Idag har vi fått tillökning med en hund i familjen. Ella är en svart Labrador-tjej på 14 månader som kommer från Guide Dogs Stockholm som tränar ledarhundar. Ella ”kasserades” som ledarhundsämne på grund av problem med hundintresse, rädsla för trappor, dörrar och hala golv. Sedan visade det sig att hon dessutom visar lite osäkerhet inför en viss typ av människor.
Vi gjorde ju tidigare ett försök med en omplacerad schäfer-hane som hette Kenzo men Maria ville inte ha honom kvar. Så nu försöker vi med Labrador istället, det brukar vara ett säkert kort.
Så idag lämnades hon av vid mitt jobb och vi ska ha henne på prov ett par veckor för att se hur det fungerar.
Idag valde Maria att lämna tillbaka Kenzo som varit hos oss i 4 dagar nu. För min del kändes det sorgligt, jag hade hunnit fästa mig vid honom och han — kanske lite för mycket — vid mig. Det är ju ändå tanken att vara Marias hund i första hand och om hon inte klarar av honom, ska vi så klart inte ha kvar honom.
Det man alltid oroar sig för vid omplaceringar är att hunden nu ska vidare ut och ranta i nya familjer och inte bli trygg och få det bra. Men när Maria mötte familjen igen på Sundbybergs station bestämde de sig för att ha honom kvar och det verkade — glädjande nog — som om det åtminstone delvis berodde på att Kenzo nu är en helt annan hund i koppel och använder sina små öron betydligt mer flitigt än tidigare.
Det var inte svårt att få honom dit. Viktigast var konsekvens som vanligt och att vara bestämd. Dock var det ändå en ganska mjuk kille som inte behövde några större åthävor för att förstå.
Hoppas nu bara familjen fortsätter och kanske går en kurs med honom så tror jag han kan bli hur go som helst!
Jag däremot som fått en allt mer trogen skugga som avgudade mig, känner tomhet och saknad faktiskt!
Idag har vi tagit emot en omplacerad Schäfer som vi hittade på Blocket.
Hunden heter Kenzo och omplaceras på grund av tidsbrist och viss brist på lydnad vilket märktes tydligt när vi mötte familjen som i övrigt verkade trevliga på Sundbybergs station.
Kenzo är redan 1½ år gammal och kan inte ens gå normalt i koppel men det fanns inget mycket utrymme för dumheter och ganska snart redan under hemvägen lärde han sig och då fick han mycket beröm tillbaka.
Trots att vi rörde oss mitt i rusningen i centrala Stockholm verkade just miljöbiten inte störa honom så mycket. Vi mötte hundar och massor av människor och det mesta flöt på bra. På väg hem åkte vi förbi Synskadades Riksförbund för att hämta en ny rastklocka som kenzo kan få använda.
Jag gillar honom skarpt redan så vi får hoppas att det går bra!
Det är mycket att tänka på när man ska sälja huset och flytta. Att omplacera den första kaninen gick ganska bra, det gjorde vi redan i början av april. men det gick lite lättare eftersom det var en ganska ovanlig kaninsort.
Druvan är en dvärgvädur och inte särskilt ovanlig och dessutom ganska gammal för att vara kanin och har nog inte så lång tid kvar att leva. Inte så lockande för barnfamiljer då att ta sig ann henne.
Så vi fick ta till en inte särskilt rolig lösning och fråga den ursprungliga ägaren om hon kunde tänka sig ta hand om kaninen igen. Alterantivet för oss hade varit avlivning vilket vi så klart inte hotade med =). Men det fanns ingen annan lösning och huset har redan stått övergivet och tomt en vecka. Förvisso var det inte särskilt jobbigt att ge henne mat och vatten eftersom vi ändå har varit i huset varje dag för att städa och röja sedan vi flyttat men nu när vi snart är klara började det bli bråttom att hitta ett nytt hem åt henne.
Så idag packades buren och kaninen in i en bil och for mot sitt nya hem. En balkong kanske inte är det mest optimala hemmet men kärlek och uppmärksamhet lär hon få i överflöd och det är ju det viktigaste!
Och det kändes efterråt som en enorm lättnad och vi förstår först nu hur mycket man egentligen grämt och oroat sig för det lilla djuret. Avlivning på grund av flytt har liksom inte känts som någon angenäm lösning när man tagit sig ann ett djur. Och att ta med henne till lägenheten var inte alternativ med alla höallergiker i familjen.
[tags]Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Omplacering, Brandbergen[/tags]
För mer än ett år sedan gav våra kompisar varandra ett besök hos vargarna på Kolmården. De frågade oss om vi ville hänga på och givetvis ville vi det!
Men det har tagit lite tid att få till det men nu äntligen bokade vi ett datum och vi kom äntligen iväg! Vi fick bli lite barnfria och passade på att ta lite extra ledigt ute på landet med mat och gott att dricka.
Att träffa vargarna var en oerhört cool upplevelse! Jag brukar alltid berätta historien om vargen Pelle som fanns på Skansen på 80-talet. Jag var 8–10 år när vi fick träffa honom i grupp och då kom han i koppel ut med sin skötare. Jag som då hade shcäfer hemma tyckte inte det var det minsta konstigt och gosade med vargen som vilken hund som helst. Pelle minns jag som väldigt tillgiven där omringad av en massa barn.
dag hade det där varit otänkbart och det politiska läget kring vargen är minst sagt indelat i två läger. Därför kändes det extra bra att få träffa dem på riktigt, i en så riktig miljö som bara är möjligt.
Idag flyttar en av våra kaniner som gått under arbetsnamnet Limpan. Hon hette Linus från början men då det konstaterades att hon var en hon uppstod viss förvirring och något nytt riktigt namn fick hon aldrig =)
På grund av att vi nu är i full gång med att planera vår flytt måste även våra båda kanier få nya hem. Limpan löste sig fint, hon ska flytta till en uppfödare i Uppsala som heter Risbos Kaningård. Där tror vi hon får det jättebra bland en massa Belgiska Jättar.
Nu återstår att finna ett hem till Druvan men sökandet fortsätter.
