Zwift får mer liv i ny uppdatering

Idag släpptes en ny, efterlängtad uppdatering av Zwift. Det var över en månad sedan sist och jag började längta efter lite nyheter.

Här om dagen började det komma bilder från den nya sträckningen i London och det nya schemat för juni antydde också att det skulle bli en hel del mer tid i London än vanligt. Jag som inte ser miljön kan inte redogöra för vilka nya gator som lades till idag.

Men något som gläder mig otroligt, är att man börjat införa åskådare längs banorna och även fotgängare. Som Zwift själva uttrycker det:

We’ve also done some work to the course to make it feel a little less post-apocalyptic by adding spectators and pedestrians to the London sidewalks.

Det är något jag önskat väldigt länge och skickat in som förbättringsförslag. Mina förslag har mest handlat om ljudbilden och idag kom det. Nu kan man höra människor heja och prata på olika platser längs Londons gator.

Något jag stör mig på är att man lagt till kanske 2–3 olika typer av ljudpålägg. Det gör att man hör samma röster, lösryckta fraser och heja-ramsor om och om igen oavsett vart man befinner sig. Det är säkert något bara jag tänker på som är så oerhört beroende av ljudet. Samtidigt är det här bara en början och jag hoppas att det ska utvecklas ytterligare.

Som seende måste det givetvis också vara viktigt med allt runt omkring. Att cykla i ett öde London är inte så verklighetstroget.

Vidare har man lagt till en ny rutt i den virtuella världen Watopia. Den kallas ”Three Sisters” och är en rutt som sträcker sig över alla dom tre stigningarna, totalt dryga 800 höjdmeter. Den kommer jag premiäråka så snart Watopia står på schemat och den tror jag kan bli tuff. Men en bra träning.

Men jag vill ha mer… Jag vill ha en bra ljudbild till löparmodulen och jag vill ha en modul för rodd, något man antydde kunde komma som nästa sport i Zwift. Ser verkligen fram emot kommande uppdateringar.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Halvvättern 2017

Bild: Joakim Nömell vid tandemcykel i stadsparken i motala inför Halvvättern 2017

Igår lastade jag och ”MP” tandemcykeln i bilen och for mot Motala för ännu en upplaga av Halvvättern. Framme i Motala hämtade vi ut våra nummerlappar och åt middag innan vi avslutade kvällen med att se till att allt var i ordning för morgondagen.

Väckarklocka 06:30, grötfrukost och sedan rullade vi ner mot starten. Redan vid 8-tiden var det 15 grader och sol ute men med en del sydliga vindar.

Första dryga 3 milen ner till Borghamn rullade vi med en klunga i ganska lugnt tempo. Det skulle inte bli några världsrekord i den farten, men det kändes skönt att få igång kroppen. Vid Borghamn hoppade vi över första depån och tog genast itu med stigningen upp för Omberg. Den är ganska jobbig men vi låg i vänsterled och skapade nytt personligt rekord även om det är svårt för oss där i trängseln. Klungan vi kört med spreds för vinden, dom flesta tror jag hamnade bakom oss.

Väl uppe får vi vår första punktering. Lite dålig asfalt men inte så väldigt skumpigt så jag blev lite störd. Men det var bara att stanna i vägkanten och byta slang. Där såg vi vår möjlighet att slå förra årets tid krympa. Sedan rullade vi vidare med bara ca 5 bars tryck, det var vad vi orkade handpumpa i just då.

Ner för Omberg är skojigare än upp. Vi tog det ändå lite försiktigt på grund av kvaliteten på vägen och trycket i däcket. Väl ute på landsvägen igen mot vårt första stopp i Ödeshög kom motvinden. Vi hade också tappat vår klunga och det blev glest mellan cyklisterna. I Ödeshög mötte ”MP”s föräldrar oss. Vi var över 20 minuter försenade så stoppet blev kort. En pratstund, kaffe, solbulle, en halv banan och saltgurka innan vi rullade vidare.

När vi rullade ut på vägen kom en klunga farande som vi anslöt på för att få lite sällskap. Vi hade motvind en stund till innan vi bytte riktning igen in på en trevlig, kurvig väg. Där lämnade vi sällskapet bakom oss och rullade ensamma en stund tills vi åter hör ljudet av rop och carbonhjul bakom oss och en klunga från Ride Of Hope passerar. Dom verkar hålla ett bra tempo runt 40km/h, så vi ökar farten och lägger oss bakom dom. Där ligger vi i lugn och ro fram till vattendepån vid Boet. Både jag och ”MP” behöver fylla våra vattenflaskor men klungan visar inga tecken på att göra uppehåll. Det finns inget val, vi behöver vatten. Vi inser att ens det kortaste stoppet kommer bli svårt att ta igen och det känns surt att man alltid tappar bra klungor när man äntligen hittat en.

