Etikett: Arbete

Som man säger ”tiden går fort när man har roligt” stämmer verkligen ofta bra! Nu är det tisdag, jag fyller 39 år idag och firar samtidigt min första månad på nya jobbet, 4 veckor och en dag och tiden har verkligen gått sjukt fort och det har varit enormt roligt! Det känns som om jag kommit in i rutiner och gänget bra och det slog mig idag när jag kom hit och gick genom korridorerna att det inte kändes märkligt längre, som om jag gjort detta i all evighet. In genom dörren, säga hej till flickorna i receptionen, stämpla in och hänga av sig på rummet och börja dagen.

Det där med att allt börja falla in i rutiner har sina sidor och jag är inte säker på om en del av dem är bra eller dåliga :) Första veckorna vaknade jag en gång i timmen från kl03:30, rädd att jag försovit mig och låg redan vaken när klockan ringde kl06:30. Även om jag var alert och ofta inne på jobbet före kl08 så kanske den oroliga sömnen inte gjorde än helt utvilad :) Nu när det börjar kännas mer självklart kommer också mitt lite morgontrötta jag fram och det har börjat bli svårt att vakna. Inte det att jag inte vill gå till jobbet längre som det kunde vara förut, jag är bara trött! :)

Samtidigt är det så mycket jag vill göra nu när våren är på väg. Gå långt med hunden på morgonen i god tid utan stress, löpträna på morgnarna istället för kvällarna och framför allt hinna äta frukost. Det senare har jag nog aldrig lyckats med sedan mamma slutade ställa fram mat på bordet framför tonårsliken :)

Men även idag känns valet jag gjorde helt rätt och jag tror jag funnit helt rätt sorts jobb för mig! Hoppas bara mina kollegor tycker detsamma och våra klienter så klart :)

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Fredag och en första händelserik och rolig vecka avklarad. Man hann liksom aldrig börja längta efter fredagen :)

Under veckan har det varit mycket information för nyanställda, hälsa på folk, lära sig lokalerna och annan viktig information.

Jag skrev i måndags att det nog skulle dröja några veckor innan jag fick sköta min första utbildning på egen hand. Det dröjde 5 dagar :) Jag trodde det skulle kännas jobbigare än vad det gjorde. Även om jag känner mig fullt bekväm med det jag utbildar i så hoppas man att ens metodik ska vara uppskattad av arbetsgivaren och det får vi väl se :)

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Så var det dags för ett nytt kapitel i livet och det känns riktigt spännande och inspirerande!

Min första dag på nya jobbet har passerat. Egentligen tjuvstartade jag lite redan i onsdags. Jag var här för att lämna lite saker och blev genast inbjuden på mitt första arbetsgruppsmöte där det kändes som jag redan var en i gruppen och ingen verkade tycka det var det minsta konstigt att jag var där nästan en vecka för tidigt.

Sedan hade jag möjlighet att boa in mig i mitt nya tjänsterum men valde att stå där och njuta en stund men spara resten tills det var på riktigt. Ledarhunden Flinga fick sin korg på plats och fick inviga den bredvid en ledarhundskollega men även hon verkade tycka det var hur normalt som helst. :)

Nu börjar den tuffa uppgiften att lära sig hitta, känna igen alla människor, lära sig alla system och om några veckor börja ta mina första egna klienter. Jag känner mig taggad och glad vilket var ganska länge sedan! :)

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Posted from Stockholm County, Sweden.

En helkväll med 5 pilsner och en massa gott käk borde inte vara en match för mig. Men jag är verkligen inte van längre! :) Som vanligt efter lätt fuktiga kvällar vaknar jag oförskämt tidigt, redan före kl8, törstig, hungrig, svättas och mådde illa som fan! Och som det har blivit på sista tiden, har svaret ”nej” fått en övervägande majoritet på frågan om det var värt det här? :)

Också som vanligt efter liknande sjöslag får jag en stark lust att ut och gå, långt, fort och mycket, som någon sorts straff för att driva skiten ur kroppen, dricka mycket, äta och sen bli trött och få sova normalt. Men idag fick jag också någon sorts allergisk reaktion för tredje gången på ett halvår. Klådan börfjar i hårbotten, överallt som om pissmyror byggt bo där! Sen sprider det sig över bröstet, ryggen och magen, trekantiga utslag 2–3CM stora och tjocka som mandlar! Hela halsen, kinderna, öronen får röda prickar och hela min uppenbarelse kliar av bara satan!