Idag lastade vi in Limpan i en transportbur och åkte hela familjen medpendeltåget in till centralen och tog tåget mot Uppsala. Ett snabbt möte på stationen så var vi på väg hem igen. Barnen tyckte nog det var lite sorgligt även om intresset för kaninerna varit lågt under vinterhalvåret. Men det känns ändå bra att hon fått ett nytt och som det verkar bra hem.
[tags]Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Fransk Vädur, Belgisk Jätte, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Omplacering, Uppsala[/tags]
Idag fick jag träffa min gamla ledarhund Gustav igen! Gustav flyttade in hos oss i juni 2004. Han var ett yrväder, en väldigt tempramentsfull hund för att vara färdig ledarhund. Att jobba med en så tempramentsfull hund har sina sidor. Det ”tråkiga” var att det blev mycket fel innan det blev rätt. Men de psoitiva sidorna övervägde. Direkt respons och en enorm glädje! Min tolkning av hans tankar var ungefär ”ok hitåt, nähä inte det, då tar vi hitåt istället, nämen, ojdå, hitåt, yes!” Och lika lycklig oavsett =).
Mitt starkaste minne av honom var när vi stod och väntade på buss eller tunnelbana. Han klarade sitta fint fot en minut eller två. men dröjde bussen längre, kom först små knyn, sen diskreta skall och buffar med nosen och därefter jämfotahoppen. ”Husse för helvete, de är ingen action här, öka, gör nåt!” Det var nog den hund som fick mig att le i vilken sinnesstämning man än var! En långpromenad med honom och allt kändes oftast bättre.
Men i november 2006 fick jag besök av Synskadades riksförbunds instruktörer för en uppföljning med Gustav. Problemet hade börjat komma med andra hundar som jo var omöjligt att förhindra och omöjligt för mig att vara beredd på innan möten skedde och situationen redan var uppskruvad. Gustav blev dessutom påhoppad av småhundar några gånger vilket till slut gjorde situationen omöjlig. Han laddade före varje gatuhörn inne i stan och inte så sällan fick han utdelning och mötte en hund. Jag började känna mig begränsad i min rörlighet med honom.
Beslutet att byta hund växte fram under vintern och våren och till slut hade jag bestämt mig. I juni 2007 fick jag en ny hund tilldelad och några dagar senare hämtade min bror Gustav som fick ett nytt och bra hem. För mig var det avgörande att han kunde ta hand om honom, annars hade vi kämpat vidare än idag. Nu vet jag att han har det bra och får det då och då bekräftat även om vi bestämt att ses så sällan som möjligt med hunden i början.
Och visst saknar jag mitt yrväder, faktiskt ganska ofta. Inkallningarna när han kom som skjuten ur en kanon och hur han hoppade jämfota vid matskålen och hoppade in fot. Min nya hund Fassi är hans raka motsats, seg och svårmotiverad och väldigt envis men i gengäld noggrann och arbetar efter ett bildminne som är enormt.
Men så är det med alla våra djur, dom har sina egenheter och egenskaper som både är bra och dåliga, precis som vi människor. Alla är vi grymt olika och tur är väl det.
Igår var vi hos MP o UP en sväng, o kollade in deras senaste familjemedlemmar, kissebebbarna Molly och Maja. Mirre vart helt såld, så även de andra barnen :) O jag med,, vill ha .. såååååå söta :)
Ja nästan! Dock skulle jag aldrig sälja henne men fan, ibland har man gooooood lust!
Vet inte vad för period byrackarn har kommit in i men rolig är den inte. Inte lyssna, springa fram till hundar som tidigare varit helt ointressanta, snurra runt när jag säger sitt, ”rensa” katt lådorna,hoppa upp på bord, och det värsta bita sönder saker! Suck!
Antar att det handlar om att hon värkligen förstått efter alla dessa hem hon haft innan att här ska hon stanna! Hela livet ut. SÅ nu släpper loss. Hon fyllde ju 4 den 6 juni(dålig matte som inte skrivit det, fy på mig) kanske nån ny trottsålder? Har bara erfarenhet av han hundar sedan innan och dom kan ju trotsar fram och tillbaka i upp till 6 – 7års ålder och det jag hört om tikar är att dom brukar lugna sig vid 4 rycket. Men Inte Stina, hon blev värre. Åldersnojja? Enligt tabelle om hundår är hon nu 36 år gammal i människoår, vilket betyder att hon närmar sig 40år:O haha, vem vet?
Men oavsätt vad så är hon fördjävlig rent ut sagt. Alltid nått nytt hyss på gång, och jag ahr fått börja sakta men säkert på ruta ett med inkallningen och ”skita i hundar” träningen. Gamla trix sitter men kan gärna enligt henne kombineras med femtio andra trix innan man gör det rätta. Skälla har också blivit en favvo grej. Vi skäller när matte ber om något, vi skäller när matte inte lyssnar, vi skäller när vi är uttråkade, vi skäller när en annan hund skäller(vilket inte händer ofta men betydligt mer nu än innan) vi skäller när vi inte förstår…ja listan kan göras lång. Visst, hon har blivit pratglad men fan, tycker iiiinte om skällande hundar. Som tur är skäller hon inte när det ringer på dörren(än?) ialf. Dessutom har hon bitit sönder sitt nya fina älgskins halvstryp som matte köpte upp i norrland, som ej finns nånstans här nere. Morr….Sen har hon även lyckats ta sönder min trådlösa addapter(om det nu heter så) en usb grej till trådlöst nätvärk så har alltså inge internet på min data.
MORR! sedan har hon ju lyckats med det mesta dom senaste veckorna. Lensat carros bil, tuggat sönder matlådor, lock, leksaker. U name it! Byracka!
