Etikett: Djur

Sista dagen på kursen är snart över och det är dags att åka hem. Vi har sagt hejdå till varandra och fikat.

Men dagen började med ”kvartsamtal” enskild med instruktörerna. Lite utvärdering hur det har gått och hur man vill fortsätta. Fassi och jag fick bara gott betyg och det är jätteroligt såklart! Vi fick ingen bakläxa med något att jobba vidare på hemma.

Efter kvartsamtalen var det avskedskaffe och lite allmän sammanfattning och hejdå och efter en något tidigare lunch bär det av hemmåt.

Jag skrev lite om det igår, mina lustiga känslor inför sånt här. Innan vill man inte åka på kurs, det är jobbigt och besvärligt. Men när man väl är här är det roligt och även om mycket fungerar och jag kanske inte lärt mig något nytt har det varit roligt med nästan alla moment. Dressyr och hinderbanor har varit som en bekräftelse på att vi är på rätt väg och att det funkar för oss. Just lydnaden har varit extra rolig när både jag och hund lägger manken till och man ser vad vi faktiskt kan. Den stora skillnaden är väl att hemma finns ingen grupp man kan träna i med flera hundar och människor som hjälper till att lägga in störningsmoment. Och även om jag är lite ensamvarg i vissa sammanhang är det grymt kul att jobba i en bra grupp.

Och lagom tills man åker hem har man börjat lära känna varandra och då är det slut och allt känns lite snopet. För mig är det inget unikt med just den här kursen. Så känner jag alltid när man varit med ett gäng människor en tid och sen ska skiljas, särskilt om det varit lite trevligt. Det är den där känslan jag kallar för ”när alla vännerna gått hem”-känslan. Allt återgår till det vanliga igen på gott och ont.

Sedan är jag verkligen förtjust i Almåsa Konferens miljö. Rummen är fina med balkonger eller altaner, lite dåligt tryck i duscharna som gör hårtvättning till ett litet pain in the ass bara =). Det jag längtar till här ute är dels simhall och gym, men framför allt bryggan ut mot Horsfjärden, fiskmåsarna, båtarna och vinden med den underbara lukten. Det är lite speciellt med det här, precis som på mina föräldrars landställe på Muskö. Här är havet nära verkligen. Det kan låta lite konstigt, men varvet där jag har min båt finns såklart också havet nära. Men det som förstör intrycken där är bristen på stränder, öppet vatten och alla ljuden från båtvarv och boende. Traktorer, hammarslag och motorsågar som inte hör en öde strand till. Där kan man inte bara sitta på samma sätt.

Här är det fint när det är stilla och tyst, eller vackert på ett annat sätt när vinden friskar i och vågorna slår. Havet är som en underskön flicka, söt även när hon är sur =) Att älska båda sidor och inte bara det lugna, glada och idylliska. Det är min relation till havet! Dit längtar jag alltid. Även de dagar man inte vill vara ute på havet utan stå bredvid tills dess vrede gått över.

Det var lite drag av min poetiska och romantiska ådra, men det får vara nog för idag.

Till alla hundmänniskor där ute, i sol och regn, ta hand om er! Och länge leveledarhunden!

/Jocke & Fassi!

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, Schäfer, Dressyr, Hunddressyr, Hundträning, Hundkurs, Inkallning, Promenad, Hundpromenad, Tillgänglihet, Synskadad, Synskadade, SRF, Synskadades Riksförbund, Almåsa, Almåsa Konferens, Horsfjärden, Haninge, Västerhaninge[/tags]

Näst sista dagen på kursen. Strålande fint väder, lite blåsigt fram emot eftermiddagen vilket svalkade lite.

Trots att det var avskedsfest igår var det inga rödögda och sura miner imorse och alla var i tid. Första passet hölls av veterinären som pratade om ämnet hundsjukvård — såklart =) Mycket frågor om festingar, klåda och såklart foder. Mot slutet var det praktisk övning i att lägga tassbandage. Det momentet har jag ju gjort på alla mina hundar både som övning och vid skador så det gick bra men lite ringrostigt. Fassi som trodde hon blivit skadad på riktigt ville först inte lägga sig ner på sidan för att underlätta arbetet. Jag tror hon har lite läkarskräck =) Men efter lite tvång låg hon där och när hon kom på att det var lek och rätt trevligt att bli ompysslad, la hon ner huvudet och somnade. Tassbandage är lättare att lägga på enhund som ligger stilla helt klart och inte är spänd som en möbelfjäder =).

Fram till lunch var det uteaktiviteter igen och lite fritt arbete med vad förare och dressörer tyckte behövde jobbas mer med. Vår grupp förblev intakt och fick tillökning varefter vi gick ut och promenerade längs landsvägen, övade lite hindervejningar och en tjej övade med sin hund att gå med barnvagn. Men det var skönt att få sträcka ut lite.

Sedan var det ”hopp och lek” igen fram till lunch och då passade jag och en dressör på att gå ett varv i hinderbanan för att ta lite foton för bloggen. Jag kommer att lägga in dom i gårdagens inlägg inom kort.

