Kvällstur i norrort

Ikväll var det dags för en liten cykeltur på andra sidan stan för lite omväxlings skull. Svenska Cykelförbundets paracykelgren har prova på-aktiviteter för tandem- och handcykel som drar igång igen inför hösten, men vid detta första tillfälle kom ingen som ville prova på. Istället drog vi iväg på en liten tur med start från Rehab Station Stockholm i Frösundavik och cyklade norrut genom Sollentuna och tillbaka genom Danderyd.

Det bör ha blivit en runda på ungefär 6 mil men tyvärr vet jag inte exakt då min GPS återställde sig under cykelturen. Alla vet hur nördig jag är på det här med att alla cykelturer och löprundor måste loggas och hur störd jag blir om det strular — som denna gången :)

Jag vet inte exakt varför GPSen svek mig denna gången. När vi kom tillbaka och det var dags att spara och njuta av analysen, ville GPSen att jag skulle välja språk, kön, vikt, längd etc. Något hade hänt under vägen.

Jag och min pilot cyklade för dagen på en lånad cykel som inte hade rätt GPS-fäste. Det jag hade med mig passade inte den tjockare diametern på styrstammen så jag fick förvara GPSen i cykelväskan på ramen. Då GPSen har pekskärm tror jag väskan låg och nuddade pekskärmen och letat sig in i menyn för inställningar och återställning. Det är lite långsökt men inte omöjligt och någon annan förklaring kan jag inte komma på.

Så nu är jag på väg hem från en cykelrunda som inte loggats och därmed har den inte ägt rum :) Jag blir seriöst galet irriterad när det blir såhär. Jag vet att det är lite sjukligt men loggningen är så viktig för mig att tiden känns bortkastad om den inte blir av :) Så är det naturligtvis inte, träningen blir inte mer effektiv för att den loggas.

Så nu blir det hem och göra om alla inställningar igen. Dock verkar alla sparade aktiviteter finnas kvar. Och jag ska ta en backup av inställningarna om det händer igen :)

I övrigt en skön cykeltur med bra väder. Vi var ett tandemekipage och en vanlig cyklist. Kroppen kändes OK även om orken tröt fortare än i våras, självklart. Pulsen ligger också lite högt men efter så långt träningsförbud känner jag mig ändå på gång.

Nästa söndag kör jag och piloten med Barncancerfonden och Ride Of Hope från Uppsala till Stockholm, en sträcka på knappt 9 mil i fartgruppen 28–32km/h. Det bör inte vara några större problem även om det kommer dyka upp en del backar längs vägen. Några träningspass till bör jag hinna med innan dess.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Träning, Tävling, Motion, Barncancerfonden, Ride Of Hope, Uppsala, Stockholm[/tags]

Insamling till Barncancerfonden 2014

Idag har jag startat en insamling till Barncancerfonden. Mitt mål är att samla in 10000kr innan söndagen den 10:e augusti, alltså exakt om en vecka då jag och en pilot cyklar tandemcykel med Ride Of Hope från Uppsala till Stockholm, en sträcka på knappt 9 mil.

Idén är inte ny för mig och jag har velat göra det länge men har tvivlat på om det vore möjligt. Men att starta en egen insamling var förmånligt enkelt. Det svåra kanske blir att marknadsföra den och nå målet på minst 10000kr.

Barncancerfondens arbete ligger mig varmt om hjärtat. Jag föddes själv med RetinoblastomW som är den enda cancer som drabbar ögonen och har en väldigt hög ärftlighet. När jag föddes var sjukdomen inte känd i min släkt sedan tidigiare och kunskapen inom sjukvården inte alls lika stor som idag. Så behandlingen kom igång försent, så synen och båda ögonen var bortom räddning.

1996 föddes vårt första barn som genast kontrollerades och det visade sig att hon bar på sjukdomen. Eftersom jag haft dubbelsidig Retinoblastom hade även hon det och ett ganska aggressivt förlopp med många tumörer och behandlingar. 2003 vid 6 års ålder förlorade hon sitt högra öga och endast 7% syn kvar på det vänstra. Idag är hon friskförklarad.

Forskningen inom det genetiska området har kommit långt och man kan nu göra test redan i vecka 12 med ett moderkaksprov för att se om fostret bär på den skadade genen. Det gör att man kan sätta igång med behandling direkt vid födseln eller få ett tidigt positivt besked.

Jag väntar mig inga stora underverk med min insamling. 10000kr känns som ett rimligt mål att nå, kanske inte på en vecka men med lite mera tid. Det skulle hur som helst vara skönt och med stor stolthet att kunna cykla i mål i Hagaparken i Stockholm med Barncancerfonden nästa söndag med det i bagaget.

[tags]Barncancerfonden, Insamling, Ride Of Hope, Sjuk, Sjukdom, Cancer, Barncancer, Cellgifter, Cytostatika, Strålbehandling, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel[/tags]

Ryobi R18I-0 minikompressor

Bild: Ryobi R18I-0 minikompressor

Jag har haft lite problem med pumpningen av mina cyklar. Det är ganska noga med att däcken pumpas till ett visst tryck och de pumpar som finns har mätare som jag själv inte kan avläsa. Så mitt sökande efter något alternativ började.

Med en kompis hjälp hittade vi ett antal små minikompressorer för pumpning av bland annat cyklar. Det fanns flera som hade automatisk avstängning vid ett visst inställt tryck och det tyckte jag kändes helt rätt.

Så idag for jag för att handla den som kändes mest tillförlitlig. Så långt som det gick att förstå av manualen och efter lite hjälp av en säljare via telefon, verkade det som om det skulle gå att trycka sig fram till rätt inställning genom att räkna tryck.

Det blev en Ryobi R18I-0 minikompressor, digital automatisk avstängning och batteridriven. Det sista kändes också som ett krav då den kan tas med ut till tävlingar och motionslopp. Kompressorn har lågtrycksslang för pumpning av typ badbollar och annat som kräver stor volym men inte så högt tryck. Högtrycksdelen klarar att pumpa upp till 10 bars tryck och det medföljer adaptrar för de vanligaste ventilerna för bollar, luftmadrasser, bil- och cykeldäck.

