Äntligen ska det bli fiber

Ett glädjande besked från hyresvärden; det ska äntligen installeras fiber i fastigheten! Det blir det öppna nätverket där man kan välja leverantör och tjänster för både bredband, TV och telefoni.

När vi flyttade hit 2010 fanns två typer av anslutningar att välja på, båda från ComHem. Dels en gammal LAN-tjänst från tiden operatören Chello fanns och dels ComHems ”tre hål i väggen”. Vi valde den gamla Chello-lösningen då den inte krävde något modem och erbjöd full duplex 10/10mbit. Det var så smidigt att slippa extra modemutrustning som åtminstone på den tiden behövde startas om var och var annan dag.

För någon dryg månad sedan bytte vi till den andra lösningen för att få mer kapacitet, 50/50mbit då den gamla tjänsten gick ner och skulle ta lång tid att få igång igen. Vi är flera här hemma som kör olika typer av online-spel och träningstjänster som kräver en del bredband och framför allt fungerar mycket bättre om det finns mycket mer bredbandskapacitet än vad man behöver då det lätt hakar sig om det ”laggar”.

Nu blir det som sagt fiber och redan inom en månad. Redan i april ska vi få ett startpaket och kunna välja operatör och tjänster. Antagligen är fiber redan draget in i fastigheten eller finns väldigt nära tillgängligt. Hur man gör upp till respektive lägenhet vet jag inte. Det låter som för kort om tid för att dra nytt, så antagligen återanvänder man dom gamla TP-kablar som finns dragna från den gamla Chello-tjänsten och bara kopplar om nere i källaren.

Jag blev naturligtvis glad. Den tjänst vi nu har från ComHem, måste jag motvilligt erkänna, som inte gillar modemlösningen, fungerar riktigt bra och sällan mäter lägre värden än utlovat. Men att kunna öka från 50/50 till 100/100, 250/250 eller 500/500mbit är inte dåligt. Det innebär att vi överger ComHem som leverantör då dom var bland dom dyraste på dom nya tjänsterna.

Nu blir det otålig väntan, men fortsättning följer. :)

Andra bloggar om: ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Intensivkurs för Mac-användare med synnedsättning

Helgen har jag spenderat hos Synskadades Riksförbund Öst i Linköping där man haft en intensivkurs för Mac-användare med synnedsättning. En grupp på 6 deltagare som hade vissa förkunskaper på lite olika nivå och som ville lära sig mer.

Det blev min första lite större grupp med Mac-användare, så det kändes som en liten utmaning, men det gick riktigt bra och jag hade god hjälp av framför allt en seende och duktig Mac-användare som kunde gå runt lite och hjälpa till om någon körde fast.

Lördagen pågick mellan 09–18 med avbrott för lunch, så det blev en ganska tuff dag för deltagarna. Det blir mycket information och många kommandon på en gång att memorera. Även jag var lättvaggad igår kväll.

Idag körde vi från 09–13 och avslutade. Vi hann under helgen gå igenom grunderna i Mac OS X med VoiceOver, hantera mappar och filer samt gå igenom standardapplikationer så som ordbehandlaren, epostprogram samt webläsare.

Deltagarna verkar väldigt nöjda och det är jag också. Alla lyckades behålla fokus trots de långa dagarna med mycket information.

Nu ska det bli skönt att sätta sig på tåget och åka hem.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from .

En tid med Apple Watch

Bild: ett gäng olika modeller av Apple Watch

Rykten om en smart klocka från Apple har florerat några år nu och visst har tanken kittlat lite. I somras lanserades äntligen Apple Watch. Och som vanligt när Apple lanserar något, är det genomtänkt och väl fungerande och inget man slänger ut på marknaden bara för att vara först.

Jag hade inte tänkt köpa klockan men hade möjlighet att ”förtjäna” en. Den sitter nu på armen och första veckorna har känts helt OK. Ännu har jag inte ändrat uppfattningen om att jag inte riktigt vet vad jag ska ha den till. Men mina funderingar har främst med min synnedsättning att göra.

Tanken med en sådan här ”smart klocka” är att den ska vara ett komplement till ens smarta telefon. Utan telefonen har klockan inte speciellt många funktioner.

Just denna klocka har väldigt många funktioner och det har andra på nätet skrivit tillräckligt mycket om. Det som intresserade mig mest när klockan först presenterades, var om den skulle ha skärmläsaren VoiceOver i sig, precis som alla Apples övriga produkter. Jag kände mig helt övertygad om det och såg ingen anledning till varför den inte skulle ha det. Apple har tänkt helt rätt när det gäller tillgänglighet. Enligt min mening kostar tillgänglighet mycket pengar om man har det i enstaka produkter eller i anpassade produkter. Men gör man som Apple, att man har samma tillgänglighet i allt, oavsett om det är en telefon, surfplatta, klocka, iPod, smart TV-dosa eller dator, då kostar inte tillgänglighet många ören extra. Dessutom är jag säker på att målgruppen inte är så liten som de allra flesta tillverkare tycker sig ha identifierat.

Ändå är det just detta med tillgänglighet som gör att jag inte riktigt hittar något bra användningsområde för klockan efter ca 4 veckors användning. Det främsta problemet är att klockans syntetiska tal pratar rakt ut så att alla kan höra det och det är inte så diskret även om det inte är några hemligheter man håller på med. Klockan går att ansluta till ett trådlöst Bluetooth-headset, men då blir skärmläsningsprogrammet i klockan istället lite segare, antagligen på grund av den lilla fördröjningen i överföringen av ljudet.

Så jag märker att jag ändå tar upp telefonen med dess trådbundna headset när klockan plingar för ett SMS eller mail. Och enbart som notishjälpmedel tycker jag den är lite onödig för min egen del. Det går också avsevärt fortare för mig att slå upp en resa med lokaltrafiken eller läsa eller diktera ett SMS från telefonen jämfört med klockan.

Däremot har det varit en känsla som jag brukar försöka beskriva som ”makt och frihet” att få ha en helt vanlig, smart klocka på armen. Jag kan välja en produkt som alla andra och det fungerar som alla andra. Att känna tyngden av en helt normal, snygg klocka istället för de anpassade specialklockor med tal eller punktskrift vi med synnedsättning annars är hänvisade till. I det läger är jag hellre utan klocka. Att kunna ha ett armbadsur som plingar för att vakna eller när äggen är klara eller när mötet börjar har också känts väldigt praktiskt.

Likväl skiljs nu våra vägar åt. Jag tycker Apple som vanligt har gjort väldigt bra ifrån sig. Generellt kan man tycka att det är tråkigt att dessa klockor kan kosta mer än en telefon i samma genre. Men det är väl som allt annat en utveckling som säkert kommer ändra sig.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Datahelg för synskadade barn och ungdomar i Norrköping

I helgen har Synskadades Riksförbund haft en datahelg för synskadade barn och ungdomar på Marieborgs folkhögskola i Norrköping. Jag var inbjuden för att prata om tillgänglighet och blogg. Det kändes först som ett ganska svårt ämne att prata om inför barn i åldrarna 10–14 år och jag tyckte det var jobbigt innan att veta hur jag skulle lägga upp det. Icke desto mindre är det ett viktigt ämne då det är i den åldern man börjar utforska internet. Som min egen 10-åring som redan har egen Youtube-kanal.

