Smälta intrycken

Idag vid den här tiden skulle vi antagligen nått Smygehuk i någon form av utmattning. Istället har jag redan varit hemma ett par dygn nu och givetvis känner jag mig besviken och ledsen eftersom det var på grund av mig som vi avbröt utmaningen.

Jag ska inte säga att jag är överdrivet knäckt över det här misslyckandet. Det är egentligen ingen stor grej att försöka sig på något och inte lyckas. Det som känns mest tråkigt är allt arrangemang runt omkring före till ingen nytta. Ett års planering, engagemanget av sponsorer, alla kostnader i resa och alla engagerade personer i vår följebil.

Men det är klart att det väcker en del tankar. Ni anar inte vad en natt innanför polcirkeln kan generera. :)

När jag gick in för det här för ungefär ett år sedan, var min största fundering hur jag skulle få till tillräcklig träning för en sådan här utmaning. Jag har nästan varit uteslutande hänvisad till egen träning inomhus och bara kunnat cykla ute på riktigt vid några motionslopp och träningstillfällen. Övriga i vår lilla grupp har kunnat sticka ut på små turer precis när det passat dom. Jag har bara min trainer och mitt löpband, men ingen vettig människa kan förmå sig till annat än kortare pass på en statisk trainer. Själv brukar jag utan större problem kunna motivera mig en timme åt gången, men där går gränsen.

Ändå så tror jag att jag varit tillräckligt tränad inför det här. Visst, ett antal flera långpass hade inte skadat. Det största problemet var ändå rumpan som tog stryk av en felaktig sadel. Det är något som måste provas ut under många timmars cykling och inte under någon timme inomhus eller ens ett varv runt Vättern.

Jag känner mig mer själsligt trött efter det här misslyckandet. Under de snart tre år som cyklingen varit mitt fokus har jakten på piloter och regelbunden träning varit ganska energikrävande. Jag känner att jag har provat allt från anslag i cykelbutiker och sporthallar till efterlysningar på nätet, olika forum och cykelklubbars Facebook-sidor. Allt i stort sätt till ingen eller väldigt liten nytta.

Mitt stora mål har varit att nå det svenska paracykellandslaget. Det har varit roligt att tävla och även om min önskan att få åka till Paralympics i Rio nästa år var lite överdrivet optimistiskt, så hade det varit roligt att få tävla utomlands åtminstone.

Men utan piloter med samma ambitioner och på rätt nivå börjar det kännas lönlöst och motivationen att träna själv inför något som ser meningslöst ut har sjunkit.

Nu ska jag ta några veckor till att fundera på vart jag vill framöver och vad jag ska lägga energin på framöver. Att jaga efter något som inte tycks möjligt att nå lockar bara fram frustration och sorgen inom mig. Sorgen att ständigt verka vara beroende av andra för för att genomföra det jag brinner för. Under Paracykel SM 2015 kände jag att jag hade något att komma med. Med en inlånad elitpilot gick jag i mål endast 11 sekunder efter den svenska eliten i tandemcykling. Men piloten ställde upp enkom för detta tillfälle så efteråt stod jag på samma punkt som tidigare.

Jag försöker att inte oroa mig längre för saker jag inte har kontroll över och heller inte lägga ner energi på saker jag inte kan styra. Det är inte så lätt. Speciellt inte i detta fallet när det gäller något som jag så gärna vill göra. Men att bränna ut sig till ingen nytta drabbar bara mig. Att resa land och rike runt och också lägga ner en massa pengar på något som inte kan ge något är inte heller speciellt konstruktivt.

Så kanske blir det att ta ett steg tillbaka, cykla mina motionslopp med mina glada kompisar när det ges tillfälle och fortsätta träna för hälsa och välmående. Frågan är bara vad jag ska hitta på istället? Det är väl något jag får ägna min semester och ledighet åt.

Framme i Arvidsjaur

Nu har vi nått Arvidsjaur och på hotellet köpte vi frukostbuffé. Det var riktigt gott med äggröra och Bacon, kaffe, juice, fil med frön och flingor samt avslutning med nygräddade voflor. Det var varmt och skönt, frossan i kroppen släppte och jag har förlikat mig med att jag valde att bryta. Det känns som helt rätt beslut i det här läget.

