Joakim Nömell på nätet!
Om cykelträningsprogrammet Zwift
Kan man börja julaftonen på ett bättre sätt än ett hårt träningspass? I dessa dagar stämmer verkligen inte kredit och debit på kalorikontot och det gör träningen ännu viktigare.
Idag gick det bra. 30km kuperad bana på drygt 48 minuter med en genomsnittseffekt på 250 watt. Det kändes lika bra i kroppen som i samvetet även om jag nu snart ska träffa släkten och inta en lite för stor mängd mat. :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Zwift, Träning, Julafton[/tags]
Under hösten 2015 hade jag givit upp. I mitt liv har jag hamnat i några få riktigt djupa svackor som orsakats av min synnedsättning. Jag har alltid begränsats på olika sätt i det jag vill göra, men bara två saker drog mig riktigt långt ner mot botten. Det ena var när det blev för jobbigt att äga båt. Båtar och havet är och har alltid varit väldigt viktigt för mig. Men efter drygt 10 års kämpande gav jag upp.
Sommaren 2015 dog min stora dröm att bli elitcyklist inom parasporten och jag trodde att jag aldrig mer skulle tänka tanken att tävla och vinna igen. Jag kände mig motarbetad från vissa håll och just klassen tandem kändes svår att få helt rättvis på grund av att det inte bara räckte med min egen träning, jag var också tvungen att hitta en partner, en pilot som var minst lika bra och beredd att satsa minst lika mycket.
Utan att göra historien allt för lång eftersom jag skrivit om detta många gånger tidigare, hade jag verkligen provat allt jag kunde komma på när det gällde att hitta piloter. Sverige kryllade av duktiga cyklister i en sport som växte explotionsartat, men otroligt få var beredda att cykla tandem och ingen på en högre nivå med längre satsning. Annonseringar på internet, i sporthallar och cykelbutiker och via kontakter ledde totalt sett till ingenting.
I augusti 2015 skrev jag ett sorts farväl till cykelsporten. Jag var tömd på energi och lust och jag hade ingen kreativitet kvar. Under den hösten 2015 rullade inte varken inne- eller utecykeln många mil. Det måste ändå sägas att mina vänner ställde upp och tränade och körde dom motionslopp jag ville köra och det var och är jag tacksam för. Men ingen av dom kunde eller hade tiden att satsa fullt ut. Min dröm och mitt sikte stod inställt på Paralympics i Rio 2016 och när jag förstod att jag aldrig skulle komma dit sänkte sig mörkret.
Mörkret drabbade som alltid ganska mycket av ens lust till även andra saker. Mycket började kännas meningslöst när allt jag ville ta mig för krävde insatser av andra. Vad kunde jag annat göra på egen hand än att lägga mig ner och läsa böcker resten av mina dagar?
När jag är som längst ner börjar det oftast hända grejer. En känsla av ”så här kan vi ju inte ha det” började gro inom mig igen. Cykeln och löpbandet som mestadels stod stilla fick sig en ”klapp” i förbifarten och jag visste att jag egentligen ville men inte förmådde.
Dagen före julafton, för precis ett år sedan satt jag och velade. Zwift, ett högupplöst videospel, vad skulle jag med det till? Jag hade redan videobaserade träningsprogram till min cykeltrainer, men dom var utan ljud och gav mig således ingen inspiration eftersom jag inte såg bilderna från vägarna i Italien, Frankrike eller Spanien som rullade förbi i realistisk fart när jag trampade.
Eller skulle jag prova Zwift trots allt? Jag satt ju bara här i soffan och tyckte synd om mig själv, så vad kunde det spela för roll? Jag hade hört att det skulle finnas ljud och när jag började läsa på nätet blev glöden en gnista som tändes till en eld. ”Du hör om någon cyklar förbi dig på carbonhjul”, ”du hör om du cyklar på asfalt, en träbro eller kullersten”.
Första datorn jag installerade på var en bärbar PC. Efter lång tids nedladdning fick jag med min frus hjälp igång programmet hela vägen till det var dags att börja cykla. Jag hörde ljud, men skärmen var tom, för gammal dator. Min Mac monterades vid cykeln och processen började om och efter ytterligare väntan fungerade allt.
Jag skrev om min premiärcykling på Zwift och det blev nog ganska sakligt, men jag var totalt uppslukad. Det var ”kärlek vid första ögonkastet” och det krävdes inte många minuter förrän jag insåg att min döda dröm just fått nytt liv.
Det var knappa två månader kvar till bancykel-SM på Velodromen i falun. Jag var mycket tveksam om jag skulle delta över huvud taget. Men jag lyckades skrapa ihop 120km på den korta tid som återstod och allt tack vare Zwift. Efter en hemsk svacka var det chockerande att stå högst upp på prispallen med nytt liv och ny inspiration i kroppen. Jag kände helt ärligt ända in i märgen att det verkligen inte spelade någon roll om jag skulle få en enda mil ute på riktiga vägar, jag hade hittat en träningsform som förändrat allt.
I slutet på juni stod jag där igen, högst upp på prispallen efter seger i SM 2016 utomhus på landsväg. Den segern var dock på grund av ett 20 sekunders tidsstraff för ett annat team så att vi istället vann med en sekunds marginal vilket gjorde att den segern kanske inte kändes helt perfekt, men ändå seger.
I skrivandets stund har jag cyklat 6301km inomhus och förändringen bara fortsätter. Idag saknar jag inte ens cyklingen utomhus. Jag gör det gärna om någon av mina piloter vill och om vädret är perfekt eftersom jag är skeptisk mot att både frysa och bli skitig. Jag kommer ändå vara redo när det är dags att tävla eller starta i något av dom kommande motionsloppen.
Zwift har i dagarna släppt en försmak av deras löparmodul så att det numera också går att springa i den virtuella världen på löpbandet hemma. Springa ute är trevligt om vädret och ledsagningen stämmer, men att springa inne är inte längre några som helst problem.
