Kategori: Familj

Barnen tog med sig tre kompisar och totalt två vuxna och 7 barn åkte vi iväg mot Skansen.

Vi kom iväg aningens sent och det var strul med tåg och lång kö på Djurgårdsbåtarna, så vi missade utfodring av vargarna klockan 2. Men till slut kom vi fram och in på Skansen efter mat- och kisspaus. Det var en rolig och lång dag. Barnen åkte karuseller, tog lotter och spelade spel och vi hann med ett och annat djur också även om det inte var djuren som var det mest intressanta. Vi åt mjukglass på vägen hem och vi kom hem straxt efter åtta-tiden på kvällen. Och vi var ganska stolta över oss själva som lyckades genomföra dagen med så många barn. Men doms kötte sig utmärkt allihop.

[tags]Skansen[/tags]

Jag har nog alltid haft svårt för stora förändringar, och när jag ser sådana som Martin Beck på TV krisa över sin dotter som växer upp, har jag inga problem att rellatera till det, och det är jag nog inte ensam om =)

Och som Gandalf säger i slutet av Sagan om ringen-trilogin, ”jag säger inte sluta gråta, inte alla tårar är av ondo” så har jag nog på senare år så smått börjat lära mig att leva med förändringarna i livet, stora som små.

Och visst har vår flytt inneburit stora förändringar som strukits under av att barnen växer och blir äldre. I vissa perioder i barnens utveckling tar de såklart större kliv än andra och så är det nog nu och jag är övertygad om att flytten hjälpt till. Denise går i en skola nära hem — mindre än fem minuters gångväg, hon har fått egen hemnyckel och som ikväll var hon och Jesper på disco i deras nya skola. De klädde om, gick dit själva med fickpengar och halv nio ringer dem hem och säger ”vi kommer nu, vi är trötta” och så traskar dom den korta biten hem. När vi så tar sista kvällspromenaden med hunden leker de en sista stund på gatan innan sovdags och fåglarna kvittrar trots den sena timmen.

Det är vår och det är underbart! Hur ska det då inte bli när det blir sommarlov?

Jag undrar hur många av mina vänner som kan tänka sig mig med en sekatör krypa omkring i trädgården =) För det kunde nämligen inte ens jag men upptäcker att det är väldigt trivsamt och att datorn får en nedtonad roll.

Gårdagen var solig och varm. Vi började dagen med en lång promenad som avslutades med inköp av glass på vägen hem. Sedan lekte barnen som besatta utomhus. Jag tog ner klängväxter på vår altan och svärmor ränsade landen på baksidan från gamla rosenbuskar och flyttade smultronplantor. Vi var väldigt flitiga!

På kvällen åt vi lax och ägghalvor med räkor till förrätt och till varmrätt åt vi grillad fläskfillé och invigde därmed vår grill på altanen tillsammans med råstekt potatis. Allt åts givetvis utomhus. Man fick ha en extra tröja på sig och frammåt kvällen slog vi på infravärme och plockade fram gasolkaminen och satt till sena kvällen.

Idag har vi börjat tömma vår framsida som ser ut som en tropisk regnskog. Det ska bli tomt och gräsmatta. Sedan har jag städat garaget och fingrat på Micron som ligger och väntar på sjösättning och att få ligga och guppa bakom Galadriel. Det finns en plan att åka till marinan imorgon och titta till båtarna efter vintern.

Första tanden har tittat fram :)

Idag upptäckte jag den första lilla tanden hos Miranda.. En pyttelliten tand i underkäken.. så söt :) Så nu får vi hoppa att hon inte tänker bita mej,, för de gör ont! Tänk nu är hon stor.. snart går hon o pratar o allt.. herregud,, min bebis är borta :( Nä , jag tycker de är både sorligt o härligt när hon blir lite större.

Å här sitter jag och längtar och längtar!! Visst kändes det här som en extra lång och svår vinter? Fast, säger jag inte så varje år? Jag bävar varje höst och reser mig andfådd och borstar av gruset från knäna när solen stiger igen och fåglarna kvittrar och hoppet återvänder..