Efter lunch återstod kursens näst sista pass förutom avslutning och utvärdering imorgon. Stadsträning i Västerhaninge. Vår grupp är liten och tajt och allt flöt på fint som vanligt. Fassi var lite virrig och omotiverad i början men fick lite fart när hon insåg att det var en autentisk miljö eller nåt =) Enda ”problemet” var när jag skulle få henne att söka upp en dörr in till en nergång vid tåget. Men på kommandot ”sök dörr” satsade hon först på pendeltåget som stod redo med öppna dörrar 10 meter bort vilket var det mest självklara i vår vardag. När husse inte var nöjd med det, vände hon 180 grader och försökte med en buss istället. Men till slut kom vi in genom rätt dörr =) Det var således egentligen inget fel utan helt naturligt och att husse och dressör ville in genom den mest ologiska dörren av alla kunde hon inte rå för.

Efter middag tog jag ett kort gympass. Hann springa 20 minuter innan det var dags att rasta hunden och infinna sig till kvällens sista teoripass, ”tänkvärt om hunden och föraren” som hölls av en av instruktörerna. Instruktören frågade varje deltagare hur veckan varit, hur vardagen hemma är och vad som är tråkigt och roligt och deltagaren ska då svara som hund och försöka sätta sig in i vardagen ur hundens synvinkel. Det blev både lite tramsigt och flamsigt men som sagt, det är ett tänkvärt perspektiv på tillvaron man normalt sett inte funderar över. Och man fick verkligen fundera över hur hunden kan tänkas se på saker och ting. Men detta blev ju ur ett mänskligt perspektiv, ungefär som när man lägger ord på hundens eventuella tankar, typ ”det vore ju skönt om vi kunde gå lite längre rastrunda så jag hinner skita idiot!” Så det var inte så mycket ur hundmentalitetsperspektiv men det blev roligt ändå.

Efter kvällsfikat satt alla tysta, trötta och gäspade och så snart kaffet var urdrucket var det godnatt och hej. Kändes tråkigt och inte särskilt lönt att anstränga sig mer nu när vi ändå snart reser åt olika håll.

Just nu sitter jag på mitt rum, lyssnar på fåglarnas glada kvällskvitter och en stor båt passerar långsamt förbi ute på Horsfjärdens vatten. Ett sånt där avgasmuller som blandat med vågor och vatten som verkligen är sommar och frid för mig. Men det tycks inte spela någon roll vilket sammanhang. ”När alla vännerna gått hem”-känslan infinner sig alltid, någon sorts vemod när det är slut.

Men fiskebåten tar lång tid på sig att passera och jag önskar det tog hela natten innan ljudet dog bort. När vi går ut och kissar sista svängen ikväll, blir det en paus på bryggan nu när vinden har mojnat för att bara njuta av havet och stillheten.

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, Schäfer, Dressyr, Hunddressyr, Hundträning, Hundkurs, Inkallning, Promenad, Hundpromenad, Tillgänglihet, Synskadad, Synskadade, SRF, Synskadades Riksförbund, Almåsa, Almåsa Konferens, Horsfjärden, Haninge, Västerhaninge[/tags]

Dag 3 på min och Fassis kurs ute på Almåsa Konferens har varit en regnig men trevlig dag. Det har regnat lugnt som jag kallar modell blomspruta så det har inte öst ner. Och det är fortfarande ett helt OK väder för att vara ute mycket med hund. Men att skaffa en regnjacka visade sig vara ett bra drag. Men jag är glad att det inte öser ner eftersom jag inte äger några stövlar. Och jag är lite konstig som faktiskt gillar regn så länge det sker sommar och vår.

Dagen började med ytterligare ett intressant teoripass om hundens mentalitet och hur tester och mentalbeskrivningar görs. Framför allt de egenskaper vi vill eller inte vill ha i våra ledarhundsämnen. Och man förstår att man hela tiden balanserar på en knivsudd med alla egenskaper, inte för mycket och inte för lite av allt. Man vill inte ha någon skärpa (försvarslust) i hunden, den ska vara lite modig men inte för tuff, ingen jakt och lagom med kamplust som ger drivet och initiativförmågan. Och vi pratade också om arbetsprovet man gör med ledarhundsämnen för att se om de är miljövana och tåliga. En hund kan vara rädd för en hiss, en förbidånande lastbil eller tunnelbanetåg första gången, men ska helst lära sig av erfarenhet att det inte var så farligt och liknande. Och slutligen pratade vi om slutprovet som görs på våra hundar.

Diskussionen gled också in på det som varit en stor debatt i ledarhunds-Sverige den senaste tiden. Oron för att kraven på våra hundar ska sänkas så att hundarna inte ska klara av nya miljöer och vägar utan bara invanda vägar till och från jobbet, affären, apoteket etc. Just det där oroar jag mig inte så mycket för om man utgår från beställare av ledarhundar, dvs Synskadades Riksförbund. Det som oroar mig mer är hur vi använder våra hundar, eller rättare sagt hur lite en del använder sina hundar vilket leder till ökad okunskap om våra hundar och funktionshindret, vilket i sin tur leder till minskad tillgänglighet i samhället. Vi får inte redan idag ta med våra hundar in på alla restauranger och liknande trots att det finns stöd i lagen för restaurangägare att låta ledarhundar besöka serveringslokaler. Det i sin förlängning, kan leda till att kraven på våra hundar kan sänkas för att få billigare och enklare hundar och sänkta krav.

Efter lunchavbrottet var det vår grupps tur att köra hinderbana och besöka veterinären för besiktning. Hinderbana är ett ganska kul moment där hunden verkligen får jobba med huvudet. Här märkte jag min hunds bristande drivkraft när det blev lite för jobbigt. Men redan andra varvet i samma bana gick det betydligt bättre. På det tredje varvet hade hinderbanan byggts om och blivit märkbart svårare. Men Fassi jobbade sig igenom men utan någon större upphetsning.

När vi träffade veterinären gick allt bra. Väga, kolla tänder, lyssna på hjärta och lungor, precis som ett vanligt läkarbesökf för oss människor =) För Fassis del var det dags för vaccination och det är ju alltid skönt att ha det avklarat. Sedan pratade vi lite foder men allt såg så bra ut och fungerar så bra så det var snabbt avklarat och vi fick någon timmes ”hopp och lek” fram till middagen.

Denna kväll var det dags för lite samkväm. Efter middagen var vi några som helt kort landade i baren innan vi alla samlades och åt lite ost och kex och drack lite gott. Sedan satt vi några stycken kvar och snackade medan de allra flesta gjorde en tidig kväll.

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, Schäfer, Dressyr, Hunddressyr, Hundträning, Hundkurs, Inkallning, Promenad, Hundpromenad, Tillgänglihet, Synskadad, Synskadade, SRF, Synskadades Riksförbund, Almåsa, Almåsa Konferens, Horsfjärden, Haninge, Västerhaninge[/tags]

Dag 2 på min och Fassis sista obligatoriska uppföljningskurs ute på Almåsa Konferens har flutit på bra. Och redan infinner sig samma fenomen som alltid på sådana här kurser, att frukosthungern infinner sig. Jag är normalt sett aldrig hungrig förrän frammåt 10 och mår direkt illa av att äta för tidigt. Men nu kan jag både äta fil med frön, flingor och färska hallon, bröd, ägg, juice och kaffe. Men man är ju ganska mer aktiv så det kanske har sin förklaring där.

Förmiddagspasset var ganska trevligt och började med genomgång av utrustning. Kontrollera selar, byta lite läderdetaljer, byta ut visselpipor och liknande. Fassi fick en ny visselpipa och en ny extra halskedja och en tvättad sele. Men det är viktigt att allt passr som det ska så att ingenting skaver på hunden eller på annat sätt är obehagligt så att obehaget förknippas med arbete.

Efter utrustningskollen körde vi lite apportering. Allt gick väldigt smidigt med vår grupp och jag blev grymt imponnerad av Fassi som klarade det betydligt bättre än vad jag förväntat mig. Vi tränar inte apportering men hon kan i alla fall och vet vad som förväntas och gör det med ett visst mått av glädje, dock inte överdrivet =). Enda stora problemetär att hon släpper för tidigt.

Sist före lunch blev det långpromenad med avbrott för inkallning med visselpipa, något som vi inte heller kört speciellt mycket. Men Fassi fattar snabbt så det gick bra till slut. Och jag älskar att gå mycket hellre än att sitta still så det var kanon. Vädret idag är perfekt hundväder. Några stänk regn kom men sedan slutade det och var bara svalt och lätt blåst. Det är ingen höjdare om det är för varmt för då orkar inte hundarna särskilt mycket.

På eftermiddagen var det min grupps tur att ägna sig åt lydnad. Jag har aldrig riktigt gillat lydnadsträningarna på de här kurserna. Mest för att man ägnat alldeles för mycket tid åt att gå runt i fyrkant för att öva och få en snygg fotgång. Men den här gången var det sannerligen annorlunda. Framför allt är vår grupp på tre hundar en väldigt bra sammansättning i både tempo och nivå. Även om vi alla tre har olika sorters hundar till temprament så har vi alla kommit ganska lika långt och det gjorde att övningarna blev allt mer avancerade tills vi till slut fick ge upp bara för att alla klarade allt galant.

Den första övningen var helt enkelt en störning under en vanlig promenad med hunden i sele. Plötsligt mitt framför nosen, drogs ett kaninskinn över vägen. Ingen av hundarna ägnade leksaken något större intresse. Som om det hände dem varje dag på väg till eller från jobbet =).

Sedan gick vi ”följ mig”, det vill säga att gå med hunden i slakt långkoppel och låta hunden vara uppmärksam på vart man går. Mitt i övningen dök en elak tant med en jättegod skinkmacka upp i leken. Alla tre hundarna visade visst intresse EN gång. Men efter en korrigering, höll dom sig noga undan från mackan. Kort därefter dök tanten med skinkmacka upp igen, denna gång halvvägs längs en inkallningsstrecka. Hundarna fick sitta ett 40-tal meter från föraren och skulle kallas in och springa förbi den lockande mackan. Alla tre tog synliga omvägar förbi.

På dressyrplanen bildade vi fyrkant och hade allehanda inkallningsövningar korsvis, i par, platsliggning med lekande hundar och bollkastning. Detta bekom dem inte det minsta. Sist på det passet dök plötsligt 4 nya hundar upp som gruppens hundar inte träffat förut. Nu skulle varje hund kallas in tvärs igenom en flock av sex hundar varav 4 lekande. En otroligt svår övning som ingen hund gick bet på =)!

När våra instruktörer inte kunde komma på mer jävulskap, och man vill ändå sluta passet med en seger för hundarna, slutade vi en timme tidigare före middag och fick lite bonusvila. Efter mat och en kort simtur återstod barakvällspasset som idag handlade om dressyrteknik. Just dessa pass är förvisso intressanta men eftersom detta är min fjärde hund har jag hört det många gånger förr. Men det är inte oviktigt att veta hur man rättar till fel, hur det kan komma sig att man skapar fel och konsekvenser etc.

Kvällen slutar här framför datorn på rummet. Efter kvällsfika vid 20-tiden blev det ett gympass så nu är både hund och husse dödligt trötta =).

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, Schäfer, Dressyr, Hunddressyr, Hundträning, Hundkurs, Inkallning, Promenad, Hundpromenad, Tillgänglihet, Synskadad, Synskadade, SRF, Synskadades Riksförbund, Almåsa, Almåsa Konferens, Horsfjärden, Haninge, Västerhaninge[/tags]

Då sitter man här på rummet efter en första dag. Vi befinner oss på Almåsa Kursgård vid Horsfjärden i Västerhaninge för vår sista obligatoriska uppföljningskurs jag och Fassi. Vi får se om det blir tillräckligt intressant för att dag-för-dag-blogga. Tyvärr har jag ingen egen kamera med mig och det verkar inte som om någon fotograferar. Inte ännu i alla fall.

Denna dag började vid 13.30 med samling, kursinformation och ”åtgärdsinventering” där alla kort fick berätta hur de första 2 åren med hunden fungerat, vad som varit bra men framför llt om man behöver hjälp med något speciellt. Just detta svävade iväg och blev ganska långrandigt så det var med lättnad vi sedan bröt upp och delade in oss i de grupper vi ska vara i hela veckan och gick en långpromenad före middagen.

Efter middagen tog jag en löpsession i kursgårdens jättefina gym men hann inte mer än en halvtimme innan det var dags för vällspasset som var teori, ledarskap, vett och etikett samt tillgänglighet. Men jag tycker ämnet blev lite för flummigt eftersom det blandades upp lite väl mycket med mer eller mindre fantastiska vardagsupplevelser. Och som vanligt slutade tillgänglighetsdiskussionen i osämja =).

För mig slutar kvällen i soffan framför datorn tills jag orkar sova =)

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, Schäfer, Dressyr, Hunddressyr, Hundträning, Hundkurs, Inkallning, Promenad, Hundpromenad, Tillgänglihet, Synskadad, Synskadade, SRF, Synskadades Riksförbund, Almåsa, Almåsa Konferens, Horsfjärden, Haninge, Västerhaninge[/tags]

Nu är jag hemkommen från ett dygn ute på Almåsa Konferens där Sveriges Ledarhundsförare haft årsmöte. Årsmötet började igår med lunch och slutade idag vid 14.30, men jag smet tidigare för att ägna mig åt något viktigare — båten =) För en tid sedan gav jag i ett svagt (onyktert) ögonblick min kamrat ett löfte att åter gå med i föreningen samt stödja honom i att bli ordförande på årsmötet. Ganska snart kändes det som lite onödigt eftersom jag egentligen inte längre är intresserad av föreningsarbete. Egentligen skulle min enda anledning att vara med vara att få sitta med i styrelsen och ha möjlighet att göra något direkt eftersom ledarhunden som hjälpmedel i Sverige håller på att tyna bort och förlora sin plats till förmån för ”allergiker”. Och har man anmält sig är det ju bara att åka eller se pengarna som förlorade.

Och så här i efterhand när ordförandevalet gick till min kamrats fördel så känns det väl som att det var det enda, förutom maten och simturen i poolen var det enda som var givande. Almåsa som är så känd för sina små portioner höll hög standard på maten denna helg. En god fisk till lunch igår, fläskfillé med någon sorts potatismos till middag igår och kyckling med ris i någon god sås till lunch idag. Vid middagen igår var vi åtminstone 4 som bad om mera mat så jag var inte ensam om att tycka det var för lite. Men det var otroligt gott!

Efter lite för mycket rödvin igår kväll och en halvtaskig natts försök till sömn så har dagen löpt på bra. Sista punkterna i årsmötet gick fort och våra grupparbeten likaså. Hela årsmötet gick för övrigt föredömligt eftersom man lånat in en van föreningsordförande som verkar vara lika allergisk mot dravel som jag. Men jag satt mest och slösurfade måste jag nog erkänna och fick väl egentligen bara lusten att begära ordet i en fråga som rörde en skitsak som ändå skulle förlora så jag avstod.

Det man kan hoppas med den nya styrelsen är att man sätter ännu högre fart med att försöka återfå ledarhundens status i samhället. Att slippa åka djurcupé på tåg kanske inte känns som den viktigaste frågan i dagsläget när både postombud och restauranger är otillgängliga och enda lösningen är lagstiftning. Men vi får se.

Men nu är det väldigt skönt att vara hemma och jag har tagit huvudvärkstabletter och druckit vatten mot mitt bakrus och jag hoppas det och lite frisk luft vid havet ska göra susen. För nu drar vi mot marinan.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Slhf, Almåsa, Almåsa Konferens, Föreningsarbete, Årsmöte, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen, Allergi, Allergier, Allergiker, Hundallergi, Restaurang, Restauranger, Postombud, Tillgänglighet, Funktionshinder, Funktionshindrade, Synskadad, Synskadade, Rödvin, Vin, Bakfull, Bakfylla[/tags]

Eftersom jag avstod grundkurs 3 för ledarhundsförare i mars så är det nu dags för kurs. Den äger rum 8–12:e juni ute på Almåsa Konferens. Jag kan inte med bästa vilja påstå att jag är motiverad eller har så stor lust men det är obligatoriskt och den sista obligatoriska kursen för oss två.

Jag har under åren föredragit att få så kallad ”direktleverans” vilket betyder att en dressör kommer hem med hunden och genomför utbildningen helt på hemmaplan istället för först på kursgård och sedan hemma. Det har jag tyckt passat mig betydligt bättre även om det råder mycket delade meningar om den saken i ledarhundsvärlden. Men som sagt, det har passat mig och jag känner inte att jag blivit störd av familj och andra hundar på hemmaplan. Jag har tyckt tvärt om att vi fått börja köra i rätt miljö på en gång har varit en stor fördel. Må vara att man kanske ska vara på kursgård som förstagångsförare. Men nu är jag på min fjärde hund.

Det som besvärar mig mest på dessa hundkurser är spridningen i ålder och nivå. Sedan är det ju lite störande både för mig och familjen att man måste åka bort så länge. Skönt i det läget att Almåsa bara ligger 20 minuters bilväg hemifrån. Dessutom äger kursen rum mitt under skolavslutningarna, typiskt.

Under kursen brukar det som vanligt vara en del teoretiska pass om lite olika ämnen, så som skötsel av hund, veterinärråd och dressyrteknik. Och halva dagarna brukar spenderas utomhus med hinder,bana, stadsträning och dressyrpass med inkallning, platsliggning och liknande. Just inkallning fungerar inget vidare för oss men det tror jag mer har med typen av hund att göra än något annat. Så möjligen kan vi få lite hjälp med detta.

Och sedan får vi se om det är några trevliga deltagare man känner även om jag helst brukar vilja vara för mig själv på all ledig tid och spendera det i gymmet eller simhallen eller på långa promenader med hunden. Vädret är ju avgörande för hur uthärdligt det kommer bli =)

[tags]Hund, Hundar, Labrador, Labradorer, Ledarhund, Ledarhundar, Dressyr, Hunddressyr, Hundträning, Inkallning, Promenad, Promenader, Hundpromenad, Hundpromenader, Kurs, Hundkurs, Synskada, Synskadade, Almåsa, Almåsa Konferens, Konferensanläggning, Horsfjärden, Haninge, Västerhaninge[/tags]

Jag får ofta frågan vad ledarhunden gör när den inte jobbar. Jag försöker svara att det är mest som en vanlig hund som blir sprallig och kelig när selen som är hundens arbetstecken åker av. Och sen är det en Labrador oftast, bara lite knäppare än alla andra varelser på jorden =) Men visst kan hon njuta!

Detta är en vanlig dag på jobbet när husse vänder papper och pratar i telefon. Fick man som hund välja — vilket man ju sällan får — skulle det även sitta fint med lite leverpastej. Då skulle hon orka gapa. Annars får det bli intravenöst =)

[tags]Djur, Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, Labradorer, Synskadad, Synskadade[/tags]

Det blev en liten after work igår när en kund kom och bjöd på ”flytande semla” som det kalades. Inte fan var det nån grädde på, lite lagom med skum =)

Och man säger ju att där alkoholen strömmar in, strömmar vättet ut i samma takt. Så där mitt i en diskussion om ledarhunds-Sverige så lovade jag att åter bli medlem i Sveriges Ledarhundsförare – SLHF. Jag har haft hund i 16 nu i juni och några år där i början var jag medlem, till och med satt i styrelsen. Jag sprutade av idéer och kreativa förslag och vi var några som anordnade aktiviteter så som stadspromenader och utflykter och deltog ständigt i hunduppvisningar på både Vattenfestivalen och räddningshunds-SM uppe i Rosersberg. Jag såg redan då problemen som höll på att växa sig allt större. Då var det kanske 1 av 3 restauranger där man inte blev insläppt men det gick oftast att snacka sig in. Och såklart skötte sig alltid hunden så efter ett eller två besök var det grönt ljus igen. Man gjorde reklam för ledarhunden i TV’s Anslagstavlan och alla på stan visste vad en ledarhund var och att man inte fick klappa eller störa dem på annat sätt.

Men några i den dåvarande styrelsen skrattade åt mina idéer och satt problemen satt i mitt huvud eftersom jag var så inbillningssjuk. Så jag lämnade styrelsen och föreningen med löfte att aldrig återvända. Att man kunde sitta där och leka dadda hink och spade i klubben för inbördes beundran medans ledarhunden sakta tynade bort som hjälpmedel.

Och se var vi hamnat idag? Hur producenter och vår egen handikapporganisation vill minska kraven och funktionen på vårt utmärkta levande fyrfota hjälpmedel och hur tillgängligheten för oss med hundar ganska avsevärt har försämrats.

Och kanske tycker man att man åstadkommer en hel del men jag vet inte. Visst har man lyckats påverka SJ och något mer stort kanske men jag tycker kanske att man börjat i fel ände. Kanske börjar man med småsaker när det finns så mycket större saker att göra. Och idéer och förslag finns det ju och öppningar har man haft. Ta till exempel mötet med Riksdagens handikappråd 2007. Där fick man ihop en bra skara som man kunnat fortsätta bearbeta och påverka och följa upp de positiva antydningar som fanns.

Men nu har jag alltså vid något svagt tillfälle lovat att jag åter ska bli medlem. Jag vet inte vad det ska tjäna till egentligen eller vad jag ska göra. Jag har väl känt att jag inte velat bidra med min ynka medlemsavgift till något jag inte stödjer. Kanske om man bytte ut stora delar av ledning och lyckades med det nästan omöjliga konststycket att placera enbart sugna, hungriga och energiska människor i styrelsen. Men alltid tycks det finnas någon som vill sträva åt andra hållet eller är knähund åt de som motarbetar våra hundars existens. Men föreningslivet tycks vara mer intriger och internt tjafs än konstruktivt arbete. Och det är klart, har man fullt upp med att reda ut meningsskiljaktigheter och missförstånd kostar det all energi som kanske borde slösats på något bättre?

Men nu är det gjort och kanske åker jag på årsmöte och ser en ny ordförande väljas, det kanske är en bra början :)?

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, SRF, Synskadades Riksförbund, SLHF, Tillgänglighet, Synskadade[/tags]

I december blev jag kallad till grundkurs 3 som är min och Fassis sista uppföljningsutbildning. Den skulle gå av stapeln första veckan i mars. Men av en mängd skäl har jag nu blivit framflyttad till juni istället. Passar klart bättre och är säkert varmare ute då också =) Det är förvisso mitt i skolavslutningstider men det ska nog gå bra.

Kursen äger rum ute på Almåsa Kursgård i Västerhaninge, alldeles invid Horsfjärden och där ute är fint sommartid. Det kanske inte riktigt är badväder men i vart fall inte snöstorm och drivis som det kan vara i mars.

[tags]Hund, Hundar, Labrador, Labradorer, Ledarhund, Ledarhundar, Dressyr, Hunddressyr, Kurs, Hundkurs, Almåsa, Haninge, Västerhaninge[/tags]

Idag har jag träffat min förra hund Gustav som numera är brorsans hund. Han var samma spralliga hund som tidigare, morrade, flåsade och ville busa med Fassi som nog tyckte han var lite ”på”, men bara lite ;)

Brorsan var här och hämtade en grej och då fick Gustav komma med. Det var nog något år eller så edan jag träffade honom senast och den gången var det så tydligt att han kände igen mig. Det gjorde han nog nu med men det var betydligt mera husse som gällde och det känns OK. Hade varit mycket värre om han kastat sig över mig och inte ville gå som förra gången.

Både jag och bror tycker det skulle vara kul att sätta på honom selen igen för att se om och vad han minns. Det måste provas frammåt sommaren när det närmar sig två år sedan han klev ur tjänst. Jag tror att han nog minns grunderna eftersom hundar inte glömmer så lätt.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, labradorer, Hund, Hundar, Bror, Bröder, Syskon[/tags]

För snart 16 år sedan (tiden går fort när manhar roligt) fick jag min första ledarhund Farris. Det var verkligen en waypoint i mitt liv, en rejäl vändning. Då visste Svensson definitivt vad en ledarhund gjorde och var det någon som störde eller klappade hunden på tunnelbanan eller bussen, var det alltid minst någon man fick hjälp av ”det är en ledarhund, dom får man inte klappa när selen är på!”

Och jag minns en TV-reklam i Anslagstavlan, ett minne som jag med åren börjat undra om det är verkligt eller rent reversibelt önsketänkande men så var det nog. Där förekom info om ledarhunden, ganska länge som jag minns det. Men då var inte TV så kommersiellt som nu.

Idag är det annorlunda både på gator och torg, restauranger, barer och caféer. Då var det ovanligt att nekas inträde. Idag har jag bara ett par vattenhål att gå till dit hunden är välkommen.

Idag känns det som om Synskadades Riksförbund som sköter om ledarhundsverksamheten mer går allergikerna mer till mötes än sin egen grupp. Idag jobbar man mer för att sänka kvallitetskraven och användningsområdet för ledarhunden och Synskadades Riksförbund drar åt samma håll. Redan 2003 och 2007 när jag skrev i bloggen i ämnet senast spådde jag att det skulle bli värre, och värre har det sannerligen blivit. Människor i våra egna led som själva är hundförare förespråkar att hellre lämna hunden hemma än att ”besvära hunden” med stökig miljö. Och med den inställningen kan leverantörer sänka kraven på hundarna och användningsområdet minskar och därmed rättigheterna för hunden och oss att bevista offentliga lokaler och liknande.

Norge är en förebild i många avseenden. Jag brukar ibland på skämt säga, ”snälla Norge invadera Sverige” och nu är det sannerligen dags igen. Deras motsvarighet till Synskadades Riksförbund, Norges Blindeforbund – Synshemmedes organisasjon driver tvärt emot Sverige en kampanj för att bevara och utveckla ledarhunden som hjälpmedel. I de två reklamfilmerna nedan informerar man allmänheten på ett coolt sätt att man inte ska störa hunden och i det andra klippet till och med uppmanar till nya ledarhundar. SRF i Sverige, det är något att betänka istället för att förstöra för oss!

Läs även:

kampanjens hemsida

Norska ledarhundssidan

Tillgänglighetstest med ledarhund på stan

Ledarhundsseminarium i Riksdagen

Ikke forstyrr-kampanjen:
img/pixel-vfl73

Valpens hevn / Revenge of the puppy:
img/pixel-vfl73

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, SRF, Synskadades Riksförbund, SLHF, Ikke Forstyrr, Norge, Norges Blindeforbund, Handikapp, Handikappade, Restaurang, Restauranger, Bar, Barer, Café, Krog, Krogen, Tillgänglighet, Allergi, Allergiker, Reklam, Kampanj, Kampanjer, Youtube[/tags]

Idag fick jag och Fassi kallelse till sista grundkursen för Ledarhundsförare. Den ska äga rum den 2–6:e mars på Almåsa kursgård i Västerhaninge så det är åtminstone nära hem.

Under veckan blir det säkert som vanligt, en del teori om skötsel och vård av djur, teori om lydnad och praktiska övningar i lydnad, hinderbana, stads- och landsvägskörning. Detta är ju min fjärde hund så man börjar kunna upplägget :) Och jag är glad att det inte är uppe i Solefteå eller som senast, nere ppå någon kursgård i Sörmland eller om det var Småland. Skummade igenom deltagarlistan och det kommer väl inte bli någon jätte-partyvecka hehe.. Jag återkommer säkert i mars med bilder och berättar hur det går.

[tags]Hund, Hundar, Labrador, Labradorer, Ledarhund, Ledarhundar, Dressyr, Hunddressyr, Kurs, Hundkurs, Almåsa, Haninge, Västerhaninge[/tags]

Idag var min hundinstruktör från SRF här och hade uppföljningskurs med nya hunden. Man är skyldig att delta i två uppföljningsutbildningar efter att man fått hunden. En på hemmaplan ca 6 månader efter tilldelning och den andra ca 1½ år efter tilldelningen. Men det är mest för att se så allt fungerar, om något behöver rättas till och liknande.

Men för mig och Fassi har det gått jättebra. Så vi pratade igenom miljöerna vi arbetar i, ett litet dressyrpass, klippte lite klor och gick igenom Fassis hälsobok.

Så var det besöket över. Jag har haft turen att ha haft samma hundinstruktör de 15 år jag har haft hund så vi känner varandra och det underlättar.

Igår kom jag hem från tjänsteresa till huvudkontoret i göteborg så idag är man lite sliten.

[tags]Ledarhund, Hundar[/tags]

Riksdagens handikappgrupp bjöd för en tid sedan in till ett seminarium i Riksdagen om problematiken kring diskrimineringen kring ledarhundsförare.

Jag har ju skrivit om det här i bloggen tidigare, att det blivit svårare och svårare att ta in hunden på restauranger, barer och caféer och jag har själv mestadels utan framgång anmält några krogar för handikappombudsmannen HO men i samtliga ärenden både jag och andra gjort fått avslag till förmån för allergiker. Detta trots att det finns en uppgörelse mellan Synskadades riksförbund och Astma- och Allergiförbundet att ingen part i princip ska få skylla på den andra partens behov utan att problem och konflikter ska lösas när sådana situationer uppstår. Och trots att det finns ett medgivande från Livsmedelsverket (se sist i texten).

Jag tycker texten i inbjudan var både tragiskt rolig och väldigt talande på samma gång, vem som nu författade den:

”Ledarhunden utrotad
Speciellt framavlade och tränade hundar, så kallade ledarhundar, hjälpte förr i tiden blinda människor att leva självständiga liv. Ledarhundarna var en samhällsekonomisk succé då de minskade synskadades behov av hjälpinsatser från samhället. Och ledarhunden innebar förbättrad hälsa, aktivare fritid och större möjlighet till arbete för den enskilda användaren.

Men så hände något. Restauranger, affärer, gym, folkhögskolor, offentliga lokaler och arbetsplatser började utestänga ledarhundsförare. Makthavarna blev uppmärksammade på diskrimineringen men inget gjordes i tid. Till slut blev det så svårt att använda ledarhund att den helt försvann.

Hur förhindrar vi att textsnutten ovan hamnar i framtidens historieböcker?”

Och till det händer på riktigt tror jag inte det är så värst långt tyvärr. Allt fler väljer att lämna hunden hemma av allt fler anledningar som alla har som grund ”hundens bästa” men som egentligen mer handlar om att man har svårt att få ha hunden med sig, att varje besök på restaurang, lunch med arbetskamrater ALLTID resulterar i en argumentation i dörren som hundföraren sällan vinner och således påverkar en hel grupp eller att man får gå därifrån ensam. det får såklart följdeffekten att ledarhunden syns allt mer sällan på stan och hundens funktion glöms bort och det allmäna intrycket är att den inte behövs.

Restaurangnäringen är ju en väldigt personalcirkulerande verksamhet och informationen om ledarhundens rätt måste fortlöpande ges alla. Men när informationen inte finns begriplig knappt på svenska, än mindre på andra språk och när Handikappombudsmannen konstant överger oss, så är vi snart där. Det är ingalunda en pesimistisk utan snarare en realistisk spådom.

Några av talarna under seminariet var:

Ewa Swing, Ordförande föreningen Sveriges ledarhundsförare, SLHF pratade lite om föreningen och sitautionen i allmänhet och hur läget var.

Sedan var det Georg Lagerberg, Jurist HO (handikappombudsmannens) tur. Han bekräftade väl i princip att ett antal anmälningar inkommit till HO och räknade upp en del fall med Eriksdalsbadet, friskis och Svättis på en annan ort och lite sådant men sa väl bara att det inte hade funnits något stöd i lagen för att fälla dessa näringsidkare för diskriminering. Juridisk glädjedödare som i klarspråk betydde att alla anmälningar vi försökt göra inte vart till någon nytta än möjligen att påvisa problemet. Därtill har vi ju tyvärr ändå varit för få som anmält till HO.

Stefan Lundin, Bransch- och utbildningschef, SHR (Sveriges Hotell-och Restaurangföretagare) hade en väldigt lam, i mitt tycke ointresserad inställning till problemet. I hans position skulle man ganska lätt enbart kunna sprida fakta inom branschen, till exempel medgivandet nedan, kanske till och med på olika språk, deklarera en klar och tydlig inställning att branschen bör motverka diskriminering och lagbrott. Men från honom kändes det som om vi inte hade något stöd att vänta.

Några av de mer coola och mindre mjäkiga talarna var bland annat — ironiskt nog — Leif Henriksson, Vice ordförande i Astma- och allergiförbundet. Hans inställning var att ingångna avtal ska hållas och SRF och Astma- och allergiförbundet hade ett sådant som man fortfarande betraktade som gällande, i verkligt uppstådda situationer vad han visste hade fungerat bra. Bara hans närvaro visade det och hans presentation gjorde mig så uppriktigt jätteglad! Trots att han representerade ”motståndarsidan” var han mer för en förbättring än vår egen SRF-ordförande som satt i publiken. Hans dubier bestod mer i att diskrimineringsstyrande lagstiftning som gynnade ledarhundsförare kunde drabba hans egen organisation men då fick man väl kompensera eller komplettera så att det inte skedde. Mer för allas lika rätt kändes som hans huvudbudskap.

Näste talare var Magnus Wickman, Professor vid IMM epidemiologi, Karolinska institutet. Han redogjorde för sakläget vad gäller allergier, tror han var barnläkare. Han berättade saklig fakta om allergi, att en eller två hundars existens i en lokal som denna (normalt konferensrum modell större) knappt skulle göra det möjigt att mäta allergénhalten i luften. Han berättade att det var ytterst få som var så allergiska att de tog skada av möte med hund. Att då häst eller liknande var betydligt värre på grund av dess storlek och allergénmängd. Detta bekräftade även vice ordförande för Astma- och Allergiförbundet och att de som är sjuka ändå av andra skäl måste medicinera, oavsett risken för möte med hund.

Sedan var det en gammal bekants tur, Emmelie Reinson, Orienterings- och förflyttningsinstruktör/ledarhundsinstruktör. Hon berättade om hur tillgängligheten såg ut i Australien där hon tränat hund och tyckte vi borde använda som förebild. Att det faktiskt i en del länder är straffbart att neka någon med ledarhund tillträde.

Siste talare var Finn hellman, även hann från SLHF som pratade allmänt om konsekvenser detta ger i det vardagliga livet och en del jämförelser som var väldigt bra. Därefter var det allmäna frågor och debatt och den gick mest runt det som redan diskuterades. Några frågor till HO som bara bekräftade vad de redan sagt i princip. Och somjag nämnde tidigare, vår SRF-ordförande som själv är hundförare talade mer varmt för att inte gå hårt åt med lagstiftning och annat. Riktigt tråkigt.

Sammanfattning, ett bra initiativ av Riksdagens handikappgrupp och under braledning av Marietta de Pourbaix-Lundin från Moderaterna. Jag känner att om detta ska få någon effekt, måste det som den gamla TV-reklamen på 90-talet om ledarhundar, uppdateras, pågå hela tiden, följas upp för att inte falla i glömska. Jag hade hoppats på något konstruktivt beslut när seminariet avslutades. några konkreta löften och färdiga lagförslag vore väl för naivt men ändå en uppföljning om en bestämd tid där vi frågar oss vad har hänt sen sist och hur har det gått? Men inget sådant just nu. Men det kanske kommer. för mig har detta varit ett så stort problem så jag hoppas nog lite för mycket på detta. Det ska vara om SLHF, Sveriges Ledarhundsförare driver detta vidare, för vårt tama och vindtyriga SRF lär inte stå på vår sida, trots att det är dom som har ledarhundsverksamheten och borde värna om den. men det känns som man mer vill vara … ja vem .. till lags, när till och med Astma- och Allergiförbundet visar förståelse och
deltagande i vårt dilemma?

Men det är lite granna som man sa under debatten och som jag alltid sagt, det är inte allergiker som är problemet, det är deras ofrivilliga förespråkare. ”Tänk om det kommer en allergiker” är den vanligaste kommentaren. De få gånger jag verkligen mött en riktigt allergisk människa i verkligheten, har vi alltid ”slagits” om vem som ska flytta på sig och det har aldrig uppstått problem. Bara med dom man delar tunnelbanevagn eller buss med en hel resa, som först vid resans slut ser hunden och får en allergichock. Dom har jag haft problem med. Men det är inga allergiker!

Och så slutliigen Livsmedelsverkets medgivande:

18 § Hundar, katter eller andra ovidkommande djur får inte medföras eller tillåtas uppehålla sig i livsmedelslokal. Den som driver verksamhet i livsmedelslokal får dock tillåta att funktionshindrad medför ledarhund, servicehund eller signalhund i serveringslokal eller i sådana kundutrymmen i butik som inte är ämnade för saluhållande av livsmedel. Tobaksrökning är förbjuden i alla till livsmedelslokal hörande utrymmen utom serveringslokal och personalrum. SLV FS 2000:24

Allmänna råd
I 18 § första stycket anges att vissa djur som kan anses ovidkommande inte får medföras eller tillåtas uppehålla sig i livsmedelslokal. Föreståndare för serveringslokal kan dock tillåta att ledarhund får medföras av synskadad och att service- och signalhund får medföras av funktionshindrad i serveringslokal. Sådana hundar anses inte som ovidkommande djur i serveringslokaler. SLV FS 1998:6

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, SRF, Synskadades Riksförbund, SLHF, Restaurang, Restauranger, Bar, Barer, Café, Krog, Krogen, Tillgänglighet, Allergi, Allergiker, Astma, SHR, Riksdagen, Handikappombudsmannen[/tags]