Jag hade visst besvär med att få adaptern för prestaventiler att passa. Det gick inte bara att trycka dit den utan man verkar behöva skruva den lite för att den ska sluta tätt. Därefter fungerade det mycket bra. Den pumpar däcket från 4 till 8 bar på en halv minut ungefär och slår ifrån vid uppnått tryck.

På det hela taget är jag nöjd. Att sköta den själv utan syn var inte riktigt så enkelt som jag hoppades. För varje tryckning ökar eller minskar man inställningen av tryck med 0,1 bar. Däremot verkar den inte reagera vid varje tryckning. Trycker jag 10 gånger för att öka 1 bar så kan den istället ha ökat med 0,8 bar. Jag har inte listat ut om man ska trycka långsammare för att den ska reagera på varje tryckning.

Bland de kompressorer vi hittade fanns det en utgången modell från Black&Decker som istället hade ett vridreglage för att ställa in automatisk avstängning. Det verkade som en bättre lösning för mig. Dock verkade den modellen vara svår att få tag på och ännu svårare att hitta någon säljare som kunde svara på om den fungerade just så för att den skulle bli lätt att sköta för mig.

Ändå är detta en bättre lösning här hemma än pumpen med analog mätare som mina kära familjemedlemmar antingen inte ser eller har svårt att tolka med sina dubbla skalor. Digitala siffror däremot går bra och det är lätt att få hjälp av nioåringen här för att ställa in rätt tryck.

Jag kan inte låta bli att tycka att världen hade varit väldigt mycket mer tillgänglig och rättvis om man bara kunde kompletterat sådana här apparater med bekräftande pip vid knapptryck eller syntetiskt tal som läser upp vad som står på displayen. Det är hårdvara som inte kostar många kronor och som säkert skulle vara till glädje för många fler än blinda.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Synskadade, Tillgänglighet, Funktionsnedsättning[/tags]

Dubbla träningspass

Senast jag försökte mig på dubbla träningspass var i mars. Det var grymt roligt och jag var i bra form. Nu när jag känner mig återställd från mina skador med ett brutet nyckelben och en bortopererad blindtarm vill jag så snabbt som möjligt komma igång igen.

Längre uppehåll har jag haft förr men ändå kunnat prestera bra efter några veckor. Men den här gången var det annorlunda. Det kanske inte är så konstigt, med ingen riktig träning sedan i mitten på maj förutom sporadiska, försiktiga försök.

Men med tre tävlingar och 2 motionslopp kvar den här säsongen vill jag verkligen hinna komma i så bra form som möjligt. Några mirakelresultat räknar jag dock inte med.

Så idag bestämde jag mig för löpning följt av cykling. Motivationen var ett stort problem då jag tycker det är lite tungt att ha tappat så mycket och det blev inte bättre direkt när jag började löpningen och ganska snart såg vartåt det barkade.

Löpningen var jobbig. Jag skulle bara springa 5km och idag hade jag aldrig orkat milen som annars känns lätt. Även om pulsen lade sig runt 165–167bpm och höll sig där ganska bra, så hamnade den där ganska fort. Efter loppet måste jag ändå motvilligt medge att jag känner mig nöjd med resultatet efter givna förutsättningar. 5,03km på 25:59 med en genomsnittlig puls på 162bpm. Jag hade trott det skulle gå sämre, det kändes så under tiden. Löpningen kan man se här.

Bytet till cykel tog lite tid. Mest för att jag slogs med min vilja att avstå att fortsätta vilket var mer mentalt än fysiskt. Men efter en stunds vila och vätskeåterställning så vann den positiva sidan. Om knappt 2 veckor ska jag cykla 9 mil med Barncancerfondens Ride Of Hope som kör en delsträcka i ett längre lopp från Uppsala till Stockholm och jag ville orka utan att sinka någon.

Så det var bara att bita ihop och köra igen. Tanken var att cykla en 42km lång tempobana som inte är så speciellt kuperad, men efter ca 30km kom illamåendet och då bestämde jag mig för att det fick vara nog för idag.

Men även den här gången blev jag positivt överraskad. Jag körde samma bana för 4–5 dagar sedan och bröt vid 30km även då. Det är en mentalt jobbig gräns när man ”bara” har 12km kvar och de sista tunga backarna just är avklarade och rätt flack terräng återstår. Den gången hade jag ett hastighetssnitt på 31km/h och idag slutade det på 35,9km/h. En klar förbättring med andra ord. En genomsnittlig puls på 159bpm som förvisso är klart över vad jag tidigare haft men ändå en rimlig nivå. Cykelaktiviteten kan man se här.

Så nu känner jag mig ganska trött och nöjd med mig själv trots att jag inte riktigt fullföljde mitt sista mål. Förutom att jag vill orka dom sista planerade aktiviteterna den här säsongen, så vill jag definitivt bli av med fettet runt magen som blivit de här inaktiva veckorna och definitivt syns i de tajta cykelkläderna. Det blir en ganska bra morot.

Trots att jag känner förutsättningarna, är det inte lätt att ladda om mentalt och att det just är de mentala hindren som är de största. Jag vet att jag har grundfysiken och en kropp som svarar snabbt och bra på träning. En lång rad aktiviteter jag sett fram emot ställdes in på grund av mina skador, jag är på en nivå som är sämre än på mycket länge och trots att det är sommar och sol ute, massor med cyklister och fina vägar, sitter jag på min trainer inomhus med en bordsfläkt som ända fartvind. Löpband och cykeltrainer när de flesta andra bara kan sticka ut och cykla eller springa. Det blir extra tungt att hantera sådana här lägen.

På något vis känns det lättare att skriva av sig. Nu är jag ändå nästan helt återställd igen och det är ”bara” att sätta fart tillbaka upp igen. Min axel värker lite vid positionsbyte men det stör inte längre och blir sakta bättre och bättre. 3 potentiella nya piloter ska jag också provcykla med om några veckor. Det ökar mina träningsmöjligheter om vi trivs med varandra.

Nu, lite välförtjänt sömn efter ett långt inlägg.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Löpning, Motion, Träning, Tävling [/tags]

Besök hos Haninge Fysiocenter

Den senaste veckan tycker jag värken i mitt brutna nyckelben ökat och det känns inte normalt. Jag har haft svårt att lyfta och sätta upp håret och liknande rörelser, men nu är det svårt att föra den armen framåt och uppåt och till och med att föra handen till munnen. Jag har inte belastat eller gjort mig illa så vid det här laget borde verkligen läkningen ha gott långt efter sjette veckan.