Så nu kör vi ”valp” träning (även fast jag vet att hon VET MKT VÄL att hon gör fel)byteshandel. Hon har nått hon ej får ha i munnen och hon får nått hon får ha. Och strikta regler om vart man får vara med tassarna och inte. Vet igentligen inte vad det är för fel. Om det är nån trotsålder eller om det e jag som har brustit nånstans. För understimulerad tycker jag inte hon kan vara. Då vi håller jämn träningstempo och har gjort sen ett år. Överstimulerad tror jag ej heller. Inge stress i denna hund finns, så det kan ej vara det. Så ah nä…Får väl se om det lugnar sig snart! Hon ska ju in i löp snart, så kan vara det också! Det spritter i kroppen!:P
Dock en possetiv sak i denna period är att nya trix är dästå roligare att lära sig, och ”bakdelsträningen” går suuuuuper. Kantarell söket funkade också otroligt bra, tyvär måste jag nog byta markering, har valt det vanligaste och det är att sitta vi markering, dock sätter sig damen ofta oavsätt markering då hon är lite små slapp, så det e svårt att belöna rätt. Så funderar på att använda plats som markering. Som förövrigt har blivit myyycket bättre. Alltså platsläggandet. På ”plan” lägger hon sig direkt på order(i varje fall för det mesta). Damen är ju äldre och ingen stjärna på lydnads planen då hon är alldeles för seg för det. Men träna på skoj funkar super:)
Sen har jag ju på den senaste tiden blivit så hiiiiimla valp sugen! Känner verkligen att snart är tiden inne för en liten vovve som ska bli min stjärna på lydnadsplanen och i viltspår. Då jag verkligen börjat intresserad mig i tävlingslydnad och viltspår. Tycker det skulle vara så kul att tväla med vovve. Stina är på tog för gammal och dessutom för seg för tävlingslydnad. Dessutom har hon ju pinnar i hjulet när det gäller vissa moment då hon faktist tränats till att bli ledarhund. Som att tex att hoppas över prylar GÅR inte, man går runt, foten är för långt fram, och i tävlingslydnads foten skall vara att hela hunden är bakom och nosen i knävecket. Så ja, det e ju inget fel på det, och jag har valt att ha kvar det. Pröva denna hund på agilityplanen. haha, här går vi inte över saker, här går vid bredvid och ser till att matte inte snubblar. Och ska jag få henne att hoppa måste jag till 100% se till att det inte finns nån annan väg att gå än just över.
Så ja, nästa vovve ska få bli min arbetsnarkoman. Och troligen blir det en curly coated retriever, då jag starkt fastnat för denna ras, har ännu inte träffat någon men har kontakt med en uppfödare i närheten som jag har blivit bjuden till för att snacka ras och se hur dom är. Jakt labben är också ett aletrnativ och det e mellan dom två det står. Så får se om jag går på det säkra kortet(jakt labradoren) eller vågar prova nått nytt, curlyn!
Nu är det ju inte ännu aktuellt då jag inte har ekonomin för en till vovve, eller ens egen lägenhet. Men som man brukar säga, skynda sakta! Dessutom vill jag vara hundra på att hunden passar mig och dessutom hitta just den bästa indivden för mig. Hunden ska välja mig, inte tvärtom då får man den bästa kontakten tror jag. essutom överväger jag att nästa vovve blir en hane. Då efter lite reasearch kommit fram till att hanar ofta kommer lite längre och är mer ”på” på plan. Och det kan jag tänka mig, tikar är ju lite grinigare, tjurigare och mer egensinnade, speciellt under löp än hanar.
Det enda negativa jag kan se med hanar är nog lusten efter löptikar, och att jag ahr en tik. Dock funderar jag på att kastrera damen här hemma snart, det blev inga valpar, och hon verkar ha sånna himla störningar ibland. Dessutom minskar ju risken för cancer och sådant som tyvär är vanligt.
Ah nä, nu blir det en prommis med spratt tjejen här hemma och lite träning!
Jaha, då sitter man här igen, klockan börjar bli mkt och har precis kommit in med hunden! Och gjorde en otroligt vidrig upptäcktelse dessutom.
Vanliga kvällsprommisen startar, hunden är kiss och skit nödig och vi rör oss mot hennes ”bajs”plats. Och hon skiter. Och går hukad ett bra tag för att få ut allt. EN trött matte i form av mig själv stor och blundar och väntar. Och så var det dags för att plocka upp skiten. Jag tar min lilla ”lampa” som jag har på nyckelknipparn för att se vart det e nånstans så man inte lyckas klampa i det själv och göra en såndär skön ”shvupp” rakt ner i skiten och ser något otroligt vidrigt.
Hunden har skitit ut något som ser ut som jag vet inte vad, en jätte chock mask kanske?! Och som den trogna hundägaren man är måste man ju checka läget. På med tröjjan över näsan och munnen och tar ett djupt andetag. Går fram och hittar en pinne att peta med. Skiten hade alltså en hinna runt sig. Jag vet att hundar kan skita ”slem” om dom fått i sig något olämpligt eller dylikt, men fan, något sådant har jag ALDRIG sätt förr! Första tanken var”- har hon skitit ut tarmjäveln?!?!”… De sa liksom (ursäkta den vidirga beskrivningen) klick när man peta och i där låg det alltså bajs! Så där satt man , becksvart ute med en jävla ficklampa och peta i hundskit!
”hoppas ingen kommer tänkte jag” och visst fan ska det komma en tant cycklandes och bara för det just svänga in på den vägen där jag var! Hon kollade väldigt konstigt på mig! ( konstigt?) fan skulle jag cykla hem mitt i natten och svänga in och sedan se en idiot som har alla kläder runt munnen sitta med en ficklampa och peta i något som ser ut som en mega mask skulle jag nog också kolla ganska konstigt på henne! Dessutom med en hund som sitter bakom mig, rätt placerad på vägen och har sitt koppel fint placerat i munnen och tittar på mig! Hade jag och hunden bytt plats hade varit fullkomligt normalt! men men..AV någon skum anledning fick jag faktist ur mig ett ”ursäkta” innan jag forsatte min ”bajsundersökning”. Vad ”ursäkta” kom ifrån vet jag inte. :S Haha..
Nåväl! efter lite ”gissa bajset” plocka jag upp skiten och bar mig hemmåt! Halvt blå i fejset och illamående! Samtidigt som jag gick och småflina åt mig själv åt senariot som hänt.
