Joakim Nömell på nätet!
Carina från Kustmarkens hundtjänst kom hem med Gustav.
Äntligen är jag med hund igen. En svart Labrador vid namn Gustav. Sprallig och busig och fullt ös. Carina från Kustmarkens hundtjänst som tränat honom levererade honom hem och under kvällen kom Gunilla från Hundskolan för att inleda kursen som ska på gå en vecka tills nästa torsdag.
[tags]Ledarhund, Hundar[/tags]
När vi köpte båten hade förre ägaren påbörjat inredningsarbete som avstannat.
Målet var att flytta trappan ner till försallongen och bygga om pentryt. Vi ville dock ha det som original för att få maximalt antal sängplatser. Vi hade inget behov av en bar nere i pentryt, utan plats för många personer. Lite snickrade jag ihop med ägaren innan båten såldes. Det mesta var snyggt isärskruvat och således lätt att få på plats igen. Tråkigt nog hade man skurit även i stålet för att öppna upp för den nya nedgången. Idag åkte jag med Håkan med lilla svetsagregatet ner till båten för att återställa det hela. Det blev en väldig skillnad och allt kändes klart mer seriöst. Nu ska vi bara rostskyddsbehandla de bara stålytorna inne i styrhytten och sedan lägga något snyggt ovanpå.
Ja, jag vet, det skrivs inte så mycket och ofta här. Jag kommer liksom aldrig på vad jag ska skriva. Men nu är äntligen våren här. Hösten och vintern var hård men gick fort förbi, ovanligt fort. Båten är invigd för i år och jag har till och med köpt fiskegrejer igen efter över 10 års fiskeuppehåll. Vi får väl se om jag kommer ihåg hur man gör :)! Det är inte långt kvar till sommaren och en lång semester, över 8 veckor blir det i år och det ska bli skönt. Hoppas många av dem spenderas till sjöss även i år.
Igår kom beskedet från Hundskolan att man hittat en ny hund åt husse. Snart 2-åriga Gustav är en svart Labrador. Beräknas inträda som familjemedlem i början på juni. Tiden har varit jobig men kort, utan hund. Vi är alla glada såklart :)
Idag har jag hämtat min nya handdator hos Poolar Print. Handdator kanske är att överdriva eftersom den är klart mycket större än en PDA vilket man normalt sätt menar med handdator.
Men PacMate bygger på en HP PDA och jag tror det är hårdvaran till en HP iPaq 7150 som kör Windows Mobile. Skalet innehåller sedan ett tangentbord för att ersätta pekskärmen samt portar för USB, hörlurar, mick och infraröd samt två kortplatser för Compact Flash minneskort eller tillbehör. Jag fick med ett wifi- och ett LAN-kort i Compact Flash-format för att kunna ansluta både till trådlösa och trådbundna nätverk.
PacMate finns i två modeller, dels QS400 som jag valde, som är utrustad med ett vanligt QWERTY-tangetnbord och dels en modell med braille-tangnetbord för inmatning i punktskrift. Vidare kan man på båda modellerna ta bort en skyddskåpa i framkant och istället docka en 20-teckens punktdisplay för att få utmatning i punktskrift istället för enbart syntetiskt tal.
Trots att maskinen är ganska stor i omfång, tillräckligt stor för att rymma ett normalt QWERTY laptop-tangentbord är den ganska lätt. Om man dockar punktdisplayen blir den betydligt tyngre och större. Men jag som valde den just för att få ett portabelt system valde faktiskt mot min vana trogen bort läsraden.
PacMate är utrustad med skärmläsaren Jaws för Windows Mobile och i operativet finns i stort sätt samma uppsättning av program som i en vanlig HP iPaq-PDA. Förutom kalender, adressbok, anteckningar, uppgifter och fickminne, finns även Windows Mediaplayer och MSN Messenger. Mediaplayer gjorde mig lite extra glad eftersom den kan strömma Windows Media-strömmar och MP3-strömmar så man kan lyssna på radio över internet, väldigt trevligt!