Första gången det hände var någon gång i höstas. Jag är inte säker, men tror att det var efter ett krogbesök men är dock inte säker på vad jag åt och drack. Andra gången var ganska nyligen när en kollega från Göteborg var på besök och vi hävde bägare först på en greisk restaurang och sedan drack tjeckisk öl på ett annat hak. Dagen efter när reaktionen kom, bestämde jag för att notera utelivet i samband med reaktionen och förutom greisk öl drack jag Staropramen i viss mängd :)

Och idag hände det igen. Flera timmar efter att jag vaknat och just ska ut och gå, exploderar klådan, först i hårbotten och sedan över hela kroppen. Utslagen på bröst och mage var även nu trekantiga och tjcoka som ett lillfinger och sambandet börjar bli tydligt, uteliv och Staropramen. Min svägerska sa just att Staropramen innehåller smakämnen av nötter och jag är grymt allergisk mot färska hasselnötter men får även lätt kli av stora mängder mandlar. Vid en snabb sökning på internet hittar jag inte igen det där med skakämnen av nötter men det är säkert möjligt. Om det är ämnen från riktiga nötter kan jag förstå reaktionen. Någon som vet får gärna bidra med sin kunskap.

Jag vet nu att utslagen försvinner lika fort som de kommer efter någon timme. Men det är ändå märkligt att de kommer så långt efter intaget och att de verkligen exploderar. från ingenting till dessa enorma utslag på några få sekunder.

Men det gör ingenting, för just dagar som dessa hävdar jag ändå alltid att jag aldrig ska dricka mer!

Andra bloggar om: Krog, Krogen, Bar, Pub, Mat, Öl, Pilsner, Tjeckisk Öl, Staropramen, Allergi, Allergisk, Allergisk Reaktion, Nöt, Nötter, Nötallergi, Bakis, bakfull, Dagen Efter

Så var då dagen här. Som min kollega mycket passande uttryckte, att när jag sade upp mig i mitten av december, kändes den här dagen väldigt avlägsen. När man själv säger upp sig försvinner också ofta sugen att över huvud taget jobba vidare och tiden fram tills nu har släpat sig fram i meningslöshetens tecken och ju närmare idag det blev, desto långsammare gick tiden.

När jag var här förra helgen och slutgiltigt packade ihop min arbetsplats kunde jag inte hålla mig längre. Det var av praktiska skäl lättare att göra det på en helg så klart. Men då letade jag efter någon sorgsen, vemodig känsla som jag kanske tyckte borde finnas där när man slutar efter sex år. Men jag hittade ingen direkt. Jag känner mig bara färdig och med en känsla av att mitt bidrag till denna utveckling är borta.

Och idag var det så dags att lämna nycklar, spela in något passande hänvisningsbesked på telefonsvararen och sätta upp autosvar på mailen, kändes det inte heller på annat sätt än att en ganska lång väntan är över. Ska man sätta några ord på situationen att jag snart går ut genom dörren för sista gången med rätt att beträda den igen utan att ha blivit bjuden, så är det väl ”märkligt”. Och om jag någon gång återvänder som gäst blir det nog svårt att känna sig som just gäst.

Nu ska jag och min kollega snart gå ut och äta och dricka kvällen lång. Det blir en liten miniavtackning lokalt för Stockholmskontoret. Ännu så länge har jag bara fått ett tack via telefon med option på en avtackning senare i vår. Vi får se hur det blir.

Nu går jag mot nya mål och utmaningar, men ikväll är det party på Charles Dickens på söder, SKÅL!