Hösten som gick hann jag aldrig oroa mig. Det var så mycket som hände med en nyborgare i familjen och husköp och en ovanligt fin sensommar och höst. Helt plötsligt var eländet bara över oss och inte ens då kändes det tungt till en början. Det var kul att skotta ens eget ägandes gårdstun..Nåja, gårdstun, 4–5 kvadratmeter garageuppfart, men ändå mitt =)

Men nu tickar klockan in i april. Och visst töar det ute men det går för långsamt och är för lite sol. Det luktar smuts och förmultnad skog som sakta kommer fram vartefter snötäcket ger med sig.

Jag längtar efter sopbilarna som gör gatorna lätt våta och rena. Jag sitter här och kan som vanligt inte sova och jag passar på att fylla min Ipod med musik för veckans långa tjänsteresor på SJ-tåg. Just nu ”snurrar” en äldre Ratata-låt i PCn och minnet roterar i kapp med tonerna.

Jag kan nästan känna doften av den gamla laxkuttern Brustna Hjärtans Patrulls ekskrov och höra kluckandet från små krusningar mot träskrov och känna de små lätta rörelserna. Där satt vi jag och Martin och lyssnade på de här låtarna och pratade om sommarens planer och vilka flickor på ön vi skulle slösa våra hjärtan på den här sommaren. Hade det inte vart för Mauro Scocco hade jag inte kommit ihåg det så tydligt som nu!

Så nu skriker och längtar kroppen efter solen, havet, värmen, grillning vid havet, mat på en sjökrog, uteserveringarna i stan och de turistfyllda gatorna. Promenaderna längs strömkajen bland fler som mig som längtar efter att få ge sig ut.

Och tur är väl det, vi är snart där igen!

Idag tog vi farväl av Marias farfar Bengt.

Och jag instämmer verkligen med min fru att det känns på ett helt annat sätt när en människa lämnar oss efter ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv. Jag har svårt för döden och det är jag nog inte så ensam av. Jätterädd för det enda vi verkligen kan vara säkra på och det enda vi alla garanterat har gemensamt. Ändå är döden skrämmande just för att det är så okänt. Jag tror själv inte på något. Jag tror det är som när vi kommer till, en befruktning och celldelning tills vi föds och skriker =) Så är det med döden också. Vi dör och förmultnar och går inte vidare. Det går i linje med min tro på religion, att vi skapar något att tro och hoppas på för att tanken på ett evigt tyst och tomt slut är så fruktansvärt skrämmande. Men ändå önskar jag bara mig själv och andra ett långt liv och en rättvis död vilket är lika omöjligt som fred och mat åt alla. Det här farvälet skedde i ett kapell på Skogskyrkogården och det var en kvinlig präst som höll ett bra tal, inget ”dravel” om gud och himmelen som bara känns förljuget. Jag själv kände inte Bengt särskilt väl men blev glad av hans gamla kamrater från gallärvarvets fina ord, och Bengt fick ändå det jag önskar oss människor. Ett långt liv och lämnade efter sig en stor familj vilket för mig är viktigare än avtryck i minnen och dåd.

Idag kl 15,30 somnade min farfar Bengt in efter en tids sjukdom.

Känns lite sorligt men ändå rätt så lättat, han har levt ett lååångt o bra liv, 85 år gamal. Så jag känner bara en lättnad att han itne behövde lite mer. Tycker mer synd om min lilla farmor som är ensam kvar. HOn är så gamla o sjuk, o dement.. HOn förstod nästan itne att farfar va död. Så hemskt.. Hoppas hon får komma in på ett mysigt hem snart!! Samtidigt som min farfar somnade in, va min kära kusin Sandra på vul o fick se sin lilla groda i magen,, så härligt o roligt för henne. Men så är de ju en dör o en föds :)

Det blev en förvånansvärt lugn och skön jul!

Vi firade hemma i nya huset med svärföräldrar och Marias syskon Jonas och Jenny. Somliga hade lite brådis iväg till krog och vänner frammåt kvällen vilket var lite tråkigt när man väl ses en gång om året, men jag har slutat orka hetsa upp mig =) Annars var det trevligt och mycket god mat och dryck och barnen var nöjda med sina julklappar. Emilia fick äntligen sin bondgård och lek & lär-dator, Denise fick en MP3-spelare och Jesper fick spel till Playstation och alla barnen fick nya filmer till samlingen. Normalt sett är julen inte min favorithögtid vilket delvis beror på att det kort och gott är vinter och den årstiden känns det som om jag måste genomleva med respirator =) Men i år kändes det över förväntan okej, mycket på grund av huset som vi trivs så bra i och att vi var bland människor man inte behöver bete sig och göra om sig inför. Helt enkelt avslappnat. Dessutom bestämde vi att inte gå någonstans i år utan de som ville fick komma till oss och huset gjorde sig verkligen bra i juletid. Nu ser jag fram emot våren och sommaren!