Jag frågade min husläkare vid ett besök för min andra skada med blindtarmen om vad hon trodde men jag märkte ganska direkt att det inte fanns någon kunskap om sådant. Jag fick tipset att gå till en sjukgymnast. Det kändes fel men visst, jag provar.

Idag besökte jag därför en hos Haninge Fysiocenter. Lite frågor och en undersökning och det ganska väntade svaret, att en läkare bör titta på det så det fortsätter läka rätt och inte behöver justeras. Frakturen och en spricka känns ganska tydligt och man ser även att nyckelbenet och axeln är snett.

Så nu blir det till att få en ny tid hos husläkare för att säkerligen bli remitterad till ortopeden på Huddinge Sjukhus för ny röntgen. Det känns som två långdragna historier med både nyckelben och blindtarmsoperation som jag ärligt talat börjar bli ganska trött på…

[tags]Sjuk, Sjukhus, Huddinge Sjukhus, Nyckelben, Röntgen, Vårdcentral, Vårdcentralen, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Tävling[/tags]

Cykling till Nynäshamn

Idag hade jag och MP bestämt att ta en lite längre cykeltur. Det blev den första lite längre turen på många veckor för mig och vädret var strålande. Jag gillar inte att säga för varmt, men det var faktiskt väldigt varmt. En genomsnittstemperatur på 26° i skuggan och vi hade ganska lite skugga under färden. Cykeldatorn visade en maxtemperatur på 36° som nog mer speglar värmen i solen.

Turen ner gick och kändes väldigt bra. Det känns så klart i kroppen att nivån inte är den samma. Musklerna tar slut fortare och pulsen skenar lätt. Men vi höll en bra fart ner, 1 timme och 12 minuter utan paus och ett genomsnitt på drygt 32km/h.

Framme i Nynäshamn var självklart målet gästhamnen. Värmen gjorde sig lite påmind och vätskebristen som gjorde mig lätt illamående. Vattnet i flaskan var solvarmt och jag fick helt klart flashbacks till Nicaragua där vattnet man drack sällan var under 30° :) Då som nu tyckte jag det var ganska äckligt. Men i hamnen bunkrade vi med kall dryck och mjukglass och njöt en stund nere på bryggan. Att jag längtade efter båt är väl ingen idé att ens nämna…

Vägen hem gick trögt. 1 timme och 22 minuter färdtid och 7 minuters paus längs vägen. Genomsnittsfarten sjönk till 28km/h och min genomsnittspuls som vägen ner legat på 154bpm, låg nu på 161bpm. Ska man lita på cykeldatorns höjdmätning är det betydligt mer uppför än åt andra hållet och motvinden var stundtals ordentlig.

Men det är inget snack om att distansen satt spår i kroppen. Jag valde att inte ta ut mig ännu mer trots att vätskebalansen kändes helt OK på hemvägen.

Nästan 8 mil blev det idag, en lång väg och en mycket lång väg tillbaka till min tidigare nivå. Men jag är på gång och allt är bara en fråga om tid. Nu ska jag gå hem och träna mer på trainer och hoppas det blir mer landsväg med kanske lite svalare temperaturer. Jag kommer även försiktigt prova på löpning för att se hur det känns i kroppen.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Motion, Träning, Tävling [/tags]

Trainercykeln får service

När jag cyklade i helgen senast strulade min framväxel redan från början och ungefär i mitten av mitt träningspass hoppade kedjan ner på minsta kransen fram och det gick inte längre att växla. Ett glapp i pedalerna kom och gick så nu efter ungefär 200 mil var det verkligen dags för service.

Cykeln är köpt på XXL i Kungens Kurva och där har jag också livstids service vad gäller växlar. Men utan bil går det inte att ta sig dit då man inte får ta cyklar på bussar. Så det var bara att rulla ner till favoritbutiken Sportson i Haninge som ligger inom gångavstånd. Jag lämnade in den igår och idag kom ett SMS som meddelade att cykeln var klar samt priset. Jag gillar verkligen Sportson, både för deras höga servicenivå och kunnande och för deras rimliga priser när det gäller just justering av växlar och helservice av cykeln i olika nivåer. Det var helt klart värt dom pengarna och det hade blivit dyrare att betala någon kompis bensinpengar för att köra över den till Huddinge för service. Eftersom cykeln bara körs inomhus blir slitaget inte speciellt mycket.

Nu har jag fått tillbaka den och allt fungerar så klart perfekt. Glappet i pedalerna berodde på att vevpartiet behövde dras åt vilket också gjorde att framväxeln inte längre fungerade. Så nu är det bara att trampa vidare :)

[tags]Cykel, Cykling, Träning, Tävling, Motion, Sportson[/tags]

Cykelordlista

För någon dryg månad sedan gick en person från Naturskyddsföreningen Cykelgruppen Stockholms Län ut i en cykelgrupp på Facebook och efterlyste cykelrelaterade ord och begrepp i syfte att skapa en cykelordlista. Orden som föreslogs av gruppens medlemmar av högt som lågt och riktigt intressant. Det har dykt upp några förfrågningar om en sådan ordlista på nätet då och då under åren men det eventuella resultatet verkar ha stannat i respektive forum. Vart denna ordlista är tänkt att placeras förutom i Facebook-gruppen där den uppkom vet jag inte.

Jag är lite glad för att jag fick med orden för olika sorters cykel för funktionsnedsatta som jag definitivt tycker ska finnas med i en sådan ordlista.

Ordlistan i sin helhet kan laddas ner här: Cykelordlista

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Naturskyddsföreningen, Stockholms län, Stockholm[/tags]

Tävlingslicens 2014

Bild: En tävlingslicens från Svenska Cykelförbundet

Idag skulle jag och min pilot deltagit i ett första SM för paracyklister i Götene. Tävlingen anordnas av CK U6. Vi har deltagit i cykelklubben SMACKs tempotävlingar tidigare men för dessa behövs ingen tävlingslicens.