Hunden visar inga symptom på att må dåligt, och jag hoppas bara detta att hon ätit något som magen ”kapslat” in för att skydda tarmen! Men ändå kan man inte låta bli att oroa sig! Jag tänkte efteråt så här att man kanske skulle känt utanför påsen och klämt runt för att kanske göra någon trevlig upptäckt men fan, då skulle jag nog spytt! Var ju vääldigt nära innan!
Så ja, det värsta är om hon har colit, eller någon liknande sjukdom! Och går det inte över e det gastroskopi ( eller va fan det heter?!) som gäller. Men imorgon till frukost blir det ris och fisk i små portioner utdelat hela dagen!
Har faktist funderat över om hon börjar bli känslig mot sitt torrfoder! Stina har ju ganska knäpp och känslig mage som reagerar ofta och starkt på främmande mat eller saker!(ja det finns en hel del saker man som Labbe ägare aldrig får reda på vad dom igentligen äter, det skulle väll var om man röntgade varje dag då men då skulle man väl hitta mycket mer än bara mat i magen, ganska dyr historia desuutom) så ja! Nu får man hålla tummarna på att det bara var något tillfelligt så det inte händer igen!
Men fan, denna vidriga upplevelse vill jag nog aldrig vara med om igen! Och varför jag igentligen skriver om den, dessutom så detaljerad, vet jag inte! Tror det e mest för att prata av mig om tankar och ideér! Alla ligger ju och slaggar här hemma! Och Stina är inte värd att reflektera med, hon skulle väll bli hungrig av att man sa ordet mask! (fy fan va vidrig jag är nu, uäk på mig själv)..
Nä, nu sk jag försöka skingra tankarna i annat så man slipper drömma mardrömmar inatt( ja ni vet om vad) !
Eftersom att Linus inte var nån Linus, utan förmodligen en Mina, eller Minis, har inte bestämt oss än :) o de gick inte bra alls med Lina o Linus. Linus var jätte elak mot Lina, o bara högg henne hela tiden. Så jag vågar inte chansa. Så Lina fick föst stanna hon Jenny, min syster, som så himla gärna ville ha henne, men fick inte för mamma, så Carro tog henne istället.
Så nu bor Ninis hemma i Carros kök o har de jätte bra! Tack Carro för att du tog över henne nu vet jag att hon kommer o få ett jätte mysigt liv !!!!
Carro o Ninis
Ninis hemma hos Jenny
[tags]Barn, Djur, Kanin, Kaniner, Fransk Vädur, Omplacering[/tags]
Jaha, då sitter man här och längtar tills timmarna ska gå så vi kommer iväg, vi ska ÄNTLIGEN åka upp till Åsele vårat landställe! Det ska bli så mysigt, fiska, åka båt, grilla på flytbryggan, oh skogsvandra i TIMMAR! Älskar norrland! SÅ underbart vackert! Så vi blir jag, björn, Carro och tobbe och Stinam Fassi och Bellut som åker upp! Vovvarna ska också få en semster!:)
Dessutom hände det något kanske oväntat och små roligt idag! Är som sagt både kaninvakt och hundvakt åt syrran och jocke, och skulle åka och kastrera Linus, den ena ninen idag. Sagt och gjort, det var bara försöka få en den enorma ninen i transportburen vilket inte var det lättaste. Han VÄGRADE! men efter några fajter gav han med sig, och Carro kom och hämtade upp oss. Observara att klockan var runt halv 8 på morgonen och jag var halvvaken. Iväg bar det till vetrinären. Kom in på en gång och det var inskrivning och vägning och genomkoll som gällde. Ut med kaninen ur buren och det gick betydligt lättare, och upp på vågen, 5,3 kg, inte illa pinkat för en 4-5 månader gammal nin bebis. Vetrinären tyckte även hon att den var stooor. Sen skulle det klämmas och kännas och leta efter kulorna som skulle åka! Hon letade och letade men nää, inga kulor! Hon berättade att av rädsla när man rör vid det området kan dom dra upp kulorna så det bara var påsar kvar, så hon hämtade en till vetrinär som skulle titta på honom.
Hon satte han i mitt knä och ja, linus ville inte riktigt, så som minne har jag nu ca 6 djupa rivsår på armen. Dom där bekbenen är INTE och leka med, känguru tänkte jag!
Men inte hittade den andra häller några kulor, så hon skulle kollade könet och ta mej fan, inte kom det ut någon penis häller, ja…Linus är en HONA! OCh där stog jag förvånad till max och tänkte, hur kan en uppfödare titta fel? E det något en uppfödare ska kunna är det väl ändå att se könen på sina djur! Så det var bara packa in henne(ja, kan fortf. inte se ”honom” som en ”henne” men men) och åka hem och kolla könet på Lina också för säkerhetsskull! Och ja, Lina var en Lina och det var ju skönt:P.
SÅ det var en ganska konstig upplevelse…Haha…Har än inte pratat med syrran men har skickat sms så får se när hon ser det och blir chockad! haha…
Så så var det, e fortf. chockad. Men det e ju inte första gång, komme rihåg syrrans fågel Nisse, som fick stanna kvar här hemma när hon flyttade ut och blev min fågel, ungefär vid 10-15 års ålder fick vi reda på att Nisse var en Nissan… Och också då blev man ganska chockad. Men ”han” hade ju ialf ett bra namn att ändra till, Linus skulle ju bli Lina, men dom kan ju inte ha två Lina, det blir ju ganska förvirrande. haha..
Jaha, så då sitter man här och skriver lite ihopp om att tiden ska gå fortare. Måste igentligen städa men skjuter upp det, e sååå tråkigt. Funderar på om man ska gå ut och och gå en långis med vovvarna istället..:)
Men inatt, ca kl.00-01 bär det av mot norrland. Så ska hinna med att sova lite nu på eftermiddagen också. Åh, det ska bli så skööönt! *längtar*…
Lägger upp lite bilder på hundar och katter och kaniner… Massa söta bilder!:)
Norrland here we come! :)
Stina och ”linus”
Glädjeskutt!
Puss på nosen!
Den där yviga svansen är MYCKET rolig!