Vi har nu bytt till torra kläder och borstat tänderna och det är precis hur ljuvligt som helst. Nu styr vi söderut för ett stopp i Östersund för mat och fika med den killen som skulle erbjudit oss sovplats.

Nederlaget känns, men nu vill jag bara hem och sova.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from Arvidsjaur, Norrbotten County, Sweden.

Etapp 2: Gällivare – Polcirkeln

Vi har passerat Jokkmokk för en mil sedan och stannade nu vid polcirkeln för att ta en turistbild. Här fanns även en uppvärmd toalett så jag passade på att smörja in rumpan som gjort helvetiskt ont en stund. Jag kan bara tyst för mig själv konstatera, att om den här smörjningen inte hjälper väldigt drastiskt så är resan snart slut för min del. Jag är ganska illa däran och det är över 170 mil kvar.

Inne på toaletten var det skönt att värma sig lite och jag försökte till och med ta hjälp av handtorkfläkten för att få mer värme när jag klädde av mig mina genomblöta kläder. Men tyvärr fläktade den bara kalluft. :(

Nu blir det till att rulla vidare så får vi se hur det går.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .

Etapp 1: Riksgränsen – Gällivare

Den första etappen på 25 mil är avklarad. Etapp så till vida att vi gör ett något längre stopp för mat, kaffe och bränslepåfyllning. Det görs på OKQ8 i Gällivare.

Starten vid Riksgränsen blev lite försenad. Vi kom iväg runt 10:20. Vädret var uselt, 8° och duggregn men så fort vi rullade kändes det ändå ganska bra. Blöt om fötterna blev jag direkt, men inte så kall.

11:40 gjorde vi ett kort stopp för att jag skulle delta i P4 Radio Stockholms morgonprogram och intervjuas om vår utmaning. Sedan rullade vi vidare. det korta stoppet när jag satt i följebilen för att prata i radio, räckte för att fötterna skulle tina upp lite.

Sedan dess har vi avverkat dom 25 milen hit. Ett stopp 15:50 för att min pilot Peter Tonér även han skulle intervjuas i P4 Radio Västmanland.

Dagen hittills har varit lite tung mentalt, precis som jag väntade mig. Jag har försökt bryta upp hela den enorma sträckan i små delmål för att det inte ska bli för skrämmande. Hela tiden nästa stad eller nästa lilla ort att ta sikte på, några mil i taget.

Den andra stora grejen har varit kölden, eller den enorma rädslan för att frysa. Folk runt omkring mig hånar mig för att jag hela tiden fryser och tjatar om att frysa. Ingen förstår riktigt bakgrunden till det och det kommer i ett separat inlägg inom kort.

Men så fort vi stannar kommer kölden krypande. Armar och ben börjar skaka helt okontrollerat medan dom andra står lugnt och pratar. Det är uppenbart mig det är fel på och det vet jag ju.

Vid ett av våra stopp när rädslan både för den långa sträckan och kölden kom över mig samtidigt hade jag väldigt svårt att hålla tårarna borta. Jag kände att en 42-åring inte kan stå och grina 5–6 mil efter start med över 200 mil kvar. Men så var det i alla fall. Jag lyckades bita ihop och lösningen blev att stoppa proppar i öronen och lyssna på musik istället för det eviga landsvägsljudet av förbipasserande långtradare och fokusera på nästa mål ”bara” 10 mil bort. Där skulle det dessutom finnas kaffe. Det gäller att glädjas åt det lilla.

Men hur ska det här gå rent mentalt. Jag visste att det kommer bli min stora utmaning. Det var även kölden som bland annat fick mig riktigt att vackla på vulkanen i Nicaragua. Då var jag trött, längtade hem, frös otroligt mycket och kände mig väldigt långt borta från allt.