Men nu var det en riktig nationell tävling som ger internationella UCI-poäng och för det krävs en licens. Vi beställde våra för några veckor sedan och nu börjar det kännas på riktigt :)

Nu blev det inget SM för mig i år på grund av alla skador, framför allt min nyligen bortopererade blindtarm med efterföljande komplikationer, men plastkortet har kommit och, barnsligt kanske, men det känns ganska häftigt ;) Det ger ändå känslan av att det är på gång och att det om inte annat finns något att sträva efter. Klubbens egna tempotävlingar fortsätter under sommaren och början på hösten och dom ska vi försöka delta i innan det blir dags att gå in och träna över vintern.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Motion, Träning, Tävling, Tävlingslicens, SM [/tags]

Provtur och ny pilot

I kväll var det så dags för en första provtur på cirka fem veckor. Cykeln har stått där i förrådet och känt sig ledsen och ensam, ungefär som jag…

Det var både dags att prova om det gick att cykla lite försiktigt trots mitt öppna operationssår som håller på att läka, och för att prova att cykla med en ny pilot. En kollega från en annan enhet som bor nära och nyligen börjat brinna för cykelsporten var väldigt sugen på att prova cykla tandem vilket jag givetvis inte tackar nej till. Ju fler engagerade piloter, desto mer träningsmöjligheter för mig.

Jag tycker det är intressant att höra hur nya cyklister upplever tandemcyklingen. Än så länge säger alla i stort sett samma sak, att det inte är någon direkt skillnad mot att cykla själv, förutom att man måste tänka mer i förväg och också kommunikationsbiten. Jag trodde själv i början att det skulle kännas tyngre att styra men hittills har alla sagt att så inte är fallet.

Vi tog en runda på drygt 2,6 mil med start i Handen och runt Årsta havsbad. Tempot blev direkt ganska högt och jag kände ganska direkt att formen inte är den bästa vilket ju inte är så konstigt.

Jag gjorde som jag brukar när jag cyklar med nya piloter, drar inte för mycket information på en gång. Bara det allra viktigaste om att pedalerna är sammankopplade så att man helst ska kommunicera när man vill sluta trampa för att det inte ska kännas obehagligt eller att trampa på och nyttja bromsarna istället. Det är också viktigt att säga till om man behöver lätta på rumpan eller dricka så att båda är med på vad som händer.

Det får inte bli för mycket på en gång för då kan det både bli för mycket att ta in och kännas mer komplicerat än vad det i själva verket är. Den nya piloten Dennis hade en väldig naturlig fallenhet för just kommunikationsbiten. Utan att jag bad om det, beskrev sträckan framför i flera etapper, ungefär nu kommer en raksträcka, sedan ett långsamt utför och därefter en lång backe med högerkurva. En del människor har bara det där och andra behöver träna lite mer och behöver påminnas.

Mer om tandemcykel kan man läsa i min artikel fakta och fördomar om tandemcykling där jag försökt lite mer i detalj beskriva hur det är på lite olika nivåer. Allt från enkel motionscykling till tävlingscykling.

Dagens lilla tur slutade som sagt på 26,2km och med en medelhastighet på 32,65km/h som jag faktiskt är lite imponerad av. Pulsen låg som väntat ganska mycket högre än i våras och benen var rätt slut efter ett så kort pass. Så det finns lite att ta igen. Av mina skador kände jag inte mycket. Axeln värker lite fortfarande när jag stödjer på armen och gör vissa rörelser. Men operationssåret kändes inte av alls och har inte heller blodat något. Karta och info hittar man här.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Motion, Träning, Tävling [/tags]

Avanmäld SM Paracykel Tempo 2014

På torsdag skulle jag ha deltagit i Cykel-SM, det första för paracyklister. SM anordnas i år av CK U6 Cykel i Götene.

Men idag avanmäldes jag, och det gjorde ondare än alla nålar i armväck och allt annat jag fått utstå de senaste 5 veckorna… :( Jag hade planerat så mycket för den här våren och sommaren, anmält mig till samtliga stora lopp i Stockholm och båda loppen vid Vättern, börjat tävla för att få poäng i disciplinen tempo och min stora önskan var en plats i landslaget. Vårens träningspass utomhus kändes så bra! Jag kände mig stark och uthållig och det var bara början på säsongen. Runt 200 mil inomhus på cykeltrainer och det skulle bli många hundra mil till ute på landsvägarna.

När jag och min pilot Patrick körde omkull under SMACK-rundan 2014 och jag bröt nyckelbenet var det förvisso trist. Jag tvingades avanmäla mig från den första upplagan av Gran Fondo Stockholm men det var väl ingen enorm katastrof. Ett nyckelben läker och vurpar händer de bästa.

När jag tvingades åka in akut för magvärk och det ledde till en blindtarmsoperation var säsongen förstörd. Det blev inte bättre av att det nu också lett till följdkomplikationer med en inflammation i operationssåret som förlänger återhämtningen ytterligare några veckor.

Hela tiden har jag varit inställd på att cykla SM trots allt om än med sämre resultat. Enda tills idag har jag tänkt att det borde funka, trots ett öppet operationssår på magen och en ganska nyligen ihopsydd buk. Dessutom över 5 veckor utan att ha kunnat träna det minsta. En viktnedgång på över 4kg varav merparten helt säkert muskler och inte fett. Ja, ni hör ju själva! :) Men jag ville verkligen det här så himla gärna! Att få stå där på startlinjen med de andra cyklisterna. Känslan i kroppen är svår att beskriva, rädd, taggad, nervös, ryckig, vill iväg, vill vinna… Allt det där i en plågsam kompott av känslor som är så outhärdligt härlig :) Dessutom ett historiskt SM för paracyklister, god chans till en medalj. Vid det här laget skulle jag ha varit i väldigt bra form och jag skulle ha gjort mitt bästa.

Ändå är det en rätt skön känsla i allt det ledsamma när förnuftet springer ikapp än. Sjukskrivning, läkning, återhämtning och för att sakta börja om igen, inte för fort för att förstöra och förlänga någon läkningsprocess. Det finns fler tävlingar i höst, om än inte så många och sen finns en lång, lång vinter och sedan kommer nya motionslopp, träningar och tävlingar. Och tänker jag efter riktigt noga, vill jag nog att min första placering i ett SM ska vara så bra som möjligt och inte bara för att delta och med stor sannolikhet bli utklassad.

