Kategori: Loggbok

Det är dags för det regelbundna underhållet som vi tänkt utföra vart 5:e år. Nu har vi bara haft båten i ett år men efter första årets närmare 400nm till sjöss satte växtligheten in med full kraft. Nu är det akut med stora sjögräslockor och rikligt med snäckor över skrovet. Båten lyfts i varvets stora trailer. Vår uppgift om vikt på ca 8 ton ändrar personalen till närmare 11 ton, drygt. Båten ligger på land i två veckor då vi skrapar henne ren från all växtlighet och tvättar henne helt ren. Därefter målas hela överdelen vit igen och botten målas med ny bottenfärg. Det är som skillnad mellan dag och natt. Två rörhalvor på var sida rodret svetsas fast för en stabilare och mer effektiv roderverkan. Nya anodrar byts där det behövs, faktiskt bara på rodrets ensa sida. Ett nytt ekolod monteras och den gamla fartgivaren plockas bort och pluggas igen. Den hängde bara i en skruv och minsta törn mot något hårt hade gjort att den ramlat av och vi hade garanterat haft en fontän i motorrummet. Båten sjösätts igen och skillnaden på roderverkan är påtaglig. Vi har åter igen fungerande djup och temperaturinformation ombord. Grusplanen där båten låg stinker av torkande sjöväxter och snäckor. Bockar, hinkar, penslar och flera 20-liters färghinkar bärs undan och vid sin gamla plats ligger nu vår båt, gläsande ren och helt vit.

Om du är båt- eller bilägare har du säkert ibland känt hur du innerligt hatar ditt fordon =) Man glömmer alla ljusa minnen och bra dagar när det händer något. Denna dag var en sådan. Våra kompisars föräldrar kom på besök för att denna dag åka ut på sjön. De ville så gärna åka att det dåliga vädret inte hindrade oss. Vi styrde norrut över Horsfjärden upp längs västsidan på Muskö till Häringe slott där vi ankrade upp och intog vår mat i regnet, dock med tak över huvudet. Fiskespön och regnkläder plockades fram och vi gick ut på däck några stycken. När jag gick på toa hörde jag ett intensivt rinnande under toastolen. Min första tanke var att något i toan gått sönder. Jag öppnade dörren till motorrummet från toaletten och kontrollerade och upptäckte till min förskräckelse rätt mycket vatten i kölsvinet. Något gjorde att vi tog in vatten och det luktade inte skit om det.. Efter att ha skurit upp handen på vassa stålkanter lyckades jag hitta källan. En bit av avgasröret som inte var armerad slang utan vanligt järnrör hade gått sönder. Massor med små fina hål i underkant till följd av många års fukt och stillastående vatten. Tack var eatt båten var så lastad med folk på en sida, låg röret under vatten och det kom således ständigt in mer. Jag tänkte att det inte var så mycket attt göra just nu och gick upp i styrhytten för att slå på länspumpen — stendöd. Under den gångna vintern frös den sönder trots tömning på vatten och att jag körde glycolblandning genom den. Vi lämnade in den på service och dagen innan denna färd fungerade pumpen perfekt när jag fått tillbaka den från service. Nu var den död. Jag monterade loss den och började skruva i den. Men inget liv. På väg hem kom det givetvis in mer vatten när vi körde maskin och svänghjulet började stänka vatten i motorrummet. Inget annat att göra än ta fram krispumpen, en bensindriven Partner-pump. Det var aldrig någon fara på taket såklart men det kändes inte kul att med gäster behöva plocka fram och köra länspump på det viset. Med en kapacitet på 9000 timliter tömdes kölsvinet snabbt och vi kunde ta oss hem utan problem.

När vi köpte båten hade förre ägaren påbörjat inredningsarbete som avstannat.