Nästa problem är att gruppen inte håller ihop och det gör mig lika ledsen som kölden. Vi har olika syn på detta. Själv tycker jag att man håller ihop. Visst har vi ett mål, att nå Smygehuk inom 96 timmar och än ligger vi långt innanför tidsramen. Härifrån Gällivare måste vi lämna kl21:50, dvs om två timmar för att inte hamna efter tidsplanen.

Vi får se hur allt löser sig. Nästa delmål är nog Östersund om ungefär 70 mil. Då börjar vi närma oss 100-milsssträcket och man kan istället börja räkna ner. Nu väntar dessutom nattkörning då graderna sjunker igen och det blir ännu mer arbete med att hålla dom negativa tankarna i styr.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .

Framme i Riksgränsen

Nu har vi kommit fram till Katterjokk, någon kilometer från Riksgränsen. Vädret är som väntat ganska kallt och småregnigt och värre ska det bli imorgon när vi påbörjar vår 210 mil långa cykling söderut.

Idag har vi checkat in på vandrarhemmet alldeles invid stationen, druckit kaffe, ätit middag och druckit kaffe igen och naturligtvis ordnat med alla förberedelser inför starten imorgon. Saker ska monteras på cyklar och packningen optimeras så rätt saker är lättåtkomliga.

Vi har till och med hunnit åka till svensk-norska gränsen och turistfotograferat lite som är ett måste när man ändå är här. :)

Nu är det kväll och tröttheten är påtaglig precis som nervositeten. Det är en stor utmaning vi har framför oss, inget snack om den saken. Och som jag fått lära mig att tänka, det värsta som kan hända är att man misslyckas. Jag har aldrig gjort något sådant här tidigare. I Nicaragua under inspelningen av Mot Alla Odds 2013 var det fysiskt galet tufft i 28 dygn och något jag aldrig upplevt ens i närheten av prestation. Det vet jag att jag kan. Men nu och det här kommer det förutom den fysiska utmaningen även handla väldigt mycket om sömnbrist och att prestera många timmar per dygn i flera dygn oavsett väder. I Nicaragua var det varmt och skönt och där frös jag bara en enda gång under hela resan. Riktigt så behagligt blir inte detta.

Nu väntar sängen och så fort allt rullar igång kommer det helt säkert kännas bättre.

Jag får se hur mycket jag kommer orka och hinna med att uppdatera längs vägen annat än väldigt kort om vart vi är. De mer uttömmande redogörelserna kommer nog efter målgång.

Vill man följa oss på resan, kan man göra det i realtid på länken Livetracking. Glöm inte heller insamlingen till Barncancerfonden.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Resa till riksgränsen

Nu är vi på väg mot Riksgränsen. tåget rusar norrut med obönhörlig fart. På ett sätt känns det bättre att vara på väg, men den där upprymda känslan har inte riktigt infunnit sig ännu. Vädret ser ut att bli ganska dåligt med svala temperaturer ner mot 8° och regn åtminstone dom första dagarna. Och dom enda två saker som egentligen oroar mig, är rumpan och kylan. det är inte utan att man undrar om det här var en sån bra idé egentligen. ;) Skiträdd är bara förnamnet. :)

Resan upp kommer ta 19 timmar och 25 minuter och bara det säger hur sjukt långt det är. Och den sträckan ska vi cykla sen, plus 60 mil till ungefär.

Kvällen har spenderats både i kupén och restaurangvagnen men nu börjar det bli dags att sova. Hur det än är, så gillar jag att åka tåg. :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Snart resdags

Bild: Joakim Nömell med bebis i famnen

Om tre timmar avgår tåget mot riksgränsen. Där är vi framme kl13:20 imorgon och har morgondagen på oss att montera och testa så att allt fungerar inför starten på måndag kl10:00. I huvudet känns det som ett litet kaos just nu. Resfebern är som alltid enorm och jag irrar mest runt som en galning och gör samma sak om och om igen. Just så som gör att det inte blir någon struktur i packningen och en av mina stora fasor inför det här är att glömma något. Samtidigt som jag vet att packningen måste vara så sparsam som möjligt eftersom det är sex personers packning som ska lastas i följebilen.

