Idag åkte jag och Frans för att hämta lite styrketräningsutrustning hos en kollega och ”på vägen” åkte vi för att se om något hänt ute vid båten. I mitten av juni skulle varvet fullfölja sitt åttagande för att jag skulle kunna flytta mig därifrån men allt såg ut som vanligt och inget drev fanns monterat och det börjar bli dyrt att åka fram och tillbaka.
Nu närmar sig semestern på Rånö med stormsteg och vi har väl nästan bestämt att försöka ta med båten dit ut i år, dels för att köra packning och lite folk och framför allt för att kunna göra små dagsutflykter om vädret tillåter. Framför allt finns en massa dötid som jag inte klarar av att spendera i en solstol på stranden. Bättre då att ta med sig utrustning så man kan tvätta och vaxa båten invändigt, slipa och olja trädetaljer och bara njuta av lukten av båt, så länge det nu är möjligt.
Idag tog jag och kompisen Frans en tur ut till båten för att se om något hänt. Helgens ihärdiga regnväder förhindrar ändå bottenmålning, tvätt och vaxning men jag ville inte att det skulle hänga på mig att båten inte är redo att flyttas.
Avtalet i vintras var att så fort båten blev åtkomlig, skulle varvet montera drevet och därefter skulle jag försvinna därifrån. Men ännu satt inget drev på plats och runt om båten var det i det närmaste tomt.
Det är både bra och dåligt. Det ger mig lite mer tid att leta efter en möjlig lösning att ha kvar den och vänta på fint väder och ledig tid för att tvätta, vaxa och måla. Det dåliga är väl att inte veta och att tiden och försommaren bara går utan att något händer.
Så kommande vecka blir det nog att kontakta varvet för att höra hur vi ska ha det egentligen.
Idag firade jag nationaldagen med ett snabbt besök ute vid båten för att se om varvet ännu monterat på något drev. Senast vi hade kontakt var överenskommelsen att så fort båten blev tillgänglig för flytt skulle drevet monteras och jag leta efter annan båtplats. Jag har förvisso inte hunnit städa, vaxa eller bottenmåla, men den är avtäckt och provkörd och hjälpligt redo för ett nytt öde vilket det än bliva månde…
Jag hade tänkt ta helgen till tvätt och målning om vädret tillåter men ändå se så att det inte blir jag som sinkar flyttprocessen.
Men allt såg ut som vanligt och inget drev satt på plats. Påsen med ny bälg hängde där jag lämnat den. Det var på sätt och vis bra, för då får jag några dagar till på mig. Hade drevet blivit monterat så hade jag fått mer bråttom.Tt
Idag har vi återvänt till båten, rustade till tänderna med slangar, kopplingar och nytt bränsle. Jag lyckas med min kamrats hjälp hitta en närbelägen vattenpost och en lång vattenslang så att vi kan fylla oljefattet med färskvatten för kylning. Jag monterade nya bränsleslangen, batteri och sugslang för kylvatten medan min kamrat tankade i ett 30-tal liter bränsle.
Det tog någon minuts nötande för att motorn skulle suga fram nytt bränsle, fylla vattenavskiljare och bränslefilter, därefter gick den igång direkt! Mullret av 5,7-liters V8 fyllde nejden och den var en hjuvlig musik blandad med fågelsång och vågskvalp från havet intill!
Motorn fick gå ca 20 minuter och då hade den kommit upp i lite temperatur samt sugit i sig ca 200 liter färskvatten och tunnan var tom. Det var nog för mig för att konstatera att allt gick och lät normalt och allt var tätt och helt. Jag fyllde på en skvätt olja, men mest för att bli av med en slatt i en dunk. Både olja och oljefilter ska ändå bytas sen när båten är i sjön så den kan köras rejält varm.
Nu återstår bara en ganska ordentlig städinsats av båten utvändigt och invändigt. Vaxningen från förra året gjorde den fortfarande blank och fin i skrovet men resten var en katastrof :) Jag känner mig lite ledsen för mitt slitna kapell och lite misshandlade kapellbågar som jag eller en framtida ägare måste åtgärda. Kapellet måste ganska akut få några sömmar lagade vilket hade varit bra att fixa under vinterhalvåret… :)
Idag var det ännu mindre båtar runt min båt men fortfarande satt inte drevet på plats. Det är varvets åttagande innan jag kan flytta på mig och stressen att komma på vart och hur ökar. Tillfällig båtplats går alltid att fixa men ska jag ha kvar båten måste en bra permanent sommar- och vinterlösning uppenbara sig, annars närmar sig mitt båtägande sitt slut.
Man kan säga att det känns ganska tungt, ganska mycket tyngre än mycket annat. Detta är mitt absolut största intresse och hur ersätter man ett sådant och med vad? Att tvingas erkänna sig besegrad är inte någon skön känsla. Att andra säger ”ja men det här med båt är ändå inget bra om man inte ser” är ensak, men att känna samma sak själv förvärrar det hela.
Under hösten letade jag efter ett passande garage att kunna ha båten i. Jag vet inte vad jag förväntade mig egentligen. Något stort och bra som rymmer en 22 fots motorbåt, tillgång till el och vatten som ligger tillgängligt och samtidigt inte kostar 10000kr i månaden?
Just nu känns min egenskap att aldrig ge upp som en svaghet. Istället för att lägga ner förhoppningarna och letandet fortsätter jag leta efter lösningar. Hade man varit gjord av pengar hade jag kunnat köpa mig både hjälp med underhåll och förvaring och frakt för att kompensera det jag inte kan för att jag inte ser, men så ser det ju inte riktigt ut.
Och tänker jag att, ok jag säljer båten, så dyker genast argumentet upp att, jag kan ju alltid köpa en mindre båt. Kan inte bara någon be mig att ge upp, säga åt mig att ägna mig åt mina datorer och sådant som jag möjligen klarar av istället? ”Vill du åka båt, ta för helvete Waxholmsbåten!” Ändå önskar jag så det värker, att någon ska ringa och säga ”du hej, jag har ett stort kallgarage som bara står, det kan du få hyra till en rimlig peng” och så vore stora problem lösta.
Snart är det helg igen. Då ska jag ut igen för att påbörja städningen. Jag såg att fukten gjort att några luckor också behöver lackas om. Sitter drevet på plats då så är det dags. Men om jag tvingas sälja båten, lovar jag att tanka den full, 120 liter och sen ska här köras båt tills den bara går på ångorna. Just det tror jag blir lätt att hitta medhjälpare till :)
Slutligen vill jag avsluta denna lite vemodiga text med att ändå tacka mina vänner som ställer upp. Särskilt Frans som funnits med sedan barndomen som skjutsat, bockat kapellbågar, burit virke, snickrat, åkt med mig runt till butiker och letat tillbehör! Jag har förvisso fått äran att hjälpa ganska mycket tillbaka, men mestadels fått återgälda med middagar, pilsner och en tankad bil.
Idag fortsatte arbetet med båten. Täckställningen är nedplockad och vi tog idag med kapellet ut för att montera det, samt sugslang och 200-liters oljefat för att provköra motorn. Det blev dock ett kort nöje… Det visade isg att någon under vintern skurit av bränsleslangen i motorrummet och sugit ur all bränsle. Det blir således ingen provkörning idag, utan ny slang och kopplingar måste införskaffas.
Man blir ganska trött! Åter igen fick jag hjälp av min kamrat som körde ut mig och alla grejer vilket aldrig hade gått i en färdtjänsttaxi. Väl här hade jag i och för sig inte ens hittat min båt på grund av placeringen, men på grund av att varvet ligger så långt ut, måste färdtjänst beställas en timme i förväg. Förvisso fint väder idag, men här hade jag blivit sittande annars utan att kunna uträtta något.
Nu blev det bara att montera kapellet och vända hem igen för att återvända med nya tillbehör…
Lite senare än man borde var det så dags att täcka av båten. Jag har inte varit här sedan jag och en kompis vintertäckte båten i slutet av november. Det var nog den bästa täckställning vi någonsin byggd för allt stod kvar som det skulle och varken ställning eller täckning hade tagit skada av vintern.
Det tar alltid lite tid att bygga ställning men det gick betydligt fortare att skruva ner den och vi försökte behålla takstolar intakta så det ska bli lätt att sätta ihop dem nästa gång.
Om det nu blir någon nästa gång… Jag vet att jag sagt flera år i rad att jag inte ska ha båt och 2010 hade jag dessutom båten ute på annons. Inte för att jag egentligen ville sälja båten, den som är mitt absolut största intresse, utan för att det är så förbannat krångligt att ha båt och inte se. Jag brukar ta mig över de flesta hinder i vardagen, men ibland känns det som om allt för mycket bygger på andras hjälp och välvilja för att jag ska kunna utöva mitt intresse och det fungerar ju inte alltid.
Det är så många kriterier som ska uppfyllas för att det ska fungera bra för mig att ha båt. Jag ska ha en bra sommarplats, en brygga det är lätt att hitta till, nära till el och vatten och helst en långskeppsplats så att det är lätt för mig att lasta i hund och prylar. Jag behöver en bra vinterplats så att jag kan hitta till båten även på land, nära till el och vatten utan att jag ska behöva treva mig runt och slå halvt ihjäl mig på en rörig marina. Allra helst skulle jag behöva kunna förvara båten inomhus eller under tak för att slippa hjälp med att frakta material och bygga täckställning. Och slutligen skulle allt detta behöva vara billigt och lätt att ta sig till med kommunala färdmedel eller färdtjänst.
Mycket av detta har jag haft på en marina i Nynäshamnstrakten tills det skar sig slutgiltigt i slutet av förra året. Då gick diskussionerna på grund för alltid som det verkar. Allt började med den långdragna historien ”Motor- eller drevproblem där jag ansåg att deras service orsakade att mitt drev gick sönder på grund av att det kom in vatten i oljan och det sedan tog sådan tid för dem att titta på det så jag till slut tröttnade och bad en extern verkstad hämta båten och åtgärda problemen.
Tre år har gått sedan dess och nu har det resulterat i att vi inte kan komma överens och jag måste flytta på båten så fort den kommer fram och blir tillgänglig. Oklart vart och hur.
Idag låg inte många båtar kvar runt min båt så det var hög tid att förbereda för flytten. Vi packade ihop ställningen men får fortsätta i morgon eftersom kapellet inte fick plats i bilen. Tur man har bra vänner!
Jag har börjat söka efter ny båtplats till nästa säsong. Just nu vet jag inte om jag söker ett nytt båtvarv eller om jag söker en lokal att tills vidare förvara båten i. Jag kände tydligt för några veckor sedan när vi täckte båten för vintern att det hade varit suveränt skönt att slippa hela den biten och att kunna pyssla med båten även vintertid. Ett sådant garage eller lokal skulle behöva vara minst 7 x 3 meter med en hög port på säkert 2,5 meter minst. Ingen lätt match att få tag på en sådan lokal som dessutom ligger inom rimligt avstånd och till ett rimligt pris.
Men det finns ganska gott om tid att leta innan det är vår igen och båtarna skottas fram. Under tiden ska också jag försöka ordna en enkel båtkärra.
Den här helgen har jag och kompisen Frans ägnat åt att vintertäcka båten. Ny presenning och ny täckställning som blev riktigt bra, den bästa vi någonsin presterat. Båten ligger på land för andra året i rad och jag har övervägt att sälja den men har försökt undvika det så långt det varit möjligt.
Just idag har det regnat ett väldigt lätt duggregn, vilket ju bara det är ovanligt så här sent i november. Men igår när vi började bygga ställningen var det sol och vackert väder och mer vårkänsla än höstkänsla. Vid den här tiden förra året låg snön redan djup.
men nu är det klart, kapell och batterier hemtagna för förvaring och översyn över vintern.
Idag var tanken att vi skulle bygga ny täckställning till båten inför vintern, men så blev det inte riktigt. Vi kom iväg för sent och att handla reglar och beslag på byggvaruhus tar alltid längre tid än man tror. Slutligen föll det på att de beslag vi behövde inte fanns i tillräcklig mängd och fick skjuta på själva byggandet en vecka. Jag brukar använda 70×45-reglar och väldigt smidiga balkskor för att sammanfoga dem. Åsbeslag heter visst varianten man använder i toppen. Det gör byggandet klart mycket enklare.
Nu finns allt på plats förutom några sådana beslag som ska levereras under veckan så kan vi förhoppningsvis bygga till nästa helg.
Här kommer ett lätt uppgivet inlägg som har en svag touch av ”tycka synd om mig själv”. Men det får bli min motvikt till alla andra glättiga och tråkiga inlägg om teknik och vardag i den här bloggen. Det är svårt att balansera sig, inte för ytligt, inte för personligt och djupt, för vem bryr sig? I det här inlägget struntar jag i allt sånt! I det följande ska jag bara spy galla över hur hemskt pissigt jag mår och hur urusel jag känner mig och bara skylla på mitt jävla funktionshinder, synen!
Volvo 290DP-drev
Windy 22DC motorrum
Nu var det länge sedan något hände i loggboken. Senast var när vi fattat beslutet att sälja båten. Hela förra säsongen blev den kvar på land, bland annat på grund av vår misslyckade husaffär.
Men det var inte bara det. Allt började vid sjösättningen våren 2009 när vi upptäckte ett missljud vid första turen för året. Det var inget vackert ljud och jag var så klart orolig att min korta tid med båten skulle kosta mig en ny maskin.
Sedan fortsatte det. Jag bad min marina att ta upp båten och undersöka om något gått snett efter monteringen av drevet. Både jag och andra tyckte att ljudet kom långt bak ifrån och således måste vara drevet. Och jag som varit kund i nästan tio år och haft bra relation med dem och fått god specialhjälp på grund av min synskada tyckte att det där går fort. Det är en liten båt och ett snabbt jobb att montera av drevet för att se om något låg löst.
Men tiden gick och inget hände och midsommar närmade sig. Visst var det högsäsong men nog tyckte jag att de kunde hittat någon liten lucka under de veckor som gick. Men båten låg allt jämt kvar vid sin plats och kluckade.
Jag ledsnade och ringde ett välrenomerat företag som hette Regal Service och som låg i västra Stockholm. De kom på en gång och hämtade båten till marinans irritation.
Några dagar gick och svaret kom. Skramlandet kom från en del som låg löst i bälgen, inga konstigheter men bara att montera. Vad värre var, var att marinan slarvat vid vinterservicen, tätat en söndergängad iljepåfyllningsbult med flera packningar vilket ju är helt galet. Det hade givetvis fyllt hela växelhuset med vatten och pinjong-drevet hade skurit. Jag fick då valet att renovera eller köpa ett nytt begagnat underhus och jag valde det senare.
En båtreparation som kändes väldigt onödig kostade mig 40.000kr den sommaren. Jag har fortfarande inte nått någon överenskommelse med min marina som givetvis inte vill ta på sig något ansvar. Just att laga en sådan viktig bult med flera packningar istället för att gänga om eller byta kåpa som skulle ha kostat 1500-2000kr tyckte jag kanske var ganska självklart klantigt. Hade de bara tagit upp båten direkt och kollat vart skramlet kom ifrån istället för att stå och fundera över möjliga orsaker så hade det löst sig kanske. men då hade vattnet i oljan inte upptäckts och drevet hade brakat någonstans ute på sjön och felet hade inte blivit lika lätt att härleda. Nu kom ju drevet direkt från service.
Men det blev en härlig sommar med många förbrända litrar bensin och jag älskade verkligen vår nya båt. Däremot började jag för första gången på riktigt ifrågasätta om jag som synskadad verkligen skulle ha båt följande vinter. Normalt sätt när båten togs upp, lades den på platser som var lätta för mig som inte såg att hitta till. Nära vatten och el för att jag själv skulle kunna klara av underhållet. Mina kompisar var ganska på att åka ut när solen sken, men när vintern närmade sig fick jag klara mig själv.
Plötsligt lades båten otillgängligt så att jag inte hade en chans att hitta den och definitivt inget el och vatten. Efter alla år av välsmorda förbindelser började detta krångla just detta år, mycket märkligt. Jag fick inte båten täckt den vintern och när våren kom fick jag ett lakoniskt mail från marinan där det stod ”du bör titta till din båt, kapellet har rasat och den är full med vatten”.
När jag fick skjuts av en kompis ut visade det sig att kapell och bågar så klart inte klarat av vintern och snöns tyngd. Flera bågar var knäckta men kapellet varhelt. Jag lämnade då in kapellbågarna på en firma där jag bor som lovade att göra nya. När jag åter fick skjuts att hämtade dem litade jag på att allt bara var att sätta ihop. Jagpoängterade och frågade flera gånger om allt nu passar, och det skulle det så klart göra.
när jag kom ut till båten visade det sig att bara halva jobbet var gjort. Beslag saknades och det var olika dimentioner på nya och gamla bågar och inget passade ihop! Efter mycket pyssel och kompisens hjälp fick vi ihop det så pass att bågarna stod hyfsat.
Men båten låg kvar på land och hösten närmade sig och det var då jag beslutade att den skulle säljas. Jag satte också ut en annons på Blocket och fick ett par intressenter. Jag bad då marinan att montera drevet och sjösätta så att spekulanterna kunde få provköra. Vidare frågade jag åter igen om hur vi skulle lösa våra mellanhavanden. Men inget drev monterades och båten blev kvar på land och då gick försäljningen om intet.
Sedan upprepade sig allt, hösten och vintern kom och ingen hjälp kunde jag få av varken släkt eller vänner att täcka båten på rätt sätt. Och som vintern 2010/2011 gick till historien som en sträng, lång vinter med mycket snö, var resultatet givet. Idag körde samma kompis mig ut till marinan som hjälpte mig med trasiga kapellbågar förra året och samma syn väntade. Knäckta och vridna båar, båten fylld med mycket vatten och därtill var båten flyttad till ett ännu mer otillgängligt ställe på varvet, längst in, längst bort dit jag garanterat slagit ihjäl mig om jag försökt ta mig dit på egen hand. Förresten hade jag aldrig hittat den eftersom min seende medhjälpare hade en god stund innan han hittade båten. Han var ju med förra året och visste vart den låg då.
Tursamt nog var det inte så mycket vatten i så något vitalt skadats förutom kontrolboxen till ett urgammalt Silva ekolod som drunknat. När båten var pumpad monterade vi åter ner bågarna och kapellet som tursamt nog inte var skadat och nu får vi se hur jag ska lösa det. Kompletta nya bågar är inget jag just nu har råd med.
Därtill kommer resten. Om nu båten ska rustas för att säljas eller om vi ska behålla den, kan jag i alla fall inte göra något av det själv längre. Och jag har funderat mycket på vad det är ”för fel” på mig nu för tiden. Förr kändes allt mycket lättare. visst var jag beroende av seende vänner för att köra och hjälp av min fru för att måla, men resten skötte jag själv. Jag fick god service genom att få bryggplatser som var lätta för mig att hitta och samma med vinterförvaring. Nu fungerar plötsligt ingenting och jag är beroende av hjälp med allt som rör båten. Och jag hatar att vara beroende och till last för vänner som tydligt signalerar att de inte har riktigt tid eller lust. De har ju egna familjer och egna liv liksom!
Men nu måste något göras. Bågarna är hemkörda av en vän som alltid ställer upp när han kan känns det som. men det kommer kräva mycket mer, många turer dit ut för att provköra maskin inför sommaren, bära vatten, tvätta, måla, montera eventuellt nya kapellbågar… Men som det är nu har jag inte en chans att ta mig fram till båten själv och den oförmågan har redan kostat mig två uppsättningar kapellbågar och en massa merarbete i rengöring och länsning. Det var bara en jädra tur att inget mer blivit skadat denna gången, så som dränkt elektronik eller motor. Men så här kan det inte pågå. Men det värsta är att det är ganska långt kvar tills den är säljbar, om nu någon vill ha en törstig V8 i dessa tider med vansinniga bensinpriser =).
Och detta har nog på ett nytt och större sätt krossat min självkänsla, det är kanske det värsta. Jag har alltid vetat och fått höra att båtar är en väldigt udda och olämplig hobby för sådana som inte ser. Men som jag brukar säga, jag kan ju inte rå för att båtar och havet är mitt allt! Men samtidigt är jag för fattig för att köpa alla tjänster runt båtförvaring och skötsel av motor etc. Placering inomhus vintertid hade varit optimalt för mig och hade sparat mycket av det här arbetet. Ingen täckning på vintrarna, förmodligen tillgång till el och kanske vatten och så vidare.
Så kanske måste jag inse trots allt att båtar inte är någon bra hobby för en som inte ser och inte är miljonär? Kanske är det talbok som är det enda lämpliga tidsfördrivet?
Men som sagt, det är något fel på mig. En del människor säger sig känna att de är födda fel, på fel plats, som fel kön, med fel föräldrar. Jag kan känna likadant. Allt jag gillar och det enda jag tycker om är fel för mig. Jag älskar foto — hur fan kan man göra det? Jag kan inte ens säga att jag kommer ihåg en enda bild i hjärnan från de år jag såg? Jag äslar båtar — det har vi ju redan konstaterat inte heller funkar. Jag gillar datorer — så fort skärmläsaren och talsyntesen dör är jag rökt. Jag kan inte installera en ny dator och behöver ofta hjälp när hjälpmedlen spårar ur om man ska hårddra det lite.
När jag var yngre, försökte jag pyssla med modellflyg — öhh, ja, vad ska man säga? En annan stor hobby är amatörradio, men jag hinner inte ens packa upp radion förrän jag behöver hjälp med attprogrammera den, mäta på antenner eller ta mina grejer och gå ut i skogen för att köra lite kortvåg. Då behövs bil och ledsagning.
Allt det här är väl många synskadades vardag men i smått som stort. Alla små hinder som att handla eller hitta på nya platser etc, lär man sig passera. Men ibland blir det för mycket och man tappar all driv och allt gammalt positivt ”go”. ”Du är så cool för du gör det du känner för, ser inga hinder eller problem, löser dem” säger folk. Och visst, ibland känner man sig stark och odödlig. Men nu, känner jag mig bara trött, ledsen och väldigt, väldigt misslyckad. Och framför allt, totalt utan idéer till en fortsättning i båtfrågan. