Anmälda till Vätternrundan 2014

Nu är vi anmälda till Vätternrundan 2014! I år var det möjligen ännu större huggsexa om platserna jämfört med förra året. Vi får väl se hur lång tid det tog innan alla platserna tog slut :)

I år var det ett nytt sätt att anmäla sig på på grund av det stora intresset för motionsloppet. I år fick man gå in och göra en intresseanmälan i början av oktober och nu idag öppnade den riktiga anmälan. Hade man inte registrerat sitt intresse innan gick det inte att få en plats.

I år blir vi bara tre som cyklar ihop och Egge skötte om våra anmälningar. Vi har inte löst boendefrågan ännu och det ser körigt ut med hotell och boende runt startområdet. Vi får leta efter någonstans att inneboende hos eller sova i tält eller bil, det går också bra.

Starttiden blir kl02:06 lördagen den 14:e juli 2014. Man fick önska några olika starttider och att starta mitt i natten låg långt ner på önskelistan för min del i alla fall. Men under de 3 minuter Egge behövde på sig för att ta sig in i det överlastade anmälningssystemet, så försvann alla atraktiva tider.

Så det blir drygt 10 minuter senare start än i år.

Nackdelen jag tyckte det var med att starta mitt i natten, var framför allt sömnen, eller snarare bristen på sömn innan. Det var svårt att sova och kändes inte som någon stor idé. Det gör också att en stor del av loppet sker när folk ligger och sover. Men det blir en hel del dagcykling också.

Så nu är det dags att börja med träningen. Jag oroar mig som vanligt lite för möjligheten att cykla på riktigt framåt våren. Men det är en stund kvar tills dess och under vintern får det bli löpning, styrketräning, spinning och simning. Det bör räcka ganska långt.

Så här ser banan ut


Visa Vätternrundan på en större karta

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Paracykling med SCF


Den här helgen var det tänkt att vara ett läger för paracyklister. Tyvärr blev det för få anmälda så det gick inte att genomföra. Istället blev det en liten tur idag på förmiddagen.

Paracyklister omfattar alla som har någon sorts funktionsnedsättning och använder en speciell cykel av något slag, tandemcykel, handbike och liggcykel.

Idag var vi tre tandemekipage, en liggcykel och ett gäng handbike-cyklister som utgick från Rehab Station Stockholm i Frösundavik. Eftersom det inte blev så många tandemcyklister idag bestämde jag att lämna min egen och låna en av Cykelförbundets nyinköpta racers så slapp jag och piloten Johan en del logistik.

Vädret var helt OK, 14° som varmast och inget regn och lagom vind. Det blev ingen lång eller hård, men trevlig runda genom Stora Skuggan, förbi prinsessan Victoria och prins Daniels hem, via Bergshamra och tillbaka om jag uppfattade slingan rätt. Ute längs cykelbanorna hittade vi ett till tandemekipage som var ute och cyklade men som inte tillhörde oss. Det är alltid roligt och jag tror även de uppskattade ett gäng paracyklister.

Tillbaka vid Rehab Station Stockholm åt de som hade medhavd matsäck. Jag stannade inte så länge eftersom jag tiggde skjuts av några som skulle åt samma håll.

En klart trevlig dag och mycket nya trevliga människor. Träffar säkert några av dem igen om en dryg vecka när Svenska Cykelförbundets paracykelavdelning startar spinning. Säsongen är nog slut vilken dag som helst. Tyvärr har jag 40 mil kvar på mitt mål att ha cyklat 3000km innan årsskiftet, men det målet kommer jag tyvärr inte klara av att nå på grund av pilotbristen.

Stort tack för idag till Svenska Cykelförbundet och piloten Johan!

Dagens cykeltur med karta kan man se här.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Posted from .

Höstens träning är nog räddad

Det verkar som om höstens och vinterns möjligheter till träning är räddade och ser ut att kunna bli ganska varierande :) Så länge det går att springa utomhus utan att halka eller frysa ihjäl kör vi på det jag och min kollega. Sedan finns simningen och jag hade tänkt hänga med en friskvårdsgrupp några kollegor håller i på jobbet med våra klienter och prova på spinning. Det var tänkt någon gång i november och ganska långt dit, men nu fick jag information om att Svenska Cykelförbundets paracykelprojekt även de kör igång med spinning en gång i veckan med start redan om två veckor. Efter jul drar även den lokala cykelklubben igång med sin vinterträning inomhus.

Spinning har jag aldrig provat någon gång. Det är en sport som jag halvt på skämt sågat, men nu tänkte jag leva som jag lär och prova först innan jag dömer ut sporten :)

Sedan finns ju alltid lilla minigymmet, löpbandet och motionscykeln hemma om man någon gång skulle känna sig lite rastlös :) Nu har jag åtminstone möjlighet att vara i bättre form till våren utan att vara helt beroende av andras tid och möjligheter. Frågan är snarare när man ska hinna jobba och träffa familjen ;)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

SCF anordnar prova-på tandemcykling del III

Det tredje tillfället för nyfikna att prova på att cykla tandem bjöd på regn och rusk och 13°. Endast en deltagare, en kille i 12-årsåldern och hans pappa trotsade vädret, väldigt tufft måste jag säga :) För egen del störde inte regnet. Tvärt om kan jag tycka det är lite mysigt att fräsa fram på våta vägbanor med en konstant dusch av vatten och smuts över ryggen :) Det här med stänkskärmar är fegt :)

Det blev en tur på ca 1,7 mil i Spånga norr om Stockholm i ganska lugnt tempo. När vi återvände och lastade cykeln på bilen igen var jag våt inpå bara kroppen, men det är först när man slutar röra på sig som ruggigheten och kölden kommer krypande. Men eftersom jag älskar att cykla stör det mig verkligen inte alls.

Det som är ett problem sådana här tillfällen är att mina fingrar kan domna av kylan. Då tappar jag känseln i fingertopparna och det kan ta någon timme innan känseln återvänder. Varför det är så vet jag inte riktigt. Det har alltid varit så och möjligen är det sviter från åren med dykning året runt och det slarvades ganska ordentligt med handskar ibland. Men får man bara komma hem och klä av sig våta kläder och sluta händerna kring en varm kopp te så är snart allt glömt och förlåtet :)

Imorgon står löpning utomhus på schemat oavsett väder. Jobba på dagen och en föreläsning på kvällen så jag får se om schemat håller :)

Dagens lilla cykeltur kan du se här.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Roslagshösten 2013

Så var det dags för Roslagshösten 2013, ett motionslopp i Norra Stockholm med start och mål i Upplands Väsby. Jag och min pilot Thomas ”Egge” Egrelius och Patrick ”Teknikpappan” Arkley cyklar Roslagsloppen för tredje gången. Första gången var Roslagshösten 2012 då vi cyklade på min gamla tandemcykel och andra gången var Roslagsvåren 2013 i maj i år. Då hade vi min nuvarande racer till förfogande och en hel del mer träning i benen.

I år hade vi också med oss ytterligare en från vårt team som cyklade Vätternrundan 2013 med oss och vi har cyklat ihop några motionslopp nu och det är riktigt roligt!

Idag ställde även ytterligare 4 tandempar upp på initiativ av Svenska Cykelförbundets paracykel-gren. Vännen och expeditionsledaren från Mot Alla Odds, Oskar Kihlborg cyklade som pilot i ett av tandemekipagen. Tyvärr var vi de enda som cyklade långa banan på 135km. De andra 4 tandemekipagen som ställde upp för första gången körde den korta banan på 72km.

Vi paracyklister, samt de i mitt och Egges lilla team fick starta i egen grupp och det uppmärksammades lite extra vilket var roligt. Vi startade i hastighetsgruppen 30+ eftersom vår ambition var att köra hårt och slå resultatet från i våras.

Till en början kändes det helt OK: De första 7 milen kände jag mig stark, men sedan började det gå tungt. Och de sista 5 milen splittrades vårt lilla team på 3 cyklister. Patrick fick punktering och bad oss andra köra vidare och efter någon knapp mil sa vi till Jonas att han kunde släppa och dra om han ville. Det gick så tungt och långsamt för oss vid det laget så vi ville inte sinka honom.

Merparten av de sista 3,5 milen låg vi ensamma vilket gör det ännu tyngre för motivationen och på målrakan orkade vi knappt spurta :)

Ändå slog vi vårens totala tid med några minuter men lyckades inte hålla genomsnittshastigheten över 30km/h.

Att det gick så dåligt idag beror till stor del på mig. Jag var helt enkelt för otränad efter sommaruppehållet och hade alldeles för lite mil i benen. Det är baksidan med att vara i behov av andra för att kunna träna på ett bra sätt. Trots att jag har 3–4 piloter som ställer upp när de kan och det passar räcker det ändå inte för att få en bra kontinuitet i träningen jämfört med mina teamkamrater som kan pendla till och från jobbet varje dag, impulsivt sticka iväg en förmiddag på helgen när andan faller på. Mina träningsmöjligheter hänger på betydligt fler faktorer som ska stämma för att det ska fungera.

Just nu känner jag mig lite smått nere över detta välkända faktum. Men som jag är en person som försöker att inte fastna för länge i ynkedom och grubblerier, kommer jag snart på en lösning. Flera piloter som bor nära där jag bor eller jobbar nära där jag jobbar är givetvis en lösning men det svåraste. Trots efterlysningar i cykelforum och liknande är det inte så lätt. Trots att cykelsporten vuxit explosionsartat de senaste åren tror jag det mycket handlar om lite fördomar och okunskap om tandemcykling. Och just idag känns det som om jag spett på fördomarna med att det gick så jädra tungt trots att det handlade om fysiska begränsningar mer än cykelformen.

Men det går ju att åtminstone delvis kompensera för detta. Jag får löpträna mer på löpband inomhus och utomhus med ledsagare när det går, försöka hitta någon fungerande spinning över vintern, simma, crosstraina och gymma mer. Helt klart är att nästa år ska det inte börja ta emot efter 7 mil i alla fall :) Särskilt inte som jag vet hur det kan kännas i och med mina båda varv runt Vättern i år.

Nu har jag duschat, ätit och vilat lite. Kommer somna ganska ovaggad ikväll och vakna antagligen med betydande träningsvärk. På tisdag är det cykling igen och på onsdag ett andra pass med löpning utomhus och på torsdag är det åter dags för simning. Full fart! Ger upp gör jag först när jag är död :)

Här kan du se statistik för de olika Roslagsloppen:

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Garmin Forerunner 910XT

Som jag skrev om igår, har jag nu för första gången löptränat utomhus för första gången på säkert 20 år. Det var en grym upplevelse på många sätt även om det var lång process att motivera mig att våga försöka igen.

Det kanske kan verka som en ursäkt och det är väl just vad det är också, men en stor del av motivationen var de tekniska förutsättningarna, en bra löparklocka. Att logga och analysera all träning jag gör har blivit en drog. Det är nästan så att situps känns meningslöst för att det inte går att logga automatiskt :)

Så när jag här om dagen gick och köpte mig en Garmin Forerunner 910XT triathlon-klocka var det en bra bidragande orsak till att ta steget. Sen får man kalla det vad man vill :)

Garmin Forerunner 910XT är en triathlon-klocka, en multisportklocka för löpning, cykling, simning och ”övrigt”. Jag har nu hunnit prova igenom de olika delarna lite i klockan.

Löpning

Löpningen var en av huvudfunktionerna jag ville åt i klockan och det finns väl egentligen inte så mycket att säga. Den mäter tid, distans, hastighet och sparar information om vart man sprungit. Vidare kan man ansluta en pulsmätare och en skosensor. Den senare står på inköpslistan och mäter hur många steg man tar. När man har bra GPS-täckning mäts bara antalet steg och kan bland annat användas för att analysera löpteknik i och med sin steglängd.

I händelse av att man förlorar GPS-mottagningen, används steg-sensorn till att fortsätta beräkna distans och hastighet tills GPS-mottagningen är tillbaka. Skosensorn kan man också använda för att träna med klockan inomhus på exempelvis ett löpband där man inte har tillgång till GPS-signaler. Den fungerar således både för löpning utomhus och inomhus. Det senare har jag inte kunnat testa ännu.

Min första löprunda med Forerunner 910XT kan man se här.

Cykling

Garmin Forerunner 910XT är också en utmärkt cykeldator. Förutom givare för temperatur, erbjuder Forerunner 910XT samma funktioner som exempelvis Garmin Edge 500 som enbart är en cykeldator. Här får man tillgång till samma sorts data som vid löpning, men man kan också ansluta klockan till en ANT+-givare för fart och kadens som används för att mäta hjulhastighet och pedaltakt när man cyklar.

Cykelfunktionerna har jag inte testat och kommer inte heller ha behov av dem då jag använder Garmin Edge 810 för just cykling. De två enheternas basfunktioner är identiska och Forerunner 910XT skulle duga som cykeldator för den vanliga cyklisten. Den går att ha både på armen och montera på styret för bättre överblick.

Simning

Forerunner 910XT är också lämplig vid simning. Till skillnad från dess föregångare, Forerunner 310XT kan klockan både användas för utomhussimning och simning i bassäng. Idag har jag provat bassängsimning med klockan och tycker den är likvärdig Garmin Swim som jag skaffade för några veckor sedan för att lösa mitt behov av loggning vid inomhussimning. Nu behövs inte den klockan längre.

När man växlat sport till simning, får man välja utomhus eller inomhus. Väljer man inomhus får man sedan välja bassängstorlek och därefter är det bara att starta och börja simma.

Klockan identifierar antalet längder vid vändningar och typen av simsätt mellan de 4 vanliga simsätten, bröstsim, ryggsim, fjärilssim och frisim. För att klockan ska kunna räkna längder måste man skjuta ifrån ordentligt och glida en stund innan man tar det första simtaget. Jag får detta att fungera fint så länge jag är hyfsat pigg. Men så fort jag börjar bli trött och antagligen slarvigare, fungerar detta sämre. Men det hänger mer på mig än på klockan.

Detsamma gäller identifiering av simsätt. Jag behöver förfina min simteknik så kommer även den delen fungera bra.

Min första simning med Forerunner 910XT kan man se här.

Övrigt

Sportläget ”övrigt” kan man göra lite vad man vill med. Jag har valt att använda det för vanliga promenader. Men i övrigt är funktionerna de samma som övriga sportlägena vad det verkar. När man överfört aktiviteten till Garmin Connect kan man själv välja vilken typ av aktivitet det rörde sig om och där finns en del att välja på. Jag har sett andra använda det för exempelvis skidåkning.

Här finns ett exempel på en vanlig promenad med hunden.

Dataöverföring

När man tränat klart och kommer i närheten av sin dator, inom ett par meter, kan man få alla nya aktiviteter överförda automatiskt via ANT+. Detta kräver en USB-ansluten mottagare i datorn och ett program som känner av när klockan är inom räckvidd, överför aktiviteterna till datorn och därefter till ens konto på Garmin Connect. Ingen USB-överföring och krångliga webinterface.

Sammanfattning

Så med dessa 4 sportlägen, möjlighet till löpträning och simning både inomhus och utomhus så blir det här ett kraftfullt träningsverktyg. För mig fungerar klockan ungefär som förväntat. Den är utrustad med 7 knappar vilket gör den ganska lättnavigerad. Klockan startar i det senast valda sportläget och så länge jag minns vilket det var kan jag på egen hand byta till ett annat. Men både vid cykling och löpning utomhus har jag ändå alltid tillgång till ledsagare eller pilot som kan hjälpa till.

Pipsignalerna som klockan ger ifrån sig är identiska med min gamla cykeldator, Garmin Edge 500. Jag kan således höra skillnad på paus och start, puls-, tids- och distansvarningar. Jag har invanda värden som gör att jag kan räkna kilometrar när jag springer eller mil när jag cyklar och hålla koll på när pulsen passerar den nivå jag vill hålla mig under. Det är mycket bra.

Så småning om ska jag köpa en fotsensor för att även prova löpning inomhus. Idag använder jag Nike+ som även det bygger på en stegsensor i löparskorna och en mottagare i iPod Nano som kan ge röstfeedback för tid, distans, tempo och puls. Det ska bli mycket spännande att jämföra de två systemen och fördelen med det nya blir att antalet steg totalt och per kilometer loggas och kan visas vilket inte är fallet med det gamla systemet. Dock kan Garmin inte ge mig röstfeedback under löpningens gång, men väl pipljuden för distans och pulsvarningar. Garmins pulsband som använder ANT+ för att sända data till träningsenheten är inte kompatibelt med mitt löpband vilket är en klar nackdel då jag inte kan låta löpbandet styra farten baserat på min aktuella puls. Så något systembyte sådär direkt för just inomhuslöpningen lär det nog inte bli i nuläget.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Garmin Edge 810

Jag har skaffat mig en ny cykeldator, en Garmin Edge 810. Det är ett riktigt monster till cykeldator med vilken Garmin verkligen sätter en hög nivå på vad en cykeldator kan erbjuda.

Egentligen är jag väldigt nöjd med min Garmin Edge 500 som jag skaffade i början på våren. Liten och smidig, lätt att sköta med en uppsättning varningstoner som gör att jag kan skilja varningar för puls, tid och distans åt. Till och med olika för låg och hög puls.

Men det fanns andra alternativ som både jag och min pilot Egge nog båda var sugna på och det var just Garmin Edge 510 och 810. Just då kändes inte den dyrare prislappen motiverad för de extrafunktionerna dessa två modeller erbjöd men behovet och önskemålen har ändrat sig.

Man kan säga att jag spårat ur lite när det gäller tillgängligheten som jag försöker vara så noga med som det bara går. Jag vill kunna sköta åtminstone de basala sakerna själv, som start och stopp och spara aktivitet. Ingen av dessa erbjuder möjlighet för mig att avläsa informationen under träningspassen, men väl efteråt när aktiviteten är överförd till dator.

En klar nackdel med Edge 510 och 810 för mig är att båda har väldigt få knappar, endast tre och styrs i huvudsak via pekskärm. Det ger en del osäkerhetsfaktorer även om jag läste mig till innan i manualerna att jag nog skulle klara det viktigaste ändå.

Det som till slut avgjorde var möjligheten att visa sina aktiviteter live, i realtid på internet. Garmin 510 & 810 är utrustade med bluetooth och anslutna till en smartphone kan all information om mig sändas till min profil på Garmin Connect och vänner och bekanta jag bjuder in kan se mig på en karta, tillsammans med information om fart, tid, pedalhastighet (kadens) och puls.

En annan fördel är att enheten själv överför aktiviteten direkt till Garmin Connect när den är ansluten med Bluetooth till telefonen och i motsatt riktning överförs väderdata i realtid för ens aktuella position och man kan lätt och direkt i telefonen överföra banor och träningspass från Garmin Connect till enheten.

Slutligen finns också möjligheten att ha cykelkartor direkt i enheten vilket så klart inte är så användbart för mig men väl min pilot.

Nu har jag haft den några dagar och är på det hela taget nöjd. Appen i telefonen är helt tillgänglig för att både läsa av all information om en avslutad aktivitet och att starta ”livetrack” för att låta andra följa mig i realtid. Jag kan precis som tidigare starta aktiviteten själv och även avsluta och spara även om det görs från pekskärmen. Där finns bara två knappar och de är så stora att det går att lära sig vart jag ska peka för att spara eller radera en aktivitet.

Den största nackdelen för mig som visade sig nu när jag började använda enheten, var ljudsignalerna. I manualen kunde jag läsa mig till att den som min gamla Garmin Edge 500, kunde ge ifrån sig pipsignaler för diverse varningar så som distans, puls, tid, kalorier etc. Min gamla Edge 500 gav ifrån sig olika ljud beroende på om pulsen sjönk under det angivna minimivärdet eller steg över mitt angivna maxvärde. Den gav också en sorts ton för tidsvarning och en annan för distans. Det blev således väldigt tillgängligt för mig och jag kunde med hjälp av dessa toner bespara min pilot en del frågor. Även om jag inte kan läsa av min puls i realtid kunde jag ändå få en varning när den steg för högt etc.

Jag utgick ifrån att Garmin Edge 810 hade samma sorts uppsättning toner. Jag bara konstaterade att den kunde pipa för samma sorts varningar. Nu visade det sig, när jag invigde enheten unde Sthlm Bike idag att enheten bara ger ifrån sig en enda ton oavsett vilken varning den avser och ett meddelande rullar i enhetens skärm som talar om vad den varnar för. Det blev en klar besvikelse och jag förstår ärligt talat inte varför man valt att göra så. Även om enheten har en större och tydligare skärm, är ju varningarna bra även för seende cyklister som inte behöver flytta blicken från vägbanan.

Men det här är ju sådana detaljer som inte går att ta reda på innan man köper en enhet. De finns ju inte att testa i butik där det oftast bara finns demoenheter utan innehåll, så kallade ”dummys”. Och mina specialfrågor finns få som kan svara på. Ens de som använder enheterna brukar lägga märke till pipljuden verkar det som.

Men bortsett från den i och för sig viktiga detaljen så är jag nöjd. Jag kan göra samma saker, lika mycket eller lika lite som tidigare men att växla mellan cykel- och aktivitetsprofiler har blivit enklare med tanke på att jag cyklar med flera olika piloter och det inte längre krävs en massa bläddrande i menyer för att ändra just detta. Och livetrack-funktionen sätter jag stort värde på liksom direktöverföringen av aktiviteter när man avslutat dem. Inget mer trassel med koppling till dator och överföring i webgränssnitt.

Nästa stora cykelevenemang är Roslagshösten 2013 söndagen den 15:e september då vi cyklar 13,5 mil i norra Stockholm. Då kommer man kunna följa vårt ekipage i realtid på en karta och jag kommer bjuda in via Twitter och Facebook till den som vill följa mig och min pilot.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Sthlm Bike 2013

I dag var det dags för Sthlm Bike, en 4,2 mil lång cykeltur i Stockholm. Det gick av stapeln för andra året i rad och har tydligen dubbelt så många anmälda som förra året.

Starten gick kl07:00 och det är tidigt för att vara söndag. För mig och MP började morgonen straxt efter 04 då vi åkte gemensamt till Älvsjö där resten av teamet samlades för gemensam cykling in till starten.

Det var lite småsvalt och väldigt dimmigt men det blev soligt och skönt under morgonen.

Starten gick vid Sjöhistoriska museet och målgången i Kungsträdgården. Längs banan fanns tre depåstopp och vi stannade för kaffe och sötsak och fick sträcka lite på benen.

Annars gick det bra. Det var lite trafik så tidigt på morgonen men många cyklister och det var väldigt trevligt. Otroligt fascinerande för mig som aldrig cyklar i stan och att dessutom få cykla i en nästan trafiktom huvudstad i vackert väder. Jag har ju bara cyklat långa oändliga landsvägar och det blir ju lite andra farter än om man måste bromsa in för korsningar och trafikljus så klart. Men det är en helt annan känsla och roligt när det händer saker hela tiden.

Vi tog oss runt på ca 1,5 timmar och när vi kom till Kungsträdgården åt vi frukost och pratade lite innan vi satte upp igen och rullade söderut tillbaka mot Älvsjö.

Känslan när det var slut var lite tråkig. Det var lite för kort eller hur man ska säga. Hoppas verkligen jag kan göra om detta med gänget nästa år!

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Paracykel-cup tempo

Idag körde jag och min pilot Thomas ”Egge” Egrelius vårt första tempolopp i paracykel-cup. Det var Sigtuna, Märsta & Arlanda Cykelklubb som arrangerade säsongens sista tävling.

Starten gick i Lindholmen och sträckan var bara 11km vilket jag var tacksam för efteråt :)

Vi kom dit någon halvtimme före start. Tanken var att vi skulle låna en av Cykelförbundets nya tävlingscyklar eftersom växlarna på min egen fortfarande krånglar. Vi behövde bara byta pedaler eftersom de var av olika sort. Men det slutade med att vi inte fick bort pedalerna från min cykel, de satt på tok för hårt och vi hade inte tillräckligt med verktyg, så det slutade med att vi fick ta min cykel ändå.

Vi körde en kort uppvärmningsrunda i lugnt tempo, ca 5–6km. När vi sedan startade kom vi bara en halv kilometer innan pulsen var uppe i 170 och mjölksyran började göra sig påmind i låren :) Andningen var på tok för snabb och jag fick använda lite metodik för att få ordning på den någorlunda. Snacka om dåliga tävlingsnerver :) Ändå tävlade vi egentligen inte mot någon utan deltog mest för att se hur vi låg till.

Vid vändningen kändes det ändå rätt OK i kroppen. Givetvis hoppade kedjan men som man börjat få lite rutin på det var den på igen inom några sekunder och vi var åter på väg.

När vi gick i mål var det med blodsmak i munnen och halsbränna :) Vi gick i mål på runt 17 minuter och ett
hastighetssnitt på ungefär 35km/h.

Kvällen avslutades med att klubben bjöd på fika och hade prisutdelning för säsongens prestationer. Sedan lastade vi åter cykeln på bilen och körde hemåt igen.

En klart givande och rolig kväll. Det gör jag gärna om nästa säsong för att se om man presterar bättre och med en cykel som är hel.

Andra bloggar om: , , , , , ,

SCF anordnar prova-på tandemcykling del II

Ikväll var det det andra tillfället att prova på tandemcykling som anordnas av Svenska Cykelförbundet och SMACK, Sigtuna, Märsta & Arlanda Cykelklubb samt Rehab Station Stockholm. Jag och min pilot Thomas ”Egge” Egrelius deltog med egen cykel för att träffa folk och förhoppningsvis fungera som inspiration.

Denna gång kom 2 nya deltagare samt en tjej från förra gången som uppenbarligen blivit mer sugen :)

Vi samlades vid Ängbybadet i Blackeberg och cyklade 3,7 mil i strålande vackert väder. En underbar kväll! Gång och cykelbanorna var fulla av cyklister, rullskidåkare och inlines-åkare vilket gör mig otroligt glad att så många människor är ute och rör på sig.

Jag som just hämtat min cykel från service upptäckte redan i helgen när vi provcyklade, att allt inte var 100% med den nya kassetten och kedjan. Eller rättare sagt så är det nog snarare de gamla klingorna fram som spökar istället. För vid minsta kraftpålägg på pedalerna hoppar kedjan vilket faktiskt gjorde att några av nybörjarna drog ifrån oss i uppförsbackarna där vi var tvungna att ta det lugnt och inte så sällan stanna för att lägga på kedjan igen. Så cykeln måste in på översyn snart igen.

Väl tillbaka blev det lite eftersnack innan vi nu lastar cykeln på bilen för att ta oss hemåt igen några mil rikare i benen, träffat nya människor och fått cykla vilket just nu vid sidan av löpning är det bästa jag vet! :)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Provcykling med ny tandempilot

Idag har jag provcyklat med en ny kille som jag träffade när SCF anordnade prova på tandemcykling. Han var en som hade hört av sig när Cykelförbundet annonserade efter piloter i diverse forum och föreningar. Jag nämnde att jag i dagsläget cyklar med 2 piloter kontinuerligt men att det är för lite för att det ska fungera bra och regelbundet och då bestämde vi att ses och provcykla.