Det blev ett av dom roligare passen jag haft i ämnet helt klart. Det visade sig inte vara det minsta svårt. Några av dom hade redan eller var sugna på att börja blogga och Youtuba. Det blev en diskussion snarare än en föreläsning där vi pratade om vad man bör tänka på när man börjar ge sig ut på internet. Givetvis det självklara med att inte lägga ut information och bilder om sig själv i ett tidigt skede och att man aldrig vet vem man har på andra sidan i en chat, spel eller en läsare. Vi pratade om vad man kan och inte kan skriva, vilka reaktioner man kan få och vi stannade en stund vid hatkommentarer och hur man kan hantera det. Många av dom var väl insatta och hade mycket bra tankar och värderingar som gjorde mig alldeles glad.

Mina tips var att ta hjälp av en vuxen när man lägger ut och i händelse av att hatkommentarer börjar ramla in. Att tänka på att inte ta det personligt vilket inte är så lätt.

Någon av ungdomarna ville börja lägga ut saker på Youtube men hade osäkra föräldrar och då blev mitt tips att göra premiär med någon förälder, till exempel att baka tillsammans eller vad man nu gillar så även föräldrarna får en förståelse för vad det innebär vilket långt ifrån alla har.

Vidare pratade vi om politiska, religiösa åsikter i bloggar, om att lägga ut bilder på sig själv eller andra eller att skriva allt för öppenhjärtigt och personligt om sex.

Det var som sagt ett otroligt inspirerande pass och tiden flög fram. Det kändes väldigt viktigt just med den målgruppen och dom var väldigt intresserade.

Så det som började med en orolig känsla typ ”hur fan ska jag lösa det här?” slutade med en riktigt glad känsla i kroppen och ett tema jag inte skulle tveka inför igen.

På väg hem genom Norrköpings gator kunde jag inte låta bli att gå förbi Broadway Konditori & Kafé där gruppen Eldkvarn en gång blev till. Bilden visar mig utanför entrén.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .

Få hjälp på distans med appen ”Be my eyes”

Bild: Skärmdump appen Be My Eyes

Bild: Skärmdump appen Be My Eyes inställningar

Jag har testat appen Be My Eyes för iPhone från Be My Eyes ~ Lend Your Eyes to the Blind. Via appen ska man kunna få hjälp på distans genom en iPhones videokamera i olika situationer så som orientering, färg på kläder, eller liknande.

Nedladdning och registrering

Appen laddas ner gratis från App Store eller Google Play. Det är samma app som används oavsett om man är synskadad och den som behöver hjälp eller ”syntolk” och den som vill hjälpa andra.

Att registrera sig är också gratis och enkelt och man kan antingen skapa ett konto manuellt i appen, eller registrera sig med hjälp av sin Facebook-profil vilket är mycket snabbt och enkelt. Vid registreringen väljer man också om man är blind eller seende. Översättningarna i appen är inte helt korrekta ännu, så i dagsläget väljer man om man är ”synskadad” eller ”blind”, men man menar naturligtvis ”seende” eller ”blind”.

Att få hjälp

I appen finns en statusrad längst ner där det står hur många som är online, hur många hjälpare och hur många blinda samt hur många som fått hjälp. Över hela mittendelen av skärmen finns knappen ”anslut till första tillgängliga hjälpare” och högst upp i vänster hörn finns knappen inställningar. Där kan man lägga till språk. Som standard står där nu svenska och då är tanken att appen enbart ska söka svenskspråkiga hjälpare. Lägger man till fler språk lär den även söka folk med dessa språkkunskaper, till exempel engelska.

Översättningen i appen är ganska yxig. Den är utvecklad av danskar och efter kontakt med dom känner dom till översättningsmissarna och ska försöka åtgärda dom. Översättningsfelen gör det lite klurigt att installera men man tar sig fram. Bland annat lyder statusraden längst ner på skärmen:

Att vara mina ögon grupp nätverk 81.1k den seende, 6.0k blinda, 13.6k hjålpt.

Exempelvis 81.1k betyder således 81100 som är online/registrerade, 6000 blinda online och 13600 som fått hjälp. Dessa siffror tyder på att chansen att få hjälp är ganska stor. Hur många svenskspråkiga registrerade det finns framgår inte.

När du som behöver hjälp startar appen, trycker du på knappen ”anslut till första tillgängliga hjälpare”. Appen ansluter först till nätverkets server och börjar spela en liten melodi medan sökandet efter hjälpare pågår. Appen meddelar också att den första delen är klar och att man nu väntar på den andra delen vilket innebär att hitta en ledig hjälpare.

Den första tillgängliga hjälparen får upp en notis på sin skärm och kan då välja att ansluta. Som det verkar, finns ett poängsystem som gör att ju fler man hjälper och desto mer aktiv man själv är, desto fler poäng får man. Antagligen innebär detta att man också får fler uppdrag och är mer ”pålitlig” än den som aldrig accepterar en förfrågan. Du kan således inte styra vem som ska få det och om det ska vara en vän eller någon okänd.

När en hjälpare svarar kopplas en videolänk upp med ljud och bild så att hjälparen ser vad du riktar kameran emot och man har samtidigt röstkommunikation i realtid. Hjälparen kan beksriva vad du filmar med kameran.

Jag har testat lite och det gick ganska fort att få kontakt. Det var en svensk kille som svarade och han kunde se den whiteboard jag riktade kameran emot och även en brandsläckare som satt under tavlan på väggen. Han kunde även beskriva vad som fanns ritat på tavlan.

Hjälparen jag pratade med fick sitt första uppdrag. Han hade haft appen i 2 veckor och var en ung kille.

Att tänka på

När man använder appen är det viktigt att tänka på att man inte visar något privat eller känsligt då man inte vet vem man får hjälp av. Kreditkort, räkningar, kontoutdrag, ID-handlingar, privata situationer som naket och liknande. Jag som får hjälp ser inte namnet på den som svarar och antagligen ser inte heller hjälparen mina kontaktuppgifter. Jag valde själv att presentera mig med förnamn och då gjorde hjälparen detsamma.

Förbättringar

Man har tänkt rätt när man har skapat appen, föredömligt enkelt användargränssnitt men katastrofal svensk översättning. Appen är så enkel att det inte tar någon tid alls att komma igång när man behöver hjälp. Möjligen tar det lite lång tid innan appen kopplar upp till dess server och börjar söka efter en tillgänglig hjälpare.

Något jag ändå saknar är möjligheten att välja om jag vill att någon okänd eller känd ska hjälpa mig. Det är inte otänkbart att man behöver hjälp med just räkningar, medicinförpackningar, kläder eller saker som bara insatta förstår rörande hjälpmedel exempelvis. Det kan också finnas sitautioner då jag absolut vill ha en för mig helt okänd person som stöd.

Det hade varit ganska enkelt löst genom att låta appen kolla vilka registrerade hjälpare som finns och matcha dessa med ens Facebook-konto eller adressbok i telefonen och lätt låta användaren välja på två knappar för att söka hjälp av känd eller okänd. Detta var en funktion Polar Print tidigt lade in i sin app Bildtolken för många år sedan. Är det tillräckligt många som efterfrågar en sådan möjlighet kanske den kommer.

Användningsområde

Konceptet är inget nytt. Redan 2008 utvecklade företaget Polar Print Bildtolken som då var en app för den tidens Nokia-telefoner med operativsystemet Symbian 60. Redan då tänkte man sig att kunna skicka både bild och ljud till seende för att få hjälp att tolka sitatuioner och i den appen kunde man välja om uppdraget skulle skickas till vem som helst, ens vänner eller alla utom ens vänner.