Puss puss igen!
SÖöötnosen Linus!
Viiiila!!
Svans?
Oskiljaktiga!
Där rambo är, är ninisarna också! och tvärtom!
Lina och det roooliga dl-måttet!
Lina myyyser!
Lina fick ett glädje ryck…
Stina och bella buusar!
Fassi ville också vara med!
och stina fick ett reält gräpp om bella, ser lite läskigt ut!
Ja nu va det ett j*vla bra tag sen jag skrev här…Och speciellt på ”min” blogg! Det e ju igentligen kul och skriva lite då och då för man kan titta tillbaka senare och komma ihåg men ja, så jävla dålig på saker som man ”ska” göra regelbundet tex. ta tabletter, gå ut med soporna etc men fan!
Jaha vad har hänt i mitt liv senaste tiden? nja, inte så mkt. Har lägenheten för mig själv nu eller FF som jag skulle sagt för några år sedan! Och de e ju så otroligt sköönt! Njuter av att bara kunna knalla runt för mig själv! Har inga daghundar kvar, dom har flyttat, kommer sakna er Pluto och Lydia!:( Men troligen har jag ett gäng på väg in! Så ska bli kul att pröva nya hundar och raser!
Stina har fått öroninflamation, suck! men den behandlas flititgt nu!:P(ännu en sak som måste göras regelbundet som jag glömmer) Och det är rena zooet här hemma! Djur kommer och går hela tiden känns det som:P Haha… Förre torsdagen tills i tisdags hade jag Pluto och Lydia då deras matte skulle bort! tre hundar och två katter att ta hand om! Onsdagen efter hämtar jag upp syrrans tre kaniner för att dom ska åka bort till rånö, dock inte för en på måndag men hade inte bilskjuss (hur nu det än stavas:S?) då så det blev tidigare. Samma dag kommer Carro och lämnar lilla Bella för att dom ska till Öland(vilket jag också skulle men fick inge hundvakt, suck) och idag kom Carros mamma och lämna en tredje hund Bellas mamma Vanilla över heljen! Så nu sitter man här, två katter tre hundar, var av två små taxar som skäller gärnet(ialf bella) och tre kaniner var av två STORA frassar och en liten druva som ska ut en timme var i köket och röja! Fullt upp! Jaa! haha… Men inte klagar jag!
Jag älskar ju att ha mycket djur omkring mig. FInns inget bättre! Visst tar mycket av ens tid, men jag jobbar ju inte och lallar runt hela dagarna så man får ju ialf något att göra!
Det coolaste är att alla djuren funkar ihop! Även kanintaxarna B och V funkar med ninerna! Rambo är heeelt fräslt i kaniner, han är ju uppvuxen med kanin här hemma, och fastnade riält för min nin, så han kan knappt låta dom vara! Sitte roch kurrar och slickar på dom! SNutten! Linus den ena frassen har upptäckt att jaga bisse är en av dom roligaste sakerna man kan göra! :D Bisse skiter på sig och jag garvar! Så kul, bisse som ändå är en så stor katt har inget att hämta hos Linus! :D Stina hänger runt som vanligt hack i häl och tycker lite små synd om sig själv som inte får sin matte i fred!
Bella skäller åt varenda ljud, och att kolla på animalplanet är inte något man kan göra i hennes närvaro! Skäll skäll skäll! Vanliga gammla tanten springer runt, hör nästan inget och ser lika dåligt och kan kasta ur sig ett halv skrikande skall nångång som låter aldeles fördjävligt! Så söt, tog av hene selet och hon såg selet och trodde vi skulle gå ut, dement börjar tanten bli cokså1 Glömmer bort att jag tog av det inte bara tog fram det!Det är något med gamla vovvar! Jag tycker dom är så otroligt charmiga! Hon är väl runt 12- 13 år tanten! SNuttan!
Ja nä så nu väntar jag på att syrrans och jockes ungar ska komma och hälsa på ninerna! Separationsångest har dom nog!:) Man vet inte vad man har fören det är bort som man brukar säga! Dock ska dom ju inte bo här för alltid! Men ialf!
Nä , det e fullt hus, och ikväll kommer det lite polare över! Ta någon pilsner eller två! Gjorde en jell0 igår med lite sprit i, som vi ska smaka! UÄK! känner jag redan nu, hatar jello konstistensen, emn fan, har aldrig prövat så måste ju prova! Nån middag ska det bli också! men just nu e jag fortf. så mätt från igår! Hade film och tacos kväll med älskling, tmi och nattis! SÅ det blev massa svullande!
Ja nä, hade tråkigt så tänkte dokumentera min dag lie!:P Nu ska grane titta förbi så ska vi försöka trycka ner den där äckliga jellon i shot glas!
Ha en solig dag!
Alla barnen lekte med ångvälten utom Gunder för det var han som låg under!
Sista dagen på kursen är snart över och det är dags att åka hem. Vi har sagt hejdå till varandra och fikat.
Men dagen började med ”kvartsamtal” enskild med instruktörerna. Lite utvärdering hur det har gått och hur man vill fortsätta. Fassi och jag fick bara gott betyg och det är jätteroligt såklart! Vi fick ingen bakläxa med något att jobba vidare på hemma.
Efter kvartsamtalen var det avskedskaffe och lite allmän sammanfattning och hejdå och efter en något tidigare lunch bär det av hemmåt.
Jag skrev lite om det igår, mina lustiga känslor inför sånt här. Innan vill man inte åka på kurs, det är jobbigt och besvärligt. Men när man väl är här är det roligt och även om mycket fungerar och jag kanske inte lärt mig något nytt har det varit roligt med nästan alla moment. Dressyr och hinderbanor har varit som en bekräftelse på att vi är på rätt väg och att det funkar för oss. Just lydnaden har varit extra rolig när både jag och hund lägger manken till och man ser vad vi faktiskt kan. Den stora skillnaden är väl att hemma finns ingen grupp man kan träna i med flera hundar och människor som hjälper till att lägga in störningsmoment. Och även om jag är lite ensamvarg i vissa sammanhang är det grymt kul att jobba i en bra grupp.