Och idag tog vi en tremilsrunda i mina hemtrakter i Haninge. Som jag upptäckte redan i helgen är det problem med de nyrenoverade växlarna så det gick sådär rent tekniskt, men piloten var duktig för att inte ha cyklat så mycket tandem.

Kul att folk visar intresse. Det här har och är mitt största problem just nu att hitta folk att cykla och springa med. Det ska fungera och passa rent geografiskt och tidsmässigt och folk ska tycka det är roligt. När jag annonserat i cykelforum efter piloter att träna med har det varit helt dött. Jag tycker det är lite märkligt eftersom cykelsporten växer så det knakar. Men fördomarna mot tandemcykling och tron att det ska vara så svårt gör att det är knepigt att hitta intresserade som dessutom bor eller jobbar inom rimligt avstånd och har tid och intresse av att cykla.

Så min jakt efter piloter är konstant. Man behöver inte vara proffs eller ens cyklat tandem förut, det är inte så svårt som man tror och det man behöver kunna tränar man snabbt ihop sig lätt på. Det handlar mest om kommunikation inför kurvor, backar framför allt uppför, inför växlingar etc. Lite mer träning krävs för att lära sig stå upp tillsammans i backarna och att cykla i klungor men just sådant behöver man kanske inte börja med.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Dags för cykelservice del II

Ikväll hämtade vi ut cykeln från service. Det är verkligen trevligt att hämta ut cykeln, känns som ny :)

Nästan allt åtgärdades. Genomgångna bromsar och allt smort ordentligt, ny kassett bak och ny kedja. Tyvärr visade det sig att växelföraren bak behövde bytas vilket fördyrade det hela en del. Det innebar att de nya smalare däcken får anstå till senare.

Den brustna växelvajern är fortfarande skarvad men på ett lite snyggare sätt med vajerlås istället för skruvar och muttrar.

Nu återstår bara en provrunda för att se om den nya högre utväxlingen ger någon effekt :) Vi får se om det blir någon provtur i helgen eller om det blir på måndag. Då inleder jag även samarbetet med en ny, tredje pilot för att öka mina möjligheter att träna regelbundet.

Andra bloggar om: , , , ,

Dags för cykelservice

Idag har jag varit och lämnat in cykeln på service hos Sportson här i Haninge, en klar favoritbutik med kompetent och trevlig personal. Cykeln ska gås igenom rent allmänt med bromsar och växlar, smörjning etc. Under Vätternrundan gick den bakre växelvajern av och eftersom det är en extra lång sådan på tandemcyklar, lagades den ytterst provisoriskt med två skarvade vajrar. Inte så snyggt men funktionellt. Men nu är det dags att byta till en hel.

Det blir också en del andra små förändringar inför höstens cykling. Dels ska jag prova byta till tunnare, släta racerdäck. Nu sitter det lite bredare 32mm-däck på som dessutom är ganska grovmönstrade.De ska bytas mot 25mm släta däck och se om det håller för vikten och dessutom rullar bättre.

Roligast av allt är att det blir en ny kassett till bakväxeln. Utväxlingen har hittills varit 53:12 och nu blir det 53:11 vilket betyder att minsta drevet bak blir ännu mindre. Eventuellt ska jag senare även komplettera med en större klinga i vevpartiet för att få ytterligare utväxling, men jag ska prova såhär först.

Det har känts när vi ligger på raksträckor och utför att när vi passerar 50km/h och benen går för fort, att man gärna vill ha en växel till minst. Vi får se vad det ger för effekt.

Andra bloggar om: , , , ,

SCF anordnar prova-på tandemcykling

Ikväll är jag och min ena pilot, Daniel Sjöberg på Ekerö i norra Stockholm för att delta i en aktivitet där synskadade får prova på tandemcykling. Jag är här med egen pilot och egen cykel och behöver knappast prova på, men när jag fick inbjudan tänkte jag bidra med inspiration och några mils trevlig cykling. Att knyta kontakter med arrangörerna för aktiviteten är inte heller oviktigt.

Det är Svenska Cykelförbundet, SMACK och Rehab Station Stockholm som bjuder in till detta. Svenska Cykelförbundet har fått pengar för att köpa in ett antal cyklar för att få sporten att växa. Hittills har det verkat som om vi bara varit några få som cyklat tandemcykel.

Under början av 90-talet fanns drivkrafter som försökte hålla sporten vid liv. Dåvarande Tomtebodaskolans idrottsförening köpte in några racercyklar som med åren tyvärr blev stående och dammade igen i något förråd. Så det är riktigt roligt att SCF tar tag i detta igen och jag vill sannerligen vara med och bidra så gott jag kan.

Jag har aldrig tänkt mig någon framtid som tävlingscyklist direkt. De lopp jag hittills deltagit i har varit motionsloppen Roslagshösten, Roslagsvåren och så klart, nytt för i år och två gånger dessutom, Vätternrundan.

Men idag väcktes den halvslumrande tävlingsinstinkten. Det är inte det att jag inte velat, men jag som de flesta andra tandemcyklister har väldigt svårt att hitta piloter att träna med regelbundet. Man måste ofta ha flera att cykla med för att det ska passa ihop med arbete och familjeliv och helst ska man bo inom rimliga avstånd så att det går att träna på kvällar och helger. Jag har själv provat att annonsera i diverse cykelforum utan någon större framgång. Mina två nuvarande piloter ställer upp så ofta de kan och hinner.

Ikväll hade vi tillgång till min och en annan rutinerad cyklists cyklar, samt tre inlånade i väntan på Cykelförbundets egna. Vi samlades på Ekerö i Stockholm och cyklade en runda på ca 3,5 mil. Jag fick även möjlighet att prova de andra cyklarna, både en tempocykel och en cykel med elektriskt växelsystem som var väldigt trivsamt.

När kvällen var slut kändes alla väldigt glada och nöjda och flera ville cykla mera. Det är ytterligare 2 tillfällen inbokade i september då jag och någon av mina piloter såklart närvarar.

Nu finns också möjligheten att vi kanske deltar i någon träningstävling för att testa vår nivå lite på kul. Men först måste jag hem och hotta upp cykeln lite — känner jag ;) Att prylsuget efter elektriskt växelsystem och kraftmätare ökat gör inte saken bättre :)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from .

Borderbikers

Bild: Joakim Nömell & Thomas Egrelius vid tandemcykel

Min pilot Egge och jag har lite drömmar, eller ska vi kalla det för planer på att utföra en långdistanscykling. Nu har vi ju cyklat Vätternrundan och visst kan man göra det igen, men nu är man ju tydligen sådan som ständigt vill höja ribban :)

Jag vet inte varifrån Egge fick sin idé att cykla från Riksgränsen, eller Treriksröset som det från början var tal om och hela vägen ner till Ystad, men det lät som en kul grej. Planen är att försöka genomföra något sådant år 2015 även om jag försöker göra det till en utmaning för 2014. Mest för att jag avskyr att vänta och 2 år är ganska lång tid och problemen med att genomföra det år 2014 är de samma som 2015 känns det som :) Det handlar om en resa på runt 4 veckor då man ska vara borta från familj och barn samt förbruka hela sin semester på just detta. Men jag har inte givit upp mina övertalningsförsök ännu :)

Så hittade Egge bloggen Borderbikers för några dagar sedan. Två killar som gör just detta. De startade från Riksgränsen för ca 8 dagar sedan och cyklar nu söderut och lär i skrivandets stund ha nåt Vemdalen. Riktigt vad deras mål är framgår inte ännu faktiskt.

Att följa deras resa genom landet precis så som vi tänkt oss är grymt inspirerande och gör suget ännu större och år 2015 känns grymt långt borta. Så därför skriver jag 2014 Egge, 2014! I så fall är det snart dags att börja planera och jaga sponsorer. Det absolut finaste vore ju att slippa ta semester som ju påverkar familjen ganska negativt, men det är nog för mycket att hoppas på.

Så kika gärna in på Borderbikers och följ Anders & Lasses resa genom landet och se vart den slutar :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Träning med CK Falken del V

Ikväll var det dags för ett nytt träningspass med CK Falken och det blev det första träningspasset efter Vätternrundan för en dryg vecka sedan. Midsommar och en del okynnesäta har dessutom passerat så det kändes ganska tungt ikväll. Eller rättare sagt, det kändes helt OK i kroppen men pulsmätaren visade en puls som steg väldigt fort vid ansträngning och pulsmätaren larmade redan i de första backarna. Så helt perfekt var det väl inte. Min puls brukar studsa lite den första timmen men ordna upp sig sedan, men så blev det inte ikväll.

Rundan vi körde var på 6,5 mil från Handen till Nynäshamn och tillbaka längs den gamla Nynäsvägen som är väldigt fin att köra och inte speciellt mycket trafik. Vi var ett tiotal cyklister idag och den genomsnittliga farten landade på 31,9km/h vilket väl inte är så illa i och för sig.

Idag cyklade jag äntligen i klubbens färger vilket kändes väldigt skönt att inte vara den enda med andra kläder :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vätternrundan 2013

Så var det då dags för det andra varvet runt Vättern för i år. För två veckor sedan hade jag möjlighet att cykla funktionärsvättern som är till för de som ska arbeta under den vanliga Vätternrundan. För mig blev det ett ganska maxat träningspass med ytterligare 300km i benen och en rejäl upplevelse :)

Enda sedan tidigt i höstas då vi anmälde oss har det planerats och väntats på den här helgen och dagen och i torsdags kväll åkte två i vårt team runt med en skåpbil och plockade upp cyklar och igår fredag samlades vi för gemensam avfärd halv nio på morgonen.

Det fanns mycket tankar och funderingar kring hur dagen skulle läggas upp på bästa sätt med uthämtning av nummerlappar, matintag och vila. När vi kom till vårt boende, ett radhus några kilometer från stadskärnan bjöds vi på fika av familjen som hyrde ut sitt hus åt oss. Vi blev mycket väl omhändertagna.

När vi installerat oss tog vi en promenad ner till Motala och hämtade ut våra nummerlappar. Det var självklart ett stort ögonblick :) Sedan var vi några som kompletterade med det sista. Själv köpte jag en ramväska för telefonen och en ny vattenflaska eftersom jag glömt den lilla detaljen hemma :) Dessutom åt vi en alldeles för liten portion mat innan vi i lite olika grupper rörde oss hemåt. Några skulle förbi en cykelaffär och justera växlar etc.

Väl hemma i radhuset igen la vi oss för att försöka vila. Jag lyckades få en kort powernap men det var ingen idé att försöka sova mer. Vid 22-tiden var det en som lagade mat, pasta och köttfärs som vi gladeligen slevade i oss.

En i vårt gäng skulle starta kl00:36 och vi andra 01:52. Så när förste man drog till start började vi andra pyssla med kläder och cyklar, inte så lite ivriga att komma iväg. Vädret såg lovande ut men det skulle blåsa en del i byarna så jag funderade lite på min klädsel. Men det slutade med linne, cykeltröja och vindväst, arm- och benvärmare. Regnjacka hade jag lämnat hemma för att vädret såg bra ut, tur för mig att det såg ut att stå sig…

En stund efter kl01 rullade vi så sakta ner mot starten. Alla var packade till tänderna med vätska, energitillskott av olika slag och reparationstillbehör. Nummerlappen var monterad och man kände sig kort sagt riktigt taggad. I mitt tycke kom vi till start aningen tidigt. Det är en balansgång hur man ska klä sig för att inte bli för varm under rörelse, men stillastående blir man lätt kall. Och visst hann jag huttra till där vid starten och minutrarna tills det var dags för oss tickade fram långsamt.

Men plötsligt var det vår tur att rulla iväg och det var inte en minut för tidigt. Vårt team på 6 cyklister varav 1 tandemekipage hamnade lite isär precis i starten men vi samlade ihop oss inom kort och påbörjade vår ca 30 mil långa och planerat ca 12 timmar långa färd runt Vättern.

Vi hade bestämt att stanna vid samtliga depåer även om jag tycker stoppen var lite många och blev lite väl långa. Det första stoppet kom vid Ödeshög efter 46km och där var det fullt ös med radiostationen Mix Megapol. Ganska snabbt kom kylan krypande och vi blev stående lite för länge och det var skönt att börja rulla igen och känna värmen sakta komma tillbaka i armar och ben.

När vi passerade Gränna var det fortfarande tidig morgon. Stadens kullerstenar gav fin väckning åt rumpan som vid det här laget inte var något stort problem. Några kilometer innan Gränna-depån gick dock växelvajern till bakre växeln av på min cykel. Vi lyckades precis fånga en servicebil som passerade men eftersom min tandemcykel har extra långa vajrar kunde man inte göra något utan erbjöd oss transport till Grännadepån vid 81km. Envisa som synden, tackade vi för erbjudandet men trampade de få kilometrarna som återstod till själva depån. Vi hade tänkt hoppa över just denna depå faktiskt men var nu tvungna att stanna för att se om de kunde fixa våra växlar. Men man skakade bara på huvudet åt min tandemcykel, försökte spärra växeln på någon av de mittersta kuggarna och vi hade inget annat val än att trampa vidare mot Jönköping.

På väg dit passerade vi efter ca 9 mil den första lite tyngre backen vid Kaxholmen. Den tog vi oss sakta upp för på en alldeles för tung växel. Vi tog oss ändå upp utan att gå men började fundera på vad vi skulle göra om inte heller depån i Jönköping kunde lösa våra problem. Då skulle det bli tunga återstående 20 mil med bara 3 växlar på det främre drevet. Vi bestämde hur som att fortsätta så länge det gick i så fall. Att bryta utan strid var inget alternativ :)

Vid 107km nådde vi äntligen Jönköpingsdepån och var inte utslagna eller nedslagna. Vi fick i denna depå sitta i värmen i en stor lagerlokal och innan vi hämtade mat lämnade vi cykeln till en servicekille. Han konstaterade snabbt att inte heller de hade tillräckligt långa vajrar men uppmanade oss att gå och äta så länge. Sneglande från vårt bord i närheten noterade vi att han pysslade frenetiskt med cykeln och hoppet växte. Det serverades köttbullar, mos och lingon vilket kändes helt OK. Jag var egentligen inte hungrig. Hade ju tagit mig igenom hela varvet två veckor tidigiare enbart på energidryck men jag åt mest av okynne och tidsfördriv och gott var det som sagt :)

När vi hämtade cykeln igen hade killen fått ordning på det genom att skarva två växelvajrar och allt fungerade perfekt igen. Inför Habo-backarna kändes det faktiskt grymt skönt! Och lagom till kylan började krypa längs armarna igen trots värmen inne i lagerlokalen, rullade vi vidare och jag kände mig klart nöjd. Extra nöjd också över att motvinden vi haft hela vägen ner mot Jönköping nu blev medvind när vi vände norrut igen och farten ökade. Vinden hade varit ganska hård, upp till 12–13 sekundmeter i byarna sades det och över de öppna fälten var det ganska tungt även om man drog nytta av att cykla i klunga.

Vi gjorde stopp i Fagerhult efter 138km och det var tänkt att vi sedan skulle hoppa över vätskedepån efter ytterligare en mil, men någon sorts missförstånd uppstod så några svängde av för att bunkra vatten och vi andra fick vänta längs vägkanten en bit fram.

Vid 177km anlände vi till Hjo och det var riktigt roligt att passera där! Mycket folk som hejade och välkomnade och solen hade börjat värma. Det var sådan glädje bland publiken som bestod av både barn och vuxna att jag faktiskt blev lite rörd vilket jag inte riktigt förstod. Det var kort sagt svårt att hålla ögonen torra. Trötthet lär det inte ha varit för jag kände mig fortfarande pigg och fräsch. Men det var väl just glädjen och mängden av människor.

I depån gjorde vi ett långt stopp och somliga åt medan jag satt på gräset vid cykeln och njöt, inte det minsta hungrig. Vi hade precis före Hjo fått sällskap av 2 cyklister som frågade om de fick hänga med oss vilket de självklart fick.

Förbi Karlsborg och Boviken gick allt bra även det trots att rumpan efter 230km vid Boviken började göra sig påmind. Jag märkte att både jag och Egge bytte position allt oftare, men det kanske inte är så konstigt efter så lång tid på cykel :) Men humöret var på topp och kroppen kändes helt OK. För mig var tempot lågt och förutom rumpan kände jag inte mycket. Vi hade vid det här laget ökat vårt rullsnitt från 24km/h ner till Jönköping till dryga 26km/h tackvare medvinden och värmen.

Straxt före näst sista depån vid Hammarsundet vid 260km lämnade en av cyklisterna gruppen och drog i förväg. Han tyckte det gick lite långsamt tror jag och ville prova lite tuffare tag de sista 5–6 milen fram till mål, vilket jag kunde känna sympati för. Vid Hammarsundet gjorde vi ett kortare stopp, jag och Patrick delade på en kaffe och jag tuggade i mig ett par bullar. Hade börjat känna hunger vid det här laget.

när vi rullade vidare bestämde vi att strunta i den sista depån vid Medevi och här någonstans rullade min andra pilot Daniel ikapp oss. Han startade drygt 3 timmar efter oss :) Han morsade och pratade lite innan han och hans medcyklister trampade iväg.

Sista 5 milen är rätt kuperad, några rejäla backar och en kurvig, ganska rolig väg med en massa småbackar upp och ner. Många cyklister gick i backarna vid det här laget men vi rullade på i god fart.

Att gå i mål var en skön känsla! Ett Motala fullt med folk och fest och jag blev mött av frun i familjen jag och Danne bodde hos under Funktionärsvättern och fick en ros. Tidningen Cykla mötte upp i mål och intervjuade och fotograferade mig och Egge. De som refererade i högtalarsystemet nämnde mig och Mot Alla Odds när jag gick i mål och sa att de ville ha en pratstund med mig, men när jag gav mig till känna för en av dem såg vederbörande ut som ett frågetecken tydligen så vi antog att de bara nämnde min målgång. Efter en stund lämnade vi mål och intog en gräsmatta i parken där vi satte oss och åt mat och drack en kall folköl. Jag träffade en kille som cyklat Funktionärsvättern med mig så vi satt och pratade en stund innan vi med rejält värkande rumpor och stelnade ben vinglade hemåt mot radhuset igen. Där duschade och bytte vi om och det var riktigt skönt. Middagen bestod av potatis och grillat kött.

Att cykla Vätternrundan på den officiella dagen var en klart större upplevelse än Funktionärsvättern 2 veckor tidigare. Då var det folktomt och bara vi 25 cyklister som deltog och depåerna var temporära efter vägen. Nu var det 23000 cyklister och folkfest längs hela banan. Vår lilla klunga fungerade bra och ibland växte den av fler som hakade på oss.

Det gav helt klart mersmak men jag är helt säker på att jag dels gärna startar senare nästa år och dels kör hårdare. Men annars var det en toppenupplevelse.

Nu ligger vi och ska sova och det kommer inte bli svårvaggat ikväll. Imorgon går färden mot Stockholm igen vid 10-tiden.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Funktionärsvättern 2013

Hela hösten och våren har varit en enda lång väntan och planering inför Vätternrundan den 15:e juni och i år dröjde sig vintern kvar oförskämt länge innan det gick att ta fram cykeln och börja lite försiktigt. Jag och min kompis plockade fram cykeln den 23:e mars och tog årets cykelpremiär.

Men sedan gick det trögt att fortsätta träna tillsammans. Vi bor och jobbar på olika håll och det var svårt att få till det och mot slutet av april började jag få panik för att jag inte kommit igång med träningen ännu. Jag nyttjade min Mot Alla Odds-sida på Facebook för att se om jag kunde hitta någon mer pilot att träna med på ett smidigt sätt. En kille som jag vagt känner från en tidigare arbetsplats hörde av sig, en inbiten cyklist som tidigare varit proffs och som bor ett stenkast från mig och dessutom råkade vara ordförande i en stor cykelklubb hörde av sig och sa att han gärna tränade med mig. Vi tog vår första cykeltur tillsammans innan vi började träna med klubben. Sedan flöt milen på i ett rasande tempo och jag började känna mig lugnare inför den kommande utmaningen.

När min nya pilot frågade om jag ville cykla ett extra varv runt Vättern i träningssyfte, sa jag spontant ja :) Vi hade möjlighet att cykla med Vätternrundans funktionärer 2 veckor innan själva Vätternrundan och en galen utmaning och 300km extra i benen tackade jag absolut inte nej till :)

Så igår fredag lastade vi cykeln på bilen och for mot Motala. Vi fick bo hos ett par som piloten Daniel känner sedan tidigare, otroligt gästvänliga och rara människor.

