Ny halvakustisk gitarr

Några gitarrer har passerat det här huset men nu var det länge sedan jag hade någon akustisk. Jag har haft en 6-strängad och en 12-strängad akustisk men jag tror min lillebror fått båda två. Den 12-strängade gitarren tror jag hans hund hade sönder för länge sedan. Den köpte jag sommaren 1991 när jag för andra gången i mitt liv blivit utkastad ur en familj och levde mitt liv i väskor inneboende hos olika kompisar tils jag till slut fick en lägenhet. Gitarren döptes till ”Jossan” och var väldigt speciell för mig, just på grund av perioden i livet. Jossan själv var en flicka jag träffade på Cityterminalen när jag väntade på bussen för att åka ner till småland några veckor. Vi satt där och spelade och sjöng i stämmor och när hon försvann ur mitt liv lika plötsligt som hon kommit in, så fick gitarren heta Jossan =).

Men de senaste 10 åren har jag bara haft tre stycken elgitarrer, två sex-strängade och en 12-strängad elgitarr. Det har inneburit mycket mindre spelande. När gitarren ska packas ur sitt case och en förstärkare ska bäras fram och kopplas in, blir motståndet för stort och man står hellre över. Spellusten bara infinner sig plötsligt och då vill man bara kunna sträcka ut handen och ta gitarren och spela. Man kanske hör någon harmoni man vill prova. Då är både den och känslan borta när elgitarren är uppackad och inpluggad.

Så jag har varit på jakt efter en ny akustisk gitarr länge. Men det har blivit som ett litet moment 22. Eftersom jag inte spelar så mycket, känns utgiften onödig. Och köper jag ingen akustisk, blir det heller inget spela.

Men jag vill fortfarande ha möjligheten att plugga in gitarren i en förstärkare så jag har länge varit inställd på en halvakustisk. Det fick jag väl mest för mig på den tiden vi spelade en del ute och till slut hittade jag en Ovantion Celebrity CC057. Så nu hoppas jag att det ska bli både lättare och roligare att spela och man kanske åter igen kan få upp någon snabbhet och styrka i händerna igen.

Nästa lilla dröm jag har är att åter igen skaffa en tvärflöjt och ta tag i mitt spelande igen. Jag lånade under gymnasietiden min syrras tvärflöjt men när hon ville ha tillbaka den skaffade jag inte genast en ny.

[tags]Gitarr, Gitarrer, Akustisk Gitarr, Spela Gitarr[/tags]

Synd att det slutade såhär när det började så bra Spotify!

Jag blev inviterad och motvilligt frälst i Spotify i oktober förra året. Jag trodde nog inte att det skulle fungera så bra som det sedan visade sig göra. Och att det gick att söka på en ganska bred musiksmak både nytt och gammalt. Visst fanns en hel del som saknades men Spotifys mål var nog att få in all världens tillgängliga musik.

Men så blev det ju inte. Jag satt och funderade på om det var dags att bli betalande kund eftersom jag tycker man ska betala för något man gillar när dessutom priset är mer än överkomligt. Jag satt dessutom och drömde om ”Spotify movie edition”. Tänk att kunna söka på filmer och se dem streamat. Vi har ju sett att musikindustrin både är bakåtsträvande och styvnackade gränsande till dumma som försöker stoppa en utveckling man inte har någon möjlighet att förhindra.

Först trodde jag att något var fel när musik började försvinna ur mina spellistor. Men jag satte det aldrig i samband med att man införde GRM – Geographical Rights Management, eftersom det mestadels var svensk musik som försvann, visor och svensk punk och ganska — som jag trodde — ointressant musik för skivindustrin. Man kan läsa i deras blogg att man gjort förändringar i musikkatalogen och detta hänvisade Spotify support till när jag frågade varför min svenska punk försvunnit.

Idag är en stor del v mina spellistor tomma av det jag byggt upp och det som gjorde jag älskade Spotify. Man kan säga att tanken på att bli betalande användare upphörde och Spotify har tydligen tappat stora mängder betalande kunder.. Märkligt!

Jag kan tro att man borde ha känt till det här när Spotify startade upp. Istället har man kört hårt med reklam i de fria versionerna om att man ska bli betalande kund vilket ju lätt ger intrycket att inga orosmoln finns.