I april i år inledde jag ett samarbete med Concept Träningsredskap AB som ställde upp för min satsning och placerade en roddmaskin i mitt hemmagym. Den går förvisso ännu inte att koppla till Zwift för att ro runt öarna eller längs Themsen i London i den virtuella världen, men det är säkert en tidsfråga och tills dess är även detta ett redskap som förändrar mina förutsättningar i grunden.
Så när jag nu sitter här ett år senare är det med ett ”fånigt” leende på läpparna och uppdaterade mål för 2017. Svårigheten med piloter har inte förändrats även om kontakter tagits som förhoppningsvis kan leda någon vart nästa år.
Nu är mitt nya bekymmer ett löpband som efter 7 års trogen tjänst drar sina sista andetag. Som situationen ser ut, finns inga möjligheter till nyinköp och att gå på gym för att springa är inget alternativ. Det är något som måste lösa sig på något sätt. Ett av mina mål är att springa Stockholm Marathon något av dom kommande åren. Löparmodulen i Zwift kommer vara minst lika beroendeframkallande som cyklingen har blivit och det är bara en kort tidsfråga innan det är samma typ av upplägg med online tävlingar, säkert också i duathlon. Det är så otroligt fascinerande att jag kan delta på samma sätt och villkor som alla andra.
Jag hoppas att Zwift utvecklas på ett bra sätt och åt rätt håll och bibehåller så mycket verklighetsbasering som möligt med små inslag av dataspel som idag.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Rodd, Roddmaskin, Löpning, Löpband, Zwift, Träning, Tävling[/tags]
Ikväll var det dags för tävling igen. Denna gång ett fristående TT-race. TT, eller ”time trial” är ett race där man inte får ta draghjälp av övriga cyklister i en klunga. Ute i ”verkligheten” startar man med någon minuts mellanrum och det är inte tillåtet att ligga nära bakom någon annat än en kort begränsad tid vid omkörning, just för att inte dra nytta av dragkraften bakom en annan cyklist.
I Zwift är det löst på teknisk väg. Alla startar samtidigt och man kan ligga i stora klungor, men draghjälpen, eller ”draft” som det heter är avstängd när man använder TT-cykeln. Då är det bara ens egen effekt som räknas och draghjälpen av andra cyklister är endast mental.
Kvällens lopp gick på Watopia flat, tre varv på en dryga 10km lång bana utan några direkta utmanande backar. Det var cirka 150 startande. Själv kände jag mig ganska OK i kroppen trots en lite irriterad hals, så jag väntade mig inga egna underverk.
Starten gick och jag tyckte som vanligt att jag hängde med bra på första varvet som jag klarade av på 14:34 minuter. Andra varvet gick långsammare på 15:07 minuter och tredje och sista varvet gick ytterligare några sekunder långsammare och slutade på 15:11.
Den totala tiden för mig blev 45:35 minuter, 7 minuter efter vinnaren i A-gruppen. I min B-grupp räckte tiden till en 12:e plats vilket jag är grymt nöjd med.
För min del var detta sista tävlingen för i år, men under jul och nyår blir det så klart en massa träning, både löpning, rodd och cykel. Ser fram emot när en ny serie drar igång nästa år.
Resultaten kan man se här.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Tävling, Zwift[/tags]ild: Skärmbild från Zwift
Idag körde jag mitt fjärde löppass i Zwift sedan smyglanseringen för precis en vecka sedan. I och med att Zwift för iOS släpptes officiellt, öppnades öven löparmodulen som en dold funktion eller ett så kallat ”easteregg” för dom mest fanatiska. Löparmodulen är inte färdig på långa vägar och man vill nog inte släppa det för publikt i nuläget.
Rent upplevelsemässigt springer man på samma sträckor som cyklisterna kör. Tanken är nog att man ska fortsätta med det delvis, men i huvudsak springa i skog och mark hellre än kilometerlånga vägar som är OK när man cyklar men blir lätt tråkiga när man springer. Jag har läst att man inte vill att löparna ska påverkas negativt mentalt av alla cyklister som swishar förbi i hög fart så att man som löpare känner sig långsam och att när man springer längs en smalare väg eller stig gör det att känslan blir att man är snabbare när omgivningen passerar tätare inpå än. Det stämmer helt säkert.
Snart blir det dessutom fler löpare. Intresset, trots att funktionen är dold, växer snabbt så vitt jag kan bedöma. Skulle det finnas löparspår nu, skulle motivationen tryga eftersom man skulle bli för ensam utan att se en själ i närheten. Då är det bättre att tills vidare springa bland cyklisterna.
Vidare har löparmodulen inte fått någon egen ljudupplevelse. Det hörs inga löparljud från springande fötter. Snarare låter det som om jag själv cyklar väldigt långsamt med hjul mot vägbana i ungefär 10km/h. Det ska komma, men man har fokus på annat just nu. I dagarna fick vi se bilder från en ny bana på Watopia där man cyklar på en vulkan. Den lär lanseras snart så det är säkert mycket fokus på det.
Jag är ändå glad att man inte plågade oss löparintresserade med att vänta längre. Jag kan leva med att upplevelsen inte är färdig ännu.
Vidare har det ännu inte skapts några segment, utmärkelser eller utmaningar för löpare. Även det är sådant som kommer och löparavatarerna har fortfarande cykelkläder och man får plocka av sin avatar cykelhjälmen för att se lite mera löparaktig ut. Det finns heller ännu inga kvinnliga avatarer.
Rent tekniskt har inget av mina 4 löparpass avslutats korrekt så det är tydligt att det är lite beta eller pre-release-stadie. Ett av passen slutade med att batteriet i min pulsmätare tog slut och därmed tappades kontakten med fotsensorn och det kan man inte gärna anklaga Zwift för. Däremot slutade inte min avatar att springa när det hände. Den fortsatte i det senast uppmätta tempot på 10,5km/h istället för att stanna som cyklisten skulle ha gjort om data från sensorerna slutade komma.
