Nomell.Se

Under våren köpte jag en Webasto diesel-värmare på 3,5KW på Båtaccenten i Haninge.

Efter att ha läst på ganska mycket förstod jag att denna var bra. I vår förra båt installerade jag en Trumatic gasolpanna med luftburen värme på 2KW. Den var förvisso bra och snabb men gasol är alltid gasol. Dessutom fick man mer för pengarna när man köpte Webasto. Jag och Matte åkte ut och började pula, ta hål och skruva fast grejerna och dra el och värmeslangar. Jag hade så jävla ont i revbenen från förra veckan. Men, det som inte dödar det härdar och det var ju ganska självförvållat.. Nästa vecka ska personal på marinan ta hål för skorsten och insug för förbränningsluften och sedan är allt klart.

Jag och Mange bestämde oss för en båttur ut till nån fin klippa. Jag tog mig upp till Åkersberga där han bor och vi handlade pilsner och grillad kyckling och potatissallad. Vi tuffade iväg i hans Ryds och letade på en bra ö där vi lade till och klev iland. Vi samlade bränsle och gjorde upp en eld trots eldningsförbud och satte oss på en stock och åt, drack och hade det riktigt trevligt. Timmarna gick och vi bestämde oss för att stanna över natten trots att vi saknade något att ligga på. Men det hade runnit ner väl många öl och mörkret hade fallit och vi blev sådär akut trötta. Vi gav oss ut i skogen för att leta rejält med brännbart inför natten. Ön innehöll gott om döda träd och vi fick ihop en god hög. Jag tog mig ann ett dött träd som jag tyckte kunde bidra till vår brasa. En präktig gren hittade jag som vi skulle kunna använda lite längre än det småskräp vi hittade. Jag hängde mig i grenen för att gunga av den. Den var helt död men grov och satt ganska högt upp. Mitt i mitt gungande brast grenen och jag landade på mage med grenen i famnen och asgarvade. Väl åter vid brasan kände jag svag värk i bröstet men tänkte inte så mycket mer på det då. Vi pratade lite, drack någon pilsner till och somnade sedan nära elden med kläder som huvudkudde. Det var inte bekvämt och klart svalt frammåt småtimmarna när elden började falna. När morgonen grydde bröt vi upp tidigt för att komma hem i värmen. Då hade jag svårt att resa mig tack vare smärtorna i bröstet. Vi styrde hem och sov varmt och skönt ett par timmar. Magnus soffa var som en lyxbädd efter den natten =) Efter frukost åkte jag hemmåt och stackars Mange skulle jobba =) Några dagar senare uppsökte jag läkare eftersom jag knappt tog mig ur sängen =) Man konstaterade ett spräckt revben. Det var inte skönt, men ibland kostar det att ligga på topp. Och som man säger, det som inte dödar det härdar =)

Vi packade skutan full med våra egna tre barn, hunden, Sandra, Sara och Jörgen, packning och mat och satte kurs på Rånö där vi bokat bord på Rånö Källan.

Maten var som vanligt kanon även om vädret var lite svalt och blåsigt. Men det gick att sitta ute. Barnen åt snabbt upp sin mat och fann snart lekkamrater. Sedan for dom runt som yrväder och hade enormt kul. Tur att vi satt ute och att miljön lämpar sig och personalen är tollerant =)

Dagen därpå slöade vi. Barnen fiskade och min son drog sin första abborre som tyvärr var för liten så den fick hoppa tillbaka i havet igen. Men min son var glad och jag minns mycket väl känslan. Han hade själv handlat mask i burk i lanthandeln på Rånö. Vi badade en del, solade och hade det helt ok.

På kvällen grillade vi efter en lång prommenad. Vi grillade lax, kött och korv på betongbryggan. På natten kom vindbyarna och vågskvalpet rakt in från söder och in i sidan på oss. Tanken hade varit att åka vidare uppåt men vi avstod efter att ha konsulterat vädret.

Under natten kom det in två båtar som haft besvär och sökt ny hamn och en hade tappat sin gummibåt. Det blåste tydligen rejält ute på Mysingen. På natten regnade det ordentligt och åskade frammåt morgonkvisten. En otät fönsterlist medförde att två av vännerna fick ett något fuktigt uppvaknande och kanske inte helt optimalt humör. Jag som vaknat med vatten i sovsäcken, dyblöt packning och allt dränkt vid andra tillfällen skämtade om saken vilket inte föll i helt god jord :)

Vi åt vår frukost och dagen bjöd på fint väder igen. Vi badade innan vi packade för hemfärd. De som varit griniga av sitt uppvaknande blev inte mer imponnerad vid hemfärd när jag tryckte på startknappen och bara hörde ett klick. Min första tanke var att batterierna var slut. Min 12-voltsbank var nere under 12 volt tack vare att vi kört frysen konstant i 2 dygn och det var dåligt med ström där redan innan. Men startmotorn går på 24 volt och det systemet hade jag varit noga med att stänga av. Så det var bara att krypa ner i motorrummet men det visade sig bara vara en kabelsko som inte satt ordentligt på minuspolen. Jag drog åt den och knotan startade lydigt.

