Joakim Nömell på nätet!
Ett enormt lyckat bröllop i lördags. Så mycket folk var där bara för vår skull. Somliga hade kunnat se till att inte ha så bråttom hem denna enda stora dag. Men många andra höll i längre istället. Vi tilbringade två nätter på hotellet Hasselbacken på Djurgården och sedan i finare hytt med frukost på sängen på en Silja-båt. Nu bär det av över midsommar mot de sörmlänska skogarna.
[tags]Bröllop[/tags]
Det här med svensexor, tcha vad ska man säga. Finns det någon som är helt nöjd?
Ja några finns det såklart och jag hoppades bli en av dom. Helt missnöjd blev jag inte heller, men ändå tänker man på svensexan som — om det kunde blivit lite bättre. Det säger jag givetvis medveten om att en och annan kan bli besviken, men så är det. När jag var mitt uppe i det ställde jag mig frågan ”känner inte mina vänner mig bättre, eller vill dom bara jävlas eller tröt fantasin?” Så här i efterhand, om man ska va rättvis, var största delen väldigt lyckad och bra. Det är som det heter — dom små detaljerna som gör det hela. Ändå är jag nog en person som borde vara ganska lätt att glädja eftersom jag har så tydliga passioner. Dagen började vid två-tiden på jobbet, onsdagen den 12:e juni 2002. Jag visste att det var då det skulle hända, någon hade försagt sig. Men det kändes ungefär som julen, att det kvittade. Man gjorde några tappra försök några dagar innan att dramatisera en fikarast för att jag skulle tro att det var på gång. Jag måste medge att det var bra men inte tillräckligt :) Dagen D togs min hund om hand och vi tog bilen ut ur huset där vi jobbar. Redan några kvarter bort ringer någon som uppger sig vara polis i Nynäshamn och meddelar att man hittat en stulen båt som man nog kommit fram till var min. En djup suck och skakning på huvet och jag minns att jag tänkte, emdans polisen malde på och försökte övertala mig att jaja, blev den stulen just idag så må de väl vara hänt. I annat fall var det ett dåligt försök. Men jag gjorde en säkerhetsmanöver och ringde mitt varv, båten låg kvar. Det cirkuelrade uppgifter att man försökt få varvet gå med på hela plojen, men att de av naturliga skäl vägrat. Bilen stannade och vi klev av på norra delen av Drottninggatan i närheten av Tegnerlunden. Vi vandrade gatan söderut och landade på centralbadet. Det var en trevlig händelse med bad, bastu, pilsner och glada vänner. Efter badet färdades vi per fots och taxi till Kungsgatan och ner i en skivstudio. Jag som tidigare varit så glad, blev nu helt klart besviken. Mina vänner som känner mig, har slängt ut 12-15 hundra på en grej dom borde veta att jag avskyr. Jag genomförde CD-inspelningen av ”Tainted love” med tanken att ”så mycket pengar i havet, men det är ju inte mina pengar” som enda drivkraft. Jag var inte ens ”full och glad”. Men alla hade hjärtligt roligt. Efter skivinspelningen landade vi på en gräsmatta i Kronobergsparken. Där anslöt min käre ungdomsvän Magnus och jag blev grisigt glad. Vi drack några öl och duggregnet föll men det gjorde inget. Vi väntade på Martin som dessvärre var försenad. Båda mina bröder uteblev även dom av varsina skäl. Tråkigt var det hur som haver. Kvällen slutade på Stakehouse på söder och man specialbeställde en biff åt köttmarodören = jag :) Det var äckligt gott och ölen smakade inte tokigt den heller. Vi hade ruskigt trevligt. När gänget tröttnat och det var hemgång ringde jag min blivande fru som hade möhippa samma kväll. Min tanke var att kvällen skulle sluta bra och försöka få hennes ledsagare att föra henne till ett hotell som jag stod utanför. Men de ”orkade” inte eller ville inte. Så jag fick ta en taxi hem. Slutligen ett tips till dig som tänker anordna en svensexa för en nära vän. Gör det till ett minnesvärt tillfälle, enbart i positiv anda. För även om kvällen bara för