Användningsområdet för den här typen av appar tycker jag låter bättre i teorin än vad det sedan blir i praktiken. Många synskadade önskar lösningar för att få hjälp med svåra situationer men Bildtolken blev aldrig speciellt välanvänd även om det säkert kunde skyllas på den tidens teknikmognad hos användarna och den tidens enkla telefoner.

Men ändå tycker jag min teori bekräftas. När jag först fick nys om appen publicerade jag inforamtion om den på en lista, men det verkar inte ha uppstått någon rusning och ingen verkar ännu har provat den.

I mitt eget vardagliga liv är jag omgiven av seende familjemedlemmar och självklart är det enklare att fråga någon av dom än att starta en app och vänta på kontakt. Men jag har ändå inte lyckats hitta någon situation dessa dagar som gått då jag känt att jag verkligen behöver den.

Vilka slutsatser man ska dra av det vet jag inte riktigt. Risken är att saker utvecklas och inte nyttjas. Det kan bero på att det är fel lösning och att synskadade hellre väljer andra befintliga verktyg så som ledsagare, anhöriga etc. I värsta fall är självständigheten och viljan till självständighet för låg så att man inte sporras att använda sådana verktyg hellre än att nyttja just befintliga ledsagare.

Det finns vissa saker jag skulle vilja ha hjälp med men där en sådan här lösning inte fungerar. Nummer på bussen som kommer till exempel. Men då tar det för lång tid att etablera kontakt, eller så får man etablera kontakt och hjälparen får spendera väntetid med mig tills en buss kommer vilket ju är ohållbart.

Nu ska jag försöka hitta vettiga situationer i livet där jag ska försöka använda appen. Kanske kommer fler testa om behovet verkligen finns.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

PlayPlay

Syntolkning via appen ”MovieReading”

Idag var jag på bio och såg filmen Jag ser dig i tjänsten. Det var första gången jag testade syntolkning på bio över huvud taget och via en app i telefonen i synnerhet. Syntolkad bio går främst till på två sätt. Antingen lånar man en utrustning av biografen och med hörlurar lyssnar man på syntolkningen eller som nu via en app i mobilen. Jag är ingen flitig besökare men den här lösningen tilltalar mig mycket.

Appen jag testade idag heter MovieReading från företaget Universal Multimedia Access Srl. Det ser ut att vara ett italienskt företag om man tittar på app-beskrivningen på den svenska butiken om inte annat. Appen är gratis och konceptet är lika enkelt som genialt.

I appen finns 4 flikar i skärmens nederkant. Under den första fliken ”Mina filmer” hamnar de ljudspår för syntolkning man laddat ner under den andra fliken ”Marknad”. I Marknad-fliken ligger alla syntolkningsspår för tillgängliga filmer. Det är inte hela filmerna utan bara ljudspåret för syntolkningen. Den tredje fliken ”Meddelanden” innehåller just meddelanden om nytillkomna filmer och den fjärde och sista fliken ”Inställningar” där man behöver ändra land från USA till Sverige för att det ska fungera.

I biosallongen laddade jag ner filmen ”Jag Ser Dig” och nedladdningen gick fort och när nedladdningen var klar hamnade filmen mycket riktigt under fliken ”Mina filmer”. Klickar man på filmen får man upp valen att ”Se filmen”, ”Ta bort” eller ”Avbryt”.

När man valt att se filmen, använder appen telefonens mikrofon, den integrerade eller via headset för att lyssna på ljudet i biosallongen. Med hjälp av ljudet synkroniserar sig syntolkningen med filmens handling så att rätt sak spelas upp vid rätt tillfälle. Det kan till exempel låta:

”HOn småspringer bort längs vattenbrynet med korta steg, ihopkrupen i lång ljus blus”, ”ansiktet är rofyllt. sudding hemmavideo på Renna som barn. Hon är runt 7 med håret i toffsar. Människor dansar i en ring. Renna håller två vuxna i händerna.” Samtidigt som syntolken berättar vad som händer i hörlurarna, lyssnar man till filmens ljud i biosallongen och det blir väldigt bra förståelse för vad som händer. Särskilt i denna film där en del är tyst och en del minspel som annars kan vara svårt att ta del av.

I början hade jag lite problem att få appen att fungera. Jag fick först låna en biovärds telefon, men eftersom det var en Android-telefon så fungerade det självklart inte :) Jag laddade ner app och ljudspår på min egen telefon istället och då gick det bättre.

Jag upplevde att synkningen fungerade bra. Men trycker man på ”Se filmen” innan filmen börjat, sätter syntolkningen igång oavsett ljud i sallongen. I fönstret kunde man klicka på en knapp för att synka ljudet, men även innan filmen börjat angavs att ljudet var synkroniserat vilket det ju rimligtvis inte kunde vara. Så här hittade jag min första bug :) När filmen väl var igång flöt det dock på bra.

Enligt uppgift så ska den här appen kräva ett speciellt ljudspår, med någon sorts ”pilotton” i ljudspåret för att fungera. Jag blir direkt skeptisk då det innebär att producenterna måste lägga in detta ljudspår i filmerna som ska kunna syntolkas. Ekonomi och god vilja ska inte sättas på så hårda prov, då kommer det aldrig att fungera.

Men nu tycker jag tekniken börjar likna något som åtminstone skulle passa mig bättre om jag gick mer frekvent på bio. I dagsläget är det verkligen ett dåligt utb ud med några fåtal filmer med syntolkning. Lösningen med en fysisk utrustning man lånar på biografen är ingenting som tilltalar mig. Det kräver en speciell biograf, att utrustningen finns och en viss extra administration för att låna och återlämna utrustningen. Det kan kännas som en liten del, men skulle helt klart kunna få mig att avstå från syntolkning om man själv var lite sen, mycket folk eller vad som helst litet förhinder. Det ska vara lätt, snabbt och fungera bra.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Svensk Syn 2014

Bild: Spelare för talböcker med skanner Bild: Baum Supervario Ultra punktdisplay

Idag var det dags för den årliga mässan arrangerad av en rad leverantörer inom området synhjälpmedel. Jag håller mig ganska uppdaterad om vad som händer bland datortekniska hjälpmedel men det är alltid givande att gå dit och titta och träffa folk.

Inga stora nyheter tycker jag att jag hittade detta år. På första bilden visas en ny spelare för talböcker vilket i sig inte är nytt. Just denna spelare är utrustad med kamera och OCR-program så att man ska kunna ta ett foot av en text och få den uppläst. Det gick inte att prova den där och då i trängseln. Det får bli ett senare tillfälle i lugn och ro, men min tro är att det fortfarande inte är någon revolutionerande produkt. Svårigheten för gravt synnedsatta är fortfarande att ta ett bra kort, rakt, på rätt avstånd, med hela objektet med i bilden och med rätt ljusförhållanden. Det kan bli ganska mycket trixande och försök innan det blir bra och då finns snabbare och mer tillförlitliga lösningar. Denna skiljer sig inget från det som redan finns i dagens smarta telefoner. Det känns bara som ännu en spelare för talböcker med en massa extra funktioner som i värsta fall kommer fungera halvdant. Konceptet gör mig inte så het och produkten i sig får jag testa i lugn och ro senare.

Den andra bilden visar en helt vanlig punktdisplay med inmatningstangenter för punktskrift. Inte heller det någon nyhet och denna kunde inte mer än vad andra kan direkt. Denna var väldigt tunn och lätt, påtagligt lättare än befintliga. Den hade inbyggd ordbehandlare för anteckningar vilket inte någon nyhet heller. Den hade även möjlighet att kommunicera med upp till 4 blåtandsenheter samtidigt och möjlighet att växla mellan dem. Just 4 samtidiga enheter kanske man aldrig har behov av, men en eller två telefoner och kanske en dator är inte omöjligt att man behöver.