Vårt stopp vid Boet blir ca 30 sekunder, den tid det tar att fylla två vattenflaskor innan vi rullar vidare. Vi sätter upp farten och även om förhoppningarna är små, så är målet att hinna ikapp vårt sällskap igen.

Vi får en svans efter oss på ett tiotal cyklister och farten är hög, oftast mellan 45–50km/h. Vägen är bra och lagom kuperad och ingen motvind. Även om vi jobbar ganska hårt känns det bra och roligt.

Plötsligt säger ”MP” att vi är ikapp klungan och vi kan sänka farten till runt 40km/h igen. Vi klarade det och jag är förvånad över hur lätt och bra det kändes. Jag känner mig stark idag fortfarande efter över 90km och ”MP” har även han ett fruktansvärt bra tryck i benen. När vi ökar farten går det undan och det är som musik i högprofilhjulen.

I Rök efter dryga 10 mil gör klungan ett stopp och vi gör detsamma. Vi fyller vatten och tar en halv banan till, vaksamma på om vår klunga ger sig av. Men dom tar ett längre stopp och vi bestämmer efter någon minut att rulla vidare. Vi hinner upp en annan grupp cyklister som vi ligger med en god stund tills vi hör det välbekanta ljudet bakom oss igen. Där kommer samma klunga och passerar oss.

Det är en speciell känsla som jag älskar. Det blir som en kick i kroppen. Den där stunden när en stor och bra klunga passerat och vi vinklar ut vänster, växlar upp och farten stiger. Cyklisterna vi legat bakom ropar uppmuntrande när vi kör förbi och åter ansluter bakom Ride Of Hope. Nu är det bara ca 40km kvar till mål!

Farten är fortsatt hög fram till Skänninge efter dryga 120km. Där kör vi bara rakt igenom och farten sjunker genom staden. När vi kommer ut på landsvägen igen får vi en massiv motvind och farten sjunker i hela klungan, men vi hänger fortfarande med.

Vi viker av och får medvind igen på en ganska rolig, krokig väg men med dålig asfalt. Jag vet att våra däck utsätts för högre påfrestningar vid sådant underlag och jag håller tummarna för att vi inte ska få en ny punktering. Med ca 10km kvar till Motala blir det tyngre igen. Motvind och svagt uppför och kraft i benen som inte är outtömlig. Men vi trampar ur det sista och de sista 10km känns långa. GPSen visar att det är 13km kvar vilket visar sig stämma bättre än skyltningen.

När vi rullar in i Motala känner jag det typiska genomslaget i bakhjulet när vi åker över ojämnheter och farthinder. Vi har punka igen… Men vi rullar vidare och farten har ändå sjunkit nu när vi är inne i Motala. När vi kör över farthinder reser jag mig upp och lutar mig framåt över ”MP” för att minska belastningen på bakhjulet och det hjälper.

På målrakan släpper vi klungan dom sista hundra metrarna och rullar försiktigt i mål. En minut till och vi hade inte haft tillräckligt med luft för att kunna fortsätta. Och att byta slang eller gå i mål när man är så nära hade inte varit speciellt roligt.

Vår officiella sluttid blev 4:58, 2 minuter sämre än förra året. Däremot hade vi i år en rulltid på 4:28, över 8 minuter bättre än förra året. I år hade vi dessutom längre stopp på grund av punktering. Det innebär att vi rullade ungefär 34km/h utan att slita särskilt hårt förutom vissa sträckor med stark motvind.

Pulsen var också ungefär som förra året. Däremot lämnade jag wattmätaren hemma i år men det tycker jag inte är lika intressant under motionslopp där man rullar och glider med klungor långa sträckor.

Sammantaget kände vi oss väldigt stolta och nöjda när vi intog mat i Stadsparken i Motala. Ett lätt duggregn började falla och vinden var ganska sval.

Nu rullar vi hem mot Stockholm igen. Jag återkommer om en knapp vecka för att ta itu med den långa Vätternrundan. Precis just nu undrar jag varför jag gör det, men jag vet hur det kommer kännas igen när jag åter har musiken av carbonhjul, rasslande växlar och glada människor omkring mig.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from .

Svenska Zwift-gänget har designat egna kläder del II

Den svenska gruppen av Zwift-cyklister tog tidigare i vår fram en egen design av cykelkläder. tanken var både att ha ett virtuellt kit för det datorbaserade träningsprogrammet och att även kunna beställa ett riktigt kit cykelkläder.

Nu kom kläderna jag beställde, lagom inför Halvvättern på söndag. Det ska bli kul att få köra i dom nya kläderna även om åsikterna tycks vara blandade huruvida dom är coola eller inte. Just nu kör jag gärna med reklam för Zwift.

Vad tycker ni? :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Roslagsvåren 2017

Idag var det så dags för Roslagsvåren. Jag och min pilot ”MP”, Patrick och Thomas hade planerat att köra ihop.

