Idag åkte vi in till stan och Skeppsbrokajen för att titta på HMS Bounty^W som angjort Stockholm. Skeppet är känd från Pirates Of The Caribian-filmerna och där hon nu låg fick man gå ombord och titta.

Det var mycket folk och barnen gick ombord medan jag valde att stanna på kajen. Men lite bilder blev det trots duggregnet =)

Andra bloggar om: Båt, Båtar, Skepp, Fartyg, Hms Bounty, Pirater, Skeppsbron, Stockholm

Idag har vi spenderat en timme i bowlinghallen i Brandbergen tillsammans med våra vänner Egge och Karin. Det var första gången i vuxen ålder jag besökte en bowlinghall och jag kan inte säga att jag uppskattar aktiviteten för egen del men vad gör man inte för barnen. Jag spelade inte själv utan var socialt stöd, klot- och kamerabärare.

Nu ska jag bege mig ut till Almåsa för att ha en information om SLHF för ett gäng nya ledarhundsförare. Det blir desto roligare!

Andra bloggar om: Barn, Familj, Bowling, Haninge, Brandbergen

Sådär, nu ligger även bilderna ute från trivselhelgen med Aktiva Synskadade som vi var på i mitten av januari i år. Det var slötid och snöskoteråkning på isen vilket var väldigt trevligt.

Trots att jag hatar vinter så måste jag säga att det finns ett par fördelar med den och bada tunna och åka snöskoter är två av dessa goda ting. En het vedbrasa med ost, kex och dricka är också väldigt fint medans stormen tjuter runt husknuten. Så var det dock inte just då.

Förutom originalinlägget så kommer bilderna här igen.

Andra bloggar om: Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Showdown, Snöskoter, Mälaren, Badtunna

Här kommer bilderna från en aktivitet med Aktiva Synskadade som vi var på i december. De har något de kallar för lilla julaftonsom ägde rum under Lucia-helgen.

Hösten var en ren katastrof när det gällde bloggtorka. Det fanns inte brist på ämnen och många utkast blev det men klar brist på energi och förmåga att slutföra saker.

Men nu jobbar jag ikapp och förutom i originalinlägget så kommer bilderna här igen.

Andra bloggar om: Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Showdown, Jul, Julafton, Julfirande, Pepparkaka, Pepparkakor, Pepparkakshus, Julklappar, Pyssel

Hela hösten var en ren bloggkatastrof och inte mycket blev publicerat utan slutade som utkast. Så nu följer jag upp publiceringen av semesterbilderna från 2010 med en aktivitet från november med lite skojiga bilder.

Förutom i originalinlägget så kommer bilderna här igen.

Andra bloggar om: Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Halloween, Showdown

I helgen så var Jag, min lillasyster Emilia och en kompis till mig Madde uppe i mälargårdarna ensamma. Det var motor helg och vi har fått gjort en massa saker.

Vi tog tåget från Handen till centralen och sedan där efter tog vi tunnelbanan mot Fruängen. Vi gick av vid Telefonplan och inväntade bussen som skulle föra oss till mälargårdarna. Det var otroligt kallt ute och vi fick vänta ett tag innan bussarna kom. Det tog ungefär 2 timmar att färdas med buss. När vi kom fram så lämnade vi sakerna i rummet och sedan var det kvälls fika med mackor och te. Under kvälls fikat informerar dem om allt som kommer hända under helgen.

Efter fikat så gick vi runt och tittade lite och eftersom det var första gången för Madde så visade vi henne vart allt låg och hur det såg ut där. Sedan gick vi in i det så kallade ”brasrummet” och tittade på tv och tog det för det mesta bara lugnt.

Lördag

Vi vaknade mycket tidigt och gick upp för att få i oss lite frukost och ladda in för dagen som skulle vara händelserik. Med mycket aktiviteter och grillning. Efter frukosten så fick vi reda på vilka som skulle ta hand om köks tjänsten under helgen. Som tur var slapp vi. När det var färdigt gick vi in i rummet igen och gjorde oss i ordning för en lång dag ute i solen. Vi skulle tillbringa större delen av dagen på isen nere vid sjön. Vi klädde oss varmt så vi kunde klara dagen och inte frysa. Snart nere på isen så fanns det massor utav maskiner vi kunde testa att köra. Som T.ex

Bil, fyrhjuling , kross. Vi testade allt förutom krossen. Både madde och jag körde bil med Pelle. Medan körde Emilia runt på fyrhjulingen som en annan dåre. Vid lunch tid så serverades korv och hamburgare med tillbehör. När vi ätit oss mäta och var helt klara så drog vi ut på isen igen för att köra ännu mer. Det var sjukt kul att köra exempel vis bil eftersom det var första gången och något jag inte kommer få göra senare i livet. Fyrhjuling har jag kört förut och är nu så pass vann att jag kunde köra som en dåre. Madde tyckte att jag och Emilia var lite galna. Men förstår henne…haha.