Att sedan skivindustrin skjuter sig i foten som inte stöttar bra koncept för att ge möjlighet till att lyssna på musik över internet utan att skivindustrin skulle behöva förlora så mycket på det. De som kör gratis skulle få stå ut med reklam som ger intäkter och de betalande, ja dom betalar ju för sig! Man skulle också kunna tänka sig att införa olika nivåer för betalning och ha en liten bantad version för ett mindre belopp och en fullskalig för lite dyrare peng. Det skulle säkert finnas många varianter på hur man skulle lösa det. Men nu går det istället åt andra hållet.

Trist och beklagligt och det är inte utan att man tycker skivindustrin gott kan ha det om nedladdningen fortsätter med oförminskad styrka. Man visar ju tydligt sin goda ovilja…

[tags]Spotify, Musik, Nedladdning, Nerladdning, Skivbolag, IFPI, IPRED[/tags]

HURRAAA Sanna!!!

HURRAAA Sanna, Johan, Fredrik och Peter!

Jag blev så glad när det dök upp en ny post i hennes lista över kommande spelningar, kändes som evigheter sen. Men nu var det dags igen, igår på restaurang Snövit på Ringvägen. Sanna Carlstedt, Johan Johansson och hemliga gäster som visade sig vara Fredrik Af Trampe och en för mig ny förmåga, Peter Faxvall. Och såklart, Sannas man och basist Daniel Berg!

Fredrik spelade två låtar och därefter kom Johan på scen. Har är en grym artist och plockade dagen till ära fram en del gamla låtar. En av mina favoriter är ”Världens bästa dåliga exempel” och sedan en för mig helt ny låt som förutom att den innehöll 12 tonartshöjningar också var rejält deppig. Så katastrofdeppig text att man blev riktigt glad :). Den låten måste jag få tag på. Johan var kompad på bas av Rickard Donatello.

Efter Johan var det paus innan nästa artist klev upp på scen, Peter Faxvall. Så när det var Sannas tur var stämningen på topp! Hon är en strålande och energisprakande artist med en fantastisk röst! Bortsett från att ljudet var kass och att publiken var respektlös och satt och pratade och skrek under spelningen, så var hon kanon som vanligt.

Uppdaterad 2014-07-03

Låten släpptes en tid senare på skiva och kan åtnjutas på Spotify:

[tags]Sanna Carlstedt, Johan Johansson, Fredrik af Trampe, Peter Faxvall, Rickard Donatello, Konsert, Musik, Snövit, Stockholm, Södermalm[/tags]

Idol 2008 är över

Nu är äntligen Idol 2008 över! Jag kan inte säga att jag suttit klistrad framför TVn, mest varit ofrivilligt engagerad när TV-ljudet ekat i huset ofta från båda våningsplanen =)

Jag betraktar det mer som ett fenomen än som en verklig utmaning där den bästa ska utses som verkligen kommer gå långt. Nä, mer är det i början förnedrings-TV som vi så gärna vill se. Det man visar om och om igen är de som sjöng falskt och fulade sig och min personliga övertygelse är att det är arrangerat för att underhålla och visa människor så som dom inte vill bli sedda. Som i Big Brother ungefär =)

Senare i programmet övergår det till något annat som jag inte hittar något bra ord för men allt känns som om man har sett det förr, flera gånger i massor med varianter. Ett koncept som går om och om igen i olika tappning och går hem lika mycket varje gång.

Men nu är det slut och ikväll vann inte helt oväntat Kevin. Allice och Loulou var länge mina favoriter under den lilla tid jag följde programmet. Och dom två har verkligen något eget där man verkligen hör att nu är det Hon som sjunger. Kevin var inte dålig men ganska flat och ”no name” och gör det som var enda välsmord pojksångare kan prestera. Inte så att jag kommer höra på radion och hoppa till och tänka ”ja men fan det där är Kevin!” Det lär nog låta som precis allt annat.

Även i detta fallet tror jag tvåan kommer gå längst. Allice har en egen röst, en stajl och där kommer man faktiskt känna igen henne. Och jag hoppas verkligen hon fortsätter.