Målet var att flytta trappan ner till försallongen och bygga om pentryt. Vi ville dock ha det som original för att få maximalt antal sängplatser. Vi hade inget behov av en bar nere i pentryt, utan plats för många personer. Lite snickrade jag ihop med ägaren innan båten såldes. Det mesta var snyggt isärskruvat och således lätt att få på plats igen. Tråkigt nog hade man skurit även i stålet för att öppna upp för den nya nedgången. Idag åkte jag med Håkan med lilla svetsagregatet ner till båten för att återställa det hela. Det blev en väldig skillnad och allt kändes klart mer seriöst. Nu ska vi bara rostskyddsbehandla de bara stålytorna inne i styrhytten och sedan lägga något snyggt ovanpå.

Till slut tröttnade jag på den förre ägarens stereoinstallation. Han som inte ägnar sig åt tattarkopplingar =)

Tattarkopplingar eller ej, det är ju en smakfråga. Men jag tröttnade på att CD-spelren satt med dubbelhäftande tejp på instrumentpanelen i fönstret, mångfaldig skarvade högtalarkablar som hängde från taket osv =) Jag och Mattias tog kaffe med oss ut och skred till verket. Snart satt den på plats och kablarna klart snyggare dragna. Och trots att vi råkade köra 24 volt igenom den så någon dosa på baksidan brann upp, så funkade stereon perfekt =)

När förra året led mot sitt slut valde vi att flytta båten till en annan brygga över vintern. Dels för att där fanns bättre förtöjningsmöjligheter, dels för att där är mer strömt och således mindre tjcok is. Inte för att det spelar så stor roll för vår båt i fartygsstål. Men där fanns rejält med ringar så man kunde lägga mer än två tampar. Nu var det i vart fall dags att flytta tillbaka till vår vanliga plats. Det var en del öppet vatten eftersom marinans personal vart ute och brutit med sin egen bogserbåt men inloppet till viken hade frusit igen och vid min vanliga bryggplats låg isen kvar ett tiotal meter ut. Vi startade upp maskin utan problem och gjorde loss vinterförtöjningarna och tuffade ut, rakt igenom isbältet som inte var mer än några centimeter tjockt. Men hon plöjde sig lätt igenom. Vi tog en tur runt ön med kom fram till iskanten och fick vända. Hade ingen större lust att utmana ödet och riskera att fastna eller skada skrovet på allt för tjock is. Väl tillbaka fick vi däremot bryta oss in till bryggan men det gick lätt. Ett par gånger in mot bryggan på olika ställen och sedan gick det lätt att trycka sönder isen med 12 ton bredsida. Såg rätt kul ut med is överallt utom ett brett uppbrutet bälte in till vår båt. Men man vill ju hjälpa våren på traven =)

Så var det dags för den första vinterkonserveringen av vår nya båt.

Och det är nog i grevens tid. Fast ännu ligger inte isen och ingen snö och temperaturen har inte vart så värst långt ner. Fast gör man det såhär års får man bara färskvatten i hinkar istället för att bekvämt dra fram en slang om man gör det tidigare på hösten. Vi blandade glycol och vatten, körde igenom det genom motorn. Joche hjälpte till.

Jaha, så har man vart ute på båttur i slutet av november. Igår fyllde vi termosen med kaffe, slåg på värmen och tuffade ut på årets förmodligen sista resa. Galadriel flyttades till vinterbrygga och då kunde man inte låta bli att ta ett varv ut på Mysingens näst intill spegelblanka vatten. Var årstid har sin charm och med hätt kaffe och värme och stängd dörr hade vi det väldigt bra. Nu väntar oljebyte och frysskydd till veckan.

[tags]Oljebyte, Motor[/tags]

Denna dag var det fest på vår marina med båtparad och festligheter.

Vi deltog i paraden som gick ut ur viken ner mot Nynäshamn och hem igen. När paraden vek av in mot hemmahamnen bröt vi oss ur ledet vinkade, och satte kurs på Rånö där vi planerat att äta middag på Rånökällan. Underbart god mat som vanligt. Hem fick vi idka mörkernavigering. Vi kom väl inte iväg från Rånö förrän vid 21-tiden. Väl hemma i viken igen var festen i full gång på marinan. Det var en klar mysighetsfaktor att glida in där i mörkret med tända lanternor och höra dragspelsmusik och glam från festen iland. Men vi stannade inte på grund av alla våra trötta barn. Vi lade till och åkte hemmåt.