Till middag fick vi kött och potatis och en god gräddsås. Vi var väldigt trötta på kvällen och nöjde oss med att ligga i soffan och titta på en bra film och äta massor av snacks och dricka läsk. Efter filmen spelade vi lite spel innan vi gick och la oss. Vi somnade väldigt snabbt.

Söndag

Som föregående morgon så gick vi upp väldigt tidigt och åt frukost. Laddad in för en städ dag, Efter frukosten som var den samma som går dagen var väldigt god och vi njöt. Vi gick och klädde oss för att hinna köra lite Bil och Fyrhjuling innan lunchen och städningen. Vi körde inte lika mycket idag som går dagen. Utan vi tog det väldigt lugnt och skönt men ändå hade vi väldigt kul. Efter lunchen så började vi städa vårt rum som var väldigt rörigt efter helgen och vi hade svårt att hitta alla våra saker. När vårt rum var rent och snygg så gick vi ut för att hjälpa till med resten av huset. Vi tog hand om matsalen och datarummet. Det gick väldigt fort och snart var klockan 16:00 och bussen skulle av gå från mälargårdarna. Vi lämnade Mälargårdarna nöjda och glada och framför allt Emilia som fått köra vilt på isen och hur snabbt hon ville.

Snart var vi framme vid telefonplan och på väg hem. Vi tog tunnelbanan mot Stockholm Central och sen Pendeln mot Västerhaninge och hemma väldigt snart. När vi kom hem så fick vi i och lite middag och var nöjda och trötta.

Andra bloggar om: Aktiva Synskadade, Familj, Barn, Ungdom, Fritid, Fritidsaktiviteter

I helgen har det varit ledarkonferens med föreningen Aktiva Synskadade ute på Almåsa Konferens i Västerhaninge. Jag har råkat bli en av de ansvariga för föreningens amatörradioverksamhet men konferensen behandlade givetvis andra saker.

Under helgen tog vi upp renoveringar och nybyggnationer, lokalplanering för de olika aktiviteterna och diskuterade de så kallade motorhelgerna som blivit så populära. Under helgen tog givetvis allergifrågan upp med tanke på att det varit väldigt många ledarhundsförare med de senaste helgaktiviteterna. Men tills vidare tycker jag vi nådde en acceptabel lösning.

Under lördagskvällen var det så klart bastu och bad före middagen som intogs på svartkrogen som är just vad det låter som. Hela middagen med servering och ätande och underhållning, drickande och socialisering genomförs i komplett mörker. Läs mer om besöket på Svartkrogen här.

Efter middagen var det klassiskt barhäng fram till småtimmarna. Det var grymt roligt och jag träffade grymt mycket roliga människor, både gamla och nya bekantskaper. Några av dem har jag träffat under de helger vi deltagit på under hösten och vintern.

Jag har ju varit borta från föreningen ett stort antal år men nu känner jag mig taggad och inspirerad på nytt att jobba i föreningen. Så klart som deltagare och ansvarig för en aktivitetsgren, men jag skulle gott och väl kunna tänka mig att göra mer.

Hem idag igen, lite trött och småseg eller lätt bakis till och med =) Men det var mycket trevligt. En ny möjlighet för placering av min båt dök också upp under helgen vilket skulle kanske göra att jag slapp sälja den. Vi får se vart det leder under våren.

Andra bloggar om: Aktiva Synskadade, Almåsa, Almåsa Konferens, Barn, Ungdom, Fritid, Fritidsaktiviteter, Amatörradio, Båt, Båtar, Motor, Bilar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade

Denna helg är jag på ledarkonferens ute på Almåsa Konferens med föreningen Aktiva Synskadade och konferensen pågår i detta nu.

Kvällens middag intogs på Svartkrogen, som är just vad det låter som, en krog som är helt svart! För flera av oss som själva var synskadade var företeelsen att leva i ständigt mörker inte direkt ny, men det var spännande på ett annat sätt.

Vi samlades i entrén och hälsades välkomna av en av kvällens värdar. Han berättade om kvällen och upplägget, att bakom honom fanns ett draperi och bakom detta började en kort upplevelsevandring in till själva krogen. Hela middagen skulle genomföras i komplett mörker. Därefter släpptes vi in en och en eller två och två med jämna mellanrum och vi med lite rutin och vana väntade och släppte våra seende kollegor före. Vandringen till till matsalen ska jag inte avslöja för mycket om, annat än att det fanns saker på väggarna att känna på och underlaget under fötterna förändrades. Men som man sa vid presentationen, ingenting var farligt och det fanns inga snubbelhinder längs vägen.