Det var väl de produkter som fick min uppmärksamhet lite idag. Jag kan säkert ha missat något i trängseln. I övrigt var det trevligt att träffa gamla kollegor och konkurrenter från tiden då man jobbade på företagssidan.

Som alltid när man ser nya grejer blir man lite återhållsam i glädjen. Man vet att det tar otroligt lång tid för nya produkter att komma in i vårt sortiment och att man får ligga i lite för att motivera nya produkter som helst inte ska putta ut befintliga. Denna nya punktdisplay kan jag känna att jag vill ha in för en mer ordentlig test så att vi får något alternativ till de som vill ha en display till sin iPhone.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from .

Apple iOS 8 är här!

Den årliga dagen D för alla Apple-fantaster har kommit och snart gått. Jag är en av alla miljoner som ikväll uppgraderat våra iPrylar till iOS 8 som bjöd på många stora förändringar. Som vanligt var trycket på Apples servrar hårt de första timmarna men kapaciteten måste vara enorm, för efter någon timmes försök lyckades vi starta uppgraderingen av tre prylar här hemma.

Familjedelning

En av de stora nyheter jag sett fram emot var familjedelning. Hittills har alla i familjen delat på ett Apple-konto till vilket mitt kontokort varit anslutet. Det har fungerat bra, inga stora köp av barnen olovandes Med nya familjedelningen kan alla ha sina egna Apple-konton med de fördelar det medför i form av egna kalendrar, adressböcker och bildströmmar men samtidigt möjlighet att dela det man vill med andra. Sedan kan man lägga till alla i sin familj med en person som ”samordnare”. När något av barnen
gör ett köp av appar, musik, film eller böcker, dyker en fråga upp hos samordnaren att godkänna eller avslå köpet. På så vis slipper man lämna ut lösenordet till det konto där ens kontokort är anslutet och riskera obehagliga överraskningar.

Men ikväll har jag läst på och provat en hel del och lite besviket konstaterar jag sakta att familjedelnin inte riktigt passar oss. Den stora fördelen med ett gemensamt konto är just bildströmen som framför allt vi vuxna använder. Alla bilder som tas med våra telefoner och surfplattor, läggs ut i bildströmmen och importeras automatiskt i familjens gemensamma mediadators fotoprogram för arkivering och sortering. Bildströmsbilder visas också som bildspel på vår AppleTV när den inte används. Med varsitt eget Apple-konto fungerar inte det lösningen längre. Alla enheter som vi fotograferar med måste manuellt synkas med datorns fotoprogram med jämna mellanrum för att få in bilderna.

En annan stor brist jag upptäckt med familjedelningen är att köp som görs inte registreras på samordnarens, dvs familjens huvudkonto, utan köpet registreras på det personliga konto där det gjorts. Så länge personen är med i familjedelningen blir även den personens köp tillgängliga via delning. Men köps musik, appa, böcker eller filmer, hamnar det inte i mediadatorns bibliotek där vi hittills samlat allt sådant för gemensamt bruk och backup och inte minst, för att göra tillgängligt för övriga mediautrustning i hemmet. Främst känns det här som en brist när det gäller musik och film. Inte heller lär det gå att importera i datorn manuellt då innehållet är köpt med ett annat Apple-konto än det som datorn använder.

Så just nu känns tankarna om att vi skulle kunna ha haft nytta av familjedelning ganska grusade och det ser ut som om vi får fortsätta ha ett gemensamt Apple-konto som huvudkonto för inköp, bilder, kalendrar och kontakter.

Handoff

En annan funktion jag tänker mig kunna ha lite nytta av är ”handoff”. Den går ut på att man kan påbörja en aktivitet på en enhet och slutföra den på en annan enhet. Sitter man och skriver ett mail eller dokument på telefonen eller surfplattan kan man lägga ifrån sig enheten och gå bort till datorn för att fortsätta arbetet där. Ringer telefonen eller om man behöver utföra ett telefonsamtal och telefonen ligger i ett annat rum, kan man använda sin dator eller surfplatta för att ringa eller besvara samtalet. På samma sätt ska det gå att sända SMS från exempelvis en iPad som normalt inte har stöd för det. Meddelandet skickas över till telefonen som i sin tur skickar det som SMS om inte Apples iMessage är tillgängligt.

Den här funktionen har jag bara lekt med som hastigast ikväll mellan en iPhone och en iPad, men störst glädje tror jag att jag kommer ha av det när den nya versionen av Mac OS X släpps vilken krävs för handoff-funktionen. Då får jag se om det bara är en cool funktion eller något man verkligen kan ha nytta av.

Buggar i tillgängligheten

Allt har inte gått att testa fullt ut då det finns gott om buggar som alltid i nya stora releaser. Många av dom är relaterade till tillgängligheten vilket får mig att tro att det inte funnits så värst många betatestare som jobbat just med detta. Det finns redan en gedigen lista med hittade buggar som rapporterats till Apple. De lär snart bli åtgärdade så vissa saker får man ge sig till tåls med att prova.

Sammanfattning

Mycket mer finns att säga om nyheterna i iOS 8, men som vanligt anser jag att det finns spaltmeter om det i andra bloggar och artiklar. Dessa är mina första intryck efter bara några timmars användning och mer kommer säkert upptäckas vart efter, men framför allt blir det att vänta på en första version där man fixar dom allvarligaste buggarna. Nu känns det mest som om jag var tvungen att uppgradera för att ha koll då detta är en stor del av mitt dagliga arbete.

Nu ser jag närmast fram emot släppet av iPhone 6 och 6+ för att se om det kan vara något och så klart Apple Watch i början på nästa år.

Andra bloggar om: , , , , ,

Apple event 2014

Bild: iPhone 6 & iPhone 6+

Ikväll var det så dags för Apples stora event, efterlängtat av många :) Den senaste tiden har det som vanligt cirkulerat rykten och bilder och som vanligt visade sig några vara sanna.

Nya iPhone-modeller var självklart. Det släpps två nya modeller, iPhone 6 och iPhone 6+. Det är många nyheter i dessa båda modeller och eftersom nätet nu kryllar av information om detta tänkte jag inte skriva så mycket om det. Den nya 64-bitars A8-processorn och de två nya skärmstorlekarna samt kamera med optisk bildstabilisering i plusmodellen är väl det viktigaste. Det kan bli mycket positivt för användare med synnedsättning att få en lite större skärm att arbeta på. Om tillgänglighetsalternativen för de med lättare synnedsättning blir bättre i iOS 8 så kan det bli ett stort lyft.

Bild: Apple Watch

Kvällens höjdpunkt var också Apple Watch. Det har spekulerats några år nu om och när Apple ska släppa en smart klocka och nu kom den alltså. Alla dess funktioner kan man läsa om på länken. Precis som befintliga liknande smarta klockor känns denna som en rolig leksak som man säkert kan hitta något nyttigt användningsområde med. En snabb överblick utan att ta upp telefonen är väl det mest självklara tillsammans med fitness-delen.

Den stora frågan för mig är nu om även denna klocka kommer vara bestyckad med skärmläsaren VoiceOver. Bland oss med synedsättning råder tvivel på det och man undrar hur det skulle fungera att sköta VoiceOver. Som jag ser det finns inget stort problem med det. Apple har sedan 2009 och iPhone 3GS haft VoiceOver med i alla sina produkter, till och med Apple TV och iPod Nano och som jag ser det finns inga tekniska problem att fortsätta med det i Apple Watch. Därtill vore det ett oroande steg om man inte gjorde även denna produkt tillgänglig.

