Författare: Joakim

Citybanan visar Stockholm Odenplan

Idag visades den nya pendeltågsstationen Stockholm Odenplan upp, som är en del av den nya Citybanan. Sträckan som består av två nya stationer invigs om ett knappt år.

Jag har besökt bygget av Citybanan vid två tillfällen. Första gången var 2013 då man visade tunnelbygget under Södermalm. Andra gången besökte jag bygget av den nya stationen för pendeltåg under Stockholms Centralstation. Båda gångerna var bygget i ett tidigt stadie där det mest var grus och sprängsten och inte mycket känsla av att det skulle vara färdigt 4 år senare. Nu när vi besöker Stockholm Odenplan är det i princip en färdig pendeltågsstation.

Besökarna köar i långa led över torget vid Odenplan, men kön ringlar sig snabbt framåt. Efter ca 15 minuter träder vi in genom ingången och färden nedåt börjar. Man hamnar först på ett mellanplan där man också kan ta sig till tunnelbanans gröna linje. Biljettspärrarna finns inte på plats ännu, men man förstår var dom ska finnas. Färden fortsätter ned för ännu en lång rulltrappa och så är vi på perrongen. Hissarna är ännu inte installerade men alla rulltrappor är igång.

Även perrongen känns färdig. Jag slås av ljudnivån. Även om vi är många människor där, ekar det inte som på äldre stationer.

Dom nya stationerna ska vara utrustade med så kallade perrongväggar som gör att man inte längre kommer åt spåren. Glasdörrar kommer att öppnas när ett tåg stannat. På ena spåret står ett tåg och glasdörrarna öppnas och stängs och då för att demonstrera.

Dessa perrongväggar är faktiskt det som gör mig mest lycklig och imponnerad. Annars är det för mig bara en ny perrong, vilken som helst. tystare, fräschare men annars ingen skillnad. Men just dom nya väggarna gör mig faktiskt direkt lycklig. Här kommer man kunna känna sig helt trygg i framtiden.

Framför varje glasdörr i väggen finns markeringar i golvet som gör det lätt för människor med synnedästtning att känna var dörrarna finns med den vita käppen och det går också att följa glasväggen med handen utan minsta rädsla för risken att ramla ner på spåret längre.

annars går vi över en perrong vilken som helst och i andra änden finns nya rulltrappor som bär upp mot en ny biljetthall och utgång på Vanadisvägen och besöket är över. Utanför bjuds vi besökare på kaffe och kanelbullar innan vi inleder promenaden för att åka hem.

Invigningen av den nya citybanan kommer innebära att stationen Karlberg läggs ner. För mig innebär det längre väg att gå för att nå pendeltåget från min nuvarandre arbetsplats. Det kommer också innebära att jag behöver åka hiss med min ledarhund eftersom rulltrapporna är långa och några vanliga trappor finns inte. det är bara att hoppas att hissarna kommer vara snabba som utlovat, fräscha och får vara fungerande, för annars blir det jobbigt att ta sig ner.

Men i övrigt kommer de nya stationerna innebära en enorm lättnad och trygghet för oss med synnedästtning som åker pendletåg.

Nu ser jag fram emot en visning av den nya perrongen vid centralstationen.

[tags]Stockholm, Citybanan, Pendeltåg, Odenplan, Stockholms Central[/tags]

Velothon Stockholm 2016

Årets sista motionslopp och den huvudsakliga avslutningen på utesäsongen idag och det blev verkligen en bra avslutning.

Klockan ringde 05:00 och jag flög ur sängen och kände mig ganska utvilad. En stadig grötfrukost och ombyte. Allt var framlagt och klart. Just dom här tidiga morgnarna kommer jag inte sakna.

Jag och ”MP” möttes straxt efter kl06 och tog halv sjutåget in mot stan. Givetvis var det en massa cyklister men också en hel del ”vanligt” folk på tåget. Fascinerande och jag undrar vart alla ska så tidigt en söndagsmorgon?

Vi klev av vid Karlberg och rullade den korta vägen ner i Rålambshovsparken. Det var fantastiskt väder och trots att det redan snart är mitten av september var det bara lite rysigt att stå stilla i vinden. Men det skulle snart bli varmare både av solen och att vi cyklade.

Ett litet missförstånd gjorde att vi missade vår lilla grupp och dessutom hamnade längst bak i fel startgrupp. När vi såg det gäng vi planerat att köra med rulla iväg och vi fortfarande stod långt bak i stockningen som uppstod allt mer, förstod vi att det skulle bli tufft att jobba ikapp.

Första sträckan genom stan gick ner i Södertunneln via Skanstull. Där gick det ganska långsamt innan farten släpptes fri. Färden gick ner genom Sickla, Älta, Bollmora och Haninge ut mot Årsta Havsbad. Vi körde på ganska bra och hade svårt att hitta några som höll samma fart som vi. Vi låg lite för långt bak bland dom som valt att köra lite långsammare så det tog sin lilla tid att hitta rätt klungor att köra med.

Ett kort depåstopp vid Årsta Havsbad för påfyllning av vatten. Det var nog det kortaste depåstoppet någonsin tror jag. :)

Sedan gick det vidare ner mot Nynäshamn och det flöt på bra. Vi låg mycket ensamma i motvinden och med det som utgångspunkt var det helt OK.

