Cykling – Sida 17

Roslagsvåren 2013

Idag var det dags för Roslagsvåren, 134km med start och mål i Upplands Väsby. Jag, Thomas och Patrick körde premiären i höstas under Roslagshösten 2012. Då körde jag och Thomas på min gamla touring-tandem.

I år blir det på min nya Canondale-racer och det gick bättre och var klart roligare. Min touringcykel väger kanske inte speciellt mycket mer än den nya, men med sina 26-tumshjul, 42mm däck, MTB-drev och vanliga pedaler så var det lite annorlunda så klart.

Vi startade lugnt och hoppade över första depån för att istället stanna vid ca 4 mil där vi fyllde på med lite energi och sträckte benen. Målet var sedan att stanna vid 8-milsdepån eftersom vi minns en lång, seg uppförslutning runt 7 mil som vi kämpade en hel del med under höstens lopp.

När vi väl passerat 7 mil och jag inte tyckte mig känna någon direkt backe, var jag tvungen att fråga Thomas vart backen var. Thomas tittar då bakåt och konstaterar att vi nog redan klarat av den. Det var en positiv överraskning och bra kvitto på både cykel och att man själv antagligen blivit ganska mycket bättre sedan senast.

När vi nådde depån vid 8 mil kände vi oss så fräscha att vi bestämde oss för att rulla vidare mot varmkorven vid 10-milsdepån. Där blev stoppet lite för långt på grund av korvkön innan vi tog oss ann slutstriden på 3,4 mil.

Med ca 2 mil kvar ökade vi tempot rejält och körde om alla vi såg. Det var grymt kul och kroppen kändes bra.

Vi körde 30 minuter snabbare i år jämfört med förra året vilket får ses som klart godkänt. Nu har man fått lite mer erfarenhet inför Vätternrundan i sommar.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Träning[/tags]

Träning med CK Falken del IV

Så var det klubbträning igen och åter ringde klockan galet tidigt en söndagsmorgon och åter igen kändes det OK att förstöra en härlig sovmorgon och istället gå upp och äta grötfrukost, dricka kaffe och byta om. Jag är klar lagom till Danne ringer på dörren och blir ändå lite gladare när han om möjligt låter ännu mer nyvaken än vad jag gör :)

Samling i Väster Haninge som vanligt och vi blir 12–14 cyklister som styr söderut mot Kafé Rosenhill där några avviker och andra ansluter. Det blir inget fikastopp utan rask avfärd vidare mot Södertälje.

Farten är bra och det känns bra i kroppen. Känns mindre och mindre som vi har problem att hänga med de andra. Efter ca 8 mil blir det fikapaus vid ett kafé utanför Södertälje, trevligt ställe i strålande sol och livet känns riktigt härligt. Mot det här står sig faktiskt en sovmorgon kort, när man väl är uppe och igång. Ett bra motionspass och en god fika i solen på en gräsmatta.

Sedan börjar hemfärden på ca 3 mil och det är nu tempot ökar igen och framför allt de 2 sista milen är det galen tempokörning. Ingen snygg klunga 2 och 2 utan ren kappkörning men där vi väntar in varandra vid större korsningar. Idag är det andra tandemekipaget med som jag trodde skulle haka på förra helgen och det är jättekul att vi nu plötsligt är två.

När vi landar hemma i Handen är benen rejält trötta men inte utmattade vilket är ett gott tecken. Bara efter några minuters vila känns det ganska OK igen. Men streckan vi körde idag var 11,2 mil på 3 timmar och 40 minuter exklusive fikapaus och det gav ett snitt på 34km/h.

När jag sedan importerade aktiviteten i RunKeeper så verkar den strunta i fikapausen då jag faktiskt tryckte på pausknappen. Jag tryckte paus manuellt och då verkar RunKeeper räkna med stoppet. Däremot alla automatiska pauser GPSen själv lägger in vid rödljus etc, räknas bort. Väldigt frustrerande eftersom tiden ökade med 40 minuter och den genomsnittliga hastigheten sjönk till runt 26km/h… :( Klart man vill ha rättvisande rulltid vid sådana här tillfällen och det är ju svårt att se rättvisande siffror och kunna mäta sin prestation om det strular såhär. Ganska rejält missnöjd över just detta. Måste försöka ta reda på vilka pauser RunKeeper räknar med och vilka den inte räknar med. Automatisk och manuell paus trodde minsann jag var samma sak.

Nu är det en vecka kvar till Roslagsvåren, 134km med start och mål i Upplands Väsby och sedan är det bara 3 veckor kvar till Vätternrundan. Känner mig i bra form för det kommande loppet i helgen i alla fall och känner mig inte längre orolig för att inte orka med Vätternrundan tack vare min nyfunna pilot Danne och CK Falken.

[tags]Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Fitness, Löpning, Löpträning, Löpband, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Cykellopp, Vätternrundan, Roslagsvåren, Roslagshösten, Sthlmbike, Puls, Pulsband, Maxpuls, Pulsträning, RunKeeper[/tags]

Familjecykling till Nynäshamn del II

Sådär, då var vi hemkomna från Nynäshamn, ganska trött :) När de andra gick för att fylla på sonens energikonto vid ett gatukök för att sedan ta tåget hem, satte vi oss åter på cykeln och började cykla hem. De andra skulle vara hemma om ca 1 timme och vi skämtade lite om att möta upp de hemma. I själva verket hade jag kanske räknat med 1,5 till 2 timmars cykla innan vi kom hem. MP löptränar men har aldrig cyklat så långt tidigiare vad jag förstår.

Men iväg bar det och vi började köra ikapp med en moped längs gatorna i Nynäshamn. Vi lyckades aldrig riktigt köra om den men tempot var högt och jag tänkte det här orkar vi aldrig hela vägen hem :)

Men väl ute på gamla motorvägen igen ökade vi tempot. Rak fin väg och ganska flack terräng utan några vansinniga backar. Vi låg och snittade mellan 35–45km/h och tog bara en paus för att dricka och stretcha benen, men sedan bar det av igen :)

Som vanligt måste man sänka farten när man kommer in i tätbebyggt område och i Väster Haninge kom rödljus, gångvägar och avtagsvägar som markant drog ner farten. Vi försökte ändå stå på så gott det gick och när vi passerade Jordbro ringde jag resten av gänget för att kolla vart de var och det visade sig att de skulle gå av tåget några minuter senare.

Så vi höll vårt löfte och mötte upp dem vid stationen. Drygt 37km på 1,08 måste ändå ses som ganska godkänt med ett hastighetssnitt på runt 34km/h :)

[tags]Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Fitness, Löpning, Löpträning, Löpband, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Puls, Pulsband, Maxpuls, Pulsträning, RunKeeper[/tags]

Familjecykling till Nynäshamn

Idag planerade vi att cykla på tandemcyklar från Handen till Nynäshamn, en strecka på runt 4 mil. Jag och MP cyklade på min racer och Maria och UP på vår gamla touringcykel. Vi lyckades också få med sonen på en lånad mountainbike.

