Författare: Joakim

Nynäshamn igen

2016-05-06 17 00 41

2016-05-06 17 01 39

Nu är våren verkligen här och idag blev det premiär i korta ärmar och ben för första gången i år. Vinden känns fortfarande lite sval men det kompenserades snabbt när man började få upp värmen.

Idag var det dags för ännu ett träningspass för mig och MP. Det är en vecka kvar till Skandisloppet i uppsala, 167km och vi behövde få mer mil i benen.

Nynäshamn är ett självklart mål vackra dagar som dessa när man har lite tid. Vägen dit går att variera en hel del för att det inte ska bli för enformigt. Idag körde vi via Skogs Ekeby, Grödby, passerade Körunda Golfbana till Ösmo och sedan den vanliga vägen på Gamla Nynäsvägen ner till Nynäshamn. Det blev en sträcka på ungefär 45km på ganska roliga, kuperade och kurviga vägar.

Bryggorna i gästhamnen är nog min favoritplats tror jag. Vindstilla, varmt och alla underbara dofter från havet och land. All den där fantastiska doftmixen av avgaser från landfordon och båtar, dofterna av mat från fik och rökeriet och sedan havets alldeles egna speciella lukt. Där satt vi och njöt en god stund av stillheten och värmen.

Hemvägen gick den vanliga rutten längs Gamla Nynäsvägen upp till Västerhaninge och vidare upp mot Handen. Idag pressade vi vår tid från i söndags ytterligare någon minut trots trafiken, framför allt i Nynäshamn och trots hänsynen man måste ta när man når gång- och cykelvägarna i Västerhaninge och Handen. Den totala snitthastigheten gick över 32km/h den här gången och det känner vi oss nöjda med.

Kanske hinner det bli något mer pass innan Skandisloppet nästa helg, men nu börjar vi känna oss redo.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Nynäshamn[/tags]

Premiärtur till Nynäshamn på våriga vägar

Bild: Vy över bryggorna i Nynäshamns hamn

Idag var en gruppträning planerad. Ett gäng avgick från Älvsjö som plockade upp mig och ”MP” i Handen. Planen var Nynäshamn tur och retur och vädret kunde inte ha varit bättre. Redan tidigt på morgonen sken solen och temperaturen var behaglig.

Vi anslöt på gruppen och fortsatte söderut. Eftersom vi hade cyklister med som inte hade så många mil i benen för säsongen, var tempot lugnt och behagligt. Vi körde småvägarna ner till Segersäng och gick ut på gamla 73:an och fortsatte mot Ösmo. Vid Ösmo Plantshop bestämde sig gruppen för att ta fikapaus och vända hem igen. Jag och MP som hade 2 mil mindre i benen idag valde att fortsätta ner till Nynäshamn för att förtjäna kaffe och bulle.

Nere på bryggorna igen kändes helt underbart utan att frysa det minsta. Dofterna och ljuden är fantastiska i Nynäshamn.

Efter vårt fikastopp bröt vi upp och hängde på en liten grupp cyklister norrut igen. När vi passerat järnvägsbron bestämde vi att det gick för långsamt och lämnade dom bakom oss.

Sedan stod vi på i god fart hemåt. Jag tycker vägarna här nere är fantastiska och jag börjar känna dom väl vid det här laget.

Det tog oss 56 minuter upp till Västerhaningekorset och det kändes helt OK i kroppen. Upp genom Västerhaninge mot Handen är det mycket trafik och fotgängare och inte så lätt att hålla någon högre fart och idag tror jag vi hade maximal otur med rödljus och andra att ta hänsyn till. Ändå nådde vi min port på 1:12.

Även om jag har lärt mig att mer än uppskatta inomhusträning på trainer, något jag hade allt svårare att motivera mig till förut, så är ändå riktig cykling utomhus i vackert väder, med kaffe i gästhamnen i Nynäshamn ändå allra bäst.

Nästa helg är en långhelg och innebär förhoppningsvis åtminstone ett par turer om vädret är gynnsamt. Regnar och blåser det håller jag mig gärna till min trainer och roddmaskin. :)

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning[/tags]

Swe Cup Paracykel 2016 deltävling 1, SMACK-tempot 2016

Idag var det tävlingspremiär för 2016. Efter en lång period av ganska växlande aprilväder med kyla, snö och regn, tittade äntligen solen fram och det var riktigt skönt ute.

Den första deltävlingen var ett tempo på 30km med start och mål vid Odensala Kyrka i närheten av Märsta. Jag anmälde mig ganska sent eftersom jag inte hade någon pilot att köra med, men blev i sista stund tipsad om en kille som ville köra. Vi hade aldrig träffats förut och han hade heller inte kört tandem men var van cyklist.

Jag tog cykeln på pendeltåget mot Märsta vid 10-tiden och vi möttes på perrongen. Efter lite smörjning av kedja och justering av sadelhöjd cyklade vi dom 5 kilometrarna till starten. Efter registrering och montering av nummerlapp rullade vi lite för att hålla värmen och öva på vändningar. Och snart stod vi på startlinjen. I paraklassen startade ett antal pararacer och handcyklister och i vår tandemklass var vi tre team som ställde upp på startlinjen. Vi startade som nummer två.

Jag är inte så nöjd med loppet. Tempo är en svår disciplin tycker jag. För mig blir det ofta väldigt hög puls och andning efter start och den första sträckan fram till vändpunkten. På vägen tillbaka börjar andningen lugna ner sig, pulsen stabiliseras och musklerna börjar plötsligt svara och det börjar kännas bra, men ofta alldeles försent.

Precis så blev det idag. Vi kanske gick ut onödigt hårt och borde kanske värmt upp ännu mer. Efter några kilometer körde vi om det första tandemteamet som startat 2 minuter före oss. Dom hade problem med kedja och växlar och fick tyvärr stanna två gånger på grund av kedjehopp.

Straxt före vändningen hörde jag rop bakom oss och då förstod jag att det tredje tandemteamet redan hunnit ikapp oss. Jag var i och för sig inte så förvånad med tanke på hur det känts så långt, men man blir så klart besviken. Särskilt efter så många hundra mil på trainer under vintern.

Efter vändningen blev vi omkörda och teamet hade således redan tagit in en hel minut på oss. Samtidigt började den där bra känslan komma tillbaka i kroppen och vi lyckades hänga på dom en stund men där tror jag det mentala satte gränsen.

Vi rullade i mål knappt 2 minuter efter det vinnande teamet och vår snittfart verkar ha slutat på 38km/h. Både jag och min pilot misslyckades med att starta och stänga av GPSen i rätt tillfälle så datat därifrån är inte så intressant.

Men medeleffekten slutade på 230 watt och även om jag inte är nöjd med den så var det bättre än vad det kändes som. Medelpulsen var väldigt hög även för att vara mig, 167bpm vilket bekräftar varför musklerna inte alls svarade idag.

SMACK-tempot är en väldigt kuperad bana för sin korta distans och det var premiär för året. Jag började träna vid jul igen efter en lång och djup mental svacka och även om det har blivit många mil sedan dess så räckte det inte för att komma i tillräckligt bra form. Och teamet vi fick spö av är otroligt starka.