mig innehöll ett negativt inslag, minns jag det mesta som trist. Har du inte råd, inga bra idéer, vad är det för fel på en kasse bärs på en filt i en park, kasta lite pil på nån pub eller bada och basta, ett parti biljard, eller precis vad som helst. Förnedring, utspökning och utskämning får dig bara att framstå som en dålig vän i framtiden och risken är att du får dubbelt igen när det är din tur. Tack till alla som var där och som anordnade de bra delarna av kvällen: Magnus, Joche, Egge, Dragan, Per, Martin, Hugge, Uffe, Jale och Wete! Hoppas jag inte glömde någon :)
[tags]Bröllop, Svensexa[/tags]
Hej dagboken. Efter en lång och ganska arbetsmässigt trasig höst och vår känns det nu helt OK när semestern närmar sig. Jag är inte säker på att den kommer göra att det blir roligare att gå tillbaka till jobbet, men den ger än lite andrum och tid att tänka på annat. I år blev det bara 3 +3 veckors ledighet med 3 veckor jobb emellan. En vecka i skärgården är given i år igen. Och nu är det bara 5 dagar kvar till bröllopet. På lördag händer det och vi är mycket nervösa. Vi tror att allt är klart, bara lite inhandling och själva matlaget kvar samt köpa allt vin och öl. Det är i och för sig inte så bara. Men det ska nog gå bra. Sedan är vi man och hustru och det kommer nog kännas mer än märkligt, men underbart!
Det mräks att man börjar bli nervös för vad som komma skall vad gäller svensexa. Idag kom plötsligt min kollega Mia och tog hand om min hund och mina närmaste kollegor ledde iväg med mig, väldigt tysta och förtegna enbart med lite kommentarer i stil med ”du har väl inget för dig på ett tag?”
Så det är klart man anade oro. Men allt var en skenmanöver för att skapa skräck :) Färden ledde bara ner till kaffeterian där jag trodde vi väntade på något eller någon. Men sedan gick vi tillbaka till våra platser och hunden levererades tillbaka och man kunde blåsa faran över för denna gång :)
Så var det dags att åka till det som fortfarande känns som ”hem”, Åkersberga, både för miljön och ungdomens toner..
Jag och Joche åkte upp mot Åkersberga för att titta på Coca Carolas gigg på Tommys Grill i Åkersberga centrum. Vi såg till att vara där i god tid för att få plats och hinna svälja några bägare innan det var dags. Vi var på riktigt gott partyhumör. Jag trodde mina äventyr i Åkersberga var preskriberade. Jag menar, jag flyttade ändå härifrån på nyåret -93/-94. Men i kön hugger nån tag i min arm och säger med sträng röst ”dig vill jag prata med!” Därefter Tommys välbekanta skratt och han undrar om det är dags att komma hem nu =) Väl inne på Tommys som vuxit lite sedan sist beställer vi öl och går ut på altanen och slår oss ner. Vid bordet bredvid sitter Jonas Winberg, gitarrister in Coca och tar en pilsner innan spelningen, han känner givetvis igen mig eftersom man gör sitt bästa att alltid stå längst fram och sällan missar ett gigg med världens bästa punk/rockband. När det slutligen var dags, soundcheckning, stämning av instruemnt, stod vi såklart där, längst fram med en kall pilsner lätt lutad mot Jonas stärkare. Ett otroligt fartigt gigg som vanligt och hes och utan talförmåga efterråt. Det är bara att konstatera, dom är bäst!
[tags]Coca Carola, Åkersberga[/tags]
Igår kom jag tillbaka från Almåsa där jag varit på kurs i 4 dagar. Jag och Teo har varit på uppföljning på så kallad grundkurs 2. Jag var orolig för hur det skulle gå med lydnad och allt men det gick suveränt bra! Teo var väldigt följsam och både han och jag skärpte oss nog märkbart och det gav en hel del ny inspiration.
Kursdeltagarna var väl sådär halvroliga. Men det var en del roliga instruktörer där och ett studiebesöksgäng från en syncentral söder över och jag umgicks mest med dom och gick långa promenader till Söderby brygga och liknande. Väldigt trevligt.
Se ledarhunden Teo träna med husse i hinderbana på Almåsa Konferens i Väster Haninge:
Se ledarhunden Teo träna på dressyrplanen:
[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, Labradorer[/tags]
![[Bild på Monami]](/bilder/batliv/loggbok/monami.jpg)
Vår nyinköpta Boghammar Weekend Cabine sjösätts. Allt gick bra.. ja nåja, när vi skulle lägga henne på sin plats som var osedvanligt dumt placerad bland bojar, bryggor och småbåtar, backade vi in i en boj med propellern. Man ska inte ha gamla tröga roderbåtar med rak axel på sådana platser. Vi ska be om en ny och bättre plats. Men motorn gick bra och hon toppade ca 22 knop och vi hoppas på en underbar sommar.
En stor klump i halsen och sten från bröstet har försvunnit. Idag vid 13-tiden sjösattes vår båt Monami och allt gick bra.
Med ett gurgel gled hon av släpet ner i det vårsvala vattnet och ingen av mina mardrömmar om forsande vatten eller annat besannades som tur var. Trots att vi provkört motorn för några helger sen, var hon lite seg att få igång, men när väl frosten hade spottats ur gick hon som en klocka. Jag ägnade dagen åt att pula i båten med allt som ska göras och det är en hel del. Dessa dagar beklagar man att man har ett jobb man måste gå till. En liten provtur hann vi med också, helt underbart och en riktig försmak om vad som komma skall. Men eftersom vi inte känner båten så väl, saknade sjökort just då och inte hade någon direkt koll på hur mycket bränsle vi bar på, så blev det bara en kort provtur och sedan in till hamn igen. Klockan var dessutom ganska mycket och mörkret är ju inte en sjömans bästa vän direkt. Men nu är det gjort och bara resten kvar. En hel del arbete, men förhoppningsvis mycket kul också =)
Efter en tids avsaknad av ledarhund och efter att Faxe flyttat, har det varit ganska tomt och tyst här. Vi har saknat klor och tassar mot golvet och de välkomnanade svansviftningarna och fnysningarna. Vi fick i dagarna veta att vår Faxe fått ett bra hem hos en kille i Karlstad. Idag kom vår andra hund, ledarhunden Teodor hem från Hundskolan i Solefteå. Nu väntar en veckas miljöträning hemma med instruktör och sen får vi köra vidare själva igen och hoppas på att det går bättre den här gången. Välkommen Teo!
Se ledarhunden Teo träna med husse i hinderbana på Almåsa Konferens i Väster Haninge:
Se ledarhunden Teo träna på dressyrplanen:
[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar[/tags]
Ja det kan man verkligen säga. Runt påsk var det strålande väder. Nu är det lite kallare igen men det finns ändå hopp om livet. Som du säkert läst på vår ”Senast nytt”-sida har idag min ledarhund Teodor återvänt hem från Hundskolan. Arbetet med att få båten vårrustad är i full gång och vi har vårstartat motorn, bytt bensinfilter, slangar och allt sådant som behövdes och motron gick som en klocka. Nästa helg ska vi tillsammans med några goda vänner utför allt målningsarbete som behövs göras, såväl botten, som taket i ruffen och överbyggnaden utvändigt behöver snyggas till lite. Det är tur att vi har vänner som både vill och verkar ha lust att hjälpa till =) Det går så mycket fortare då. På återhörande.
Hej kära läsare. Nu är det snart helg och det känns väldigt skönt. Jag och min kära sambo ska vara barnfria och pula med vår båt. Jag har precis fyllt år och igår fick jag en av mina födelsedagspresenter av min Maria, Josef Zackrissons skiva som släptes igår. En väldigt bra skiva. Han har tidigare spelat med bland annat Lars Winnerbäck. Ja och här på jobbet har jag lite sorg idag. En av våra kollegor från tidernas begynnelse på gamla UUNET har sagt upp sig och slutar om en vecka, Per Fahlin. Man undrar hur det ska gå nu. Men jag förstår honom, skulle nog gjort likadant själv. Hoppas i alla fall att han ska få det bra där på sitt nya jobb.
Hej igen gott folk. Jag måste medge att jag inte är speciellt bra på att hålla det här vid liv. Nåja, nu är i alla fall vårens första båtmässa avklarad i Älvsjö för någon vecka sedan. Jag var givetvis där och botaniserade runt bland miljonklassbåtar. Men mest föll mitt intresse i tillbehörshallarna där det fanns ett enormt rikligt utbud av både tekniska och praktiska tillbehör. Jag är ju på jakt efter värmare, kylskåp och lite annat till min båt som behöver bytas ut eller kompletteras med. I måndags var jag vid båten och började inventera behovet inför våren och det gav en hel del inspiration.