En annan brist är att Strava ännu inte skapat en kategori för virtuell löpning vilket gör att det blir både det ena och det andra av uppladdade aktiviteter. Ibland dyker dom upp som cykling och går inte alltid att ändra till löpning. I och med att kartan är i en obebyggd miljö, stämmer därför inte heller höjdkurvorna innan Strava ordnar en sådan kategori.
Men den enda och starkaste känslan är fortfarande ren lycka över att löpning äntligen ändå är tillgängligt. Sedan dom första ryktena om löpning i Zwift började cirkulera i juni i år, har jag väntat, längtat och sett fram emot detta som besatt. Jag visste att det skulle förändra mitt liv lika mycket som inom cyklingen. Springa är en passion som behövt en motivation när den nästan enbart kan genomföras inomhus. Ett trasigt löpband som verkar vara inne på sista versen om det inte snart nog får service, gör också att det känns jobbigt. I synnerhet som att gå på gym är i princip omöjligt för mig och att köpa ett nytt löpband i dagsläget är uteslutet.
Så jag smörjer, servar och klappar om mitt trogna gamla löpband från 2010 och hoppas det ska hålla ännu en stund.
Run on!
[tags]Löpning, Träning, Zwift[/tags]
December månad bjöd på ett nytt uppdrag i Zwift, ”Specialized Tripple-Play Mission”. Uppdraget går ut på att cykla 50km på valfri bana i alla tre ”världarna” som finns i Zwift; den virtuella världen Watopia, London och Richmond. Gör man det har man chansen att vinna en riktig cykel från Specialized, en 2016 års modell Ruby eller Roubaix. Riktigt vad det är för skillnad på dom två modellerna vet jag inte, men lovar att jag tar reda på det OM jag skulle vinna. Givetvis har man större chans att vinna om man kör alla tre streckorna. Då får man en ”lott” per strecka man kör.
Jag satte igång med utmaningen direkt och den
4:e december körde jag den platta banan och en knapp vecka senare, den
den 10:e december
körde jag i London och slutligen nu idag den
14:e december
avslutade jag uppdraget med att köra i Richmond.
Egentligen hade jag inte tänkt köra ikväll eftersom vi haft julbord med jobbet i eftermiddag och jag kände mig rätt uppstoppad vid hemkomsten, men samtidigt ganska taggad att ta tag i förbränningen överflödet. Richmond är dessutom en mindre populär bana och vär bara aktiv två dagar denna månad, 14:e och 28:e december. Så det passade bra att köra den idag och därmed ha den biten avklarad.
Egentligen var det den 12:e och sista deltävlingen i SZR Race Series, även den på Richmond-banan, men jag kände mig inte i form för att ge precis allt just den här kvällen. Så jag valde att köra på egen hand lite senare på kvällen istället.
Resten av månaden ska jag givetvis cykla en massa. Men jag vill också köra mer löpning nu när den modulen äntligen är tillgänglig och jag kommer även köra en del rodd för att få ordning även på överkroppen lite mer. Känns extra inspirerande nu när jag kan importera mina pass till Strava.
Mätt, belåten och något mindre uppsvullen och framför allt nyduschad, ska det bli väldigt skönt att sova. Trots rätt sen träning tror jag inte det kommer bli något som helst problem. :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Zwift[/tags]
Igår kom äntligen den efterlängtade löparmodulen i Zwift och jag sprang mitt första pass. Jag har sprungit lite utomhus i år, kanske 10–15 pass. Det har varit i makligt 6:30-tempo och det har inte varit speciellt jobbigt.
Men har inte tagit ett steg på löpbandet sedan mars i år. När jag sprang i Zwift igår var den kortaste banan 10km och jag förstod att jag skulle springa hela milen utan att bryta av på mitten. Jag känner mig själv dessutom tillräckligt väl för att veta att det inte finns något mellanläge. Att ta det lugnt kan jag inte stava till om jag inte absolut måste.
Dottern satt bredvid med Zwift på iPaden i knät och syntolkade. Jag ville se om min avatar sprang lika fort som jag på bandet och det mesta verkade stämma bra förutom höjdmetrarna som visade galna värden. Men farten var i det närmaste identisk med den som bandet visade. Jag sprang som jag brukar och klarade också 10,8km på lite drygt 57 minuter. Det blir milen på runt 52 minuter vilket jag är mer än nöjd med för att ha haft ett så långt uppehåll i just löpningen. Nu har jag ju cyklat väldigt mycket och ägnat mig åt roddträning, men det är inte riktigt samma muskelgrupper och löpning är välidgt mycket mer intensivt.
Med någon kilometer kvar kände jag att det skulle bli en tuff tid ett par dagar efteråt redan då. Låren värkte och innan jag ens klivit av bandet kände jag av träningsvärken.
Idag har jag mycket svårt att gå. Upp och ned för trappor är värst. Jag får gå i sidled med båda händerna på trappräcket som stöd. Att böja sig och ta på och av skorna är en ren plåga och har jag väl hamnat på golvet för att leka med minstingen, tar det sin tid att resa sig igen.
Det är skön värk, men det värsta är att suget att springa mer är mycket starkt. Imorgon blir det kanske lite cykling för att röra på benen, men någon löpning blir det inte än på ett par dagar. Men jag vet också att det värsta nu är över. Nu gäller det att inte bli för ivrig så att jag springer på mig inflammation i benhinnor som jag brukar lyckas med. :)
[tags]Träningsvärk, Löpning, Löpband, Zwift[/tags]
Jag har sett fram emot det här så mycket så att det nästan är galet. :) Enda sedan i somras har man kunnat se tecken på att löpning i Zwift varit på gång. Det har postats aktiviteter på Strava och ibland har man kunnat se löpare bland cyklisterna. Jag har tjatat några gånger hos utvecklarna för att få vara med i tidig betatest utan resultat.