Nu är det bara att gå hem och fortsätta. Mer intervallträning istället för distans som jag kört mycket hittills. Distansträning blir det ändå nu på grund av dom många motionsloppen som ligger i maj och juni. En massa roddträning ska det också bli för att bättra på benstyrkan och även rygg, armar och bröst.

Den nya piloten jag träffade och körde med för första gången idag sa sig också vara ovan vid tempo men en mycket duktig cyklist. Det var inga som helst problem att rulla några kilometer ihop och sedan tävla. Jag kan inte säga att jag märkte över huvud taget att han inte cyklat tandem på det här viset. Men så är tandem inte så väldigt speciellt jämfört med egen cykel. Inte så annorlunda som många tror. Vi kommer helt säkert att köra mer ihop och det ser jag fram emot. För övrigt älskar jag människor som bara är helt naturliga när man träffar någon med en funktionsnedsättning. Att jag oroade mig något innan beror på att det tyvärr inte alltid är så självklart. Om man bara slappnar av och är som vanligt så funkar det hur bra som helst.

Nu tar jag tåget hem igen och slickar såren lite innan det är dags att ta nya tag. Om ganska exakt en månad är deltävling 2 som är ett GP på Arlanda Testtrack. Det vann mitt team förra året så det är inte otänkbart att andra är lite revanschsugna. :)

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Tävling, Träning[/tags]

Nu drar tävlingssäsongen 2016 igång

På lördag drar tävlingssäsongen igång med den första av åtta deltävlingar i Swe Cup Paracykel 2016 i och med SMACK-tempot 2016. Tävlingen går i Märsta med start och mål vid Odensala kyrka och banan är en krävande tempobana för så kort distans på 30km.

Pilot för dagen blir en ny bekantskap från samma förening. Vi ses och cyklar för första gången tillsammans där och då och vi kanske hinner rulla någon mils uppvärmning innan loppet drar igång. Inte för att det ska vara något större problem med det. Om vägen är torr och fri från grus så är det bara att gå ut fullt och sedan öka. :)

Målet är som alltid att vinna, men vi har bra motstånd och det är första tävlingen på året och det kanske inte kommer vara helt varmt ute heller. Vi är tre startande i vår tandemklass så medalj blir det hur som helst. :)

Racereport kommer givetvis. :)

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Tävling[/tags]

Anmäld till Halvvättern 2016

Nu är jag anmäld till Halvvättern 2016. Det blir jag och Mattias ”MP” Pålsson som kör som pilot i år. Mattias körde premiär på Vätternrundan med oss förra året som singelcyklist och det gjorde han riktigt bra trots den tuffa utmaningen att som första gång runt Vättern hänga med ett tandemteam.

Men i år kör han som pilot istället. Om vi har något mål för Halvvättern så är det att köra fort och bra. Vår starttid är 08:00. Vi kommer ha andra bekanta ute längs banan som startar något senare.

Kommer bli ruskigt roligt. Gott om tid kvar att träna.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Vätternrundan, Halvvättern, Träning[/tags]

Ny trainer: Wahoo Fitness Kickr

Efter drygt 2½ åt med min Elite RealAxiom Wireless har jag nu uppgraderat till en ny trainer. Valet föll på en Wahoo Fitness Kickr smart trainer.

Förra gången jag letade trainer var jag ganska novis i ämnet. Jag läste på och hade en föreställning om hur jag skulle använda en trainer för inomhusträning. Målet då var att kunna ta en riktig rutt utomhus och återskapa den inomhus. Men så blev det inte och mycket har förändrats sedan dess.

Den nya trainern skiljer sig en hel del från min gamla, där man monterade cykelns bakhjul mot en gummirulle som genererade motståndet. Så fungerar förvisso huvudsaklingen trainers fortfarande, men Wahoo Kickr är lite speciell genom att man istället tar bort bakhjulet, spänner fast cykeln i trainern och hakar på kedjan på en kassett direkt på trainern. För mig har det flera fördelar. Framför allt slipper jag ta hjälp med att regelbundet hålla bakhjulet pumpat till 8 bar och varje sak jag slipper engagera andra i är otroligt mycket värt. Alla partiklar som slitaget från trainerdäcket genererar är skönt att slippa.

En mer ordentlig genomgång av denna trainer med mycket bilder har gjorts av DC Rainmaker och det finns ingen anledning att göra om ett strålande jobb som det. Här följer framför allt mina egna upplevelser som kanske inte riktigt är jämförbart med andra.

Konstruktion

Kickr är en tung enhet med sina 21kg. En ram i stål rakt igenom. Men just när det gäller en trainer som man ändå inte ska flytta runt, är tyngden snarare en fördel då man vill att den står stadigt. Två svänghjul som roterar med hög fart vid användning som jag skulle önskat kunde vara inkapslade för att förhindra olyckor. Det är sådant man som småbarnsförälder alltid tänker på.

Monteringen av cykeln är enkel, som att sätta på ett bakhjul. Kedjan på kassetten och samma snabbkoppling och sedan sitter cykeln på plats. Kabeln för ström sitter dold under trainerns ram vilket jag gillar. Det minskar risken för skador på kablaget. Dessutom är kabelgenomföringen väl tilltagen. Allt ger ett mycket slittåligt intryck.

Kalibrering

En av anledningarna till att valet föll just på Kickr, var den enkla kalibreringen av trainern och dess väldigt exakta beräkning av effekt. Kalibreringen görs via deras app för smartphone eller surfplatta. Appen söker efter trainern via Bluetooth och man får direkt veta om det finns någon tillgänglig uppdatering för mjukvaran. Därefter kan man bland annat initiera kalibreringen.

Den görs med så kallad ”spin down”. Man uppmanas i appen att trampa upp farten till 30km/h och sedan sluta trampa och låta farten sjunka av sig själv. När hastigheten når 15km/h visas ett meddelande om att kalibreringen gick bra samt lite värden. Sedan är kalibreringen färdig. Mycket enkelt och helt tillgängligt för användare med synnedsättning.

Anslutbarhet

Trainern är utrustad med ANT FE-C samt Bluetooth Smart och den kan kommunicera över båda teknikerna samtidigt om man skulle ha behov av det. Den använder ett helt öppet protokoll, vilket gör att tredjepartsutvecklare helt kan styra trainern.

När det är på det viset, finns en mängd träningsappar för telefoner, surfplattor och datorer att välja på och Kickr är kompatibel med alla dessa. Wahoo Fitness har en egen app som erbjuder en del träningsmöjligheter, men min primära användning kommer att vara Zwift även fortsättningsvis.

Första intrycken

En fantastiskt bra trainer. Om något ska upp på minussidan s är det i så fall ljudet. Den gamla trainern ”surrade” mer samt det lite ”gnisslande” ljudet av gummidäck mot gummirulle, speciellt när man tog i. Den här trainern är ett mer ”tjutande” ljud som ökar när hastigheten ökar. Ljudnivån ligger någonstans straxt över 70db, men det stör inte mig då jag ständigt har hörlurar på mig. Familjen märker dock viss skillnad.

Trainern är mycket snabb och responsiv i ändringar av motstånd vilket är bra. När motståndet ökar i form av en uppförsbacke vill man ha direkt reaktion av trainern.