Just det här känner jag så väl igen från min resa till Nicaragua för tre år sedan. Det var sjukt jobbigt just det här med packningen. Då skulle jag vara borta 4 veckor, nu handlar det bara om en vecka. Dessutom en vecka i civilisationen där det går att köpa saker man glömt.

Men faktiskt tror jag att jag har kontroll på min packning nu. Det blir kanske mer kläder med än nödvändigt, men jag vet också att fysiken inte är mitt största orosmoment, utan att frysa vilket jag alltid gör. Beroende på vilken prognos man tittar på, ser det ut att bli en del regn och inte direkt någon sommarvärme.

Nu så här timmarna innan gör sig också separationsångesten påmind. Att skiljas från familjen känns ganska jobbigt. Även det känner jag igen från min långresa hösten 2012. Då hade vi inga möjligheter att kommunicera. Nu finns hela tiden telefon.

På något vis trodde jag att planeringen och förberedelserna för det här skulle göra mig inspirerad, men minst tre olika viljor där alla vill göra det på sitt sätt. Det gör att jag åtminstone just nu vill komma igång och få det överstökat. Det blir säkert bättre när allt väl är igång och endorfinerna pumpar kroppen glad och positiv.

Nu har jag duschat och ska bara packa ner tandborsten och rakhyveln i den säkert alldeles för stora väskan. Dessutom blir det datorväska och fotoväska som ska med. Jag hoppas kunna komprimera min packning när jag väl är på plats. En hel del saker i packningen ska faktiskt kläs på och annat ska monteras på cykeln. Tiden får utvisa om något viktigt har glömts bort.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Sponsormöte med Motor-Nilsson

Idag samlades nästan hela styrkan i det kommande Motor-Nilsson i Köping för att kvittera ut den bil som ska agera följebil under den 210 mil långa cykelturen genom Sverige. Motor-Nillsons bidrag till utmaningen är helt avgörande för genomförandet och vi är alla mycket tacksamma för stödet. Bilen blir en Opel Safirs och den kommer bli sex personers hem för ungefär 4 dygn framåt.

Alla utom en ur besättningen i följebilen samlades idag för att kvittera ut bilen och fotograferas, samt lasta den packning som kommer påbörja sin resa upp till Riksgränsen imorgon torsdag. Takbox och cykelställ monteras och vi konstaterar att sex personers packning plus reservdelar, en del mat och godis blir ganska mycket och vi undrar hur allt ska få plats.

Själv har jag bidragit med två halvstora plastlådor innehållande kläder, extra skor och pedaler, mitt bockstyre och sadel, lite verktyg, sovsäck och liggunderlag. När resan väl börjar kan nog dessa 2 lådor bli en vilket kommer skapa mer utrymme i bilen. Men just nu ser det väldigt fullt ut. :)

Nu är det liksom ännu mer på riktigt och inte långt kvar.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from .

Sponsormöte med Team Sportia i Barkarby

Om precis en vecka är vi framme vid Riksgränsen för att påbörja utmaningen Sverigetempot Ultra 2015 där jag och två andra ska försöka cykla från Riksgränsen till Smygehuk på mindre än 4 dygn! Det är en sträcka på 2100km vilket kommer kräva runt 20 timmars cykling per dygn.

För att kunna genomföra detta, har vi sökt sponsorer för dom stora kostnaderna bil, bränsle, energi och reservdelar. Det har inte varit lätt men nu är vi stolta över att Team Sportia valt att sponsra oss med alla reservdelar.

Idag var jag och Thomas på plats för att hämta utrustningen och tacka personalen för deras enorma stöd. Med oss har vi nu däck, slangar, kedjor, bakväxlar, trissor etc vilket kommer göra att vi åtminstone inte kommer bli stående på grund av den sortens haveri vilket känns enormt tryggt.

Riktar härmed mitt stora, varma tack till Team Sportia och kommer fortsätta visa min och vår uppskattning genom fortsatt uppdatering så att dom vet hur det går för oss. Deras insats är helt avgörande för genomförandet.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from .

