Årskrönika 2012

Ibland får jag för mig att summera det gångna året och det är i så fall dags nu :) Och visst har det varit ett händelserikt och bra år, utan större sorger eller katastrofer.

Det började ju storslaget med att jag bytte jobb. Efter ganska exakt 6 år på ett företag som säljer synhjälpmedel kunde jag äntligen gå vidare. Det var 6 år som började med stora förhoppningar och ambitioner. Drömmen om ett eget kontor med kollega, helst kollegor, serverskrubb och kaffehörna förverkligades. Jag såg stora brister i kompetens och utbud när det gällde synhjälpmedel och jag trodde att jag hade en bra idé hur det skulle kunna utvecklas och bli både stimulerande och en bra affär.

Men åren gick och jag blev allt mer klar över att det inte skulle gå. Varje månadsskifte var en orons tid och det gick aldrig riktigt bra långa tider så att man kunde känna att det gick framåt. Motlutet gjorde att jag och min ungdomskamrat som jag jobbade med slet väldigt mycket på vänskapen. Det brukar ju sägas att man inte ska jobba ihop med kompisar, men jag är övertygad om att under mer gynnsamma förhållanden hade det gått utmärkt.

Mitt nya jobb som datapedagog på en syncentral i Stockholm tog kanske bort all frihet jag tidigare hade, men gav en tryggare arbetssituation och både en bredare grupp klienter och produktsortiment att jobba med. Jag har hittills inte ångrat det valet och jag känner fortfarande att jag hade en sagolik tur att möjligheten kom just i rätt ögonblick.

Ibland händer det mig i livet och det har varit några sådana situationer när saker hänt i exakt rätt ögonblick. Som när vi bestämde oss för att sluta bo i hus och ställde oss i bostadskö och en kort osannolik tid senare skrev kontrakt på kommunens enda, centralt placerade stora lägenhet och kunde inleda husförsäljningen. En lägenhet som varit upptagen i 12–15 år och av den typen som brukar vara upptagen länge, blev ledig precis just då. Precis som med möjligheten att byta jobb, när hopplösheten kändes som störst och utsikterna för en bättring såg som mörkast ut.

Det kändes inte bra att lämna min kollega där, men vad kunde jag göra? Han kände sig nog lika färdig som jag. Men det dröjde inte så länge innan även han fick möjlighet att gå vidare mot nya utmaningar som det heter.

Jobbet är ju viktigt. Det är det man lever av och liksom hela förutsättningen, så det var nog årets största händelse för mig och den som räddade mig helt klart. Nästa stora händelse var nog bytet av båt. Jag hade tröttnat på vår Windy 22DC som inte heller var rätt båt att äga för mig som synskadad. Jag hamnade åter igen i en situation där jag tvivlade på om jag alls skulle ha båt och annonserade ut den till försäljning. Men åter igen snubblade jag över en ny båt, en Ferrina 31 som är en robust stålbåt som jag trodde skulle bättre tillgodose mina behov.

Men jag undrar om det egentligen är valet av båt det är fel på. Lyxkryssare eller kanot kanske kan vara detsamma. Det gör ingen skillnad för mig och mina problem. Jag kan inte köra själv, jag kan inte bottenmåla själv och jag kan inte flytta den till och från sjösättning och upptagning själv. Jag tror att jag kanske måste göra mig fri från så många situationer som möjligt där jag är i absolut behov av andras hjälp, för att inte säga rent beroende för att bli en lyckligare människa. Tanken på båten gör mig inte längre lycklig. Den bara ställer en massa om och men ivägen. Kanske mognar ett beslut en dag och jag tar mig för att göra mig av med båt för gott och får åka Waxholmsbåt istället för att få min dos av havet. Vännerna säger att det är bara att ringa om det är något, men när det är något har de inte tid och jag klandrar dem inte. Det är dessutom så ofta det är något så de skulle behöva ägna sina liv åt mig känns det som ibland. Dessutom åter igen det där med att alltid vara den som behöver be om hjälp..

Men störst av allt, förutom jobbet som handlar om ren överlevnad, är nog ändå när jag blev uttagen till säsong 2 av SVTs realityserie Mot Alla Odds! Castingen började redan i juni och var klar bara 4–5 veckor före själva resan i mitten på oktober. 30 dagar helt avskuren från allt, med 10 helt främmande människor, dygnet runt med TV-kameror. Vi reste till Nicaragua för att färdas från Atlanten i öster till Stilla Havet i väster, en resa som gick genom djungel, över berg, sjöar och vulkaner!

Det var det största jag gjort i hela mitt liv! Jag var livrädd före och på väg ner och nu ångrar jag mig inte en sekund. Det äventyret har dessutom bara börjat. Vi kom hem i mitten av november och nästa vår sänds det på TV. Då börjar helt säkert en annan resa, minst lika okänd och jag har ingen aning vad som väntar. Allt från ingenting till precis vad som helst!

Så visst har det varit ett händelserikt år! Det har hänt så mycket så det blir svårt att matcha det om det ens är möjligt. Det är kanske inte heller helt nödvändigt. Man kan bara nöja sig med att konstatera att 2012 var ett bra år.

Nu bär det snart av mot nyårsfirande med vänner, god mat, lite fyverkerier och lugn och ro.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Kommentera