Etikett: Familj

Mina föräldrar firar 40-årig bröllopsdag och firar detta med att bjuda alla barn, respektive och barn-barn till Dalarö skans där en bekant numera sköter om verksamheten. Vi träffades på Hotellbryggan på Dalarö där pappa hämtade oss med sin båt och körde den korta biten ut till borgen. Där åt vi tårta och drack kaffe på gräsmattan utanför och firade även brorsans Pontus som fyllt 7 år. Därefter delades vi in i ett antal lag för att leka fångarna på fortet. Vi är ju en ganska stor familj när alla är samlade med 12 (snart 14) barn-barn och 11 vuxna inklussive 2 kusiner från Norge. Lekarna var ganska lätta och väl anpassade för barn och de hade väldigt roligt. När segraren bärgat en skattkista full med gosis om alla fick dela på, var det dags för ombyte och sannering av barn inför middagen. Vi hade inte så mycket att byta om med men det fick gå ändå. Det serverades välkomstdrink före middagen i stora salen. Det var väldigt mysigt inrett och med en stor brasa i en öppen spis som var stor nog att gå in i. Middagen var kanon, aningens lite mat kanske jag kunde tycka — som altid när det är extra fint och gott. Men efter att ha slevat i mig några extra överblivna efterrätter så var jag i alla fall mätt =) Det hölls lite tal och delades ut presenter till bröllopsparet efter efterrätten och sedan var det kort kisspaus innan fyverkeriet. Men här tog kvällen tvärt en trist vändning för vår otursförföljda familj. Min bror var nykter och skötte pangandet. Han placerade ut barn på säkert avstånd.. men det hjälpte inte. Den första pjäsen var det något fel på. Den steg först men vek sedan av längs marken, fräsande rakt igenom hopen av barn, vidare ut över havet och exploderade. Mitt i högen av förskräckta barn stod vår äldsta dotter gråtande. Raketen hade passerat förbi henne på kort avstånd i midjehöjd. Hennes nylonjacka hade smält i nederdelen och runnit ner över byxorna. Vi rusade in och klädde av henne och konstaterade en brännskada över magen, under naveln. Medans vi med personalens hjälp la om med brännskadeförband slutfördes fyverkeriet där ute utan fler missöden. Jag som annars brukar behålla kontrollen i de allra flesta situationer blev enormt rädd, först innan jag visste hur allvarligt det var, sedan när jag tänkte på hur det kunnat sluta. Jag försökte vara ett starkt stöd för mind otter som i hela sitt liv haft klippkort på sjukhus, men det var svårt. Frusna, rödgråtna och nedstämda lasta vi snabbt båten och for tillbaka mot Dalarö. Vi fick skjuts av min brors fru och vi åkte hemmåt i natten. När vi kom hem tittade min syster över skadan och konstaterade att vi inte behövde söka sjukvård under natten. Brännskadan tog flera veckor på sig att läka undan och nu två månader senare finns ett dyligt ärr kvar som minne från en annars väldigt trevlig kväll.

[tags]Dalarö Skans[/tags]

Julen är här, en årstid som åtminstone inte är min grej. Men gör man nåt roligt går det fortare och lättare.

Så vi bjöd mina svärföräldrar på julbord på Grinda värdshus. Vi har ju varit på Grinda på semester väldigt många år i rad och trivs bra där ute och är man som jag — lite crasy i havet — smakar även julbord bättre på en ö! Vi tog båten från Strandvägen vid 17-tiden. På väg ut drack vi några öl, det bjöds på glögg och pepparkakor. Barnen tyckte såklart det var jättekul! Väl framme gick vi från västra ångbåtsbryggan upp mot värdshuset. Det luktade god mat och öppen eld, urmysigt! Som vanligt vid julbord äter man ju mindre än man tänker sig från början, men det var riktigt gott och barnen hade high-life och sprang maraton mellan bordet och godisbuffén. Klockan 22 avgick båten hemmåt igen och landade åter på strandvägen. Pappan bjöds med barnen som ursäkt upp på bryggan för att titta. Barnen var mest trötta och jag fick väcka Jesper. Annars hade han nog blivit sur om han fått veta att vi vart på bryggan medans han sov. Framme i stan igen tog vi oss via Hamngatan och Sergels torg upp
igenom ett nattstökigt Stockholm, genom tunnelbanan och upp till pendeltåget för att åka hem. Alla slocknade som ljus, nöjda med en trevlig kväll :-)