[tags]Rånö, Rånö Källan[/tags]

Galadriel kaffemugg framsida

Galadriel kaffemugg baksida

Galadriel musmatta

Idag har jag fått hjälp att skapa en kaffemugg och en musmatta med motiv av vår båt på. Nu i sommar tog vi en väldigt fin bild vid Östmarsfladen på Nåttarö (på position 58 53,4 N – 18 8,4 E). Och nu är det ju snart höst och vad kan då vara bättre för att hålla kvar känslan och hoppet uppe om inte en musmatta och en kaffekopp vid datorn? Två saker som används mer än det mesta annat.

[tags]Båtar, Båtliv, Båttillbehör, Tillbehör, Kaffekopp, Kaffekoppar, Kaffe, Lull-lull, Accessoarer[/tags]

Jag, Joche, Egge och Karin hade bestämt att åka ut och titta på racet. Egge och Karin var sena men när de kom var maskin varmkörd och sista tampen var bara att lossa och ge sig iväg. Vi hann nätt och jämt ankra upp och racet hade startat. Det var svalt och ruggigt ute. Vi satt påklädda och huttrade på fördäck med rostbiff och potatissallad men flyttade snart in i värmen och skydd mot blåsten.

[tags]Offshore, Nynäshamn[/tags]

Vi har bestämt att åka till Nåttarö med Sandra, Sara och Jörgen. Vi lastar båten full av barn och matsäck och ger oss av. Vädret är dåligt och väderleksprognoserna talar om tilltagande kuling under natten. Vi diskuterar om vi ska sova kvar trots allt men eftersom det ska blåsa än mer imorgon känns det inte så roligt. Vi angör en brygga vid Östmarsfladen. Det är bara vi och ett par tre båtar kvar, men alla utom vi och en till ger sig av. Det blåser hårt och nordligt, rakt in i viken. Barnen lekte lite i strandkanten men det var kallt och ruggigt. Vi gick en kort prommenad men beslutade att åka hem och grilla vårt kött och korv hemma istället. Vi hade ett smärre helvete att ta oss ut i den kraftiga sidovinden men lyckades till slut. När vi passerade Furuklubbarna ut mot Mysingen lovades en skumpig överfart. Men det var motsjö och inga större problem annat än att det sprutade rejält över båten och vindrutetorkaren gick för fullt. Jag som är lite konstig, tyckte det var mysigt.

[tags]Nåttarö[/tags]

Vi och våra grannar samt alla 5 barnen åker till Östmarsfladen på Nåttarö där vi var för knappt två veckor sedan och längtar tillbaka. Fladen är om möjligt ännu mer knök denna enormt soliga dag och vi lägger oss åter igen på svaj. Sedan började vi frakta in allt och alla till stranden vilket måste sett kul ut. Min granne åkte med vår pyttelilla gummibåt fram och tillbaka, med fru, med 2 barn, ett lass med ytterligare 2 barn, ett lass med min fru, två lass med 2 barnvagnar och kylväska och slutligen ett lass med mig och hunden. Totalt 7 vändor fram och tillbaka och förundran blev bara större och större hos de som satt på stranden när avlastningen aldrig tycktes ta slut =) Slutligen sa en annan barnfamilj att det var skönt att det fanns fler som dom och åt det skrattade vi gott. Vi drog upp gummibåten på stranden och gav oss iväg över ön. Vi gick söderut mot västsidan och köpte glass och tog sedan en annan väg tillbaka som vi inte visste vart den ledde. Men slutligen hamnade vi tillbaka i rätt
vik. På stranden badade ungarna och lekte i sanden innan de oändliga rundorna fram och tillbaka började om.