Jag har haft väldigt svårt att hitta ett lämpligt anteckningshjälpmedel & planeringssystem som fungerar. Allt detta finns ju i en vanlig bärbar dator men den är betydligt större och tyngre men framför allt tar en evighet på sig att starta. PacMate är igång på mindre än en sekund eftersom man bara försätter den i vila och stänger aldrig av den.
En nackdel är dock att om batterierna tar slut förloras all data i systemet så man gör klokt i att hålla den laddad eller göra regelbundna säkerhetskopior, antingen till minneskort eller dator. Men just det är ju inget unikt för PacMate utan generellt för alla PDAer av den här typen i stort sätt.
Men de stora fördelarna överväger, synkronisering med Microsoft Outlook via Microsoft ActiveSync som är ett väldigt driftsäkert synkverktyg som sällan eller aldrig krånglar. Nu hoppas jag detta ska fungera bra.
Jaha, idag ringde en läkare från öppenpsyk och pratade med mig. Han hade min remiss på bordet från kuratorn som jag träffade senast i mitten av februari. Jag blev lite tagen på sängen eftersom jag inte alls trott att jag skulle få någon plats, i alla fall inte det här årtiondet..
Men de hade en prövningsgrupp som skulle prioritera alla ansökningar och han frågade och jag försökte svara så gott jag kunde. Att det börjat med upplevda hjärtbesvär som vårdtermen tydligen lyder när man simulerar och :-) och att det fanns önskemål om fortsatt samtalsterapi.
Han frågade bland annat om jag bar på självmordstankar. Hehe, jag tog först inte frågan på allvar och tänkte ok, nu ryker chansen bara för att jag är rädd för att dö och vill leva. Men jag svarade sannngsenligt att nej, jag är paniskt rädd för att dö ung och för tidigt — över huvud taget faktiskt skiträdd för döden när den än inträffar, och att det var lite av problemet. Jag ville bli bra igen så jag kunde ge mina barn en lite mer glad och åter igen utåtriktad far.
När vi avslutade samtalet lät det som att jag sagt något fel eller att jag inte var tillräckligt illa där ann. Jag känner förståelse för det. Vi är många som lider och jag, har ändå någon sorts fotfäste, ibland…
Jag stod kvar länge på balkongen efter samtalet och tänkte. Nu var det nog en stund sedan jag kände av en rejäl panikattack eftersom jag känner mig rätt OK. Och när jag känner mig OK har jag svårt att minnas själv hur det känns, svårt att få fram tankarna och rädslan. Men det kanske inte är något konstigt egentligen. Det kanske är ett försvar, att jag känner mig frisk som en nötkärna emellanåt.
Men har jag förmånen att få en plats hos en psykolog ska jag givetvis ta chansen att fortsätta eftersom det inte är helt bra än. Arbetssituationen har ju förändats kan man lugnt säga och där känner jag bara lycka och gränslös glädje. Men såren tar väl tid på sig att läka och det som går fort att riva sönder, tar lång tid att laga. Och jag började rivas sönder för länge, länge sedan. Långt innan någon vantrivsel på en avdelning på ett IT-bolag. Det gjorde bara det värre och utlöste. Och som kuratorn sa, jag har nyligen fyllt 30 och livet går in i en ny fas. Känns löjligt att just 30 skulle vara så ”magiskt”, men det kanske är så.
