaring till ställda frågor:

  • Ledarhundsutrymme: Finns någon möjlighet att över huvud taget ta med ledarhund till anläggningen? Frågan omfattar så väl konferens/personalutrymme som träningsytor.
  • Orienteringshjälp: Finns någon möjlighet att få hjälp att lära sig lokalerna några gånger av de första besöken.
  • Ledsagare: finns möjlighet att ta med ledsagare kostnadsfritt?
  • Eget omklädningsrum: finns möjlighet att byta om och duscha enskilt om man kommer ensam eller har ledsagare med annat kön som ej kan följa med in i omklädningsrum.

Friskis&Svettis Abrahamsberg

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: nej
  • Ledsagare: Ja med intyg
  • Eget omklädningsrum: ja, handikapptoa med dusch

Friskis&Svettis Orminge

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, med intyg
  • Eget omklädningsrum: Draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis City

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Om tid finns
  • Ledsagare: Ja, intyg
  • Eget omklädningsrum: Nej

Friskis&Svettis Ringen

  • Ledarhundsutrymme: Nej / kanske ”egen lösning”
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, skriver in i profilen
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa

Friskis&Svettis Farsta

  • Ledarhundsutrymme: Ja, personalrum. Befintlig fungerande lösning
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, inget intyg krävs
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Sickla

  • Ledarhundsutrymme: Ja, (efter intern kontroll och återkoppling) bakom receptionsdisken
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Gärdet

  • Ledarhundsutrymme: Kanske, receptionist / ledare med hund, utrymme bakom rec., ringa först
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Skanstull

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna under lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa med låsbart skåp utanför

Friskis&Svettis Hagastan

  • Ledarhundsutrymme: Nej, hänvisar till medlemsservice.
  • Orienteringshjälp: Ja, när som helst
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, 2 handikapptoaletter

Friskis&Svettis Skarpnäck

  • Ledarhundsutrymme: ?
  • Orienteringshjälp: ?
  • Ledsagare: ?
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Hornstull

  • Ledarhundsutrymme: Nej, kanske utrymme för ledare, tveksamt
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna under lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Skrapan

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, lugnare tider
  • Ledsagare: Ja, gärna intyg
  • Eget omklädningsrum: Nej

Friskis&Svettis Kista Entré

  • Ledarhundsutrymme: Nej, barnrum finns men funkar ej.
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: säger att ledsagare kostar 90kr per gång
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa, inget skåp

Friskis&Svettis S:t Eriksbron

  • Ledarhundsutrymme: Nej, personalutrymme för långt in i lokalen
  • Orienteringshjälp: Ja, lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Kungsholmen

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: ?
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Sveavägen

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: Ja, intyg
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Lindhagen

  • Ledarhundsutrymme: Ja, (efter intern kontroll och återkoppling) personalutrymme
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Sammantaget är det ingen lysande bild som framträder. Må vara att fråan om ledarhund kanske inte varit aktuell alls för de allra flesta anläggningar, men i samtliga fall hänvisar man till allergier vad gäller att ha hunden med på ”träningsytorna”.

Alla utom enstaka undantag erbjuder hjälp med orientering tills man lärt sig hitta i lokalen vilket är bra. Att man önskar att detta ska ske under tider med låg belastning är rimligt. Ändå anser jag att jag orienterar mycket säkrare bland alla besökare och all utrustning med min ledarhund än ensam med vit käpp.

De som erbjuder eget duschrum gör det i form av en handikapptoalett med dusch. Oftast utan möjlighet till låsbart utrymme. Det är ingen lysnade lösning för de som skulle önska eget omklädningsrum, men man kan förstå att ingen anser det vara värt kostnaden i pengar och utrymme att oordningställa ett som inte skulle utnyttjas speciellt ofta. Men har man en ledsagare av annat kön som inte kan följa med in i omklädningsrum och dusch och man inte själv vill navigera runt och riskera att komma åt andra i ett känsligt läge så vore ett separat omklädningsrum att föredra.

Så här ser det ut enbart i Stockholm. Jag tvivlar på att bilden skulle förändras om man frågar övriga av landets anläggningar men den tiden är meningslös att lägga ner i detta ärende.