Så har vi genomlevt den första alla helgona-helgen i nya huset =)

Och vi klarade oss från påringningar även denna gången =) Tur var väl det för av glömska eller ren motvilja fanns inte en godisbit i huset denna lätt förutsägbara dag. Men jag fick inte använda min favoritreplik i år heller =) Våra barn däremot gjorde området med gott resultat i två eller tre vändor och vi sparade således in lördagsgodiset denna helg =) Grannarna tog högtiden på största allvar. Med ljudeffekter i trädgården av spöklika skratt med eko och en projecerad siluettbild på väggen försökte man inge stämning för förbipasserade och andra grannar hade kletat ner huset, eller snarare fönstren med blod =) Aja, bara fantasin sätter begränsningarna och tur att vår yngsta är en liten tuffing och inte skräms så lätt =)

Idag fick jag de riktiga första leendet :)

Tänk.. hon är redan en månad gammal o idag kom leendet.. de är ju de man väntar på att äntligen få en respons från bebben. o de är sååå underbart :) Samtidigt får man ju ångest tiden går ju så fort.. snart är hon stor o ingen bebis längre , snyft. Nu får vi bara vänta på de underbara jollret :)

Det är alltid lika trevligt!

Mattias och Emeli komi lördags kväll. Vi här hemma blev alla väldigt glada eftersom det var länge sedan de var här. Den natten satt jag och lillebror uppe till fem, drack vin och pratade nytt och gammalt. På söndagen hann vi inte med så mycket annat än att gå en sväng i centrum innan affärerna stängde och sedan gick vi hem och grillade fläskfillé. På måndagen åkte vi alla till Kungens kurva. Tjejerna gick på IKEA och jag och lillebror gick på Jula och drägglade över verktyg och andra kuligheter. Jag köpte lite saker till båten, bland annat kompressor och oljesug. På tisdagen gjorde Mattias och Emeli stan på egen hand och träffade kompisar. Jag satt här hemma och scannade gamla foton från vår farfars gamla album de haft med sig upp. Dessvärre hann jag bara 1½ album av de tre de hade med sig men det blev ändå nästan 300 bilder från barndomen. På onsdagen var de tvungna att åka hem på grund av att jobbet kallade dagen efter. Tråkigt men vi hoppas verkligen att det inte blir lika långt till nästa gång =)

Andra bvc besöket idag o denna gången va de vår vanliga sköterska som va tillbaka från semestern.

Jag är sååå stolt.. Vår Miranda har gått upp massor, idag är hon 3 veckor o 3 dagar gammal o väger 3840g o var 51 cm lång, huvudmått 35,8. O jag är såå stolt, tänk att man kan producera mat åt en så liten bebis så att hon våxer o frodas så som hon gör. de känns så härligt :) O allt annat va så bra så bra tyckte Agneta så härligt o höra :) O nu förstår jag varför hon varit så kinkig den senaste tiden, hon har ju växt massor ju:) klart man kan ha lite ont i magen när man käkar som en häst :)

Oj oj va tiden går.. tänk att vi haft henne i tre veckor redan.