Det kommer bli tungt att börja om från början igen, det vet jag sedan förr. Det kräver mer psykisk kraft än fysisk och hopplösheten och meningslösheten känner jag redan av. Det gäller att ta sig ur det där och bestämma sig. Vägen fram till nästa tävlingssäsong är väldigt lång vilket gör att den i första hand inte går att ha som morot. Jag får försöka börja se fram emot att kunna träna över huvud taget och sedan de 2 återstående motionsloppen i början av september och de 2–3 tempotävlingar jag kommer hinna delta i innan säsongen är helt slut. Därtill kan man hoppas på en lång och bra höst med möjlighet till mycket utomhusträning innan träningen inomhus med spinning, löpning och cykel på trainer tar vid.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Svenska Cykelförbundet, SCF, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Motionslopp, Tävling, SM[/tags]

Klubbkläder

Bild: Joakim Nömell i cykelkläder från klubben SMACK

Idag släpade jag mig med min värkande kropp upp till Märsta och cykelklubben SMACKs klubblokaler för att hämta ut lite kläder till mig och min pilot Thomas. Om ganska precis två veckor, torsdagen den 26/6 kör vi vår första riktiga nationella tävling, vårt första Svenska Mästerskap för bland annat tandemcykel i grenen tempo. Sträckan vi ska cykla på kortast möjliga tid denna gång blir 28km.

Det har varit en del förberedelser, vi har beställt tävlingslicenser och för att få ställa upp måste vi cykla i klubbens kläder. Så idag möttes jag av en barnledig klädansvarig i klubben som hjälpte mig få ihop våra uppsättningar och det känns som ett steg närmare tävlingen :)

För min del blir målet med tävlingen mest att delta denna gången. Jag har hittills inte kunnat träna speciellt mycket på fyra veckor och det är ganska lång tid. Dessutom dröjer det nog lite innan jag kan börja lite försiktigt igen efter min blindtarmsoperation. Så jag är mest glad om jag kan starta och komma i mål denna gång.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Svenska Cykelförbundet, SCF, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Motionslopp[/tags]

Ingen Vätternrundan 2014

Bild: Joakim Nömell & Thomas Egrelius vid bakluckan på en bil

Så klart blir det ingen Vätternrundan för mig i år. Mina två team-kamrater är nu på väg ner till Motala för att köra och min pilot som aldrig kört så långt på egen hand får nu göra det för första gången. Det grejar han helt säkert galant.

Självklart är jag besviken, det var mycket jag sett fram emot som inte längre går att genomföra på grund av mitt brutna nyckelben och bortopererade blindtarm. Allt på en gång :) Men det är inte mycket att gräma sig över utan bara ladda om för det som återstår i år och för nästa säsong 2015.

Jag hoppas det ändå blir mycket landsvägscykling i sommar innan hösten och vintern kommer och tvingar in oss cyklister på andra träningsredskap. Jag ska försöka köra ett hårdare upplägg med spinning nästa innesäsong, men än är det långt kvar dit.

[tags]Vätternrundan, Vättern, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Svenska Cykelförbundet, SCF, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Motionslopp[/tags]

Jag engageras i Projekt Paracykel

Bild: Joakim Nömell vid tandemcykel

Svenska Cykelförbundet – SCFs gren för paracyklister driver sedan något år tillbaka ett projekt med medel från Allmäna Arvsfonden, i samarbete med några andra aktörer ett projekt för att få fler människor med fysisk funktionsnedsättning att prova på och börja cykla. Det handlar om handcykel, liggcykel, trike, tandemcykel eller till exempel någon annan form av anpassad racercykel, Om man av någon anledning inte kan använda en vanlig cykel för att man har nedsatt balans eller rörlighet i kroppen.

Cykling och rörelse över huvud taget leder som alla vet till bättre hälsa och också för många funderar det som smärtlindring att träna och röra på sig. Cykel är en väldigt skonsam form av aktivitet för kroppen som inte ger samma belastning som andra sporter.

Jag har själv cyklat för trivsel sedan 2004 och aktivt sedan 2012 med målet att nå det svenska paracykellandslaget för tandemcyklister. Jag har nu engagerats i projektet för att hjälpa till med att bättre nå gruppen med synnedsättning som behöver cykla tandemcykel. Det här gruppen har lite ytterligare tuffa utmaningar som jag själv råkat ut för, att hitta piloter att cykla med. Har man en synnedsättning kan man inte ge sig iväg själv när vädret och andan faller på. Det måste planeras med en tillgänglig pilot/ledsagare vilket är ytterligare ett steg att passera. Därtill ska en cykel inköpas och en bra tandemcykel av instegsmodell för landsvägsbruk börjar på ca 25000kr vilket är 4–5 gånger mer pengar än vad en seende cyklist behöver lägga ut på sin första cykel. Att arbetslösheten bland människor med funktionsnedsättning är hög är ingen nyhet och med det följer också inkomstsvårigheter.

Min uppgift i projektet blir att försöka stimulera och få fler synskadade att intressera sig för cykelsporten. Jag ska försöka se på vilka sätt man kan engagera fler piloter, kanske ute lokalt i cykelklubbarna vilket hittills för mig personligen har visat sig näst intill omöjligt. Jag kommer också börja med att försöka få till en standard vid tävlingar och motionslopp, så att piloter och ledsagare eller så kallade medcyklister får fria startplatser för att en paracyklist inte ska behöva drabbas av dubbla kostnader.

Sedan får vi se vad fortsättningen blir. Projektet är treårigt och det är således knappt två år kvar. Det ska bli kul att se om och vad vi lyckas prestera tills dess och hur det sedan kan fortsätta. Min största oro inför detta är att det blir ytterligt svårt med finansieringen efter att stödet från Arvsfonden försvinner. Men det blir nästa utmaning. :)

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel[/tags]

Det blir ingen Halvvättern 2014

Jag blir så besviken när saker inte blir som planerat och när det dessutom bara är roliga saker som skiter sig… Jag hade sett fram emot Halvvättern så sjukt mycket! Som en liten uppvärmning inför riktiga Vätternrundan nästa helg.