Och lagom tills man åker hem har man börjat lära känna varandra och då är det slut och allt känns lite snopet. För mig är det inget unikt med just den här kursen. Så känner jag alltid när man varit med ett gäng människor en tid och sen ska skiljas, särskilt om det varit lite trevligt. Det är den där känslan jag kallar för ”när alla vännerna gått hem”-känslan. Allt återgår till det vanliga igen på gott och ont.
Sedan är jag verkligen förtjust i Almåsa Konferens miljö. Rummen är fina med balkonger eller altaner, lite dåligt tryck i duscharna som gör hårtvättning till ett litet pain in the ass bara =). Det jag längtar till här ute är dels simhall och gym, men framför allt bryggan ut mot Horsfjärden, fiskmåsarna, båtarna och vinden med den underbara lukten. Det är lite speciellt med det här, precis som på mina föräldrars landställe på Muskö. Här är havet nära verkligen. Det kan låta lite konstigt, men varvet där jag har min båt finns såklart också havet nära. Men det som förstör intrycken där är bristen på stränder, öppet vatten och alla ljuden från båtvarv och boende. Traktorer, hammarslag och motorsågar som inte hör en öde strand till. Där kan man inte bara sitta på samma sätt.
Här är det fint när det är stilla och tyst, eller vackert på ett annat sätt när vinden friskar i och vågorna slår. Havet är som en underskön flicka, söt även när hon är sur =) Att älska båda sidor och inte bara det lugna, glada och idylliska. Det är min relation till havet! Dit längtar jag alltid. Även de dagar man inte vill vara ute på havet utan stå bredvid tills dess vrede gått över.
Det var lite drag av min poetiska och romantiska ådra, men det får vara nog för idag.
Till alla hundmänniskor där ute, i sol och regn, ta hand om er! Och länge leveledarhunden!
Näst sista dagen på kursen. Strålande fint väder, lite blåsigt fram emot eftermiddagen vilket svalkade lite.
Trots att det var avskedsfest igår var det inga rödögda och sura miner imorse och alla var i tid. Första passet hölls av veterinären som pratade om ämnet hundsjukvård — såklart =) Mycket frågor om festingar, klåda och såklart foder. Mot slutet var det praktisk övning i att lägga tassbandage. Det momentet har jag ju gjort på alla mina hundar både som övning och vid skador så det gick bra men lite ringrostigt. Fassi som trodde hon blivit skadad på riktigt ville först inte lägga sig ner på sidan för att underlätta arbetet. Jag tror hon har lite läkarskräck =) Men efter lite tvång låg hon där och när hon kom på att det var lek och rätt trevligt att bli ompysslad, la hon ner huvudet och somnade. Tassbandage är lättare att lägga på enhund som ligger stilla helt klart och inte är spänd som en möbelfjäder =).
Fram till lunch var det uteaktiviteter igen och lite fritt arbete med vad förare och dressörer tyckte behövde jobbas mer med. Vår grupp förblev intakt och fick tillökning varefter vi gick ut och promenerade längs landsvägen, övade lite hindervejningar och en tjej övade med sin hund att gå med barnvagn. Men det var skönt att få sträcka ut lite.
Sedan var det ”hopp och lek” igen fram till lunch och då passade jag och en dressör på att gå ett varv i hinderbanan för att ta lite foton för bloggen. Jag kommer att lägga in dom i gårdagens inlägg inom kort.
Efter lunch återstod kursens näst sista pass förutom avslutning och utvärdering imorgon. Stadsträning i Västerhaninge. Vår grupp är liten och tajt och allt flöt på fint som vanligt. Fassi var lite virrig och omotiverad i början men fick lite fart när hon insåg att det var en autentisk miljö eller nåt =) Enda ”problemet” var när jag skulle få henne att söka upp en dörr in till en nergång vid tåget. Men på kommandot ”sök dörr” satsade hon först på pendeltåget som stod redo med öppna dörrar 10 meter bort vilket var det mest självklara i vår vardag. När husse inte var nöjd med det, vände hon 180 grader och försökte med en buss istället. Men till slut kom vi in genom rätt dörr =) Det var således egentligen inget fel utan helt naturligt och att husse och dressör ville in genom den mest ologiska dörren av alla kunde hon inte rå för.
Efter middag tog jag ett kort gympass. Hann springa 20 minuter innan det var dags att rasta hunden och infinna sig till kvällens sista teoripass, ”tänkvärt om hunden och föraren” som hölls av en av instruktörerna. Instruktören frågade varje deltagare hur veckan varit, hur vardagen hemma är och vad som är tråkigt och roligt och deltagaren ska då svara som hund och försöka sätta sig in i vardagen ur hundens synvinkel. Det blev både lite tramsigt och flamsigt men som sagt, det är ett tänkvärt perspektiv på tillvaron man normalt sett inte funderar över. Och man fick verkligen fundera över hur hunden kan tänkas se på saker och ting. Men detta blev ju ur ett mänskligt perspektiv, ungefär som när man lägger ord på hundens eventuella tankar, typ ”det vore ju skönt om vi kunde gå lite längre rastrunda så jag hinner skita idiot!” Så det var inte så mycket ur hundmentalitetsperspektiv men det blev roligt ändå.
Efter kvällsfikat satt alla tysta, trötta och gäspade och så snart kaffet var urdrucket var det godnatt och hej. Kändes tråkigt och inte särskilt lönt att anstränga sig mer nu när vi ändå snart reser åt olika håll.
Just nu sitter jag på mitt rum, lyssnar på fåglarnas glada kvällskvitter och en stor båt passerar långsamt förbi ute på Horsfjärdens vatten. Ett sånt där avgasmuller som blandat med vågor och vatten som verkligen är sommar och frid för mig. Men det tycks inte spela någon roll vilket sammanhang. ”När alla vännerna gått hem”-känslan infinner sig alltid, någon sorts vemod när det är slut.
Men fiskebåten tar lång tid på sig att passera och jag önskar det tog hela natten innan ljudet dog bort. När vi går ut och kissar sista svängen ikväll, blir det en paus på bryggan nu när vinden har mojnat för att bara njuta av havet och stillheten.