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling, Charles Dickens

Egentligen är det en hel vecka kvar tills jag slutar men jag bestämde mig ändå för att åka in till kontoret för att börja packa ihop mitt arbetsliv. Det visade sig inte vara så komplicerat, så efter en timme står ett par kartonger uppradade vid ytterdörren och får följa med hem tills det är dags för nya utmaningar. Kvar efter detta är en hylla och en hurts som ska sorteras men i övrigt är mitt skrivbord nu tomt så när som på hålslag, häftapparat, tejphållare och en telefon :)

Jag sopar dammet av skrivbordsytan och funderar på vad jag egentligen känner inför detta. Det är alltid svårt med förändringar tycker jag. Man lämnar en rad bra och dåliga saker för att bytas ut mot andra bra och förmodligen dåliga saker och förhoppningsvis, mest troligt, för att inte säga helt säkert, överväger det som känns roligt och bra! :)

Men där jag sitter tycker jag någonstans att jag borde finna åtminstone lite vemod och att det skulle kännas dåligt att inte känna det. Men hur jag än vrider och vänder på det kommer jag ingen annanstans än att jag känner mig färdig med detta. För 6 år sedan fick jag i uppdrag att etablera ett Stockholmskontor vilket jag gjort och dessutom med riktigt bra resultat. Men det gick ändå trögt, vi blev aldrig fler än 2 i personalen och källarlokalen avancerade aldrig upp till gatuplan.

det sägs att man ska sluta i tid. Själv har jag inga fler idéer, trick och min kreativitet i det här sammanhanget är slut. Så den enda slutsatsen kan bara bli att jag hade tur — igen — som blev uppraggad så att jag kunde fatta beslutet att lämna över till andra.

Så min lista med plus och minus river jag nu sönder och kör ner i papperstuggen och om 7 dagar lämnar jag nycklarna och går. Vi får se om det känns annorlunda i den stunden.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Så var då hela processen klar. Jag åker nu från min blivande arbetsplats med en mapp i väskan innehållande underskrivet anställningsavtal och en drös blanketter som ska fyllas i och lämnas in när jag börjar. Det var ett kort besök och inte många människor där på grund av mellandagar, men när allt var klart följdes jag upp för att hälsa på min blivande chef, det var stort!

Det tog en tid att enas om ett datum men nu är vi alla överens. Den 10:e februari blir min sista dag på ICAP AB och den 13:e februari blir min första dag på mitt nya arbete, Stockholms Syncentral. Där ska jag ingå i deras datateam och min befattning på pappret är ”instruktör”.

Hur det känns? Just nu bara bra, lättnad och glädje att det äntligen är klart och finns ett fast datum. Lite frustration över att det ändå är några veckor kvar. När man sagt upp sig och inte har något speciellt kvar att göra känns tiden tills dess rätt meningslös. Men det blir lite tid att samla ihop konton, koder och inloggningar och lämna ifrån sig samt slutföra ett par uppdrag och sedan lämna nycklar och telefon, det kommer nog kännas konstigt. Kontoret som det är nu är till stora delar mitt verk och att lämna det känns på ett sätt fel. Samtidigt har jag mina tvivel på framtiden.

Nu ska jag slappna av och fira nyår med glada vänner.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Idag blev jag äntligen uppringd av personalhandläggaren och löneförhandling inleddes. Jag hade förberett mig lite för att dels få den lön jag vill ha men samtidigt inte sumpa möjligheten på grund av för höga krav.

Jag kan inte säga att jag vann förhandlingen eller blev helt nöjd, men jag fick jobbet och jag fick en acceptabel lön men alla andra fördelar överväger helt klart!

Men jag har bävat lite för den här stunden. Det är alltså nu jag har fått ett nytt jobb, vi har ett muntligt avtal och för att få ett skriftligt måste jag nu säga upp mig från min nuvarande tjänst. Jag har suttit några dagar och slipat på mitt uppsägningsmail till min nuvarande arbetsgivare och nu är det färdigt. Jag läste igenom det säkert 15 gånger innan jag till slut bestämde mig.