Det var så mycket som var roligt med det här loppet. Patrick ställde upp som pilot för andra gången på ett långt motionslopp och det verkar som om han också tycker det är kul. Dessutom skulle en grupp paracyklister, två tandempar och ett gäng handcyklar starta tillsammans kl08:02 i en egen startgrupp imorgon. Dessutom älskar jag som kanske bekant, äventyr, även dom lite mindre och att packa, lasta cykel och fara till en annan stad, hotell, stämningen i Motala, att stå där på startlinjen, cykla ett antal timmar, gå i mål och känna sig trött men bra och hänga på sig medaljen…

När vi körde omkull under SMACK-rundan 2014 och jag bröt nyckelbenet förstod jag att jag inte skulle kunna köra Gran Fondo Stockholm 2014 och jag befarade att de båda Vätternloppen låg i farozonen när ortopeden sa 4–6 veckors avhållsamhet från träning. Även om jag skulle kunna köra Vättern så skulle det bli svårt att hinna träna till dem.

Men dagen före det första loppet nere vid Vättern, Halvvättern 2014 vaknar jag, nyckelbenet känns rätt OK. Det är bara vissa rörelser jag gärna undviker. Däremot väcks jag vid 4-tiden av en mage som smärtar något vansinnigt och det är allt för välbekanta smärtor…

Trots att jag vet, försöker jag ändå med allt, mild och lättsmält mat, värktabletter, hårdbröd och vatten men inte mycket blir bättre. Hela nedre delen under naveln skär som knivar, det är svårt att gå upprätt och svårt att sträcka ut benen.

Ända fram till någon timme innan vår planerade avfärd vägrar jag acceptera att det är kört. Rör mig så mycket det går, men det vill inte ge med sig. Jag packar cykelväskan, laddar kamera och GPS, plockar ner kläderna från tvättställningen…

Till slut hinner ändå förnuftet ikapp på något vis. Jag kan knappt gå, vet att det inte går över som i ett trollslag, det är inte så troligt att jag ska klara att cykla 15 mil om lite drygt ett halvt dygn. Nu kan vi avboka hotellet och jag kan få tillbaka startavgiften på min försäkring, men försöker jag starta imorgon så skulle det bara bli en kostnad. Magen är tyvärr ganska central när man cyklar.

Det var ett nederlag faktiskt. Nu är det bara att försöka bli hel igen, både nyckelben, magvärk och den förkylning som ligger och stör i bakgrunden.

[tags]Halvvättern, Vättern, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Svenska Cykelförbundet, SCF, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Motionslopp[/tags]

Försöker komma igång igen del II

Bild: Joakim Nömell på cykel dricker yoghurt

Ikväll genomförde jag mitt första träningspass på cykeltrainern efter min nyckelbensfraktur för två veckor sedan. Det skulle ha blivit utomhuspremiär ca 8 mil idag på förmiddagen, men jag vågade faktiskt inte riktigt köra ”på riktigt” ännu. Mitt nyckelben värker fortfarande och vissa rörelser går trögt att genomföra och när jag rört mig mycket finns en liten spänning i nyckelbenet som inte är behaglig. Men direkt ont gör det sällan längre.

Men ikväll var det alltså dags att prova köra på trainer. Det blir statiskt och inga påfrestningar som det kan bli vid kurvor eller inbromsningar och jag får öva lite bålmuskulatur genom att träna på att inte stödja för mycket på händerna på styret.

Och det gick riktigt bra. Givetvis känner jag av min skada och får vara försiktig när jag för höger arm fram till styret och inte heller för stora rörelser i sidled. Jag har fått lära mig att kroppen avger ämnen vid hård träning som motsvarar en viss kemisk dos smärtstillande medel och vid slutet av träningspasset kändes det också helt OK.

Nu börjar jag känna mig lite hoppfull inför Halvvättern nu på söndag följt av Vätternrundan en vecka senare. Jag kanske inte kommer vara i absoluta toppform och att jag inte ska känna av axeln över huvud taget vågar jag inte riktigt tro på. Men att inte kunna genomföra loppen alls vore ganska knäckande faktiskt.

Så nu ska jag göra kväll med en nöjd känsla i kroppen :)

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Träning[/tags]

Cykeltrainer Elite RealAxiom Wireless del II

Att köpa en cykel och trainer var verkligen lyckat och min räddning till träningsmöjligheter. Ändå har det blivit ganska mycket cykling utomhus den här våren.

Min uppfattning om min Elite Realaxiom cykeltrainer har inte ändrats speciellt mycket sedan jag skrev mitt lilla omdöme. Sedan jag fick fjärrkontrollen utbytt har en del saker fungerat bättre och att pulsen tappat anslutningen har inte varit något stort problem längre. Exakt varför vet jag inte. Jag har använt samma pulsband och programvaran Real i datorn har inte uppdaterats sedan 28/11/2013. Jag har bara flyttat lite på placeringen av USB-stickan som är själva mottagaren i datorn. Den har fått en högre och friare placering och åtminstone verkar det ha gjort susen. Den trådlösa standarden ANT ska fungera upp till 10 meter under goda förhållanden men cykeln har aldrig stått längre bort än 2 meter från datorn.

Programmet i datorn som styr hela trainern har som sagt inte uppdaterats under den tid jag haft trainern. Utvecklingen verkar ha stannat av på mjukvarufronten vilket är lite tråkigt och bekymrande. Förutom att användargränssnittet känns hemmasnickrat, menyer följer inte standard och programmet går inte alls att styra via tangentbordskommandon, så startar det väldigt långsamt och är ibland svårt att avsluta. Jag hade hoppats på att möjligheten att framför allt exportera till fler träningssidor och filformat.

Min stora besvikelse när jag började köra trainern var koppling till egen cykeldator. Det framgick av manualen att trainern kunde kopplas till egen cykeldator och det skulle lösa problemen med export för mig.

Men jag fick det inte att fungera. Min cykeldator hittade trainern när trainern var ställd i ”stand alone mode” men då får man också styra motståndet manuellt via fjärrkontrollen och inte möjlighet till automatiska träningsbanor styrda av datorn.

Jag gjorde en hel del tester med det där i vintras för att jag var så frustrerad men fick till slut ge upp och montera en separat kadens- och hastighetsmätare på cykeln och ta informationen in i cykeldatorn den vägen. Det gick givetvis men kändes som en onödig omväg.

Men nu plötsligt verkar det fungera! Jag fick av någon anledning för mig att försöka igen. Anledningen till det var att min fjärrkontroll jag fått i utbyte i vintras, inte var ihopparad med trainern så stand alone-läget fungerade inte. Det är förvisso ingenting jag använder men jag hade tråkigt med mitt skadade nyckelben och fick för mig att para ihop dem bara för att ha det gjort.

Då lade jag även upp en ny cykelprofil i min Garmin Edge 810 för trainern eftersom den gamla försvunnit då jag råkade nollställa enheten för några veckor sedan. I stand alone-läget hittade cykeldatorn trainern utan problem och allt fungerade.

Då fick jag plötsligt för mig att ansluta trainern till datorn, starta ett träningsprogram för att se vad som hände. Plötsligt fungerade allt som jag vill ha det. Datorn tar emot signaler från trainern och tvärt om och även min cykeldator tar emot information från trainern trots att den inte längre står i stand alone-läget.

Egentligen kan jag inte komma på någon teknisk anledning till varför den inte skulle kunna ta emot data samtidigt som trainern skickar data till datorn. Dator och trainer har förvisso dubbelriktad kommunikation och då skulle trainern rent teoretiskt kunna blockeras för andra enheter, särskilt om den andra enheten också vill ha dubbelriktad kommunikation.

Men min cykeldator behöver inte det vad jag förstår. Den ska bara lyssna och ta emot information om antalet varv hjulet snurrar och antalet varv pedalerna trampas runt och utifrån detta själv beräkna den fart och distans man tillryggalägger under en viss tid.

Jag kan för lite om ANT-protokollet för att kunna avgöra om det verkligen är så och varken från tillverkaren av trainern eller cykeldatorn får man några vettiga svar. Garmin svarar över huvud taget inte och Elite skyller på Garmin.

Men har jag nu fått det att fungera och det dessutom tänker fortsätta fungera så är allt frid och fröjd för min del. Det har inte varit något stort problem att använda en separat kadens- och hastighetsmätare förutom att det varit svårt att få den separata givarens värden att stämma överens med trainerns värden. Det har alltid missvisat på ca 5% åt ena eller andra hållet. Får både dator och cykeldator information från samma källa blir det naturligtvis helt rätt och det är det bästa.

Systemet känns ändå lite instabilt. Ibland när man trycker på fjärrkontrollen för att växla mellan dator- och stand alone-läge så fungerar det ibland normalt och dioderna blinkar och lyser som de ska på fjärrkontrollen och ibland fungerar det men dioderna indikerar fel. Det känns som om framför allt mjukvaran i datorn är den största boven i dramat men att även den trådlösa fjärrkontrollen inte är pålitlig till 100%. Och ibland när träningsprogrammet i datorn startat och alla symboler på skärmen visar att datorn har kontakt med trainer, fjärrkontroll och pulsmätare, indikerar ändå fjärrkontrollen att den ännu inte hittat någon dator. Datorn kan ibland indikera att den hittat pulsmätaren jag har runt bröstet, men när träningen väl startar visas ingen puls. Då är det bara att starta om dator och trainer igen.

Men ikväll har jag genomfört mitt första träningspass med cykeldatorn kopplad till trainern och siffrorna blev identiska med datorn. Men istället strular pulsmätaren. Den visar först normala värden under första hälften av träningspasset, men plötsligt börjar cykeldatorn indikera för låg puls och pulsen anges runt 80bpm vilket definitivt inte var fallet. Ett batteri som börjar bli dåligt eller så uppstod störningar, vem vet.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning[/tags]

Försöker komma igång igen

Bild: Joakim Nömell på cykel dricker yoghurt

Nu har det gått nästan en och en halv vecka sedan jag och min pilot körde omkull under ett cykellopp och jag fick en nyckelbensfraktur. Smärta och värk är inget stort problem, det läker. Värre är förtreten och uppehållet i träningen och det jag tappar och måste ta igen sen.

Jag valde att stanna hemma förra veckan och igår för att vila ordentligt och det var nog ganska klokt. Idag när jag gick tillbaka till jobbet igen var jag väldigt försiktig. Ändå blir det alltid små stötar och ryck som känns i kroppen. Man öppnar dörrar och gör en massa rörelser och det är lätt att glömma bort sig. Nu är det här en lugn och avkortad vecka och även om jag inte har någon klämdag på fredag, hade jag tänkt vara ledig ändå för att få ytterligare fyra dagars sammanhängande ledighet. Känns det inte våldsamt mycket bättre efter det så överväger jag att stanna hemma för mera rekreation. Någon tusenlapp minus extra i lönekuvertet men ingen applåderar för att jag går till jobbet i ur och skur :)

Idag bestämde jag mig ändå för att försöka mig på ett lättare träningspass. Jag har fått rådet att ändå försöka träna för att skynda på läkningsprocessen. Inte vet jag om det är rätt, men lite blodcirkulation och alla positiva endorfiner i kroppen borde göra gott. Att cykla på trainer borde ändå vara mer stillsamt än ute på vägarna. Inga skakningar, kurvor eller inbromsningar. Bara jobba med benen och lätta händer på styre och växelreglage.

Och det gick ganska bra måste jag säga. Jag lyckades cykla 14km på 25 minuter vilket gav en genomsnittlig hastighet på 34km/h på min tempobana på 4 mil som jag annars brukar hålla ca 40km/h. Pulsen stannade på 137bpm i medel men det var axeln som till slut satte stopp.

Jag provade att sitta upprätt utan att ha händerna framme på styret och det fungerade ganska bra. Men så fort jag behövde föra fram händerna för att växla eller byta sittställning spände det i nyckelbenet. Sadlarna är inte riktigt gjorda för att sitta rakt upp och ner på utan man behöver den lite framåtlutade sittställningen.

Lite kort för att vara ett givande träningspass men fick i alla fall börja svettas lite och pulsen att stiga och även om det kändes att röra axeln vill jag nog ändå påstå att det går åt rätt håll.

Frågan är bara om det går tillräckligt fort åt rätt håll för att kunna köra Halvvättern nästa söndag och Vätternrundan lördagen därpå? Det återstår att se.

Nu när jag lagt mig känns det fortfarande bra. Jag får se imorgon om det var ett bra eller dåligt beslut.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Träning[/tags]

Idag kör jag inte Gran Fondo Stockholm…

Det skär faktiskt i en biten cyklists hjärta att hålla sig stilla en dag som denna. Kl07 i morse stod min pilot och en stor mängd andra cyklister på Friends Arena och väntade på starten av Gran Fondo Stockholm och vädret är verkligen strålande.