[tags]Nåttrö[/tags]

Vi och våra bästa vänner gjorde oss barnfria ett dygn. Barnens mormödrar fick äran att ge oss lite ledigt. Vi tankade båten med mat och diesel och satte kurs mot sydost för att prova Östmarsfladen på norra Nåttarö. Först åt vi på Rånökällan innan vi satte kurs den korta distansen till målet. Det var högsässong och fullt med båtar både på svaj och vid alla bryggor och lämpliga strandhugg. Vi fick sälla oss till de som hängde på Ankare. Dagen till ära hade vi inköpt vår gummibåt med motor för att ha som släpjolle. Och nu passade det sig mer än väl. På kvällen grillade vi på en helt värdelös engångsgrill på stranden bland alla mygg. Men till slut fick vi ihop några korvar som var ätvarma. Vi hade ju ändå ätit en duktig middag tidigiare på kvällen. Vi somnade gott, lätt vaggade av havets rörelser. Dagen efter vaknade jag och som första åtgärd efter att ha gnuggat sömnen ur ögonen, klev jag i badbyxorna och tog ett steg rakt ut över relingen ner i det
svalkande havet. Jag hade bestämt redan när vi planerade resan att så skulle denna dag börja oavsett om det vart regn och drivis ute. Nu var det lyckligtvis enormt vackert väder. Sedan åt vi frukost på ett soligt akterdäck, köpte bröd och kaffebröd av brödbåten som våra kamrater aldrig upplevt. De susade runt bland frukostätande semesterfirare och sålde diverse mat och glass och tidningar. Vi badade, prommenerade över till östra Nåttarö och badade på stora stranden som var helt suverän! Len sand som om man vore någon helt annanstans. Vattnet på den sidan var givetvis betydligt kallare än i Östmarsfladen men skönt och svalkande. Motvilligt bröt vi förtrollningen mot eftermiddagen då mormödrarna förväntade sig lite avlastning.

[tags]Nåttarö[/tags]

Jag blev uppringd av en inte helt munter marina här om dagen. Min båt läckte tydligen diesel och man hade fått rycka ut med länsar för att ta upp det och tydligen var de arga fin-båtsägarna som fick fula vattenlinjer ett större problem än att jag skitade ner viken :)

Idag skulle Håkan och Mikaela med alla barnen komma över och käka. Medan tjejerna handlade och barnen roade sig friskt åkte vi ut till båten för att se vad som läckte.

Efter lite letande hittade vi ett litet rosthål i bränsleledningen avslöjades med ett regelbundet droppande ner i kölsvinet. Märkligt nog luktade det inte diesel i båten vilket annars brukar avslöja att något är fel. Men bränslet droppade så rakt ner i kölsvinet och i det vatten som står där att det spätts ut och sedan pumpats av länspumpen.

Vi for till Nynäshamn och en öppen båtbutik och handlade ny bränsleslang och nya slangklämmor, kapade röret före skadan och satte dit ny fräsch slang ända fram till motorn. Slangen som suttit där hade också sett sina bättre dagar och det gjorde inget att den byttes ut mot ny :)

Ett av alla små båtproblem man råkar ut för lösta! Att tömma kölsvinet på diesel och förpassa det till lämpligt ställe behövde vi inte bry oss om, det var ändå redan utpumpat i viken. det var faktiskt lite pinsamt att visa sig där, vi som ändå försökt visa gott sjömanskap och fått beröm för våra snygga tilläggningar med vår 10-tonsbåt bland alla fin-båtar :)

Men skit händer alla, nu ska vi åka hem och grilla och käka!

Ibland inser man hur stadig och rejäl vår båt är. Denna dag lastade vi verkligen fullt med sju ungar, en Labrador, en New Foundland och fyra vuxna och det var ändå gott om plats. Sedan intog vi Rånö Källan där det denna dag serverades tacosbuffé och livemusik. Buffén var ingen höjdare. Det var egentligen inget fel på den men ett jädra spring efter mat åt både vuxna och barn. Eftersom vi var så många (och livliga =)) fick vi sitta ute på gräset vid träbord och bänkar. Men buffédagarna gick det inte att få annan mat. Men stämningen var hög och glad och vi hade kul för att inte tala om ungarna. Det tog två sekunder innan dom sprang runt barfota i gröngräset som yrväder med lysande barnögon och det märktes tydligt hur dom njöt av att komma ifrån stan.