Vädret var kanon med sol och måttliga, men lite svala vindar. Vi konstaterade direkt att det definitivt gick att köra barbent men behöll långa ärmar då det kändå kändes lite svalt.

Idag var vi på plats i ovanligt god tid och det kändes skönt. Normalt sätt hatar jag att stå och vänta och frysa, men idag var det bara lugnt och trevligt att vara där. Vi kvitterade ut våra nummerlappar och fixade ihop cykeln i lugn och ro och hälsade på bekanta.

Starterna började kl09:30 och vi ställde oss ihop med ett gäng som skulle köra ca 32klm/h. Vår egen plan var att ta det lugnt eftersom det var första långa rundan för oss alla. Ändå kände jag mig pigg och fräsch efter all inomhusträning.

När vi rullade iväg kom det här lyckoruset över att åter vara ute på vägarna i solsken och varmt väder. Däck mot asfalt och rasslande växlar bakom, framför och bredvid. Glatt prat och varningsrop för dåligt underlag eller trafik.

Samtidigt blir starten en chock i kroppen. Andningen ökar och pulsen stiger och jag undrar hur i hela friden jag ska orka när det känns ”såhär” efter bara ett par kilometer. Låren skriker i första backarna. Men ganska snart kommer kroppen in i flytet. Pulsen stabiliserar sig och värmen kommer ut i benmusklerna och andningen stabiliseras och istället känner jag mig stark.

Klungan som vi uppfattade skulle hålla en snittfart på 32km/h håller en betydligt högre fart. Cykeldatorn visar mil efter mil ett snitt på 35km/h. Det går rasande fort men ändå känns det lätt att hänga med. Min pilot ”MP” berättar efter målgång att det kändes obehagligt att ligga i klungan som körde ganska ryckigt. Tappade fart i uppförsbackarna så vi behövde bromsa även där och stack iväg över krönet så att vi behövde jaga ikapp. Även jag var lite spänd när vi låg i högra ledet med cyklister utanför oss. För oss är det bättre att ligga i ytterled så att vi lätt kan vika ut om det sker snabba inbromsningar framför oss. Nog för att vi har bra bromsförmåga men det är ändå något sämre bromsverkan med karbonfälgarna jämfröt med aluminiumfälgar. Jag kunde känna hur min pilot tog det försiktigt och jag försökte känna noga efter i pedalerna för att inte ta i för mycket i fel tillfälle.

Men allt gick bra fram till strax före 6 mil. Då kände jag hur vi började få genomslag i bakhjulet och jag förstod att det var nära punktering. Den dåliga vägen är inte bra för någon cyklist men ännu sämre för tandem och den dubbla vikten. På 6-milsdepån stannade vi för att fylla på med luft i hjulet och lite energi och kaffe. Jag övervägde att byta bakslang på en gång medan vi ändå fanns i en depå men mina teamkamrater röstade på att luftpåfyllning borde räcka.

Vi kom någon mil innan vi körde över ett gruskorn och då var det slutgiltigt farväl med trycket i bakdäcket. Det var bara att stanna och byta slang. Det har man ju börjat få lite flyt på så det innebar inga stora problem. Vi hade sådan tur att det bara 300 meter längre fram stod en flaggvakt utrustad med en riktig pump. När vi var klara rullade vi fram till honom och fick fullt tryck i bakdäcket igen och kunde rulla vidare. Det kändes bra eftersom det inte är bra att rulla med för lågt tryck på mina fina favorithjul.

Vid 8 mil stannade vi vid nästa depå för kort vattenpåfyllning och en bulle. Där stod flera bekanta, vland annat Peter. Depåerna är väldigt trevliga och kul stämning i. Men det blev ett ganska kort stopp innan vi jagade vidare med bara 5 mil kvar till mål.

Nästa strecka är en av mina favoriter. Rialavägen. Den är kuperad men med små uppförs- och nedförsbackar och kurvig. Det är väl variationen jag gillar, att det inte bara är mil efter mil lång, rak landsväg. Man får utmana sina explosiva muskler lite för att direkt efter bli belönad med en skön nedförsbacke.

Jag satt där och njöt och sa just till min pilot att det var en underbar väg, när vi fick stanna för att kaos utbröt framför oss. Nu såhär bara kort tid efteråt är det svårt att minnas. Vi bromsade in och stannade för att en mötande bil framför oss stannat för den klungan vi hade framför oss. Minst en cyklist rasade i tiket, men nu så här efteråt förstår jag det som att det bara var en vejningsvurpa och ingen kom till skada. Det gick inte heller särskilt fort.

Kort senare, precis när vi stannat, hörs en duns, ett skrapande otäckt ljud, en motorcykelmotor som stannade och ett hjul som snurrade tills det stannade. Sedan kom bensinlukten.