Det märkte sså tydligt på henne ikväll att hon redan visste att hon skulle bli tvåa. Och i klippen från den gångna veckan på nätet är det Kevin som pratar och flamsar och Allice får inte mångasylar i vädret.

Men jag önskar henne lycka till och hoppas vi får höra och se mycket av henne fram över!

[tags]Idol 2008, TV4, Alice Svensson, Kevin Borg, Johan Palm, Lars Eriksson, Robin Ericsson, Robin Bengtsson, Anna Bergendahl, Loulou, Loulou Lamotte[/tags]

Nedladdningsproblematiken

DN.Se skriver i dag i sin artikel C vill mildra antipiratlag om att Centern vill mildra lagförslaget mot illegal nedladddning. En liten kul reflektion är väl bara hur illa journalister skriver och stavar ibland. Har dom så bråttom att dom inte hinner kontrollera sina texter? Vad sägs om ”Ett ny lag som ska stoppa olaglig fildelning förbereds nu på det samordningskansli i Rosenbad där de fyra regeringspartierna ska prata ihop sig.”

Nåja, egentligen tycker jag det här med nedladdning är en ganska kul diskussion. Jag tycker inte det är kul att betala 200kr för en CD-skiva eller film. Jag är ändå sådan som väldigt gärna har originalfodralen stående i hyllan. Men det här med nedladdning tycker jag egentligen är ganska självklart. Artisterna har det som sina jobb, dom lever på det, en del kan inte ens det. Dom försörjer sina barn som också vill ha mat på bordet, har precis som du och jag en hyra och räkningar att betala. Dom behöver få in pengar på samma sätt som kassörskan på ICA. Om man laddar ner och sprider musik så tappar dom intäkter, får inte betalt av sina skivbolag. Det är så självklart. Argumentet är ofta att det är för dyrt och att för stor del av det man betalar för en skiva går till skivbolagen och en för liten del till artisten. Möjligen är det så men det försvarar ju inte att helt rycka undan möjligheterna för artisterna att få betalt?

Skulle du som laddar ner vilja jobba gratis på ditt lokala ICA, eller få en tredjedel av lönen när du delar ut post, dricker kaffe på ditt IT-företag eller bara betalt på fredagar som pilot? Vem skulle acceptera det?

Det enda goda jag tycker nedladdningen har fört med sig är internettjänsten Spotify för att streama musik. Den tror jag på allvar kommer minska behovet för folk att ladda ner. Om deras gratistjänst inte fylls av reklam som i TV så att den istället blir jobbig. Självklart måste gratistjänsten innehålla reklam som en alternativ möjlighet för artisterna att få in pengar när du som lyssnar inte är beredd att betala för det du konsumerar. Jag skulle också se en liknande streamingtjänst för film, men det tror jag blir svårt kapacitetsmässigt. Jag undrar i mitt stilla sinne hur Spotify löser det när och om tjänsten blir väldigt poppulär. Den snurrar åtmintone i mitt hem och på jobbet mer eller mindre varje dag och kommer få en ännu mer central roll i och med vår HTPC vi håller på att bygga.

Det här med nedladdning har ju blivit så accepterat att nästan ingen reflekterar över att det faktiskt inte är lagligt eller ens tänker på konsekvenserna. Och det här med varningar är ju bara lite barnsligt. ”Om du slår Nisse en gång till blir du åttalad för misshandel, passa dig”.

Argumenten mot det här är ganska sköna:

”Förslaget innebär en kränkning av privatlivet, menar kritikerna” – vet jag inte riktigt vad man ska säga om. Att företag ska få ut IP-adressen och skicka kravbrev är ju tämligen märkligt. I så fall ska ju företagen/upphovsrättsmännen ha rätt att inleda en rättslig process, inte skicka kravbrev.

Andra argument är:

”Med trådlös uppkoppling kan det vara grannen som laddat ner via ditt abonnemang.” Är vi mogna nog att ta reda på hur man gör för att hämta musik så är det väl inte helt rimligt att se till att ens trådlösa LAN är krytperat och skyddat? Det är ju inget orimligt krav att du låser dörren när du går hemifrån?

”En förälder kanske inte har en aning om att barnen laddar ner.” Det är ju en aspekt. Men en förälder har heller ingen aning om ens barn snattar, slåss och rånar andra ungdomar på deras mobiler. Vari består skillnaden?

”Det blir lättare för företag och privatpersoner att få ut identiteten bakom IP-adressen än det är för polisen.” Självklart ska det vara polisen och inte företagen som får ut informationen. Polisen måste först utreda om någon bakom IP-adressen begått ett brott, vem det i så fall kan vara och vilken sorts straff det kan bli tal om. Att lämna ut information till företagen oprövad är ju helt galet.

Så saker jag tycker är självklarheter, som lätt borde kunna jämföras med annan hantering av brott är det tydligen inte. Jag kan inte låta bli att undra vad som finns i ”kritikernas” egna datorer, om det är där skon klämmer eftersom man gör det så svårt och komplicerat när det egentligen borde vara lätt.

Men som sagt, det enda bra är att det växer fram alternativ som jag hoppas ska funka. Jag vill också ha film och musiki min dator vid TVn.

[tags]Nedladdning, Illegal nedladdning, Fildelning, Illegal fildelning, Ipred, Fildelningslagen, Musik, Film, Spotify, Artister, Skivbolag, Dagens Nyheter, DN, DN.Se, Centerpartiet, Centern[/tags]

Äntligen en seger i Idol 2008

För första gången satt jag ner och verkligen såg igenomhela programmet, utan att behöva resa mig och gå av irritation. Och för första gången genomsyrades programmet av någon sorts rättvisa. Annat som var ovanligt med programmet var juryns genomgående positiva inställning. Ingen svidande kritik alls. Kanske berodde det på Desmond Child’s närvaro?

Programmet börjar med Johan Palm & Poison och som vanligt tyckte jag inte han var bra, för ung, sjöng för falskt och för mycket fans-flyt. Men han hängde också löst i slutet även om ingen nog trodde på allvar att han skulle åka ut. På tok för mycket fans som sympatiröstar på honom för det.

Lars Eriksson sjunger Smells Like Teen Spirit och idag tyckte jag han slog reckord i att sjunga falskt och skrika och ändå få positiv kritik både från profset Desmond och övriga juryn.

Den första rysningen kom med Robin Ericsson som sjöng You Give Love A Bad Name! Och både med en bra låt, helt rätt röst och ett jädra gung så ägde han scenen. Det som förvånade denna gång var att han hängde löst tillsammans med Lars och Johan. Men det bekräftar bara teorin att det är annat än kvallitet som styr en del av omröstningsresultatet :-)

Sedan kom Robin Bengtsson med Dude Looks Like A Lady och han kan ju sjunga men kändes ganska platt. Rock kändes inte som hans väska.

Nästa riktiga rusning kom med Alice Svensson och Heavens On Fire. Vilken rockpudding, den lilla rösten med dom tunga gitarrerna var bara så suveränt och rätt rock-rasp i rösten, helt enormt!

näst sist ut var Anna bergendahl som tolkar Cher. även här kändes det ganska platt och noname och mer fel musik än dåligt.

Sist ut och om än en liten rysning var Kevin Borg och Living On A Prayer. Visst han är duktig men det som mest gjorde hans framgångar idag tyckte jag var att han valde väldigt rätt låt, en av de mest kända låtarna. Men gratispoäng är också tillåtet ibland.

Den som slutligen och glädjande åkte ut var äntligen Lars. Jag tycker han kan åka hem och skapa och se vad det ger men som Laila sa, inte ta upp platsen även om det är nog så sent nu. Att tramsa och sjunga och skrika falskt igenom serien är trist.

Och nu är det ändå bara resten kvar och det ska bli intressant att följa.

[tags]Idol 2008, Desmond Child, Johan Palm, Lars Eriksson, Robin Ericsson, Robin Bengtsson, Alice Svensson, Kevin Borg, Anna Bergendahl[/tags]

Abalone Dots

Jag har just fått äran att stifta bekantskap med bandet Abalone Dots, ett tjejband från min gamla hemstad Västervik.

Bandet består av Rebecka Hjukström, Louise Holmer, Elin Mörk och Sophia Hogman. Det som är lite kul är att det visade sig dessutom att jag ”känner” Louise :-) Vi hyrde hus av hennes familj när vi var små. Louise var bebis då och jag måste ha varit 11–12 år gammal.

Bandet spelar en mix av bluegrass, country och svensk folkmusik och har en mycket vacker stämsång och mycket akustiska instrument. Bandet kommer bli mina nya favoriter och jag känner en som måste köpa skivor. Bandet har även varit förband åt Lars Winnerbäck.

Här är deras Youtube-sida och deras Myspace-sida.

Lyssna och njut till deras tolkning av Dolly Parton’s Little sparrow!!!

[tags]Abalone Dots, Lars Winnerbäck, Musik, Västervik[/tags]

Spotify – streamad musik

En ny tjänst på internet Spotify
levererar streamad musik över internet. Betala 99kr per månad eller en fri
reklambaserad tjänst. Man söker efter artist och spår och lyssnar direkt.
Man kan också skapa egna playlist med sina favoritartister. Musiken går
inte att spara utan man kan endast streama. Verkar fungera kanon!

Själv har jag alltid gillat skivor i original ihyllan hemma och så är det
nog lite fortfarande. Men den här tjänsten tror jag på allvar kan bromsa
upp den illegala kopieringen lite. Du behöver ingen stor hårddisk att
lagra all musik på som kan krascha och du tappar allt ditt samlade eller
rippat material. Och som sagt antingen en betaltjänst 99kr per månad eller
en fri tjänst tror jag kommer väcka mångas intresse.

Nu har vi installerat och börjat testa lite och än så länge har vi lyckats
söka reda på en hel del konstiga artister.

[tags]Spotify, Musik, Internet[/tags]

Pinsamt, mycket pinsamt!!!

Jag brukar säga att jag inte följer den här typen av program och här avslöjar jag mig nog lite. Men till mitt försvar kan jag säga att jag inte har något val i hushållet. Men jag kan också säga att det enda vättiga i den här genren ändå var Fame Factory som gick för ett antal år sedan. Där kändes det som seriös tallangjakt och skapande och bra människor hängde med och de sämre åkte ut i god ordning. visst förekom röstning av flickor som kastade ut bra tjejer och läts ämre killar hänga kvar just för att dom var killar och kanske snygga, men Idol tar ändå priset. alla vet i förväg vem som ”sitter säkert” och vem som hänger löst och det är bara för förutsägbart.

Hur Lars kan sitta säkert gång efter annan bara för att han är knasig fattar jag inte, sjunger uruselt och vem skulle någonsin vilja se honom på scen efter programmets slut. Johan — ja duktig och tuff men den killen borde gå hem och vårda sin röst något år eller två till tills man kan bedöma vad det kan bli av honom. För nu låter det inte bra. Skrikigt och sprucket och sitter ändå kvar enbart på grund av att han är kille och poppis bland småflickorna. Tjejer brukar säga att vi killar tänker med våra könsorgan men det här är ändå en masspsykos och hysteri.

Som idag, när en duktig tjej, Loulou Lamotte åkte ut så drog man bara en tung suck. Skitduktig, suverän, speciell och underbar röst och få kritik av juryn för att hon sagt att det kändes konstigt att sjunga ABBA eller hur hon uttryckte sig. Ändå var hon en av dom klart bästa denna kväll.

Nedan ser ni Loulous framträdande och jag skulle inte bli det minsta förvånad om hon går segrande ur detta på så vis att hon är den som slutligen står på scen, säljer skivor och är den folk vill se sen när spektaklet är över. I mig har du i alla fall ett stenhårt fan — som inte ens följer Idol :-)

[tags]Idol 2008, TV4, Loulou, Loulou Lamotte[/tags]

Konsert med Sanna Carlstedt

Så var det då åter dags för konsert på ångfartyget Blidösund med min favorit alla kategorier, Sanna Carlstedt. Vi hade inte fixat några biljetter i förväg men det fanns på kajen att köpa. Denna gång var hon ensam med sin man Daniel på bas och som vanligt var musiken mycket kombinerad med humor och goda skratt. Mindre publik denna gång och jag och Joche hittade några bekanta i publiken.

Glad blev jag när hon denna gång spelade Rotlösa som är en mycket fin men allt för sällan spelad låt.