Någon knapp mil före Nynäshamn hann vi upp en ordentligt stor klunga. Vi gled in i den och kunde äntligen njuta och vila med bibehållen hög fart. Jag är fortfarande fascinerad och älskar känslan att susa fram i 40km/h utan att behöva ta i annat än korta stunder. Uppförsbackarna in mot Nynäshamn som annars är så sega och jobbiga gick i rasande fart och jag upplevde dom knappt som motlut.

I Nynäshamn var det gott om människor som hejade på, precis som förra året. Där fanns en depå som vi hoppade över. Vi hade gott om vatten och energi. Vi trodde fortfarande att vår grupp låg framför oss och ville jaga ifatt dom. Med facit i hand så stod dom nog i den depån när vi susade förbi. Men vi hade bra flyt och det kändes bra att vända hemåt så varför stanna? :)

Efter Nynäshamn kommer flera mil med ganska kuperade vägar. Klungan vi kört med in mot Nynäshamn upplöstes till viss del kändes det som och vi tappade tätgruppen vid något tillfälle. Så vi var åter ensamma annat än sporadiska grupper.

Men avsnittet från Nynäshamn till Haninge gick ändå över förväntan. Det var i någon enstaka backe som det tog stopp.

När vi körde genom Västerhaninge och Handen var det nedräkning. Min och ”MPs” familj stod i en rondell och skrek på oss så det ekade i hela Handen, sånt är fantastiskt när det börjar kännas lite tungt.

Här hade vi också börjat få lite andra problem. Jag började känna antydan till gungningar när vi trampade som det lätt kan bli med lite för lite luft i hjulen. Över fartguppen genom Handen Blev det uppenbart att vi behövde stanna. I Lenna tog vi ett stopp längs vägkanten och fyllde på bakhjulet i hopp om att slippa byta slang.

Genom Skogås, Trångsund, Farsta och Älvsjö kändes det i benen att det snart var mål men luften i hjulet gick ur allt fortare. I en kurva kändes det som om däcket skulle kränga av så då fick vi stanna igen och pumpa mer. Men över Liljeholmsbron var det lika illa igen men vi rullade på. Broskarvarna gjorde ont i själen.

Upp över Västerbron kändes det helt OK. Som ”MP” sa, vi körde om fler än vad vi blev omkörda och då är det bra. :) Västerbron kändes inte så tung men det kändes inget vidare att fräsa på nu med bara ett par bars tryck i bakhjulet.

Dom sista hundra metrarna in tillbaka i Rålambshovsparken, ett litet ärevarv och sedan genom målbågen kändes riktigt skönt. Jag pratade lite med en bekant, vi fick våra medaljer, hämtade soppa och bröd och letade upp en ledig plats på gräsmattan i parken. Där fick benen vika sig och soppan var gudomligt god och välbehövlig.

Thomas och Patrick anslöt en kvart senare och kort där efter Rickard. Vi satt som alltid en stund och summerade loppet och njöt av att få vila en stund.

Jag och ”MP” reste oss på knaggliga ben och tog oss trötta men nöjda till pendeltåget för att åka hem.

Vår måltid blev 4 timmar och 49 minuter. Det ger en snittfart på dryga 32km/h. Utan våra korta depåstopp och något längre servicestopp, blev den genomsnittliga rullhastigheten 33,5km/h och det är vi grymt nöjda med.

Effekten under sådana här lopp blir väldigt låg eftersom man rullar långa stunder. Det hade varit roligt att se genomsnittet annars.

Evenemanget får också gott betyg. För vår del var trafiken inga problem. Alla avstängningar verkar ha fungerat bra. Mycket polis ute som hjälpte funktionärerna att hålla ordning på alla sura bilister. En ambulanshelikopter flög över oss i trakten av Grödby söder om Västerhaninge och vi fick sedan berättat om en olycka som såg riktigt otäck ut. Vi såg också en ligga ner i början av loppet.

Depåerna fungerade grymt bra och i år fanns både kaffe och bullar vilket var en klar förbättring jämfört med förra året. Inte för att vi hann ta något kaffe men det luktade gott. :) Funktionärerna i depåerna var glada och trevliga och hjälpte effektivt till med påfyllning av flaskor och serverade bullar.

I mål bjöds som sagt på soppa och bröd, även det en uppgradering från förra året då man inte fick någon mat vid målgång. Kort sagt ett fantastiskt bra lopp.

Nu är det ett par dagars vila på programmet innan inomhusträningen fortsätter.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Velothon Stockholm, Träning, Motionslopp[/tags]

Snart löparmodul i Zwift

För ungefär två månader sedan började man förstå att det är en löparmodul på väg till Zwift. Grundaren av Zwift började lägga ut aktiviteter och foton på Strava.

Nu har det visats på mässan Eurobike i Tyskland och då kan det inte vara långt borta. Precis som Zwift förändrade min träning i grunden vad gäller cykling, så kommer det göra det samma vad gäller löpningen.

Principen blir en iPhone, iPad eller dator och en trådlös stegräknare på ena skon som sänder stegen till enheten Zwift körs på. Stegtakten kommer göra att avataren rör sig framåt i samma takt.

Just nu är det ganska jobbigt att vänta. :)

[tags]Löpning, Träning, Zwift[/tags]

Sthlm Bike 2016

Efter en tid med kyla och höstkänsla i augusti och senast igår ösregn hela dagen, kändes det bra att vakna till en väderleksprognos som lovade sol och klarblå himmel och temperaturer över 20°. Klockan ringde 05:00 imorse och 05:45 lastade vi cyklar på ”MP’s” bil och for mot Älvsjö för att möta upp våra kompisar. Det var lite ruggigt innan solen började värma så där tidigt på morgonen.

Straxt före halv sju rullade vi från Älvsjö in mot Stockholm och Kungliga slottet och redan då kändes temperaturen behaglig. Jag körde i korta ben och armvärmare. Vi nådde starten vid slottet ca 10 i sju och det var bara att ställa sig i den främre delen av startfållan. Jag träffade ett annat tandemteam och vi såg även ett par handcyklister.

Vi hade inte direkt lagt upp någon strategi annat än att försöka hålla ihop. En i vårt gäng på 5 cyklister var dock ordentligt förkyld och borde kanske stannat i sängen.

Starten gick och vi rullade ner på Strandvägen och ut mot Djurgården. Jag och min pilot Thomas följda av ”MP” hamnade snabbt långt före och vi hade bestämt att återsamlas i första depån vid Stora Skuggan. Det gick undan och vi måste ha legat bland dom 10–15 första och kroppen kändes stark. Jag blev lite sugen på att försöka hålla oss nära ledningen, men vi hade bestämt att försöka hålla ihop. I första depån blev det kaffe och där blev vi också stående en stund medan vi inväntade övriga två och lät dom hämta andan och fika lite innan vi rullade vidare. Nu hade jag släppt tanken på att komma in bland dom första. Men vädret var kanon och det gjorde verkligen ingenting. Sthlm Bike är ingen tävling utan ett motionslopp även om jag tävlar med allt och alla och främst mig själv. :)

I höjd med Norrtull passerade vi ett lömskt ställe med en trottoarkant mitt i en högfartssträcka. Vi fick genomslagspunktering och blev stående vid vägkanten en stund för att byta slang. Patrick i vår grupp fick även äran att hjälpa en tjej som råkade ut för samma sak medan vi stod där. Så det blev en liten punkafest i liten skala. Klart irriterande. :)

Vi rullade vidare utan missöden och nu lämnade vi dom två bakom oss som på grund av sjukdom inte orkade hålla vårt tempo. Envis som synden kämpade sjuklingen ändå vidare. :)

Resten av sträckan gick utan problem och en bilfri Sveavägen är alltid lika fascinerande. Det är då man nästan blir lite radikal miljöpartist och önskar att all biltrafik inom tullarna förbjöds. På Norrmälarstrand gick det fort och vi ligger i skrivandets stund på plats 1 på sträckans topplista. Vägarna över söder och tillbaka mot Kungsträdgården flöt på bra men där sjunker farten när det blir mer korsningar.

Vi nådde Kungsträdgården och intog frukost i solen. De övriga 2 i vår grupp kom inte så långt efter när vi fortfarande stod i frukostkön.

Rent tekniskt var turen inget sensationellt även om jag fick många personliga rekord på delsträckor, så kallade segment och som sagt även lyckades hamna på topplistan på ett av dom. Totala rullhastigheten blev ändå bara 28,8km/h. Det jag är mest nöjd med är att min medeleffekt hamnade på 203 watt och jag vet inte om jag haft en medeleffekt över 200 watt någonsin under ett motionslopp. Jag hade kunnat prestera ännu mer om vi bestämt oss för det och den känslan är väldigt trevlig. Ett bra kvitto på att man utvecklas sakta men säkert. Jag blir nyfiken på att se hur det sett ut om vi verkligen gått in för att komma in bland dom första. Punkteringen hade ändå förstört den möjligheten där det gick åt ca 10 minuter.

Så sammanfattningen av dagen; kanonväder och ett fantastiskt motionslopp. Det känns otroligt att kunna cykla såhär i vår huvudstad en gång om året och att så många hade anmält sig. Mina pendlande kompisar som cyklar i stan varje dag tycker väl jag är lite knäpp, men för mig som uteslutande cyklar på långsträckta landsvägar tycker det är jättehäftigt att få cykla i en nästan bilfri huvudstad på dom gatorna man i vanliga fall går och trängs med andra. Jag älskar stämningen, alla dofterna, alla ljuden av olika hjul mot vägbanan, glatt prat och klickande växlar. Jag får ett lyckorus i kroppen som är svårt att beskriva. Mina intryck är nog ganska annorlunda jämfört med andras.

Nu är utesäsongen snart slut. Nästa helg kör jag och mina kompisar det lika häftiga Velothon Stockholm på 155km. Några träningsturer ute blir det säkert om september och oktober fortsätter vara fina månader, men annars är det dags att ladda inför nästa säsong med tävlingar och motionslopp. Och Sthlm Bike kommer jag att köra igen och kan verkligen varmt rekommendera. Det är lagom långt för dom allra flesta och väldigt trevligt med sin avslutande rejäla frukost utomhus mitt i vår storstad.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Stockholm, Träning, Sthlm Bike[/tags]

Upphandling av Stockholms Syncentral del II

Under våren gick anbudstiden ut för upphandling av Stockholms Syncentral och sedan dess har allt bara varit en tyst väntan. Det har varit sekretessbelagt vilka och hurmånga anbud som inkommit och alla vi som berörs ville givetvis veta hur det ska bli.

Igår tog Hälso- och Sjukvårdsnämnden i Stockholms Läns Landsting beslutet om tilldelning och idag blev det offentligt. Vår nya ägare blir Sodexo som också var den enda anbudsgivaren.