[tags]Träning, Hälsa, Motion, Friskis&Svettis, Tillgänglighet, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Föreläsning SRF Östergötlands Medlemsforum 2015

20151114_1

20151114_2

Idag var jag inbjuden som föreläsare till Synskadades Riksförbund distrikt ost till deras medlemsforum 2015. Temat var att tänja sina gränser och vi var 4 personer som föreläste.

Jag och Joche som själv jobbar som journalist på SRF och skulle banda en del av föreläsarna åkte till Linköping redan igår. Det blev lite kompistid med god mat och hotellbar vilket inte händer allt för ofta nu för tiden. Trots att kvällen inte blev allt för sen var det ändå lite motlut att kliva upp och det var svårt att njuta av hotellfrukost.

Inför mina föreläsningar fylls jag ofta av tvivel. Det känns som om jag inte har så mycket att förmedla annat än en tuff reseskildring och att mina upplevelser börjar bli lite efter sitt bäst föredatum. Det var tre år sedan jag kom hem från mitt livs mest fantastiska äventyr och två och ett halvt år sedan det sändes i TV. Ändå finns det folk som vill höra lite då och då även om förfrågningarna glesnar.

Men hur det än blir återkommer glöden och minnena från upplevelserna där i djungeln kommer tillbaka till mig väldigt starkt och efter mina föreläsningar känner jag mig ganska tömd och nöjd med en bra känsla i kroppen.

Nu blir det tåg hem igen efter många trevliga möten med bekanta och obekanta människor. Jag gillar Linköping och gänget här nere.

Nu har jag bara en inbokad föreläsning i april nästa år hos en lokal pensionärsförening.

[tags]TV, SVT, Mot Alla Odds, Äventyr, Utmaningar[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del IV

Idag blev jag kontaktad av Diskrimineringsombudsmannen – DO med ett yttrande från Friskis&Svettis i Stockholm som svar på min anmälan om diskriminering när jag inte fick träna på en av deras anläggningar och ha min ledarhund med mig. Det här är ett yttrande jag har någon vecka på mig att besvara och jag ska se om jag orkar engagera mig. Eftersom det inte finns någon chans att Diskrimineringsombudsmannen fäller för diskriminering just när det gäller ledarhundar, så känns det lite meningslöst att skriva ett seriöst svar på detta som det ändå tar viss tid att författa.

Påståendena i yttrandet nedan är dessutom av arten att dom är svåra att bemöta. Huruvida min tjänstehund ska undanhållas från sådan miljö på grund av säkerhet bygger mest på deras känslomässiga föreställningar. Våra tjänstehundar är tränade i en rörig miljö som i så fall måste kunna klassas som långt mer osäker.

Vidare har Astma- och Allergiförbundet och Synskadades Riksförbund en överenskommelse om att ingen av grupperna ska ha förmån och att eventuella intressekonflikter skulle uppstå så ska dom lösas där och då. Astma- och Allergiförbundet själva är inte så snabba på att anamma denna överenskommelse när dom rådfrågas i sådana här fall och informationen är väl dold, om den ens existerar på deras hemsida.

Så visst finns lite att besvara, men det känns ärligt talat tungt och tröstlöst.

Yttrande avseende ärende ANM 2015/1845 handling 4

  • Vad har Friskis för regler/policy beträffande pälsdjur i träningslokaler och anslutande utrymmen?

    Våra regler idag är att pälsdjur inte ska vistas i träningsytorna och inte heller i anslutande utrymmen. Miljön i våra träningsytor är förhållandevis intensiv
    med mycket besök och hög trängsel. I gymmet hanteras tunga vikter i såväl maskiner och fritt (t ex hantlar och skivstänger). Vidare möter medlemmar en
    relativt hög ljudnivå från musik och ljud från utrustning. Vår bedömning är att djur inte ska vistas i en sådan miljö, både med hänsyn tagen till våra
    besökare som till djurens egen säkerhet.

  • Regler beträffande ledarhundar specifikt?

