Så var det då dags för det andra varvet runt Vättern för i år. För två veckor sedan hade jag möjlighet att cykla funktionärsvättern som är till för de som ska arbeta under den vanliga Vätternrundan. För mig blev det ett ganska maxat träningspass med ytterligare 300km i benen och en rejäl upplevelse :)
Enda sedan tidigt i höstas då vi anmälde oss har det planerats och väntats på den här helgen och dagen och i torsdags kväll åkte två i vårt team runt med en skåpbil och plockade upp cyklar och igår fredag samlades vi för gemensam avfärd halv nio på morgonen.
Det fanns mycket tankar och funderingar kring hur dagen skulle läggas upp på bästa sätt med uthämtning av nummerlappar, matintag och vila. När vi kom till vårt boende, ett radhus några kilometer från stadskärnan bjöds vi på fika av familjen som hyrde ut sitt hus åt oss. Vi blev mycket väl omhändertagna.
När vi installerat oss tog vi en promenad ner till Motala och hämtade ut våra nummerlappar. Det var självklart ett stort ögonblick :) Sedan var vi några som kompletterade med det sista. Själv köpte jag en ramväska för telefonen och en ny vattenflaska eftersom jag glömt den lilla detaljen hemma :) Dessutom åt vi en alldeles för liten portion mat innan vi i lite olika grupper rörde oss hemåt. Några skulle förbi en cykelaffär och justera växlar etc.
Väl hemma i radhuset igen la vi oss för att försöka vila. Jag lyckades få en kort powernap men det var ingen idé att försöka sova mer. Vid 22-tiden var det en som lagade mat, pasta och köttfärs som vi gladeligen slevade i oss.
En i vårt gäng skulle starta kl00:36 och vi andra 01:52. Så när förste man drog till start började vi andra pyssla med kläder och cyklar, inte så lite ivriga att komma iväg. Vädret såg lovande ut men det skulle blåsa en del i byarna så jag funderade lite på min klädsel. Men det slutade med linne, cykeltröja och vindväst, arm- och benvärmare. Regnjacka hade jag lämnat hemma för att vädret såg bra ut, tur för mig att det såg ut att stå sig…
En stund efter kl01 rullade vi så sakta ner mot starten. Alla var packade till tänderna med vätska, energitillskott av olika slag och reparationstillbehör. Nummerlappen var monterad och man kände sig kort sagt riktigt taggad. I mitt tycke kom vi till start aningen tidigt. Det är en balansgång hur man ska klä sig för att inte bli för varm under rörelse, men stillastående blir man lätt kall. Och visst hann jag huttra till där vid starten och minutrarna tills det var dags för oss tickade fram långsamt.
Men plötsligt var det vår tur att rulla iväg och det var inte en minut för tidigt. Vårt team på 6 cyklister varav 1 tandemekipage hamnade lite isär precis i starten men vi samlade ihop oss inom kort och påbörjade vår ca 30 mil långa och planerat ca 12 timmar långa färd runt Vättern.
Vi hade bestämt att stanna vid samtliga depåer även om jag tycker stoppen var lite många och blev lite väl långa. Det första stoppet kom vid Ödeshög efter 46km och där var det fullt ös med radiostationen Mix Megapol. Ganska snabbt kom kylan krypande och vi blev stående lite för länge och det var skönt att börja rulla igen och känna värmen sakta komma tillbaka i armar och ben.
När vi passerade Gränna var det fortfarande tidig morgon. Stadens kullerstenar gav fin väckning åt rumpan som vid det här laget inte var något stort problem. Några kilometer innan Gränna-depån gick dock växelvajern till bakre växeln av på min cykel. Vi lyckades precis fånga en servicebil som passerade men eftersom min tandemcykel har extra långa vajrar kunde man inte göra något utan erbjöd oss transport till Grännadepån vid 81km. Envisa som synden, tackade vi för erbjudandet men trampade de få kilometrarna som återstod till själva depån. Vi hade tänkt hoppa över just denna depå faktiskt men var nu tvungna att stanna för att se om de kunde fixa våra växlar. Men man skakade bara på huvudet åt min tandemcykel, försökte spärra växeln på någon av de mittersta kuggarna och vi hade inget annat val än att trampa vidare mot Jönköping.
På väg dit passerade vi efter ca 9 mil den första lite tyngre backen vid Kaxholmen. Den tog vi oss sakta upp för på en alldeles för tung växel. Vi tog oss ändå upp utan att gå men började fundera på vad vi skulle göra om inte heller depån i Jönköping kunde lösa våra problem. Då skulle det bli tunga återstående 20 mil med bara 3 växlar på det främre drevet. Vi bestämde hur som att fortsätta så länge det gick i så fall. Att bryta utan strid var inget alternativ :)
Vid 107km nådde vi äntligen Jönköpingsdepån och var inte utslagna eller nedslagna. Vi fick i denna depå sitta i värmen i en stor lagerlokal och innan vi hämtade mat lämnade vi cykeln till en servicekille. Han konstaterade snabbt att inte heller de hade tillräckligt långa vajrar men uppmanade oss att gå och äta så länge. Sneglande från vårt bord i närheten noterade vi att han pysslade frenetiskt med cykeln och hoppet växte. Det serverades köttbullar, mos och lingon vilket kändes helt OK. Jag var egentligen inte hungrig. Hade ju tagit mig igenom hela varvet två veckor tidigiare enbart på energidryck men jag åt mest av okynne och tidsfördriv och gott var det som sagt :)
När vi hämtade cykeln igen hade killen fått ordning på det genom att skarva två växelvajrar och allt fungerade perfekt igen. Inför Habo-backarna kändes det faktiskt grymt skönt! Och lagom till kylan började krypa längs armarna igen trots värmen inne i lagerlokalen, rullade vi vidare och jag kände mig klart nöjd. Extra nöjd också över att motvinden vi haft hela vägen ner mot Jönköping nu blev medvind när vi vände norrut igen och farten ökade. Vinden hade varit ganska hård, upp till 12–13 sekundmeter i byarna sades det och över de öppna fälten var det ganska tungt även om man drog nytta av att cykla i klunga.