En vecka till start i Sverigetempot Ultra 2015

Då var det bara en vecka kvar till start i min utmaning som fått namnet Sverigetempot Ultra 2015. jag och två andra cyklister ska försöka cykla från Riksgränsen till Smygehuk på under 4 dygn. Det är en sträcka på 2100km vilket kommer kräva cykling ungefär 20 timmar per dygn.

Om allt går som det ska, startar vi vid Riksgränsen måndagen den 20:e vid kl10 på förmiddagen och ska således försöka nå Smygehuk före kl10 fredag den 24:e juli.

Såhär med en vecka kvar känns det ganska pirrigt i magen. Precis som inför min resa till Nicaragua i SVTs realityserie Mot Alla Odds, oroar jag mig minst för den fysiska utmaningen. Nu ska jag prestera ungefär samma som det vi då gjorde under 28 dygn, men nu istället på 4 dygn. Jag är rätt säker på att rent fysiskt är detta enklare.

Istället oroar jag mig för rumpan och vädret, ungefär i nämnd ordning. Under mina långdistanscyklingar som hittills varit som mest 60 mil, har just rumpan tagit mycket stryk att frysa har varit det största problemet. Fukten eller vätan som sedan kyler av har givit mig frossa som varit svår att bli av med efter stoppen. Även när jag kommit hem och kunnat klä mig varmt, har det ändå känts som om någon hållit isbitar mot huden och det har tagit lång tid för både varmt vatten utanpå och varm dryck inuti har hjälpt. Vid riksgränsen ser det ut att vara mellan 8 och 13° och regn även om prognosen är en vecka framåt och inte mycket att lita på.

En ytterligare faktor som jag inte har någon egen erfarenhet av är just sömnbristen vi kommer utsättas för och den lilla och oregelbundna sömn vi kommer få, hur den kommer påverka både fysiskt och mentalt. Just nu känner jag mig hyfsat förberedd fysiskt, men kanske inte mentalt som allra starkast på grund av det som både händer i arbetslivet och privat med ett barn i svårigheter. Sådant påverkar mer än tunga uppförsbackar. En backe klarar man av och sen kommer den aldrig igen medan vardagens svårigheter alltid finns där. Lite regn och motvind på det så sätter det nog än på hårda prov.

men jag vet också att när vi väl är igång och endorfinerna börjar produceras i kroppen så blir det bättre och den enda väg som finns är framåt.

Den närmaste veckan kommer att bestå av träff med vår sponsor Team Sportia imorgon som sponsrar med alla nödvändiga reservdelar. På onsdag kommer vi cyklister och personal i följebilen att samlas hos vår bilsponsor i Köping för fotografering och för att packa bilen med all utrustning som ska med upp till Riksgränsen. Sedan sker dom sista egna inköpen och packningen och om precis en vecka vid den här tiden har tåget rullat ut från Stockholms central för sin långa färd norrut mot Riksgränsen.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

En månad kvar till start i Sverigetempot Ultra 2015

Idag är det fyra veckor kvar till start i min utmaning Sverigetempot Ultra 2015. Det började som en lite rastlös frustration. Jag och kompisen Thomas planerar att köra det riktiga Sverigetempot nästa gång det går 2016 då vi just hade missat 2014 års upplaga. Det störde mig, jag ville göra något mer 2015, något som var lite mer utmanande än alla motionslopp vi kört förut och skulle köra igen, där ibland Halvvättern, Vätternrundan, Skandisloppet och Roslagshösten. Alla dessa lopp är mellan 12–30 mil långa och kändes inte längre som några stora utmaningar. Visst, man kan alltid cykla fortare och prestera bättre, men det är inte nytt.

Jag och Peter, som är en van långdistanscyklist pratade och någon sa att vi kunde köra Sverigetempot ändå 2015, men i så kallad ultrastil. Det vill säga på så kort tid, så snabbt som möjligt och med så lite sömn som möjligt. Ultralopp har sina regler att följa och man får bland annat ha följebil vilket man inte får under vanliga långdistanslopp.