På väg hem Började motorn sacka redan vid Östra Röko. Jag blev lite förbryllad och trodde jag räknat fel på bränslet. Mätaren visade kvarts tank, vilket borde vara cirka 100 liter vilket också stämde med mina beräkningar eftersom jag inte testat om mätaren visar rätt. Men vid gaspådrag sackade den så vi fick tuffa i 5 knop på lågt varv och hoppas på att nå Nynäshamn innan macken stängde. Vi tog oss fram med nöd och näppe och fyllde 50 liter för att ta oss hem. Det lät också som om det löste problemet när vi la ut och satte kurs på hemmahamnen 3–4nm bort. Men vi hann knappt förbi färgelägret förräns det var dags igen. Det var således inget fel på bränslemängden. Nu dog motorn helt. Med en suck ringde jag macken som höll på att stänga och frågade om de kunde dra oss in til brygga innan de gick hem för dagen. De skulle bara stämma av kassan och sedan komma och dra in oss. Jag började skruva så länge och hittade snart det troliga problemet. Filtret i glaskoppen var helt igensatt. Vi hade haft sidosjö och en
rätt gungig färd över till Rånö tidigare på dagen och alla årtiondens gammalt skräp i tanken hade nog rörts om rejält. Jag demonterade glaskoppen och gjorde rent filtret och med några drag i handpumpen fylldes det snart igen med ren diesel och knotan startade direkt och gick normalt igen. Vi avbokade draghjälpen och tackade så mycket och satte kurs hem. Jag insåg att de två filter som sitter före koppen nog borde bytas å det snaraste. Jag har inte vågat demontera dem än. Det är nog dags nu =) På vägen hem badade vi vid 10-tiden vid Kaffeholmen. Vattnet var suveränt skönt och uppfriskande.

[tags]Rånö, Rånö Källan, Nynäshamn, Båtar[/tags]

Den här dagen var varm och skön. Vi lastade våra och familjen Karlssons barn ombord och åkte mot Nynäshamn. Det blåste en del men tilläggningen gick fint trots viss trängsel. Vi käkade langos och glass. På hemvägen badade vi vid Kaffeholmen.

[tags]Nynäshamn, Båtar[/tags]

Under veckan som gått har jag varit och inhandlat ny packing, impeller och bultar till vattenpumpen. Vi skruvar ihop den och nu är den äntligen tät. När pumpen åter är monterad och skutan åter igen sprutar vatten som hon ska, firar vi det med en kort badtur till Kaffeholmen. Vattnet är underbart varmt och vi kommer därifrån först vid 22-tiden.

Vi packade båten full med barn och mat, kompisarna Egge och Karin följde med. Färden gick norrut längs Muskö och i en fint belägen skyddad vik på nordöstra Muskö åt vi lunch, kokt färskpotatis, skinka, sallad och en massa gott. Gasolspisen i båten behöver verkligen renoveras eftersom vattnet tog typ en timme på sig att bli varmt och koka. Mycket berodde det nog på kastrullerna med tjock botten som inte riktigt är optimalt för gasolkök. Till slut fick vi maten klar och åt på klipporna. När vi skulle lägga ut hade vi vinden från Mysingen i sidan och riskerade att driva in mot klipporna om vi inte raskade på. Jag tog ankaret och när det var uppe meddelade jag att man kunde börja backa. Försent upptäckte jag att ankaret fått med sig en gammal tamp upp som blixtsnabbt sögs in i proppellern. Jag lyckades dock snabbt få min styrman att lägga i friläge innan det trasslade in sig alldeles för mycket. Vi såg till att båten drev in på grundare vatten där förstäven la sig i lerbottnen. Det var bara att klä av sig och hoppa i. Efter några minuter var tampen loss och vi kunde fortsätta vår resa. Men kort utanför vikens mynning ute på Mysingen, steg temperaturmätaren fort och stadigt. Jag rusade ut och kollade, inget vatten sprutade ur avgasröret. När maskin passerat 90 grader fick vi ankra. Det var inte så lätt. Det var redan väldigt djupt och stenbotten och ganska hög sjö och vi drev snabbt mot land. Två gånger fick vi starta knotan igen för att ta oss ut från klipporna. Jag konstaterade att det var stopp i insuget, antagligen av lera från vår bottenkänning tidigare i viken. Egge fick bada och ligga under båten och med en skruvmejsel försöka peta bort lera i gallret medans jag blåste från insidan. Det framfördes många svordomar under den här perioden.. Till slut fick vi fritt flöde. Det satt lera kvar men det fick vi inte bort under rådande omständigheter men jag bedömde att vi skulle kunna ta oss från den här klart olämpliga platsen. Maskin fick åter igen vatten och tempen sjönk till den normala igen. Vi tuffade över Mysingen mot Ornö där vi tänkt inta vår middag. Vi fick ringa och boka om vårt bord på grund av vår försening. Men till slut satt vi ändå där. Maten var förvisso god, men äckligt dyr och fånigt små portioner. Jag blev klart misslynt, van vid att alltid bli mätt på Rånökällan. Vi slogs om att länsa barnens tallrikar på pannkakor som de inte åt upp och vi var alla fortfarande mer eller mindre hungriga när vi lämnade restaurranen. Egge och Karin intog V-kojen i förpiken och det var svårt att somna. Luckan i ena britsen saknar en stödjande list i bakkant så Egge ramlade stup i ett ner i luckan, svor och bökade. Själv kved jag av hysteriska skrattanfall innan han äntligen fick till det och vi somnade. Dagen efter badade vi och passade på att fortsätta ränsningen av insuget. Under gårdagens överfart över Mysingen förstod jag att vi inte fått bort allt eftersom tempen steg på för högt varvtal. Den fick inte tilräckligt med vatten. Det satt lera kvar som vi pillade bort så gott vi kunde fast nu i varmare vatten och betydligt lugnare. Men när vi la ut steg tempen igen och vi fick återvända. Eftersom insuget nu var rent från allt synligt och åtkomligt, måste det sitta lera någon annanstans, eller än värre, trasig impeller för att den fått gå torr för länge. Dumt nog satte jag igång att skruva vattenpump utan att ha tillgång till nya packningar. När pumpen väl var demonterad var impellern ganska hel, något blad var nött och de var allla ganska mjuka vilket säkert kunde bidra till dålig vattentillförsel men hade nog mer med årens slitage än lera att göra. Rören till och från pumpen såg rena ut även om det luktade dy. Vi fick naturligtvis inte ihop pumpen igen så att den slöt tätt. Våra försök att hitta packningar och impeller på ön misslyckades och det var bara att gilla läget och kalla på hjälp. Jag hade brutit mot en av mina egna gyllene regler, att aldrig skruva i det som funkar, eller som i det här fallet — nästan funkar. Det var ju dömt att bli sämre redan från början. Jag kontaktade Sjöassistans över VHF och meddelade att vi för första gången behövde nyttja vår försäkring och få draghjälp hem. Efter en stund meddelade man att en bogserbåt båt var på väg. Den avgick från vår egen hemmahamn och vi fick fördriva tiden några timmar som det skulle ta för dem att komma. Vi gick prommenader, drack kaffe och solade på akterdäck. Jag hade fullt upp att förbanna mig själv och känna mig misslyckad men dom andra var vid gott mod. Vi låg tryggt i gästhamnen och det gick ingen nöd på oss. Vi åt åter igen mat på restaurrangen vilket inte var direkt gratis, men nödvändigt. Vid 18-tiden kom bogserbåten och vi tuffade ut och mötte dem ute på öppet vatten. Vi körde dem till mötes så länge tempen höll sig inom rimliga gränser. Färden hem blev behaglig och tyst, skvalet från skrovet, ett svagt knorr från vår egen propelleraxel och det avlägsna bluddret från en Scania-diesel. Ironiskt nog fick även bogseraren värmeproblem under resans gång och fick flera gånger gå ner i maskinrummet och justera och dra ner på farten. Den tyckte kanske vår 11-tonnare var för bökig att ha som barlast =) Vi drack kaffe, lagade en lanterna när skymningen föll och hade det rätt behagligt förutom det att varje kolvslag i bogserbåten kostade pengar och en viss skam brände inom mig. Men jag tröstades en smula av att vi nog ändå inte tagit oss hela vägen hem även om jag inte öppnat pumpen. Väl hemma slutade kalaset på 2000kr i egenavgift tack vare Sjöassistansförsäkringen. Dagarna efter inköptes ny impeller, packningar och bultar och pumpen monterades och fungerade fint. Min farhåga att lera kommit ända in i motorblocket verkade inte ha besannats som tur var.