Fartyget tog denna gång en tur ner genom Baggenstäket och det var en lugn kväll utan sjögång och milt i luften.

Det fins inte så många klipp på Youtube med just Sanna, så det du kan se här nedan är ett från Visfestivalen i Västervik — tror det är från 2007. Håll till godo!

[tags]Sanna Carlstedt, Konsert, Blidösund[/tags]

Allsång Mot Alliansen

Egentligen gick vi dit för att se Sanna Carlstedt, men detta speglar rätt bra om hur den kvällen var, helt kanon :-)!

Många andra kanonartister var också där i Vitabergsparken, så som Lars Demian, Kajsa Grytt, Ola magnell med flera.



[tags]Allsång mot högern, Vitabergsparken, Sanna Carlstedt, Johan Johansson, Stefan Sundström, Dan Viktor Andersson, Lars demian, Kajsa Grytt, Ola Magnell, Lars Ohly[/tags]

Konsert med Sanna Carlstedt, HURRAAA!!!

Hon är verkligen underbar! Vilken utstrålning och energi!

Det är tredje spelningen jag lyckas gå på och det blir bara bättre och bättre. Idag spelade hon på Blidösund som gjorde en tur ut till Waxholm och tillbaka till stan igen. Mathias Holmgren var gästartist och inledde med tre låtar och han — måste jag motvilligt medge — har blivit både seriös och helt OK att lyssna på. Men sen kom prinsessan av alla kungariken på jorden kompad av Johan Johansson och sin man Daniel. Två underbara spelsätt med visor, kärlek, politik och snusk =) Nästa gång jag har möjlighet att komma spelar hon på kulturhusets tak tillsammans med Kajsa Grütt, tro mig Sanna, jag är där!

[tags]Sanna Carlstedt, konsert, Blidösund[/tags]

Ny Ipod Video 60GB

ipod_video_60gb_blackIgår var jag och hämtade min nya Ipod Video 60GB. Beställde den för någon dryg vecka sedan och hoppades att den skulle hinna fram innan jag drar på hundkurs på måndag. Det var nära, men det gick! Men jag var tvungen att åka upp till fraktfirman i Upplands Väsby och hämta den på deras utlämningsställe eftersom demisslyckades med utkörning i torsdags och jag hade intemarginaler att vänta mer.

Men nu har jag den, den är otroligt liten och platt och söt! Just nu sitter jag och har installerat iTunes och håller på att strukturera upp all min musik. En del, men långt ifrån allt hade korrekta ID3-taggar men mycket jobb blir det. Har även satt igång att prenumerera på podcasts från framför allt Sveriges Radio som har många skojiga program.

Dessutom sitter jag och tankar över böcker inför resan. Det kommer bli kanon!

[tags]iTunes, Ipod, Apple, Musik, Mp3[/tags]

Coca Carolas sista spelning

Den var såklart något alldeles extra..