Nu när vi vet vem det blir kanske vi inte blir så mycket klokare kring hur framtiden ska se ut. Men vi vet nu helt säkert att det blir och vem det blir.

Det som händer nu verkar vara att vår nuvarande arbetsgivare ska komma och presentera hur övergången ska gå till, allt om semestrar och avtal. Därefter ska den nya leverantören komma och presentera sig.

Jag har redan fått flera frågor om hur jag tror det kommer bli för oss anställda och för våra klienter, men jag tänker inte spekulera i det eftersom jag inte har den ringaste aning. Men det är klart att både anställda och klienter undrar. Vad gäller själva utförandet finns ingenting som tyder på att det skulle bli sämre. Antalet besök ökar från 22000 till 28000 per år vilket är en ganska stor ökning vilket är bra för våra besökare.

Nu ser vi nog alla fram emot kommande informationsmöten då just information är det man törstar efter mest just nu.

[tags]Arbete, Stockholms Läns Landsting, SLL, Syncentral, Sodexo[/tags]

Zwift snart för iPhone & iPad

Snart kommer Zwift även bli tillgängligt för iPad och iPhone. Som man kan se på Youtube-klippet nedan är appen redan i en pre beta-version och beräknas komma i publik beta i september. Hittills har plattformen för online social cykling inomhus funnits för PC och Mac och krävt ganska kraftfulla datorer för att kunna hantera grafiken. Det känns som en naturlig fortsättning för Zwift och kommer göra det enklare på många sätt för fler att kunna börja använda programmet för sin inomhusträning.

Inför sådana här stora förändringar är jag personligen mest orolig för tillgängligheten. Jag behöver hjälp idag med att starta och avsluta mina aktiviteter i Zwift och skulle givetvis vilja ha möjligheten att vara helt självgående. Annars så stiger kanske inte pulsen för mig när det gäller just detta. Som min situation är nu är jag helt nöjd med att köra det på dator. Men skulle datorn gå sönder kanske jag inte skulle lägga ut dom pengarna för en dyr gaming-dator utan istället gå över på surfplatta eller smartphone. Och givetvis hoppas jag att man lyssnat på lilla mig och kanske någon annan där ute i världen som önskar att man inte glömmer bort tillgängligheten.

Mest av allt längtar jag ändå efter en löparmodul i Zwift och i nästa steg även en modul för inomhusrodd vilket inte är allt för långsökt. Kanske är denna release då löparmodulen äntligen kommer?!

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]

Löparpremiär utomhus 2016

Intressant med utomhuspremiär i slutet av augusti, men det har bara blivit så. Det har varit mycket fokus på cyklingen under vårens tävlingssäsong och jag har inte tjatat på mina ledsagare om att springa utomhus. Inomhusträningen har fungerat så bra för mig så jag tror till och med att jag råkat bli lite bekväm på den fronten.

Det är egentligen inte svårt att planera med någon annan. Man ska bara bestämma tid och plats och löparväskan ska packas och tas med. Om man av någon anledning skulle tappat lusten just det tillfället och hoppa över träningen, drabbar det plötsligt någon annan som planerat och förberett för den gemensamma träningen. Det är helt enkelt enklare att göra det själv och hemma.

Jag förstår nu på ett kanske lite annat sätt varför jag haft så svårt att hitta piloter till min träning inom cyklingen. Det logistiska måste vara näst intill perfekt och dessutom känslomässigt stämma just den dagen för att det inte ska upplevas som något extra besvär. Har man bara sig själv att tänka på är det helt annorlunda.

Insikten känns lite konstig, men ändå skön på något vis. Sedan är det ju synd att det fortfarande är svårt att hitta piloter till tävlingstillfällena men det är kanske enklare att jobba vidare på just det.

Men visst är det något visst med att både cykla och springa på riktigt utomhus som lite krydda på den rätt statiska inomhusträningen. Känns riktig mark under fötterna. Ibland asfalt, ibland grus, möta andra löpare, riktig vind och känna riktiga dofter från staden.

Idag blev det ett tidigt pass före jobbet redan kl07. Perfekt temperatur och redan många pendlare och morgonpigga människor ute på sin träningsrunda. Ett ganska lugnt tempo och puls och andning kändes bra. Ikväll känns det i benen att det var lite andra muskler som fick jobba och jag kommer helt säkert ha en helvetisk träningsvärk imorgon. Dels springer man på ett annat sätt på ett mer dynamiskt underlag än ett löpband. Man kompenserar för små gropar, kanter och riktningsbyten. Dessutom, när man inte ser exakt hur underlaget är, får kanske det jag kallar för ”balansmusklerna” jobba lite mer.

Men det kändes skönt och blir säkert fler turer. Springa kan man ju göra långt fram på hösten innan det blir för kallt.

[tags]Löpning, Löpband, Träning, Stockholm, Kungsholmen[/tags]

Ett bra återhämtningspass

Bild: Cykelbild från Zwift

Några i familjen har dragits med en jobbig förkylning flera veckor nu, men det verkade som om jag skulle klara mig. Och kanske hade jag gjort det också om jag inte samtidigt börjat jobba efter semestern och träffade fler sjuklingar. För i tisdags var det kört. Efter ett ganska lugnt pass klv jag av cykeln och kunde bokstavligen känna när förkylningen slog till. Då var det halsont, feber, hosta och snor i 4 dagar.