Nu har vi fått ”problem”! Vi kan inte bestämma oss för hur själva festen ska genomföras. Med bara 102 dagar kvar idag, känner vi att vårt ursprungliga arrangemang inte ”är vi” riktigt. Värst är matlagningen och allt jobb före som vi helst vill slippa. Vi vill vara ett brudbar och helst inte tänka på något annat. Parallellt med vår plan nu, letar vi nu andra, mer färdiga alternativ vilket också innebär att vi bara kommer bjuda in de allra närmaste. Vi får se hur det går. Vi är ju lite sent ute om man så säger.
[tags]Bröllop[/tags]
Nu är hindersprövning och namnbyteblanketter beställda och hemskickade. Känns liksom mer definitivt när det börjar närma sig.
[tags]Bröllop[/tags]
Efter nästan 10 års dagligt sällskap av min hund, känns det idag, denna första dag på jobbet utan hund på länge, väldigt tomt. Man sitter och lyssnar efter snusningarna från hundfilten på golvet bakom och tassandet och koppelskramlet bredvid sig när man går. Kom snart hem igen voven!
[tags]Ledarhund, Hundar[/tags]
Jaaa, vi går verkligen mot ljusare tider. Det känns helt underbart! När man går ute och solen skiner, kan man smått börja känna hur solen värmer i ryggen och ansiktet, det är helt underbart. Efter en lång tids vinterdvala och rätt tung period, känner man som sann sommarmänniska att det börjar ordna upp sig. Ledarhunden Teodor har åkt tillbaka till Hundskolan för en liten extra ”duvning”. Ett sorgeämne är dock att vår käre Labrador Faxe troligtvis kommer lämna oss. Han är åtta år nu och vi har bestämt att han ska få leva sina sista år någon annanstans. Vi letar just nu en familj åt honom där han kan få springa lite mer och kanske lite större ytor att röra sig på. Vi hoppas vi kan hitta någon som kan ge honom det han behöver. En sten i bröstet är det helt klart att tänka på att han ska flytta.
Jag har nästan glömt hur jag lärde känna Greven. Det var i alla fall länge sedan nu och det måste ha börjat med dykningen. Jag tror jag fick tips av någon att ringa honom hemma uppe dom norrlänska skogarna. Han var den enda blinda som genomgått militär röjdykarutbildning och sedan en kortare tid arbetat som dykare. Det var nog så vi lärde känna varandra.
Sedan blev han Stockholmare och under mina mest intensiva krogår svingade vi många bägare pilsner, mestadels på Tre Remmare eller kvarterskrogarna runt Högalidsgatan där han bodde ett tag. Men framför allt var han min stora förebild och mycket bra lärde jag mig. Han var stark och självständig och han lärde mig att göra saker själv, att inte åka färdtjänst och delta i typiska handikappaktivteter utan göra det man själv helst ville. Ingenting var omöjligt. Det var nog mycket hans förtjänst att jag tog mig fram obehindrat i stan och när något gick snett våga fråga om hjälp.
Men när man ser tillbaka i backspegeln är det tur att jag inte tog efter allt även om jag stundtals varit mer påverkbar än jag önskat. Hans förmåga att vara direkt elak mot människor och enastående förmåga att utnyttja folks svagheter och trampa där det gör som ondast enkomst för att såra och sen — tror jag –njuta lite av det. Och en kvinnosyn som jag inte kan definiera men som varit speciell. Här om året kallade han min kära sambo för slampa av orsaker jag glömt och det kom han lindrigt undan.
Men allt det plus det som hände igår gjorde att bägaren till slut svämmade över och vi var flera som fick nog. Vi har haft som tradition att ha middagar, eller ”ungkarlsmiddagar” där jag deltar med dispens :). Mycket sprit, god mat och musik och fula ord, roliga historier och dåliga skämt, antagligen som det ska vara. Den där traditionen har inte varit oproblematisk. Vet inte hur jag ska säga, men det har vart mycket bråk och tjafs, personangrepp och trista anspelningar som vi fram tills nu konstigt nog ignorerat.