Hemfärden gick fint över en upprörd Mysing.

Vi och grannarna tog alla barnen och matsäcken med oss ut och tuffade den korta distansen ner till Bedarön och tittade på Offshore racet. Efter racet la vi till i gästhamnen i Nynäs och gick i land och käkade, tittade på flyguppvisning och vallade hunden.

[tags]Offshore, Nynäshamn[/tags]

Tillsammans med personal på marinan lyckas jag riva ur det trasiga avgasröret och ersätta det med ett nytt. Dock blev det ett vanligt rör av samma typ så det lär väl rosta sönder igen om 25–30 år… Det krävde demontering av hela toalettrummet för att komma åt och vi slet två personer med både hammare och bågfil innan röret till slut lossade. Ett litet rör hade man satt fast seriöst med 4–5 duktiga svetsloppor på omöjliga ställen. Det nya röret behövde inte sättas fast alls.

Det är dags för det regelbundna underhållet som vi tänkt utföra vart 5:e år. Nu har vi bara haft båten i ett år men efter första årets närmare 400nm till sjöss satte växtligheten in med full kraft. Nu är det akut med stora sjögräslockor och rikligt med snäckor över skrovet. Båten lyfts i varvets stora trailer. Vår uppgift om vikt på ca 8 ton ändrar personalen till närmare 11 ton, drygt. Båten ligger på land i två veckor då vi skrapar henne ren från all växtlighet och tvättar henne helt ren. Därefter målas hela överdelen vit igen och botten målas med ny bottenfärg. Det är som skillnad mellan dag och natt. Två rörhalvor på var sida rodret svetsas fast för en stabilare och mer effektiv roderverkan. Nya anodrar byts där det behövs, faktiskt bara på rodrets ensa sida. Ett nytt ekolod monteras och den gamla fartgivaren plockas bort och pluggas igen. Den hängde bara i en skruv och minsta törn mot något hårt hade gjort att den ramlat av och vi hade garanterat haft en fontän i motorrummet. Båten sjösätts igen och skillnaden på roderverkan är påtaglig. Vi har åter igen fungerande djup och temperaturinformation ombord. Grusplanen där båten låg stinker av torkande sjöväxter och snäckor. Bockar, hinkar, penslar och flera 20-liters färghinkar bärs undan och vid sin gamla plats ligger nu vår båt, gläsande ren och helt vit.

Om du är båt- eller bilägare har du säkert ibland känt hur du innerligt hatar ditt fordon =) Man glömmer alla ljusa minnen och bra dagar när det händer något. Denna dag var en sådan. Våra kompisars föräldrar kom på besök för att denna dag åka ut på sjön. De ville så gärna åka att det dåliga vädret inte hindrade oss. Vi styrde norrut över Horsfjärden upp längs västsidan på Muskö till Häringe slott där vi ankrade upp och intog vår mat i regnet, dock med tak över huvudet. Fiskespön och regnkläder plockades fram och vi gick ut på däck några stycken. När jag gick på toa hörde jag ett intensivt rinnande under toastolen. Min första tanke var att något i toan gått sönder. Jag öppnade dörren till motorrummet från toaletten och kontrollerade och upptäckte till min förskräckelse rätt mycket vatten i kölsvinet. Något gjorde att vi tog in vatten och det luktade inte skit om det.. Efter att ha skurit upp handen på vassa stålkanter lyckades jag hitta källan. En bit av avgasröret som inte var armerad slang utan vanligt järnrör hade gått sönder. Massor med små fina hål i underkant till följd av många års fukt och stillastående vatten. Tack var eatt båten var så lastad med folk på en sida, låg röret under vatten och det kom således ständigt in mer. Jag tänkte att det inte var så mycket attt göra just nu och gick upp i styrhytten för att slå på länspumpen — stendöd. Under den gångna vintern frös den sönder trots tömning på vatten och att jag körde glycolblandning genom den. Vi lämnade in den på service och dagen innan denna färd fungerade pumpen perfekt när jag fått tillbaka den från service. Nu var den död. Jag monterade loss den och började skruva i den. Men inget liv. På väg hem kom det givetvis in mer vatten när vi körde maskin och svänghjulet började stänka vatten i motorrummet. Inget annat att göra än ta fram krispumpen, en bensindriven Partner-pump. Det var aldrig någon fara på taket såklart men det kändes inte kul att med gäster behöva plocka fram och köra länspump på det viset. Med en kapacitet på 9000 timliter tömdes kölsvinet snabbt och vi kunde ta oss hem utan problem.