Igår började det lätta och idag kändes det väldigt bra. Ett lätt tryck i öronen som nu går att kompensera bort och ingen klen känsla i kroppen längre. Ändå var målet att ta det lugnt och bara ”rulla” några varv på den lätta, platta banan i Zwift för att låta benen gå och få svettas lite. Det där med att ta det lugnt är väl en sanning med modifikation. Jag trycker på nästan som vanligt tills kroppen säger ifrån.

Efter förutsättningarna blev det ett långt och bra pass. 1:43 timmar 62km. Pulsen låg i genomsnitt på 154bpm vilket är i mitten av mitt lågintensiva segment. Trots den något längre distansen snittade jag på 210 watt i effekt vilket gjorde mig mest glad.

Efteråt kändes det som om jag kunnat ta i mycket mer, men det var bra så idag. Då var ömheten i den jädrans rumpan ett betydligt större problem. :)

Imorgon efter jobbet är det dags igen och då är det London-banan som gäller. Uppskattar den nya banan väldigt mycket eftersom det är mycket platt att öva tempointervaller på och en saftig 4km lång backe att plåga musklerna med. :)

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning, Återhämtning, Förkylning[/tags]

Testar online-coachning i Zwift

Bild: Zwift-cyklist i London

Det här med att bli coachad av en tränare online eller på distans har jag funderat på enda sedan jag skaffade min datorkopplade trainer. Någon som kunde skapa träningspass att följa och sedan titta på resultaten via nätet. Då skulle man kunna ha vilka avstånd som helst mellan atleten och tränaren.

När jag testade Zwift första gången och förstod vilken potential det hade inom cyklingen, tänkte jag direkt att det borde gå att använda till just detta då man kan se cyklister i realtid via nätet och få information om effekt och puls och följa träningspass i realtid.

Idag postade jag ett inlägg i en Facebook-grupp för svenska Zwift-cyklister och förklarade att jag har en synnedsättning och skulle vilja prova och se om coachning i realtid skulle vara användbart.

Det kom omgående flera positiva svar från medlemmar som gärna ville prova och redan ikväll skedde det första passet med en av medlemmarna.

Jag har två tankar och en ”baktanke” med det här. Den ena är att se om det går att instruera mig så att jag kan delta i de vanliga gruppcyklingarna där målet är att hålla ihop. Jag behöver då någon som kan tala om om jag behöver öka eller minska effekten och hur min position i gruppen är.

Den andra tanken som var grunden till allt, är om det går att ha en coach för träningspass och tävlingar i realtid. Någon som ser mina värden och andra tävlande och således kan pusha mig hårdare och längre.

Den så kallade ”baktanken” är mer en bonus, att få miljöbeskrivningar från dom olika världarna och rutterna i Zwift. Jag har själv stor nytta av ljuden men missar helt all fantastisk miljö och grafik i de hittills tre virtuella världarna Watopia, Richmond USA och London i England.

Ikväll skulle vi ta ett långsamt pass för att se om det gick att hålla ihop i gruppcykling. Vi loggade båda in och kopplade sedan upp oss via Skype för att kunna ha direktkontakt under hela passet. Det är lite häftigt att i sådana här sammanhang helt plötsligt börja prata med nya trevliga människor. :)

Vi trampade igång och banan för dagen blev London 8, ca 20km. Vi körde banan två varv i ganska lugn takt och Mikael som var min coach för dagen brukar även leda gruppcyklingar i Zwift. Under passet fokuserade Mikael på miljöbeskrivningar av gatorna i London och även lite olika sätt för mig att hålla ihop. I Zwift bygger allt på watt och vikt för att beräkna hastigheten på en cyklist. Det gäller att hålla en jämn effekt för att inte tappa eller flyga ifrån den eller dom man cyklar med. Vi provade också med de angivelser som finns i Zwift, hur många sekunder respektive meter före eller efter man befinner sig en annan cyklist.

Några ljudbuggar som jag misstänkt länge men inte kunnat testa hittade vi också och dom är numera rapporterade.

Det här första tillfället var kul och fungerade bra. Vi kan konstatera att det kan vara svårt att hålla jämn takt med en grupp och att utbytet kanske inte går upp mot insatsen riktigt. Samtidigt så skulle jag gärna vilja vara med och synas i dessa grupper någon gång då och då.

I det här testet var min coach även han på cykeln och behövde hålla koll på sig själv samtidigt som han själv trampade. Vi ska även testa att ha en coach sittande framför datorn med större möjligheter att hålla koll på mig och andra. Det blir mer en individuell insats och kanske tekniskt och praktiskt lättare att få till på ett bra sätt. Då skulle coachen mer fungera som en ”kartläsare” för en rallyförare.

Testandet fortsätter senare i veckan.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]

Service av löpbandet del II

Tunturi T30 treadmilTunturi T30 treadmil display.jpeg

Det känns som om historien upprepar sig. Efter mitt förra försök att få service på mitt kära löpband var det aldrig någon som hörde av sig igen. Löpbandet fungerar fortfarande med samma symptom som tack och lov inte blivit värre. Jag bestämde mig ändå för att göra ett nytt försök inför höstens inneträning.

Förnyad kontakt med generalagenten som meddelar att den gamla servicepartnern inte längre är aktuell och jag får nummer till ett nytt företag. Det låter som något företag som jobbar med medicinsk utrustning och först tror jag också att jag hamnat fel. Telefonisten som svarar låter först helt oförstående när jag pratar om löpband men börjar sedan boka en hemservice. Jag meddelar att jag först vill ha ett kostnadsförslag och veta om reservdelar går att få tag på, så jag lovas att bli uppringd av någon.