[tags]Ångest, Panikångest, Paniksyndrom, Panikattack, Depression, Ledsen, Trötthet, Vardag[/tags]
Till slut tröttnade jag på den förre ägarens stereoinstallation. Han som inte ägnar sig åt tattarkopplingar =)
Tattarkopplingar eller ej, det är ju en smakfråga. Men jag tröttnade på att CD-spelren satt med dubbelhäftande tejp på instrumentpanelen i fönstret, mångfaldig skarvade högtalarkablar som hängde från taket osv =) Jag och Mattias tog kaffe med oss ut och skred till verket. Snart satt den på plats och kablarna klart snyggare dragna. Och trots att vi råkade köra 24 volt igenom den så någon dosa på baksidan brann upp, så funkade stereon perfekt =)
Idag var jag bjuden till Polar Print för att få träffa Visuaid från Canada som tillverkar GPS-hjälpmedlet Trekker. De var på Sverige-besök för att berätta om nya version 2 som kommer inom kort och där också andra språk kan bli möjliga. En hel del nya funktioner i version 2 som jag verkligen ser fram emot, bland annat möjlighet att göra rutter för att bli guidad från punkt A till punkt B.
Det tråkiga är bara att hårdvaran måste bytas ut. Den handdator som används i den nuvarande Trekker är för klen. Dock kan man ju hoppas att den hårdvaruuppgraderingen är kostnadsfri eftersom jag bara haft hjälpmedlet i ett par veckor innan den dåliga nyheten ramlade ner. Men vi får se hur det går.
De nya funktionerna verkar så grymt intressanta att jag nog lär uppgradera så fort som möjligt även om det även i fortsättningen blir engelsk talsyntes.
Förlusten och saknaden efter Teo är stor men byrokratin måste gå vidare.. Idag var jag tvungen att ”fylla i” en ansökan om dispositionsrätt för ny ledarhund. Lite skrattretande eftersom jag redan haft 2 hundar utan anmärkning. Men nya regler.. Tursamt nog behövde jag inte besöka syncentralen utan vi kunde göra det per telefon. kanske just för att jag är gammal van förare.
Det var en massa frågor och annat som inte var så komplicerat, hur ofta man rörde sig ute och liknande.
Men nu är det gjort och nu är det bara att vänta på ny hund.
[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar[/tags]
Ledarhunden Teodor har hastigt lämnat oss, bara 4,5 år gammal. Han kom till oss sensommaren 2002 och var en mycket glad och rolig hund. Idag vandrade han vidare på grund av akut leukemi. Det tog bara ett par dagar. Far i frid vår älskade vän! Saknaden är enorm och hundkorgen gapar tom. Du slapp i alla fall lida länge.. /Husse o. Matte och barnen.
Se ledarhunden Teo träna med husse i hinderbana på Almåsa Konferens i Väster Haninge:
Se ledarhunden Teo träna på dressyrplanen:
[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar[/tags]
När förra året led mot sitt slut valde vi att flytta båten till en annan brygga över vintern. Dels för att där fanns bättre förtöjningsmöjligheter, dels för att där är mer strömt och således mindre tjcok is. Inte för att det spelar så stor roll för vår båt i fartygsstål. Men där fanns rejält med ringar så man kunde lägga mer än två tampar. Nu var det i vart fall dags att flytta tillbaka till vår vanliga plats. Det var en del öppet vatten eftersom marinans personal vart ute och brutit med sin egen bogserbåt men inloppet till viken hade frusit igen och vid min vanliga bryggplats låg isen kvar ett tiotal meter ut. Vi startade upp maskin utan problem och gjorde loss vinterförtöjningarna och tuffade ut, rakt igenom isbältet som inte var mer än några centimeter tjockt. Men hon plöjde sig lätt igenom. Vi tog en tur runt ön med kom fram till iskanten och fick vända. Hade ingen större lust att utmana ödet och riskera att fastna eller skada skrovet på allt för tjock is. Väl tillbaka fick vi däremot bryta oss in till bryggan men det gick lätt. Ett par gånger in mot bryggan på olika ställen och sedan gick det lätt att trycka sönder isen med 12 ton bredsida. Såg rätt kul ut med is överallt utom ett brett uppbrutet bälte in till vår båt. Men man vill ju hjälpa våren på traven =)
Idag har jag varit hos Polar Print för att hämta mitt alldeles egna exemplar av Trekker. Det gick ganska lätt att få bli testpilot för detta nya hjälpmedel på den svenska marknaden. Fortfarande saknas svenskt tal men det lär komma under våren. Jag har ju redan berättat om vad Trekker är och gör så nu ska jag bara sätta igång och använda den.
Idag fick vi äntligen ett livstecken från vår Faxe som omplacerades för ett år sedan. Vi har inte haft någon kontakt med hans nya husse och har inte vetat vad han heter eller har för mejladress. Bara att han skulle bo i Karlstad.
Idag fick vi mejl från Faxe och hans husse som hade surfat förbi vår hemsida som av en händelse. Jag vet inte om han satt och sökte men hamnade i alla fall hos oss. Och vi fick lite bilder på honom och det känns såklart otroligt kul att han har det bra!
Husses föräldrar bor söder om Stockholm men själv pluggar han i Skövde och de verkar ha det bra.
[tags]Djur, Husdjur, Hund, Hundar, Labrador, Labradorer, Omplacering, omplaceringshund[/tags]
Idag har jag och Teo hållit föredrag om ledarhunden inför ett gäng synskadade ungdomar som jag tror gick i 6:an eller nåt sånt. Berättade om hur ledarhunden funkar, vad man själv behöver kunna för att få ledarhund, hur man söker hund och vilka problem det kan innebära. Jag har lite svårt att prata om sånt här på den åldersnivån kände jag, hela tiden avbruten av frågor som handlade om något annat hundigt än det jag just pratade om. Men föredrag är viktigt och roligt. Var mycket ute på sånt förr, på 90-talet även i uppvisningar på Räddningshunds-SM i Rosersberg har jag för mig. Numera sker inte så mycket uppvisningar tycker jag. Borde vara mer sådant.
Men barnen var intresserade och nyfikna och ett par fick prova att gå med teo. Det är ju inte så lätt att få en äkta känsla för hur det är, särskilt som teo tyckte det var päst att valla småglin i korridorerna. Men jag tyckte ändå han kämpade på väl =)
Se ledarhunden Teo träna med husse i hinderbana på Almåsa Konferens i Väster Haninge:
Se ledarhunden Teo träna på dressyrplanen:
[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar[/tags]
Idag har jag varit på hjälpmedelsföretaget Polar Print för att återlämna ett hjälpmedel jag haft till låns för utvärdering under en veckas tid. Hjälpmedlet heter Trekker och kommer från företaget Visuaid.
Trekker är ett talande GPS-baserat orienteringshjälpmedel för synskadade. Utrustningen består av en ”sele” eller band man hänger över axeln. Längst ner på den sitter en HP handdator i en plasthållare, på mitten sitter en GPS-mottagare och högst upp sitter GPS-mottagarens antenn samt en liten högtalare. Det är ingen tung utrustning med en röra av remmar och kablar.
Själva handdatorn är som sagt av märket HP och utrustad med pekskärm. För att det ska fungera för synskadade har Visuaid verkligen tänkt till! På skärmen sitter en tunn plastfilm med små stansade runda hål i tre lodräta rader. Meningen är att man ska peka i dessa hål för att peka exakt på rätt ställe på skärmen.
I själva handdatorn som kör operativsystemet Windows CE körs sedan en speciell programvara som heter Trekker. Dels fastställer den de förutbestämda positionerna på pekskärmen så att de kan användas för inmatning av text. De fysiska knapparna längst ned på PDA’n styr också själva systemet.
Trekker kan läsa upp vilken gata man befinner sig på och vilken korsning man närmar sig. Den beskriver korsningens struktur, det vill säga om det är en trevägs eller fyrvägskorsning samt läser upp alla alternativ i korsningen med gatunamn från vänster till höger. När man passerat korsningen plingar Trekker till och meddelar vilken gata man valt som bekräftelse.
Så nu har jag alltså haft detta system till låns en vecka och trots att det är lite byngligt att hålla på med och hänga på sig och ladda och att batteritiden är begränsad så har jag bestämt mig för att försöka söka en sådan pryl som hjälpmedel. Underbart att i många fall i fortsättningen slippa fråga folk på stan om vart man är och hur man kommer till en bestämd adress. Det blir inte helt sällan alldeles galet!
Ännu så länge pratar den bara engelska vilket gör uttal av svenska gatunamn ganska kryptiska, men det är en vanesak. Dessutom lär svensk översättning komma inom kort och då kan detta bara bli ännu bättre!
Nu är det natt och jag och min lillebror nattsuddar. Förutom att åka till MC Donalds i Sjöndal mitt i värsta snöstormen så har vi pysslat med att försöka få in en film från VHS till datorn. Brorsan har en inspelning av Arne AnkaW på VHS som jag väldigt gärna vill ha i datorn. Men det var visst inte så lätt. Men jag äger inte något kort för att ta in analog video från en VHS-bandspelare in i datorn. Så istället kopplade jag in VHS-bandspelaren in i min DV-kamera som har analoga ingångar. När filmen väl fanns på DV-band, försökte vi överföra den till datorn via videoredigeringsprogrammet Studio DV för att sedan spara den som video-CD eller DVD.
Men då visade det sig att datorn var för seg för att orka hantera så lång film. Det blev hack i filmen så jag får ropa på min kompis Egge som jag vet löser det lätt som en plätt!
Men coolt ska det bli är filmen väl finns digitalt för kopian bror har, är väldigt sliten och kommer nog inte fungera så länge till. Tyvärr är det bara den korta versionen av inspelningen från Stockholmsteatern. Det ska finnas en längre. Men detta får duga fint i brist på annat!
Men ska jag fortsätta med sånt här jobb måste jag nog skaffa mig ett AV-kort till datorn. Men då kanske måste skaffa mig en hetare dator också…
Jo, jag konserverade båten verkligen i rättan tid. Dagarna efter sjönk temperaturen till -17 grader. Nu är julen överstånden och det känns ganska bra. Visst är det lite kul för barnen, men mest av allt är det hysteri och stress där barnen bråkar och slåss och man själv känner att man nog inte riktigt räcker till. Nu följer en låååång helg och med lite tur kommer lillebror från småland och hälsar på med sin ”nya” flickvän. Vi får se. Sedan några dagars jobb och sedan nyår och helg igen.
Så var det dags för den första vinterkonserveringen av vår nya båt.
Och det är nog i grevens tid. Fast ännu ligger inte isen och ingen snö och temperaturen har inte vart så värst långt ner. Fast gör man det såhär års får man bara färskvatten i hinkar istället för att bekvämt dra fram en slang om man gör det tidigare på hösten. Vi blandade glycol och vatten, körde igenom det genom motorn. Joche hjälpte till.
Tro inte att jag gillar vintern..Den är bara en transportsträcka tills nästa vår full av tungsinne och frossa och slask. Men när vintern ”äntligen” kommit är våren en årstid närmare. Den här hösten gick förhållandevis bra. Idag är båten konserverad och lagd i dvala, förtöjd med extra tampar för att klara stormarna i vinter. Detta är nog reckord i hur sent man kan konservera en båt. Men det var ju först nu minusgraderna kommit och om några dagar ska det bli riktigt kallt säga det. Nu har vi burit spannvis med färskvatten, oturligt nog slogs vattnet av just idag och kranar och ledningar är tömda. Men nu är det åtminstone gjort och jag längtar efter vår då man åker ut, monterar batterier och startar upp för första gången på våren. Det där nervösa trycket på startknappen, ska det fungera i år igen…
Jaha, så har man vart ute på båttur i slutet av november. Igår fyllde vi termosen med kaffe, slåg på värmen och tuffade ut på årets förmodligen sista resa. Galadriel flyttades till vinterbrygga och då kunde man inte låta bli att ta ett varv ut på Mysingens näst intill spegelblanka vatten. Var årstid har sin charm och med hätt kaffe och värme och stängd dörr hade vi det väldigt bra. Nu väntar oljebyte och frysskydd till veckan.
[tags]Oljebyte, Motor[/tags]