En motrcykel hade kört in i den stillastående bilen och välte på vägen mitt bland alla cyklister som tursamt nog inte blev träffade. Motorcykelns passagerare hamnade på vägen och hade gjort sig illa.

Det som hände sedan kändes väldigt proffsigt och som om allt gick rätt till. Föraren av bilen var samlad och ringde efter hjälp, andra hjälpte motorcykelpassageraren och flera andra, cyklister och motorcyklister gav sig iväg åt båda håll för att stoppa upp bilar och cyklister så att ingen skulle råka fara in i olycksplatsen. en läkare kom tursamt nog i en klunga cyklister. Kort sagt kändes allt under kontroll och passageraren verkade inte vara illa skadad, var i vart fall lugn och vaken.

Vi blev stående vid olyckan en stund eftersom en i teamet agerade trafikvakt, men när ambulanshelikopter närmade sig rullade vi vidare då vi inte kunde göra mer på plats. Självklart kändes det jobbigt att sådant ska behöva händaoch den underbara känslan hade fått sig en kalldusch.

Vid 10-milsdepån serverades korv och då var det bara tre mil kvar hem. Vid 12 mil stannade vi i den berömda ”godisdepån” för att både tanka energi inför sista slutspurten och ta en sväng ut i nturen till närmaste buske för några av oss.

Sedan rullade vi vidare. Den sista 1,5 milen gick snabbt och bra och med 6km kvar började jag och ”MP” trycka lite trots motvinden. Vi fick en klunga framför oss som det tog lite tid att komma förbi på den smala vägen, men sen var det raka rör och det sista benen kunde bjuda på in i mål.

Att rulla förbi målbågen för sluttiden är alltid lika skönt. Pipen när systemet registrerar att man passerat och man kan trycka på stopp på cykeldatorn. Man rullar fram och får sin medalj, ställer av cykeln och hämtar kaffe och korv, . Idag blev vi kvar onormalt länge på grund av det fina vädret, men till slut lastade vi cykeln och rullade hemåt.

Som vanligt att fantastiskt arrangemang av Fredrikshof. Trevlig bana, trevliga funktionärer och ett fantastiskt väder var veställt. Ca 700 cyklister lär ha ställt upp idag.

Hela teamet var nöjda och lite överraskade över vårt tempo som var det högsta någonsin även om tiden blev sämre på grund av något långa depåstopp och framför allt olyckan. Ändå var det ingen som var i närheten av att vara utpumpad vid målgång och vi minnes alla tillbaka på dom första motionsloppen vi deltog i för 5 år sedan, när det tog dagar att repa sig. Visst känner man sig lite mör i benen, lite värk i ryggslut, nacke och rumpa, men ingenting som ens liknar det som var då man började som cyklist på allvar.

Nu laddar vi för Halvvättern och Vätternrundan i juni. :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from Upplands Väsby, Stockholm County, Sweden.

Anmäld till Roslagsvåren 2017

Idag anmälde jag mig och min pilot ”MP” till Roslagsvåren 2017 som går nu på söndag. Det är ett av Stockholms trevliga mitonslopp. 134km med start och mål i Upplands Väsby. Loppet går på söndag och vi ser ut att få behagligt väder, varmt och lite molnigt.

Det blir årets första motionslopp. Dom tidigare loppen som vi brukar köra, Skandisloppet och SMACK-rundan blev inte av i år.

Vi har bara hunnit med ett utepass i år, så målet blir en första, trevlig långrunda med gott sällskap av trevliga cyklister och funktionärer.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

KfS Kungsholmen runt

Då har jag genomfört mitt första motionslopp i löpning. Eller mitt andra om man ska räkna med Väsby Duathlon 2015, men det var ändå inte riktigt samma sak.

Idag kom det vackra vädret tillbaka. Solen sken och vinden var måttlig men lite kallt i skuggan. Men vårsolen värmde ordentligt så det blev halvlånga tights och tunn kortärmad T-shirt. Det skulle visa sig sen att det hade gått lika bra med korta tights och T-shirt utan långa ärmar.

Starten gick i Rålambshovsparken på Kungsholmen. Det var tjockt med folk och en kul stämning. Jag hade kanske inte trott att det skulle vara så populärt. Jag funderade över lite hur det skulle gå att springa med ledsggare i trängseln, särskilt i början innan leden glesnat ut.

Vår start gick 11:05. Det gick mycket riktigt trögt i början och det gällde att vara lite försiktig för att inte råka trampa någon på hälarna. Vi och ett litet gäng till vek ur trängseln och sprang en bit på sidan av vilket underlättade. Ändå hände det ett par gånger att jag törnade i framförvarande. Det känns som att det lika ofta berodde på mig som ibland har en tendens att hålla ett halvt steg före min ledsagare för att jag är så taggad, som andra som vinglar och tränger sig in snävt framför.