    Vår hållning när det kommer till ledarhundar är att de ej ska vistas på träningsytorna, men att de kan vänta på sin husse/matte i anslutande utrymmen,
    t ex personalrum. Den möjligheten erbjuder vi i det fall anställd personal på anläggningen ej är allergisk.

  • Har Joakim Nömell nekats att träna på Kungsholmen?

    Joakim har nekats att ta med sin ledarhund på träningsytorna och vi har istället föreslagit träning med en ledsagare. Vilket idag är ett sätt som andra
    medlemmar med synskada anammar.
    Då en personal på Kungsholmen är hundrädd har vi dock i nuläget inte erbjudit att ledarhunden väntar på Joakim i anslutande utrymme (personalrum). Med
    anledning av det har vi erbjudit möjlighet att träna på närliggande anläggningen F&S Lindhagen och på andra sidan gatan på F&S S:t Eriksbron med möjlighet att låta ledarhunden vänta i anslutande personalrum.

  • Vad skulle krävas för att Joakim Nömell skulle kunna träna på Kungsholmen?

    Att ledarhunden kan ges plats i ett konferensrum (ej personalrum) samt att Joakim kan vistas på träningsytorna med ledsagare.
    Att tillåta ledarhund på träningsytorna ser vi inte är görbart då den träningsutrustning som Joakim vill använda (löpband och spinningcyklar) är på ytor där många andra medlemmar rör
    sig. Medlemmar med allergi skulle då vara exkludera från dessa ytor. Enligt Astma- och allergiförbundet finns allergener kvar länge efter det att djuret är borta. Allergi mot pälsdjur är den vanligaste luftburna allergin. Vi ser att det blir särskilt problematiskt att ha pälsdjur i ytor där våra medlemmar tränar kondition såsom vid löpband och spinningcyklar.

  • Redogörelsen korrekt?

    Joakims redogörelse avviker från vår bild av det inträffade i följande delar:

    • Vi har inte påstått att vi skulle förlora stora mängder medlemmar.
    • Vi har inte påstått att alla blinda har ledsagning. Vi har upplyst om att alla medlemmar som har behov av det, är välkomna att ta med sig ledsagare utan kostnad.
  • Inställning till anmälan om diskriminering?

    Vår inställning är att vi visar på möjligheter som gör att Joakim kan träna och samtidigt tar hänsyn till andra medlemmars behov i en träningsmiljö. Med
    hänsyn tagen till många medlemmars olika särintressen så tycker vi att den möjlighet vi erbjuder (att ha ledarhunden i angränsande ytor) är en fungerande
    lösning.
    Vi utvecklar löpande vår anläggningsmiljö och gör i nuläget en inventering av tillgänglighet och användbarhet i våra miljöer för att därefter kartlägga åtgärder för ökad tillgänglighet på våra anläggningar samt ta fram en tillgänglighetsguide som kan vägleda personer med funktionshinder. Friskis&Svettis är en medlemsförening där varje enskild person väljer om de vill bli medlem och träna på våra anläggningar. Vår idé är att erbjuda lustfylld
    och lättillgänglig träning som tilltalar många människor. Vår utmaning är att tillse att vi motsvarar våra medlemmars olika behov och önskemål, även när dessa ibland krockar.

[tags]Hund, Hundar, Ledarhundar, Allergi, Astma- och Allergiförbundet, Synskadades Riksförbund, SRF, Diskrimineringsombudsmannen, Diskriminering, Friskis&Svettis[/tags]

Maktlös

Det går inget vidare. Allt går åt fel håll och jag känner mig så maktlös och misslyckad. Sedan rättegången då vårt barn dömdes för ringa narkotikabrott fanns ett litet hopp att detta skulle vara en vändning och ett uppvaknande. Men som den cyniska människa jag är av födsel och vana, kände jag ett kallt, sorgset tvivel redan på väg ut ur rättssalen. När barnet gled iväg med dom övriga förrövarna var det som en stark känsla av att barnet gled ifrån oss. I valet mellan trygghet och föräldrar ställt emot spänning, tuffa killar och droger så är det svårt att vinna. Så är det ju ofta bland gamla och nya missbrukare. Valet mellan mat för dagen och omsorg av sina barn eller mera sprit så vinner alltid spriten.