Dag 3 på min och Fassis kurs ute på Almåsa Konferens har varit en regnig men trevlig dag. Det har regnat lugnt som jag kallar modell blomspruta så det har inte öst ner. Och det är fortfarande ett helt OK väder för att vara ute mycket med hund. Men att skaffa en regnjacka visade sig vara ett bra drag. Men jag är glad att det inte öser ner eftersom jag inte äger några stövlar. Och jag är lite konstig som faktiskt gillar regn så länge det sker sommar och vår.
Dagen började med ytterligare ett intressant teoripass om hundens mentalitet och hur tester och mentalbeskrivningar görs. Framför allt de egenskaper vi vill eller inte vill ha i våra ledarhundsämnen. Och man förstår att man hela tiden balanserar på en knivsudd med alla egenskaper, inte för mycket och inte för lite av allt. Man vill inte ha någon skärpa (försvarslust) i hunden, den ska vara lite modig men inte för tuff, ingen jakt och lagom med kamplust som ger drivet och initiativförmågan. Och vi pratade också om arbetsprovet man gör med ledarhundsämnen för att se om de är miljövana och tåliga. En hund kan vara rädd för en hiss, en förbidånande lastbil eller tunnelbanetåg första gången, men ska helst lära sig av erfarenhet att det inte var så farligt och liknande. Och slutligen pratade vi om slutprovet som görs på våra hundar.
Diskussionen gled också in på det som varit en stor debatt i ledarhunds-Sverige den senaste tiden. Oron för att kraven på våra hundar ska sänkas så att hundarna inte ska klara av nya miljöer och vägar utan bara invanda vägar till och från jobbet, affären, apoteket etc. Just det där oroar jag mig inte så mycket för om man utgår från beställare av ledarhundar, dvs Synskadades Riksförbund. Det som oroar mig mer är hur vi använder våra hundar, eller rättare sagt hur lite en del använder sina hundar vilket leder till ökad okunskap om våra hundar och funktionshindret, vilket i sin tur leder till minskad tillgänglighet i samhället. Vi får inte redan idag ta med våra hundar in på alla restauranger och liknande trots att det finns stöd i lagen för restaurangägare att låta ledarhundar besöka serveringslokaler. Det i sin förlängning, kan leda till att kraven på våra hundar kan sänkas för att få billigare och enklare hundar och sänkta krav.
Efter lunchavbrottet var det vår grupps tur att köra hinderbana och besöka veterinären för besiktning. Hinderbana är ett ganska kul moment där hunden verkligen får jobba med huvudet. Här märkte jag min hunds bristande drivkraft när det blev lite för jobbigt. Men redan andra varvet i samma bana gick det betydligt bättre. På det tredje varvet hade hinderbanan byggts om och blivit märkbart svårare. Men Fassi jobbade sig igenom men utan någon större upphetsning.
När vi träffade veterinären gick allt bra. Väga, kolla tänder, lyssna på hjärta och lungor, precis som ett vanligt läkarbesökf för oss människor =) För Fassis del var det dags för vaccination och det är ju alltid skönt att ha det avklarat. Sedan pratade vi lite foder men allt såg så bra ut och fungerar så bra så det var snabbt avklarat och vi fick någon timmes ”hopp och lek” fram till middagen.
Denna kväll var det dags för lite samkväm. Efter middagen var vi några som helt kort landade i baren innan vi alla samlades och åt lite ost och kex och drack lite gott. Sedan satt vi några stycken kvar och snackade medan de allra flesta gjorde en tidig kväll.
Förbi midjehögt höjdhinder
Inför hinderkombination med markhinder och trebeningar
Dag 2 på min och Fassis sista obligatoriska uppföljningskurs ute på Almåsa Konferens har flutit på bra. Och redan infinner sig samma fenomen som alltid på sådana här kurser, att frukosthungern infinner sig. Jag är normalt sett aldrig hungrig förrän frammåt 10 och mår direkt illa av att äta för tidigt. Men nu kan jag både äta fil med frön, flingor och färska hallon, bröd, ägg, juice och kaffe. Men man är ju ganska mer aktiv så det kanske har sin förklaring där.
Förmiddagspasset var ganska trevligt och började med genomgång av utrustning. Kontrollera selar, byta lite läderdetaljer, byta ut visselpipor och liknande. Fassi fick en ny visselpipa och en ny extra halskedja och en tvättad sele. Men det är viktigt att allt passr som det ska så att ingenting skaver på hunden eller på annat sätt är obehagligt så att obehaget förknippas med arbete.
Efter utrustningskollen körde vi lite apportering. Allt gick väldigt smidigt med vår grupp och jag blev grymt imponnerad av Fassi som klarade det betydligt bättre än vad jag förväntat mig. Vi tränar inte apportering men hon kan i alla fall och vet vad som förväntas och gör det med ett visst mått av glädje, dock inte överdrivet =). Enda stora problemetär att hon släpper för tidigt.
Sist före lunch blev det långpromenad med avbrott för inkallning med visselpipa, något som vi inte heller kört speciellt mycket. Men Fassi fattar snabbt så det gick bra till slut. Och jag älskar att gå mycket hellre än att sitta still så det var kanon. Vädret idag är perfekt hundväder. Några stänk regn kom men sedan slutade det och var bara svalt och lätt blåst. Det är ingen höjdare om det är för varmt för då orkar inte hundarna särskilt mycket.
På eftermiddagen var det min grupps tur att ägna sig åt lydnad. Jag har aldrig riktigt gillat lydnadsträningarna på de här kurserna. Mest för att man ägnat alldeles för mycket tid åt att gå runt i fyrkant för att öva och få en snygg fotgång. Men den här gången var det sannerligen annorlunda. Framför allt är vår grupp på tre hundar en väldigt bra sammansättning i både tempo och nivå. Även om vi alla tre har olika sorters hundar till temprament så har vi alla kommit ganska lika långt och det gjorde att övningarna blev allt mer avancerade tills vi till slut fick ge upp bara för att alla klarade allt galant.