Igår lanserades iOS-versionen av Zwift och redan på kvällen bekräftade en anställd på Zwift att löparmodulen fanns med som ett dolt ”easter egg” någonstans i programmet, bara att leta. En av mina paracykelkompisar lyckades ändra till löpning utan att veta exakt hur man gjorde. Inatt fick jag hjälp med hur man slutligen gör och det var nära att jag väckte frun för att genast kunna testa.
Idag direkt efter frukost var det dags att inviga löpbandet. Jag har inte sprungit inomhus sedan i mars i år. Det har blivit en del utomuslöpning, men inomhus har inte gått att motivera mig till.
Så stod min avatar där slutligen, på startsträckan bland cyklister. Det var tydligt att funktionen inte ärhelt klar ännu eftersom min avatar fortfarande hade cykelhjälmen på sig, så den fick jag ta bort för stilens skull.
Allt som behövdes var ett pulsband och en stegsensor på skon och när löpbandet började rulla, började min avatar att röra på sig.
Tyvärr har jag sedan tidigare problem med mitt löpband som gör att det tvärstannar direkt när man börjar springa. Så håller det på ett par minuter tills det är varmt då det åter fungerar normalt. Problemet var det samma idag och därför var det lite svårt att komma igång. Men när det väl fungerade igen sprang jag.
Jag valde den platta banan på dryga 10km. Andra cyklister runt omkring mig verkade se mig eftersom jag fick en massa ”tumme upp”. Min löparavatar sprang snyggt och prydligt till höger om sidolinjen och cyklisterna passerade till vänster.
Eftersom ett löpband inte kan styras av en dator på samma sätt som en trainer, så varierar inte lutningen automatiskt när det kommer backar. Farten beräknas istället automatiskt efter hur brant lutningen är och man får kompensera för att hålla farten uppe. Så när det kom ett motlut sjönk farten något och ökade när det kom en utförsbacke. Men min kilometertid stämde väldigt bra med tidigare pass på löpbandet vilket var glädjande.
Det var lite jobbigt detta första pass på länge. Pulsen var jämn men lite hög, men framför allt kändes det i lår och muskelfästen mot slutet. Men sådant kommer snabbt att ordna till sig.
Jag kan inte säga annat än att jag är barnsligt förtjust och ser hur inomhuslöpningen kan bli rolig igen på samma sätt som inomhuscyklingen som var pest bara för något år sedan. Nu är det svårt att hålla vilodagarna.
Nu är det en väldigt tidig release av löpningen, men en brist var att man inte hörde några ljudeffekter av springande fötter under tiden. Miljöljuden runt omkring så som vattentunnlar, djur, och andra cyklister hördes och även cyklsiternas hjul mot träbroar eller kullerstensvägar. Men jag hade gärna hört löparljud också och kan bara hoppas att det kommer. Då blir det enklare för mig att framför allt veta att min avatar rör på sig och lättare att orientera mig längs banan. Men det är just nu det enda jag kan komma på. I övrigt är tillståndet närmast lyriskt!
Min aktivitet på Strava ser dock konstig ut utan totaltid, kilometertider, pulsinformation, höjdinformation och totalt antal kalorier. Förklaringen i ett forum är att Strava fortfarande jobbar på att införa virtuell löpning vilket man inte haft tidigare. Det är bara att hoppas att det ordnar sig inom kort eftersom jag blivit totalt beroende av att analysera mina prestationer.
Nu kommer nog ett par dagars gedigen träningsvärk men jag vet vad jag ska göra under julledigheten!
[tags]Löpning, Cykling, Träning, Zwift, iOS, iPhone, iPad, iPod[/tags]
Idag lanserades äntligen iOS-versionen av Zwift. Jag har haft förmånen att betatesta den en månad och det har verkligen fungerat näst intill perfekt. Några små buggar har jag fårtt vara med att rapportera.
Konceptet tror jag verkligen på. Det gör Zwift enklare att använda och mindre resurskrävande. För att köra det på en dator krävs ganska kraftfull processor och framför allt grafik medan det för iOS fungerar bra från och med iPhone SE, iPad Air och iPad Mini 2 och framåt. Jag har också hört sägas att det ska komma en version även för AppleTV vilket vore grymt praktiskt för dom som vill ha det på större skärm.
Problemet blir nu all träningsutrustning i form av trainers, kraftmätare, pulsmätare och kadensmätare. Sådan utrustning använder ofta ANT+ för att kommunicera medan iOS-enheter endast har stöd för Bluetooth Low Energy (BLE). Många nyare sensorer har stöd för både ANT+ och Bluetooth men har man en trainer eller kraftmätare som inte har det behöver det lösas.
När det gäller kraftsensorer finns utrustning som bryggar mellan ANT+ och Bluetooth. Jag skaffade själv en Viiiiva från 4iiii.com som är både ett pulsband och ANT+ till Bluetooth-brygga. Den tar emot ANT+-signalen från en kraftsensor, kadensmätare eller fotpodd och sänder den vidare till lyssnaren via Bluetooth.
När det gäller trainers är det lite mer komplicerat. En brygga som 4iiii Viiiiva kan bara sända information åt ett håll och en trainer behöver även kunna ta emot information för att ändra motstånd i backar. För att det ska fungera bra verkar det som om man behöver en trainer som har eget stöd för Bluetooth. Det har många nya enheter men kan vara en kostsam uppgradering om man har en gammal enhet.
Nu ska det bli spännande att se vart det här tar vägen och om iOS-versionen genererar fler medlemmar.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Zwift, iOS, iPhone, iPad, iPod[/tags]
Ikväll var det dags för höstens näst sista deltävling i SZR Race Series. Det var min favoritbana, Watopia Flat, 42km platt och snabb bana och jag hade tänkt prestera idag.