Kalla det intuition eller bara vanlig misstänksamhet, men när barnet förra veckan åkte in till stan flera gånger ringde larmklockorna. Det kan tyckas oskyldigt att åka in till Stockholm city en vardag, men gör man aldrig det och plötsligt två gånger minst på en vecka så kände jag direkt att det var farligt. Här hemma kan man fixa röka och tabletter, i stan kan man fixa andra och tyngre grejer.

När helgen inleddes klagade barnet över hicka som varat en hel dag. Något jag läst dök upp i minnet. Vanlig hicka beror på en irriterad andningsmuskel enligt hicka.se och har man hicka flera timmar råder man att man ska kontakta sjukvården då det kan vara tecken på flera allvarliga sjukdomar.

men söker man på ”hicka droger” hittar man lätt det jag kände igen. Flera trådar på Flashback forum vittnar om hicka som en konsekvens av användning av droger. Bland annat denna som talar om hicka vid användning av bensodiazepiner. Dagen efter sluddrar barnet som om jag skulle sänkt en hel flaska vin på egen hand, utan att lukta det minsta alkohol.

Igår föll bomben ner. En annan mamma vars barn ingår i samma umgänge hade fått svar på drogtester vilket visade att barnet hade spår av Kokain i blodet. Allt föll plötsligt på plats med besöken i Stockholm city. Vi försökte få vårt barn till Maria Ungdom för test men barnet vägrade.

Droger framkallar olika känslor hos mig. Samma skit, olika namn på ett sätt, men på ett annat kan man tänka att prova att röka och ta tabletter har många gjort utan att trilla dit. Det är inte bra och grymt farligt, men i min värld som drogernas billiga vinfylla. När mitt barn erkände att man provat Kokain spred sig en kyla i kroppen jag inte känt på länge. Det kändes som ett vägskäl man bara inte får passera. Jag undrade hur fan det kan komma sig att man ”provar” så tunga grejer i så unga år och så ”tidigt i karriären”? Koks är farligt men det är också betydligt dyrare än andra droger och det måste finansieras på något vis. Den tanken gör att skräcken slår ännu hårdare klor i mig. Finansiera droger finns flera dåliga sätt att göra.

Jag släppte allt och ringde vår kontakt på Socialtjänsten. Jag sa som det var, vi har starka skäl att mistänka att vårt barn har använt Kokain, vi misstänker att det kan finnas droger hemma efter ett konstigt kompisbesök på måndagsmorgonen och nu måste vi få hjälp eftersom allt håller på att gå åt helvete på riktigt. Vi har ingen bil, ingen förmåga att få vårt barn till test och vård, så vi behöver hjälp nu!

Beskedet var samma som tidigare, ingen ansvarig är beredd att fatta något beslut om tvångsåtgärder ”i nuläget”. Mottagningen där vi bor har inga tider så det vore ju bra om vi kunde åka in till maria Ungdom. Om barnet vägrar följa med finns inte mycket att göra. På min fråga om jag kan eller bör kontakta polisen eftersom jag misstänker att det finns droger hemma om så för eget bruk, mest för att få lite action, blir svaret undvikande med innebörden att det kanske inte är den bästa lösningen.

En trötthet och maktlöshet drabbar mig och huvudvärken kommer som på beställning. Jag har ett omyndigt barn som dessutom gör olagliga grejer men det finns ingen hjälp att få än på länge. Allt måste bli mycket värre först innan man eventuellt kan göra något och då är barnet myndigt och gör ändå som det vill.

Imorgon har vi ett möte med socialtjänst och drogmottagning där barnet ska närvara. Det känns så otroligt meningslöst. Om barnet vill knarka så är det fritt fram och om barnet lämnar felaktiga urinprover eller helt uteblir trots dom i Tingsrätten, finns ingenting man kan göra åt det annat än att notera det. Själv har jag redan ”noterat” problemet…

Vad är då meningen med den här utredningen och besöken som aldrig blir av? Om någon vill ha hjälp att sluta får man det, men om man inte vill så är det fritt fram. Det är den tydliga signalen ungdomarna får och det är den signalen jag som förälder får. Två gånger har vi sökt hjälp de senaste två åren och inte ens när Kokain finns med i bilden finns det inget riktigt man kan göra åt saken.