Klockan lanseras i början på nästa år och tills motsatsen bevisas kommer jag ta det för självklart att även Apple Watch kommer vara tillgänglig för användare med synnedsättning.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Fortsätt läsa ”Apple event 2014”

Övergång till iOS 7

För snart ett år sedan lanserade Apple version 7 av operativsystemet iOS för sina mobila plattformar iPhone, iPad och iPod Touch. Det var många bra nyeter som jag välkomnade.

Men tyvärr kom besvikelsen ganska fort. Jag skrev ett inlägg i september 2013, 48 timmar med iOS 7 där jag beskrev ganska bra problematiken. Under året som gått har det släppts några uppdateringar för att rätta till fel och det har till slut även omvänt min negativa inställning till iOS 7, bara någon månad innan det är dags för iOS 8.

Året med iOS 7 på min arbetstelefon, en iPhone 4S har talat sitt tydliga språk. Jag har alltid valt min privata telefon, en iPhone 5 med iOS 6 när jag ska använda några appar och bara använt min arbetstelefon när jag varit tvungen. Problemen har varit många, med anslutning av punktdisplayer och trådlösa tangentbord och trögheten i iPhone 4S med VoiceOver igång vid inmatning av text har varit otroligt störande.

Men i dagarna började det bli ett problem på allvar att stanna kvar i iOS 6 i min privata telefon. 17 av mina installerade appar hade slutat utvecklas för iOS 6 och några av dom viktigaste krånglade dessutom otroligt mycket. När jag testkörde dom på min iOS 7-telefon fungerade dom perfekt. Apparna använder jag så mycket så en uppgradering till slut blev nödvändig.

Och igår gjorde jag det… Jag satt med fingret länge på uppgraderingsknappen med ångestkänslor i kroppen. Uppgraderade jag och det blev problem skulle jag aldrig kunna backa tillbaka. Det var egentligen det nära stundande släppet av iOS 8 som avgjorde.

Nu sitter jag bara och känner mig väldigt lycklig :) Allt fungerar perfekt. Dom krånglande apparna uppgraderade sig efter uppdateringen och fungerar nu perfekt vilket kommer underlätta bland annat loggningen av min träning. Felen som fanns när iOS 7 släpptes har naturligtvis arbetats bort och den seghet som förekommer i min iPhone 4S finns över huvud taget inte i min iPhone 5. Det är naturligtvis en mer kraftfull telefon. Det märks tydligt vid inmatning av text på pekskärmens tangentbord. På min gamla iPhone 4S blir det en liten fördröjning från det att jag lägger fingret på tangentbordet till dess att aktuell bokstav läses upp och man måste flytta fingret och skriva mycket långsamt för att det inte ska bli mycket fel.

På iPhone 5 finns inte alls den segheten och inmatningen av text kan jag nästan uppleva som snabbare och säkrare än i iOS 6.

Kalenderns månadsvy har man också rättat till under året så att vald dags möten visas i ett litet område under månadsvyn. På iPhone 4S blir detta område väldigt litet på grund av att telefonens skärm är mindre. Men på iPhone 5 blir det normalstort och rymmer ett par möten. Just nu önskar jag att jag uppgraderat min iPhone 5 i september förra året och istället låtit min iPhone 4S fortsätta köra iOS 6.

Nu väntar snart iOS 8 som även den bjuder på många nyheter när den presenterades i början på sommaren. Jag är inte med i betatestandet och har heller inte hört något om hur det går. Det enda man sagt är att det nu ska gå att installera tangentbord från tredjepart vilket kommer glädja dom som haft svårt att se det nuvarande allt för vita tangentbordet. Man kan också hoppas att Apple fått in tillräckligt med synpunkter för att själva stoppa in mer inställningar för människor med lättare synnedsättning.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Dags för ny videokamera

Jag älskar foto, men jag älskar nog video ännu mer. Det beror helt enkelt på att bilderna kompletteras med ljud och blir mer givande för mig. Men foto är oftast snabbast och enklast. Man plockar upp kameran, tar ett par bilder på något medan det känns som om en video kräver mer struktur. Och på sätt och vis är det väl så om man inte bara ska filma timme efter timme och ha ett hästjobb med redigeringen sedan.

Jag gick över till digital video någon gång runt 1999/2000 då jag köpte en Sony DCR PC100 med DV-band. Då fanns inga digitala videokameror med minneskort. Men med ena foten kvar i forntidens kassettband och andra i den digitala tiden, kändes det helt OK :)

Och genom åren har jag varit DV-banden trogen. Några kameror har det blivit under åren och ett 50-tal band står nu uppradade i en låda. Så värst många timmars video har det inte blivit med andra ord, men väldigt värdefulla timmar. Det är underbara sekvenser med barn som var små, bröllop, semestrar, turer med våra båtar. Barnen älskar fortfarande att sitta och bläddra runt bland videoklippen i datorn. På något vis är det fascinerande för den minsta att titta på film innan hon fanns. Det är nog svårt att förstå :)

Senast vi var tvungna att köpa ny videokamera var en Canon Legria HV40. Jag minns att jag då våndades över om jag inte borde lämna bandens värld och gå över till minneskort. En hel del bra kameror började dyka upp i privatsegmentet. Men alla gamla band vi redan spelat in skulle inte längre gå att spela upp ifrån. Nog för att allt fanns på datorn.

Men besvikelsen kom snart och jag ångrade mig. Den nya videokameran kunde ändå inte läsa de gamla banden på rätt sätt. Olika inställning av avläsningsdelen gjorde att bilden blev brusig och ljudet konstigt. Valet att fortsätta med DV-band kändes med ens meningslös.

Ett annat problem med bandkameror är att det är omständigt att få in det inspelade materialet i datorn. Bandet måste spelas i realtid medan det överförs och enklast är att överföra ett fullt band. Att överföra nyinspelade, korta scener är inte att tänka på. Då känns det som på den gamla goda tiden när datorerna hade spel på kassettband och man satt och spolade fram till ett visst varv där inläsningen av spelet kunde börja.

Det här har fått till följd att kameran använts mindre och mindre. Givetvis delvis till följd av smarta telefoner som är enkla och bra både att fotografera och filma med. Att fotografera med telefonen går väl ann, men att filma lite längre är helt hopplöst med ergonomin framför allt.

Så nu går vår knappt använda DV-kamera vidare till ny ägare och äntligen flyttar en mineskortskamera in. Valet föll på Canon HFG25 vilken kommer recenseras i eget inlägg.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from .

Ryobi R18I-0 minikompressor

Bild: Ryobi R18I-0 minikompressor

Jag har haft lite problem med pumpningen av mina cyklar. Det är ganska noga med att däcken pumpas till ett visst tryck och de pumpar som finns har mätare som jag själv inte kan avläsa. Så mitt sökande efter något alternativ började.

Med en kompis hjälp hittade vi ett antal små minikompressorer för pumpning av bland annat cyklar. Det fanns flera som hade automatisk avstängning vid ett visst inställt tryck och det tyckte jag kändes helt rätt.

Så idag for jag för att handla den som kändes mest tillförlitlig. Så långt som det gick att förstå av manualen och efter lite hjälp av en säljare via telefon, verkade det som om det skulle gå att trycka sig fram till rätt inställning genom att räkna tryck.