Idag har jag träffat en besiktningsman som hjälpt mig göra en så kallad säkerhetsbesiktning av Galadriel.

Egentligen skulle jag ha utfört en sådan besiktning redan innan vi köpte henne. Men dels fanns ingen besiktningsman i närheten just då och dels var jag själv med när båten köptes förra gången så jag kände mig rätt trygg. Men nu genomförde jag en sådan säkerhetsbesiktning mest för att försäkringsbolaget vill det. Dessutom är det väldigt bra för mig själv att se vad som behöver åtgärdas.

Det lite roliga var att besiktningsmannen är pappa till en av ekonomitjejerna på jobbet så det blev en trevlig igenkännande stämning på en gång.

Själva besiktningen gick utmärkt och jag fick med mig ett protokoll med en del punkter att kika på och fixa. Men på det hela taget var det bara småsaker. Det viktigaste var väl brandskyddet — att brandsläckarna stod hemma just denna dag var mest otur. Men att det borde finnas en släckare i alla tre delarna av båten med tanke på bristen på utrymningsväg ur akterruffen. Sedan var det småsaker som att påfyllningen till dieseltanken måste jordas för att undvika gnistbildning av statisk elektricitet och att en skrovgenomföring som sitter mindre än 50cm från vattenlinjen måste ha en avstängningskran. Och sedan det gamla vanliga, att ordna dragningen av elkablar som måste buntas ihop för att inte riskera att drassla in sig i styrning och skapa brand.

Så nu har jag lite att jobba efter.

[tags]Båt, Båtar, Motorbåt, Motorbåtar, Båtförsäkring, Båtförsäkringar, Försäkring, Försäkringar, Försäkringsbolag, Atlantica, Folksam, Stockholm Radio, Sjöassistans, Besiktning, Besiktningsman, båtbesiktning, båtbesiktningsman[/tags]

Galadriel kördes hem idag från Waxholm till hemmahamnen i trakten av Nynäshamn. Vi var tre som samlades i Waxholm. Vi kom iväg aningen sent och lämnade bryggan ca 08.30 och tuffade sakta söderut. Det var en fin vårdag men med lite sämre väder mot slutet. D96:an gick som en klocka hela vägen och de enda problemen vi hade var en läckande propelleraxel och ett backslag som gick aningens varmt på grund av dålig kylning. Axeln hade jag förmodligen fettat för dåligt med en på tok för liten fettspruta till den enorma axeln. Båten har legat still i drygt 1½ år så där behövdes nog mer för att hålla tätt. Den första matpausen genomfördes efter Baggenstäket som vi tog oss igenom utan något större möte. Den andra pausen tog vi i en vik på norra Muskö efter den enormt långa och tråkiga transportsträckan ner förbi Smådalarö, Dalarö och Gålö. Sita biten över mysingen ner mot Nynäs. Mysingen gick krabb som vanligt men vi hade motsjö och det var ingen match med en så stor båt. Hon är så tung och slänger den
mesta sjön över sig så vi fick nyttja vindrutetorkarna flitigt =) Tilläggningen hemma var nog det mest nervösa momentet. Det hade vi aldrig gjort förut med en så stor och tung båt trots att hon har mer än tillräckligt med maskin. Dessutom hade vi smygpublik från varvspersonalen som dock inte blandade sig i. Trots det gick tilläggningen kanon, som om vi aldrig gjort annat. Trots lite vind. Vi gjorde som vi lärt oss, näbben mot bryggan, ett spring, fullt babordsroder och svag drift frammåt. Aktern gled in och hon la sig perfekt på sin nya långskeppsplats. Som om man aldrig gjort annat. Inte utan viss stolthet somnade man den kvällen.

[tags]Waxholm, Dalarö, Muskö, Nynäshamn, Båtar, Båtköp[/tags]