Ner till Nynäshamn är det väldigt fina och raka vägar mestadels längs den gamla motorvägen. Det är inte mycket trafik där längre och det känns konstigt att tänka sig att all trafik till och från Nynäshamn gick här för inte så länge sedan.

Cyklingen ner gick ganska långsamt men vi hade inte bråttom. Tjejerna slet ganska mycket på sin cykel, men den som fick jobba mest var helt klart sonen. Det var inte helt lyckat att försöka hänga med oss på en MTB. Han fick stå och trampa ganska duktigt hela vägen trots att vi höll igen ganska mycket. Jag tyckte synd om honom eftersom det inte blev någon njutning utan ett konstant slit att hänga med.

Men efter 2 timmar och 22 minuters aktiv cykling med ganska många och långa pauser rullade vi äntligen ner i hamnområdet. Vi intog fika på strandtrappan och vädret är verkligen kanon även om det blev lite ruggigt av stillasittandet.

Nu bär det snart hemåt och de andra tar tåget, men för mig och MP väntar en powercykling hem.

[tags]Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Fitness, Löpning, Löpträning, Löpband, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Cykellopp, Puls, Pulsband, Maxpuls, Pulsträning, RunKeeper[/tags]

Träning med CK Falken del III

Det är inte många saker som får mig att ställa klockan på 07:20 på en söndagsmorgon :) Sovmorgnar är heliga för mig på helgerna och jag älskar att ta det lugnt. Men att gå upp, äta en stadig grötfrukost och dricka en kopp kaffe för att sedan byta om till cykelkläder, spänna på sig pulsband och skor och sedan ge sig av är något helt annat, tydligen :)

Dagens runda blev dryga 10 mil och gick runt Tungelsta, Ösmo, Sorunda med omnejd. Vi var 12 cyklister som samlades i Väster Haninge kl09:30 och några börjar jag känna igen nu. Det var otroligt skönt vårväder ute och man känner äntligen att det är vår, men det har blåst väldigt ofta de senaste 2 veckorna och idag var inget undantag. Mellan 8-10 sekundmeter västlig vind och det kändes som om vi hade den mestadels emot oss vilken strecka vi än cyklade :)

Idag känns det faktiskt annorlunda i kroppen. De första 6 milen kändes lätta och även några ganska ordentliga uppförsbackar kändes lätt som en plätt. Vi tog dem stående i högt tempo och det funkade bra över förväntan. Jag satt just och tänkte på hur bra det kändes när min pilot Daniel sa att det inte alls kändes tungt uppför idag. Vi hade inga problem att hänga med klungan.

Men efter dryga 6 mil började det kännas i benen och märkas på pulsen, men man kan både skylla på den starka motvinden och att vi inte direkt hade taktik för långa distanser :)

Denna gång blev det inget fikastopp och tandemekipaget som jag trodde skulle dyka upp syntes inte till.

Garmin Edge 500 del IV

Den här första dryga veckan med min Edge 500 har verkligen inte varit problemfri, men nu känns det som det börjar ordna sig.

Det började med när jag cyklade med min kompis Egge som har samma utrustning som jag. Min GPS klagade på att den hittade flera pulsband trots att jag matat in mitt pulsbands unika ID-nummer för att den verkligen skulle veta vilket pulsband den skulle lyssna på. När jag kontaktade supporten hade man ingen aning om vad detta kunde bero på men gav mig rådet att uppgradera mjukvaran i GPS-enheten.

Jag hade givetvis kollat på deras sida vilken som var den senaste och konstaterat att det var en 3.00 från maj 2012. Det var så länge sedan så jag brydde mig inte ens om att kontrollera att min nya enhet verkligen hade denna version. Men nu upptäckte jag att den hade 2 versioner för gammal mjukvara sig sig, så min enhet måste haft lång väg från fabriken och alstrat rejäl hyllvärme innan den nådde kund. När jag läste ändringshistoriekn stod mitt problem med som ett åtgärdat och känd fel. Bara en sådan sak att supporten då aldrig hört talas om fenomenet…

Jag tog min fru till hjälp att utföra en uppgradering och allt gick bra inledningsvis. Programvaran överfördes till enheten varpå man ombads koppla loss enheten och starta om den för att programvaran skulle installeras.

När enheten sedan startar om ser det ut som om programvaran installeras, men sedan bara dör enheten. Mörk display, inga knappar reagerar, dags för ett nytt samtal till supporten. Där har man givetvis aldrig hört talas om problemet och råder mig bara att sända in enheten för service vilket innebär utan cykeldator minst en vecka och ca 4 cykelpass utan loggad träning…

Efter en kort Google-sökning förstår jag att detta är ett oerhört vanligt problem, speciellt om man uppgraderat på en Mac-dator och speciellt om man haft aktiviteter sparade på enheten. Märkligt att supporten inte känner till något som halva internet skriver om, men jag är väl inte förvånad egentligen. Dock hittar jag ingen lösning, utan folk verkar ha sänt in sin enhet för service.

I ren desperation trycker jag alla 4 knapparna samtidigt, typ den enda kombinationen jag inte fått råd om och inte provat trycka. GPSen ger ifrån sig ett glatt litet ”pip” och meddelandet ”validerar programvara” och en liten progressindikator och sen är den igång med version 3.00!

Jag blir omåttligt glad så klart, jag slipper sända in den till service! Men glädjen varar inte så länge för under en testtur märker jag att knapptonerna låter som vanligt med ganska höga pip, men varningarna för distans och puls som jag har ställt in piper så tyst att de knappt hörs. Jag kan ju konstatera ett mjukvarufel och inte något fel på summern eftersom knapptonerna låter normalt. Ett nytt samtal till supporten, men den här gången vet jag vad de ska svara, ”nej det känner vi inte till, inget dokumenterat och aldrig hört talas om. Gör en fabriksåterställning, alla dina data försvinner”. Gud vad roligt jag har! :(

Eftersom jag inte vill tappa data eller sitta och göra om alla inställningar och fortfarande inte vill skicka den på service, läser jag mig till en mjuk återställning i första hand som egentligen bara startar om GPSen utan att förstöra några data och vid kvällens cykeltur piper den helt som vanligt och jag andas ut av lättnad :)

Jag känner mig lite stukad efter dessa problem med en produkt från ett företag vars produkter jag annars haft så stort förtroende och goda erfarenheter av. Jag hoppas nu jag kan fortsätta cykla utan problem, för funktionerna är verkligen kanon!

Träning med CK Falken del II

Ikväll var det dags för min andra träning med CK Falken och min nya pilot Daniel. Vi samlades vid en idrottsplats i Handen och gjorde upp om en runda på ca 6 mil i lagom tempo och sedan gav vi oss av.

Färden gick längs småvägar ner mot Segersäng där vi vände uppåt längs gamla Nynäsvägen. Tempot blev allt annat än lugnt och vi kämpade och triggade antagligen varandra ganska ordentligt men det var grymt roligt :) Längs småvägarna körde vi på led och när vi vände hem igen längs stora vägen körde vi i par. När vi svängde av mot Väster Haninge igen ökade tempot igen och det blev en del rolig kappkörning tills vi nådde mer tätbebyggt område och vi fick lugna ner oss igen.