Annars är den övervägande förtjusningen nog den direkta transmissionen mellan cykelkedjan och trainerkassetten, det gillar jag verkligen. Det kan tyckas som småsaker för dom flesta, att pumpa bakdäcket, spänna gummirullen mot bakhjulet och efter avslutad träning när man är helt slut och bara vill slänga sig i duschen, så ska man komma ihåg att släppa på spänningen mot bakhjulet.

Wahoo Fitness Bike Desk

Yta för avlastning när man cyklar är något som ständigt diskuteras på nätet. ”Vart gör ni av era vattenflaskor?” ”Hur fäster ni era tangentbord?” är vanliga frågor. Det finns massor med förslag på lösningar, men alla är vi överens om att det är besvärligt att kliva av cykeln för att fylla på eller hämta ny vattenflaska, energibars eller för att styra det datorprogram man använder för sin träning.

Jag har haft en stol brevid cykeln, ställt flaskor på golvet och haft tangentbord balanserat på tempobågarna. Den ena lösningen sämre än den andra. :)

Wahoo Fitness’s Bike Desk löste verkligen problemet. Ett höj- och sänkbart bord, ca 70x30cm med gummiklädd yta som förhindrar att föremål glider omkring. Bordets fot är U-formad så att det lätt kan köras intill framför cykeln. I bordets fram- och baksida finns kanaler där man kan luta sin smartphone eller surfplatta och i kanalerna finns genomföringar för laddningskablar. Mycket praktiskt. Bordet är försett med hjul så att man lätt kan flytta det.

Även detta har DC Rainmaker skrivit en bra genomgång om, väl värd att läsa och med mycket bilder.

Ett särskilt tack

Till Wahoo Fitness för inlett samarbete. Er insats är otroligt värdefull för min träning. Min situation är speciell. Mer än 95% av min träning sker inomhus även om solen skiner på grund av att jag är beroende av piloter för min tandemcykling utomhus. Det är nog svårt att hitta piloter och ordna logistiken inför tävlingar. Så genom att träningen åtminstone kan fungera utan allt detta extra arbete är otroligt mycket värt.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Träning[/tags]

Roddmaskin Concept2 Modell D PM5

För en dryg vecka sedan hade jag äran och den stora förmånen att inleda ett samarbete med Concept Träningsredskap AB som valde att hjälpa mig i min träning och att nå mina mål i form av en Concept2 Modell D roddmaskin med PM5-display. Här tänkte jag presentera mina intryck av maskinen efter en tids användning. Det är inga tveksamheter om att det är en maskin i elitklass, utsedd till marknadens bästa 2016 av sajten Bäst i test.

Rodd som träningsform

Min satsning idag är att försöka nå långt inom paracykel. Jag cyklar tandem och den självklara träningsformen har varit cykling och löpning. På grund av — eller vissa dagar med uselt väder, tack vare min funktionsnedsättning, har den mesta träningen varit hänvisad till inomhus på cykel och trainer samt löpband.

Tankarna på rodd som kompletterande träningsform uppstod igen efter SMACK-rundan 2014 då jag skadade axel och nyckelben då vi körde omkull i hög fart. Efter det värker armen fortfarande i vissa lägen trots att det gått två år och jag har haft svårt att använda fria vikter. Till detta kommer svårigheten att gå på gym tillräckligt ofta då det brister i tillgänglighet och möjligheter till ledsagning.

När jag provade rodd vid några tillfällen kunde jag ta i så mycket jag ville utan efterföljande smärta i axel och arm och jag insåg dessutom att detta var en utmärkt träningsform som väl stämde med mina behov.

I rodd tränar man framför allt benen, lår och vader, men också till stor del rygg, armar, bröst, mage och sätesmuskulatur. För att bli en bra cyklist behöver jag starka ben naturligtvis, men det är minst lika viktigt med en bra bålstyrka för att inte lägga någon vikt på armarna och på så vis få mer problem med axlar.

Tack vare att rodd involverar så många delar av kroppen, är det lätt att få upp pulsen och en hög kaloriförbränning. Med roddmaskin, cykel och trainer samt löpband är det svårt att få mitt hemmagym mer komplett.

Concept2 modell D & PM5

Att jag fastnade för just Concept2 berodde faktiskt på ett tips. Någon sa att jag borde titta på den då den verkade vara väldigt tillgänglig för användare med synnedsättning som liksom jag inte kan leva utan att logga alla träningspass för senare analys och jämförelser. Och att logga sin träning tycker åtminstone jag är otroligt viktigt för alla som vill något extra. Det är ett viktigt verktyg för att kunna bli bättre.

Sedan var Concept2 givetvis det övervägande fabrikatet på d gym jag har tillgång till och förutom tillgängligheten som är enastående och en förebild, så är maskinerna enastående väl byggda.

En del av mina beskrivningar nedan kan tyckas väl tydliga och bristen på bilder lite tråkiga, men jag skriver även för användare med synnedästtning så att det ska bli lättare att göra sig en bild av maskinen och dess funktioner.

Motståndsdelen

Roddmaskinen består i huvudsak av två delar som går att ta isär. Dels själva motståndsdelen med dragvajer, motstånd och display, samt själva glidbanan med sitts. Delarna är lätta att sätta ihop och ta isär och i hemmet blir maskinen mycket lätt att förvara.

Själva motståndsdelen består av en inkapslad fläkt då motståndet genereras av luftmotstånd. När man drar i vajern roterar fläkten och ju hårdare man drar, desto hårdare blir motståndet. Därtill finns ett spjäll på maskinens högra sida som är graderat från 1–10. Spjället släpper in mer eller mindre luft så att motståndet ökar. Desto mer luft man släpper in, dest tyngre blir motståndet.

Man brukar kunna läsa att många rekommenderar att man inte har fullt motstånd och dom flesta verkar rekommendera 7 på skalan, men det är omöjligt att säga. Som nybörjare börjar man nog på en lägre motståndsgrad och 10 på skalan genererar bra tungt motstånd. Man ställer in den efter egen förmåga och beroende på passets karaktär. Jag själv tyckte 7 kändes som en bra nivå även om jag mina första pass, utan att ha läst på satt och drog på max och det gick det med.

Motståndet i dragvajern är jämnt och bra längs hela rörelsen och ljudnivån helt OK.

Ramen

Ramen är byggd i aluminium och känns därför stadig och rejäl trots sin låga vikt. Sittsen glider lätt fram och tillbaka vid rodd. Som skrivits tidigare, är ramen lätt att ta isär när man inte tränar. Glidbanan lär vara 91cm vilket är fullt tillräckligt för personer med även långa ben.

Display

Displayen har jag personligen, av förklarliga skäl inga starka åsikter om. Den är på 4,3″ monokoom LCD-skärm. För övriga med synrester i min familj som ibland hjälper mig att välja program, kunde den gärna kanske fått vara något större och tydligare, men för användare med normal syn lär den fungera bra genom hela roddrörelsen.

Displayen har tre knappar i nederkant och 5 knappar lodrätt längs höger kant. Användargränssnittet är väl genomtänkt och lätt att använda. Varje funktion får en egen knapp och det är inget bläddrande i menyer vilket säkert underlättar för användare under träning och inte minst för mig som kan memorera de få knapptryckningar jag behöver utföra för att komma igång.