[tags]Grinda[/tags]

Ja, jag vet, det skrivs inte så mycket och ofta här. Jag kommer liksom aldrig på vad jag ska skriva. Men nu är äntligen våren här. Hösten och vintern var hård men gick fort förbi, ovanligt fort. Båten är invigd för i år och jag har till och med köpt fiskegrejer igen efter över 10 års fiskeuppehåll. Vi får väl se om jag kommer ihåg hur man gör :)! Det är inte långt kvar till sommaren och en lång semester, över 8 veckor blir det i år och det ska bli skönt. Hoppas många av dem spenderas till sjöss även i år.

Jo, jag konserverade båten verkligen i rättan tid. Dagarna efter sjönk temperaturen till -17 grader. Nu är julen överstånden och det känns ganska bra. Visst är det lite kul för barnen, men mest av allt är det hysteri och stress där barnen bråkar och slåss och man själv känner att man nog inte riktigt räcker till. Nu följer en låååång helg och med lite tur kommer lillebror från småland och hälsar på med sin ”nya” flickvän. Vi får se. Sedan några dagars jobb och sedan nyår och helg igen.

Tro inte att jag gillar vintern..Den är bara en transportsträcka tills nästa vår full av tungsinne och frossa och slask. Men när vintern ”äntligen” kommit är våren en årstid närmare. Den här hösten gick förhållandevis bra. Idag är båten konserverad och lagd i dvala, förtöjd med extra tampar för att klara stormarna i vinter. Detta är nog reckord i hur sent man kan konservera en båt. Men det var ju först nu minusgraderna kommit och om några dagar ska det bli riktigt kallt säga det. Nu har vi burit spannvis med färskvatten, oturligt nog slogs vattnet av just idag och kranar och ledningar är tömda. Men nu är det åtminstone gjort och jag längtar efter vår då man åker ut, monterar batterier och startar upp för första gången på våren. Det där nervösa trycket på startknappen, ska det fungera i år igen…

Idag tog jag första fikapausen ute i solen utanför jobbet. Stod där och exponerade mig mot väggen och det var T-shirt-väder. Jag tänkte mig som en frusen stubbe eller ett isblock som sagta smälter och tinar ner, lite i taget. Det var verkligen underbart. Det har varit en tung vinter på flera sätt och den är inte min årstid i normala fall heller. Men nu ska det bli skönt att åter få insupa lite energi. Vi ska köpa ny båt i dagarna och det känns verkligen inspirerande. Objektet vi tittar på just nu ligger fastfrusen i isen fortfarande, men det droppar och knäpper runt omkring när solen gassar och det luktar sådär svagt av instängd båt och svagt, svagt av diesel. Än har givetvis inte havet börjat dofta, men man vet att det kommer. Det är så skönt, för man känner verkligen när det slår om, från ena dagen till den andra, hur lukten liksom förändras som i ett trollslag fråna tt lukta smutsgrå vinter till att istället lukta soluppvärmd asfalt, smälta snödrivor och svagt av växtligheten som nog funderar på att ta fart igen. Det här är verkligen min årstid och jag mår bra. Än är det nog ett tag kvar tills det är plusgrader dygnet runt någon längre tid, men det går åt rätt håll. På en gård vid Horsfjärden hade man redan sett knoppar av snödroppar för länge sedan. Herre gud, det är snart vår!

Det var väl själva fan vad tiden gick långsamt idag då.. Det är nog för att jag var så övertygad igår om att det var onsdag, och gladde mig åt dagens pannkakor och att det snart var fredag. Men så var det bara tisdag och inte ens halvvägs till helgen. Nu är i vart fall båten frysskyddad även om det var mycket strul och krångel med slangklämmor, glykoltestare och allt junk. Det känns skönt att lägga pressen över för i år och hoppas på en ny varm och skön sommar och att vi får båten såld. Skulle vilja ha något som passade mig bättre.

Nu stundar en rolig vecka med mycket kul. Ny hem-dator är beställd, båten är upptagen och ska frysskyddas och jag får behålla jobbet inför de stundande neddragningarna.

Idag har vi införskaffat en ny vagn, Brio Race!

