AIS-transponder

Idag monterade vi en AIS-transponder i båten. En True Heading Graphene Plus klass B-transponder. Det är ingen nyhet för familj och vänner att jag gillar teknik i båtar och detta var roligt och således inget undantag. :)

Men jag ska inte säga att jag är någon klippa på installationer. Det blir ofta lite halvdant vad gäller kabeldragning framför allt. Jag tycker att andra får till det mycket snyggare.

Idag hade jag i och för sig bestämt att prioriteten skulle ligga på att få det att fungera för att sedan i lugn och ro fundera på hur jag vill ha det.

Och det blev inte så illa. Transpondern fick en bra plats invid VHF-radion och nära antennen så att det går att korta av flertalet kablar. Kabeln till GPS-antennen fick tills vidare fästas längs en kant med eltejp och GPS-antennen i toppen av jösstaken.

Och visst fungerade det. Båten dök genast upp i sjökortet i Seapilot och följde med i kortet när vi förflyttade oss.

men jag verkar ha någon sorts antennproblem. Ibland klagar transpondern på antennen och den mest troliga orsaken som anges är problem med så kallad stående våg. Varför det skulle vara det förstår jag inte riktigt. Det är en specifikt anpassad antenn för marin VHF och kabeln är bara några decimeter lång så det borde verkligen inte vara några konstigheter. Men man får börja undersöka det mest självklara, egenhändigt klämda kontakter och sedan jobba sig vidare.

För den som inte riktigt vet vad en AIS-transponder är så är det en sändare som regelbundet skickar båtens fart, kurs, namn, längd och bredd så att övrig sjöfart i närområdet kan se båten i sina sjökort. All yrkestrafik är skyldiga att ha den här tekniken och sedan några år är det möjligt för fritidsbåtar att frivilligt installera sådana transpondrar. Och tittar man i sjökortet har det blivit väldigt vanligt på senare år som det verkar.

I AIS-systemet syns inte bara båtar, utan även väderstationer, bojar och liknande.

Framför allt är tekniken tänkt för sjöfart i ens närområde så klart. Men AIS-signalerna fångas upp av basstationer runt kusterna och görs tillgängligt globalt över nätet. I sjökortsprogram och plottrar kan man därför se dessa fartyg och stationer runt hela världen om man vill. På motsvarande sätt som man kan sitta med sin surfplatta eller telefon och följa flygtrafik runt hela jordklotet.

Så nu syns även vi och det är inte bara coolt utan även en säkerhet också.

Tekniken testade vi genom en tur till Nynäshamn där vi la oss i gästhamnen och intog middag på en av restaurangerna. Vädret var verkligen toppen idag och det var skönt eftersom det har lyst med sin frånvaro de senaste veckorna.

Andra bloggar om: , ,

Segling

Idag hängde jag och en dotter med min kollega ”P” och hans två barn ut och seglade. Det var verkligen inte igår, jag kan inte ens riktigt minnas när jag seglade senast annat än i ungdomsåren.

Båten var en Maxi 77, väldigt klassisk och välplanerad familjebåt. Vädret var lite mulet och i alla fall lite vind. Vi kryssade ner till en närbelägen ö och la till vid en klippa. Där tände vi grillen och grillade korv och njöt en god stund.

Hemfärden gick betydligt fortare då vi länsade hela vägen tillbaka.

En bra och trevlig dag till sjöss som jag gärna gör om.

Andra bloggar om: , , , ,

ing

Växeljustering och kort båttur

Idag åkte vi ut till båten hela gänget för att se om vädret medgav en liten båttur. Men först var jag tvungen att försöka justera manöverreglaget så att det gick att få i fram och back ordentligt.

Efter en hel del pyssel fick jag till det så pass att jag kunde känna mig något nöjd, växlarna gick i men inte riktigt med den exakta precision jag vill ha. Man bör kunna lita på det, annars kan det hända grejer vid framför allt tilläggning om man plötsligt inte får i backen. Då kan den gamla repliken ”sikta på något billigt” verkligen komma väl till pass. :)

Men jag bestämde att det var tillräckligt tillförlitligt och det var helt vindstilla i viken så vi kunde ta det hur lugnt som helst.

Så nu var det Emilias show på egen hand för första gången fast med mig, Denise, Miranda och Sebastian som gastar. Och allt gick så klart hur bra som helst. Vi körde en tur upp i Yxlö kanal och vände sedan hem igen för att hinna bada innan det skulle bli sämre väder. Men regnet mötte oss så vi fick avstå från badstopp.

När det var dags att lägga till hade givetvis regnet upphört. Emilia tyckte jag såg nervös ut när vi svängde in mellan båtarna, men jag kände mig faktiskt inte så nervös. Och in i Y-bomen kom vi också utan minsta missöde eller stress.

Och givetvis höll sig regnet borta även när vi knäppte igen båten, men något badväder var det kanske inte även om det kändes behagligt i vattnet. Jag hade lätt kunnat bada.

Om en vecka börjar semestern och då hoppas jag på det fina vädret igen.