Det blev en Ryobi R18I-0 minikompressor, digital automatisk avstängning och batteridriven. Det sista kändes också som ett krav då den kan tas med ut till tävlingar och motionslopp. Kompressorn har lågtrycksslang för pumpning av typ badbollar och annat som kräver stor volym men inte så högt tryck. Högtrycksdelen klarar att pumpa upp till 10 bars tryck och det medföljer adaptrar för de vanligaste ventilerna för bollar, luftmadrasser, bil- och cykeldäck.

Jag hade visst besvär med att få adaptern för prestaventiler att passa. Det gick inte bara att trycka dit den utan man verkar behöva skruva den lite för att den ska sluta tätt. Därefter fungerade det mycket bra. Den pumpar däcket från 4 till 8 bar på en halv minut ungefär och slår ifrån vid uppnått tryck.

På det hela taget är jag nöjd. Att sköta den själv utan syn var inte riktigt så enkelt som jag hoppades. För varje tryckning ökar eller minskar man inställningen av tryck med 0,1 bar. Däremot verkar den inte reagera vid varje tryckning. Trycker jag 10 gånger för att öka 1 bar så kan den istället ha ökat med 0,8 bar. Jag har inte listat ut om man ska trycka långsammare för att den ska reagera på varje tryckning.

Bland de kompressorer vi hittade fanns det en utgången modell från Black&Decker som istället hade ett vridreglage för att ställa in automatisk avstängning. Det verkade som en bättre lösning för mig. Dock verkade den modellen vara svår att få tag på och ännu svårare att hitta någon säljare som kunde svara på om den fungerade just så för att den skulle bli lätt att sköta för mig.

Ändå är detta en bättre lösning här hemma än pumpen med analog mätare som mina kära familjemedlemmar antingen inte ser eller har svårt att tolka med sina dubbla skalor. Digitala siffror däremot går bra och det är lätt att få hjälp av nioåringen här för att ställa in rätt tryck.

Jag kan inte låta bli att tycka att världen hade varit väldigt mycket mer tillgänglig och rättvis om man bara kunde kompletterat sådana här apparater med bekräftande pip vid knapptryck eller syntetiskt tal som läser upp vad som står på displayen. Det är hårdvara som inte kostar många kronor och som säkert skulle vara till glädje för många fler än blinda.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .

Cykeltrainer Elite RealAxiom Wireless del II

Att köpa en cykel och trainer var verkligen lyckat och min räddning till träningsmöjligheter. Ändå har det blivit ganska mycket cykling utomhus den här våren.

Min uppfattning om min Elite Realaxiom cykeltrainer har inte ändrats speciellt mycket sedan jag skrev mitt lilla omdöme. Sedan jag fick fjärrkontrollen utbytt har en del saker fungerat bättre och att pulsen tappat anslutningen har inte varit något stort problem längre. Exakt varför vet jag inte. Jag har använt samma pulsband och programvaran Real i datorn har inte uppdaterats sedan 28/11/2013. Jag har bara flyttat lite på placeringen av USB-stickan som är själva mottagaren i datorn. Den har fått en högre och friare placering och åtminstone verkar det ha gjort susen. Den trådlösa standarden ANT ska fungera upp till 10 meter under goda förhållanden men cykeln har aldrig stått längre bort än 2 meter från datorn.

Programmet i datorn som styr hela trainern har som sagt inte uppdaterats under den tid jag haft trainern. Utvecklingen verkar ha stannat av på mjukvarufronten vilket är lite tråkigt och bekymrande. Förutom att användargränssnittet känns hemmasnickrat, menyer följer inte standard och programmet går inte alls att styra via tangentbordskommandon, så startar det väldigt långsamt och är ibland svårt att avsluta. Jag hade hoppats på att möjligheten att framför allt exportera till fler träningssidor och filformat.

Min stora besvikelse när jag började köra trainern var koppling till egen cykeldator. Det framgick av manualen att trainern kunde kopplas till egen cykeldator och det skulle lösa problemen med export för mig.

Men jag fick det inte att fungera. Min cykeldator hittade trainern när trainern var ställd i ”stand alone mode” men då får man också styra motståndet manuellt via fjärrkontrollen och inte möjlighet till automatiska träningsbanor styrda av datorn.

Jag gjorde en hel del tester med det där i vintras för att jag var så frustrerad men fick till slut ge upp och montera en separat kadens- och hastighetsmätare på cykeln och ta informationen in i cykeldatorn den vägen. Det gick givetvis men kändes som en onödig omväg.

Men nu plötsligt verkar det fungera! Jag fick av någon anledning för mig att försöka igen. Anledningen till det var att min fjärrkontroll jag fått i utbyte i vintras, inte var ihopparad med trainern så stand alone-läget fungerade inte. Det är förvisso ingenting jag använder men jag hade tråkigt med mitt skadade nyckelben och fick för mig att para ihop dem bara för att ha det gjort.

Då lade jag även upp en ny cykelprofil i min Garmin Edge 810 för trainern eftersom den gamla försvunnit då jag råkade nollställa enheten för några veckor sedan. I stand alone-läget hittade cykeldatorn trainern utan problem och allt fungerade.

Då fick jag plötsligt för mig att ansluta trainern till datorn, starta ett träningsprogram för att se vad som hände. Plötsligt fungerade allt som jag vill ha det. Datorn tar emot signaler från trainern och tvärt om och även min cykeldator tar emot information från trainern trots att den inte längre står i stand alone-läget.

Egentligen kan jag inte komma på någon teknisk anledning till varför den inte skulle kunna ta emot data samtidigt som trainern skickar data till datorn. Dator och trainer har förvisso dubbelriktad kommunikation och då skulle trainern rent teoretiskt kunna blockeras för andra enheter, särskilt om den andra enheten också vill ha dubbelriktad kommunikation.

Men min cykeldator behöver inte det vad jag förstår. Den ska bara lyssna och ta emot information om antalet varv hjulet snurrar och antalet varv pedalerna trampas runt och utifrån detta själv beräkna den fart och distans man tillryggalägger under en viss tid.

Jag kan för lite om ANT-protokollet för att kunna avgöra om det verkligen är så och varken från tillverkaren av trainern eller cykeldatorn får man några vettiga svar. Garmin svarar över huvud taget inte och Elite skyller på Garmin.

Men har jag nu fått det att fungera och det dessutom tänker fortsätta fungera så är allt frid och fröjd för min del. Det har inte varit något stort problem att använda en separat kadens- och hastighetsmätare förutom att det varit svårt att få den separata givarens värden att stämma överens med trainerns värden. Det har alltid missvisat på ca 5% åt ena eller andra hållet. Får både dator och cykeldator information från samma källa blir det naturligtvis helt rätt och det är det bästa.

Systemet känns ändå lite instabilt. Ibland när man trycker på fjärrkontrollen för att växla mellan dator- och stand alone-läge så fungerar det ibland normalt och dioderna blinkar och lyser som de ska på fjärrkontrollen och ibland fungerar det men dioderna indikerar fel. Det känns som om framför allt mjukvaran i datorn är den största boven i dramat men att även den trådlösa fjärrkontrollen inte är pålitlig till 100%. Och ibland när träningsprogrammet i datorn startat och alla symboler på skärmen visar att datorn har kontakt med trainer, fjärrkontroll och pulsmätare, indikerar ändå fjärrkontrollen att den ännu inte hittat någon dator. Datorn kan ibland indikera att den hittat pulsmätaren jag har runt bröstet, men när träningen väl startar visas ingen puls. Då är det bara att starta om dator och trainer igen.