Men här sitter jag och varje för stor eller häftig rörelse påminner om mitt brutna nyckelben och att jag är hänvisad till soffan, eller i bästa fall lugna och inte allt för långa promenader. Hela vårens upplägg av motions- och tävlingslopp var en stor drivkraft under vintern och nu har liksom allt kommit av sig en hel del.

Egentligen är det inte den tappade träningen jag oroar mig mest för, det går att ta igen med hårdare träning sen. Det är timmarna på spinningcykel inomhus kalla vinterkvällar, eller timmarna på trainern med en fläkt som enda vindkälla och popmusiken som enda sällskap som skulle ha slutat med dessa belöningar i cykling utomhus, vackert väder, långa landsvägar, mycket människor och glad stämning och muskler som fick vad de behöver. Hade det regnat småspik och blåst storm idag, hade det varit en annan form av utmaning men även det hade varit bättre än det här…

Det finns så mycket som är speciellt med känslan i stora cykelarrangemang. Att stå där i sin startgrupp, kanske 40–50 cyklister samtidigt klickar i pedalerna när tiden är inne och den första kilometern innan startgruppen börjar splitta upp sig lite och man bestämmer sig för om man ska ligga kvar eller börja jaga startgruppen framför. Med andra ord alltid börja jaga startgruppen framför :)

Sedan är det lyckoruset när en lång rad cyklister på ett eller två led cyklar längs vägen, ljudet av rasslande växlar inför en uppförsbacke som går som ett dominospel framifrån och bakåt i klungan när alla växlar ner, de hjälpsamma varningsropen om mötande eller omkörande bilar, gropar eller grus i vägbanan eller omkörning av andra cyklister eller fotgängare.

Kärleksförklaringarna till sporten skulle kunna göras många och långa sådana här dagar när solen skiner och alla börjar klä av sig vintermunderingen och plockar fram skratt och leenden.

Istället sitter jag här och kan knappt röra mig och kompenserar det med mer fikabröd, glass och godis än jag brukar äta för att jag är så uttråkad. Helt klart fel metod. Inte kan jag heller träna på annat sätt eftersom det ännu inte går att göra situps, lyfta vikter och jag har ännu inte vågat mig på ett försiktigt pass på trainern.

Men det går helt klart åt rätt håll. Direkt efter olyckan förra helgen trodde jag nästan på allvar att jag skulle kunna cykla helgens Gran Fondo med lite vila och värktabletter, och det var så klart naivt. Men värken är inte längre mördande och jag kan både vända mig och resa mig ur sängen utan att bli vimmelkantig av smärtan. Jag har nästan kunnat sluta helt med värktabletter som annars gjorde att jag kunde sova bort en natt och en förmiddag den gångna veckan.

Jag tvingas nog avstå från de kommande tempotävlingarna och siktar istället på att vara igång igen till Halvvättern och Vätternrundan. Formen tills dess kanske inte kommer vara vad jag tänkt mig och den hastighet och tid vi tänkt oss kanske inte längre är helt realistisk beroende på när och hur jag kan börja träna igen.

Nu sitter jag och väntar på livstecken från Thomas som kör loppet själv idag för att höra hur det har gått. Det är hans första långdistanslopp på egen hand utan mig som ”stoker” (motor) bakom sig. Hoppas åtminstone det märks någon skillnad så att han gärna fortsätter vara pilot. Inte för att det på något vis är något glidarjobb :)

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Gran Fondo Stockholm, Gran Fondo, Svenska Cykelförbundet, SCF, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Försäkring, Sjukvård, Olycksfallsförsäkring, Sjukförsäkring, Folksam[/tags]

Startklar försäkring hos Folksam

Egentligen är jag tämligen skeptisk till alla former av tilläggsförsäkringar man påstås behöva. Det känns ofta som om man lätt dubbelförsäkrar sig eller att det kräver en stor insats för att förstå vad som ingår och vad som inte ingår i en försäkring.

Samma gällde egentligen försäkringen Startklarhos Folksam och den tog jag mest av bara farten vilket jag är väldigt glad för nu när jag gjort mig illa under helgens SMACK-rundan 2014. Visst lät det bra att kunna få tillbaka hela anmälningsavgiften på motions- och tävlingsarrangemang i händelse av akut sjukdom. Det enda jag förvisso tänkte skulle kunna hända mig vore en kraftig förkylning eller magsjuka inför ett lopp och det tror jag inte täcks av en sådan här försäkring.

Nu har jag ändå anmält mig till en rad motionslopp, så många som ekonomin tillåter faktiskt och det blir en del pengar. Åtminstone ett av dessa lopp kan jag nu inte köra på grund av min nyckelbensfraktur och det hade varit 1200kr bortkastade annars. Blir jag borta från fler lopp ökar den summan. Nu var det inga problem att direkt få tillbaka anmälningsavgiften för det första loppet jag måste avstå ifrån, Gran Fondo Stockholm som går imorgon lördag 24/5.

När jag ringde försäkringsbolaget ställdes inte speciellt många frågor och gavs inte särskilt mycket information. När jag läste lite mer efter vårt samtal visar det sig ju att det även ingår en olycksfallsförsäkring som ska täcka sjukvårdskostnader, men trots att handläggaren frågade vart jag sökt vård så ”glömde” hon informera om den delen i försäkringen. Känslan att det är min uppgift som försäkringstagare att känna till alla delar eller i annat fall finna mig i att bli lurad på delar av konfekten kom tillbaka, vilken är själva upphovet till att jag känner mig skeptisk inför att betala premier för sånt här.

Nu har jag skickat mail till skadehandläggaren med frågan och fick svaret att även sjukvårdskostnader ersätts. Sjukvårdskostnaderna tickade upp i 1200kr + mediciner så även det är pengar.

Jag överväger att uppgradera till Startklar Plus då man även under träningar inför motions- och tävlingsarrangemang omfattas av försäkringen. Man kan ju köra omkull eller liknande då också.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Svenska Cykelförbundet, SCF, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Försäkring, Sjukvård, Olycksfallsförsäkring, Sjukförsäkring, Folksam[/tags]