Men så blev det inte. Jag hängde med bra på första varvet men blev sedan avhängd av den stora tätklungan. Jag hade i och för sig ingen förhoppning om att hänga med dom snabbaste ända in i mål, men det som hände i kroppen på varv 2 av 4 hade jag inte räknat med. Illamående, håll och kramp i benen och kraften i benen tog helt slut. Det kändes som sista milen på ett riktigt långt pass och sista varvet orkade jag inte ens försöka öka farten.
Man vill alltid hitta orsaker till varför det blir på ena eller andra sättet. Egentligen såg det inte så dåligt ut jämfört med förra veckan. 3,8 watt per kilo 95% av tiden och ett snitt på 272 watt på 20 minuter var väl inte så illa men jag tror att jag skapade det snittet på mitt första varv, för resten gick inte i den andan. :)
En förkylning som ännu inte helt lämnat kroppen kan säkert ha spelat in och sen hemkomst gjorde att jag bara hann trycka i mig snabb energi en stund innan starten. Dagen på jobbet gjorde också att jag kände mig allt annat än inspirerad inför starten.
Men det är bara att leva med, idag gick det inte som tänkt. Jag slog ändå mitt personbästa på 40km på denna banan med flera minuter och även om det bara resulterade i en 44:e plats i B-gruppen ska jag försöka vara nöjd, åtminstone lite. :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Tävling, Zwift[/tags]
Ikväll gick den 10:e deltävlingen i SZR Race Series och banan för dagen var den näst tuffaste, Mountain Route. 31km och dryga 700 höjdmeter.
Ikväll kände jag mig hyfsat på gång och även om uppvärmningen blev lite snål kändes det bra när startsignalen gick. Det var över 300 anmälda till kvällens lopp vilket var någon sorts reckord, superkul!
Vi hade några kilometers flack terräng framför oss innan berget kom. Men när det väl kom gick det konstant uppför. Vi körde rutten så att vi fick den brantaste klättringen upp för berget och det kändes i benen men kändes bra. Ett bra tecken när man kör om dom flesta istället för att bli omkörd. :)
Väl uppe på toppen gick det nedför igen. Det var lite svårt att hålla kraften i benen även utför. Vi var en grupp på 3–4 stycken som hängde ihop i princip från övre delen av berget enda in i mål. Trots att det är virtuella människor man aldrig träffat, känns dom som ens riktiga kompisr och medtävlande och man känner igen allt fler namn vid dessa evenemang.
Spurten in i mål gick tungt. Det krampade i låren sista kilometern och jag hade svårt att hålla pulsen uppe. Jag försökte plocka en av mina medtävlande men kraften räckte inte till där på slutet.
Det kändes väldigt bra att rulla i mål och det kändes som om det idag borde kunna bli ett bra resultat. När listorna sedan blev klara visade det sig att jag kämpade mig till en 10:e plats i B-gruppen och tog därmed mitt första seriepoäng. Inte mycket, men en klar förbättring. Snart uppgraderar jag till A-gruppen och då börjar sliten om att kämpa sig upp från botten mot toppen igen. :)
Nu är det två deltävlingar kvar. En av dem, den sista kommer nog tyvärr inte gå att köra för mig om jag ska prioritera julbord med jobbet, men åtminstone en tävling till hinner jag med innan det blir jul- och nyårsuppehåll.
här finns den kompletta resultatlistan för kvällens event.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Träning, Tävling, Zwift[/tags]
När jag började träna med Zwift för snart precis ett år sedan, hade jag inte full koll på hur allt fungerade. Då fanns två utmaningar att välja på, en distansutmaning och en höjdutmaning. Jag började med distansutmaningen och klarade av den ganska fort och tog sedan tag i höjdutmaningen.
I mars skrev jag att jag slutfört den. Cyklat 8848 höjdmeter motsvarande Mount Everest och då trodde jag att jag var klar. Jag förstod ganska snart att det bara var ett delmål. Hela utmaningen gick ut på att totalt cykla 50000 höjdmeter och att jag då bara klarat av lite knappt 20% av utmaningen.
Men jag lärde mig fort. Dock gick stora delar av våren ut på tempoträning inför tävlingssäsongen och jag samlade inte så måna höjdmeter genom att cykla uppe i bergen.
Först efter sommaren tog jag tag i det på allvar och under september till november har jag nog klarat av mer än hälften på den korta tiden.
Idag däremot, slutförde jag utmaningen när ”höjdmätaren” stannade på 50000 meter. Det skedde märkligt nog precis uppe på toppen på berget i Watopia. Jag kunde byta till den speciella cykel man låser upp då man klarar denna utmaning. Visst är den cool?!
Sedan starten har det tillkommit ytterligare en distansutmaning, ”Tour Italy” som går ut på att cykla 2000km för att låsa upp ytterligare en cykel. Det är bara distans som räknas så det är bara att nu sätta igång och cykla långt. Målet var att klara av dessa utmaningar före jul, men det kan bli tufft minst sagt. :)
Eftersom jag nu är på hittills högsta nivån, level 25 och bara har en utmaning kvar och alla utmärkelser är insamlade, så hoppas jag snart Zwift stoppar in nya utmaningar.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Zwift[/tags]
Igår hände det äntligen, en inbjudan till betatest av Zwift för iPad och iPhone! Jag anmälde intresse för flera veckor sedan och man har rullat ut inbjudningar i omgångar till allt fler personer och igår var det alltså min tur.
Idag har jag installerat på en iPhone 6S och en iPad och kört ett första kort testpass och jag känner mig rent av lycklig! :)
Det försa testpasset var ett kort uppvärmningspass inför en längre utmaning. Just denna utmaning körde jag dock som vanligt på datorn då jag ännu saknar kompatibel pulsmätare vilken kommer beställas omgående.