Men allt gick bra och även om det var många runt omkring glesnade det snart och när vi kom ner längs Karlbergskanalen var det inga problem längre. Det här är en strecka jag sprungit många gånger vid det här laget och tycker riktigt mycket om.

Springa är så skönt. Man kommer snabbt in i det och huvudet rensas snabbt på allt annat och det är bara fokus på känslan i kroppen. Andningen som första kilometern stiger men sen stabiliserar sig och detsamma med pulsen. Idag kände jag mig stark och pigg och ingen tendens till värk i benhinnor som kan vara mitt enda problem vid löpning.

Vi hoppade över första vätskedepån efter drygt 3km och fortsatte. När vi var uppe vid Kristineberg hade vi inte alls lika många runt oss och när vi gjorde ett kort stopp vid nästa depå för en flaska vatten tappade vi det gäng vi sprang med och efter det hade vi bara enstaka löpare omkring oss.

Sista kilometrarna in mot mål gick bra även dom. När vi kom in i Rålambshovsparken på nytt för upplopp hade jag mycket kraft kvar och då kändes det som att det får bli en halvmara nästa år.

Tiden blev den planerade, med trängsel i starten och ett kort depåstopp sprang vi in på 1:01. Jag kan bara konstatera att det här var helt klart lika roligt som motionslopp på cykel. Motion över huvud taget genererar så otroligt många positiva ämnen i kroppen så att jag känner mig nästan hög efteråt. :)

Det här motionsloppet kommer jag definitivt komma tillbaka till.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from .

Zwift för Apple TV beta

Idag bjöds jag in till betatest av Zwift för Apple TV. Det kändes stort och roligt. När Zwift för iOS släpptes i början av december nådde man otroligt många fler användare. Då krävdes inte längre en kraftfull gaming-dator med bra grafikkort och hög prestanda för att köra Zwift med en bra upplevelse. Nu räckte det med en iPad eller iPhone.

Sedan har nästa steg varit Zwift för TVOS och nu är det alltså dags för betatest för en begränsad skara användare. Det kräver en Apple TV 4 där man kan installera appar och det kräver sensorer med Bluetooth eller en brygga från ANT+ till Bluetooth.

Så jag gick och hämtade dotterns 46-tumspanel och vår Apple TV och monterade i träningshörnan. :) Det blir en ganska mäktig lösning för den som har nytta av stor och bra bild. I och med att Zwift kommer till Apple TV gör man det ännu enklare om man redan har en Apple TV och en storbildsskärm.

Nu är det första betaversionen jag kört ikväll, men allt gick förvånansvärt bra.

Min första förhoppning att gränssnittet skulle vara tillgängligt med skärmläsaren VoiceOver uppfylldes inte. Jag blev inte så förvånad i ett så supergrafiskt interface och en marknad som inte tänker tillgänglighet. Men jag tänkte ändå att chansen fanns i och med Apple TV’s enkla gränssnitt och att det borde gå att kombinera grafik med VoiceOver-funktionalitet. Så jag fick ta hjälp med att para sensorer och välja bana, sedan var det bara att börja trampa.

Känslan i trainern var lite konstig. Det gavs inga större utslag mellan platt och uppför på samma sätt som anslutet till dator. Men efter att vi kopplat isär och ihop sensorerna några gånger gav trainern ändå tydligt utslag i backarna.

Bilden, som jag själv inte är alls beroende av var tydligen bra och grafiken flöt på utan problem. Jag hade valt att slutföra veckans mission på 41km tempo vilket kanske var lite modigt i en betaversion, men allt flöt på bra och jag gick i mål och aktiviteten sparades och överfördes utan problem till Strava.

Jag blev svettig den här gången också även om jag inte var nöjd med min prestation idag, men det var knappast Zwifts eller Apple TVs fel. :)

Hur jag själv kommer göra i framtiden vet jag inte. På vissa områden är jag lite gammalmodig. Jag vill ha en dator vars filer jag har full kontroll över, möjlighet till tangentbord där jag kan ta skärmfoton och skicka glada tillrop till andra cyklister i närheten. Dessutom finns möjligheten på datorn att samtidigt lyssna på musik i samma hörlurar som Zwifts ljud.

Men upplägget med en Apple TV och en stor skärm är väldigt enkelt. Jag kommer köra det nu ett antal pass för att se hur det fungerar.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Första utepasset 2017

Idag bestämde jag och ”MP” för att ta årets första utepass på tandem tillsammans. Senast cykeln rullade var under Velothon Stockholm 2016. Punkteringen vi drog på oss då var inte lagad, nummerlapparna satt kvar och till och med vattenflaskorna med gammalt vatten satt kvar på ramen. Just när cykeln såg ut så kändes det tråkigt, men när allt sådant var ordnat och kedjan rengjord och oljad igen, slangen i bakhjulet utbytt och trycket åter uppe så steg lusten lite.

Idag var det lite svalare än igår med nordliga, kalla vindar men i solen var det skönt.

Vi bestämde oss för ”Segersängsrundan motsols” som är en trevlig, varierande runda på ca 55km. Det fick bli en lagom utmaning för dagen.

Efter timmar och tusentals kilometers inomhusträning kom känslan av cykling ”på riktigt” snabbt tillbaka. Hjulen mot vägbanan, fartvinden och klicket av växlar. Vid en hembygdsgård efter ca 20km tog vi en kaffe i lä i solen och det var underbart. Andra cyklister rullade in för att göra det samma och allt var som vanligt, bara en ny säsong. :)

När vi rullade vidare hemåt igen fick vi vinden emot oss och det blev faktiskt lite kallt om benen och det kändes som om det inte gick så fort. När vi kom hem och sumerade passet slutade snittfarten ändå på dryga 31km/h utan att vi var helt slut.

Det kändes skönt och var roligt. Det är numera helt OK för mig att slita ensam inomhus med mina Zwift-kompisar online, men lite utomhuscykling då och då livar upp tillvaron.

Nu i maj kör vi 1 av 3 planerade motionslopp följt av både Halvvättern och Vätternrundan i juni. Sedan blir det till att träna upp sig inför höstens upplaga av Sthlm Bike och Velothon Stockholm för att försöka göra det ännu bättre än förra året.

Andra bloggar om: , , , , ,

Svenska Zwift-gänget har designat egna kläder

Den svenska Zwift-communityn har växt sig stor på kort tid och är väldigt aktiv vad gäller både gruppcyklingar och race online. Både gruppcyklingarna och racen är väldigt populära även internationellt.

Nu har några i gruppen designat egna kläder både till avatarerna online och på riktiga kläder från Trimtex. Kläderna kommer gå att beställa under en period av några veckor och idag är sista dagen att beställa för den här gången.

Jag som alltid är ute i god tid la min beställning. Det här bara måste man ju ha. Kläderna levereras lagom till Halvvättern.

Nu hoppas jag bara storlekarna passar då man inte kunnat prova och inte heller kommer kunna byta om något blir fel. Men jag har haft Trimtex kläder många år och hoppas på att storlekarna är dom samma. Annars blir det ytterligare en anledning att plocka bort några kilon, vilket ändå är ett måste.

Så, nu är det bara att vänta. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Zwift GPS, följ cyklister i realtid på Zwift

I dagarna publicerades sidan zwiftgps.com där Zwift-användare i realtid kan följa sina vänner på Zwift på en karta. Man loggar bara in med sitt unika Zwift ID och ser då de man valt att följa i realtid cykla i någon av de virtuella världarna Watopia, London eller Richmond.

För egen del kommer jag inte ha så stor nytta av funktionen, annat än att jag älskar tekniken och människor som skapar sådana lösningar. Men tjänsten är väldigt praktisk vid race exempelvis då man kan hålla koll på sina vänner även om dom försvinner ur skärmbilden på datorn.

Jag tycker det är rätt kul att be någon ”syntolka”, dvs sitta bredvid och berätta att ”nu har du Kalle framför dig och Åke är på väg ikapp” och liknande.

Just nu kan man bara se dom man som sagt valt att följa. För att det ska fungera ännu bättre vore det bra om man kunde se alla som är anslutna till samma event även om man inte följer dem. På så vis kan man se alla cyklister vid tävling eller gruppcyklingar utan att aktivt gå in och följa precis alla.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Inget bancykel-SM 2017

Förra året var det premiär för paracyklister i grenen bancykel i Sverige. I klassen tandem var vi tre team där jag körde in som segrare. Jag hade bara övat på bana en gång tidigare och körde för första gången med en ny pilot mot landets bästa team, så det kändes riktigt bra. Då körde vi grenen 1000 meter med stillastående start.

I år blir det inget bancykel-SM för mig och tyvärr inte heller för klassen tandem. Det senare känns lite bra för mitt ego för då skulle jag inte kunna vara där och försvara min titel. :)

För mig föll det på att min pilot från förra året är bortrest på semester och att leta en ny pilot som både var inkörd på velodrom och tandem på velodrom kändes ogörligt. När det dessutom är SM kör jag för att vinna och inte för att bara vara där.

Så vinterns satsning kom minst sagt av sig lite. Jag ska inte säga att jag inte blev besviken när man satsat hårt och det bara mynnar ut i ingenting.

Nu blir det till att hämta nya krafter för utesäsongen.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Trainercykeln får service del III

Dags för ny service av min inomhuscykel igen. Det var ett år sedan sist.

Det som hände nu var att bakre växelvajern gick av. Det visade sig att den trasat sönder sig inne i reglaget så det blev till att byta hela växelreglaget. Så det blev en lite dyrare historia än enbart ett vajerbyte. Fascinerande nog behövde kedja och kassett inte bytas trots att dom snurrat över 8000km det senaste året.

Så nu är det bara att köra vidare. Hoppas på en tidig och fin vår så att man kan ge sig ut åtminstone lite på vägarna i år.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from .

Anmäld till Halvvättern 2017

Nu är jag anmäld även till Halvvättern 2017 som går den 11:e juni i Motala. Jag kör även i år med Mattias ”MP” Pålsson. Vi körde tillsammans förra året och gjorde då bra ifrån oss genom att köra på 4 timmar och 56 minuter. Vi var väldigt nöjda med det resultatet med tanke på att vi som tandemteam nästan hela tiden får ligga själva och väldigt sällan ha draghjälp av klungor. Dessutom tog vår energi slut ett par mil från mål förra året.

Men i år blir det bättre träning och målet är givetvis att slå den tiden även om det som vanligt framför allt beror på väder och framför allt vind och turen att få hänga med någon eller några klungor.

Man vill alltid pressa sig lite hela tiden och göra bättre och bättre ifrån sig, men en trevlig tur med glada cyklister och vackert väder är självklart viktigast. Vättern-loppen är bland dom roligare då det är så många cyklister så att man sällan ligger ensam.

Nu är det bara att träna på och hoppas våren kommer tidigt så att vi får lite uteträning tillsammans.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Anmäld till Vätternrundan 2017

Nu är jag anmäld till Vätternrundan 2017. Det blir i så fall mitt femte varv runt sjön. Jag kör med Thomas även i år men ingen annan i vårt lilla gäng hänger med denna gång.

Så nu hoppas jag på vackert väder även denna gång.

Målet för denna gång har vi inte enats om ännu. Förra året körde vi på 9 timmar och dryga 30 minuter och jag själv skulle vilja göra ett försök att pressa ner det under 9 timmar. Det förutsätter givetvis att vi båda hinner med den mängd träning som krävs och att väder, framför allt vind är gynnsamma och att vi hittar stora klungor att köra med större delen av tiden. För som det hittills varit har vi kört mycket själva och tidvis spontant hängt med klungor som vi ofta tappat för att dom varit för starka eller långsamma.

Men det får ge sig med träningsmöjligheterna under våren och resten under själva loppet. Börjar se fram emot lite utomhuscykling även om jag helt och hållet ändrat inställning till inomhusträningen och nu lärt mig uppskatta den till 100%. Riktigt sus från hjulen mot vägbanan, vinden, dofterna och andra cyklister är dock svårslaget.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Tänk vad lite hår kan ställa till med

Bild: Garmin Vector-pedaler i kartong
Bild: Garmin Vector-pedaler i kartong

Under den den senaste tävlingen hände plötsligt något märkligt. Min effekt jag presterade sjönk plötsligt och jag förmådde 25% mindre än vanligt. Det gick så dåligt att jag som brukar hålla mig bland dom 20 bästa i B-gruppen, hamnade långt bak i C-gruppen och medlemmar i mitt team undrade vad som hände. Det gjorde jag också. Det kändes verkligen inte perfekt i kroppen, men så dåligt borde det inte ha varit.

Eftersom jag är så van att förlita mig på tekniken som dessutom visat sig vara väldigt stabil, började jag felsöka. Jag bytte batteri och kalibrerade om effektmätaren flera gånger, men ingen förbättring. Jag började tro att något hänt i kroppen.

Efter några dagars funderande monterade jag av mina effektpedaler för att montera dom på nytt. Då upptäckte jag en stor mängd av mitt eget hår som snurrat in sig i pedalspindlarna. När jag började repa upp hårstrå efter hårstrå, visade det sig vara en rätt stor mängd.

När allt var bortplockat monterade och kalibrerade jag pedalerna på nytt och vips började jag känna igen mig igen. Nu har jag inte skruvat isär pedalerna helt för att se om det trängt in ytterligare smuts i pedalen som påverkar effekten, men det får bli ett senare projekt.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Det fanns ingenting att ge

Ikväll deltog jag i SZR Race Series andra deltävling online på Zwift. Jag väljer att inte ens sätta en rubrik som antyder att det var en tävling för jag kunde lika gärna ha brutit och fått ”DNF”, det hade kanske varit snyggare. Nu valde jag ändå att rulla i mål.

Redan uppvärmningen på 18km i lugnt tempo kändes konstig. Ungefär 160 watt i medeleffekt och svetten började lacka. Även om jag har som målsättning att köra lugnt under uppvärmningen med några korta rus för att få upp pulsen, har jag inte lyckats hamna under 200 watt i medeleffekt dom senaste månaderna tror jag. Men nu blev jag förvånad när jag såg resultatet.