Den första övningen var helt enkelt en störning under en vanlig promenad med hunden i sele. Plötsligt mitt framför nosen, drogs ett kaninskinn över vägen. Ingen av hundarna ägnade leksaken något större intresse. Som om det hände dem varje dag på väg till eller från jobbet =).
Sedan gick vi ”följ mig”, det vill säga att gå med hunden i slakt långkoppel och låta hunden vara uppmärksam på vart man går. Mitt i övningen dök en elak tant med en jättegod skinkmacka upp i leken. Alla tre hundarna visade visst intresse EN gång. Men efter en korrigering, höll dom sig noga undan från mackan. Kort därefter dök tanten med skinkmacka upp igen, denna gång halvvägs längs en inkallningsstrecka. Hundarna fick sitta ett 40-tal meter från föraren och skulle kallas in och springa förbi den lockande mackan. Alla tre tog synliga omvägar förbi.
På dressyrplanen bildade vi fyrkant och hade allehanda inkallningsövningar korsvis, i par, platsliggning med lekande hundar och bollkastning. Detta bekom dem inte det minsta. Sist på det passet dök plötsligt 4 nya hundar upp som gruppens hundar inte träffat förut. Nu skulle varje hund kallas in tvärs igenom en flock av sex hundar varav 4 lekande. En otroligt svår övning som ingen hund gick bet på =)!
När våra instruktörer inte kunde komma på mer jävulskap, och man vill ändå sluta passet med en seger för hundarna, slutade vi en timme tidigare före middag och fick lite bonusvila. Efter mat och en kort simtur återstod barakvällspasset som idag handlade om dressyrteknik. Just dessa pass är förvisso intressanta men eftersom detta är min fjärde hund har jag hört det många gånger förr. Men det är inte oviktigt att veta hur man rättar till fel, hur det kan komma sig att man skapar fel och konsekvenser etc.
Kvällen slutar här framför datorn på rummet. Efter kvällsfika vid 20-tiden blev det ett gympass så nu är både hund och husse dödligt trötta =).
Då sitter man här på rummet efter en första dag. Vi befinner oss på Almåsa Kursgård vid Horsfjärden i Västerhaninge för vår sista obligatoriska uppföljningskurs jag och Fassi. Vi får se om det blir tillräckligt intressant för att dag-för-dag-blogga. Tyvärr har jag ingen egen kamera med mig och det verkar inte som om någon fotograferar. Inte ännu i alla fall.
Denna dag började vid 13.30 med samling, kursinformation och ”åtgärdsinventering” där alla kort fick berätta hur de första 2 åren med hunden fungerat, vad som varit bra men framför llt om man behöver hjälp med något speciellt. Just detta svävade iväg och blev ganska långrandigt så det var med lättnad vi sedan bröt upp och delade in oss i de grupper vi ska vara i hela veckan och gick en långpromenad före middagen.
Efter middagen tog jag en löpsession i kursgårdens jättefina gym men hann inte mer än en halvtimme innan det var dags för vällspasset som var teori, ledarskap, vett och etikett samt tillgänglighet. Men jag tycker ämnet blev lite för flummigt eftersom det blandades upp lite väl mycket med mer eller mindre fantastiska vardagsupplevelser. Och som vanligt slutade tillgänglighetsdiskussionen i osämja =).
För mig slutar kvällen i soffan framför datorn tills jag orkar sova =)
Ikväll kom senaste tillskottet i min kaninfarm :D Linus syster har flyttat in,sets Golden Angel, eller Lina som hon ska få heta :). Viltgul mandeln färgad, som Linus fast mer vitt. Lite blyg, men de va ju Linus i början oxå. Enligt uppfödaren så var Lina den snällaste o lugnaste i kullen :) Men stoooor var hon.. hehe.. jag som trodde att hannar var större.. men , hon känns mycket större än Linus :) Bur till henne köpte jag oxå.. så nu hvar vi tre burar på tomten, med en kanin i varje.
Tanken är att LInus o Lina ska bo tillsammans sen, när Linus är kastrerad. Men de dröjjer ju ett tag så nu får de bo i varsin bur så länge.
[tags]Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Fransk Vädur, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Lek, Leka, Empati[/tags]
I söndags åkte vi och hämtade vår nya bebis, Storhusets Lightning Thunder , eller Linus som han heter. En 2,5 mån gamal Fransk vädur kille, viltgul mantelfärgad, så söt o go :)Han är född på min kära systers födedelsedag, den 18 feb :)
Nu verkar han ha installerat sig väl, nyfiken är han o kommer när man kommer ut o hoppar runt fötterna o buffar på en :) Han gillar inte att man lyfter honom o har honom i knät, så de ska vi öva. Övade igår, men de slutae med att han vart su ro bet mej i armen :) men jag får skylla mej själv, jag höll ju fast honom :) men han s vänja sej tycker jag :)
Idag är han nog lite trött efter alla omställningar, han ligger o sover rätt mycket. Men jag lyfte honom idag o de va inte så farligt.. satte honom inte iknät. men ändå.. han vart inte så skärrad :) Gjorde rent i burarna idag oxå, tillsammans med Jeppe. De va jätte spännande tyckte Linus,, han tyckte plast påsen var jätte jätte kul.. :) han vile bita i den o hoppa på den :)
Här kommer lite bilder på honom :)
Linus
[tags]Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Fransk Vädur, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Lek, Leka, Empati[/tags]
Igår var vi hos MP o UP en sväng, o kollade in deras senaste familjemedlemmar, kissebebbarna Molly och Maja. Mirre vart helt såld, så även de andra barnen :) O jag med,, vill ha .. såååååå söta :)
Jaha, då sitter man här och längtar tills timmarna ska gå så vi kommer iväg, vi ska ÄNTLIGEN åka upp till Åsele vårat landställe! Det ska bli så mysigt, fiska, åka båt, grilla på flytbryggan, oh skogsvandra i TIMMAR! Älskar norrland! SÅ underbart vackert! Så vi blir jag, björn, Carro och tobbe och Stinam Fassi och Bellut som åker upp! Vovvarna ska också få en semster!:)