Jag återkommer med mera intryck senare när jag hunnit testa mera.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Zwift, Träning, iOS, iPhone, iPad[/tags]
I november är det dags för en ny utmaning i Zwift, Zwift Z-Wheeler 100km Mission. Utmaningen går ut på att man utrustas med en trehjuling som man ska cykla 100km med på valfri bana.
Syftet är att i december samla in 100 trehjulingar till fattiga barn. Priset, förutom ett antal tusen brända kalorier, är att en vinnare får komma till Zwifts huvudkontor i Kalifornien och under ett par dagar vara med och överföra dessa till den hjälporganisation som ska dela ut leksakerna. Kan det bli så mycket bättre?
Jag körde utmaningen idag och jag valde Londons kuperade bana för att samtidigt samla ihop till mina 50000 höjdmeter. Jag räknade med att det skulle ta lite drygt 3 timmar och det stämde ganksa bra. Jag lyckades hålla farten uppe över 30km/h trots backarna och trots att jag började känna mig ganska matt mot slutet.
En eller ett par timmar på trainer är ingen direkt konstigt och tiden går fort. Men när det börjar bli upp emot tre timmar börjar det bli långt. Det finns en avsevärd skillnad mellan cykling utomhus och på trainer. Cykling på trainer påminner väldigt mycket om spinning. Ute kan man rulla och vila i utförsbackarna men på trainer finns inte den möjligheten på samma sätt. Korta stunder kan man lätta på trycketnär det går nedför, men annars går benen i stort sett hela tiden.
Men det gick bra idag. Jag har en mycket tollerant familj som serverar kaffe och pepparkakor längs ”vägen” och det blev ett kort fikastopp på några få minuter. Men när skylten om att utmaningen var slutförd kom upp, hade jag inte svårt att stanna och kliva av cykeln. Jag var så pass snabb att kliva av cykeln att mätaren stannade precis på 100,0km. När aktiviteten sedan överfördes till Strava enligt nedan, visar den på 200 meter kortare, otroligt störande. ;)
Nu är det hur som helst slutfört och det känns skönt och jag är nöjd. Bara att invänta utlottningen och se vem som blir den lyckliga vinnaren.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Zwift, träning[/tags]
Då var det onsdag igen och tävling. Jag har haft två dagars uppehåll efter mitt långpass i söndags och det kanske jag inte hade behövt nu såhär i efterhand.
Det kändes som en av dom där sämre dagarna idag. Svår känsla att beskriva, men det känns i hela kroppen att man inte är helt på gång. Idag blev det bara ca 15 minuters uppvärmning dessutom och det är lite i kortaste laget för mina behov. Jag hade laddat med gröt några timmar innan igen och det var kanske lite mycket ganska nära inpå lunchen. Så en del i att jag inte kände mig i toppform, berodde på att jag kände mig övermätt.
Men det är bara att ladda med vattenflaskor, slå på fläkten och breda ut handdukarna över cykelstyret och köra så hårt det går. Resultatet blir ändå oftast bättre än känslan i kroppen.
Dagens bana gick på den virtuella Watopia. 4 varv på en platt bana med en total sträcka på dryga 40km. Den är perfekt för TT-lopp just på grund av dess relativa platta profil. Jag gillar den verkligen, men inte idag. ;)
10 sekunder innan start jobbar jag upp effekten till dryga 300 watt för att hänga med i starten. Målet är att köra med A-klungan så länge det bara går och jag tror det gick bra i ungefär 2 varv. Sedan började mjölksyran komma, kramp i benen och pulsen sjönk och gick inte att hålla uppe. Jag blir så irriterad när den sjunker under 160bpm på ett TT-lopp när den bör ligga runt 170 i mitt fall. Men dålig uppvärmning är nog främsta orsaken idag.
Jag tappade den stora klungan som jag tror var A-gruppen i en uppförsbacke och dom försvann som en raket. Har man väl tappat dom är det väldigt svårt att hinna ikapp, speciellt med krampande ben. Jag blev dessutom irriterad av fläkten som stod alldeles för nära och blåste kall luft på mina blöta ben vilket skapade en konstig köld över huden. Det var en miss i planeringen och inte tal om att kliva av och flytta på fläkten. :)
Sista halvan av sista varvet började det kännas som det brukar mot slutet, kroppen börjar bli genomkörd och varm och jag börjar känna mig starkare igen. Det gick lättare att trycka på och jag plockade en hel del placeringar. Det var rysligt skönt när det var över och jag rullade över mållinjen. Resultatlistan man ser på den sista bilden är för övrigt inte den officiella resultatlistan. Den finns istället här.
Efteråt blev jag förvånad. Trots att det kändes uselt i kroppen rullade jag in på en tredjeplats i B-gruppen, endast 02:10 efter vinnaren i min grupp och 03:11 efter den vinnaren i A-gruppen. Min genomsnittseffekt på 260 watt eller 3,63 watt per kilo är jag inte så imponnerad av, men det är min näst bästa genomsnittseffekt någonsin och bara 7 watt under min senast uppmätta maximala genomsnittseffekt.
Totalt startade över 200 varav ca 80 i min grupp, så jag kanske inte ska vara så självkritisk utan istället försöka vara lite nöjd. Det går åt rätt håll. :)
Om resultatlistan står sig efter alla efterhandskorrigeringar så knep jag därmed mina första poäng i serien, det var lite kul. :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Tävling, Träning[/tags]
I oktober annonserade Zwift utlottning av en riktig cykel från Cervélo. Två utmaningar blev tillgängliga, en 42km och en 180km på valfri bana och chansen att vinna skulle öka om man genomförde båda utmaningarna.
Den 6:e oktober körde jag 42km-utmaningen utan några större problem. 42km på 1:07 på en platt tempobana.
Idag var näst sista dagen för utlottningen och sista chansen för mig att köra den långa utmaningen på 180km. Jag har faktiskt dragit mig lite för det. Dryga 5 timmars cykling inomhus är bara det mentalt tufft.