Andra bloggar om: , , , ,

Övernattning och övningskörning

Igår kväll packade jag en kylväska med enkel middag, ”fredagsmys” och frukost för att övernatta i båten. Vädret lovade regn i stor mängd under natten och det tycker jag är supermysigt.

Ute på marinan var det ganska mycket andra bryggseglare i flera andra båtar, något jag tycker var väldigt ovanligt förra perioden vi hade båt. Då tyckte de flesta man var en idiot som hade båt för att ligga vid bryggan. Men nu tycks alltså fler ha uppskattat den underskattade njutningen.

På plats stökade jag runt i båten lite innan det började bli ruggigt och jag stängde in mig i ruffen, vred upp värmen och satt mig med lite chips, en kall öl, amatörradion och lyssnade på Lustans Lakejer. Det var ett bra tillfälle att köra värmaren lite mer ordentligt för att se så att den fungerade och hur den klarade att hålla värmen. Det fungerade bra och den behövde inte gå så ofta.

När jag kröp ner i min sovsäck stängde jag av värmaren eftersom jag inte gärna ville sova med den igång. Men framåt natten kom regnet och det var ett ordentligt ösregn som gick ut hårt för att sedan öka. Ljudet mot kapell och rufftak blev nästan öronbedövande men som sagt, mysigt. Jag väcktes av det och då hade temperaturen sjunkit i båten så jag var tvungen att dra igång värmen igen för att inte frysa och driva bort fukten. Sedan fick den gå till morgonen.

På förmiddagen vid halv elva-tiden kom Emilia ut för att vi skulle övningsköra båten och min bror med några av barnen kom för att bistå oss.

Vi övade på att lägga ut och sedan körde vi ett varv runt Herrö och Yxlö med ett stopp i en vik för kaffe och kaka. Där anslöt mina föräldrar med sin båt en stund för att hälsa.

Sedan fortsatte färden tillbaka till marinan och Emilia fick öva på tilläggning i Y-bom. det gick alldeles utmärkt förutom att det började bli svårt att få i framåtväxeln. Så imorgon blir det till att justera manöverreglage.

Kort sagt en lyckad båttur och med en strålande lärare i min bror som inte blir stressad av särskilt mycket.

När vi lagt till körde vi samma vända igen men i brorsans RIB-båt. Det gick lite fortare i 35–40 knop, klart roligt.

Natten i båten var också helt OK. Lite ensamt och inte riktigt samma sak som ens mjuka varma säng där det inte är kallt och fuktigt. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Blåsigt och brustna förtöjningar

Vårt nya båtägande höll på att sluta tråkigt idag och det var ren tur att det slutade som det gjorde.

Det har blåst kraftigt hela helgen. Redan i lördags när vi körde hem båten blåste det runt 12m/s i byarna och idag blåste det nog ännu värre.

när vi la till i lördags var jag inte helt nöjd. Det handlade bara om estetiska frågor som att vi hade 4 olika förtöjningstampar och sådant stör mig. Vi tyckte också det var lite dåligt med förtöjningsringar i bryggan då vi fick dela med en båt bredvid.

Igår var målet att köpa nya tampar men affären var stängd. Vi åkte ändå ut och tittade till båten och allt såg bra ut då.

Men idag var min ena dotter ute vid båten för att fixa lite småsaker och just som hon sitter där rycks ena förtöjningsringen som vår och båten bredvid var förtöjda i ur bryggan. Min dotter hoppar i land för att hålla i båtarna medan vi ringer till marinan för att de ska skicka ut hjälp till henne. De kommer snabbt och sätter i nya pollare så att vi kan förtöja om de båda båtarna. Hade hon inte varit där hade vi helt säkert haft två väldigt skadade båtar och det hade inte varit någon kul start.

Samtidigt noerar hon att vår ena aktertamp börjar bli sliten av nötandet då vi saknade ordentliga karbinhakar. Så ikväll åkte vi och kompletterade med för det första 4 likadana tampar, shacklar och hakar så det blir enhetligt och framför allt hållbart.

Sedan är det ”fantastiskt” att 4 ”snören” och lite ”järnskrot” kan kosta nästan 1300kr, men ni båtägare vet att det inte finns någon gräns på vad saker kan kosta. Och man får skylla sig lite själv när man handlar i en båtbutik och inte på Biltema eller liknande.

Andra bloggar om: , ,

Hemtransport av Bonum 25

Igår sjösattes båten av säljaren och jag, Egge och Emilia åkte ut till dess hemmahamn för en sista besiktning när den låg i sjön. Vi gick igenom den grundligt alla tre från för till akter och öppnade, petade, luktade och kände precis överallt. Det var nog en av de mest omfattande besiktningar jag någonsin gjort tror jag. :)

Vi tog även en provtur och allt fungerade mycket bra, lät precis som förut.

Så jag åkte hem åter igen med båtnycklar i fickan, dessutom samma båtnycklar för tre båtar sedan.

I veckan har det varit lite jobb med att förbereda en båtaffär för att ha klart med försäkringar och båtplats för sommar och vinter. Det märks att det är pandemitider och att många firar semester hemma och i skärgården, för det var inte helt lätt att hitta båtplats där vi ville. Det blir lite bökigt såhär första säsongen med sommarplats på en marina och vinterplats på en annan. Inte optimalt, men de ligger åtminstone bara några kilometer ifrån varandra.