Att trycka på sändknappen var lite som jag föreställer mig att hoppa fallskärm. Fritt fall och hoppas grejerna funkar! Ändå något man bestämt sig för att göra och väntat på. Men jag har aldrig hoppat fallskärm någon gång :)

När min dator sa ”swish” och mailet var oåterkallerligen skickat, kändes det ändå som en tung sten lättades från mitt hjärta. Jag varken kan eller vill skriva exakt varför, men att det nu är över känns bra. Att gå vidare ”mot nya utmaningar” som det brukar heta känns helt rätt. Jag är färdig här men har massor kvar att ge.

Först kom ett bekräftelsemail att min uppsägning var mottagen och ikväll ringde personalansvarig chef. Det var ett ganska jobbigt samtal säkert för oss båda, men något som måste göras. Att i det här läget förhandla om kortare uppsägningstid var inte aktuellt.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling, Uppsägning

Det börjar tydligen dra ihop sig verkar det som! Idag fick jag ett telefonsamtal med det glädjande beskedet att man valt ut mig bland de som sökt tjänsten. Man hade ringt på en av mina referenser och kvar återstår nu att meddela mitt löneanspråk och sedan förhandla om detta. Jag skickade in det idag och nu börjar en ny väntan för att se reaktionen.

Det är verkligen sjukt påfrestande att vänta. Och som jag misstänkte, ännu ”jobbigare” nu när det börjar bli klart.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Idag var det dags för anställningsintervju och det var på många sätt en grym känsla. Senast jag var på anställningsintervju var 2008. Inte heller den gången sökte jag nytt jobb aktivt utan fick veta av en gammal kollega att de sökte nytt folk. Den gången kändes företaget i kombination med min kompetens inte alls rätt och det var ett ömsesidigt ”nej tack”. Jag kände ingen besvikelse den gången eftersom det inte var något seriöst försök att byta jobb.

Men den här gången känns det annorlunda. Platsen känns verkligen helt rätt och jag har ofta tänkt under de år de varit min kund, att om jag ska jobba någonstans i framtiden så vore det där! Ofta tycker jag det är problem att plocka fram egna styrkor, varför just jag vore som klippt och skuren för just det här jobbet. Men denna gång kände jag mig helt ärlig och uppriktig och fullkomligt tillfreds när jag marknadsförde mig själv. Det var en skön känsla som gav en kick faktiskt, samtidigt som jag vet att besvikelsen skulle bli enorm om det blev ett negativt besked.

Jag är faktiskt riktigt nöjd med min CV som jag skickade in i helgen. Lite stolt att för första gången äga en och framöver är det bara att fylla på och hålla den uppdaterad. Intervjun kändes också bra. De tre som intervjuade mig var alla bekanta välkända ansikten och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra för att de vet vem jag är och förhoppningsvis vad jag går för efter många års affärsrelationer. Kanske dåligt för att man tenderar att bli lite för familjär och kanske tappa skärpa och vaksamhet när man ska svara på frågor.

Egentligen borde jag kanske läst på lite innan intervjun, just om intervjuteknik vid anställningsintervjuer. Det borde inte vara svårt att hitta bra sådan information på nätet. Men jag var lat och bekväm och förlitade mig på att jag skulle klara det.

Egentligen kan jag bara se nu så här minutrarna efteråt att jag nog gick i en klassisk fälla. På frågan om varför jag ville byta jobb, spenderade jag för mycket energi på att svara på varför jag ville lämna mitt nuvarande arbete. När frågan förtydligades, varför jag ville jobba just där, kändes det som en liten kalldusch och jag fick skärpa mig och svara även om jag hade svårt att byta spår. Men jag tyckte att jag spenderat stora delar av intervjun till att förklara varför jag vore så bra för dem och tyckte det var samma sak :)

Men nu är det över och nu återstår bara kontroll av referenspersoner om man gör sådant nu för tiden och sedan får vi väl se vad svaret blir!

Det märks att man är ovan vid att söka jobb. Jag har aldrig skapat en CV! Jag antar att det är ett gott tecken vid 38 års ålder. Allt i mitt yrkesliv har gått på automatik och med hjälp av kontakter. Jag har på sin höjd skrivit intressebrev inför byte av arbete.

Jag tänkte göra likadant den här gången men sitter ändå och försöker få ihop en CV. Jag fick titta på en kompis CV som han själv använd och jag fick använda den som mall.

Så nu sitter vi här, jag och min fru och listar upp mitt liv i kronologisk ordning med det senaste först :) Jag trodde det skulle se fånigt lite ut men nu när den börjar ta form känns det riktigt bra och det ser verkligen ut som om jag hunnit med en del i livet! Den äldsta punkten på listan är från 1989 då jag jobbar extra som utbildare hos Föreningen Sveriges Dövblinda. I min första CV tar jag med precis allt, inklusive examen som skärgårdsskeppare, och certifikat för amatörradio så får man rensa bort allt som inte är relevant för den aktuella tjänsten.

Det enda som känns tomt och tråkigt är delen med utbildningar, där har jag inte mycket att skryta med. Det mesta jag kan är självlärt. Det enda som står där nu är gymnasium, en nätverksutbildning samt en utbildning i affärsetik. Jag hade själv velat ha med mer där och hoppas på att kunna fylla på framöver.

Nu när CVn är klar kan intressebrevet kortas ner betydligt och bli mer lättläst.

Nu är den skickad och resten är överlämnat i ödets händer, eller i alla fall i andra människors :)

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju

idag vid ett helt vanligt kundbesök blev jag plötsligt erbjuden ett nytt jobb. Eller rättare sagt, min besökare sa att man höll på att nyanställa och ansökningstiden hade gått ut och man hade i princip bestämt sig. Men jag fick ändå tipset att ringa ansvarig och fråga om jag skulle sända in min CV. Direkt efter besöket ringde jag. Jag tänkte om jag väntar lite rinner det bara ut i sanden. Märkligt nog lät det som om personen jag ringde blev glad över mitt intresse och jag ombads sända in CV och personligt brev genast! Bara att sätta igång!

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju

Nu sitter jag och väntar på Kustpilen ska ta mig norrut. Jag har varit på Gamleby Folkhögskola och hållit ett föredrag om Apple och tillgängligheten i deras produkter för regionens synpedagoger från syncentraler. Det var en timmes föredrag och var mycket lyckat.

Jag åkte ner igår och stannade hos min lillebror över natten så vi hann ses lite, äta lite pizza och prata lite skit. Han har även varit med på folkhögskolan idag och agerat roddare med kablar och projektor.

Men det blev inga andra besök eller rundturer i min gamla barndoms stad och fan vet om jag hade någon större lust heller.

Andra bloggar om: Tjänsteresa, Arbete, Gamleby, Västervik, Kustpilen

Posted from .

Årets upplaga av ID-dagarna har minst sagt krympt. Från att hålla till i Factory i Nacka Strand i tre dagar, har det nu krympt till en dag och i Uppsala, och jag är inte ens med.

I år har vi tydligen bestämt att inte ställa ut synhjälpmedel, på en synmässa.. Vi ställer bara ut för dyslexi och jag tycker inte det är bara arrangörerna av ID-dagarna som börjat tänka fel och saker och ting har börjat spåra ur.

Själv åker jag till västervik senare idag för att hålla ett föredrag i Gamleby i morgon, det blir nog roligare!

Andra bloggar om: Mässa, hjälpmedel, ID-dagarna, Handikappinstitutet, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshindrad, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Factory, Nacka, Nacka Strand

Posted from .

Idag ställde vi ut för tredje gången på minimässan som anordnas av Stockholms Syncentral. Första gången var 2009 då de ville prova att bjuda hjälpmedelsföretagen till sig vid ett samlat tillfälle och låta hela personalstyrkan ta del av nyheter.

I år kändes det extra roligt att ställa ut. Vi hade med oss vår nya kamera Jazz (se bildgalleri ovan) från danska Tagarno som vi tror mycket på. Snygg design med bibehållen kvallitet och funktionalitet. Vidare hade vi med oss våra skrivare för punktskrift på papper och dymotejp samt en rad nya punktdisplayer.

en annan ny grej vi provade var att komma i tid till utställningen. Den öppnade kl13 och vi brukar alltid dundra in en kvart före och få väldigt bråttom att ställa upp allt och komma på att man glömt strömförlängning och annat. Denna gång var vi på plats två timmar före och när vi monterat klart var det fortfarande mycket gott om tid. Vi han både luncha och dricka kaffe och ändå ha en god stund kvar när vi återvände. Det kändes i kroppen att det var bättre att inte stressa och det påverkade hela resten av dagen och det är något vi ska försöka prova oftare.

Andra bloggar om: Arbete, Stockholm, Hjälpmedel, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Handikapphjälpmedel, Utställning, Mässa, Minimässa, Visning, Syncentral, Syncentralen, Hjälpmedel Stockholm, Stockholms Läns Landsting, SLL, SLSO

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

När jag nu är på resa utomlands vilket inte händer särskilt ofta inser jag hur beroende jag är av internet! Jag kan faktiskt inte göra något kul alls vid datorn eller telefonen utan datatrafik. Allt det här vardagliga med sociala medier i form av Twitter, Facebook och Gowalla som jag inte ens märker att jag själv använder så fort jag väntar på bussen eller tåget eller sitter på tåget och väntar på att komma fram. Då är numera mitt enda tidsfördriv just detta och att läsa nyheter. Det är ett perfekt sätt att fördriva annars rätt meningslös tid.

Och förr var man ju beroende av öppna trådlösa nätverk eller av att få låna någons kabel en stund medan man idag liksom har internet i fickan hela tiden. Jag liksom inte tänker på det längre.

Reser man utomlands mycket är man väl van kan jag tänka mig, men det gör inte jag och först nu inser jag hur förlamad och utanför jag blir :)! På flygplatser och hotell finns sällan fria nätverk längre och att koppla upp mobilen är liksom inte att tänka på några längre stunder. 32kr/MB för datatrafik hos Telia som jag har i min privata mobil eller 25kr/MB hos Tele2 som jag har i min företagsmobil är helt vansinnigt! Något jag inte tänkte avstå var att checka in i Tyskland med min Gowalla, och det och att byta lite grejer man kan göra där drog dryga 800KB för kanske en minuts snabbt arbete. Att ens kolla rubrikerna i mailen är liksom helt uteslutet.

Och hur det kan vara så här år 2011 är för mig helt obegripligt. Det är verkligen ett område där utvecklingen stannat och stått still väldigt länge. På det vis vi idag använder våra telefoner och datorer borde volymen kunna kompensera så att lägre priser inte borde vara några problem. Det är ju inte det att en megabyte är speciellt mycket i dagsläget. Förr kunde man läsa och skriva mail en god stund för att komma upp i det. Men idag, så fort min dator ansluter ska den kanske ställa klockan, synka sig med alla moln man använder så som Dropbox, MobileMe och liknande för att utbyta filer och kalenderdata och datorn letar efter ny programvara och lite sådant. Att webbplatser sedan inte direkt krympt i storlek de senaste åren är en bonus. Jag roade mig med att titta på datamängdsmätaren när jag anslöt mig och konstaterade att fakturan kommer bli intressant sen =)

Det här med datorer ute på resa är också för övrigt ganska intressant. Jag spenderar ju en del tid på tåg och flyg och förr var det alltid plint från Windows-datorer. Nu mera hör man det klassiska Mac-plinget och swishande ljudet när ett mail skickas. En tjej satt på flygplanet och skickade mail ända in i det sista trots flera tillsägelser av kabinpersonalen. Jag hoppas att åtminstone hon har det värre än jag med sin abstinens på sin resa =)

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Tjänsteresa, Flyg, FLyga, SAS, Arlanda, Tåg, SJ, Resa, Ledsagning, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Tyskland, Frankfurt

Posted from Frankfurt, Hessen, Germany.