Men idag skulle familjen iväg på kalas några timmar och det skulle bespara dom en stund av det monotona ljudet av trainern och mitt flåsande.
Ungefär kl12 hade jag grundat med grötfrukost, laddat med vattenflaskor, energidrycker och lite choklad. Dagens bana var London och jag valde en medeltung bana med ett par hundra höjdmeter per varv och det skulle bli 9 varv a 20km. Det skulle inte bli något försök att varken pressa watt eller få hög hastighet, utan bara mala på och överleva. Därför fyllde jag öronen med en ljudbok istället för rockmusik.
Vid en sådan här långcykling på en statisk cykel inomhus, där ingenting runt omkring förändras, är det viktigt för mig att sätta upp många små delmål. Jag delade först upp utmaningen i 3 x 3 varv och 6-milsetapper. Vart tredje varv och var sjette mil skulle det bli en kort paus för bensträckare och påfyllning av vatten på max någon minut. Mentalt delade jag också in banan i 2-varvsdelar a 40km. En annan grej jag också använt under Vätternrundan flera gånger, är att fram till halva sträckan räkna uppåt; 1 varv avklarat, 3 varv och så vidare fram till 5 varv, då jag istället började räkna ner de återstående varven. På så vis peppar man hjärnan med positiva delmål.
Under Vätternrundan gjorde jag samma sak, räkna uppåt till 15 mil och efter 16 mil istället räkna nedåt, bara 14 kvar och när det blev ensiffrigt under 10 mil kvar, kändes det som en lätt sak att nå målet.
Den här taktiken funkar bra för mig och dom första 4i timmarna gick fort, distraherad av ljudboken. Mitt största problem vid långa sessioner på cykel har alltid varit rumpan mer än trötthet i benen och sista 1½ timmarna var det många små korta positionsbyten för att stå upp en stund.
Sista varvet, det 9:e i raden var det värsta. Ni vet som varit kissnödiga på väg hem så har sista biten in i lägenheten fram till toa varit plågsam. Så kände även jag. Efter 5 timmars cykling och bara en dryg halvtimme kvar kommer dom negativa tankarna om hur man ska orka sista biten. Då sätter familjen på kaffe och den underbara doften sätter det sista nödvändiga målet att slutföra. :)
Efter 5 timmar och 39 minuter, 180km, dryga 1930 höjdmeter och över 4000 förbrända kalorier känner man sig ganska nöjd efteråt. Under tiden gick det åt 4 liter vatten och 1 liter energidryck samt ett klädombyte efter halva tiden för att få nya torra kläder. Efter ombyte balanserade jag på stela ben ned för trappan och sjönk ner i soffan med en varm kopp kaffe. Och nu tycker jag fkatiskt att Cervélo ska anse att jag är en värdig vinnare av en sprillans ny TT-cykel! :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Tävling, Träning[/tags]
Ikväll körde jag mitt andra race i Zwift. Efter mitt första race i söndags blev jag så grymt taggad så att jag var tvungen att köra idag igen och så ofta jag bara kan framöver.
På sätt och vis är det lite märkligt att jag inte börjat tävla tidigare. Helt sant är att jag inte riktigt orkat sätta mig in i upplägget eftersom jag också vetat att jag behöver hjälp vid tävlingarna. Men nu har det på något sätt mognat inom mig och när jag dessutom nått nivå 25, som i dagsläget är den högsta nivån i Zwift, känns det lämpligt att hitta något nytt att sträva efter. Det kommer helt säkert nya nivåer framöver vart efter allt fler når högsta nivn och även om jag nu nått den högsta, finns andra utmaningar att sträva efter som jag inte är klar med ännu.
Kvällens tävling var den 4:e av 12 deltävlingar som anordnas av svenska Zwift:are. Det fungerar som ett vanligt linjelopp utomhus, alla startar samtidigt och man får dra nytta av klungor. Sträckan är runt 30–35km beroende på vilken bana man valt för dagen.
Man anmäler sig i en av 5 kategorier beroende på hur många watt per kilo kroppsvikt man klarar av att generera. Jag kör numera i kategori B som motsvarar 3,2 watt per kilo upp till 3,99 watt per kilo. Jag har uppnått det äntligen tackvare viss viktnedgång och givetvis en massa mer muskler. Behöver jag säga att målet innan årets slut är att köra åtminstone i svansen på kategori A? ;)
Starten gick kl19:00. Jag hann bara med lätt uppvärmning ca 10 minuter före, alldeles för kort för mina behov som är rätt seg igång. När klockan tickade ner 10 sekunder för start, kändes det helt klart på riktigt. Samma pirr i kroppen och samma vilja att göra sitt absolut bästa.
Det tråkiga med mina blogginlägg är att jag inte kan berätta speciellt mycket om själva racet eftersom jag inte ser skärmen. En längre stund hade jag min fru och dotter som syntolk och support och det var mycket värt. Men jag kom iväg bra och tror att jag hamnade med A-klungan en bra stund men förstod mer än väl att jag inte skulle orka hålla det tempot någon längre stund. Banan kändes tung trots att det var en platt bana. Jag kände inga större variationer i min trainer oavsett om det gick uppför eller var platt. Jag vet inte om det ska vara så under race, men under vanlig fri cykling tycker jag nog variationen är betydligt större.
Det kändes bra ungefär i 4 varv och jag orkade hålla i överkanten av min förmåga innan det började gå tungt och jag började få mjölksyra i benen. Sista varven hade jag tappat klungorna och låg med andra lite sporadiskt, körde om och blev omkörd.
Sista kilometrarna var jag färdig att ge upp. Pulsen gick ner under 160bpm men benen kändes som stockar och det var mer på viljestyrka jag tog mig i mål.
När det bara var några kilometer kvar till mål gjorde jag ett störande misstag. I Zwift får man regelbundet olika bonusar som under 20 sekunder ger än fördel i fart eller vikt. Under tävling är dessa bonusar självklart inte tillåtna. Man aktiverar en väntande bonus med mellanslagstangenten.