Men ikväll har jag genomfört mitt första träningspass med cykeldatorn kopplad till trainern och siffrorna blev identiska med datorn. Men istället strular pulsmätaren. Den visar först normala värden under första hälften av träningspasset, men plötsligt börjar cykeldatorn indikera för låg puls och pulsen anges runt 80bpm vilket definitivt inte var fallet. Ett batteri som börjar bli dåligt eller så uppstod störningar, vem vet.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Resa till Vara

Bild: Stationshuset i Vara

Nu är jag på väg till Vara i södra Sverige för att hålla i en 2-dagars workshop om GPS-baserade orienteringshjälpmedel för människor med synnedsättning. Workshopen arrangeras av Forum Vision. Jag vet inte exakt vad syftet med workshopen är, kanske att utvärdera de olika GPS-baserade orienteringshjälpmedel som finns idag. Men jag skriver mer om det imorgon.

Nu rullar tåget söderut från Stockholm mot Vara i Västra Götaland. När jag kommer fram ska jag bli intervjuad av Radio Syn om kursen och mitt äventyr i Mot Alla Odds. Kul att intresset fortfarande finns även om det är en nedåtgående trend.

På tåget finns ytterligare 4 kollegor med som ska på samma kurs. Det är lite dubbelbottnat med resa. Trist att vara från familjen och träningsmöjligheterna men skönt att få lite miljöombyte och göra något annat. I mitt förra jobb reste jag mycket mer och saknar delar av det litegrann.

Vi kommer fram vid 13:30-tiden och sedan börjar programmet kl15.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

En actionkamera, Garmin VIRB Elite

Bild: Actionkamera Garmin Virb Elite Bild: Joakim Nömell med actionkamera Garmin Virb Elite monterad på cykelhjälm Bild: Ledarhund med actionkamera Garmin Virb Elite monterad på sele

För en tid sedan skaffade min kompis och pilot en en actionkamera av märket Garmin. Den lanserades tidigare under hösten 2013 och det är klart man blev sugen :) De tillfällen jag känt att jag velat filma händelser har väl inte varit så många men det händer men det skulle säkert bli fler om man hade en :)

Just Garmins actionkamera lockade lite extra. Elite-modellen har inbyggd GPS och lite andra sensorer och är även kompatibel med ANT-sensorer som puls, fart/takt, kraft och temperatursensor. Kameran samlar in alla tillgängliga data så länge den är på och sparar dem i separata filer. När man sedan filmat kan man lägga på dessa data i filmen vilket är väldigt coolt :) Då skulle man kunna se oss fara fram med cykel och samtidigt se exakt puls, fart, pedaltakt etc.

Vid besök på Sweden Bike Expo 2013 passade vi på att klämma på den i Garmins monter. Den gav ett väldigt kompakt, robust och tåligt intryck. NÄr vi pratade med en i montern påstods att kameran inte gav ifrån sig några akustiska signaler eller vibrationer alls varför jag inte skulle kunna sköta den. Det blev en liten besvikelse men vi litade inte riktigt på personalens kunskaper och bestämde att kolla själva på annat sätt senare.

När kompisen hade haft sin kamera i ca två veckor skrev han om sina första intryck av kameran. Det mesta av intresse står där och jag hade inte tänkt upprepa det utan skriver så här långt under på alla punkter. Viktigast var förstås att tillgängligheten ändå inte var så illa som man sa i montern där på mässan i höstas. Nu har Garmin även släppt en trådlös fjärrkontroll för att styra filmning och fotografering och detta kvitteras med pipsignaler. Så det blev avgörande för mig att till slut själv skaffa en.

Självklart vill jag göra lite häftiga och fartfyllda cykelvideos och jag har haft en önskan att kunna visa hur en ledarhund arbetar och med en actionkamera fäst på hunden eller hundens sele visa hur det ser ut ur hennes perspektiv. Sedan är det väl bara fantasin som sätter gränserna för vad man mer kan använda den till.

Den första riktiga provfilmningen blev nu idag när jag och MP cyklade. Med kameran fäst på MPs hjälm blev det en dryg timmes film som man kanske kan få ut något roligt ur. Jag har även monterat ett fäste på hundens sele för att testa om det fungerar.

Sedan ser jag mycket fram emot vårens många långa motionslopp. Kanske vill man inte filma så hemskt mycket men det blir väldigt enkelt att fotografera när som helst under körningen. Annars måste jag hålla på och fippla med telefonen vilket inte sker eftersom det är så omständigt.

Till kameran har jag beställt några extra fästen. Jag håller med Egge om att det är trist att det följer med så lite fästen med kameran. Det enda som följer med är klisterfästen för plana och konkava ytor. Jag har kompletterat med fäste för tjocka och tunna rör för att kunna fästa på cykelstyre och hundens sele, ett hjälmfäste och några extra länkar och vinklar. Det finns också en sele för att fästa kameran på axeln och ett fäste för att montera den på armen, handleden eller benet. Dessa två känns det som om jag kommer vilja ha framöver. Just montering på axeln skulle nog kunna passa ganska bra vid cykling.

Eventuella alster publiceras framöver.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Föredrag på föräldrarkurs

Idag var jag åter inbjuden till en föräldrarkurs för föräldrar till synskadade barn på Specialpedagogiska Skolmyndigheten – SPSM. Temat var ”modern teknik” och handlade om smartphones och surfplattor i kombination med datorer och deras tillgänglighet.

Den här sortens föreläsning har jag pysslat med några år nu så den känns ganska väl inövad. Föräldrarna hade många bra frågor vilket är väldigt roligt. Jag känner när jag gör sådant här, att jag gärna skulle göra det oftare och mer.

Nu ska jag och den student som följer mig idag åka tillbaka mot jobbet en stund innan dagen är slut.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Bibliotekets talbokssortiment direkt i mobilen med Legimus del III

Något försenad lanseras nu version 3 av läsprogrammet Legimus för mobiler och surfplattor. För ett år sedan lanserades version 1 och tanken var då att programmet skulle lanseras i 3 steg under sommaren och hösten.

Men nu är den äntligen här och det känns riktigt roligt! I appen har man tillgång till bibliotekets samtliga dryga 90000 talbokstitlar genom en enkel sökning på titel eller författare. Boken kan sedan läsas strömmande eller offline i ett enkelt gränssnitt.

För att kunna använda appen krävs att man har ett konto i Legimus vilket man bara kan få om man har någon form av läshinder så som synskada, dyslexi och liknande.

Det tog inte så lång tid att hitta de första buggarna trots att man tydligen betatestat programmet. Jag fick det att krascha ganska omgående så hårt att jag fick ta bort appen helt ur min mobil och ominstallera.

Men det fungerar så här långt och jag har sökt och letat lite för att se hur det fungerar. Jag tror att mitt läsande åter kan ta fart nu när det åter är ganska enkelt att hantera böcker i mobilen.

Andra bloggar om: , , , , ,

iTunes matchning äntligen i Sverige

I början av december lanserade Apple äntligen iTunes matchning i norden. Tjänsten har funnits i lite drygt 2 år i USA och ”musikindustrin” räcker kanske som svar på varför det dröjt så länge här.

Tjänsten går i korthet ut på att all ens musik i iTunes jämförs med Apples enorma utbud på drygt 26 miljoner låtar i deras musikbutik. De låtar som redan finns i butiken läggs till ens konto och de låtar som fortfarande saknas laddas upp till ens konto hos Apple. Sedan kan musiken strömmas eller laddas ner till valfri enhet utan att behöva lagras lokalt i exempelvis telefonen eller surfplattan.