Det kändes bra i kroppen idag. Det höga tempot märktes på genomsnittspulsen så klart och visst kändes benen trötta, men på det där sköna sättet och just när jag klev av cykeln kändes benen som stela styltor. Men jag känner mig redan efter 4 ganska långa pass på några veckor att formen är avgjort bättre. Det märks på benmusklerna och på pulsen och att det går snabbt att återhämta sig bara vid väldigt kort vila.

Som jag skrivit tidigare är det väldigt inspirerande och taggande att cykla många i grupp. Man peppar och stöttar varandra och det är en tydlig energikälla. Jag börjar också förstå varför det har varit svårt för mig och andra att komma med i cykelklubbar och som tandemekipage få delta i klungkörning. Det finns en sorts avvaktande rädsla att ha med ett stort tandemekipage i en grupp tätcyklande människor. Visst är vi stora och tunga men man tror också att vi har svårare att stanna och en del verkar känna sig lite fundersamma över att ha oss bakom.

I den här klubben har dock ingen klagat. Min pilot Daniel har frågat de andra vad de tycker och de har svarat som det känns sanningsenligt men ändå verkat tycka det är helt OK och till och med lite coolt att ha oss med. Daniel som ny tandempilot håller säkert lite större avstånd till framförvarande cyklist men bromsförmåga finns och som jag uppfattar det, är inte bromsstreckan längre för oss. Jag som sitter bak är alltid beredd på att min pilot måste panikbromsa utan att hinna förvarna. Jag både sitter och håller i mig på ett sådant sätt att det kan ske utan problem. När jag släpper händerna för att dricka eller rätta till något klädesplagg, meddelar jag min pilot, för i det läget är jag naturligtvis inte med på snabba och kraftiga inbromsningar.

Jag är superglad att få hänga med på dessa lopp med CK Falken och jag tror flera redan kommit på att det går jättebra att ha oss med och till och med delaktiga i klungkörning och rotering. Jag har en duktig pilot som de andra i klungan också litar på vilket så klart underlättar jämfört med om vi båda var nya.

Ikväll fick vi frågan om när vi skulle delta nästa gång, för då ville en kille ta med sin fru på tandem, så det inspirerar helt klart vilket är superkul!

Trött och fruktansvärt nöjd ska jag nu tömma av GPSen. Det blev ca 58km och en genomsnittshastighet på drygt 31km/h. GPSen betedde sig också bra. Mer om det i inlägget ”Garmin Edge 500 del IV”.

Träning med CK Falken

12,7 mil på cykel igår kändes i kroppen i morse när jag vaknade. Mitt vänstra knäveck som började kännas av igår efter typ halva streckan kändes fortfarande lite stelt men gjorde inte lika ont som igår. Jag är inte speciellt orolig, det känns som några muskelfesten har fått slita lite. Jag körde kanske lite för hårt igår när det gäller att dra med bakre benet när man trampar. En kort stund i sängen undrade jag om det var en bra idé att köra idag igen, men hellre försöka än banga utan kamp :) Och så fort jag började röra på mig kändes det genast lite bättre.

Klubben samlas kl10 i Västerhaninge och min pilot Daniel kom hit en stund före. Vi cyklade ner till Västerhaninge, en uppvärmningsstrecka på 5–6km. Ett gäng på typ 10 cyklister möttes där och sedan gav vi oss av söderut längs gamla Nynäsvägen. Första målet var kafé Rosenhill som är ett välbesökt delmål bland annat av cyklister och detta blev fjärde besöket för mig. Cyklingen ner längs Nynäsvägen gick bra. Vi deltog i klungan och var med och roterade och det flöt på bra. En lärdom jag gjorde idag var att vi som cyklade tandem fick hålla igen utför för att inte lämna klungan och terrängen och tempot gjorde att vi hängde med bra uppför också. Jämfört med hur splittrat det kändes igår så tror jag det är mycket bättre att vi håller ihop i fortsättningen. Det innebär att tandemekipagen får bromsa lite utför och övriga cyklister får hålla igen lite uppför. Det är något teamet får lära sig inför Vätternrundan.

Men på väg mot Stora Vika ökade tempot i klungan som var fullt av duktiga tävlingscyklister och efter en stund bestämde vi att hänga av från klungan och ses vid Rosenhill. Tempot hade börjat bli ojämt och min nivå var inte i närheten av deras och dessutom drogs jag med mitt knäveck från igår.

Nästan framme vid Rosenhill körde vi ikapp en ensam cyklist som också hängt av från klungan och vi slog följe till kafét. Där fanns ingen från den övriga gruppen så de måste ha avstått från fika och paus och kört vidare.

Det blev en traditionsenlig Latte med kardemumma, kanelbulle och Fanta innan vi som återstod av gruppen vände hemåt.

Självklart känns rumpan och benet och mjölksyran i lårmusklerna kom allt snabbare i allt kortare uppförsbackar mot slutet och medelhastigheten blev knappa 25km/h. Men det kändes ändå bra att ha cyklat nästan 13 mil igår och nästan 10 idag och ändå känna att jag inte är helt slut. Med mer träning kommer detta bli perfekt och det som såg så dystert ut för en stund sedan, att inte ha någon att cykla med inför Vätternrundan, ändrades. En avlägsen bekant och före detta kollega hörsammar mitt nödrop och nu har jag inte bara en cykelintresserad som bor nära och vill cykla, utan råkar också vara gammal proffscyklist som det finns mycket att lära av.

Under dagens cykling med CK Falken kände jag inget av den irritation som känts i andra sammanhang när man som tandemcyklist velat haka på en klunga. Lite tveksamma i början kanske för att vi ser tunga och otympliga ut och en del kanske tycker det är läskigt att ligga nära oss. Men många frågor blev det och jag åtminstone hoppas att de fick uppfattningen om att det gick bra att ha oss med i klungan och inte bara ligga sist utan även vara med och rotera. Riktigt inspirerande att cykla många tillsammans.

Nu ska jag vårda rumpan och trösta mig med att man får snygga ben vad det lider och att jag inte kommer dö under Vätternrundan.

</p> <p>[tags]Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Fitness, Löpning, Löpträning, Löpband, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Cykellopp, Vätternrundan, Roslagsvåren, Roslagshösten, Sthlmbike, Puls, Pulsband, Maxpuls, Pulsträning, RunKeeper[/tags]

Team Primus tränar inför Vätternrundan

Idag var det dags för vårt Vättern-teams första gemensamma träning. Förutom själva teamet så hade vi några bekanta till en av medlemmarna som cyklade med oss och det var riktigt kul. Cykla i grupp är grymt inspirerande.

Vi samlades i Handen runt halv nio i morse och det var en strålande dag med sol och lätta vindar och torra, grusfria vägar. Efter en stunds bekantande med varandra, kontroll av cyklar och teknik gav vi oss av.

Från början var vi 7 cyklister. Min nya pilot Daniel hängde på den första timmen men hade sedan andra åtaganden och var tvungen att avvika. Vid ungefär 6,8 mil blev det paus vid kafé Rosenhill vilket blev en välbehövlig paus med kaffe, bulle och Coca Cola. I mitt tycke blev stoppet kanske lite långt för man blir lätt stel och får svårt att komma igång igen.

Vid fikabordet frågade en av cyklisterna mig om jag märkte något av att vara kändis. Jag sa att det inte märktes så mycket i vardagliga livet ute. Inte så många som kommer fram och kommenterar eller hälsar. Just därför var det en tjej i toakön som sa att hon kände igen mig från TV :) Jag tycker sådant är enormt roligt och positivt.

När vi åter rullade märktes stoppet på min puls. Jag hade inte fått någon maxpulsvarning under hela cykelturen, men nu pep varningarna ganska mycket första halvtimmen. Sedan stabiliserades pulsen igen och allt var i sin ordning.

Vid en vägkorsning avvek en av cyklisterna som inte orkade hänga på längre. Detta var det längsta han cyklat och han var rejält trött men hade jobbat otroligt bra. Vi höll ändå ett ganska högt tempo. En stund senare avvek ytterligare två cyklister för att åka hem och ta hand om middagsgäster, så till slut var vi bara 3 tappra ekipage kvar :) Vi hade ett antal mil kvar men trampade på bra och nådde vårt mål inte allt för döda i kropparna :)

Allt har känts otroligt bra idag. Det enda som drabbat mig är värk i ett knäveck. Något sendrag eller sträckt muskel och just nu känns det ganska ont och stelt. Imorgon väntar en ny runda med CK Falken på säkert 10 mil och jag hoppas mitt knä är OK tills dess.

En annan liten krämpa är att jag totalt tappat kraften i vänster tumme :) Jag kan helt enkelt inte använda den just nu. Jag fick svårigheter att klämma ur schampo ur schampoflaskan och att dra upp byxor och hålla i ett glas :) Det har säkert med att göra att man vilar mycket tyngd på händerna på styret och håller i sig många timmar. Skumt nog känner jag inget i höger hand så jag måste belasta ojämnt på något vis.

Det har varit lite svårt att hålla jämn fart mellan tandem och vanliga cykelekipage. Utför rullar vi grymt fort och får ligga och bromsa för att inte tappa gruppen. Uppför blir det något tyngre och svårare kanske att hålla jämna steg med gruppen. Det ska bli intressant att se hur vi löser det imorgon när vi cyklar med en rutinerad cykelklubb.

Annars har det varit en toppendag och värken och tröttheten är en sådan där skön värk och trötthet som infinner sig efter att man gjort något bra.

Garmin Edge 500 del III

Nu har min nyinförskaffade Garmin Edge 500 cykeldator tagits i bruk. Igår blev det en kort testrunda på 5km och idag premiär med en ny cykelpartner.

Först plågade jag min fru med att göra alla inställningar vilket hon gör med en ängels tålamod måste man säga ;) Och efter dagens cykeltur idag importerade hon också mina 2 senaste aktiviteter till mitt konto på RunKeeper.

Allt för ofta kan man känna ”varför köpte jag den där?” Men just i detta fall känns det otroligt bra efteråt, jag som velade så mycket innan. Allt strul jag hade med att logga mina långdistanscyklingar med telefonen med pulsmätare som la av och batteri som drogs ur för snabbt och – värst av allt, en app som kunde krascha efter någon eller några timmars användning så att hela träningspasset gick om intet.

Idag monterade jag GPSen framme hos min pilot som behövde se min puls vilket säkert säger ett proffs en hel del om min status. För egen del hade jag aktiverat larm som ljöd när pulsen steg över 170 slag per minut och ett annat larm som pep för varje avverkad kilometer. Det senare kilometerlarmet behöver nog ändras till att ljuda något mer sällan, för det var ett evigt pipande när den varnade både för pulsen och avverkade kilometrar :)

Visst föredrar jag rösten i telefonen som läser upp tid, distans, genomsnittsfart och puls med jämna mellanrum. Men när det inte går eller fungerar speciellt bra är detta ett alternativ som funkar. Distansen och tiden kan jag ju ändå fråga min pilot om.

På lördag cyklar jag med Egge igen som har en likadan GPS/cykeldator och då får vi se om det blir något kaos med pulsmätare, fart- och kadensmätare. Det ska bli mycket intressant :) Fungerar det utan konflikter blir jag imponerad :)

Nya träningsmöjligheter del II

Idag cyklade jag och min nya pilot vår första tur tillsammans. Kan inte låta bli att tycka internet och livet är fascinerande. Först jobbar man ihop om än på avstånd för många år sedan, sen hörs man via Facebook, SMS, telefon, ses en kort stund och sedan cyklar man. Vilken tur att internet inte bara var en fluga ;)

Det blev inga bilder idag, det glömdes helt bort så det blir lite gamla cykelbilder. Dagens tur var 28,7km ungefär och var en bra runda här i våra hemtrakter. Vi lyckades nästan komma upp i en snittfart på 30km/h trots den starka motvinden långa streckor. Det blåste säkert 10m/s i byarna.

Det här var en kort och bra runda för att känna lite på varandra och känna hur det kändes i kroppen också. Förutom kanske lite hög genomsnittspuls och att den steg ganska mycket för ganska lite, så kändes benen OK: Jag har alltid svårt med andningen första milen av någon anledning, men efter en stund ordnar det upp sig och man får upp en mer jämn och bra andning. Jag tar det ändå som ett gott tecken att pulsen sjunker fort efter ansträngning och att benen känns som om de återhämtar sig fort.

På lördag blir det första turen med Vättern-teamet och då väntar en runda på 10 mil. På söndag fortsätter jag med min nya pilot Daniel och CK Falken.

Garmin Edge 500 del II

Och jag som hade bestämt mig för att inte köpa en cykeldator utan istället använda mig av kompisens information när vi cyklar :) Tyckte att jag argumenterade mot mig själv ganska bra, men ändå blev det en sådan idag.

Det berodde inte bara på ett bra pris när vi samtidigt köpte en barncykel till 7-åringen som behövde en ny för säsongen. Det finns också bra argument. Man kan ta motargumenten jag radade upp i förra inlägget och bara vända på dem :)

Men det viktigaste är ändå att det inte längre fungerar att logga träningen med hjälp av telefonen. När det är fint väder och jag cyklar korta rundor duger det bra. Men nu börjar rundorna bli längre, flera timmar och då räcker inte batteriet i telefonen och telefonen blir seg och appen jag använder för träning kraschar efter några timmar. Jag använder verkligen min telefon till mycket och ringa är bara en bonusgrej nu för tiden. Men ibland fungerar faktiskt dedicerade saker bättre till det de är till för. En bra cykeldator är helt klart en sådan grej som uppenbart inte gör sig bra i telefonen.