Så alldeles innan mål skulle jag ta några skärmbilder som ni kan se ovan. Finmotoriken var liksom borta vid det laget och när jag skulle trycka på F10 för att ta bilder, la jag handleden över mellanslagstangenten och min bonus aktiverades. Det resulterade i ett tidsstraff på 60 sekunder… Jag blev så jädra besviken att jag var nära att kliva av cykeln och skita i att gå i mål. Hade jag gjort det hade jag antagligen sparkat sönder något också. :) I dessa onlinetävlingar finns inga riktiga vinster annat än äran och att det är roligt. Men tävlingsinstinkten finns där lika starkt ändå.
Jag gick i mål på 50:19 vilket blev 51:19 och en 41:a plats i resultatlistan. Hade jag inte dragit på mig tidsstraff hade jag klättrat 4–5 placeringar. Dessutom var min registrerade vikt gammal och 3kg för mycket vilket också hade påverkat mina watt per kilo och därmed hastighet.
Nästa onsdag bär det iväg igen och det är bara att ta nya tag.
Här finns resultat på zwiftpower.com
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, t´ävling, Träning[/tags]
Idag deltog jag i min första tävling i Zwift. Under helgen arrangeras världsmästerskapen i Zwift och förutom äran har man också möjlighet att vinna en högkvalitativ trainer från Tacx.
Igår körde tjejerna sitt race och min dotter och kom på en helt OK placering.
Idag var det männens tur. Runt 700 hade till slut anmält sig till den andra deltävlingen och 580 loggade in till start. Det var ganska häftigt när startfållan fylldes på med en rasande fart.
När nedräkningen började kändes det som på riktiga tävlingar utomhus. Pulsen var hög och man känner pirret i hela kroppen. När grinden öppnades var det bara att snabbt jobba upp effekten för att komma iväg snabbt. Ljudet av alla cyklister som rullade iväg var mastigt och klart läckert.
Killarnas race var 51km på en platt bana. Jag höll mig i tredje klungan ganska länge och det kändes bra i kroppen trots att dagsformen inte var optimal. Snittfarten låg straxt över 40km/h och jag passerade 30km efter ca 44 minuter och med två varv kvar kändes det fortfarande berusande bra.
Jag rullade i mål på 1:14:15 och i skrivandets stund på plats 193. Av dom 580 som kom till start verkar ett hundratal brutit och i många fall på grund av tekniska problem.
Efter målgången sjönk jag ihop som en blött flcäk på mattan bredvid cykeln med ett fånigt leende på läpparna. Kläderna och håret gick att vrida ur. :)
Nu är jag klart taggad att tävla fler gånger. Det här var riktigt roligt! Utlottningen av trainer väntar jag på med spänning men sannolikheten att jag ska ha sådan tur är liten. Men blotta tanken fick mig att slita som ett djur i alla fall. :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Tacx, Träning[/tags]
I helgen arrangeras Tacx World Championships online på Zwift. 4 deltävlingar äger rum under helgen, 2 för män och 2 för kvinnor utspridda över helgen för att det ska passa så många tidszoner som möjligt.
Förutom att världens bästa onlinecyklist ska utses, så lottas även en trainer från Tacx, en till en kvinnlig segrare och en till en manlig.
Idag gick tjejernas andra startgrupp och min äldsta dotter stod på startlinjen, ivrigt påhejad av mamman och pappan. :) Min dotter som började köra Zwift bara för någon vecka sedan, gör redan sin tävlingsdebut.
kl14 gick startskottet för de 62 cyklister som anmält sig och loggat in i tid. Banan var 41km och ganska platt. Allt verkade fungera bra och min dotter trampade på bra. Hon hade naturligtvis som nybörjare svårt att hålla jämna steg med dom betydligt mer erfarna svenska tjejerna men låg som mest någon dryg kilometer bakom dom ända in i mål.
Innan resultatlistan är helt klar gick hon in på plats 37 av 62 vilket jag tycker var super då många av dom medtävlande cyklat betydligt längre och en del elittjejer.
Nu återstår bara utlottningen av trainer. 1 chans på 62 är betydligt större chans än vad jag kommer ha i männens klass där det redan är flera hundra anmälda till kvällens och morgondagens race.
[tags]Cykel, Cykling, Zwift, Träning, Tacx[/tags]
Det har gått riktigt bra med träningen under det här året. Hela tiden små steg framåt, mil efter mil, roddtag efter roddtag, löpsteg efter löpsteg. Men idag var ett sådant där sjukt bra pass som bara gör mig så lycklig. :)
Tidigare har jag ökat mitt genomsnitt några watt åt gången, men idag steg plötsligt medeleffekten med nästan 25 watt och jag lyckades hålla 233 watt under en 30km ganska kuperad bana och förbättrade mitt personbästa på den banan med över 4 minuter.
En stor förtjänst var att min fru stod vid datorn bredvid på sista varvet och hetsade mig med realtidsinformation om andra cyklister och mina egna värden och det gav helt klart resultat. Annars blir det lätt att man paddlar på och det är svårt att maximera sitt uttag när man inte heller som i mitt fall kan triggas av det som händer på skärmen. Jag kan bara analysera mina data i efterhand.
Nu känner jag mig bara sådär tokigt lycklig och det finns ingen bättre känsla i världen. :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]
Nu har det registrerats ännu ett Zwift-konto här hemma. Äldsta dottern kör nu sin gratis demoperiod.
Nu uppstod bara några mindre I-landsproblem när cykelsadeln måster justeras varje gång någon annan använt cykeln och just nu kan jag inte använda mina ordinarie pedaler men det är sånt som löser sig om det om intresset består. En annan av döttrarna har planer på att börja löpträna på löpbandet igen om Zwift släpper sin löparmodul.
Det kan nog bli en fartig höst här hemma. :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning[/tags]