Det blir jag också och jag har 2 frågor; en teknisk fråga och så mitt serviceärende. Svaret blir svävande, att reservdelar borde gå att få tag på men att det blir så dyrt så man rekommenderar inköp av nytt löpband. Jag talar om att jag inte riktigt har den ekonomin och att byta matta och eventuellt själva skivan mattan löper över knappast borde kosta i närheten av ett nytt löpband i samma klass.

Man lovar att kolla tillgången på reservdelar, priser samt svaret på min tekniska fråga och lovar att ringa upp inom kort. På något sätt känner jag på mig att det inte kommer ske. Samtalet avslutas mer eller mindre med innebörden att ett nytt är lika bra.

Tunturi, vad jag vet, är inget litet märke och välkänt i sammanhanget. Att ta reda på om det går att få tag på reservdelar kan väl inte vara så avancerat? Att sedan ge ett pris på vad det skulle kosta ska väl inte heller vara så svårt. Som tillägg skulle åtminstone jag som tekniker tycka att kunder med lite udda tekniska frågor skulle vara rätt kul att ta tag i och borde inte heller det vara så svårt. ”Har du läst manualen?”

Det verkar som om jag även fortsättningsvis får vara generös med infettning av mattan. Om jag någon gång får råd med ett nytt löpband, blir det i alla fall inte via dessa leverantörer och inte heller det här fabrikatet.

[tags]Löpning, Löpband, Tunturi, Service[/tags]

Ride London

I torsdags lanserades den efterlängtade London-banan i Zwift. 20km nya vägar där man passerar Londons alla väsentliga sevärdheter. Dessutom har man löst det mycket snyggt då man tar en genväg via tunnelbanan ut en sväng på landet för lite klättring innan man återvänder via tunnelbanan tillbaka till stadskärnan igen.

Banan i London baseras på Prudential Ride London som gick av stapeln under helgen. I Zwift finns i nuläget 5 rutter att välja på i distanserna 5km till 173km.

För mig personligen var den nya uppdateringen också ett lyft då man utökat den akustiska delen av Zwift med en ännu bättre ljudbild. Man hör ljudet av trafik, människor, tunnelbanemiljön och väder. Eftersom det alltid regnar i London i verkligheten, måste det så klart även göra det i den virtuella världen. Då och då drabbas man av ösregn och till och med åska vilket är väldigt läckert.

Framöver kommer man växla mellan de tre befintliga miljöerna; den påhittade världen Watopia, Richmond och London. Jag ser fram emot ytterligare utbyggnad och så klart skulle jag uppskatta en löparmodul och även en roddmodul.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning, London, Löpning[/tags]

Träningsfläkt

Bild: Fläkt framför cykel

Den här sommaren har varit varm och det är det värsta med inomhusträning. Svettas i floder och prestera sämre blir resultatet och den relativt lilla fläkt jag haft har inte alls räckt till.

Både förra sommaren och i år har jag jagat större fläkt som orkar skyffla mer luft, men det har mestadels funnits vanliga bordsfläktar i butikerna.

Till slut hjälpte mig min dotter att surfa fram detta monster till fläkt och det blev till att beställa via nätet och elektronikbutiken conrad.se.

Och idag kom den och invigdes vid dagens träningspass. Den gamla fläkten blåser ca 32 kubikmeter per minut och den nya klarar 130 kubikmeter. Så det är en riktig skillnad.

Det blev också skillnad vid
träningen. Klart mindre blöta kläder efteråt och klart svalare. Det var inte så farligt hårt tryck i luften, snarare ett bredare flöde med fläktens 60cm-galler jämfört med den gamla fläktens 45cm. Nackdelen blir att ljudnivån är ganska hög.

Men jag är nöjd med att äntligen ha hittat ett bra alternativ.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Fläkt[/tags]

Roddutmaningar i augusti

Under våren var det mycket fokus på cyklingen fram till Vätternrundan och SM. Rodden har varit ett perfekt komplement till cyklingen. Jag har inte haft några känningar i ländryggen eller nacken och inte heller i handlederna som jag annars brukar få vid långdistanscykling.

Nu när cykelsäsongen för mig lustigt nog nästan är slut, med bara tre motionslopp och någon enstaka tävling kvar, blir det mer fokus på rodden och jag hoppas även få in mer löpning i träningen för att göra den perfekt allsidig.

Nu i augusti har Concept2 lagt ut två utmaningar. Den ena, Dog Days Challenge går ut på att man första veckan i augusti ska ro 10000 meter, andra 20000 meter, 30000 meter tredje veckan och slutligen 40000 meter fjärde veckan. Det ska inte vara något stort problem att genomföra. Priset blir ett nedladdningsbart diplom.

Den andra utmaningen är kanske lite tuffare att genomföra, Rowlympic challenge går samtidigt som OS i Rio. Utmaningen går ut på att ro sammanlagt 15 timmar mellan den 5:e och 18:e augusti. Det är lite drygt en timme per dag och kanske inte heller något oöverstigligt problem. Allt beror på om mina nybörjarhänder klarar sådan kontinuerlig rodd.

Men det är bara att hugga i så får vi se i slutet av augusti hur det gick. Det roliga är att jag har fått med mig nästan halva familjen på den första Dog Days-utmaningen. Trots att alla deltagare här kvalificerar till klassen för funktionsnedsatta, har vi valt att köra i den vanliga klassen.