Men igår… Jag vet egentligen inte vad eller om ens något utlöste. Men helt plötsligt började han slita och dra i en inkopplad dators kablar. Och mycket ord var det väl innan det för nu fick festens värd nog och tyckte att nu får det fan vara slut på tramset. Då satte han igång och vifta med en ölflaska. Oklart om det var meningen att träffa någon — men det gjorde det.
Och här avgjordes nog slutligen en vänskap som med skiftande kvallitet varat i ungefär 10 år. Alternativet var att gå ut för egen maskin eller med poliseskort. Vi som blev kvar på festen var glada att han valde det förstnämnda. Ingen sprang efter ner i trappan och föröskte prata med honom eller be honom komma tillbaka och det kommer heller intehända i framtiden.
Festen fortsatte men samtalsämnet var såklart givet och inte alls lika uppsluppet längre. Man vill ju försöka förstå.. Särskilt jag som ställt upp i ur och sur. Jag vet inte hur många jobb och praktikplatser jag fixat åt honom, men det är så många att jag på sistone undrat var den där självständigheten och målvetenheten tagit vägen.
Så visst känns det trist denna dagen efter kvällen före men jag kan nog ärligt säga att jag inte sörjer min numera forne vän.
[tags]Vänner[/tags]
Hej dagboken. Glest med skrivandet nu på sistone. Men man vet ju aldrig vad man ska knappa in. Igår fick jag i alla fall en lite glad överraskning på telefon. Min gamla kurskamrat och dryckesbroder Hugge hörde av sig. Vi har inte hörts av på flera år nu. Jag vet egentligen inte varför det blir sådär ibland. Men det blir väl som en ond cirkel det där, man hör inte av sig för tystnaden talar sitt tydliga språk, fånigt va? Men vänskap är också ett förbannat knivigt kapitel. Jag återfan en kär väninna från förr men har förlorat henne igen. Båda går och väntar på att den andre ska höra av sig. Sedan har vi vännerna som bara hör av sig så fort man kan bidraga med något i form av hjälp. Min datoriserade läggning gör att så fort någons dator krånglar är det till mig man ringer, men annars är det tyst. Sånt kan få mig ledsen ibland. Men som sagt, igår blev jag glad och nästa fredag ska vi fira med en bärs efter jobbet (okejdå, tre eller fem kanske) =)
Det känns som om det är det ända jag kan skriva om i dessa tider. Men det är verkligen svårt att hålla humöret uppe såhär års. Nu börjar det dessutom bli lite kallt till råga på allt. Vem vet, barnen kanske kan få lite snö till jul? Men jag känner rätt starka tvivel. Semester är fortfarande skönt. Jag har snart avverkat min första vecka av två. Förkylningen är tillbaka i kroppen och det känns ju inte så kul förståss. Igår kväll var det en liten tillställning med ”ungkarlsklubben”. Ingen middag den här gången. Bara några få öl och ships och hemmagjord dipp som fick magen att brinna upp =) Inte ens den lilla eventen som annars brukar vara så livfull kändes som något annat än halvfart. Var hemma redan vid ett-tiden, i praktiken helt nykter. Somnade ändå som en stock och hade mycket svårt att vakna igen, precis som alla andra mornar. Nästa vecka vill chefen ha utvecklingssamtal inför årets slut och bonustilldelningen. Det ska genomföras på engelska med vår tyske chef och det känns inte särskilt tillfredställande.
Ja efter två veckors ensamt slit på jobbet med saker jag inte alls rått på, är jag äntligen långledig. Två veckors semester fram till jul är precis vad kroppen behöver. Det är liksom inget roligt längre och jag vet inte varför. Nu vill jag bara vara hemma och vara med min familj och mina barn och pyssla med min båt. Det enda som saknas är vårsolen. Men tills dess fyller vi vårt hem med levande ljus för att tränga bort höstmörkret. Ja, vinter kan man knappast kalla detta för. Smuts, grått och kallt, idag regnar det som om det vore en dag i oktober. Jag har aldrig varit någon förespråkare för den här årstiden men det har bara blivit värre med åren. Somrarna känns kortare och vintrarna längre och mindre vintriga. Men jag får fortsätta tända levande ljus så kanske det en dag vänder.
[tags]Semester[/tags]