Vi gjorde stopp i Fagerhult efter 138km och det var tänkt att vi sedan skulle hoppa över vätskedepån efter ytterligare en mil, men någon sorts missförstånd uppstod så några svängde av för att bunkra vatten och vi andra fick vänta längs vägkanten en bit fram.
Vid 177km anlände vi till Hjo och det var riktigt roligt att passera där! Mycket folk som hejade och välkomnade och solen hade börjat värma. Det var sådan glädje bland publiken som bestod av både barn och vuxna att jag faktiskt blev lite rörd vilket jag inte riktigt förstod. Det var kort sagt svårt att hålla ögonen torra. Trötthet lär det inte ha varit för jag kände mig fortfarande pigg och fräsch. Men det var väl just glädjen och mängden av människor.
I depån gjorde vi ett långt stopp och somliga åt medan jag satt på gräset vid cykeln och njöt, inte det minsta hungrig. Vi hade precis före Hjo fått sällskap av 2 cyklister som frågade om de fick hänga med oss vilket de självklart fick.
Förbi Karlsborg och Boviken gick allt bra även det trots att rumpan efter 230km vid Boviken började göra sig påmind. Jag märkte att både jag och Egge bytte position allt oftare, men det kanske inte är så konstigt efter så lång tid på cykel :) Men humöret var på topp och kroppen kändes helt OK. För mig var tempot lågt och förutom rumpan kände jag inte mycket. Vi hade vid det här laget ökat vårt rullsnitt från 24km/h ner till Jönköping till dryga 26km/h tackvare medvinden och värmen.
Straxt före näst sista depån vid Hammarsundet vid 260km lämnade en av cyklisterna gruppen och drog i förväg. Han tyckte det gick lite långsamt tror jag och ville prova lite tuffare tag de sista 5–6 milen fram till mål, vilket jag kunde känna sympati för. Vid Hammarsundet gjorde vi ett kortare stopp, jag och Patrick delade på en kaffe och jag tuggade i mig ett par bullar. Hade börjat känna hunger vid det här laget.
när vi rullade vidare bestämde vi att strunta i den sista depån vid Medevi och här någonstans rullade min andra pilot Daniel ikapp oss. Han startade drygt 3 timmar efter oss :) Han morsade och pratade lite innan han och hans medcyklister trampade iväg.
Sista 5 milen är rätt kuperad, några rejäla backar och en kurvig, ganska rolig väg med en massa småbackar upp och ner. Många cyklister gick i backarna vid det här laget men vi rullade på i god fart.
Att gå i mål var en skön känsla! Ett Motala fullt med folk och fest och jag blev mött av frun i familjen jag och Danne bodde hos under Funktionärsvättern och fick en ros. Tidningen Cykla mötte upp i mål och intervjuade och fotograferade mig och Egge. De som refererade i högtalarsystemet nämnde mig och Mot Alla Odds när jag gick i mål och sa att de ville ha en pratstund med mig, men när jag gav mig till känna för en av dem såg vederbörande ut som ett frågetecken tydligen så vi antog att de bara nämnde min målgång. Efter en stund lämnade vi mål och intog en gräsmatta i parken där vi satte oss och åt mat och drack en kall folköl. Jag träffade en kille som cyklat Funktionärsvättern med mig så vi satt och pratade en stund innan vi med rejält värkande rumpor och stelnade ben vinglade hemåt mot radhuset igen. Där duschade och bytte vi om och det var riktigt skönt. Middagen bestod av potatis och grillat kött.
Att cykla Vätternrundan på den officiella dagen var en klart större upplevelse än Funktionärsvättern 2 veckor tidigare. Då var det folktomt och bara vi 25 cyklister som deltog och depåerna var temporära efter vägen. Nu var det 23000 cyklister och folkfest längs hela banan. Vår lilla klunga fungerade bra och ibland växte den av fler som hakade på oss.
Det gav helt klart mersmak men jag är helt säker på att jag dels gärna startar senare nästa år och dels kör hårdare. Men annars var det en toppenupplevelse.
Nu ligger vi och ska sova och det kommer inte bli svårvaggat ikväll. Imorgon går färden mot Stockholm igen vid 10-tiden.
[tags]Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Fitness, Löpning, Löpträning, Löpband, Cykel, Cykling, tandemcykel, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Cykellopp, Vätternrundan, Roslagsvåren, Roslagshösten, Sthlmbike, Puls, Pulsband, Maxpuls, Pulsträning[/tags]
