Kategori: Familj

Det känns som om det är det ända jag kan skriva om i dessa tider. Men det är verkligen svårt att hålla humöret uppe såhär års. Nu börjar det dessutom bli lite kallt till råga på allt. Vem vet, barnen kanske kan få lite snö till jul? Men jag känner rätt starka tvivel. Semester är fortfarande skönt. Jag har snart avverkat min första vecka av två. Förkylningen är tillbaka i kroppen och det känns ju inte så kul förståss. Igår kväll var det en liten tillställning med ”ungkarlsklubben”. Ingen middag den här gången. Bara några få öl och ships och hemmagjord dipp som fick magen att brinna upp =) Inte ens den lilla eventen som annars brukar vara så livfull kändes som något annat än halvfart. Var hemma redan vid ett-tiden, i praktiken helt nykter. Somnade ändå som en stock och hade mycket svårt att vakna igen, precis som alla andra mornar. Nästa vecka vill chefen ha utvecklingssamtal inför årets slut och bonustilldelningen. Det ska genomföras på engelska med vår tyske chef och det känns inte särskilt tillfredställande.

Jag, Mia, Emilia, lillebror Mattias och flickvännen Maria har hyrt en bil för att åka på båtköparresa.

Vi hyrde en jättefin SAAB 9:5 och åker mot Kramfors för att köpa båt. Vi tog in på ett jättefint hotell, åt god mat, gjorde ett studiebesök på Hundskolan i Solefteå och hade väldigt trevligt. Läs mer om resan i Kaptenens loggbok.

Emilia, 47 veckor 5 dagar och 19 timmar gammal har tagit sina första egna steg utan stöd. Det går vingligt men nu är ingenting säkert längre =) Hon är därmed först av våra tre med att gå =)

Äntligen har tiderna förändrats för vår familj och två mycket gamla men ack så intensiva drömmar kommer inom kort att gå i uppfyllelse. Jag som i alla år velat ha en egen _riktig_ båt kommer mycket snart kunna få det och dessutom, få sätta ringen, den stora och ”enda” ringen på min älskades finger och Adolfssons-namnet är ett minne blott. Info om allt detta ser ni inom kort på sajten.

[tags]Bröllop, Båtar[/tags]

För den som läst lite mer ingående om mig, vet ni att min biologiske far dog när jag var 2–3 år gammal. Jag har inte vetat så mycket om honom och i ärlighetens namn inte brytt mig så mycket heller. Men i somras kontaktade mina släktingar mig, släktingar från hans sida jag bara hört enstaka rykten om men aldrig vetat vilka dom är eller vad dom hetat. De sökte upp mig på internet och mailade. Riktigt roligt och nätet är bra. Nu har jag nya halvbröder och brorsbarn o de e jätteskoj. Skulle ha träffats i somras men planerna gick inte riktigt i lås.

Hej. Nu har jag inte skrivit på ett tag. Jag är inte van vid internet-dagböcker =) Jag har fullt shå att hålla min egen i trim som jag trots allt hållit vid liv sedan -93, eller om det var -90 tror jag förresten. Som ni säkert sett på vår nyhetssida har vi blivit fem i vår inte längre så lilla familj. Den 17:e december föddes Emilia Johanna-Loise på Huddinge sjukhus. Allt gick bra. Det enda som var annorlunda var att Marias kusin Sandra var med. Trevligt med sällskap under timmarna av väntan när Maria inte var så pratbar, men lite udda under själva förlossningen. Det känns som en intim stund — lite väl privat. Men Sandra var ett bra stöd för oss båda och trots att hon inte har några barn själv än, verkar hon inte direkt avskräckt efter förlossningen. Nu är jul och nyår över. Vi har suttit hemma mer eller mindre i tre veckor på grund av lilla Emilia. Det är inte utan att det börjar kännas lite kryp i benen och som om väggarna börjar tränga inpå än en smula. Om tre dagar börjar jobbet, efter lång och skön och kanske också välförtjänt ledighet. Hoppas ni alla haft en bra jul och nyår. Vi hörs snart igen.

Vi har hyrt en minibuss för att åka och hälsa på mina tyska kusiner.