När starten gick hängde jag nog med i början. Låg puls, bra andning och OK tryck i benen och en plats i något jag tror var andra tätklungan. Men det varade inte många kilometer. Det var inte bara det att jag började bli trött, jag tog helt slut.

Vad som hände vet jag inte. När min fru refererade min effekt, trodde jag först det var fel på effektmätaren. Men jag provade i några backar och några växlar jag vet att jag brukar klara lätt, men det gick inte. Jag förstod snart att det var mig det var fel på.

Jag insåg att det liksom inte var någon idé. Åkare i C-gruppen började köra om mig och jag hade tappat min klunga för länge sen och hur jag än försökte och ville, gick det inte att trycka mer. Det var bara att lägga av och låta benen gå runt.

Vad som hände vet jag inte. Ca 195 watt i medeleffekt var så uselt och konstigt att jag inte ens vet hur jag ska tolka resultatet. Ingen påtaglig förkylning eller feber. Bara trött i kroppen och svag. Så säkert är jag inte helt frisk på något vis. Samtidigt kan säkert näringsintaget ha spelat roll. Igår skulle jag ha deltagit i en sen tävling kl21. När jag kom hem från jobbet vid 17-tiden stöp jag i säng och var borta 2 timmar och det blev således ingen riktig middag. Idag blev det en slarvig lunch och grötintaget idag ett par timmar innan kvällens tävling var nog försent för att göra någon nytta för dagens prestationer.

Nu är ju dessa tävlingar bara på lek så det är ingen skada skedd, men det var nästan lite kusligt hur orkeslös man kan bli bara helt plötsligt och tappa över 50 watt i medeleffekt. Visst, första milen försökte jag hålla upp effekten, men när jag gav upp och rullade dom sista 2 milen försökte jag inte ens få upp effekten, rädd att göra ont värre.

Så nu är det bara att bita ihop, vila och ladda om. Jag ska köra några försiktiga rundor resten av veckan och helgen mest för att låta hjärtat öka takten lite, men det blir inga tunga pass förrän det här känns bättre. Ny tävling nästa onsdag.

Här är aktiviteten på Strava:

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Träningsplanering 2017

Träningsåret börjar stenhårt. Zwift inledde året med en marknadsföringskampanj där man dessa två första veckor lottar ut ett antal trainers från olika tillverkare och allt man behöver göra är att delta i något event i form av en gruppcykling eller race varje dag för att vara med i utlottningen. Självklart taggar jag till på vinstchans även om jag aldrig vunnit något i hela mitt liv. :)

Förra året blev det omkring 8100km på cykel, roddmaskin och löpband. I år har jag ökat det målet till 10000km. Av dom blir merparten även i år inomhusträning. Det motsvarar en plan på 5 pass i veckan a 40km per pass. Hitills har jag klarat av 391km vilket gör att jag ligger lite före planeringen och Zwifts marknadsföringskampanj har nog bidragit till att kilometrarna flugit iväg.

Det börjar bli dags att planera vilka motionslopp och tävlingar jag ska delta i ute på dom riktiga vägarna i år. Paracykel Cup 2017 är inte presenterad ännu, men sägs bli ungefär samma antalet deltävlingar som förra året då det var 7st. Jag inledde samtal med en ny pilot tidigare i höstas och i så fall planerar jag att delta i åtminstone några av dessa deltävlingar. Det är en kostnadsfråga då det blir långt och dyrt att resa om jag ska delta i alla med resa, kost & logi och startavgifter för mig och min pilot. Så privatekonomin medger bara dom viktigase tävlingarna.

Sedan är det som alltid en fråga om att ha någon tillräckligt duktig pilot att köra med. Jag initierade ett samarbete tidigare i höst som vi får se vart det leder när vi kan börja rulla våra första provrundor framåt vårkanten.

Motionsloppen blir säkert desamma som tidigare år där åtminstone Halvvättern och Vätternrundan är spikad. I övrigt får väder och intresserade piloter avgöra vilka av dom andra traditionella loppen vi kör, så som Skandisloppet, Roslagsloppen, Sthlm Bike och Velothon Stockholm.

Men jag tror mitt huvudsakliga år kommer ske i den virtuella, digitala världen. Och året har verkligen dragit igång stenhårt på ett roligt sätt och jag ser fram emot säsongen.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Julaftonsträning

Kan man börja julaftonen på ett bättre sätt än ett hårt träningspass? I dessa dagar stämmer verkligen inte kredit och debit på kalorikontot och det gör träningen ännu viktigare.

Idag gick det bra. 30km kuperad bana på drygt 48 minuter med en genomsnittseffekt på 250 watt. Det kändes lika bra i kroppen som i samvetet även om jag nu snart ska träffa släkten och inta en lite för stor mängd mat. :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.