Det vanliga Sverigetempot körs på 177 timmars maxtid. Varför vi just kläckte 96 timmar som ett mål för vår cykling tvärs igenom hela Sverige vet jag inte. Men det var nästan halva tiden och lät nästan omöjligt. I teorin skulle det fungera, men kommer det att fungera i praktiken? Det var den stora frågan. Skulle våra kroppar fysiskt orka en sådan lång cykling med minimalt med sömn och skulle psyket hålla för den mentala utmaningen att cykla så långt!?

Nu har arbetet pågått en längre tid att förbereda. Framför allt att hitta sponsorer vilket inte har varit så lätt. Vi har hittat två sponsorer för de viktiga stora kostnaderna, dvs följebil och bränslekostnad för en följebil. I övrigt har vi funnit flera mindre sponsorer som hjälper till med mat längs vägen, en godisleverantör som skänkt lite färdgodis och ett energiföretag som givit oss förmånliga priser på deras produkter. Men trots det återstår mycket vi får lägga ur egen ficka så som resor till start och från mål, kost till oss själva och personerna i följebilen och ännu är det inte klart med reservdelar som även det är en stor post bland kostnader. Idag träffar vi en tänkbar sponsor för detta.

Träningen har varit en annan viktig del, kanske den viktigaste. Det är så lätt att fastna i sponsorer och frågor kring det tekniska att man nästan glömmer att man kanske borde träna lite också. ;) Jag är inte helt nöjd för egen del. Mina möjligheter att sticka ut och cykla är tämligen begränsade och att sitta och långdistansträna timmar i streck på en trainer är inte så roligt. Det har blivit en del långa cyklingar och det har känts bra och några hundra mil har det blivit under året.

Såhär med en månad kvar börjar det kännas nervöst, minst sagt. Många gånger har jag frågat mig hur jag tänkte när det här bestämdes. :) Nu börjar det närma sig de praktiska lösningarna; att köra grejer till Köping där följebilen kommer utgå ifrån upp mot Riksgränsen, få dit packning och reservdelar, strajpa bilen och försöka få till gruppfotografering och så klart hög tid för ännu mer träning.

Här om veckan skickade vi ut ett pressmeddelande till hundratals adresser inom media i hopp om lite uppmärksamhet. Vi passar också på att samla in pengar till Barncancerfonden där jag sedan ett år tillbaka har en pågående så kallad egen insamling som jag startade i samband med en cykling tillsammans med Ride Of Hope.

Media har ännu inte visat något intresse förutom en intervju i P4 Jämtland som uppmärksammade oss via Twitter. Nu är det ännu lång tid kvar och mycket kan hända än, men jag undrar ändå ibland varför vissa saker fr så mycket utrymme och andra inget alls.? Jag sparar dom funderingarna till efteråt.

Rent praktiskt kommer det gå till så att cyklister och följebilspersoner tar sig upp till Riksgränsen på olika sätt. Vi Stockholmsbaserade tar ett natttåg på lördagen och ankommer söndagen den 19/7. Då kommer vi packa bil, testa utrustning och kolla så att allt är med och förhoppningsvis hinna njuta lite av miljön då jag aldrig varit så långt norrut tidigare. Vi övernattar på vandrarhem och måndagen den 20/7 är starten planerad till kl10. Då väntar en 13 mil lång sträcka innan nästa ort då fler i följebilen ansluter. Där är vi full styrka och färden fortsätter söderut.

För att klara det, måste vi cykla minst 52 mil per dygn, helst mer. Rullar vi i 30km/h blir det 17 timmar per dygn. Man kan förutsätta att det kommer gå långsammare och allt hänger på väder och vind. Det kan bli hur underbart som helst eller en fullkomlig mardröm. Allt som avgör är regn och vind eller sol och vindstilla. Vi kommer mestadels äta och dricka i farten och det kommer helt säkert mestdels bli mycket snabbmat.

Sova kommer vi göra där det ges möjlighet. På en bänk i en busskur, i vägrenen, i bilen. Först efter 94 mil då vi ankommer Östersund väntar säng, dusch och lagad mat innan färden fortsätter vidare. Nästa säng väntar vid målet i Smygehuk ca 115 mil senare.