Snart sätter vi på kul upp ett litet vagngalleri över alla de vagnar vi hunnit avverka genom åren. Det är några stycken. För dig som är vagntokig precis som Maria, kan det bli en rolig läsning =)

Efter allt intensivt med bröllopet känns det nu skönt att ha styrt ner till vänners land i närheten av Rejmyre, väster om Norrköping. Här ska vi fira midsommar och lata oss och bara andas ut ett tag. Det blir säkert lite aktiviteter nere i byn som vi ska titta på. Hem far vi på söndag förmodligen och då fortsätter semestrandet.

[tags]Sommar, Semester, Midsommar, Landställe, Sommarställe, Norrköping, rejmyre[/tags]

Hej kära läsare. Nu är det snart helg och det känns väldigt skönt. Jag och min kära sambo ska vara barnfria och pula med vår båt. Jag har precis fyllt år och igår fick jag en av mina födelsedagspresenter av min Maria, Josef Zackrissons skiva som släptes igår. En väldigt bra skiva. Han har tidigare spelat med bland annat Lars Winnerbäck. Ja och här på jobbet har jag lite sorg idag. En av våra kollegor från tidernas begynnelse på gamla UUNET har sagt upp sig och slutar om en vecka, Per Fahlin. Man undrar hur det ska gå nu. Men jag förstår honom, skulle nog gjort likadant själv. Hoppas i alla fall att han ska få det bra där på sitt nya jobb.

Jaaa, vi går verkligen mot ljusare tider. Det känns helt underbart! När man går ute och solen skiner, kan man smått börja känna hur solen värmer i ryggen och ansiktet, det är helt underbart. Efter en lång tids vinterdvala och rätt tung period, känner man som sann sommarmänniska att det börjar ordna upp sig. Ledarhunden Teodor har åkt tillbaka till Hundskolan för en liten extra ”duvning”. Ett sorgeämne är dock att vår käre Labrador Faxe troligtvis kommer lämna oss. Han är åtta år nu och vi har bestämt att han ska få leva sina sista år någon annanstans. Vi letar just nu en familj åt honom där han kan få springa lite mer och kanske lite större ytor att röra sig på. Vi hoppas vi kan hitta någon som kan ge honom det han behöver. En sten i bröstet är det helt klart att tänka på att han ska flytta.

Det känns som om det är det ända jag kan skriva om i dessa tider. Men det är verkligen svårt att hålla humöret uppe såhär års. Nu börjar det dessutom bli lite kallt till råga på allt. Vem vet, barnen kanske kan få lite snö till jul? Men jag känner rätt starka tvivel. Semester är fortfarande skönt. Jag har snart avverkat min första vecka av två. Förkylningen är tillbaka i kroppen och det känns ju inte så kul förståss. Igår kväll var det en liten tillställning med ”ungkarlsklubben”. Ingen middag den här gången. Bara några få öl och ships och hemmagjord dipp som fick magen att brinna upp =) Inte ens den lilla eventen som annars brukar vara så livfull kändes som något annat än halvfart. Var hemma redan vid ett-tiden, i praktiken helt nykter. Somnade ändå som en stock och hade mycket svårt att vakna igen, precis som alla andra mornar. Nästa vecka vill chefen ha utvecklingssamtal inför årets slut och bonustilldelningen. Det ska genomföras på engelska med vår tyske chef och det känns inte särskilt tillfredställande.

Jag, Mia, Emilia, lillebror Mattias och flickvännen Maria har hyrt en bil för att åka på båtköparresa.

Vi hyrde en jättefin SAAB 9:5 och åker mot Kramfors för att köpa båt. Vi tog in på ett jättefint hotell, åt god mat, gjorde ett studiebesök på Hundskolan i Solefteå och hade väldigt trevligt. Läs mer om resan i Kaptenens loggbok.

Emilia, 47 veckor 5 dagar och 19 timmar gammal har tagit sina första egna steg utan stöd. Det går vingligt men nu är ingenting säkert längre =) Hon är därmed först av våra tre med att gå =)

Äntligen har tiderna förändrats för vår familj och två mycket gamla men ack så intensiva drömmar kommer inom kort att gå i uppfyllelse. Jag som i alla år velat ha en egen _riktig_ båt kommer mycket snart kunna få det och dessutom, få sätta ringen, den stora och ”enda” ringen på min älskades finger och Adolfssons-namnet är ett minne blott. Info om allt detta ser ni inom kort på sajten.

[tags]Bröllop, Båtar[/tags]