Mitt problem är också att jag har märkt under den här tiden, att jag inte är rustad som förälder för detta. Jag har en uppväxt och erfarenhet som teoretiskt borde vara nyttig men som bara ligger mig i fatet just nu. Jag klarar inte av missbrukarens lögner och löften. Man lovar att det aldrig ska hända mer, ber om hjälp och skäms. Men så fort det är gjort, springer man iväg och petar i sig något nytt. Det låser sig känslomässigt. Jag skriker och bråkar inte, jag blir tyst och helt tom på ord och vet verkligen inte vad jag ska säga. Andra föräldrar skulle ha pratat och pratat men jag klarar det inte. Jag är inte psykolog, men det känns som om jag inte klarar av besvikelserna som följer. Dom kommer ju ändå.

Men jag erkänner villigt, jag är inte rustad för detta och jag klarar det inte. Jag vet inte hur man tävlar mot droger och kriminella. Därför bad vi om hjälp och jag trodde faktiskt att samhället kunde ge den hjälpen. I synnerhet när det finns en vuxenvärld som är ordnad och har viljan. Men det verkar inte fungera så. Allt bygger på frivillighet. Till och med det som kallas slutenvård. Vill barnet inte så går det inte.

Nästa steg blir att tänka på säkerheten och tryggheten för dom andra barnen. Familjemedlemmar är rädda för barnets lynniga humör och som bara kommer och går utan att säga något eller skrika. En snedtändning på grund av något skit man petar i sig, vad händer då? Egendom när behovet av pengar blir för stort, vad händer då? Jag skulle vilja sätta hårt mot hårt. Stanna här och lägg av med knarket eller dra härifrån. Ett sådant ultimatum kräver att man är beredd att ta konsekvenserna. Är jag det? Beredd att barnet väljer det andra livet och försvinner ut på gatorna? Då blir det mitt fel.

Allt är ändå mitt fel oavsett hur det blir.

[tags]Barn, Familj, Droger, Narkotika, Missbruk[/tags]

Garmin Vector Service del III

Bild: Garmin Vector-pedaler i kartong
Bild: Garmin Vector-pedaler i kartong

I maj i år skickade jag min ena uppsättning Garmin Vector-pedaler på service efter att dom börjat glappa i axeln. Det var ett ganska väl känt fel på tidigare modeller och omfattas givetvis av garantin.

Servicen gick fort och efter ungefär en vecka fick jag nya utbytta pedaler som har fungerat bra sedan dess. Även min andra uppsättning Vector började glappa i vänster pedal om än något mindre. Men här fanns längre garnatitid att spela på och jag beslutade att skicka dem på service efter säsongens slut.

Så för en vecka sedan skickades dom iväg och nu är det nya utbytespedaler på väg tillbaka. Även om kunskapen hos supporten inte alltid är så lysande så är det åtminstone inget fel på servicen.

Denna goda service visade sig också när jag valde att Uppgradera mina båda Vector till Vector 2. I uppgraderingskitet ingick 2 kommunikationspodar som sköter om överföringen av data mellan pedalerna och cykeldatorn. En av dessa podar ville inte fungera och efter lite felsökning visade det sig att ena stiftet i kontakten som ska vara lite fjädrande hade stannat i infällt läge och det blev inte ordentlig kontakt. Jag kan inte säga om det var så vid leverans eller om jag orsakade det vid anslutning.

Efter samtal med Garmins support meddelar man att man helt enkelt skickar en ny pod med posten. Det kändes som väldigt god service.

Så nu är det ordning på allt inför den kommande inomhussäsongen och allt verkar fungera som det ska.

[tags]Cykel, Cykling, Trainer, Elite, GPS, Garmin, Garmin Vector, Vector, Kraft, Träning, Prestation, Motivation[/tags]