Så var man ute på resa igen och denna gång lite längre. SightCity är en mässa i Frankfurt som årligen visar upp nyheter vad gäller hjälpmedel för synskadade. Det är första året jag åker hit så det kan bli lite spännande.

Att resa utomlands är numera lika lätt som att resa till Uppsala eller vilken annan liten håla som helst hemma i Sverige. Jag visade inte ens upp mitt EU-legitimation vid ankomsten till Frankfurt. Annars är det bara språket och storleken på flygplatsen som är annorlunda mot att landa på Landvetter eller Sturup.

Jag har flugit mycket i olika perioder i livet. Regelbundet under 4 år mellan 1980 och 1984 när jag bodde i Västervik i Småland och gick i specialskola i Stockholm. Var annan helg flög jag mellan Bromma och den lilla flygplatsen Momohål. Under senare år pendlade jag i förälskelsens tecken mellan Stockholm och Skåne och hade vänner i Göteborg. Under en tid i min tonår jobbade jag åt Föreningen Sveriges Dövblinda och reste land och rike runt oftast med flyg. Inte en enda gång har ledsagningen uteblivit. Inte ens den gång jag flög alldeles själv till
USA.
Trots mellanlandning i Amsterdam fungerade allt perfekt. Aldrig att väntetider och inställda flyg och förseningar har fått assistansen att glömma ett uppdrag. Där har SJ en hel del att lära även i modern tid 2011, där man var och var annan gång blir stående eller får ringa och fråga var assistansen tagit vägen.

På flyget får man en assistansmärkning på sin bokning och den följer än jorden runt och tillbaka om det skulle vara så. När man boardat får flygplatsen man ankommer ett meddelande och har flygtiden på sig att förbereda sig och vara på plats. Och allt fungerade givetvis lika klanderfritt denna gång. När jag fått hjälp från incheckning till gaten var det någon timmes väntan men några minuter före boarding kom passagerarservice och följde mig ombord först som det brukar vara. När planet landade i Frankfurt och dörren öppnades stod de och väntade.

Men resandet gör mig trött. Det är först allt som ska fixas så att ledsagningen bokas och trots allt så är det så mycket som kan gå fel från taxin till
Arlanda Express-tåget
och slutligen fram till incheckningen där
Luftfartsverket
tar över. Förutom att det finns mycket att oroa sig över, kommer de att komma i tid etc, så måste jag lägga på ytterligare tid på min planering för att ge utrymme för fel. De gånger det inte blir fel blir det istället lång väntan.

Med flyg fungerar det som sagt ofta bra. Men det är värre med tåg. Är det SJ som levererar hela vägen ökar förutsättningarna för att det ska fungera och om man åker mellan hyfsat stora stationer som har personal. Men så fort man ska byta mellan flera tågbolag ökar risken för strul med ungefär 1000%. Och på de stationer som saknar sådan bemanning har man ofta avtal med olika lokala taxibolag och i dessa fall kan man helt kallt räkna med att få klara sig själv eftersom chansen att någon dyker upp är mikroskopisk.

Men nu är jag i alla fall på plats och sitter på en ”Meeting Point” på Frankfurt International Airport och väntar på kollegor som ska komma med ett annat plan. Men inte ens det är fritt från besvär. Skulle jag bara vilja gå på toaletten eller gå och köpa något ätbart så infinner sig genast en rad besvär. Jag är skithungrig men inte särskilt kissnödig tack och lov =)

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Tjänsteresa, Flyg, FLyga, SAS, Arlanda, Tåg, SJ, Resa, Ledsagning, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Tyskland, Frankfurt

Posted from Frankfurt, Hessen, Germany.