Idag var det dags för ännu en hemtransport av båt, den femte i ordningen faktiskt. Jag, min ena dotter, Egge och hans ena dotter fick skjuts ut till Gålö vid 11-tiden med kaffe, fikabröd, flytvästar och sjökort. Det här har man gjort förut, och dessutom med samma båt, men första turen är ändå speciell och nervös. Det var dessutom ganska långt att åka och inte helt bra väder idag.

Vi packade båten och gjorde oss redo. Det var mulet och ganska blåsigt och vi skulle få en rätt guppig överfart. Den planerade streckan var ca 18 sjömil och skulle ta knappt tre timmar.

Det blev också mycket riktigt guppigt ganska omgående så fort vi kom ut på Mysingen. Så fort vi lämnat Gålö bakom oss hade vi hela vägen ner till norra Muskö med höga vågor och stark motvind. Däremot slapp vi det mesta av regnet. Några skurar lättare regn fick vi då och då men vi körde ändå med kapellet uppe då det stänkte ganska ordentligt från vågorna.

När vi nådde norra Muskö tog den kraftiga sjön tvärt slut och det blev lugnt och stilla. Vi ankrade i en vik och drack vårt kaffe eftersom vi inte riktigt kunnat dricka kaffe tidigare då vi skulle fått det mesta över oss istället för i oss. Det var riktigt fint att ankra och fika igen och jag kan bli hög på dofterna och ljuden av små vågor mot skrovet och skriet från sjöfågel.

När vi fikat alldeles för länge tog vi kurs vidare söderut igen över Horsfjärden på insidan Muskö och in i Yxlö kanal och till slut svängde vi runt Herröns södra udde och in i Torsviken med kurs på vår gamla hemmahamn Wik-Inn Marina.

Vid ankomsten väntade resten av familjen på bryggan och tog emot oss. Vi lastade genast alla och tog en kort tur runt en närbelägen ö innan vi la till vid vår nya båtplats. Jag känner mig trött men nöjd efter hemresan. Ingenting krånglade trots den hårda prövningen.

Andra bloggar om: , ,

Titta på ny båt

Idag har vi varit och tittat på en ny båt. Det är faktiskt lite märkligt, ödets nyck så det kändes värt att berätta.

Jag har mina preferenser gällande vilken båt jag skulle vilja ha och så klart en budget. Jag har haft bevakning på Bonum 25-båtar eftersom vi haft en sådan tidigare. Den försäljningen ångrade jag och det var också efter den försäljningen som båtägandet började gå på tok och sluta vara roligt.

En Bonum 25 dök upp som såg bra ut, med rätt utrustning och som det verkade ett bra skick. Annars finns det så många vrak där ute. Vad som var än bättre var att båten låg inom några kilometer från där jag bor, så att åka och titta skulle inte bli någon stor grej.

När jag kontaktade säljaren för att höra om objektet fanns kvar visar det sig att det är vår gamla båt som vi sålde i januari 2009. Hon har haft samma ägare sedan dess. Att den båten skulle bli till salu just nu i år när jag börjar leta båt igen, 11 år senare är inget annat än ett märkligt sammanträffande. :)

Ikväll var jag, 2 av döttrarna och ena dotterns sambo där och tittade och det visade sig att den var i så fint skick som annonsen antydde. Det var en njutning att se rent allmänt och speciellt som det var vår gamla båt som jag kan var enda vinkel och vrå på. En del av utrustningen var densamma.

Så nu ska vi hem och fundera och gå till slutgiltigt beslut.

Loggboken stängd

Loggboken öppnade här i bloggen en dag i juni 1997. då hade jag precis bildat min familj och livet såg ut att ta en ny, stadig kurs, som en tung segelskuta som slår och styr mot nya mål.

De som känner mig tror nu det kommer bli en lång sentimental rekapitulation av hela mitt båtägande. Jag är svag för sådana, men den här gången blir det en kortversion.

Jag hade en dröm att skaffa en egen båt på riktigt, en riktig båt att slösa min materiella kärlek på. Att vara vid och på havet har på något vis skänkt en väldigt speciell lycka och harmoni i kroppen. Dåligt väder, höga vågor, vackert väder och solsken, kallt eller varmt i vattnet har aldrig spelat någon roll. Havet är vackert ur alla synvinklar.

Med åren har det blivit några båtar, närmare bestämt 7 stycken. Jag började med ett vrak till träbåt som aldrig kom i sjön och uppgraderade mig vart efter.

2003 lyckades jag äntligen köpa den perfekta båten av en kompis. Jag hade väntat länge och fick kämpa lite för att få ihop ekonomiska resurser men plötsligt var hon min. En stor stålbåt med överbyggnad som rymde åtminstone 2 familjer eftersom jag alltid behöver någon med som ser och kör. Båten var inte bara perfekt till sjöss med sina stora däcksytor och stadiga räcken, styrhytt vid dåligt väder. Den var också perfekt för bryggsegling, sommar som vinter. Dit kunde jag åka själv eller med kompisar, med en kasse pilsner och grill för att njuta på mitt sätt. Båten utrustade jag vart efter med navigationsutrustning, kyl, frys, värmare och uppgraderade sakta men säkert elsystem och inredning.

Hade jag stannat där är jag säker på att det sett annorlunda ut. Men det finns en oro i min själ som ständigt vill vidare, leta efter något ännu bättre och mer optimalt. Men mina följande tre båtbyten blev spik efter spik i kistan.

Mitt sista båtköp var ett av de mindre lyckade på flera sätt. Ekonomiskt naturligtvis, men under hemfärden börjar också båten läcka. Det är svårt att veta om ägaren kände till det, men vi kom inte längre än från Stockholm till Dalarö innan felet uppstod.

Men jag säger ingenting om det, man köper begagnade båtar i befintligt skick och har chans och skyldighet att ta hjälp av en besiktningsman om man som köpare känner sig osäker. Reparation av läckan och behovet av invändig renovering kunde jag inte fixa och det fanns inte ekonomi för att åtgärda det och lusten rann ur mig helt.

Dessutom gjorde jag mig osams med den tredje lokala båtplatsinnehavaren ute i skärgården utan att egentligen förstå vad jag gjorde för fel så allt blev komplett ohållbart.

Att sälja båt sommaren 2013 var inte lätt. Särskilt inte båt med renoveringsbehov. Jag lade ner många hundralappar på annonsering och prislappen sjönk skrattretande. En båt som köptes för 160000kr såldes till slut för skrattretande 25000kr, den näst största förlust jag någonsin gjort.

Allt står här i Loggboken, säkert många hundra inlägg bestående av både hyllningar och förbannelser över båtlivet och båtägandets fram- och baksidor. Men nu är det obönhörligen slut. Den sista båten är såld och det kommer inte gå att köpa en ny i det här livet :)

Så nu är loggboken stängd, sidan Båtliv bortplockad från huvudmenyn och det känns sorgligt. Ett av mina största intressen i livet har gått i sank. Kanske blir det nya äventyr på havet med vänner och bekanta.

Slutligen vill jag tacka min familj och alla mina vänner som gjort drömmen möjlig. MP som jag lärde känna och kort efter gav vi oss ut på havet tillsammans och därefter hade vi ett gemensamt intresse. Många båtturer har det blivit med åren.

Egge som varit min kronologiskt sett andra kamrat att uppskatta båtlivet. Mycket krångel med tampar i propeller och icke fungerande kylvattenpumpar, men väldigt trevligt har vi haft med våra familjer.

Sedan alla ni andra som deltagit i mindre skala och varit med och styrt mina båtar genom åren, Kenny, Jale, Håkan, Jörgen och Kim.

Sist men inte minst, Joche, som spenderat mycket tid med mig både vid brygga och ute på sjön med grill, öl och djupa diskussioner. Vi har löst livets gåtor och problem många gånger om där till tonerna av vågskvalp, Ejder och Fiskmås.

Lukten av hav, tång, fisk, tjära, träbåt, diesel och bensin glömmer jag aldrig.

Så av med kaptensmössan och kasta ankar, bit i det sura äpplet och spotta i motvind! Livet är fullt av nya möjligheter :)

Andra bloggar om: , ,

Båten hämtas

Idag transporteras båten till dess nya ägare söderut i Sverige. Jag var tvungen att lite akut ta ledigt några timmar från jobbet för att möta upp transporten för att släppa in honom på området. Jag och Maria stod och huttrade lite i snålblåsten och duggregnet och såg på hur båten lastades och till slut gled ut genom grinden och bort längs vägen.

Hur det känns? Just det här känns bra. En börda halyfts och jag slipper en ganska stor press i mitt liv. Jag strävar efter att ha mindre sådana måsten och jobbiga saker omkring mig och detta har de senaste åren blivit en sådan börda som inte har varit förenat med någon glädje utan bara besvär.

Som affär betraktat var det uselt för mig men en annan ägare fick mycket båt för pengarna även om det är en del jobb med den. Helst skulle jag nu vilja dra en trisslott för att slippa fortsätta betala på något som inte längre är mitt, men det är nog ingen idé att utmana turen något mer på ett tag :)

Nu ska jag ägna mig åt sådant som är roligare och bra för mig :)

Andra bloggar om: , ,

Sista besöket vid båten

Idag skjutsade MP ut mig till båten för sista gången, eller för näst sista om man ska vara helt korrekt. Sista besöket blir när jag släpper in kranbilen som ska hämta båten till sin nye ägare, vilket borde ske inom kort.

Idag körde vi ut lite prylar som fanns hemma, några fendrar, en däckställning och liknande småplock. En verktygslåda var allt som fick följa med hem.

Det kändes inte så vemodigt om jag ska vara helt uppriktig. Det var länge sedan nu som mitt båtintresse skänkte mig ro i själen och gav någon glädje. Tyvärr kommer förlusten rent ekonomiskt följa mig ett tag. Men det uppstår åtminstone inga nya kostnader.

Nu hoppas jag transporten sker snarast.

Andra bloggar om: , ,

Posted from Sorunda, Stockholm, 14871, SE.

Båten såld

Äntligen är nu vår senaste, kanske sista båt Ferrina 31 såld och hon flyttar under sidan Gamla båtar.

Som affär betraktat var det mitt livs näst sämsta affär, bara försäljningen av vårt hus var sämre och den förlusten betalar vi fortfarande på. Utan att gå in på detaljer om vår ekonomi, så har vi nu fått ett misslyckande till att betala på ett tag framöver och det känns inte så roligt.

Jag som är svag för återblickar och centimentala minnen, kommer fördjupa mig lite i det när jag, antagligen skriver sista bladet i Loggboken. Det finns en hel del sorgekänslor i samband med detta, men just nu känns det mest skönt. Skönast kommer det känas när båten är lastad och på väg söderut genom landet.

Lycka till på nya vatten båten!

Andra bloggar om: , ,

Båten ute till försäljning del III

Nu är båtens pris sänkt för tredje eller fjärde gången och nu dumpad till ett sådant pris att det närmar sig skrotvärde. Bra för en eventuell köpare, mindre bra för mig. Men prio 1 nu är att bli av med den. Det har också ringts och mailats en del så nu har intresset vaknat.

Idag ska två killar åka ut och titta på båten och jag var tvungen att låta dem åka dit utan mig. Det var OK för båda men egentligen mindre OK för mig. Mitt alternativ vore att ta färdtjänst dit ut och det är ganska långt ut i obygden och tar minst en timme att få ny färdtjänst hem. Skulle besöket bli kort skulle jag bli stående i skogen i väntan på en färdtjänst som eventuellt skulle komma.

Så jag var tvungen att låta dem titta på egen hand. Egentligen känns det skit samma om jag är där eller inte. Om det är någon dålig människa finns alltid risken att de har sönder saker, men så värst mycket att stjäla finns inte.

Trots priset skäms jag för att båten är i det skick den är och att den är orustad och vansinnigt ostädad. Men det ger en viss tydlighet åt begreppet ”befintligt skick” och jag lurar åtminstone ingen genom att piffa med gardiner, dynor och kuddar för att det ska se fint ut på ytan.

Vi får se hur det går helt enkelt.

Andra bloggar om: , , , ,

Båten ute till försäljning del II

Nu gör jag ett sista försök att sälja båten för hösten. Jag började i mitten av augusti med ett pris som jag nog anade var lite i överkant, men förstod efter att ha sonderat marknaden lite, att det var nog ganska mycket för högt. Det tycks inte vara säljarens marknad nu helt klart.

Sedan dess har jag sänkt priset ganska ordentligt i omgångar, allt mer desperat att bli av med den före vintern. Ändå har jag bara fått två svar på annonsen där intresset kändes ganska vagt. I övrigt har det varit helt dött, inte ens något vansinnigt skambud som alltid brukar komma.

Idag förnyade vi annonsen och nu är priset halverat. Får vi den såld nu blir det till ordentlig förlust och med tanke på vad det ändå är för objekt, borde priset nu vara attraktivt. Blir det inga reaktioner nu så går det nog inte att sälja den i år.

Andra bloggar om: , , , ,

Slut på båtlivet del III

Nu har båten legat ute ett bra tag och resultatet har bara varit 2 svar :( Jag visste att båten lades ut till lite för högt pris med tanke på att det ändå är lite jobb att utföra och förutom en del enklare snickerier invändigt, byte av några rutor och annat smått, så är det ett läckande roder som måste packas om vilket kräver lite mer och kostar lite mer om man inte kan fixa det själv.

Sedan har vi tittat på båtar till salu för att våra vänner vill köpa båt och priserna är inte kul nu, för säljaren vill säga. Man får mycket båt för nästan inga pengar alls och jag insåg rätt snart att jag måste sänka priset ganska mycket för att ha en chans. Tiden för mina lysande båtaffärer är helt klart förbi.

Sedan dess har jag dumpat priset 2 gånger, totalt med 45000kr men fortfarande är det dött som i graven. Att jag kommer sälja med förlust har jag redan förlikat mig med, men att tänka sig halvera priset för en ändå rätt stor båt känns helt galet.

Det värsta och mest oroande är nog att jag inte ens fått ett skambud. Sådana brukar man ju få, men inte ens det. Det tyder minst sagt på dåliga tider. Tyvärr är jag ganska tvungen att sälja den här hösten eftersom jag lyckats göra mig osams med ännu en representant ur det traditionella gardet och jag kanske är dum och inte förstår saker, men jag förstår inte vad jag gjort.

Eländet började i våras när vintersäsong gick över i vårsäsong. Jag betalade min sommarplats punktligt men båten blev kvar på land eftersom jag ville försöka laga rodret. Även om det bara strilar in när man kör och inte mer än att pumpen tar hand om det med jämna mellanrum, så vill man inte köra medvetet med ett läckande roder.

Jag och kompisen Frans försökte titta på det, öppna och se hur man kunde täta om roderhylsan men insåg att det var bortom vår kompetens. Straxt före midsommar, någon månad efter somarsäsongens infallande, meddelar jag båtplatsägaren att jag tyvärr blir kvar på land i år på grund av min roderskada. Jag meddelar också att jag inte gör några anspråk på att få tillbaka pengar för min sommarplats, tvärt om kan jag tänka mig att betala även för platsen på land som jag ju ändå nyttjar.

Svaret gjorde mig trött, ledsen och förbannad. Jag fick svaret att eftersom jag brutit ett avtal, att sommarplatsen inte gick att hyra ut till någon annan så här sent på säsongen, så ombads jag försvinna från området innan 1:a november. Visst, jag hade kunnat inse och meddela tidigare att jag inte skulle klara det, men vi hade dessutom en ganska lång och kall vinter det här året. Jag kan knappast ha varit den enda som hindrats vid vårrustningen.

Jag försökte få ett nytt avtal för sommaren och kommande vinter men beskedet stod fast till en början. Sedan mot slutet av sommaren kom ett brev där jag fortfarande ombads försvinna från området, men i händelse av att jag blev kvar skulle jag debiteras enligt taxa för avtalslösa kunder. Det skulle för mig innebära ca 1200kr per månad istället för ca 2500kr för en hel säsong.

Att bara ta en trasig båt och försvinna skulle vara svårt för vem som helst, men annat för mig som inte ser. Så det var åtminstone bra att jag kan ligga kvar även om jag straffas med priset istället. Jag har svårt att se vad det skulle skada att förlänga avtalet. Båten ska fortfarande säljas men det hade varit bra om det inte varit under press. Chansen att jag ändå skulle vilja ligga kvar där längre än nödvändigt måste anses som rätt liten…

Men eftersom jag under åren har gjort mig osams med tre båtplatsägare av den här kalibern, måste det nog ändå vara fel på mig. För många år sedan hade jag en båt placerad och där kunde man inte ge ett bestämt pris för båtplatsen. Det var väl under ganska oordnade former så det var någon sorts princip jag borde känt till. När båten som var ett gammalt vrak skulle sågas sönder och eldas och jag ville ha ett pris på det fick jag inte heller då någon exakt summa. Däremot ringde man till mina föräldrar och klagade över att jag inte betalade. Helt ovetande om priset, åkte jag dit med 1500kr och allt var frid och fröjd plötsligt.

Historien med den senare färskare händelsen finns här i bloggen under kategorin Loggboken och är för långrandig för att dra här. Man får bläddra lite så finns mer att läsa än man orkar.

Och så nu detta… I morse hörde jag Gert Fylking på Radio1 nämna den gamla sanningen, att de 2 bästa dagarna i en båtägares liv är den dag han köper och den dag han säljer båten. Stämmer perfekt nu och jag hoppas få uppleva dag 2 snart.

Nu ska jag göra ett försök till innan klockan slår 1/11 och den nya taxan börjar ticka. Jag sänker priset igen om någon vecka och finns inget intresse då så går båten inte att sälja. Tyvärr är det säkert olagligt att köra ut den på Mysingen och sänka skiten även om jag inte gör några anspråk på försäkringspengar… Jag bara hatar att känna mig dålig och tycks göra fel stup i ett och ge mig in på saker jag uppenbarligen inte klarar. Det ska bli väldigt skönt när det här är över…

Andra bloggar om: , , , ,

Båten ute till försäljning

Idag har vi lagt ut annonsen för vår Ferrina 31. Det enda som känns jobbigt i det här är att det skulle vara svårt att sälja den. Det kostar pengar att sälja med förlust, men det är också en kostnad att ha den kvar.

Jag definierar båten som ”enklare renoveringsobjekt” i annonsen. Det som är viktigast att åtgärda är den läckande roderhylsan. Resten är invändigt snickeriarbete. I övrigt är det en båt med stor potential.

Vi får se hur försäljningen går. Vill man läsa lite historik kring båten finns det här

Annonsen hittar man här

Andra bloggar om: , , , ,

Slut på båtlivet del II

Nu är jag och kompisen Frans nere vid båten för att se om vi med våra gemensamma krafter kan göra något åt den otäta roderhylsan.

Senast vi var här lossade vi på styrningen för att komma åt själva ”locket” till roderhylsan, men vi gick bet på grund av för lite verktyg.

Idag fick vi bort styrningen utan problem och lossade bultarna till locket, men sedan blev det stopp igen. Vi lyckades inte rubba det med de verktyg vi hade och det satt som berg eftersom det antagligen inte varit öppnat på ett bra tag.

Tanken var att komma åt roderhylsan för att se hur man tätat tidigare. Eftersom det inte finns någon utvändig fettnippel så måste det varit gjort på något annat vis. Förre ägaren sade något om att själva roderstången kunde vara lindad med någon sorts nåtning vilket inte låter orimligt.

Men jag fortsätter inte längre. Det här övergår min kompetens och förmåga. Antingen behöver jag skaffa hjälp av någon kunnig, lämna in båten på varv eller sälja båten i befintligt skick som lättare renoveringsobjekt. Jag tror nog att om man själv har kunskapen eller får den till ett varv är jobbet snart gjort.

Vi skruvade ihop allt igen utan missöden och dricker nu medhavt kaffe. Det känns så jädrans komplicerat i hela kroppen och jag vill helst bara bli av med problemet. Jag känner mig ganska sämst för att det trots allt saker jag inte klarar själv och inte är tillräckligt rik för att låta andra lösa det. Då skulle jag ändå inte köpt en begagnad båt :)

Ändå sitter jag här med nedvevat bilfönster och känner lukten av havet. Jag vet hur det känns att sitta på taket och dingla med benen eller på akterdäck och känna doften av diesel och tång.

Men nu ska båten säljas före vintern. Jag blir då bortkörd även från det här stället på grund av att jag misslyckades med att få båten i sjön i tid. Sådant måste ju även ha hänt andra? Men trots att jag betalat sommarplatsen i tid och har ett läckande roder som förklaring, hjälps det inte. Någonstans måste det trots allt vara mig det är fel på fast jag inte förstår det.

Nu bär det hemåt för att börja plocka fram bilder för annonsen så får vi se hur det går.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Sorunda, Stockholm, 14871, SE.

Lite för snabb att städa ibland

Jag stör mig lite på den sidan av mig som vill spara på allt och jag har försökt att bättra mig. Långt in på 2000-talet hade jag kartongvis med gamla instickskort, bandstationer och annat skräp till datorer liggande. Sådant som per definition fungerade men knappast skulle gått att använda. Sådant har jag förmått mig slänga lite i taget vid varje flytt. På samma sätt har jag försökt städa arkiven med gamla program, manualer och annat jag samlat på mig.

När jag satt ute på klipporna på Rånö och kände mig eländig över att jag nu tvingas avveckla mitt båtintresse, satt vi och lekte med navigationsprogrammet Seapilot för iPad och iPhone. Jag satt och tänkte på hur det började en gång i världen när jag hade min första båt. Då använde jag programmet Seaclear i min bärbara PC med en separat GPS-mottagare kopplad. Lite senare ersattes bärbara datorn som var lite besvärlig att ha med ombord med plotters istället som var mer vädertåliga bland annat.

Som någon sorts terapi bestämde jag mig där på klipporna, för att leta rätt på mitt gamla SeaClear-arkiv, ta vara på alla gamla resor vi gjort och konvertera dem till ett nyare format och importera dem i Seapilot i vår iPad. Det kunde kanske vara lite kul att ha. Sommaren 2003 var en enormt flitig båtsommar då vi körde över 700 sjömil och det var den sommaren som var så otroligt varm och temperaturen i vattnet var galet underbar.

Idag kom äntligen regnet till stan som naturen så väl behöver och då tyckte jag det var lämpligt att ta tag i mitt projekt. Jag startade upp hårddisken där jag visste att jag förvarat allt gammalt, där ibland programmet Seaclear. När jag öppnade programmappen kom en krypande iskall känsla över mig om att jag nog gjort något dumt för en tid sedan. Och när jag bläddrade bland de sparade programmen som verkligen inte var många, blev det allt för tydligt.

I övertygelsen om att jag aldrig mer skulle nyttja Seaclear, till förmån för de mycket modernare lösningarna, har jag städat bort allt. De sjökort jag en gång för många år sedan piratkopierade fanns en tanke med att radera. Men alla gamla sparade spår, alla rutter vi planerade och genomförde och alla sparade platser som vi själva besökt genom åren och platser man tänkt besöka. Listor med gamla vrak som jag samlat information om på nätet och sedan sparat som punkter i sjökortet med all tillgänglig information — allt borta!

Det är väl ingen enorm katastrof egentligen. Under åren jag använde Seaclear på sjön var det lätt att spara alla turer vi gjorde. När det sedan blev modernare GPS-plotters från Garmin blev det bökigare att ta vara på spåren så det finns ändå luckor. Nu finns ingenting kvar förutom några enstaka turer vi gjort i modern tid från 2009 och framåt då det varit lätt att logga med mobiltelefoner, men det rör sig om ett fåtal, mindre än 10 stycken.

Mitt problem blir nu att glömma mitt projekt, sluta tänka på det och lägga om rodret. Det är ungefär som när man börjar leta efter något som försvunnit, det går liksom inte att sluta och man får liksom inte ro i själen förrän man hittat föremålet. Här finns dock inget hopp om att hitta det som försvunnit.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Slut på båtlivet

Jag vet att jag har skrivit det flera gånger förr, att jag haft allvarliga funderingar på att lägga ner mitt båtintresse, men nu blir det spiken i kistan, sista versen… Nu vet jag vad jag ska göra stora delar av semestern, göra båten i ordning och lägga ut den för försäljning.

Jag har varit ganska envis med mina båtar. Trots att jag behövt mycket hjälp både från familj och vänner, inte minst för att köra båtarna, så har jag fortsatt och stretat på. Uppvuxen nära havet som jag är, så har båtar varit ett beroende och det finns fortfarande inget som gör mig så lycklig, eller lätt i själen som havet.