Men naturligtvis var det sorgligt och det kändes som om det inte var dags än. Men har man hållit på i 20 år så får man förstå att det är OK att tröttna. Jag och Joche hade köpt plåtar och tog denna dag Roslagsbanan ut genom barn- och ungdomens minnen ut mot Åkersberga igen. Jag berättade en del dumheter och skojiga saker om många av stationerna vi passerade. Tåget var fullt av andra som hade samma mål. Ute i Åkersberga gjorde vi sällskap med Joches kollega med sällskap till Fregatten. Jag har aldrig gillat det stället, stökigt, skränigt och dåligt. Enda bra med Freggan förr om åren har varit maten. Väl där började mina gamla åsikter om Fregatten besannas en efter en. Kön var milslång och det var ingen nordning någonstans. Man släppte in både de med och utan förköpta biljetter, så när en stor del av kön återstod, var stället fullt. Kvar ute på altanen i kylan stod massor av människor med förköpta biljetter. Freggans IQ-reserv hade visat sig på sin ”bästa” sida igen. Vi kom in som tur var, men fan vad jag svor.. Jag vet inte hur länge vid stod där innan vi till slut kom in. Där inne var det lika stökigt som jag minns det, stort och öppet och urusel akustik. Vi hängde i baren och drack öl och tog en sväng upp på övervåningen för att lyssna på Charta 77. Men allt sket sig naturligtvis där med, i vanlig Fregatten-anda. Först hade någon glömt låsa upp lokalen där bandet skulle spela och det tog väldigt lång tid innan någon hittade en nyckel så de kunde släppa in oss. Väl där inne och Charta börjat spela, var ljudet så jävla asdåligt att det verkligen inte gick att stanna kvar. Man hörde inte ett ord i texten, inte en enda tonart och det var knappt man kunde urskilja sång och olika instrument. Allt var bara ett massiv tjut i öronen. Så vi lämnade den spelningen och entrade baren igen. Stod och snackade en stund med Mårten (trummis i Coca) och Jonas W (gitarrist) men annars stötte jag inte på några bekanta. Jag hade hoppats hitta några klasskamrater där från gymnasiet men jag hittade ingen och ingen kände igen mig eller gav sig till känna. Jag hade tipsat Mange om spelningen men han hade annat för sig och Coca Carola är väl inte hans favoritband direkt. Och å tredje sidan är Fregatten inget drömställe om man vill vara social med goda vänner. När till slut Coca entrade scenen fick vi inte riktigt så bra platser som vi strävat efter. Vi försökte tajma in toalettbesök för att kunna tränga oss fram i god tid, men det gamla tricket hade fler tänkt på den här gången. Det var mycket trängsel och gruff framme vid scenen, många armbågar och iriterade människor. Spelningen var grymt bra och ovanligt lång eftersom det vfar den sista. De plöjde igenom riktigt många både gamla och nya låtar och bortsett från iritationen i publikhavet längst fram var det underbart. En rullstolsburen snubbe med assistent hade lyckats tränga sig fram och killen i rulle tog folk rätt dålig hänsyn till. Det slutade med att vi lyfte upp honom på scenen. Få stunder avundas man folk, det här var ett sådant undantag =) Men det gav mig lite bättre plats vid scenkanten. Ljudet var kompakt och jävligt tungt, det är väldigt sällan Coca misslyckas med sitt ljud även om det är på Freggan :D Vi missade sista tåget hem och fick ta taxi in tillbaka mot stan och hem. Det kändes verkligen knäckande när en stor grej verkligen är slut. Alla tror och hoppas vi väl på en klassisk återförening. Hoppas dom inte dröjer för länge.

[tags]Coca Carola[/tags]

Beat Butchers firar 20 år!

Och alla bra band är där, Coca Carola, Köttgrottorna, Krymplings etc.

Jag och Joche gick på den konserten. Det var skyst väder och medans band som man inte ville se lirade, drack vi öl i utebaren. Vi kollade Roger Karlsson, Köttgrottorna och givetvis Krymplings och Coca Carola. Krymplings ljud var helt värdelöst och öronen tjöt värre än någonsin efterråt, nästan så jag blev lite skraj. Men Coca var underbara som vanligt! Det enda tråkiga den spelningen var en alldeles för överförfriskad idiot som fick för sig att stage-diva. Ingen hade någon större lust att ta emot honom så vi gjorde så gott vi kunde för att hålla undan hans sparkande fötter. Jag fick en spark rakt över ögat. Men på raka armar lyfte vi honom ut åt sidan och när publikhavet tog slut, störtade han i bandets ölbord med ett jävla brak. Han gjorde sig nog jävligt illa och tog sig inte därifrån för egen maskin. Men det kunde han gott ha, pucko!

[tags]Beat Butchers, Coca Carola, Köttgrottorna, Krymplings, Roger Karlsson[/tags]

Gyllene Tider-konsert på Stadion del II

Det var åtta år sedan vi såg dem senast på Återtåget 1996. Nu var det äntligen dags igen!