[tags]Träning, Rodd, Concept2, Roddmaskin[/tags]

24 av 24 avklarade achievements

I Zwift finns, förutom i nuläget 25 nivåer och 3 utmaningar, också 24 achievements (utmärkelser) man kan få genom att prestera olika saker i sin träning. Jag har idag just fått min 24:e och sista utmärkelse.

Det är en stor variation på hur stor ansträngning man måste lägga ner för att få de olika utmärkelserna. Vissa går bara ut på att titta på andra cyklister i 15 minuter, ge ett uppmuntrande ”ride on” till allt från 3 till 100 cyklister, att cykla 40km i streck och liknande. Andra ger mer blodsmak i munnen,,så som att hålla 500 watt i 10 sekunder, nå olika effektnivåer ända upp till 1500 watt, cykla minst 80km/h och 100km/h, träningspass 7 och 14 dagar i en följd etc.

Det var mina sista utmärkelser jag hade kvar. Jag har just avslutat den där man ska ha genomfört minst ett träningspass 7 och 14 dagar i streck samt den allra sista, att genomföra en workout bestående av något av dom befintliga träningsprogrammen.

Det är just det här som för mig och säkert andra är den stora drivkraften i Swift och det som gör att Swift påminner lite om ett dataspel. Man kommer till nya nivåer, låser upp virtuell utrustning och får utmärkelser. Hela tiden något att sträva efter och nya mål att jobba emot.

Det kommer helt säkert nya utmärkelser med tiden och jag har fortfarande 4 nivåer kvar och en halv klättringsutmaning och en hel distansutmaning kvar, något som kommer ta en bra bit av hösten att slutföra. Efter det hoppas jag verkligen att det har fyllts på med nya utmaningar. I dagarna kommer även en ny bana som går i London.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]

Inbrott i källarförråd del II

Bild: Tre elgitarrer på golv

I helgen upptäckte vi att vi haft påhälsning i vårt källarförråd. Man blir ju trött och irriterad men jag tänkte att det inte spelade någon roll eftersom vi bara har skit där nere.

Som en kall kåra längs ryggen slog mig insikten att alla mina tre elgitarrer förvarades där nere. Ja visst, ett idiotiskt ställe men det blev så på grund av platsbrist och i väntan på montering på väggen och inom familjen mot varandra stridande intressen kan man säga.

Vi konstaterade efter en extra kontroll att gitarrerna var borta, alla tre.

En Ibanez och en Washburn köpte jag under gymnasietiden samt en 12-strängad elgitarr jag köpte runt 1999 efter att ha blivit av med en 12-strängad akustisk gitarr. På den tiden var jag tokig i soundet från 12-strängat.

Ingen av dessa tre betingar säkert ett särskilt högt värde ekonomiskt men för mig betyder dom mycket och av just allt skit i förrådet så försvann så klart dessa tre och tröttheten och irritationen över människor som inte kan låta andras grejer vara, ersattes med blodsmak i munnen och diverse fantasier hur man kom på dom mitt i sitt arbete med att rota i ens förråd…

Idag ringde det på dörren. Det var fastighetsskötaren. Jag träffade honom här om dagen och vi pratade om inbrotten och just mina gitarrer. Nu frågade han om vad det var för gitarrer jag hade blivit av med. Jag redogjorde så klart för det och fick då beskedet att alla tre var upphittade! Dom stod undanställda i ett annat förråd, förmodligen för att hämtas upp senare. Gömda bakom ett antal kasserade kylskåp från en tidigare renovering. Av det fyndet kan fastighetsskötaren dra diverse slutsatser som jag hoppas leder någon vart.

Jag fick prompt tillbaka mina gitarrer och nu förvaras dom inte längre nere i källaren. Nu hoppas jag dom kommer upp på väggen snart. :)

[tags]Hem, Lägenhet, Källarförråd, Inbrott, Stöld, Gitarr[/tags]

Sommardagstur till Nynäshamn

Bild: Brygga och cykel i Nynäshamns gästhamn

Idag är det en sån där perfekt sommardag. 20 grader, sol, en lätt nordlig vind. Perfekt för lite utomhuscykling som omväxling.

Jag och ”MP” drog iväg vid 09:30 och siktet stod som vanligt inställt på Nynäshamn. Målet är perfekt och det går att köra ganska många olika vägar dit för att både variera distans och inte nöta samma gamla sträckor som alltid. Idag körde vi det vi kallar för ”innervägen” som går bland annat via Stora Vika. En ganska kuperad väg med korta upp- och nedförsbackar. Det blev en lite längre väg på nästan 6 mil och när vi susade upp för dom sista motluten in mot Nynäshamn kändes det i mina ben.

När vi rullade ner i gästhamnen slog alla underbara dofter och ljud emot än. Glass, nybakat, fisk från rökeriet och alla dom dofterna endast hav och båtar kan ge ifrån sig.

Vi slog oss som vanligt ner på bryggorna med kaffe och nybakad kardemummabulle och där är det inte svårt att bli sittande för länge. :)

När vi gav oss av hemåt igen valde vi ”utevägen” längs gamla Nynäsvägen hem. Den brukar vara rolig eftersom det går att köra ganska fort. Men inte idag. Jag kände direkt i dom första backarna att det skulle bli tungt på hemvägen. Det knep i låren och fanns inte mycket ork. Därtill hade vi motvind hela vägen hem. Jag tror vi gjorde vår sämsta tid på den distansen med nästan 15 minuter långsammare än våra normala tider.