Smygehuk hoppas vi nå före kl10 fredag morgon den 24:e juni. Då blir det faktiskt hotellsängar och jag tror mig veta att vi kommer spendera ganska mycket tid där i lägre eller högre form av dvala. Lördag 25/7 på eftermiddagen går tåget tillbaka hem. Det är planen i grova drag.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Inför cykling 600km Barkarby Rättvik tur och retur

Den 20:e juli i år kör vi vår ultravariant av
Sverigetempot
från Riksgränsen till
Smygehuk, en sträcka på 2100km. Vi har
satt som mål att klara det på under 96
timmar = 4 dygn. Nu gör vi vårt första
långa distansprov för året. På lördag
kör vi 600km med Start och mål i
Barkarby norr om Stockholm och vändning
i Rättvik. Målet är att klara den här
distansen på 24 timmar utan sömn men
med 9 obligatoriska stopp längs vägen
där vi ska stämpla våra startkort för
att visa att vi varit på dessa platser
och vid vilken tidpunkt.
Jag undrade här om dagen varför det
kändes så konstigt i magen. Jag gick
runt och kände mig nervös och stressad
men kunde först inte förstå för vad. :)
Nu när det börjar närma sig är det
ganska uppenbart vad anledningen är. Nu
när vi börjat planera vilken begränsad
utrustning vi kan ta med oss i sadel-
och ramväskor, hur mycket energibars
som kommer att gå åt, lampor,
cykeldatorer, extrabatterier etc som
kommer behövas. Jag inser att vi kommer
behöva sitta på cykel i 20 timmar minst
och att det längsta jag någonsin cyklat
hittills är 30 mil runt Vättern och då
tyckte jag det var fantastiskt långt!
:) Nu är det dubbelt upp.
Precis som inför min resa till
Nicaragua i SVTs realityserie Mot Alla
Odds, undrar jag om det är det fysiska
eller mentala som kommer vara det
jobbigaste. Jag tänker på den
energisvacka jag fick bara efter knappt
9 mil under Nordic Classic Weekend
Gotland. Det är bara en knapp sjättedel
av sträckan. Det finns massor med
rimliga anledningar till varför det
inte kommer bli så nu, men när jag blir
nervös så blir det katastroftankarna
som kommer. :)
Nu har känslan i magen börjat lugna ner
sig och jag hoppas det varar. Jag ser
fram emot den här relativt lilla
utmaningen jämfört med vad som kommer
senare i sommar. Det är en bra sak för
självförtroendet att veta att jag gjort
mycket tuffare grejer, under mycket
längre tid och i ett mycket tuffare
klimat och jag var ungefär lika
vältränad då som nu.
Så vad ska jag ta med mig då? Förutom
de tre fickorna på ryggen som kommer
fyllas med proteinbars, så har vi en 10
liters sadelväska för två monterad på
tandemcykeln. Där ryms förutom slangar
och däckavtagare, egentligen bara någon
tröja var att dra på om det skulle bli
kallt under natten mellan lördag och
söndag på väg hem. resten får fyllas på
under vägen på något av dom 9 stoppen.
Vi kommer äta lunch och middag och
säkert ett par kaffe på stående fot och
möjlighet till att fylla på fickorna
med ny energi.
Sedan är det bara att hoppas att cykeln
håller och att vädergudarna är väldigt
goda mot oss. Beroende på väder kan det
helt säkert bli allt från hur trevligt
och skönt som helst till värsta
mardrömmen och det är helt utanför ens
kontroll.
Så på lördag ringer klockan 05:00 och
07:00 samlas vi för start, fika och
utdelning av startkort. Kl08 rullar vi
iväg norrut. :) På kartan nedan kan man
se vår planerade rutt.


Andra bloggar om: , , , ,

Ny utmaning: Sverigetempot Ultra 2015

Ikväll offentliggör vi en ny utmaning – Sverigetempot Ultra 2015!