Jag kan fortfarande inte sköta cykeldatorn själv. Jag behöver hjälp att läsa av enheten under cykling. Tid, fart och distans kan min pilot ge från sin enhet och det enda som blir unikt från min blir pulsinformation. Detta kan man läsa av när man tar paus eller i någon kort korsning. Just nu sitter min cykeldator monterad på mitt bakre styre, men man kan också tänka sig att den kan monteras fram så att min pilot kan läsa av båda enheterna. Vi får se vilket som blir smidigast.

Garmin Edge 500 kan också ge ifrån sig lite olika pipljud för olika saker och det är möjligt att jag kan lära mig pipljudet för byte av pulszon för att ha lite koll åtminstone.

Jag velade som bara den tidigare i vinter och när min kompis & pilot köpte sin från England stod jag över. Jag kände mig lite ledsen för att jag gick miste om en rad roliga och nyttiga saker. När kompisen monterade sin enhet på min cykel, lämnade han sitt extrafäste hos mig, kanske som en liten lockelse eller hint, vad vet jag :) Och det funkade, för igår monterade jag fästet för att se hur det såg ut och då var det ju bara själva cykeldatorn kvar ;) I själva verket hade jag redan bestämt mig. Det var ändå ingen livsavgörande investering men en väldigt bra sådan med tanke på hur mycket cykling som väntar.

Så kan det gå :) Och som en liten bisak fick lilltjejen ny cykel för året och pappan och mamman var glad att hon inte valde den dyraste just idag :)

Nya träningsmöjligheter

Våren har inte gått som jag tänkt mig riktigt. Jag och min kompis Egge har anmält oss till några cykellopp under året men möjligheterna att träna ihop har inte varit så många och jag har börjat att få lätt panik…

Vätternrundan är den 15:e juni och dit är det knappt två månader. Dessförinnan ska vi cykla Roslagsvåren, 134km den 19:e maj och dit är det en knapp månad. Hittills har vi kunnat cykla en gång ihop men sedan dess har det varit svårt att få ihop det. Både min pilot och övriga lagkamrater inför Vätternrundan har börjat cykelpendla till och från jobbet vilket ju är en bra start. Men vi varken bor eller jobbar nära så min cykel har blivit stående och det har inte sett så ljust ut framöver heller.

Jag började med att ropa på hjälp bland mina vänner på Facebook men det möttes mest av några gilla-tryckningar. Sedan gick jag ut på en cykelklubbs Facebook-sida och frågade om någon ville ut och cykla lite tandem. Förutom lite tråkiga kommentarer om att tandemekipage var jobbiga att ha med sig, fick jag några som hörde av sig och sa att de kunde tänka sig att cykla lite då och då när tillfälle gavs. Snällt, men det var inte det jag behövde.

Jag gick länge i valet och kvalet om jag skulle använda min officiella Facebook-sida Mot Alla Odds Jocke för att be om hjälp. Jag tänkte att med närmare 650 följare skulle det kunna ge bra spridning och kanske ge något napp. Min tveksamhet handlade mer om om jag borde använda sidan till det, men det är ju min nästa större utmaning i livet. Inte lika stor som Mot Alla Odds, men ändå :)

Det gick väldigt fort att få svar. En kollega från min förr-förra arbetsplats är gammal proffscyklist, bor ett stenkast från mig och är ordförande i en cykelklubb i mitt område som tränar tillsammans 4 gånger i veckan. Det lät bara för perfekt!

Vi utbytte lite SMS, ringdes och nu i eftermiddag träffades vi för att prata ihop oss och för att han skulle få titta på cykeln.

Vår första premiär tillsammans blir på onsdag och då ska vi tydligen köra ”kort och hårt”, ”bara” tre mil för att känna på cykel och samspel. Därefter blir det förhoppningsvis flera gånger i veckan och tillsammans med klubben CK Falken.

Jag är faktiskt ganska nervös :) Jag kände mig vältränad efter hemkomsten från Nicaragua i november förra året, men en lång vinter där magsjuka och förkylningar avlöst varandra så känns nu formen ganska usel. Att då ge sig ut med en proffscyklist känns nervöst :)

Möjligheten är strålande och jag är oerhört tacksam och det räddade mig verkligen! Om jag så ska behöva styrketräna, löpträna och cykla konstant i två månader för att komma i form igen så ska jag göra det. Äventyret med Mot Alla Odds har lärt mig att jag kommer att klara det!

Som sagt, premiärtur med Daniel från CK Falken på onsdag och första turen med Vättern-teamet på lördag – jag kommer att krypa och kvida när veckan är slut :)

Extra glad blev jag idag när dottern och kompisen Emelie åkte för att köpa en situpsbänk till mig så att jag bättre kan träna bålstabilitet vilket är ett måste vid långdistanscykling. Och jag kanske äntligen har hittat en cykelklubb det är värt att vara med i och att det kanske finns möjlighet till fortsatt träning även efter Vätternrundan :)

Nu har jag allt jag behöver, både förutsättningar och prylar. Nu är det bara upp till mig :) Jag hoppas bara min pilot och övriga teamkamrater hinner träna tillräckligt.

Cykelpremiär 2013

Våren dröjer lite längre än vad jag hoppats på men nu orkade vi inte vänta längre :) Jag och kompisen Thomas ”Egge” Egrelius pumpade nya cykeln och trotsade vinterväglaget för en dryg 5-milsrunda. Även om det började ganska trögt med en trasig cykelpump som tog tid så var vi snart iväg. Ja så klart, vi sinkades också lite av montering av givare för cykel-GPS, väldigt viktig utrustning :)

Färden bar ner förbi Västerhaninge mot Tungelsta och vid ca 28KM blev det kaffe och bullepaus på Café Rosenhill innan det bar hem igen. Totalt slutade rundan på ca 55km.

Det var riktigt tungt idag! Längs vägen hem tänkte jag på kommande Vätternrundan i juni och undrade vad i hela friden jag givit mig in på! Dessa tankar gjorde kanske inte att orken påverkades så positivt och det kanske inte var helt rättvist att mäta känslan i den här rundan med hur det förhoppningsvis kommer vara då då man är något mer vältränad igen.

Det måste bli mycket mer löpträning, styrketräning för rygg, mage och armar och framför allt mer benträning.Men ska man i det här läget, när benmusklerna drar ihop sig och benen knappt bär upp för trappan, så är det grymt kul att äntligen vara ute på vägarna igen!

När vi stapplande tog oss in genom ytterdörren, svettiga och en skitig cykel, väntade en fantastisk överraskning! :)

[tags]Träning, Cykel, Tandemcykel, Vätternrundan, Löpning, Styrketräning[/tags]

Garmin Edge 500

Jag har ett dilemma jag inte kan lösa själv, så jag bloggar om det så kanske svaret kommer neddimpande från någon klok läsare. Eller så räcker det med att själv sätta ord på tankarna så kanske svaret blir mer självklart :)

Den kommande cykelsäsongen närmar sig med stormsteg och jag ser verkligen fram emot den! Det ska bli så enormt roligt med alla långdistanslopp som vi siktar på att delta i.

Förra året använde jag min iPhone för att logga all cykelträning. Det finns många appar att välja på, men jag har använt RunKeeper i många år och tycker den ger mest och fungerar bäst för mig.

Det som inte fungerat har varit under längre cykelturer som varat mer än en timme. Att batteriet i telefonen inte räcker speciellt länge kan man lösa med ett extrabatteri, men att logga långa streckor och samtidigt lagra information från pulsbandet gjorde telefonen segare och segare vartefter tiden gick. När vi cyklade Roslagshösten 2012 blev telefonen så seg efter ett par timmar att den inte gick att trycka på och 2 gånger under loppet som varade i 5 timmar kraschade appen och fick startas om. Det funkade kort sagt inte bra. Dessutom kan man vilja ha telefonen till annat under sådana händelser.

Kompisen och likaledes min pilot är på gång att köpa en cykeldator till sig och det lutar just nu åt en Garmin Edge 500. Det är en liten smidig GPS-baserad cykeldator som bland annat med hjälp av GPS loggar streckan man cyklar och ger än information om tid, fart och distans, totalt och per kilometer. Det går att koppla tillbehör till cykeldatorn så som pulsband så att man får in sin puls i statistiken.

Efter avslutad cykeltur tankar man upp all information från träningspasset till Garmins tjänst och därifrån kan man sedan exportera den till vilken som helst träningstjänst, bland annat RunKeeper.

Det låter väl jättebra, så vad är då problemet? Enheten i ett paket med pulsband kostar ca 2100kr att importera från England. I Sverige blir den något dyrare. Det är kanske ingen supersumma pengar men för mig är cykeldatorn helt otillgänglig. Jag kan inte hantera några funktioner i den, inte göra inställningar, inte starta eller stoppa träningspass, inte läsa av informationen, inte ladda upp och hantera den. Skulle jag skaffa en egen cykeldator behöver jag hjälp med allt!

Man kan ju tycka det är lite ironiskt. Man köper en tandemcykel för dryga 25000kr som man inte kan framföra utan hjälp, men att köpa en cykeldator för dryga 2000kr som jag inte heller kan hantera själv känns grymt avigt! Då känns utgiften sur och onödig.

Just när jag cyklar med min pilot kan jag ju låta honom logga vår cykling med sin cykeldator och låta honom exportera resultatet i en fil till mig. Problemet är då kanske att jag får hans pulsdata om den inte går att exkludera, men framför allt får jag inte min egen pulsdata. Är det då värt 2000kr för att få lite pulskurvor i statistiken? Hade jag sett och kunnat nyttja den hade jag inte tvekat en sekund.

Jag tror skrivandet fick önskad effekt. Det känns helt vansinnigt att lägga ut sådana pengar på ingenting. Jag får fortsätta använda telefonen för kortare turer och ta del av kompisens data efter längre turer och hoppas på att pulsdatat går att exkludera. Just nu finns ändå inte ekonomi att köpa bara för att det är lite coolt :)

[tags]Träning, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Vätternrundan, Garmin, GPS, Cykeldator[/tags]

Planering cykelsäsongen 2013

Då börjar min och kompisen Egges cykelsäsong 2013 ta form och det ser redan ut att bli ett ganska aktivt år minst sagt!

Jag har alltid gillat att cykelträna men inte riktigt haft någon att cykla med. Hur jag och Egge började prata om cykling minns jag inte, men plötsligt pratade vi om Vätternrundan, eller snarare Halvvättern och att vi borde cykla den.

Så en dag i maj förra året cyklade vi plötsligt cykeln till Älvsjö så att vi skulle börja kunna träna ihop. Halvvättern förflyttades till 2013 men uppgraderades till hela Vätternrundan, ca 30 mil :)

2012 blev det totalt 1000km cykling för min del och plötsligt var vi båda ganska bitna. I september cyklade vi vårt första långlopp, Roslagshösten 2012, 135km i norra Stockholm. Efter det var anmälan till Vätternrundan 2013 ett faktum. Det innebar också att vi började snegla på andra långlopp under 2013, men framför allt innebar det en ny tandemcykel. Cykeln vi köpte för ett gäng år sedan var mer en touringcykel för trevliga långfärder, rejäl och stabil men ändå modern med 27 växlar, hydrauliska skivbromsar och navdynamo. Extra allt med andra ord :)

Men det var ingen tävlingscykel. Det kände vi själva under loppet Roslagshösten och där till alla gliringar från andra cyklister med lättviktscyklar som undrade hur vi orkade ta oss fram på ett sådant monster :) Nu tyckte jag kanske inte det var så riktigt. Vi hade det tungt uppför men rullade lätt ifrån alla utför och på raksträckorna höll vi jämt tempo.

Men visst, det var ingen tävlingscykel. Raka styren, grov ram och tjocka däck och en massa extra vikt i skärmar och pakethållare och det skulle bara se förskräckligt ut om man monterade av dessa.

Viktmässigt skiljer den nya cykeln inte många hekto, men det är mer en racer med bockstyre, tunna däck, tunnare ram, SPD-pedaler och betydligt högre utväxling än den gamla cykeln som trots att den var avsedd för landsvägarna var mountainbike-drevad. En massa oerhört lätta växlar som var helt oanvändbara men som säkert skulle lämpa sig väl för att cykla upp för lodräta väggar :)

Och nu är 2013 här! Cykeln står på balkongen, väskan med alla tillbehör, kläder, skor, pulsklocka och vattenflaskor står bredvid. Jag går och petar på den varje dag och längtar. Den ”gamla” cykeln står bredvid. Och visst ser det ut att bli en bra cykelsäsong! Det är ingen brist på möjliga lopp att delta i, frågan är bara hur många för att inte allt för mycket försumma våra familjer.

Men detta är det som planeras för året. En del kanske tillkommer och många mils träning lär det bli inför dessa långdistanslopp.

27 april – Västmanland tour Västerås 182 km
19 maj – Roslagsvåren 135 km
16 juni – Vätternrundan 300 km
8 september – Sthlm Bike 42 km
September – Roslagshösten 135 km – anmälan ej öppen

Vad sägs om den planeringen? Jag fick också ett erbjudande via mitt arbete att cykla Halvvättern också, 15 mil helgen föra hela Vätternrundan. Sista anmälningsdatum är inte passerat än men det känns som om just den helgen kanske man tränar lite vanligt inför den långa utmaningen helgen efter.

Det råder ju ingen brist på cykellopp om man verkligen vill cykla. Det är mest familj, arbete, tid och pengar man får väga in i hur mycket man hoppar på.

[tags]Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Cykel, Cykling, tandemcykel, Mountainbike, MTB, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Cykellopp, Vätternrundan, Roslagsvåren, Roslagshösten, Sthlmbike[/tags]

Ny motionscykel, Trojan del II

När jag var i Nicaragua hälsade Denise på en faster och fick en motionscykel. Tanken var nog att hon skulle träna på den men den hamnade snart bland pappas gymgrejer på ena balkongen :)

Och nu när cykelsäsongen 2013 inte är långt borta och träningslusten börjat krypa på mig så har jag börjat pilla på den. Här om dagen undersökte jag om det gick att byta ut pedalerna mot SPD, men cykeln visade sig för billig och enkel. Pedalerna som är sådana man trär in foten i hade en annan tjocklek på skruven och SPD-pedaler med motsvarande skruv fanns givetvis inte. Jag blev inte helt förvånad även om jag har svårt att förstå varför man gör ens billiga träningscyklar med annat än standard.

Just nu är det inte läge med en ny spinningcykel som börjar på 5000kr så den får duga ett tag. Den har en enkel cykeldator som mäter tid, distans, kalorier och puls. Vid en snabb test visade det sig att den åtminstone fungerade tillsammans med mitt Polar pulsband som jag använder till NikePlus-systemet. Men däremot kan den inte visa genomsnittspuls så det blir nog enklare med pulsklockan istället.

Här om dagen gjorde jag ett kort test, cyklade 5KM och tog tiden och distansen och matade in dessa i RunKeeper för att jämföra på ett ungefär hur det skulle ha motsvarat riktig cykling och det var inte helt uppåt väggarna. Även antalet förbrända kalorier diffade inte så fasligt mycket trots att cykeln inte har koll på mitt kön, min längd och vikt.

Igår sprang jag för första gången på flera månader och idag har jag en träningsvärk som gör att jag knappt kan gå :) Så just idag blir det ingen cykling men kanske ett 45-minuters pass i morgon före jobbet om benen känns någorlunda OK. Och så fort den här första, värsta sortens träningsvärk efter ett långt uppehåll har lagt sig så är jag snart igång igen.

[tags]Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Fitness, Cykel, Cykling, tandemcykel, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Puls, Pulsband, Maxpuls, Pulsträning[/tags]

Anmälda till Vätternrundan 2013

Nu är vi anmälda till Vätternrundan 2013! ”Lag Primus” som min x-kollega Patrick döpt oss till består nu av 7 cyklister, 5 killar och 2 tjejer. 2 ekipage består av tandemcyklister.

Mitt anmälningsnummer blev 201971 och oM 257 dagar startar vi. Starttiden blir 01:50 på natten mot lördag. Distansen är 30 mil och vi räknar med att ta oss runt på mellan 12 och 14 timmar lite beroende på vem i laget man frågar :)

Nu känns det riktigt spännande. Det är ganska lång tid kvar tack och lov för det ska till mycket träning. I nuläget har jag ett cykelmål att ha kompletterat 1000km före 31:a december och jag har lite drygt 10 mil kvar på det målet så det ska inte vara något problem. Efter årsskiftet blir det ett nytt mål på 2000km och dessa ska kompletteras före Vätternrundan den 15:e juni 2013.

Förutom löpträningen och traditionell styrketräning i vinter blir det förmodligen motionscykel även om jag skaprt ogillar sådana. Jag kanske också borde gå på spinning om jag hittar något bra ställe att gå till där det fungerar. Men så fort våren kommer och snön försvinner blir det riktig cykling!

SÅ HÄR SER BANAN UT

Visa Vätternrundan på en större karta

[tags]träning, Träna, Fitness, Hälsa, Löpning, Cykling, Puls, Cykel, tandemcykel, Löpband, Pulsband, RunKeeper, Nike, NikePlus, Vättern, Vätternrundan[/tags]

Provat ny tandemcykel, Canondale Road R2

Idag var jag och Egge hos en kompis till mig för att prova en annan modell av tandemcykel, en Canondale Road R2. Det är en racer till skillnad mot den touring jag har idag. Det finns en liten önskan om att byta eller komplettera med en sådan. Canondale har tyvärr slutat tillverka tandemcyklar och det finns ingen handlare i Sverige som importerar sådana cyklar längre så allt får man importera själv och här yppade sig ett utmärkt tillfälle att få klämma på en sådan cykel på riktigt och till och med provcykla.

När vi köpte vår nuvarande såg behoven lite annorlunda ut. Jag såg förresten att det nu är 4 år sedan. Då behövde vi en normal, rejäl cykel med pakethållare och möjlighet att fästa barnstol men i våras när det visade sig att Egge delade mitt cykelintresse och jag dessutom hittade en kollega på jobbet som gärna cyklar så har behoven förändrats.

Redan i våras började vi prata om Vätternrundan, förvisso om halva Vätternrundan då men om några dagar när anmälningarna för 2013 öppnar så är det hela som gäller :) Boendet är redan bokat så det finns ingen återvändo att fega ur.

I söndags när vi cyklade
Roslagshösten 2012
Som var vårt första lopp och det längsta jag någonsin cyklat började tanken på allvar att byta cykel. Eller rättare sagt började jag fundera på att bygga om den befintliga cykeln med annat växelsystem, tunnare hjul samt SPD-pedaler. Säkert skulle det delvis fungera men inte blivit helt gratis det heller. Sedan tänkte jag att den grova och ändå tunga ramen kanske skulle se lite knasig ut med supertunna racingdäck och växelsystem kanske inte ens skulle gå att byta utan större modifieringar.

Road R2 påminner mycket om den italienska racer jag lånade 2003 eller om det var 2004. Bockstyre, tunna däck och lättviktsram. Problemet var att den var ganska nedgången och sliten och utrustad med 18 växlar och även om jag inte längre har specarna i huvudet så var de från -80-talet eller början på 90-talet.

Canondale är ett riktigt kvalitetsmärke och cyklarna är handgjorda och väldigt fina. Top-of-the-line växelsystem med skivbromsar bak och fram samt 28mm-däck. Tyvärr har jag inte hittat någon exakt vikt vare sig på min nuvarande cykel eller denna, men skillnaden var påtaglig.

En annan sak jag noterade under söndagens lopp var att alla utom vi använde SPD-pedaler. Jag har faktiskt aldrig settt eller provat sådana förut. Speciella skor man klickar fast i pedalen så att foten sitter fast och när man trampar nedåt med främre foten kan man hjälpa till och dra uppåt med bakre foten. Jag hade ingen aning om det skulle innebära så stor skillnad som folk säger men det verkade ju rimligt.

Ikväll hade vi sådan sagolik tur så att de tjejer som använder den här cykeln till vardags hade SPD-skor som passade oss båda. Lite komiskt dock att de just varit ute och cyklat i hällregn så skorna var allt annat än torra :) Men det var bara att sätta på skorna och se glad ut.

Ganska obekväma att gå i med ett bakåtlut på foten så man gick ganska stelbent även om man säkert vänjer sig. Cykelns ägare blev lite nervös när hon fick veta att vi aldrig använt SPD tidigare och var nog lite orolig för cykeln och oss :)

När vi listat ut hur man klickade fast fötterna visade det sig inte alls vara så svårt. Man fick haka i foten i framkant och trampa ner hälen tills det klickade och då satt foten fast. Det kräver säkert lite övning för att få flyt på det och jag behövde till en början använda händerna för att styra in foten rätt. Första foten medan man står stilla var inget problem. Lite svårare blev det när man börjat rulla och skulle klicka fast andra foten. Jag fick faktiskt böja mig ner för att styra rätt men sedan gick det bra.