Det var ganska skönt att komma hem och lägga upp dom värkande benen på bordet och dricka en kopp kaffe till. Jag grämer mig inte så mycket över det dåliga resultatet. Det är min nionde träningsdag utan vila så det är kanske inte så märkligt att det gick som det gick. Dessutom var frukosten ganska skral och inte minst, ett ganska hårt träningspass precis före läggdags igår kväll som fortfarande kändes av i benen.

På fredag har jag förhoppningsvis klarat min utmaning att ha genomfört träningspass 14 dagar i följd och efter det ska kroppen få vila lite.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Nynäshamn, Sommar[/tags]

Värkande hälsena

Antingen har jag överansträngt min hälsena i vänster ben i min träning, eller så har jag varit våldsam i sömnen. Igår körde jag ett mastodontpass på 2 timmar och 40 minuter. Avverkade 70km och klättrade dryga 1400 höjdmeter. När jag vaknade idag hade jag våldsamt ont i fästet mellan hälen och hälsenan och har haft ganska svårt att gå idag.

Värst har det varit efter stillasittande och när jag rör mig blir det klart bättre efter en stund. Jag har aldrig haft problem med vare sig knän eller fötter under mina aktiva år inom löpning och cykel. Någon enstaka period när jag övertränat har jag fått problem med inflammerade benhinnor.

Så nu blir det att ta det lite lugnt ett tag. Jag befinner mig just i min utmaning att genomföra ett träningspass per dag i 14 dagar i streck och har bara 6 dagar kvar tills den är slutförd. Jag har ingen plan på att avbryta och börja om på den, men däremot räcker det med att man kör någonting och det måste inte vara långt eller tufft.

När jag körde kvällens pass rullade jag en 9km lång rutt med lite lätta backar och lät mest benen gå runt. Märkligt och glädjande nog kände jag inte av hälsenan över huvud taget. Lite stapplande gång fram till cykeln kände jag lite oro för att det kanske inte var så bra ändå. Men när jag började trampa runt försvann värken och ersattes med värme och när jag klev av cykeln knappa 20 minuter senare hade jag inte längre några problem att gå.

Så några dagars lugn motion framöver så är jag nog på ”G” igen. :)

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Swift[/tags]

Inbrott i källarförråd

Idag när vi skulle hämta en resväska i källarförrådet upptäckte vi att vi haft ovälkommet besök. Någon har slagit upp dom båda hänglåsen och rotat runt ordentligt i förrådet. Även grannens förråd var uppbrutet. Vi har ännu inte hunnit / orkat gå igenom om något och i så fall vad som blivit stulet.

Det finns inte mycket av värde i källarförrådet. Kartonger med vinterkläder, gamla papper och böcker och liknande. En trasig stationär dator i originalkartong men jag blev så matt att jag inte ens orkade klättra in i röran för att se om dom orkat släpa med sig innehållet i kartongen. Dom skulle i så fall bli besvikna.

Så nu får väl några dagar av semestern gå åt att röja där nere i röran, något som ändå behövde göras men nu av annan anledning. Någon försäkring är inte mycket att bry sig om och att fastighetens skalskydd läcker som ett såll orkar jag knappt heller klaga på längre.

[tags]Hem, Lägenhet, Inbrott, Stöld, Källarförråd[/tags]

Får vi snart se en löparmodul i Zwift?

I dagarna noterade en av Zwifts ambassadörer en annorlunda aktivitet på Strava. Det var en löpning utförd i den virtuella världen Watopia i träningsprogrammet Zwift. Aktiviteten postades av grundaren till Zwift.

Självklart satte spekulationerna igång och det ligger nära till hands att tro att den så populära sociala cykelträningstjänsten ska kompletteras med en löparmodul.

tekniskt är det säkert inte alls komplicerat att bygga på den funktionaliteten i Zwift. Att ersätta en cykelavatar med en löparavatar och kanske anpassa eller delvis skapa nya miljöer för löpning i den virtuella världen. Sedan använder man bara en helt vanlig trådlös stegsensor som skickar information om hur många steg per minut man tar och anger man sedan sin ungefärliga steglängd är det inget problem att beräkna fart och distans. Det skulle göra timmarna på löpbandet fantastiskt mycket roligare och jag skulle mer än med 100% säkerhet komma igång ordentligt med min löpträning igen.

Det som däremot inte går att simulera, är uppför- och nedförsbackar. På cykeln har man en trainer som automatiskt kan justera motståndet och göra det tyngre när det kommer en backe. Men löpbanden har vad jag vet inte kommit riktigt så långt ännu så att lutning och hastighet kan styras från en extern enhet så som en dator. Då får ansträngningen beräknas efter andra faktorer så som steg och puls för att simulera det istället. det blir inte exakt samma upplevelse som på cykeln men jisses vilket lyft!

Och för Zwift, för att gå från cykel till ett socialt träningsprogram för duathlon vore säkert ett bra drag för att locka ännu fler att använda tjänsten.

Inom några veckor lanseras en ny virtuell rutt i London. Kanske får vi se löparmodulen redan då eller så får vi vänta till hösten. Börjar man posta aktiviteter på Strava känns det nära och jag hatar att vänta! :)

[tags]Cykel, Cykling, Löpning, Zwift, Träning[/tags]