I tjänsten ingår också möjlighet att uppgradera låtar med sämre kvalitet till 256kbit AAC-format utan DRM-skydd.

Det senare var det som lockade mig mest. När jag började rippa all vår musik 2009 anade jag vad framtiden skulle föra med sig, men inte i den utsträckning som blev. Jag rippade musiken i medelhög kvalitet och tänkte nog då mer på utrymme än kvalitet. Det där har stört mig ibland och jag skulle mycket väl kunnat få för mig att göra om projektet för att just få full kvalitet på musiken nu när jag vet hur vi använder tekniken.

CD-skivorna står sedan länge nere i källaren och CD-spelaren finns inte ens kvar. Allt finns på datorn och spelas upp på mediaspelare i hemmet.

Med iTunes Match kan jag nu successivt uppgradera musik i dålig kvalitet. Det är visserligen ett terapijobb men klart bättre än att göra om allt från början.

Så nu har jag haft tjänsten en dryg månad och hunnit både lära mig hur den fungerar, tycka om den och bli beroende av den. Avgiften ligger runt 240kr per år och väljer man att avsluta prenumerationen kan man inte längre spela upp musiken strömmande på ens Apple-enheter, men man får så klart behålla den uppgraderade, DRM-fria musiken.

Men allt är så klart inte perfekt. Det som ibland inte fungerar är att vissa låtar på ett album inte matchas trots att de finns i Apples musikbutik. Att ett helt album förutom 2–3 låtar matchas är störande. Jag tycker mig ha förstått att man använder ljudsignaturen i musikspåret för att matcha och för att det ska fungera får ens eget material inte vara i allt för låg kvalitet. Men riktigt så dåligt är inte mitt grundmaterial. Sedan har jag försökt ha ID3-taggarna perfekta, det vill säga den inbyggda informationen i låten om artist, album, låt, år, genre etc för att matchningen ska bli bra. Jag hittar heller inget speciellt system i vad den inte lyckas matcha. Det är både utländska och svenska band och våra bokstäver å, ä och ö verkar inte heller ha med saken att göra.

Jag läser som vanligt på internet att jag inte är ensam om problemet och det finns lite information på Apples och andra sidor om hur man kan försöka lösa det.

En sista stor fördel med tjänsten är att så länge man prenumererar har man en utmärkt backup av all sin musik.

Jag ska fortsätta laborera och se om det även går att få de omatchade spåren att kännas igen. I så fall är den tjänsten för mina behov helt perfekt. En vacker dröm, som dock lär förbli en dröm i min livstid, vore en liknande tjänst för filmer. Men jag vet, det är löjligt att ens önska sig. Och om det tog lite tid för musikindustrin att förstå den nya tiden, är det inte mycket mot filmindustrins motvilja att lära och anpassa sig.

Andra bloggar om: , , , , ,

Slagit sönder min telefon

Bild: iPhone 5

Idag på jobbet klantade jag mig och slog sönder min tjänstetelefon. Det är faktiskt första gången jag trashar en iPhone på 5 år och det känns inte roligt.

Det gick till på det klassiska sättet, telefonen glider ur fickan på tröjan när jag böjer mig fram och den landar med skärmen rakt nedåt i golvet.

Skärmen fick 4 vertikala streck och skärmen gick inte längre att peka på men annars fungerade allt som vanligt. Det gick att svara på samtal och ringa med röststyrningen och styra telefonen med tangentbord.

Så det var bara att göra en backup av telefonen och gå med valpögon till ekonomitjejen och försöka se söt ut :) Därefter åkte jag till LAN-Master som servar telefoner på 4 timmar.

När jag fick tillbaka telefonen var det bara att ansluta den i den bärbara datorn jag gjort backup i och allt lästes tillbaka på 5–6 minuter. Inställningar, bilder, meddelanden, kontouppgifter och allt landade på plats, allt utom appar och musik som krävde min dator hemma för att återställas. Väl hemma synkades allt och nu är allt i ordning.

Andra bloggar om: , ,

Ny dator, iMac 27

Dagarna före nyår beställde jag en ny dator för att låta vår gamla Mac Mini gå i pension och göra något annat istället. Då var beräknad leverans mellan den 10:e och 17:e januari och det är alltid jobbigt att vänta, både på tråkiga och roliga saker. Detta tillhör helt klart kategorin roliga saker :)

Apple har meddelat fortlöpande via SMS status på min beställning och jag förstod ganska snart att det skulle bli leverans mycket tidigare än planerat och idag kom äntligen leveransen.

Packa upp nya leksaker är väldigt roligt även om man blivit avtrubbad med åren och detta är ju mer en nyttopryl än leksak. Det som är absolut roligast med Apples prylar och som är helt unikt i datorvärlden, är att jag inte behöver någon som helst hjälp av seende för att komma igång och installera och konfigurera datorn.

När allt är monterat och på plats, vilket i praktiken bara är en kabel från tangentbordet, en strömkabel i väggen samt trådlös mus och styrplatta, är det bara att starta datorn, avvakta några minuter och sedan trycka en tangentkombination (kommando + F5) så startar den inbyggda skärmläsaren VoiceOver. Med hjälp av den kan jag sedan ta mig igenom hela konfigurationen med språk, tangentbord, nätverk, användarkonton etc helt på egen hand. Att få igång en Mac tar inte stort mer än 5 minuter innan skrivbordet visar sig och man kan börja köra. Klart imponerande!

Eftersom vi inte bytt dator på över 4 år, så blev steget i prestanda ganska stort. Från en 2-kärnig processor på dryga 2ghz, 2GB RAM som med tiden uppgraderats till 4GB och en hårddisk på ca 250GB, så blev det nu en 4-kärnig I7-processor på 3,5ghz, hela 32GB minne och 3TB hårddisk. 32GB minne ansåg jag var lätt överdrivet men man har en förmåga att växa i prestanda ganska fort och jag tyckte det skulle bli spännande att se skillnaden.

Och skillnad är det så klart, fattas bara! Jag gjorde ett första test med vårt enorma bildbibliotek, en datafil på över 280GB innehållande runt 70000 högupplösta bilder tagna från 1998 och framåt. På den gamla datorn tog det runt en minut att starta programmet och därefter var man tvungen att låta den stå en stund och arbeta innan det gick att använda programmet. Sedan flöt det förvisso på ganska bra om än lite hackigt när man bläddrade för fort. Men det var inte så konstigt i en så gigantisk databas. Snarare märkligt att det över huvud taget fungerade :)

Trots att jag nu provade köra bildbiblioteket från en äldre extern USB-disk, fanns inte längre någon starttid att prata om och inte heller behövde programmet arbeta, utan var direkt klart att använda och någon hackighet när man bläddrar kan vi inte längre upptäcka. Snart ska bildfilen kopieras till den lokala hårddisken och då lär det gå ännu fortare.

Sedan återstår det stora testet med videoredigering. Det gick faktiskt inte på den gamla datorn mot slutet. Drog man videoklipp till tidslinjen så fick man vänta och hoppas att programmet inte kraschade och det var för segt för att arbeta med. Här lär det gå betydligt fortare.

Att starta iTunes med all vår musik, film och podcaster är liksom inga konstigheter och när man växlar mellan dessa två gigantiska program märker man ingenting. Tidigare stannade datorn upp och behövde tänka en stund.

Så visst är det en fröjd att arbeta med en kraftig dator och denna kommer hålla en god stund :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,