Vi hade bokat 4 biljetter åt oss och våra grannar Laila och Mattias. Vi förfestade hemma lite innan det var dags att bege sig mot pendeltåget. Förbanden var ingen höjdare. Det var Latin Kings och Pugh Rogefeldt. Jag kan i och för sig tycka Latin Kings är coola för att dom gör sin grej istället för att knacka folk på stan. Men vi använde tiden till att hitta bra platser, gå på toa innan kungarna skulle kliva på scenen. Jag ville så gärna dricka pilsner men är det något jag hatar på sådana här tillställningar, så är det att bli kissnödig. Och min partyblåsa är under all kritik. Och toaletterna på sådana här ställen är rena svinstian så det är ingen höjdare att gå ner och trängas bland fyllskallar och klafsa runt i andras piss och spyor. När Gyllene Tider väl klev upp på scnenen stod vi bra och konserten var guld, som alltid. Vissa band, bland annat GT och Coca Carola borde aldrig sluta spela, dom är liksom alltid lika bra. Och minnena som väcks till dom låtarna är som fläktar från ungdomen där det mesta var både bekymmerslöst och oerhört problematiskt på en och samma gång. Det som gladde mig mest var nog att de även spelade gammalt material, ja bortsett från Flickorna från TV2 och annat ganska uttjatat mainstream-junk som dagens tonåringar kan utantill. Men äär Fån telefon och liknande guldkorn spelades, var det vi från det gamla gardet som dominerade sånginsatsen =) När bandet släppt oss ur vår trans och fyverkeriet klingat av gick vi i folkhavet ner mot centralen. Det var liksom ingen större idé att trängas ner på tunnelbanan bland 30.000 andra.

[tags]Gyllene Tider[/tags]

Coca Carola i Åkersberga

Så var det dags att åka till det som fortfarande känns som ”hem”, Åkersberga, både för miljön och ungdomens toner..

Jag och Joche åkte upp mot Åkersberga för att titta på Coca Carolas gigg på Tommys Grill i Åkersberga centrum. Vi såg till att vara där i god tid för att få plats och hinna svälja några bägare innan det var dags. Vi var på riktigt gott partyhumör. Jag trodde mina äventyr i Åkersberga var preskriberade. Jag menar, jag flyttade ändå härifrån på nyåret -93/-94. Men i kön hugger nån tag i min arm och säger med sträng röst ”dig vill jag prata med!” Därefter Tommys välbekanta skratt och han undrar om det är dags att komma hem nu =) Väl inne på Tommys som vuxit lite sedan sist beställer vi öl och går ut på altanen och slår oss ner. Vid bordet bredvid sitter Jonas Winberg, gitarrister in Coca och tar en pilsner innan spelningen, han känner givetvis igen mig eftersom man gör sitt bästa att alltid stå längst fram och sällan missar ett gigg med världens bästa punk/rockband. När det slutligen var dags, soundcheckning, stämning av instruemnt, stod vi såklart där, längst fram med en kall pilsner lätt lutad mot Jonas stärkare. Ett otroligt fartigt gigg som vanligt och hes och utan talförmåga efterråt. Det är bara att konstatera, dom är bäst!

[tags]Coca Carola, Åkersberga[/tags]

Eldkvarn-spelning

Jag, Joche, lillebror Mattias och Petri entrade Silja Festival för en 24-timmarskryssning!

Vi klev ombord vid 17-tiden och intog vår hytt. Där började vi förfestandet ganska omgående. Vi tröttnade snabbt på att sitta i hytten men eftersom inga barer öppnat än, satt vi oss i korridoren och drack öl och något annat sliskigt skit, oerhört moget =) På kvällen åt vi någon form av buffé som var helt ok även omd et är jobbigt att behöva springa efter mat stup i ett. Men mätta blev vi. När det slutligen var dags för Eldkvarn att spela fick vi en guldplats alldeles framme vid scenen, praktiskt taget med foten på scenkanten. Spelningen var grymt bra och publiken var rolig och ösig. Efterråt fick jag Pluras plektrum. Senare på natten hamnade vi i en bar och hinkade sider och beställde brickvis med sider åt gången. När frukostbuffén öppnade hade vi just lagt oss i sängarna och inte hunnit somna än. Vi gick upp och åt frukost och sedan tillbaka till hytterna. När båten landade i Stockholm igen hittade Mattias och Petri ett gäng brudar från Dalarna eller var det nu var ifrån. De bjöds med hem dit på efterfest och trots det vansinniga i det förslaget var det nära att dom hängde på. Istället träffade dom Marias kusin Sandra på Anchor inne i stan, jag och Joche åkte var och en hem till sitt.

[tags]Eldkvarn[/tags]