Planeringen har pågått en längre tid och nu presenterar jag min nästa utmaning. Den 20.e juli sommaren 2015 kommer jag och två vänner cykla sträckan för Sverigetempot som går från Riksgränsen vid svensk/norska gränsen längst upp i nordväst till Smygehuk i söder. En sträcka på 2100km. Den här sträckan körs vart annat år och då har man ca 170 timmar på sig att avverka den. Nu ska vi försöka köra den på under 96 timmar – 4 dygn.

Idén att köra Sverigetempot uppstod förra sommaren då 2014 års upplaga gick. Jag och min vän och pilot Thomas Egrelius lockades både av denna utmaning och två killar som kallade sig Barder Bikers som sommaren 2013 cyklade från riksgränsen till Stockholm. Cykel är något jag älskar, det har nog inte undgått mina läsare och inte heller att utmaningar små som stora, lockar mig.

Efter mitt äventyr i Mot Alla Odds vaknade hungern allt för snart igen och lusten att fortsätta pressa gränser, både fysiska och mentala.

Men nästa upplaga av Sverigetempot skulle inte gå förrän 2016 och det kändes alldeles för lång tid att vänta.

Peter Tonér från Köping är en erfaren långdistanscyklist, eller RandonneW som det kallas för på cykelspråk. Randonne är en form av organiserad långtur på cykel, där målet är att cykla en förutbestämd sträcka inom en viss tidsgräns. Varje cyklist ansvarar för sig, men det är fullt tillåtet och vanligt att göra sällskap med andra deltagare. I likhet med långfärdscykling sätter randonne vikt vid att klara sig på egen hand (utan följebilar etc.), och fokus är mer på att klara en distans än att komma först – alla som kommer i mål inom utsatt tid är lika goda vinnare.

Det var Peter som först kom med idén att cykla sträckan för Sverigetempot, från Riksgränsen till Smygehuk, 2100km i så kallad ultrastil. Varför han just föreslog 96 timmar, vilket blir 4 dygn vet jag inte. Men det lät fasligt tufft och på gränsen till det omöjliga och just därför sa jag direkt ja. :)

Vi kommer vara tre deltagare, ett tandemteam och en singelcyklist. Starten är bestämd till måndagen den 20:e juli 2015 någon gång mellan kl08 och kl10 beroende på om och vilken medial och allmän uppmärksamhet vi kan uppnå på platsen. Därefter består utmaningen att cykla 210 mil på mindre än 4 dygn, ju mindre desto bättre. För att klara det precis krävs en genomsnittsfart på 30km/h för att kunna cykla 50 mil per dygn i 20 timmar. För att pressa den utsatta tiden måste vi cykla fortare eller fler timmar. det blir minimal vila och korta pauser för att sträcka på ben och äta. Den mesta maten och drycken ska försöka intas i farten.

Vi kommer ha en egen följebil som kör tätt bakom oss hela distansen. Följebilen kommer sköta trafiksäkerheten och förse oss med energi och dryck samt dokumentera i realtid. Min förhoppning är att följebilen ska kunna ha kontakt med intresserade medier för att kunna möta upp oss längs vägen.

Denna utmaning kommer kombineras med min pågående insamling till Barncancerfonden och vi hoppas kunna dra in riktigt mycket pengar till ett fantastiskt ändamål.

Planeringen har börjat och uppladdningen har också börjat. Följ gärna vårt äventyr här i bloggen under kategorin stultra2015 eller på vår Facebooksida Sverigetempot Ultra 2015. En egen blogg och hemsida kommer också inom kort att publiceras med fortlöpande planering, uppladdning och detaljer. Vi söker även sponsorer för detta och vill du eller ditt företag vara med, kontakta oss gärna på info@stultra2015.se.

Vi följer samma rutt från Riksgränsen till Smygehuk som 2014 års Sverigetempot. Kontrollerna kommer vi inte att använda oss av. Däremot kommer vi verifiera vår faktiska färdväg via GPS-spårning hela sträckan. Förhoppningsvis kommer vi även kunna erbjuda livetracking så ni kan följa oss hela vägen.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.