Etikett: Träning

Dags för cykelservice

Idag har jag varit och lämnat in cykeln på service hos Sportson här i Haninge, en klar favoritbutik med kompetent och trevlig personal. Cykeln ska gås igenom rent allmänt med bromsar och växlar, smörjning etc. Under Vätternrundan gick den bakre växelvajern av och eftersom det är en extra lång sådan på tandemcyklar, lagades den ytterst provisoriskt med två skarvade vajrar. Inte så snyggt men funktionellt. Men nu är det dags att byta till en hel.

Det blir också en del andra små förändringar inför höstens cykling. Dels ska jag prova byta till tunnare, släta racerdäck. Nu sitter det lite bredare 32mm-däck på som dessutom är ganska grovmönstrade.De ska bytas mot 25mm släta däck och se om det håller för vikten och dessutom rullar bättre.

Roligast av allt är att det blir en ny kassett till bakväxeln. Utväxlingen har hittills varit 53:12 och nu blir det 53:11 vilket betyder att minsta drevet bak blir ännu mindre. Eventuellt ska jag senare även komplettera med en större klinga i vevpartiet för att få ytterligare utväxling, men jag ska prova såhär först.

Det har känts när vi ligger på raksträckor och utför att när vi passerar 50km/h och benen går för fort, att man gärna vill ha en växel till minst. Vi får se vad det ger för effekt.

Andra bloggar om: , , , ,

SCF anordnar prova-på tandemcykling

Ikväll är jag och min ena pilot, Daniel Sjöberg på Ekerö i norra Stockholm för att delta i en aktivitet där synskadade får prova på tandemcykling. Jag är här med egen pilot och egen cykel och behöver knappast prova på, men när jag fick inbjudan tänkte jag bidra med inspiration och några mils trevlig cykling. Att knyta kontakter med arrangörerna för aktiviteten är inte heller oviktigt.

Det är Svenska Cykelförbundet, SMACK och Rehab Station Stockholm som bjuder in till detta. Svenska Cykelförbundet har fått pengar för att köpa in ett antal cyklar för att få sporten att växa. Hittills har det verkat som om vi bara varit några få som cyklat tandemcykel.

Under början av 90-talet fanns drivkrafter som försökte hålla sporten vid liv. Dåvarande Tomtebodaskolans idrottsförening köpte in några racercyklar som med åren tyvärr blev stående och dammade igen i något förråd. Så det är riktigt roligt att SCF tar tag i detta igen och jag vill sannerligen vara med och bidra så gott jag kan.

Jag har aldrig tänkt mig någon framtid som tävlingscyklist direkt. De lopp jag hittills deltagit i har varit motionsloppen Roslagshösten, Roslagsvåren och så klart, nytt för i år och två gånger dessutom, Vätternrundan.

Men idag väcktes den halvslumrande tävlingsinstinkten. Det är inte det att jag inte velat, men jag som de flesta andra tandemcyklister har väldigt svårt att hitta piloter att träna med regelbundet. Man måste ofta ha flera att cykla med för att det ska passa ihop med arbete och familjeliv och helst ska man bo inom rimliga avstånd så att det går att träna på kvällar och helger. Jag har själv provat att annonsera i diverse cykelforum utan någon större framgång. Mina två nuvarande piloter ställer upp så ofta de kan och hinner.

Ikväll hade vi tillgång till min och en annan rutinerad cyklists cyklar, samt tre inlånade i väntan på Cykelförbundets egna. Vi samlades på Ekerö i Stockholm och cyklade en runda på ca 3,5 mil. Jag fick även möjlighet att prova de andra cyklarna, både en tempocykel och en cykel med elektriskt växelsystem som var väldigt trivsamt.

När kvällen var slut kändes alla väldigt glada och nöjda och flera ville cykla mera. Det är ytterligare 2 tillfällen inbokade i september då jag och någon av mina piloter såklart närvarar.

Nu finns också möjligheten att vi kanske deltar i någon träningstävling för att testa vår nivå lite på kul. Men först måste jag hem och hotta upp cykeln lite — känner jag ;) Att prylsuget efter elektriskt växelsystem och kraftmätare ökat gör inte saken bättre :)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from .

Garmin Swim

Jag har sagt det förut och det tål att sägas igen, tekniken är viktig för min träning, för att inte säga helt avgörande :) Och man kan ju tycka vad man vill om det förstås. En löp-, cykeltur eller simpass borde inte kännas meningslöst om det inte går att logga :)

Det är inte bara det där med prylar, utan mest ett behov av att logga, mäta och jämföra framsteg och tillbakagång. För mig har tekniken också varit ett lyft för att kunna klara mer själv. Inte allt, men det viktigaste.

Efter att jag hittat en bra lösning för min löpbandsträning och cykling, återstod egentligen bara simningen. I dagsläget finns ingen talande tidtagarklocka som är vattentät så jag har hittills använt ett vanligt digitalur som jag med hjälp av pipsignaler kunnat starta, pausa och stoppa själv. Men sedan har jag behövt hjälp med att läsa av tiden, själv hålla koll på distansen och sedan mata in det i RunKeeper som jag valt som min huvudsakliga träningslogg.

Enda sedan jag köpte min cykeldator Garmin Edge 500 som jag till slut efter lite krångel blev enormt nöjd med, har jag letat lämplig motsvarighet för simning. Garmin har en hel del klockor för triathlon, men alla har varit för utomhusbruk och jag simmar enbart i simhall. Garmin Forerunner 910XT lockade mig ganska länge för att den var avsedd både för cykling, simning och löpning och när det gäller simning har den funktioner både för simning utomhus och i inomhusbassäng. Jag kunde tänka mig att ersätta min trotjänare Edge 500 mot denna för att få allt i ett.

Men efter läsning av diverse recentioner och handboken kom jag fram till att jag nog skulle få mycket svårt att sköta ens huvudfunktionerna själv. I instruktionsboken såg det ut som väldigt mycket trycka för att växla mellan de olika sporterna och ytterligare tryckningar för att växla mellan pool och utomhussimning. Att gå till en butik och rent fysiskt prova gränssnittet är inte så lätt i dagsläget.

Min kompis Egge som är inne på samma spår tipsade mig om Garmin Swim, en produkt jag sett och hade på min lista för att kolla upp. Men av någon anledning hade jag inte tänkt mig den som en ren inomhusklocka med det namnet. Men efter att ha läst instruktionsboken och en väldigt bra recention av klockan som gav en väldigt bra uppfattning om vilka funktioner som finns och hur de hanteras. Efter det bestämde jag mig, Garmin Swim skulle bli mitt träningshjälpmedel tills vidare.

Det som avgjorde för mig var antalet knappar. Med så många som 6 knappar får varje knapp sin funktion i mycket större utsträckning istället för många menyer att bläddra i. Detta är givetvis tacksamt för simmare som inte gärna vill ligga i vattnet och bläddra fram funktionerna man behöver. Den ger också ifrån sig olika pipsignaler så att gränssnittet visade sig mer lättorienterat än vad jag förväntade mig.

Tre knappar på vänster sida för klocka, simning och meny.När man tryckt på simning finns start/stopp och paus på höger sida som ger ifrån sig långa pip så att man vet att man är på rätt väg. När man avslutar sin träning dyker en meny upp på tre alternativ där spara är det mittersta. Men eftersom man kan höra på pipljuden när man är längst ner eller högst upp i menyn, är det lätt att hitta till ”spara”.

Sedan är ju problemet som alltid, att jag själv inte kan läsa av det som står på displayen. I vanliga fall hade jag behövt hjälp att läsa av och mata in det i min app i telefonen. Men så fort Garmin Swim kommer inom några meters räckvidd från min dator hemma, överförs automatiskt alla nya aktiviteter till Garmin Connect som är deras träningscenter. När aktiviteterna väl är där, överförs de automatiskt till mitt RunKeeper-konto (tack igen Egge) och jag kan se all information om dem.