Det gick ändå väldigt bra när jag 2003 äntligen fick köpa en kompis båt, Galadriel som var en stålbåt på dryga 10 meter. Den kunde ligga i året runt och passade mina syften perfekt. Den behövde bara tas upp vart 5:e år för att målas och underhållas. När jag i min iver efter nya båtar, sålde och bytte till en Bonum 25 för att jag tyckte plötsligt Galadriel var för stor och hittade något i mitt tycke bättre. Där någonstans började det gå fel i mina båtaffärer. Jag blev mer och mer beroende av hjälp från andra. Båtar som skulle tas upp, vintertäckas, vårrustas och sjösättas varje år krävde större insats av andra än min stålbåt som kunde ligga där den låg, sommar som vinter.

Sedan bytte jag till sportbåt, en Windy 22DC för att jag ville att det skulle gå fort och låta V8. När jag insåg att det var ett ännu sämre val för mig, försökte jag i somras rätta till det och skaffa en stor stålbåt igen, en Ferrina 31 i min strävan att hitta en båt som var lika bra som Galadriel för mig. Men det blev läckande roder på hemvägen, upptagning och ett roder som måste packas om och jag kan inte ens ta mig till och från båten på ett bra sätt längre.

Mina båtäventyr fram och tillbaka skulle bara de kunna bli en bok och när jag försöker se på mig själv så känner jag mig bara fånig och skäms. Jag som hatar att vara beroende av andra låter båten mer eller mindre ligga för att jag skäms över att be vänner om hjälp att fixa. Där någonstans börjar det bli läge att tänka om och inse att man inte klarar allt…

Det är dessutom en ganska dyr hobby även för de som kan utnyttja den fullt ut. För mig är det mycket pengar för extremt liten utdelning. Och eftersom båten inte kom i sjön i år, på grund av roderskada och all cykelträning under våren, så blev båtplatsägaren irriterad vilket medförde att jag inte har någon båtplats efter 1:a november. Det är andra gången jag får problem med ett varv och det verkar ju hänga ihop med min bristande förmåga att klara allt själv.

Så det är inte roligt längre. Att åka ner med en kaffetermos eller en grill till båten slutade vara riktigt roligt och ens möjligt när jag bytte till sportbåt 2009. Sedan dess har båten bara givit mig dåligt samvete och jag har bokstavligen kastat pengarna i sjön de senaste åren.

Och än är inte paniken och ångesten över. Nu ska båten rustas och säljas och det dessutom med tidspress. För det måste jag be mina vänner om hjälp, förhoppningsvis en sista gång. Misslyckas jag före sommarens slut måste jag hitta ny båtplats över vintern. Åter igen, pengar och vänner.

Allt det här ger mig ont i magen och en klump i halsen av stressen. Men sätter jag inte igång nu tar det ju aldrig slut. Känslan av att ständigt göra folk irriterade och ständigt tigga om hjälp av folk som har fullt upp med egna liv, arbeten och familjer, är inte hälsosamt för självkänslan.

Så på fredag när semesterklockan slår vet jag vad jag har att göra… Jag önskar bara jag kunde mobilisera samma energi som jag hade under min månad i Nicaragua eller mina två varv runt Vättern i år. Skillnaden är bara att det var roligt medan detta enbart suger riktigt ordentligt!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Årets premiär vid båten

Idag var det dags för årets första besök ute vid båten. Det har varit en så förbaskat lång vinter och det känns stressigt och konstigt nu när halva april har gått och det först är nu man kan börja.

Den här båten köpte jag förra sommaren och under hemfärden började det droppa från rodret så detta är det första jag måste ta tag i vilket inte känns sådär väldigt roligt måste jag erkänna. Men vännen Frans följde med för att hjälpa mig att kolla på hur man skulle kunna lösa det. Det som behöver göras är att öppna upp och täta om röret som roderstången kommer upp igenom samt täta om locket ovanpå.

Vi började plocka bort styrningen men fastnade ganska snart. En av två bultar lossnade lätt och snällt men den andra satt givetvis som berg och vi hade inte rätt verktyg med oss ut.

När styrningen väl är bortmonterad ska själva locket bort och dessa bultar ser betydligt mer åtgångna av rost och tiden. Får vi upp dem i ett stycke så är det bra. Sedan får man se hur det ser ut.

Men vi får återkomma nästa helg bättre rustade och då är vi snart inne i maj. Helgen om två veckor ska jag på ledarhundskurs ute på Almåsa och min plan att ta med båten dit som förra året att övernatta i kan jag stryka. Båten kommer inte vara i sjön tills dess.

Nu när jag åker härifrån känns det sådär tungt och tråkigt igen. Förra året tvingades jag byta båtvarv och på min nya båtplats finns ingenting annat än just platser på land och i sjön. Ingel el, inget färskvatten, kranbil för sjösättning måste man ringa efter. Utan färskvatten blev det svårt att konservera motorn ordentligt i höstas och vi får väl se om jag lyckades när det är dags att starta upp eller om något frusit sönder. När båten står på land kan jag inte åka hit med ledarhunden. Då får hon ligga på marken nedanför båten i vätan och kylan.

Med tanke på hur mycket jag får ut av detta börjar det kännas dyrt. Känslan av att det kräver mycket hjälp av andra har inte minskat med nya båtplatsen. Jag har sagt det förr, men det börjar faktiskt bli läge att lägga ner den här hobbyn och lägga pengarna på annat.

Men först ska hon lagas, målas och i sjön, sen får vi se…

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Posted from .