När man kom in i krogen möttes man av en servitris som hälsade än välkommen och erbjöd ledsagning fram till en ledig plats vid något av långborden. Servitrisen som mötte denna kväll var Ulrika som jag känner väl sedan tidigare och synskadade emellan kunde vi skämta lite om fenomenet. Hela personalstyrkan på Svartkrogen är nämligen också blind.

Serveringen började som den brukar, man blev tillfrågad om dryck före maten och jag beställde en pilsner och betalade med min förköpta ölbiljett.

Här började utmaningarna för många i sällskapet som aldrig ätit och druckit helt mörklagda tidigare. Att få en liten flaska vin i handen och själv servera sig i glas var svårt för många. Fast egentligen började problemen lite tidigare, att ens hitta vinglaset :) Men det var glada skratt och tillrop runt bordet och tricket som jag själv gör när jag häller upp dryck, att hålla fingret över kanten för att känna när nivån stiger delade alla med sig av. Vid vårt bord var det faktiskt ingen som hällde ut vinet, men det förekom vid grannbordet. Det är så lätt att stöta till glaset när man inte vet exakt vart man har det.

När maten bars ut meddelade servitriserna Ulrika och Victoria vad det var för mat och det var gott kött med potatis. Tallrikarna ställdes framför de mörklagda gästerna som nu skulle äta med bestick på en tallrik, hitta maten, skära och sedan hitta munnen. Jag hade väldigt roligt, inte åt dem utan med dem för de som var ovana och gjorde fel hade nog roligast.

När måltiden pågick skulle det skickas kryddor och andra saker mellan sig och då fick man använda rösten för att påkalla någons uppmärksamhet och trevande händer sökte varandra över bordet för att räcka över det man sökte. Det var väl här någonstans grannbordet bjöd på ett klirr, plask och skratt!

Samma gällde under samtal med varandra. Här kände jag själv lite glädje för att andra kan få känna hur det är att inte kunna söka ögonkontakt med den man önskar konversera med utan måste söka den med rösten och ibland också till och med säga vem man är som ville prata för att man inte längre självklart kände igen varandra enbart med rösten. Jag märkte tydligt det fenomen seende brukar fnysa lite åt att blinda kan göra, man började prata rakt ut för att man inte längre visste hur man skulle söka kontakt.

När någon skulle gå på toaletten var man tvungen att söka kontakt med någon i personalen för att få ledsagning ut i ljuset igen. Vi talade mycket om detta, eftersom det är vardag för mig. Att så fort jag behöver gå på toaletten och befinner mig på ett nytt ställe så måste jag be om hjälp. Nu först var det flera som insåg att det på sätt och vis var en liten förnedring. Normalt sett kan man som seende bara smyga iväg. Alla vet ju att man ska gå och kissa eller bajsa, men ingen behöver säga det. Nu var man tvungen att säga ”Ursäkta fröken, skulle ni vilja hjälpa mig för jag behöver gå på toaletten?” Ett av de mest naturliga behov vi har, hur en sådan önskan kan bli lite förnedrande eller kännas lite pinsam. Men upplevelsen skulle inte vara allt för svår, så toaletten var ljus och fin och man kunde åter använda sin syn som man är van vid =). Även det till min stora glädje fick jag denna kväll för ovanlighetens skull hjälpa en kamrat ut i ljuset.

Under middagen uppträdde 2 i personalen, Joakim och Ulrika som även till vardags spelar i bandet Synliga – det blindaste bandet i landet (här hittar du Synliga på Facebook) och sjöng låtar med texter som just handlade om ämnet syn. De är väldigt duktiga musiker både de 2 och hela resten av bandet.

När kvällen var slut var det ett glatt sällskap som letade sig ut ur lokalen och det där gav nog inttryck som många av dem bär med sig länge. Själv gick där därifrån betänksam och väldigt sugen på att börja jobba extra på Svartkrogen. Får se om jag tar tag i det i framtiden. Vilken känsla att för en kväll få servera och serva mina seende medmänniskor och för en kort stund ha ombytta roller och känna lite ”övertag” på ett positivt sätt. På det sättet att man kan lära andra något, och göra skillnad och skapa större förståelse. Många av mina vänner tycker nog en av mina små fobier är just detta med toalettbesök på krogar och inte minst konserter. Att ständigt behöva be om hjälp om och om igen, få kommentarerna om detta ständiga pissande och hur åtminstone jag blir tvångskissnödig just för att jag vet att jag inte hittar själv. En sorts brist på trygghet, säkerhet och kontroll som jag tror mina vänner fick känna av lite ikväll.

Om man som seende gör ett besök på Svartkrogen tror jag inte man i dess rätta mening ”förstår hur det är att vara blind”. För när vi ska äta, dricka, hitta och gå så har jag som barndomsblind väldigt stor erfarenhet som en som provar för en kväll inte har. Jag har mina knep att hälla upp dryck, att hitta besticken, att hålla koll på servetten, att orientera mig på tallriken, skära och äta med gott bordsskick. Det är något jag haft ett helt liv på mig att lära mig. Men vissa saker, som är lika för mig som för dem, att hitta till toaletten eller bordet, att söka kontakt med någon en bit bort vid bordet, det är saker som jag inte kan helt hitta perfekta lösningar på. Att höra ett enormt sårl av röster, klingande bestick, glas och skratt och sedan lite musik på det. Hur svårt det då kan vara att höra vad folk säger en bit bort, vilka som ens är närvarande.

Det bästa jag upplevde som själv är helt blind under kvällen, var hur flera både då och nu senare under kvällen sagt. Ett av de starkaste intrycken var att ”jag kände mig så ensam när jag inte kunde se mina kamrater. Jag ropade på Lisa men visste inte om hon hörde att jag ropade eller ens vem jag var, det kändes så ensamt!” Den känslan känner jag ofta i sådana sammanhang och jag blev så lycklig att flera lyckades identifiera den känslan och blev så tagna av den. Då tror jag det här besöket på Svartkrogen fyllt en väldigt stor del av sitt syfte som jag tänker mig det.

Så planerar du en aktivitet med jobbet, vännerna eller en grupp, tycker jag allvarligt ni ska titta på Svartkrogen. För det är säkert väldigt både roligt och givande.

Här kan du läsa om en annan Svartkrogsbesökares upplevelse, Jag jobbar svart ikväll av Nattens bibliotek.

Andra bloggar om: Aktiva Synskadade, Almåsa, Almåsa Konferens, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Svartkrogen

För mer än ett år sedan gav våra kompisar varandra ett besök hos vargarna på Kolmården. De frågade oss om vi ville hänga på och givetvis ville vi det!

Men det har tagit lite tid att få till det men nu äntligen bokade vi ett datum och vi kom äntligen iväg! Vi fick bli lite barnfria och passade på att ta lite extra ledigt ute på landet med mat och gott att dricka.

Att träffa vargarna var en oerhört cool upplevelse! Jag brukar alltid berätta historien om vargen Pelle som fanns på Skansen på 80-talet. Jag var 8–10 år när vi fick träffa honom i grupp och då kom han i koppel ut med sin skötare. Jag som då hade shcäfer hemma tyckte inte det var det minsta konstigt och gosade med vargen som vilken hund som helst. Pelle minns jag som väldigt tillgiven där omringad av en massa barn.

dag hade det där varit otänkbart och det politiska läget kring vargen är minst sagt indelat i två läger. Därför kändes det extra bra att få träffa dem på riktigt, i en så riktig miljö som bara är möjligt.

Läs hela upplevelsen på våra Semestrar och Kolmårdens vargar!

Årets upplaga av Minimaran bjöd även den på ett strålande väder och ett Stockholm i feststämning! Dels för att det råkar vara Sveriges nationaldag, och dels för festligheten Smaka På Stockholm. Så det var en hel del människor i rörelse! Och dessutom var det förberedelser inför TV-inspelning på Skeppsbron med anledning av Love Stockholm 2010 och vårt stundande prinsessbröllop!

Starten gick som vanligt på Östermalms IP och trots att det var så många ungar som startade, kändes upplägget som vanligt välarrangerat och fungerande! Jesper sprang idag sin tredje minimara och var väl förtrogen med hur det funkade och gick till starten själv eftersom vi redan då stod på Stockholms Stadion för att invänta Emilia som gick i mål.

Och visst måste det vara en enorm känsla att springa in där på den enorma ytan med alla människor, musik och speaker! Man såg hur till synes dödströtta barn fick ny energi och sprang som galna i mål av publikens stöd!

Och visst gjorde båda barnen jättebra ifrån sig även i år! Emilia sprang in på en 28:e plats på tiden 11.05, 1 minut och 4 sekunder efter vinnaren.

Jesper sprang in på plats 32 på tiden 09.15, 1 minut och 22 sekunder efter vinnaren.

När alla hade kissat, druckit, bytt blöta kläder och ätit glass, gick vi ner mot Skeppsbron. Fastnade en stund framför genrepet till kvällens TV-inspelning innan vi gick mot Södra Station och åkte hem. En väldigt trevlig dag!

Andra bloggar om: Barn, Fritid, Idrott, Sport, Friidrott, Löpning, Springa, Maraton, Maran, Minimaran, Östermalms Ip, Stadion, Placering, Personbästa, Östermalms Ip, Stockholms Stadion, Stadion, Stockholm, Smaka på stockholm, Kungsträdgården, Kungsan, Love Stockholm, Love stockholm 2010, Skeppsbron, Prinsessbröllop, Prinsessan Viktoria