Nu är det inte längre frågan om enbart tid, distans och kaloriförbränning. Nu mäts längder, simtag per längd och en massa annan data.

Som det verkar nu finns bara ett litet problem för att detta skulle ha varit optimalt. Klockan ger ifrån sig samma ljud oavsett om man trycker på paus eller för att starta tiden igen. Det hade varit perfekt om den kunnat ge olika pip för paus och start. Men jag tror nog jag ska kunna hålla reda på i vilket läge den befinner sig när jag stannar för att vila.

Nu har jag köpt klockan, lagt in senaste mjukvara i datorn och klockan och fått hjälp här hemma med att utföra alla inställnningar, så nu är det bara en simhall som behövs för att testa i praktiken och dit ska jag nästa vecka. Då blir det upp till bevis om ännu en teknisk pryl underlättar mitt liv :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Pulsstyrd träning på löpband

När jag skaffade löpband i mars 2010 hade jag inte så många krav. Det skulle vara ett bra band som hade snabbvalsknappar för fart och lutning så att jag kunde sköta det själv. Det här löpbandet har varit perfekt sedan dess.

Att det hade en rad andra funktioner var ju självklart men jag har aldrig utnyttjat några av dem. Att mitt pulsband är kompatibelt både med min iPod Nano och löpbandet är ju en bonus. Men de 9 färdiga programmen och 5 program man själv kan definiera har jag aldrig brytt mig om. Det är program för intervallträning både med hastighet och lutning men jag har funnit det enklast att sköta det själv.

Och visst visste jag att programmen för pulsstyrd träning fanns också. Där har jag känt en liten önskan att sätta mig in i vad som skulle gå att göra men inte tagit mig för förrän nu.

Det jag egentligen velat ha har varit möjligheten att få akustiska och röstbaserade varningar när pulsen överskrider vissa värden. Men jag har kunnat kontrollera pulsen manuellt så det har inte varit något stort problem. Men de senaste dagarna efter att jag inlett mitt träningsprogram för hösten, har jag läst på lite om pulsträning och pulszoner för att få ut maximalt av min träning. Jag känner min kropp ganska väl vid det här laget och kan nästan säga vilken puls jag har vid olika tidpunkter under löpningen. Men jag skulle vilja att det fungerade mer automatiskt så jag öppnade slutligen manualen till löpbandet. Det visade sig egentligen vara så enkelt att det inte behövts någon manual :)

I löpbandet finns 3 pulsstyrda träningar. Ett baserat på hastighet, ett på lutning och ett på både hastighet och lutning. Före varje löppass måste man mata in värden i programmet och det behöver jag hjälp med från någon familjemedlem men det är sällan något problem. Min fru har läst många manualer högt och tryckt på många apparater genom åren så att hon nu är nästan lika hitech som jag :)

Processen börjar med att mata in sin vikt för kaloriberäkning. Givetvis vore det fint med ett löpband kopplat till internet och alla fitnesstjänster som finns så skulle vikt och annat kunna uppdatera sig själv från min internetanslutna personvåg och löppass synkroniseras till lämplig tjänst, i mitt fall RunKeeper :)

När man valt vikt och något av de tre pulsstyrda programmen, i mitt fall det med hastighet, matar man först in sin ålder. I manualen fanns väldigt lite detaljer om dessa värden men antagligen beräknas pulszoner baserat på ålder. Dock finns ingen möjlighet att mata in vilopuls och maxpuls varför det känns lite onödigt att behöva ange ålder.

Sedan finns en rad värden att mata in. Självklart ”target heartrate” som är den önskade pulsen man vill ligga på under träning. Första gången jag provade, matade jag in 165 slag per minut men då måste vi gjort något fel så det fungerade inte. Den här gången matade jag in 160 slag per minut vilket är aningen för lågt för mig visade det sig.

Därefter kan man mata in önskat distansmål, tidsmål och kalorimål. Riktigt vad som händer om man anger alla dessa parametrar vet jag inte, men förmodligen ska något av dem uppnås för att löpträningen ska sluta. Men vilket av dem som är bestämmande vet jag inte. Jag har nöjt mig med distans. Dessutom matar man in önskad maxhastighet i kilometer per timme och sedan kan man starta träningen.

Det börjar med en 2 minuters successiv ökning av hastigheten till det maxvärde man angivit. Sedan går bandet i den farten hela tiden tills pulsen når det värde man angivit som ”target heartrate”. Jag angav som sagt 160 i mitt första lyckade test och det var lite för lågt. 160 slag per minut är precis i någon gränszon för mig där jag inte kan springa bekvämt. Någon sorts blandning mellan löpning och jogging där jag kände att jag ständigt ville öka farten vilket inte var möjligt.

När pulsen stiger 3–5 slag över angivet värde sjunker hastigheten på löpbandet automatiskt och när pulsen sjunker motsvarande värde under det angivna, ökar hastigheten igen.

När jag avslutat min 6,5km långa löpning kändes inte ansträngningen av i kroppen alls på grund av den allt för låga pulsen. Men det var avsett som ett test och kanske lite bra för min lätta träningsvärk i benen :)

Jag har också provat det program som är pulsstyrt och kombinerar lutning och hastighet men där blev jag lite besviken. Bandet ökade lutningen till maximal vilket är väldigt brant. Men i det läget stannade bandet och ingen orkar springa 10km i brant uppför. Där hade jag önskat någon intervallvariant som finns i de övriga programmen för lutning, men inte det som styrs av pulsen verkar det som.

Så nu känner jag mig lite glad när jag börjat upptäcka den här finnessen. Eftersom jag inte själv ser pulsen i displayen kan istället löpbandet hålla koll på det. Nu ska jag köra det här programmet ett tag och se hur det fungerar.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Borderbikers

Bild: Joakim Nömell & Thomas Egrelius vid tandemcykel

Min pilot Egge och jag har lite drömmar, eller ska vi kalla det för planer på att utföra en långdistanscykling. Nu har vi ju cyklat Vätternrundan och visst kan man göra det igen, men nu är man ju tydligen sådan som ständigt vill höja ribban :)

Jag vet inte varifrån Egge fick sin idé att cykla från Riksgränsen, eller Treriksröset som det från början var tal om och hela vägen ner till Ystad, men det lät som en kul grej. Planen är att försöka genomföra något sådant år 2015 även om jag försöker göra det till en utmaning för 2014. Mest för att jag avskyr att vänta och 2 år är ganska lång tid och problemen med att genomföra det år 2014 är de samma som 2015 känns det som :) Det handlar om en resa på runt 4 veckor då man ska vara borta från familj och barn samt förbruka hela sin semester på just detta. Men jag har inte givit upp mina övertalningsförsök ännu :)

Så hittade Egge bloggen Borderbikers för några dagar sedan. Två killar som gör just detta. De startade från Riksgränsen för ca 8 dagar sedan och cyklar nu söderut och lär i skrivandets stund ha nåt Vemdalen. Riktigt vad deras mål är framgår inte ännu faktiskt.

Att följa deras resa genom landet precis så som vi tänkt oss är grymt inspirerande och gör suget ännu större och år 2015 känns grymt långt borta. Så därför skriver jag 2014 Egge, 2014! I så fall är det snart dags att börja planera och jaga sponsorer. Det absolut finaste vore ju att slippa ta semester som ju påverkar familjen ganska negativt, men det är nog för mycket att hoppas på.