På displayens baksida finns två RJ45-kontakter för anslutning av flera roddmaskiner i serie. På så vis kan man tävla mot varandra och bara det gör än sugen att ha många roddmaskiner hemma. :)

Vidare finns på displayen med benämningen PM5, en USB A för anslutning av USB-minne där ens träningsdata kan lagras, vilket är perfekt om man tränar på gym och vill ha med sig informationen hem istället för att lagra det i displayens minne.

Vidare finns en USB B-port för anslutning till dator. Detta används bland annat för att överföra träningsdata från maskinens minne, uppgradera mjukvara eller för användning av tredjepartsprogram för online-träning, vilket är typiskt sådant som jag går igång på. :)

Displayen har också trådlös anslutning via Bluetooth Smart och ANT+ vilket ger möjlighet att ansluta pulsband. Jag är väldigt beroende av att ha koll på min puls när jag tränar för att få ut det jag vill av min träning. Hur detta går till för just mig, skriver jag mer om under rubriken tillgänglighet.

Tillgänglighet

Det som främst gör Concept2 så speciell som roddmaskin och träningsmaskin över huvud taget, är just dess funktioner som gör den extra lämplig för användare med en synnedsättning. Det är inte många träningsmaskiner som är utrustade med kommunikationsmöjligheter i form av kabel, ANT eller Bluetooth och det är något som skulle vara till glädje för många.

Beroende på vilken display ens Concept2 roddmaskin eller SkiErg är utrustad med, ansluter man sin smartphone på olika sätt. Är den utrustad med PM3- eller PM4-displayer, ansluter man sin smartphone med en kabel och är det en PM5-display kan man ansluta både med kabel eller trådlöst via Bluetooth.

Sedan är det upp till tillverkaren eller tredjepart (om tillverkaren medgivit det) att tillverka appar eller datorapplikationer för att kommunicera med träningsmaskinen. Detta borde varje roddmaskin, löpband, crosstrainer, spinningcykel etc vara utrustad med.

I fallet Concept2, har man en egen app ErgData för iOS och Android vilken jag använder. Men det finns också tredjepartsprogram för dator.

Väljer man att ansluta sin smartphone med kabel är det väldigt enkelt. Man kopplar bara i kabeln och startar appen i sin telefon så är man uppkopplad. Vill man ansluta PM5 via Bluetooth är det 2 knapptryckningar för att aktivera trådlös anslutning. Appen ErgData annonserar med röst att enheten är uppkopplad.

Pulsband går också att ansluta. För mig är pulsträning väldigt viktigt. Har man en roddmaskin hemma kommer den ihåg ens pulsband, men tränar man på gym kan man inte vara säker på om någon annan använt pulsband efter. Det är lite fler knapptryckningar för att söka efter och aktivera ett pulsband och har man en synnedsättning och går på ett bra gym, brukar personalen kunna hjälpa till.

I appen ErgData finns en mängd inställningar för uppläsning av träningsdata med röst. Man kryssar i vad man vill ha uppläst, exempelvis tid, distans, takt, fart och puls samt om man vill ha en sammanfattning efter avslutat träningspass. Man ställer också in hur ofta man vill att appen läser upp informationen med intervaller upp till 2 minuter mellan varje.

När man väl är igång behöver man inte göra något med telefonen. Appen annonserar när man påbörjar sitt träningspass och när man är klar kommer en fråga upp på telefonens skärm där man antingen kan klicka för att spara, eller bara trycka på menyknappen på roddmaskinens display så sparas passet även i telefonen. Från telefonen kan man sedan ladda upp alla nya träningspass till ens loggbok hos Concept2 om man valt att registrera sig där. Där kan man tävla mot andra på förutbestämda distanser och tider och man kan tävla indivuduellt eller i team. Vill man inte tävla fungerar loggboken utmärkt som en träningsdagbok.

Appen ErgData har idag en ljudbugg som är påtalad för Concept2. När appen läser upp information om pågående träningspass, sänks volymen i telefonen om man exempelvis använder skärmläsaren VoiceOver eller lyssnar på musik under träningspasset. Volymen ökar inte igen när uppläsningen är klar och det hoppas jag man rättar till.

Appen är designad för att telefonen ska vara i liggande läge för att få en bredare skärm. Uppställningen är också i kolumner över skärmen vilket tar en stund att förstå sig på. Men när man väl gjort det är det inga problem och det handlar mer om att kunna sin skärmläsare VoiceOver än ett problem i appen. Jag personligen ogillar appar i liggande läge då det blir grymt obekvämt med iPhone 6 Plus. Nästa telefon blir helt klart en mindre modell.

Nu fortsätter träningen och jag återkommer. Min egen loggbok har jag gjort publik och den återfinns här.

Ett särskilt tack

Till Concept Träningsredskap AB för inlett samarbete. Er insats är otroligt värdefull för min träning. Min situation är speciell. Mer än 95% av min träning sker inomhus även om solen skiner på grund av att jag är beroende av piloter och ledsagare för min tandemcykling och löpning utomhus. Det är nog svårt att hitta piloter och ordna logistiken inför tävlingar. Så genom att träningen åtminstone kan fungera utan allt detta extra arbete är otroligt mycket värt.

[tags]Rodd, Roddmaskin, Concept2, Träning, Tillgänglighet[/tags]

Nordic Classic Weekend 2016

I helgen var det åter dags för Nordic Classic Weekend ute på Gotland. Den bestod i år av Nordic Classic Running med lite olika distanser, Nordic Classic Biking med några olika distanser samt mässan Gott Liv som handlade om träning och hälsa.

Förra året var vi 5 deltagare från SVTs realityserie Mot Alla Odds 2013 som deltog med en löpare i rullstol, en på så kallade Race Runner och 2 till fots, samt jag och min pilot på tandemcykel. Det var en bra bredd på paradeltagare.

I år var vi 6 stycken som kunde närvara och upplägget var detsamma med den skillnaden att vi i år hade två rullstolslöpare.

Bild: Joakim Nömell & Nina Lundberg på Gotlandsfärjan

I fredags reste vi till Gotland vid olika tider och från olika ställen. Jag, min pilot Thomas och Nina Lundberg anlände först på eftermiddagen och kunde i lugn och ro förbereda cykel, äta och vila i lugn och ro. Under kvällen anslöt resterande 4 deltagare med båt från Nynäshamn och Oskarshamn och vi hann ses, prata och kramas innan det var dags att göra natt.

Cykelloppen startade först kl9 på lördagen. Vädret var inte så kul med blåst och duggregn vilket var tråkigt för arrangören när det varit så fint väder tidigare dagar. För oss blev det ändå lite stressigt att hämta ut chip och jag som måste rusa på toa ungefär hundra gånger före start, helt hopplös. :) Men till slut var vi redo.

Det var ändå en tapper uppställning som stod på startlinjen kl909:00 och småhuttrade. Man lovade något bättre väder under dagen precis innan starten gick och vi rullade iväg.

tempot blev ganska högt redan från start och jag var blöt om fötterna genom andra rondellen ut ur Visby. :) Det kändes ändå fint att rulla ute igen. Egentligen stör regn inte mig så speciellt mycket, men i kombination med vind och 7 grader så blir kylan ett problem. Fötterna domnar och kylan sprider sig upp i vaderna och man försöker röra fötterna så mycket som möjligt.