Upplevelsen att cykla på en racer var häftig och skillnaden påtaglig. Vi nådde helt andra hastigheter utan större ansträngning. Ovant och jobbigt var det att använda SPD, att dra upp med bakre benet använder helt andra muskler än vad man normalt använder när man cyklar. Men jag tycker att det gick så bra så att man tydligt märkte skillnaden. Sedan blev benen fort trötta men det är bara träning, övning och träning :)

Så nu återstår bara att bestämma sig om man ska byta cykel och egentligen är valet inte så svårt :)

[tags]träning, Träna, Fitness, Hälsa, Löpning, Cykling, Puls, Cykel, tandemcykel, Löpband, Pulsband, RunKeeper, Nike, NikePlus[/tags]

Roslagshösten 2012

Nu har jag och Egge gått i mål i årets upplaga av Roslagshösten 2012, 135KM cykling med start och mål i Upplands Väsby.

Vi lämnade Älvsjö vid åtta-tiden i morse med bilen lastad med cykel och for norrut. Jag har aldrig deltagit i något sådant här förut och för Egge var det nog första gången förra helgen då han körde ett 4,2 mil långt motionslopp i Stockholm.

När vi kom fram mötte vi Patrick som är en gammal kollega till mig. Han skulle cykla samma lopp men korta banan på 72KM. Patrick var först med att kommentera vår tandemcykel men han skulle bli långt ifrån den sista. Han kommenterade tjockleken på däcken och något om att cykeln såg tung ut vilket ju är helt sant. Bland alla racers som deltog denna dag såg den väl ut som en mastodonthoj :)

Innan vi lastade av cykeln gick vi för att kvittera ut våra nummerlappar och chip. Vi fick numren 1090 och 19091 och det var min första nummerlapp på säkert 25 år :)

Det drog lite kallt i morgonluften men skulle bli en fin dag så vi väntade in i det längsta med att byta om. Men när chippen var klistrade på högersidan av hjälmarna, nummerlapparna på plats och midjeväska och ryggfickor packade med energi var det bara att gå bort till startfollan.

Grupp efter grupp startade, först de som skulle hålla högre hastighet. Vi hade anmält oss i gruppen 24–27KM/h så straxt före kl10 rullade vi iväg i ett ganska stort gäng. Just det där ögonblicket var faktiskt ganska häftigt, att rulla iväg och under startbågen som pep för alla chip och sen var vi ute på vägen!

Vi hade ingen direkt taktik för loppet eftersom vi aldrig gjort något liknande. Det var en lång sträcka vi skulle cykla och det skulle enligt beräkningarna ta straxt under 6 timmar kontinuerlig cykling så man ville ju spara på krafterna. Det enda vi tänkt oss var att i möjligaste mån hänga på andra cyklister för att dra nytta av draghjälpen och vindskyddet.

De första 7 milen gick helt OK. Vi hade hela tiden sällskap och blev sällan omkörda. Vårt största ”problem” var att vi fick ligga och bromsa när det var utför eftersom cykeln på grund av sina däck och tyngd fick väldigt bra rull utför. Däremot fick vi kämpa desto mer uppför jämfört med andra runt omkring. Om det berodde på cykelns tyngd eller att vi var så otränade och oerfarna jämfört med många andra är väl oklart. Jag tror att en stor del har med träningen att göra.

Vid ett tillfälle anslöt vi till en stor klunga från klubben Fredrikshof. Det var över 20 personer och i början hade vi inga problem att att hänga med de. Problemet var som tidigare att vi fick hålla igen. Terrängen var ganska flack och mycket trevlig.

Att cykla i klunga sådär var oerhört häftigt! Vi låg alltid sist eftersom vi inte var erfarna och inte tillhörde dem egentligen men det var grymt peppande och samspelet i ledet kändes otroligt häftigt! Vid möten eller hinder i vägbanan signalerades det av ledarcyklisterna och vidarebefordrades bakåt med rop och tecken. Kände direkt att detta vill jag göra igen.

Men snart ändrade banan karaktär och det blev mer motlut och vi tappade klungan och bestämde oss för att inte försöka hänga på. Vi hade bara gjort ca 7 mil och en ganska lång sträcka kvar.

En depå belägen på 78KM var ganska tacksam vila men snart var vi iväg igen. Det kändes som om vi hann ikapp klungorna vid varje depå men klarade inte av att hänga med. Resten av vägen körde vi mycket ensamma men hittade då och då någon att ligga bakom. Men vi hittade aldrig någon med ett passande tempo så efter en kort vila bakom andra cyklister drog vi vidare.

Ungefär där vid 8–9 mil någon gång blev vägen ordentligt kuperad och det började kännas i benen men inte mördande tungt förrän de sista 2 milen. Då jobbade vi på ren instinkt och jag log lite åt det jag känner igen från andra sammanhang, ju närmare mål man kommer desto mer benägen är man att ge upp istället för att bli peppad av att snart vara framme :)

Vår splittid blev 2 timmar och 47 minuter efter stoppet på 78KM och när vi gick i mål på 5 timmar och 14 minuter kunde vi inte vara annat än brutalt nöjda. Med mer träning tror jag vi orkat mer även sista halvan och det såg ett tag ut som om vi skulle gå in på under 5 timmar men det får bli ett mål till nästa år.

I mål blev det kaffe, korv, bullar, mackor och energidryck och så klart ännu mer kommentarer om cykeln. Sådana som ”jasså ni tog er i mål?” När vi sa att det gått bra men blev lite tungt efter 10 mil förvånades man över att vi cyklat långa banan. Jag tappade räkningen efter 6–7 liknande kommentarer så det rådde ingen tvekan om att man tyckte vi presterat bra :)

Jag för min del tyckte inte det var särskilt jobbigt. Jag trodde det skulle vara betydligt värre. Det som fick det tungt på slutet var i första hand ryggen och rumpan och även om kraften i benen i uppförsbackarna tog slut allt snabbare även i de kortaste backarna gick återhämtningen förvånansvärt fort. Så fort benen tenderade att bli stela använde jag löpartricket att slå på lår och vader och när det gick att vila, skakade jag benen då och då. Lite stretching vid varje depå hjälpte också.

Snart är vintersäsongen här och då ska cykeln lämnas in på översyn. Bland annat för att se om det går att få något tunnare däck. Dagens 32mm som jag tror det är borde kunna bytas kanske mot 20mm. Växlarna som idag är anpassade för mountainbike skulle jag vilja byta ut mot något med lite högre utväxling och slutligen byta till SPD-pedaler. Ramen och resten kan man inte göra så mycket åt men jag undrar om cykelvikt per person är så mycket högre än hos de med racers?

Visa Roslagshösten 2012 på en större karta

[tags]träning, Träna, Fitness, Hälsa, Löpning, Cykling, Puls, Cykel, tandemcykel, Löpband, Pulsband, RunKeeper, Nike, NikePlus[/tags]