På onsdagen tog vi bussen från Cityterminalen till Västervik och anlände vid tre-tiden. Vi hämtade den hyrda minibussen och for ut mot Ankarsrum för att packa bilen. Lillebror Mattias och syrrans äldsta dotter Ida skulle följa med. På torsdagsmorgonen vid femtiden for vi mot Hälsingborg. Jag och Mia läste CD-bok nästan hela vägen ner. Vid 11-tiden kom vi fram till Hälsingborg och for över mot Danmark. Det blåste en hel del när vi reste genom Danmark och min biologiska mor körde alldeles för fort så det kändes som om den höga och klumpiga bussen höll på att blåsa av vägen flera gånger. Thomas krökade som vanligt på väg ner och kräktes traditionsenligt. Det var andra gången Maria träffade mina riktiga föräldrar och det var lika pinsamt denna gången som förra. Vid fem-tiden på torsdagen kom vi fram till Hamburg och lastade in oss i den alltid lika rökiga lägenheten. På kvällen gjorde vi inte så mycket annat än att äta en typisk tysk äcklig middag bestående av ägg, kokt potatis och senapsås vilken var en riktig blåsning när man var så hungrig efter en hel dags resa. Resten av kvällen spenderade vi sittande i soffan och dricka pilsner som vi köpte på båten ner. På fredagen åkte vi till en liten hamnstad vid floden Elbe och tittade men det var blåsigt och regnet hängde i luften. Det var jag, Mia, Mattias, Ida, morsan, och moster Petra smat kusinerna Andreas och Kristina. På lördagen åkte vi först till Karstadt, ett stort köpcentrum. Jag och Mia tittade efter kamera och CD-freestyle men priserna var ungefär som i Sverige så det blev inget inköp. Denise fick lite kläder.Vi fikade och for hem. På kvällen åkt evi till ett tivoli som hette Dom men det var ganska tråkigt. Ungarna åkte lite och red på ponnys, vi drack några öl på en restaurrang men rätt snart ville de andra åka hem. Så vi passerade MC Donnalds och sedan satt vi där i soffan igen och kunde knappt urskilja varandra i rökmolnet. Denise höll vi mestadels i vårt sovrum som var hjälpligt fritt från rök och konstant öppet fönster. Det är inte bra när man själv som vuxen känner av det i halsen. Vi satt förvisso mitt i det mestadels. Inte mycket hänsyn visade man heller. till en början gick de ut på balkongen och rökte men snart blev det för kallt och obekvämt. Det var rätt skönt när söndagen kom och det var dags att åka hem. Vi for hem vid tre-tiden, handlade på båten, käkade i Hälsingborg och landade i Ankarsrum igen vid två på natten. På måndagen åkte vi hem med ett-bussen tillbaka mot Stockholm och det var otroligt skönt. Jag minns tydligt känslan från när jag var liten vägen bort från allt, hem mot Stockholm igen. Vi hade mycket packning, tre väskor, 2 lådor öl och en ryggsäck och Denise så det var lite slit att ta sig hem.

Vad hade vi där att göra…

Vi hade bestämt att åka till Västervik över nyår. Vi hade fått permis från Denises strålbehandling över nyåret (mer info om behandlingarna finns på Denises sidor). Vi skulle ha blivit hämtade med bil men i gammal hederlig Västerviksanda uteblev den skjutsen så vi fick ta bussen istället. På Cityterminalen gick biljettaparaten sönder när vi skulle betala och det blev aldrig av att vi betalade senare heller av någon anledning. Så resan blev gratis =) Väl nere i Västervik satt vi hemma med min lillebror Mattias, kusinerna Andreas och Kalle och ett gäng kompisar till min lillebror. Det var ganska trevligt. Jag och Maria la oss vid 2-tiden men väcktes någon timme senare av ett jädra stohej ute i köket som låg granne med vårt sovrum. Fest och musik på hög volym. Vi fick inte sova speciellt mycket den natten men märkligt nog sov Denise lite mer trots allt oväsen. På onsdagen satt vi mest och snackade och drack kaffe vid köksobrdet och på torsdagen körde Mattias och Andreas hem oss. Vi bjöd på mat på Pergola vid hemkomsten innan de åkte hemmåt igen. Både jag och Maria var ganska glada att vara hemma igen och slippa det eviga rökandet inomhus. Ingen tog hänsyn till vårt i stort sett nyfödda barn, men det har ju aldrig gjorts i den familjen tidigare heller så varför skulle de göra det nu…kan man undra.. Själv känner jag lika starkt som var gång jag varit där, att jag förstår varför jag flyttade långt därifrån.. Det är bara synd att detta eviga letande för mig vad som egentligen är min familj aldrig tycks ta slut. Mina riktiga föräldrar har inte förändrats alls, allt är som det var när jag en gång lämnade det. Det irriterar mig att jag ständigt tycks dras tillbaka dit igen eftersom jag blir lika besviken varje gång, mest på mig själv för att jag inte vill ha med dom att göra. Med min lillebror är det väldigt annorlunda, honom bryr jag mig och tycker väldigt mycket om! Jag är väldigt glad att det nu är jag, Maria och Denise!