Idag är Miranda hela tre veckor, undra hur mycket hon har växt?? De får vi reda på på måndag då vi ska till BVC igen spännande!! Jag tycker de är lite läskigt att tiden går så fort man hänger inte med riktigt. Samtidigt som att man vill att hon ska bli lite större, samtidigt som man vill att hon altid ska va så här liten o go. Men hon blir ju roligare ju större hon blir.. Ja mycket förvirrande är de :) Allt funkar ialla fall bra. Fast den som vi trodde skulle få en lillasyster kris hade de bara i ett dygt.. o de va Emilia.. Nu är de istället Denise som hålle rpå o tycker att vi bara bryr oss om Miranda.. o att Miranda bara får mat o inte hon o massa annat .. lite komiskt :)Jeppe verkar mycket förtjust i sin nya syster. Vill gärna pussa o gosa på henne. Men att han tycker om bebisar är ju ingen nyhet presis :) Nu har ialla fall Miranda fått nåt forma av dygnsrytm. Hon har en vacken period på 2-3 timmar på förmiddagen från de att vi går upp runt nio. Sen sover hon med uppehåll för mat o byte av blöja tillls runt sex tiden då är hon vaken fram till nio ungefär.. sen sover hon för natten till kl 00 -01 o sen sover hon till 3-4 o sen tilll 6-7 o sen går vi ju upp vid nio.. rätt ok. Små jobbigt att iinte få sova längre pass en tre timmar.. men men.. jag får va glad att on inte skriker på nätterna o är jobbig :)

Eftersom de två första barnen kom hem igår, så är de idag första dagen vi är fyrabarnsfamilj.

Härligt att alla i familjen är samlade. Idag va de första dagen som vi va hela familjen igen o de är kul o se hur de två stora barnen tar in sin nya lilla syster i famlijen.De verkar super stolta!! De kör vagnen så duktigt o är med när man byter blöja o ammar. STäller tusen frågor.. O Jeppe vill bara pussa henne på kinden hela tiden.. sååå söt :) Idag va vi till centrum hela familjen o de tog ju 100 år med ammningar o små tjurattacker från somliga men vi överlevde till slut :) O på eftermiddagen kom fam Karlsson o hälsade på för att se Miranda. Nu har vi åtta barn tillsammans så de är ett stort gäng som ses men mycket trevligt. De käkade här o barnen lekte bra från första stund för ovanlighetens skull , de va ute mest, rätt skönt för de kan bli rätt stimmigt med alla barnen inne. Mirande fick en fin pressent oxå söta små byxor o en tröja, som självklart är för stort än :) När fam Karlsson åkt gick vi hem till mormor en sväng för att fika o hämta lite av barnens kläder. Hon är så snäll o tvättar upp alla kläder som de haft med sej :)

Efter 18 ganska långa och händelserika dagar är barnen hemma igen!

Det kändes ju ganska knasigt att dom skulle vara borta så länge och vi ångrade oss nästan. Samtidigt var det roligt för dom att få resa bort med mormor och morfar när gården här hemma tömdes på lekkamrater och alla klasskompisar försvann iväg på semester. Men nu är dom hemma igen och det är faktiskt riktigt skönt! Idag gick vi och köpte Jespers försenade födelsedagspresent som utlovat, en ny 5-växlad cykel. När vi väl lyckats frakta hem och skruva ihop den gick vi och handlade innan det var dags att åka in till stan. Klockan 7 stod vi på Cityterminalen och väntade Och det var såklart underbart att se dem igen. Jesper fick tårar i ögonen och Emilia hoppade och fnittrade när hon fick syn på sina storasyskon. Hela vägen hem på pendeltåget höll dom låda. Väl hemma åt vi kvällsmat på Sibylla innan vi skildes från mormor och moster Jenny och gick hem. Väl hemma möttes vi av en studsande Labrador och i rummet hittade Jesper sin nya cykel som han givetvis invigde på sista prommenaden med hunden. Kille som han är fattade han det där med växlar och handbromsar på en gång och han vart väldigt glad! Nu har dom äntligen lyckats varva ner och somnat in.

Första bvc besöket gjorde vi idag.

Idag va de dax för en liten koll hos bvc för att se så att Miranda växer som hon ska. O de hade hon gjort :) HOn väger nu 3310 o är 49 lång. Mycket glädjande för mej då jag är så osäker på att mjölken ska räcka åt henne.. men de gör den tydligen, skönt :) Sen va vi iväg för att kolla in cykel, som vi funderar på o köpa åt Jeppe i lite försenad födelsedagspressent, hittade tycär ingen men vi får kolla vidare helt enkelt.

Vi har såklart pratat med dom varje kväll!

Och dom trivs som fisken i vattnet. Dom fiskar och badar varje dag. Båda håller på att lära sig simma! Då får man en sån där tidsattack igen, att allt går för fort och att dom är stora =)