Vi försökte hänga med tätklungan en stund, men det gick på tok för fort och efter en mil ungefär, drog dom upp tempot och vi hade bara att inse att vi inte kunde hänga med. Vi hittade enstaka cyklister att hänga med långa sträckor.

En klar förbättring från förra året var att det nu fanns den depå redan på första varvet efter 4,5 mil. Där gjorde vi en kort paus för banan, vattenpåfyllning och ett kort besök i en buske innan vi for vidare. Vi tappade vårt sällskap som valde att inte stanna i depån och det tog ett par mil att köra ikapp honom igen.

Jag gillar verkligen banan loppet går längs. Det är inga backar att tala om och vinden var ganska måttlig och vi hade lä vissa sträckor. Det kändes lätt i benen. Men kölden var fortsatt ett problem och det gick inte att bli varv i lår, vader och fötter och min pilot hade såvrt att hålla fingrarna varma, trots långa handskar. Vi bestämde att ta beslut om vi skulle nöja oss med 9-milsdistansen eller om vi skulle ge oss ut på ytterligare ett varv när vi närmade oss Visby.

Sista biten in mot Visby, ca 1,4 mil kvar, kör man längs någon sorts riksväg. Det sluttar svagt uppför ganska länge. Förra året var den sträckan en riktig mardröm. Vi hade antagligen stark motvind den gången och då gick jag också in i väggen med alldeles för lite vätska i kroppen. den här gången kändes backen över huvud taget inte av och det kändes lätt att ligga i dryga 30km/h med låg puls runt 130 slag per minut. Förra året hade jag inte lika många mil i benen som den här gången vilket säkert också bidrog.

När vi närmade oss Visby tog vi beslutet att svälja stoltheten och avsluta på 9 mil. Det kändes inte kul och mot ens principer, men att ge sig ut på ett nytt varv utan känsel i fötterna och helt ensamma, kändes inte som något roligt alternativ.

Vi rullade därför i mål på 2:57. Det visade sig att merparten av de som skulle cyklat 18 mil gjort som vi. 17 andra hade valt att avsluta efter 9 mil och endast 9 verkar ha fullföljt hela distansen. Det gjorde att det inte kändes fullt lika surt.

Under vägen örde vi ett knäpp från bakhjulet och vi hade en teori om en brusten eker, men då vi inte hörde något mer fortsatte vi. I mål noterade vi att en eker hade gått av vilket väl får bli den officiella orsaken till att vi tyvärr inte kunde fortsätta. ;)

Efter intervju av speaker och lite chat med funktionärer, uppsökte vi värme och kaffe. Kläderna var våta rakt igenom och nu när kroppen gick ner i aktivitet blev det kallt. Jag tycker att den typen av problem nästan är värre då kölden mer kommer innifrån kroppen där dom blöta kläderna ligger emot och kyler. Vi drack vårt kaffe och inväntade våra kompisar som startat precis när vi rullade i mål. Därefter tog vi oss snabbt bortt ill hotellet för att duscha riktigt varmt och byta till torra kläder. Det tog en stund i duschen innan det började kännas bra igen.

Vi gick åter tillbaka till tävlingsområdet, åt lite försenad lunch innan den officiella delen av dagen var slut.

Dom övriga deltagarna genomförde sina grenar och det förekom så klart erfarenhetsutbyte och berättelser efteråt. God middag och trevligt samkväm mellan vänner som ses alldeles för sällan. Ni av vårt gäng som inte kunde närvara var saknade och omtalade och vi förlustade oss länge i galna minnen som alltid framkallar mycket skratt. En hel del av dem passar sig inte i TV och knappt i text. Men när vi sitter sådär och man hjälps åt att minnas, kommer allt tillbaka så starkt och alla minns alltid något man själv glömt.

Ett stort tack till vår sponsor Nordic Sport & Event AB för att vi åter fick vara med och vi hoppas att det blir en uppföljare nästa år.

Närvarande deltagare var:
* Nicklas Rodhborn
* Sonia Elvstål
* Angelica ”Titti” Österberg
* Per ”Pax” Axensköld
* Nina Lundberg
* Undertecknad
* Min vän, ledsagare & pilot: Thomas Egrelius

[tags]TV, SVT, Mot Alla Odds, Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Gotland[/tags]

Fri tävlingslicens för tandempiloter

Idag presenterar Svenska Cykelförbundet och grengrupp Paracykel möjligheten för de som vill bli tandempiloter, att få en fri tävlingslicens, helt kostnadsfritt. Kravet är att man ställer sig till förfogande för Paracykels så kallade ”pilotpol” och kan vara tillgänglig för cyklister med synnedsättning som cyklar tandem att delta i motionslopp, träna eller tävla.

Pilot kallas den som sitter fram i ett tandemekipage, styr, bromsar och växlar.

Trots att cykelsporten växer så det kanakar i Sverige, är detta det största problemet och hindret för sporten att växa just inom klassen tandem där man alltid är beroende av en pilot för att kunna bara cykla, träna eller tävla på olika nivåer.

Jag själv känner av problemet med att värva piloter liksom alla andra tandemcyklister. Riktigt varför det är så svårt att motivera andra cyklister att cykla tandem är väldigt oklart. Jag tror att cykelsporten präglas av väldigt stark individualism och säkert även en viss del rädsla eller att man inte förstår vad det handlar om, att det är väldigt svårt att cykla tandem jämfört med egen cykel. Många förknippar nog tandem med en tung cykel med stålram, tre växlar och ballongdäck från semester på Gotland, men det är inte riktigt så dagens racercyklar fungerar längre.

Jag tror att detta är en bra sak som Svenska Cykelförbundet nu går ut med. Tidigare har cyklisten, piloten eller ens förening fått stå för licenskostnaden, men nu erbjuds det alltså centralt vilket är oerhört viktigt för att förutsättningarna ska bli lika för alla och inte bero på vilken förening man tillhör och hur välvilligt inställda de är till paracyklister.

Däremot ställer jag mig kanske lite tveksam till hur stor effekt det kommer få. Licenskostnaden verkar inte vara den stora biten, utan det verkar istället handla om andra saker och så länge det är på det viset kommer vi inte att se många svednska tandemcyklister ute på dom internationella tävlingsarenorna.

Mitt eget upplägg i detta har varit väldigt fokuserat på att hitta piloter att träna och tävla med och det har varit förenat med mycket frustration och besvikelse. Nu mera sköter jag helt min träning på egen hand till priset av att den får ske inomhus på cykeltrainer, roddmaskin och löpband. Sedan får tillgången till piloter styra vilka tävlingar och motionslopp jag kan delta i.

När jag känner mig som mest negativ undrar jag om det inte är ett svenskt kulturellt problem. Rädlsa och fördomar för människor med olika funktionsnedsättningar, viljan att hjälpa andra människor istället för att förverkliga sig själv och det jag kan känna respekt för att det är svårt att motivera, ideellt arbete.

Samtidigt är parasporten och särskilt grenen cykel så otroligt liten i Sverige. Massor med duktiga cyklister som kämpar sig ner under 7 timmar runt Vättern och liknande, men på grund av konkurrensen kanske inte kommer så värst mycket längre inom ”vanlig” cykelsport. Ville man parallellt satsa som pilot inom paracykel kanske man skulle kunna få se OS-arenor.

Men det kanske inte heller är det som är problemet och hindret. Nu finns ändå möjligheten till gratis licens och kanske underlättar det något.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Träning, Tävling, SCF, Svenska Cykelförbundet[/tags]

Roddpass 10000 meter, premiär

Bild: Joakim Nömell i roddmaskin

I fredags levererades en roddmaskin från Concept Träningsredskap AB. Det kommer innebära en otrolig bredd i min träning.

Idag är allt monterat hemma i mitt ena vardagsrum som mer liknar ett gym. Det är dags för ett första ordentligt pass för att känna på kroppen och grejerna. Tidigare har jag kört ett pass på 4000 meter och ett pass på 5000 meter på en träningsanläggning. Idag stod 10000 meter på schemat, mest för att känna på det innan jag gör upp mitt träningsupplägg.

Det känns som om rodd som träningsform är lite på uppåtgående. Mest för att träningskompisar pratar allt mer rodd. Och det är verkligen roligt. Man känner att det tar i väldigt många muskler i kroppen, allt från ben där det kanske tar allra mest, mage, rygg, bröst och armar. Det går fort att få upp pulsen när man rör så många muskler och då är det effektivt och gör stor nytta.

Det här första lite längre passet var såklart jobbigt. En del kortare pauser för dryck och vila. Jag hade också lite pyssel med tekniken då jag just nu inte har någonstans att förvara telefonen på ett bra sätt och jag hade också svårt att höra röstinformationen som telefonen läser upp var annan minut om tid, distans, tempo, puls etc. Jag får ordna en bra lösning.

Distansen idag blev 10184 meter på tiden 46:30. Det gav en takt på 2 minuter och 17 sekunder per 500 meter och en medeleffekt på 136 watt. Det är antagligen inte så mycket att skryta med i dom här sammanhangen. Medelpulsen slutade på 143 slag per minut så jag jobbade inte allt för hårt.

Idag körde jag utan handskar och det genererade lite blåsor i händerna. Jag antar att man härdas rätt snart eller så får jag komplettera med gymhandskar.

Nu ska det bli roligt att köra vidare och fortsätta utvecklas. Så som det känns i axlar och rygg nu och även baksida vader är jag säker på att det kommer göra skillnad. :)

[tags]Rodd, Roddmaskin, Concept2, Träning[/tags]

Landsvägspremiär 2016

Vi samlades idag vid BMX-banan i Älvsjö, 5 cyklister varav ett tandemteam bestående av mig och pilot Thomas. temperaturen var måttlig och jag var välklädd, känd för att ständigt frysa. :) Men idag kändes det bra även om just vinden fortfarande är lite rå.

Planen för dagen var en runda på 60km i lugnt tempo då vi hade cyklister med mindre mil i benen. Vi rullade mot Farsta och Handen, vidare ner till Tungelsta, Gamla Södertäljevägen mot Pårlamalm och tillbaka till Huddinge och Älvsjö. Det gick mestadles lugnt och vår medelhastighet slutade på dryga 24km/h vilket återspeglades i min låga genomsnittspuls på 133bpm. Ändå hittade vi några sträckor där vi körde lite, några backar där jag lyckades skrämma upp pulsen lite kortare perioder. I dessa stunder kändes benen bra och flåset lade sig snabbt efteråt. På det viset känns det att mina 2400km på inomhuscykel gjort nytta.

Någon kraftmätning blev det inte idag varken på mig eller piloten. Jag hade ingen lust att montera kraftmätarna för denna korta tur, så det fick bli vanliga SPD. Men så som turen var upplagd hade det ändå inte blivit några mätvärden att ha nytta av.

Det var en trevlig runda och det var väldigt trevligt att ha med flera cyklister.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning[/tags]

Concept Träningsredskap AB hjälper mig i min satsning

Concept Logo

Jag är glad över att Concept Träningsredskap AB väljer att hjälpa mig i min satsning att bli elitcyklist inom paracykel. Detta genom att placera en Concept2 roddmaskin i mitt hemmagym.

Som cyklist är det viktigt med både ben- och bålstyrka. Rodd är en perfekt träningsform som omfattar ben, mage, rygg, bröst och axlar.

Rodd- och SkiErgmaskiner från Concept2 har den avgörande fördelen för atleter med synnedsättning, att de är helt tillgängliga. All data från ett träningspass går att logga online i en loggbok och genom att ansluta sin smartphone till roddmaskinen, får man kontinuerligt information uppläst med syntetiskt tal om exempelvis tid, distans, takt, fart och puls. Vid träningspassets avslutande läses även en sammanfattning upp.

Att kunna bygga upp ett så komplett hemmagym på det här viset skapar möjlighet att helt oberoende gå framåt i min träning.

En mer grundlig genomgång av maskinen med fokus på tillgänglighet kommer inom kort och givetvis en massa uppdateringar om hur träningen fortlöper.

[tags]Träning, Cykel, Cykling, Rodd, Roddmaskin, Concept2, Paracykel, Tandemcykel[/tags]

”Everest” 8848 meter klättring slutfört

2016-03-26_1926090

2016-03-26_2019391_clean

Officiell ”everesting” inom cykling, innebär att man under ett och samma tillfälle cyklar 8848 höjdmeter utan sömn. Man får stanna för mat och andra naturbehov, men i övrigt ska det genomföras utan uppehåll.

I Zwift har man skapat en virtuell everesting-utmaning som också går ut på att cykla 8848 höjdmeter, men det görs under betydligt mildare omständigheter. När man aktiverar utmaningen räknas alla cykelaktiviteter man gör och de höjdmeter man samlar på sig läggs till och när man uppnått 8848 meter, låses en Trek Emonda-cyke upp. Sedan ska man kunna fortsätta och vid 50000 höjdmeter, låses en Tron-cykel upp.

Idag klarade jag av det första steget i utmaningen, 8848 höjdmeter. Sedan jag började använda Zwift som träningsverktyg, har jag totalt klättrat över 18000 höjdmeter vid det här laget, men jag började med att anta en distansutmaning, Ride California. Till nästa steg är det ganska långt men man får ta det i delmål och längs vägen finns all träning jag behöver. Klättrandet kommer gå betydligt fortare nu ändå med den nya mountain expansionen då de tidigare, flackare banorna erbjöd max 200 meters klättring per 30km. Nu är det betydligt mer.

Imorgon blir det vilodag och sedan blir det lite tempo i flack terräng.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]

Watopia Mountain Expansion

Med sjukdom i kroppen dom senaste dagarna, har jag nu hunnit köra de nya mountain-rutterna i Zwift. Det blev en hel del klättring och även om det inte kändes bra i kroppen nu, så kommer det bli bra träning framöver.

Jag kan inte säga något om den grafiska miljön, men dom som ser säger att det är vackert och häftigt. Snöklädda berg, höga stup, branta backar med tvära kurvor och en bergsby.

Hittills finns två rutter i bergen och båda är ganska långa och utmanande. Den första är en ”Mountain 8”, 56.6km lång och 1088 höjdmeter. Den andra kallas ”the pretzel” och är 65.5km lång och totalt 1312 höjdmeter. Den senare bär ända upp till toppen med snöklädda vägar på drygt 500 meter över havet.

I mitt nuvarande tillstånd körde jag först 32km på ”Mountain 8”-rutten och ikväll körde jag drygt 26km på ”the Pretzel”-rutten innan kroppen tog slut. Med halsont och hosta bör man kanske inte köra på det här viset och det syntes också på mina effektvärden. En puls på 155bpm och långt ifrån en medeleffekt på 200 watt.

Den senaste veckan känns det som om utvecklingen mer gått baklänges än framåt. Jag tyckte det gick så himla bra de här första 8–9 veckorna med konstant, långsamt men stadigt ökade medelvärden och nu är det plötsligt svårt att hålla dem uppe igen. Viktkurvans nedåtgående trend har stannat av och jag vet väl med mig att jag har svårt att hålla en bra kost. Men för det finns bara en lösning; att bestämma sig och ta nya tag.

Det blir en lugn kommande vecka för att låta förkylningen gå ur kroppen. Med lite tur är jag på banan igen till långledigheten över påsken och kan ta i desto mer.

Nedan följer lite slumpmässiga bilder som jag tagit när jag antagit att miljön varit fin. Hoppas de säger något om hur det ser ut.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]

Sweden Bike Expo 2016

Det blev en liten tur till cykelmässan Sweden Bike Expo 2016 i Älvsjö idag. Jag och ”MP” åkte dit för att gå några varv. Egentligen hade jag tänkt avstå eftersom jag har rätt bra koll på det som intresserar mig, men det kan vara kul ändå.

Det var ganska mycket folk redan när vi kom. I år har mässan dessutom uppgraderats från att tidigare ha ägt rum i Sollentuna. Nu har sporten tydligen vuxit ur lokalerna och hela B-hallen upptogs idag av cykeltemat.

Vi gick ett översiktsvarv för att lokalisera det vi ville se.

Vi hamnade vid en demonstration av cykelhjälmen Hövding som är en uppblåsbar krage/airbag för cyklister. Istället för en traditionell cykelhjälm, har man en krage runt halsen vid om olyckan är framme, utlöses en gaspatron och kragen fylls med gas och täcker huvud och fixerar nacken. När hjälmen demonstrerades smällde det till ordentligt när gaspatronen gick av och man undrar spontant hur det känns i öronen. Gaspatronen sitter i kragen på cyklistens rygg. En annan sak som gör mig lite tveksam är att den är utrustad med ett laddningsbart batteri med ca 18 timmars driftstid. Det framgår inte riktigt, men verkar som om batteriet måste vara laddat för att Hövding ska fungera? I så fall är det en stor brist. Priset, 2695kr gör också att jag gärna fortsätter med vanlig IPS-hjälm ett tag till. Det vore däremot roligt att prova för att se om det är bekvämt att ha på sig.

Om olyckan är framme och Hövding löses ut, står det att man ska kontakta dem. Om den går att återanvända eller kräver någon form av service / påfyllnad efteråt var inte så tydligt vid första påläsning.

Kaffe intogs till Fredrik Erikssons från Toppfysik föreläsning om träning på lilla scenen. Det var klart intressant och även om man känner igen det mesta, så är det saker man bör tänka på mer i sitt träningsupplägg. Det var en av dagens bättre stopp.

Sedan blev det svängar förbi Garmin för att titta på nya actionkameran Virb X och XC, Forerunner 920-klockan och givetvis deras nya radarsystem för cyklister. Shimano fick också besök precis som några cykelmärken och några utställare som sålde kläder och skor bland annat.

Efter nästan 2 timmar kände vi oss ganska nöjda, dock utan att ha hittat Wahoo Fitness monter som jag gärna hade velat besöka för att titta på deras trainers. Just nu behöver jag ingen ny trainer, men den dag min Elite-trainer går sönder kanske det blir ett fabrikatsbyte. Jag är helt nöjd med min Elite RealAxiom och hoppas den ska hålla länge än. Den har bra motstånd även om den visar effektvärden helt uppe i det blå, men det spelar mindre roll när jag ändå kör med separat effektmätare och lär göra så även fortsättningsvis.

Det var ganska skönt att komma ut i friska luften igen. Det konstanta mässbruset gör mig lätt trött i huvudet. :)

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Sweden Bike Expo[/tags]

Watopia Mountain Expansion släppt!

Idag släpptes den efterlängtade uppdateringen till Zwift innehållande nya tuffa banan i bergen. Det gör att det nu börjar kännas väldigt komplett med en flack, en lite backigare och en grym bana i bergen samt kombinationer av dessa för lite mer varierade rutter.

I den nya uppdateringen ingår två nya utmanande rutter, en ”Mountain 8”, en 60km lång rutt och en ”Mountain Pretzel” på 65km. Själva grundbanan verkar vara runt 30km och enligt uppgift 1900 meters klättring.

Ikväll blir det premiär i bergen och en uppföljare med lite bilder blir det helt säkert.

Här kan man se trailern för den nya uppdateringen. Klart häftigt!

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]

Träningspass efter träningsvärk

2016-03-17_1932431

2016-03-17_1917290_clean

Idag blev det så äntligen ett första träningspass efter mitt första löppass för i år. Det resulterade som väntat efter träningsvärken från helvetet. Så med dryga 200 mils cykling i benen i år, kan man lätt konstatera att helt andra muskler används vid löpning för den som trodde något annat. :)

Alltid efter kortare eller längre uppehåll i löpträningen, har min familj lika roligt åt mig när jag går som en skadeskjuten kråka i trapporna hemma. Ni som tränar mycket ben vet helt säkert att uppåt går ganska bra att gå medan nedåt är helt hopplöst, tvärt emot vad många kanske tror. Så den här veckan har jag roat mig att gå sidledes ner för trapporna med båda händerna i trappräcket som en mycket gammal man. :)

Men nu är det bättre igen. Träningsvärken gjorde sig bara lätt påmind idag, främst i muskelfästen runt knän. Så det kändes hög tid att veva ur benen lite. Det blev 2 varv och 32km på Richmond-banan i Zwift. Jag siktade inte på något rekord, utan mest på att röra på benen och få upp pulsen lite och fokuserade mer på ”tryck & dra”-teknik. Tyvärr kan jag i efterhand inte se om jag lyckades bra eftersom mitt wattmätare som annars kan ge sådana värden inte gör det just när jag kör i Zwift. Dessutom verkar jag ha tappat kontakten med pulsmätaren, för några sådana värden fick jag inte heller med idag.

Men det kändes bra att svettas lite och medeleffekten låg på 212 watt idag utan någon överdriven ansträngning.

Fredag och lördag blir det mer cykling och på söndag blir nästa löppass.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]

Informationsmöte om upphandling av Stockholms Syncentral

Idag höll ansvariga från landstinget ett informationsmöte om upphandlingen av Stockholms Syncentral. Det mötet, och det faktum att man håller på att inventera hela arbetsplatsen förra och denna veckan, gör att det känns att det är på riktigt och det är en lätt jobbig känsla.

Självklart har man många frågor och dom viktigaste; blir det av? vem blir det? kan man givetvis inte få svar på nu. Det kommer dessutom dröja innan vi får veta om någon ens lämnat in ett anbud. Sista datum för detta är 6:e april men det är fortsatt sekretessbelagt tills dess avtal med en aktör är skrivet och allt är klart. Då först får vi veta.

En jurist beskrev idag den allmänna gången vid ett verksamhetsövertagande och vår personalansvarige beskrev specifikt vad som händer för personalen, det som just nu kanske dom flesta funderar över när frågorna kring det andra och hur den framtida verksamheten ska se ut och fungera inte kan få sina svar.

Juristen beskrev alla delar, små som stora som det ska tas hänsyn till vid en sådan här stor operation. Allt från personal, lokaler, kontrakt med leverantörer, telefoni och IT. Lite fniss eller fnysningar blev det när man nämnde att även konsten på väggarna som tillhör Landstinget måste diskuteras och skrivas avtal kring. Juristen kanske för formens skull skulle ha sagt att ”ja det är småsaker i sammanhanget” när var och en satt och tänkte på sin framtid och oroade sig för den. Men det var ju en sammanfattning för att få hela perspektivet klart för sig så klart.

Men den stora frågan för dagen var personal och vi fick den information som går att ge i nuläget. Personalen erbjuds att följa med verksamheten och både anställningsavtal och kollektivavtal försöker man få så likt eller bättre det man redan har. Någon garanterad säkerhet under ett år som många av oss trodde att man har i sådana här fall finns inte. Den anställningstid man har nu följer även den med i den nya anställningen.

Man har också möjligheten att stanna kvar inom landstinget och då försöker man i första hand hitta ett likvärdigt arbete. I andra hand letar man efter arbete inom andra kompetensområden man kanske besitter och i sista hand kan det bli fråga om arbetsbrist och uppsägning.

Med tanke på vad som går att få nu, känns det som en bra information. Hur det blir för brukarna / patienterna är det ingen som vet. Det finns farhågor så klart samtidigt som den nya verksamheten ska ta emot 6000 fler besök än vi gör idag vilket också kan tolkas som tillgänglighet i högre utsträckning. Men det finns lika många teorier om hur det kan bli som anställda just nu.

Nu är det bara att vänta till sommaren. Någonstans runt 1:a juli tror man att vi kan få veta om och vem det i så fall blir, men det kan också så klart dra ut på tiden. Skulle ingen lämna in ett anbud går frågan åter till politikerna och verksamheten fortsätter som tidigare tills vidare. Själv tror jag nog det finns intressenter som varit redo att lämna in anbud eftersom allt går så fort och anbudstiden känns relativt kort. Så att det inte skulle bli av känns inte så troligt.

Jag har en god uppfattning om hur jag tänker för egen del, men det sparar jag till framtiden. Sådant kan hinna ändras.

[tags]Arbete, Syncentral, Syncentralen, Synskadade, Upphandling, Stockholms Läns Landsting, SLL[/tags]

Första löppasset 2016

Idag genomförde jag det första passet löpning 2016. Löpningen har verkligen hamnat i skym undan till förmån för all cykling. Jag har varit så biten och fast besluten att komma ikapp. Sedan har jag nog lite svårt att fokusera på två grenar samtidigt och det måste jag försöka ändra på.

Dels för att löpning är en av mina favoritgrenar så klart och för att det är en väldigt effektiv träningsform som dessutom kompletterar cyklingen väldigt bra tycker jag.

Jag bestämde mig för att springa minst 5km denna första gång för att vara lite ödmjuk mot kroppen så att jag sen kan ta den ohjälpligt kommande träningsvärken utan allt för stora besvär. När jag började springa kändes den låga hastigheten 10km/h som utgångshastighet för uppvärmning alldeles för låg. Man känner det liksom att man har svårt att hitta en ryttm, om man ska jogga eller springa, så jag kunde lätt öka till 12km/h och då kändes tempot bra.

Redan den känslan i benen var positiv och så har jag inte känt förut, att kunna börja på den högre hastigheten. Jag började undra om jag ändå inte skulle springa milen som annars är min standarddistans. Det är lagom i tid, straxt över 50 minuter så träningen inomhus inte hinner bli tråkig, men ändå tillräckligt lång för att bita lite.

Men på tredje kilometern kände jag att jag nog skulle hålla mig till min ursprungliga plan 5km. Det fick bli lagom idag trots att tiden, 26 minuter i mitt tycke är för kort. Då hinner kroppen knappt vakna och inte göra någon nytta som distanspass. Hade jag lagt upp det som intervallträning hade det varit en annan sak.

Den totala tiden blev 29:08 och aktiv tid 26:11 och ett medeltempo på 5:13 per kilometer. 3 minuters spilltid vet jag inte riktigt vad den gick åt till förutom en drickapaus och fix med en hörlurskabel, men pauserna blev uppenbarligen längre än vad det kändes som.

Medelpuls på 162bpm vittnar också om att det var ett ganska jobbigt första pass vilket väl inte är att förvåna sig så mycket över. Inget att känna direkt stolthet över förutom att det äntligen blev av och att det nu bara kan bli bättre igen.

Snart börjar utesäsongen och då hoppas jag det blir lite utomhuslöpning på riktigt så att man kan få njuta av lite andra dofter och intryck än lukten av varmt löpband och ett väldigt statiskt underlag.

[tags]Löpning, Löpband, Träning[/tags]

60km gick lite tungt

2016-03-12_1418160_clean

Efter en lång tids flyt i träningen, gick det för första gången lite tungt den här veckans pass. Onsdagens 60km-pass kändes väldigt tungt, mest mentalt och ändå visade det relativt bra värden efteråt. Men jag lyckades inte få upp min medeleffekt över 200 watt. Därför blev det två vilodagar torsdag och fredag eftersom benen värkte och huvudet inte riktigt var med mig.

Idag blev det ett nytt 60km-pass och det kändes inte heller speciellt bra. Vid analysen efteråt var det sämre tid och sämre effekt än onsdagens pass, flera minuter sämre faktiskt. Jag kände tidigt att det inte skulle bli några rekord och gick därför in för ett lågintensivt träningspass istället med en medelpuls på 147bpm.

Men det är väl sådär, efter ett långt uppehåll gör man stora framsteg i början på vägen tillbaka och prestationerna överträffar varandra. När man börjar komma upp i nivå minskar framstegen och ibland blir det också lite bakslag. Då är det utmanande att hålla igång och inte tappa sugen.

Jag är så klart lite rädd för mentala bakslag nu när våren närmar sig och bekanta runt omkring börjar cykla utomhus, det som var det som mest av allt tog knäcken på mig i mitten av förra säsongen. Två av dom piloter jag cyklade med förra året har meddelat att dom vill satsa på egen karriär i år och jag inser att det blir svårt att tävla i den utsträckning jag önskar. Mina möjligheter till träning utomhus lär bli ganska små och då gäller det att inte tappa sugen igen. Jag har bestämt mig för att inomhusträningen inte ska bli min fiende igen och jag hoppas det ska fungera.

Just dessa dagar är jag inte så avundsjuk på utomhusträningen. Det är fortfarande svalt ute och köld är ingenting för mig. Då är det ganska skönt att sitta inne i solen som skiner in genom fönstret och fläkten och den öppna balkongdörren får släppa in vårvinterluften.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]