Så kika gärna in på Borderbikers och följ Anders & Lasses resa genom landet och se vart den slutar :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Träning med CK Falken del V

Ikväll var det dags för ett nytt träningspass med CK Falken och det blev det första träningspasset efter Vätternrundan för en dryg vecka sedan. Midsommar och en del okynnesäta har dessutom passerat så det kändes ganska tungt ikväll. Eller rättare sagt, det kändes helt OK i kroppen men pulsmätaren visade en puls som steg väldigt fort vid ansträngning och pulsmätaren larmade redan i de första backarna. Så helt perfekt var det väl inte. Min puls brukar studsa lite den första timmen men ordna upp sig sedan, men så blev det inte ikväll.

Rundan vi körde var på 6,5 mil från Handen till Nynäshamn och tillbaka längs den gamla Nynäsvägen som är väldigt fin att köra och inte speciellt mycket trafik. Vi var ett tiotal cyklister idag och den genomsnittliga farten landade på 31,9km/h vilket väl inte är så illa i och för sig.

Idag cyklade jag äntligen i klubbens färger vilket kändes väldigt skönt att inte vara den enda med andra kläder :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vätternrundan 2013

Så var det då dags för det andra varvet runt Vättern för i år. För två veckor sedan hade jag möjlighet att cykla funktionärsvättern som är till för de som ska arbeta under den vanliga Vätternrundan. För mig blev det ett ganska maxat träningspass med ytterligare 300km i benen och en rejäl upplevelse :)

Enda sedan tidigt i höstas då vi anmälde oss har det planerats och väntats på den här helgen och dagen och i torsdags kväll åkte två i vårt team runt med en skåpbil och plockade upp cyklar och igår fredag samlades vi för gemensam avfärd halv nio på morgonen.

Det fanns mycket tankar och funderingar kring hur dagen skulle läggas upp på bästa sätt med uthämtning av nummerlappar, matintag och vila. När vi kom till vårt boende, ett radhus några kilometer från stadskärnan bjöds vi på fika av familjen som hyrde ut sitt hus åt oss. Vi blev mycket väl omhändertagna.

När vi installerat oss tog vi en promenad ner till Motala och hämtade ut våra nummerlappar. Det var självklart ett stort ögonblick :) Sedan var vi några som kompletterade med det sista. Själv köpte jag en ramväska för telefonen och en ny vattenflaska eftersom jag glömt den lilla detaljen hemma :) Dessutom åt vi en alldeles för liten portion mat innan vi i lite olika grupper rörde oss hemåt. Några skulle förbi en cykelaffär och justera växlar etc.

Väl hemma i radhuset igen la vi oss för att försöka vila. Jag lyckades få en kort powernap men det var ingen idé att försöka sova mer. Vid 22-tiden var det en som lagade mat, pasta och köttfärs som vi gladeligen slevade i oss.

En i vårt gäng skulle starta kl00:36 och vi andra 01:52. Så när förste man drog till start började vi andra pyssla med kläder och cyklar, inte så lite ivriga att komma iväg. Vädret såg lovande ut men det skulle blåsa en del i byarna så jag funderade lite på min klädsel. Men det slutade med linne, cykeltröja och vindväst, arm- och benvärmare. Regnjacka hade jag lämnat hemma för att vädret såg bra ut, tur för mig att det såg ut att stå sig…

En stund efter kl01 rullade vi så sakta ner mot starten. Alla var packade till tänderna med vätska, energitillskott av olika slag och reparationstillbehör. Nummerlappen var monterad och man kände sig kort sagt riktigt taggad. I mitt tycke kom vi till start aningen tidigt. Det är en balansgång hur man ska klä sig för att inte bli för varm under rörelse, men stillastående blir man lätt kall. Och visst hann jag huttra till där vid starten och minutrarna tills det var dags för oss tickade fram långsamt.

Men plötsligt var det vår tur att rulla iväg och det var inte en minut för tidigt. Vårt team på 6 cyklister varav 1 tandemekipage hamnade lite isär precis i starten men vi samlade ihop oss inom kort och påbörjade vår ca 30 mil långa och planerat ca 12 timmar långa färd runt Vättern.

Vi hade bestämt att stanna vid samtliga depåer även om jag tycker stoppen var lite många och blev lite väl långa. Det första stoppet kom vid Ödeshög efter 46km och där var det fullt ös med radiostationen Mix Megapol. Ganska snabbt kom kylan krypande och vi blev stående lite för länge och det var skönt att börja rulla igen och känna värmen sakta komma tillbaka i armar och ben.

När vi passerade Gränna var det fortfarande tidig morgon. Stadens kullerstenar gav fin väckning åt rumpan som vid det här laget inte var något stort problem. Några kilometer innan Gränna-depån gick dock växelvajern till bakre växeln av på min cykel. Vi lyckades precis fånga en servicebil som passerade men eftersom min tandemcykel har extra långa vajrar kunde man inte göra något utan erbjöd oss transport till Grännadepån vid 81km. Envisa som synden, tackade vi för erbjudandet men trampade de få kilometrarna som återstod till själva depån. Vi hade tänkt hoppa över just denna depå faktiskt men var nu tvungna att stanna för att se om de kunde fixa våra växlar. Men man skakade bara på huvudet åt min tandemcykel, försökte spärra växeln på någon av de mittersta kuggarna och vi hade inget annat val än att trampa vidare mot Jönköping.

På väg dit passerade vi efter ca 9 mil den första lite tyngre backen vid Kaxholmen. Den tog vi oss sakta upp för på en alldeles för tung växel. Vi tog oss ändå upp utan att gå men började fundera på vad vi skulle göra om inte heller depån i Jönköping kunde lösa våra problem. Då skulle det bli tunga återstående 20 mil med bara 3 växlar på det främre drevet. Vi bestämde hur som att fortsätta så länge det gick i så fall. Att bryta utan strid var inget alternativ :)

Vid 107km nådde vi äntligen Jönköpingsdepån och var inte utslagna eller nedslagna. Vi fick i denna depå sitta i värmen i en stor lagerlokal och innan vi hämtade mat lämnade vi cykeln till en servicekille. Han konstaterade snabbt att inte heller de hade tillräckligt långa vajrar men uppmanade oss att gå och äta så länge. Sneglande från vårt bord i närheten noterade vi att han pysslade frenetiskt med cykeln och hoppet växte. Det serverades köttbullar, mos och lingon vilket kändes helt OK. Jag var egentligen inte hungrig. Hade ju tagit mig igenom hela varvet två veckor tidigiare enbart på energidryck men jag åt mest av okynne och tidsfördriv och gott var det som sagt :)

När vi hämtade cykeln igen hade killen fått ordning på det genom att skarva två växelvajrar och allt fungerade perfekt igen. Inför Habo-backarna kändes det faktiskt grymt skönt! Och lagom till kylan började krypa längs armarna igen trots värmen inne i lagerlokalen, rullade vi vidare och jag kände mig klart nöjd. Extra nöjd också över att motvinden vi haft hela vägen ner mot Jönköping nu blev medvind när vi vände norrut igen och farten ökade. Vinden hade varit ganska hård, upp till 12–13 sekundmeter i byarna sades det och över de öppna fälten var det ganska tungt även om man drog nytta av att cykla i klunga.

Vi gjorde stopp i Fagerhult efter 138km och det var tänkt att vi sedan skulle hoppa över vätskedepån efter ytterligare en mil, men någon sorts missförstånd uppstod så några svängde av för att bunkra vatten och vi andra fick vänta längs vägkanten en bit fram.

Vid 177km anlände vi till Hjo och det var riktigt roligt att passera där! Mycket folk som hejade och välkomnade och solen hade börjat värma. Det var sådan glädje bland publiken som bestod av både barn och vuxna att jag faktiskt blev lite rörd vilket jag inte riktigt förstod. Det var kort sagt svårt att hålla ögonen torra. Trötthet lär det inte ha varit för jag kände mig fortfarande pigg och fräsch. Men det var väl just glädjen och mängden av människor.

I depån gjorde vi ett långt stopp och somliga åt medan jag satt på gräset vid cykeln och njöt, inte det minsta hungrig. Vi hade precis före Hjo fått sällskap av 2 cyklister som frågade om de fick hänga med oss vilket de självklart fick.

Förbi Karlsborg och Boviken gick allt bra även det trots att rumpan efter 230km vid Boviken började göra sig påmind. Jag märkte att både jag och Egge bytte position allt oftare, men det kanske inte är så konstigt efter så lång tid på cykel :) Men humöret var på topp och kroppen kändes helt OK. För mig var tempot lågt och förutom rumpan kände jag inte mycket. Vi hade vid det här laget ökat vårt rullsnitt från 24km/h ner till Jönköping till dryga 26km/h tackvare medvinden och värmen.

Straxt före näst sista depån vid Hammarsundet vid 260km lämnade en av cyklisterna gruppen och drog i förväg. Han tyckte det gick lite långsamt tror jag och ville prova lite tuffare tag de sista 5–6 milen fram till mål, vilket jag kunde känna sympati för. Vid Hammarsundet gjorde vi ett kortare stopp, jag och Patrick delade på en kaffe och jag tuggade i mig ett par bullar. Hade börjat känna hunger vid det här laget.

när vi rullade vidare bestämde vi att strunta i den sista depån vid Medevi och här någonstans rullade min andra pilot Daniel ikapp oss. Han startade drygt 3 timmar efter oss :) Han morsade och pratade lite innan han och hans medcyklister trampade iväg.

Sista 5 milen är rätt kuperad, några rejäla backar och en kurvig, ganska rolig väg med en massa småbackar upp och ner. Många cyklister gick i backarna vid det här laget men vi rullade på i god fart.

Att gå i mål var en skön känsla! Ett Motala fullt med folk och fest och jag blev mött av frun i familjen jag och Danne bodde hos under Funktionärsvättern och fick en ros. Tidningen Cykla mötte upp i mål och intervjuade och fotograferade mig och Egge. De som refererade i högtalarsystemet nämnde mig och Mot Alla Odds när jag gick i mål och sa att de ville ha en pratstund med mig, men när jag gav mig till känna för en av dem såg vederbörande ut som ett frågetecken tydligen så vi antog att de bara nämnde min målgång. Efter en stund lämnade vi mål och intog en gräsmatta i parken där vi satte oss och åt mat och drack en kall folköl. Jag träffade en kille som cyklat Funktionärsvättern med mig så vi satt och pratade en stund innan vi med rejält värkande rumpor och stelnade ben vinglade hemåt mot radhuset igen. Där duschade och bytte vi om och det var riktigt skönt. Middagen bestod av potatis och grillat kött.

Att cykla Vätternrundan på den officiella dagen var en klart större upplevelse än Funktionärsvättern 2 veckor tidigare. Då var det folktomt och bara vi 25 cyklister som deltog och depåerna var temporära efter vägen. Nu var det 23000 cyklister och folkfest längs hela banan. Vår lilla klunga fungerade bra och ibland växte den av fler som hakade på oss.

Det gav helt klart mersmak men jag är helt säker på att jag dels gärna startar senare nästa år och dels kör hårdare. Men annars var det en toppenupplevelse.

Nu ligger vi och ska sova och det kommer inte bli svårvaggat ikväll. Imorgon går färden mot Stockholm igen vid 10-tiden.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Funktionärsvättern 2013

Hela hösten och våren har varit en enda lång väntan och planering inför Vätternrundan den 15:e juni och i år dröjde sig vintern kvar oförskämt länge innan det gick att ta fram cykeln och börja lite försiktigt. Jag och min kompis plockade fram cykeln den 23:e mars och tog årets cykelpremiär.

Men sedan gick det trögt att fortsätta träna tillsammans. Vi bor och jobbar på olika håll och det var svårt att få till det och mot slutet av april började jag få panik för att jag inte kommit igång med träningen ännu. Jag nyttjade min Mot Alla Odds-sida på Facebook för att se om jag kunde hitta någon mer pilot att träna med på ett smidigt sätt. En kille som jag vagt känner från en tidigare arbetsplats hörde av sig, en inbiten cyklist som tidigare varit proffs och som bor ett stenkast från mig och dessutom råkade vara ordförande i en stor cykelklubb hörde av sig och sa att han gärna tränade med mig. Vi tog vår första cykeltur tillsammans innan vi började träna med klubben. Sedan flöt milen på i ett rasande tempo och jag började känna mig lugnare inför den kommande utmaningen.

När min nya pilot frågade om jag ville cykla ett extra varv runt Vättern i träningssyfte, sa jag spontant ja :) Vi hade möjlighet att cykla med Vätternrundans funktionärer 2 veckor innan själva Vätternrundan och en galen utmaning och 300km extra i benen tackade jag absolut inte nej till :)

Så igår fredag lastade vi cykeln på bilen och for mot Motala. Vi fick bo hos ett par som piloten Daniel känner sedan tidigare, otroligt gästvänliga och rara människor.

I morse ringde klockan halv 4 och det var lite tungtt att gå upp. Vi åt en lättare frukost innan vi packade på oss allt nödvändigt och hoppade på cykeln och rullade ner mot Motala och startområdet. Där väntade ca 25 tappra funktionärer och Vätternrundans VD samt några följebilar.

Klockan 05:00 gick starten och vi rullade iväg. Tanken var att stanna på alla platser där depåerna skulle ligga. Det blev inte alltid exakt på rätt ställen tror jag men det var ju mindre noga nu.

Vid stoppen fyllde vi vatten och fick mer energitillskott och sträckte lite på benen. Tempot låg runt 31km/h och vädret var fint även om det var lite svalt på morgontimmarna. Banan var inte alls så svår som jag hört och läst och de ”skräckbackar” som fanns vid Kaxholm, Jönköping och upp mot Jo var förvisso tunga men inte oövervinnerliga och med rätt taktik, lugnt och fint tempo uppför så man inte bränner ut sig, var de ingen stor grej.

De sista 5 milen var också ganska kuperade men en rolig väg och vägen förbi Medevi var kurvig och backig och där låg vi i täten. När vi sedan rullade in i Motala igen var jag ganska trött men värst var rumpan. Benen vinglade lite när vi satt av och det bjöds på dryck och tårta och togs foton innan vi sa tack och for tillbaka till vår värdfamilj.

Efter en välförtjänt dusch har vi nu packat och ska bege oss hemåt. Efter en stunds återhämtning verkar det som om vi båda känner oss oförskämt pigga.

Den totala tiden blev 11 timmar och 10 minuter, då med ganska många lite längre, kanske onödigt långa stopp ibland. Rulltiden blev dock 9 timmar och 28 minuter med en snittfart på 31,3km/h vilket jag är ruskigt nöjd med. Nu väntar 2 veckor lite lugnare träning innan den riktiga Vättern och bortsett från att man aldrig vet hur vädret blir som är en oerhört viktig faktor, vet jag att Vättern blir en baggis :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Roslagsvåren 2013

Idag var det dags för Roslagsvåren, 134km med start och mål i Upplands Väsby. Jag, Thomas och Patrick körde premiären i höstas under Roslagshösten 2012. Då körde jag och Thomas på min gamla touring-tandem.

I år blir det på min nya Canondale-racer och det gick bättre och var klart roligare. Min touringcykel väger kanske inte speciellt mycket mer än den nya, men med sina 26-tumshjul, 42mm däck, MTB-drev och vanliga pedaler så var det lite annorlunda så klart.

Vi startade lugnt och hoppade över första depån för att istället stanna vid ca 4 mil där vi fyllde på med lite energi och sträckte benen. Målet var sedan att stanna vid 8-milsdepån eftersom vi minns en lång, seg uppförslutning runt 7 mil som vi kämpade en hel del med under höstens lopp.

När vi väl passerat 7 mil och jag inte tyckte mig känna någon direkt backe, var jag tvungen att fråga Thomas vart backen var. Thomas tittar då bakåt och konstaterar att vi nog redan klarat av den. Det var en positiv överraskning och bra kvitto på både cykel och att man själv antagligen blivit ganska mycket bättre sedan senast.

När vi nådde depån vid 8 mil kände vi oss så fräscha att vi bestämde oss för att rulla vidare mot varmkorven vid 10-milsdepån. Där blev stoppet lite för långt på grund av korvkön innan vi tog oss ann slutstriden på 3,4 mil.

Med ca 2 mil kvar ökade vi tempot rejält och körde om alla vi såg. Det var grymt kul och kroppen kändes bra.

Vi körde 30 minuter snabbare i år jämfört med förra året vilket får ses som klart godkänt. Nu har man fått lite mer erfarenhet inför Vätternrundan i sommar.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from .

Träning med CK Falken del IV

Så var det klubbträning igen och åter ringde klockan galet tidigt en söndagsmorgon och åter igen kändes det OK att förstöra en härlig sovmorgon och istället gå upp och äta grötfrukost, dricka kaffe och byta om. Jag är klar lagom till Danne ringer på dörren och blir ändå lite gladare när han om möjligt låter ännu mer nyvaken än vad jag gör :)

Samling i Väster Haninge som vanligt och vi blir 12–14 cyklister som styr söderut mot Kafé Rosenhill där några avviker och andra ansluter. Det blir inget fikastopp utan rask avfärd vidare mot Södertälje.

Farten är bra och det känns bra i kroppen. Känns mindre och mindre som vi har problem att hänga med de andra. Efter ca 8 mil blir det fikapaus vid ett kafé utanför Södertälje, trevligt ställe i strålande sol och livet känns riktigt härligt. Mot det här står sig faktiskt en sovmorgon kort, när man väl är uppe och igång. Ett bra motionspass och en god fika i solen på en gräsmatta.

Sedan börjar hemfärden på ca 3 mil och det är nu tempot ökar igen och framför allt de 2 sista milen är det galen tempokörning. Ingen snygg klunga 2 och 2 utan ren kappkörning men där vi väntar in varandra vid större korsningar. Idag är det andra tandemekipaget med som jag trodde skulle haka på förra helgen och det är jättekul att vi nu plötsligt är två.

När vi landar hemma i Handen är benen rejält trötta men inte utmattade vilket är ett gott tecken. Bara efter några minuters vila känns det ganska OK igen. Men streckan vi körde idag var 11,2 mil på 3 timmar och 40 minuter exklusive fikapaus och det gav ett snitt på 34km/h.

När jag sedan importerade aktiviteten i RunKeeper så verkar den strunta i fikapausen då jag faktiskt tryckte på pausknappen. Jag tryckte paus manuellt och då verkar RunKeeper räkna med stoppet. Däremot alla automatiska pauser GPSen själv lägger in vid rödljus etc, räknas bort. Väldigt frustrerande eftersom tiden ökade med 40 minuter och den genomsnittliga hastigheten sjönk till runt 26km/h… :( Klart man vill ha rättvisande rulltid vid sådana här tillfällen och det är ju svårt att se rättvisande siffror och kunna mäta sin prestation om det strular såhär. Ganska rejält missnöjd över just detta. Måste försöka ta reda på vilka pauser RunKeeper räknar med och vilka den inte räknar med. Automatisk och manuell paus trodde minsann jag var samma sak.

Nu är det en vecka kvar till Roslagsvåren, 134km med start och mål i Upplands Väsby och sedan är det bara 3 veckor kvar till Vätternrundan. Känner mig i bra form för det kommande loppet i helgen i alla fall och känner mig inte längre orolig för att inte orka med Vätternrundan tack vare min nyfunna pilot Danne och CK Falken.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Träning med CK Falken del III

Det är inte många saker som får mig att ställa klockan på 07:20 på en söndagsmorgon :) Sovmorgnar är heliga för mig på helgerna och jag älskar att ta det lugnt. Men att gå upp, äta en stadig grötfrukost och dricka en kopp kaffe för att sedan byta om till cykelkläder, spänna på sig pulsband och skor och sedan ge sig av är något helt annat, tydligen :)

Dagens runda blev dryga 10 mil och gick runt Tungelsta, Ösmo, Sorunda med omnejd. Vi var 12 cyklister som samlades i Väster Haninge kl09:30 och några börjar jag känna igen nu. Det var otroligt skönt vårväder ute och man känner äntligen att det är vår, men det har blåst väldigt ofta de senaste 2 veckorna och idag var inget undantag. Mellan 8-10 sekundmeter västlig vind och det kändes som om vi hade den mestadels emot oss vilken strecka vi än cyklade :)

Idag känns det faktiskt annorlunda i kroppen. De första 6 milen kändes lätta och även några ganska ordentliga uppförsbackar kändes lätt som en plätt. Vi tog dem stående i högt tempo och det funkade bra över förväntan. Jag satt just och tänkte på hur bra det kändes när min pilot Daniel sa att det inte alls kändes tungt uppför idag. Vi hade inga problem att hänga med klungan.

Men efter dryga 6 mil började det kännas i benen och märkas på pulsen, men man kan både skylla på den starka motvinden och att vi inte direkt hade taktik för långa distanser :)

Denna gång blev det inget fikastopp och tandemekipaget som jag trodde skulle dyka upp syntes inte till.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Tekniken är viktig för min träning

Här om dagen när min Garmin Edge 500 krånglade märkte jag hur viktig tekniken är för att jag över huvud taget ska träna. Det kändes tydligt i kroppen att om jag inte får igång den, kan jag lika gärna skita i att träna :) Det är givetvis helt ologiskt men att kunna logga min träning och se och mäta förbättringar är så viktigt för mig så att ett träningspass där det inte är möjligt, känns meningslöst :) Visst, man kan göra som förr i löpspåret, att man vet en distans och klockar med ett vanligt tidtagarur, men dagens prylar som mäter exakt per kilometer, puls vid olika tillfällen, stigning i terrängen etc, är så himla mycket mer exakta.

För tre år sedan upptäckte jag Nike+-integrationen i iPhone och iPod. Med en liten sensor i ena skon kunde telefonen plötsligt hjälpa mig hålla koll på min löpträning och med en röst återge förfluten tid, distans, tempo och efter en tid dök också ett pulsband upp på marknaden.

Jag började också använda appen RunKeeper i min telefon som kan logga både utomhusaktiviteter så som promenad, cykling, löpning etc, men också möjlighet att logga inomhusaktiviteter så som simning, motionscykling och crosstraining genom att mata in värdena från träningsredskapets display eller tid och distans efter simning. Det var himlen för mig! :) Det har blivit ett beroende att träna men jag är helt övertygad om att jag inte skulle kommit igång och fortsatt utan dessa hjälpmedel. Att en cykeltur eller löptur känns bortkastad om den inte kan loggas är lite ologiskt, men det är så det har blivit för mig.

Jag tänker på en bekant som glömde sin telefon på jobbet när han skulle åka på en endags-konferens i en angränsande stad. Telefonen har ju blivit så viktig för många av oss och att glömma den blev så outhärdligt för honom att han helt enkelt köpte en ny för att inte vara utan. Genom att återställa en backup trådlöst från :)

Det är ju bevisat att musik har stor betydelse för prestationerna under vissa former av träning och tekniken kanske har samma viktiga betydelse?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Garmin Edge 500 del IV

Den här första dryga veckan med min Edge 500 har verkligen inte varit problemfri, men nu känns det som det börjar ordna sig.

Det började med när jag cyklade med min kompis Egge som har samma utrustning som jag. Min GPS klagade på att den hittade flera pulsband trots att jag matat in mitt pulsbands unika ID-nummer för att den verkligen skulle veta vilket pulsband den skulle lyssna på. När jag kontaktade supporten hade man ingen aning om vad detta kunde bero på men gav mig rådet att uppgradera mjukvaran i GPS-enheten.

Jag hade givetvis kollat på deras sida vilken som var den senaste och konstaterat att det var en 3.00 från maj 2012. Det var så länge sedan så jag brydde mig inte ens om att kontrollera att min nya enhet verkligen hade denna version. Men nu upptäckte jag att den hade 2 versioner för gammal mjukvara sig sig, så min enhet måste haft lång väg från fabriken och alstrat rejäl hyllvärme innan den nådde kund. När jag läste ändringshistoriekn stod mitt problem med som ett åtgärdat och känd fel. Bara en sådan sak att supporten då aldrig hört talas om fenomenet…

Jag tog min fru till hjälp att utföra en uppgradering och allt gick bra inledningsvis. Programvaran överfördes till enheten varpå man ombads koppla loss enheten och starta om den för att programvaran skulle installeras.

När enheten sedan startar om ser det ut som om programvaran installeras, men sedan bara dör enheten. Mörk display, inga knappar reagerar, dags för ett nytt samtal till supporten. Där har man givetvis aldrig hört talas om problemet och råder mig bara att sända in enheten för service vilket innebär utan cykeldator minst en vecka och ca 4 cykelpass utan loggad träning…

Efter en kort Google-sökning förstår jag att detta är ett oerhört vanligt problem, speciellt om man uppgraderat på en Mac-dator och speciellt om man haft aktiviteter sparade på enheten. Märkligt att supporten inte känner till något som halva internet skriver om, men jag är väl inte förvånad egentligen. Dock hittar jag ingen lösning, utan folk verkar ha sänt in sin enhet för service.

I ren desperation trycker jag alla 4 knapparna samtidigt, typ den enda kombinationen jag inte fått råd om och inte provat trycka. GPSen ger ifrån sig ett glatt litet ”pip” och meddelandet ”validerar programvara” och en liten progressindikator och sen är den igång med version 3.00!

Jag blir omåttligt glad så klart, jag slipper sända in den till service! Men glädjen varar inte så länge för under en testtur märker jag att knapptonerna låter som vanligt med ganska höga pip, men varningarna för distans och puls som jag har ställt in piper så tyst att de knappt hörs. Jag kan ju konstatera ett mjukvarufel och inte något fel på summern eftersom knapptonerna låter normalt. Ett nytt samtal till supporten, men den här gången vet jag vad de ska svara, ”nej det känner vi inte till, inget dokumenterat och aldrig hört talas om. Gör en fabriksåterställning, alla dina data försvinner”. Gud vad roligt jag har! :(

Eftersom jag inte vill tappa data eller sitta och göra om alla inställningar och fortfarande inte vill skicka den på service, läser jag mig till en mjuk återställning i första hand som egentligen bara startar om GPSen utan att förstöra några data och vid kvällens cykeltur piper den helt som vanligt och jag andas ut av lättnad :)

Jag känner mig lite stukad efter dessa problem med en produkt från ett företag vars produkter jag annars haft så stort förtroende och goda erfarenheter av. Jag hoppas nu jag kan fortsätta cykla utan problem, för funktionerna är verkligen kanon!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Träning med CK Falken del II

Ikväll var det dags för min andra träning med CK Falken och min nya pilot Daniel. Vi samlades vid en idrottsplats i Handen och gjorde upp om en runda på ca 6 mil i lagom tempo och sedan gav vi oss av.

Färden gick längs småvägar ner mot Segersäng där vi vände uppåt längs gamla Nynäsvägen. Tempot blev allt annat än lugnt och vi kämpade och triggade antagligen varandra ganska ordentligt men det var grymt roligt :) Längs småvägarna körde vi på led och när vi vände hem igen längs stora vägen körde vi i par. När vi svängde av mot Väster Haninge igen ökade tempot igen och det blev en del rolig kappkörning tills vi nådde mer tätbebyggt område och vi fick lugna ner oss igen.

Det kändes bra i kroppen idag. Det höga tempot märktes på genomsnittspulsen så klart och visst kändes benen trötta, men på det där sköna sättet och just när jag klev av cykeln kändes benen som stela styltor. Men jag känner mig redan efter 4 ganska långa pass på några veckor att formen är avgjort bättre. Det märks på benmusklerna och på pulsen och att det går snabbt att återhämta sig bara vid väldigt kort vila.

Som jag skrivit tidigare är det väldigt inspirerande och taggande att cykla många i grupp. Man peppar och stöttar varandra och det är en tydlig energikälla. Jag börjar också förstå varför det har varit svårt för mig och andra att komma med i cykelklubbar och som tandemekipage få delta i klungkörning. Det finns en sorts avvaktande rädsla att ha med ett stort tandemekipage i en grupp tätcyklande människor. Visst är vi stora och tunga men man tror också att vi har svårare att stanna och en del verkar känna sig lite fundersamma över att ha oss bakom.

I den här klubben har dock ingen klagat. Min pilot Daniel har frågat de andra vad de tycker och de har svarat som det känns sanningsenligt men ändå verkat tycka det är helt OK och till och med lite coolt att ha oss med. Daniel som ny tandempilot håller säkert lite större avstånd till framförvarande cyklist men bromsförmåga finns och som jag uppfattar det, är inte bromsstreckan längre för oss. Jag som sitter bak är alltid beredd på att min pilot måste panikbromsa utan att hinna förvarna. Jag både sitter och håller i mig på ett sådant sätt att det kan ske utan problem. När jag släpper händerna för att dricka eller rätta till något klädesplagg, meddelar jag min pilot, för i det läget är jag naturligtvis inte med på snabba och kraftiga inbromsningar.

Jag är superglad att få hänga med på dessa lopp med CK Falken och jag tror flera redan kommit på att det går jättebra att ha oss med och till och med delaktiga i klungkörning och rotering. Jag har en duktig pilot som de andra i klungan också litar på vilket så klart underlättar jämfört med om vi båda var nya.

Ikväll fick vi frågan om när vi skulle delta nästa gång, för då ville en kille ta med sin fru på tandem, så det inspirerar helt klart vilket är superkul!

Trött och fruktansvärt nöjd ska jag nu tömma av GPSen. Det blev ca 58km och en genomsnittshastighet på drygt 31km/h. GPSen betedde sig också bra. Mer om det i inlägget ”Garmin Edge 500 del IV”.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Träning med CK Falken

12,7 mil på cykel igår kändes i kroppen i morse när jag vaknade. Mitt vänstra knäveck som började kännas av igår efter typ halva streckan kändes fortfarande lite stelt men gjorde inte lika ont som igår. Jag är inte speciellt orolig, det känns som några muskelfesten har fått slita lite. Jag körde kanske lite för hårt igår när det gäller att dra med bakre benet när man trampar. En kort stund i sängen undrade jag om det var en bra idé att köra idag igen, men hellre försöka än banga utan kamp :) Och så fort jag började röra på mig kändes det genast lite bättre.

Klubben samlas kl10 i Västerhaninge och min pilot Daniel kom hit en stund före. Vi cyklade ner till Västerhaninge, en uppvärmningsstrecka på 5–6km. Ett gäng på typ 10 cyklister möttes där och sedan gav vi oss av söderut längs gamla Nynäsvägen. Första målet var kafé Rosenhill som är ett välbesökt delmål bland annat av cyklister och detta blev fjärde besöket för mig. Cyklingen ner längs Nynäsvägen gick bra. Vi deltog i klungan och var med och roterade och det flöt på bra. En lärdom jag gjorde idag var att vi som cyklade tandem fick hålla igen utför för att inte lämna klungan och terrängen och tempot gjorde att vi hängde med bra uppför också. Jämfört med hur splittrat det kändes igår så tror jag det är mycket bättre att vi håller ihop i fortsättningen. Det innebär att tandemekipagen får bromsa lite utför och övriga cyklister får hålla igen lite uppför. Det är något teamet får lära sig inför Vätternrundan.

Men på väg mot Stora Vika ökade tempot i klungan som var fullt av duktiga tävlingscyklister och efter en stund bestämde vi att hänga av från klungan och ses vid Rosenhill. Tempot hade börjat bli ojämt och min nivå var inte i närheten av deras och dessutom drogs jag med mitt knäveck från igår.

Nästan framme vid Rosenhill körde vi ikapp en ensam cyklist som också hängt av från klungan och vi slog följe till kafét. Där fanns ingen från den övriga gruppen så de måste ha avstått från fika och paus och kört vidare.

Det blev en traditionsenlig Latte med kardemumma, kanelbulle och Fanta innan vi som återstod av gruppen vände hemåt.

Självklart känns rumpan och benet och mjölksyran i lårmusklerna kom allt snabbare i allt kortare uppförsbackar mot slutet och medelhastigheten blev knappa 25km/h. Men det kändes ändå bra att ha cyklat nästan 13 mil igår och nästan 10 idag och ändå känna att jag inte är helt slut. Med mer träning kommer detta bli perfekt och det som såg så dystert ut för en stund sedan, att inte ha någon att cykla med inför Vätternrundan, ändrades. En avlägsen bekant och före detta kollega hörsammar mitt nödrop och nu har jag inte bara en cykelintresserad som bor nära och vill cykla, utan råkar också vara gammal proffscyklist som det finns mycket att lära av.

Under dagens cykling med CK Falken kände jag inget av den irritation som känts i andra sammanhang när man som tandemcyklist velat haka på en klunga. Lite tveksamma i början kanske för att vi ser tunga och otympliga ut och en del kanske tycker det är läskigt att ligga nära oss. Men många frågor blev det och jag åtminstone hoppas att de fick uppfattningen om att det gick bra att ha oss med i klungan och inte bara ligga sist utan även vara med och rotera. Riktigt inspirerande att cykla många tillsammans.

Nu ska jag vårda rumpan och trösta mig med att man får snygga ben vad det lider och att jag inte kommer dö under Vätternrundan.

Posted from Stockholm County, Sweden.

Team Primus tränar inför Vätternrundan

Idag var det dags för vårt Vättern-teams första gemensamma träning. Förutom själva teamet så hade vi några bekanta till en av medlemmarna som cyklade med oss och det var riktigt kul. Cykla i grupp är grymt inspirerande.

Vi samlades i Handen runt halv nio i morse och det var en strålande dag med sol och lätta vindar och torra, grusfria vägar. Efter en stunds bekantande med varandra, kontroll av cyklar och teknik gav vi oss av.

Från början var vi 7 cyklister. Min nya pilot Daniel hängde på den första timmen men hade sedan andra åtaganden och var tvungen att avvika. Vid ungefär 6,8 mil blev det paus vid kafé Rosenhill vilket blev en välbehövlig paus med kaffe, bulle och Coca Cola. I mitt tycke blev stoppet kanske lite långt för man blir lätt stel och får svårt att komma igång igen.

Vid fikabordet frågade en av cyklisterna mig om jag märkte något av att vara kändis. Jag sa att det inte märktes så mycket i vardagliga livet ute. Inte så många som kommer fram och kommenterar eller hälsar. Just därför var det en tjej i toakön som sa att hon kände igen mig från TV :) Jag tycker sådant är enormt roligt och positivt.

När vi åter rullade märktes stoppet på min puls. Jag hade inte fått någon maxpulsvarning under hela cykelturen, men nu pep varningarna ganska mycket första halvtimmen. Sedan stabiliserades pulsen igen och allt var i sin ordning.

Vid en vägkorsning avvek en av cyklisterna som inte orkade hänga på längre. Detta var det längsta han cyklat och han var rejält trött men hade jobbat otroligt bra. Vi höll ändå ett ganska högt tempo. En stund senare avvek ytterligare två cyklister för att åka hem och ta hand om middagsgäster, så till slut var vi bara 3 tappra ekipage kvar :) Vi hade ett antal mil kvar men trampade på bra och nådde vårt mål inte allt för döda i kropparna :)

Allt har känts otroligt bra idag. Det enda som drabbat mig är värk i ett knäveck. Något sendrag eller sträckt muskel och just nu känns det ganska ont och stelt. Imorgon väntar en ny runda med CK Falken på säkert 10 mil och jag hoppas mitt knä är OK tills dess.

En annan liten krämpa är att jag totalt tappat kraften i vänster tumme :) Jag kan helt enkelt inte använda den just nu. Jag fick svårigheter att klämma ur schampo ur schampoflaskan och att dra upp byxor och hålla i ett glas :) Det har säkert med att göra att man vilar mycket tyngd på händerna på styret och håller i sig många timmar. Skumt nog känner jag inget i höger hand så jag måste belasta ojämnt på något vis.

Det har varit lite svårt att hålla jämn fart mellan tandem och vanliga cykelekipage. Utför rullar vi grymt fort och får ligga och bromsa för att inte tappa gruppen. Uppför blir det något tyngre och svårare kanske att hålla jämna steg med gruppen. Det ska bli intressant att se hur vi löser det imorgon när vi cyklar med en rutinerad cykelklubb.

Annars har det varit en toppendag och värken och tröttheten är en sådan där skön värk och trötthet som infinner sig efter att man gjort något bra.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Garmin Edge 500 del III

Nu har min nyinförskaffade Garmin Edge 500 cykeldator tagits i bruk. Igår blev det en kort testrunda på 5km och idag premiär med en ny cykelpartner.

Först plågade jag min fru med att göra alla inställningar vilket hon gör med en ängels tålamod måste man säga ;) Och efter dagens cykeltur idag importerade hon också mina 2 senaste aktiviteter till mitt konto på RunKeeper.

Allt för ofta kan man känna ”varför köpte jag den där?” Men just i detta fall känns det otroligt bra efteråt, jag som velade så mycket innan. Allt strul jag hade med att logga mina långdistanscyklingar med telefonen med pulsmätare som la av och batteri som drogs ur för snabbt och – värst av allt, en app som kunde krascha efter någon eller några timmars användning så att hela träningspasset gick om intet.

Idag monterade jag GPSen framme hos min pilot som behövde se min puls vilket säkert säger ett proffs en hel del om min status. För egen del hade jag aktiverat larm som ljöd när pulsen steg över 170 slag per minut och ett annat larm som pep för varje avverkad kilometer. Det senare kilometerlarmet behöver nog ändras till att ljuda något mer sällan, för det var ett evigt pipande när den varnade både för pulsen och avverkade kilometrar :)

Visst föredrar jag rösten i telefonen som läser upp tid, distans, genomsnittsfart och puls med jämna mellanrum. Men när det inte går eller fungerar speciellt bra är detta ett alternativ som funkar. Distansen och tiden kan jag ju ändå fråga min pilot om.

På lördag cyklar jag med Egge igen som har en likadan GPS/cykeldator och då får vi se om det blir något kaos med pulsmätare, fart- och kadensmätare. Det ska bli mycket intressant :) Fungerar det utan konflikter blir jag imponerad :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nya träningsmöjligheter del II

Idag cyklade jag och min nya pilot vår första tur tillsammans. Kan inte låta bli att tycka internet och livet är fascinerande. Först jobbar man ihop om än på avstånd för många år sedan, sen hörs man via Facebook, SMS, telefon, ses en kort stund och sedan cyklar man. Vilken tur att internet inte bara var en fluga ;)

Det blev inga bilder idag, det glömdes helt bort så det blir lite gamla cykelbilder. Dagens tur var 28,7km ungefär och var en bra runda här i våra hemtrakter. Vi lyckades nästan komma upp i en snittfart på 30km/h trots den starka motvinden långa streckor. Det blåste säkert 10m/s i byarna.

Det här var en kort och bra runda för att känna lite på varandra och känna hur det kändes i kroppen också. Förutom kanske lite hög genomsnittspuls och att den steg ganska mycket för ganska lite, så kändes benen OK: Jag har alltid svårt med andningen första milen av någon anledning, men efter en stund ordnar det upp sig och man får upp en mer jämn och bra andning. Jag tar det ändå som ett gott tecken att pulsen sjunker fort efter ansträngning och att benen känns som om de återhämtar sig fort.

På lördag blir det första turen med Vättern-teamet och då väntar en runda på 10 mil. På söndag fortsätter jag med min nya pilot Daniel och CK Falken.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Garmin Edge 500 del II

Bild: Garmin Edge 500

Och jag som hade bestämt mig för att inte köpa en cykeldator utan istället använda mig av kompisens information när vi cyklar :) Tyckte att jag argumenterade mot mig själv ganska bra, men ändå blev det en sådan idag.

Det berodde inte bara på ett bra pris när vi samtidigt köpte en barncykel till 7-åringen som behövde en ny för säsongen. Det finns också bra argument. Man kan ta motargumenten jag radade upp i förra inlägget och bara vända på dem :)

Men det viktigaste är ändå att det inte längre fungerar att logga träningen med hjälp av telefonen. När det är fint väder och jag cyklar korta rundor duger det bra. Men nu börjar rundorna bli längre, flera timmar och då räcker inte batteriet i telefonen och telefonen blir seg och appen jag använder för träning kraschar efter några timmar. Jag använder verkligen min telefon till mycket och ringa är bara en bonusgrej nu för tiden. Men ibland fungerar faktiskt dedicerade saker bättre till det de är till för. En bra cykeldator är helt klart en sådan grej som uppenbart inte gör sig bra i telefonen.

Jag kan fortfarande inte sköta cykeldatorn själv. Jag behöver hjälp att läsa av enheten under cykling. Tid, fart och distans kan min pilot ge från sin enhet och det enda som blir unikt från min blir pulsinformation. Detta kan man läsa av när man tar paus eller i någon kort korsning. Just nu sitter min cykeldator monterad på mitt bakre styre, men man kan också tänka sig att den kan monteras fram så att min pilot kan läsa av båda enheterna. Vi får se vilket som blir smidigast.

Garmin Edge 500 kan också ge ifrån sig lite olika pipljud för olika saker och det är möjligt att jag kan lära mig pipljudet för byte av pulszon för att ha lite koll åtminstone.

Jag velade som bara den tidigare i vinter och när min kompis & pilot köpte sin från England stod jag över. Jag kände mig lite ledsen för att jag gick miste om en rad roliga och nyttiga saker. När kompisen monterade sin enhet på min cykel, lämnade han sitt extrafäste hos mig, kanske som en liten lockelse eller hint, vad vet jag :) Och det funkade, för igår monterade jag fästet för att se hur det såg ut och då var det ju bara själva cykeldatorn kvar ;) I själva verket hade jag redan bestämt mig. Det var ändå ingen livsavgörande investering men en väldigt bra sådan med tanke på hur mycket cykling som väntar.

Så kan det gå :) Och som en liten bisak fick lilltjejen ny cykel för året och pappan och mamman var glad att hon inte valde den dyraste just idag :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nya träningsmöjligheter

Våren har inte gått som jag tänkt mig riktigt. Jag och min kompis Egge har anmält oss till några cykellopp under året men möjligheterna att träna ihop har inte varit så många och jag har börjat att få lätt panik…

Vätternrundan är den 15:e juni och dit är det knappt två månader. Dessförinnan ska vi cykla Roslagsvåren, 134km den 19:e maj och dit är det en knapp månad. Hittills har vi kunnat cykla en gång ihop men sedan dess har det varit svårt att få ihop det. Både min pilot och övriga lagkamrater inför Vätternrundan har börjat cykelpendla till och från jobbet vilket ju är en bra start. Men vi varken bor eller jobbar nära så min cykel har blivit stående och det har inte sett så ljust ut framöver heller.

Jag började med att ropa på hjälp bland mina vänner på Facebook men det möttes mest av några gilla-tryckningar. Sedan gick jag ut på en cykelklubbs Facebook-sida och frågade om någon ville ut och cykla lite tandem. Förutom lite tråkiga kommentarer om att tandemekipage var jobbiga att ha med sig, fick jag några som hörde av sig och sa att de kunde tänka sig att cykla lite då och då när tillfälle gavs. Snällt, men det var inte det jag behövde.

Jag gick länge i valet och kvalet om jag skulle använda min officiella Facebook-sida Mot Alla Odds Jocke för att be om hjälp. Jag tänkte att med närmare 650 följare skulle det kunna ge bra spridning och kanske ge något napp. Min tveksamhet handlade mer om om jag borde använda sidan till det, men det är ju min nästa större utmaning i livet. Inte lika stor som Mot Alla Odds, men ändå :)

Det gick väldigt fort att få svar. En kollega från min förr-förra arbetsplats är gammal proffscyklist, bor ett stenkast från mig och är ordförande i en cykelklubb i mitt område som tränar tillsammans 4 gånger i veckan. Det lät bara för perfekt!

Vi utbytte lite SMS, ringdes och nu i eftermiddag träffades vi för att prata ihop oss och för att han skulle få titta på cykeln.

Vår första premiär tillsammans blir på onsdag och då ska vi tydligen köra ”kort och hårt”, ”bara” tre mil för att känna på cykel och samspel. Därefter blir det förhoppningsvis flera gånger i veckan och tillsammans med klubben CK Falken.

Jag är faktiskt ganska nervös :) Jag kände mig vältränad efter hemkomsten från Nicaragua i november förra året, men en lång vinter där magsjuka och förkylningar avlöst varandra så känns nu formen ganska usel. Att då ge sig ut med en proffscyklist känns nervöst :)

Möjligheten är strålande och jag är oerhört tacksam och det räddade mig verkligen! Om jag så ska behöva styrketräna, löpträna och cykla konstant i två månader för att komma i form igen så ska jag göra det. Äventyret med Mot Alla Odds har lärt mig att jag kommer att klara det!

Som sagt, premiärtur med Daniel från CK Falken på onsdag och första turen med Vättern-teamet på lördag – jag kommer att krypa och kvida när veckan är slut :)

Extra glad blev jag idag när dottern och kompisen Emelie åkte för att köpa en situpsbänk till mig så att jag bättre kan träna bålstabilitet vilket är ett måste vid långdistanscykling. Och jag kanske äntligen har hittat en cykelklubb det är värt att vara med i och att det kanske finns möjlighet till fortsatt träning även efter Vätternrundan :)

Nu har jag allt jag behöver, både förutsättningar och prylar. Nu är det bara upp till mig :) Jag hoppas bara min pilot och övriga teamkamrater hinner träna tillräckligt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,