I morse ringde klockan halv 4 och det var lite tungtt att gå upp. Vi åt en lättare frukost innan vi packade på oss allt nödvändigt och hoppade på cykeln och rullade ner mot Motala och startområdet. Där väntade ca 25 tappra funktionärer och Vätternrundans VD samt några följebilar.

Klockan 05:00 gick starten och vi rullade iväg. Tanken var att stanna på alla platser där depåerna skulle ligga. Det blev inte alltid exakt på rätt ställen tror jag men det var ju mindre noga nu.

Vid stoppen fyllde vi vatten och fick mer energitillskott och sträckte lite på benen. Tempot låg runt 31km/h och vädret var fint även om det var lite svalt på morgontimmarna. Banan var inte alls så svår som jag hört och läst och de ”skräckbackar” som fanns vid Kaxholm, Jönköping och upp mot Jo var förvisso tunga men inte oövervinnerliga och med rätt taktik, lugnt och fint tempo uppför så man inte bränner ut sig, var de ingen stor grej.

De sista 5 milen var också ganska kuperade men en rolig väg och vägen förbi Medevi var kurvig och backig och där låg vi i täten. När vi sedan rullade in i Motala igen var jag ganska trött men värst var rumpan. Benen vinglade lite när vi satt av och det bjöds på dryck och tårta och togs foton innan vi sa tack och for tillbaka till vår värdfamilj.

Efter en välförtjänt dusch har vi nu packat och ska bege oss hemåt. Efter en stunds återhämtning verkar det som om vi båda känner oss oförskämt pigga.

Den totala tiden blev 11 timmar och 10 minuter, då med ganska många lite längre, kanske onödigt långa stopp ibland. Rulltiden blev dock 9 timmar och 28 minuter med en snittfart på 31,3km/h vilket jag är ruskigt nöjd med. Nu väntar 2 veckor lite lugnare träning innan den riktiga Vättern och bortsett från att man aldrig vet hur vädret blir som är en oerhört viktig faktor, vet jag att Vättern blir en baggis :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Roslagsvåren 2013

Idag var det dags för Roslagsvåren, 134km med start och mål i Upplands Väsby. Jag, Thomas och Patrick körde premiären i höstas under Roslagshösten 2012. Då körde jag och Thomas på min gamla touring-tandem.

I år blir det på min nya Canondale-racer och det gick bättre och var klart roligare. Min touringcykel väger kanske inte speciellt mycket mer än den nya, men med sina 26-tumshjul, 42mm däck, MTB-drev och vanliga pedaler så var det lite annorlunda så klart.

Vi startade lugnt och hoppade över första depån för att istället stanna vid ca 4 mil där vi fyllde på med lite energi och sträckte benen. Målet var sedan att stanna vid 8-milsdepån eftersom vi minns en lång, seg uppförslutning runt 7 mil som vi kämpade en hel del med under höstens lopp.

När vi väl passerat 7 mil och jag inte tyckte mig känna någon direkt backe, var jag tvungen att fråga Thomas vart backen var. Thomas tittar då bakåt och konstaterar att vi nog redan klarat av den. Det var en positiv överraskning och bra kvitto på både cykel och att man själv antagligen blivit ganska mycket bättre sedan senast.

När vi nådde depån vid 8 mil kände vi oss så fräscha att vi bestämde oss för att rulla vidare mot varmkorven vid 10-milsdepån. Där blev stoppet lite för långt på grund av korvkön innan vi tog oss ann slutstriden på 3,4 mil.

Med ca 2 mil kvar ökade vi tempot rejält och körde om alla vi såg. Det var grymt kul och kroppen kändes bra.

Vi körde 30 minuter snabbare i år jämfört med förra året vilket får ses som klart godkänt. Nu har man fått lite mer erfarenhet inför Vätternrundan i sommar.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from .

Träning med CK Falken del IV

Så var det klubbträning igen och åter ringde klockan galet tidigt en söndagsmorgon och åter igen kändes det OK att förstöra en härlig sovmorgon och istället gå upp och äta grötfrukost, dricka kaffe och byta om. Jag är klar lagom till Danne ringer på dörren och blir ändå lite gladare när han om möjligt låter ännu mer nyvaken än vad jag gör :)

Samling i Väster Haninge som vanligt och vi blir 12–14 cyklister som styr söderut mot Kafé Rosenhill där några avviker och andra ansluter. Det blir inget fikastopp utan rask avfärd vidare mot Södertälje.

Farten är bra och det känns bra i kroppen. Känns mindre och mindre som vi har problem att hänga med de andra. Efter ca 8 mil blir det fikapaus vid ett kafé utanför Södertälje, trevligt ställe i strålande sol och livet känns riktigt härligt. Mot det här står sig faktiskt en sovmorgon kort, när man väl är uppe och igång. Ett bra motionspass och en god fika i solen på en gräsmatta.

Sedan börjar hemfärden på ca 3 mil och det är nu tempot ökar igen och framför allt de 2 sista milen är det galen tempokörning. Ingen snygg klunga 2 och 2 utan ren kappkörning men där vi väntar in varandra vid större korsningar. Idag är det andra tandemekipaget med som jag trodde skulle haka på förra helgen och det är jättekul att vi nu plötsligt är två.

När vi landar hemma i Handen är benen rejält trötta men inte utmattade vilket är ett gott tecken. Bara efter några minuters vila känns det ganska OK igen. Men streckan vi körde idag var 11,2 mil på 3 timmar och 40 minuter exklusive fikapaus och det gav ett snitt på 34km/h.

När jag sedan importerade aktiviteten i RunKeeper så verkar den strunta i fikapausen då jag faktiskt tryckte på pausknappen. Jag tryckte paus manuellt och då verkar RunKeeper räkna med stoppet. Däremot alla automatiska pauser GPSen själv lägger in vid rödljus etc, räknas bort. Väldigt frustrerande eftersom tiden ökade med 40 minuter och den genomsnittliga hastigheten sjönk till runt 26km/h… :( Klart man vill ha rättvisande rulltid vid sådana här tillfällen och det är ju svårt att se rättvisande siffror och kunna mäta sin prestation om det strular såhär. Ganska rejält missnöjd över just detta. Måste försöka ta reda på vilka pauser RunKeeper räknar med och vilka den inte räknar med. Automatisk och manuell paus trodde minsann jag var samma sak.

Nu är det en vecka kvar till Roslagsvåren, 134km med start och mål i Upplands Väsby och sedan är det bara 3 veckor kvar till Vätternrundan. Känner mig i bra form för det kommande loppet i helgen i alla fall och känner mig inte längre orolig för att inte orka med Vätternrundan tack vare min nyfunna pilot Danne och CK Falken.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,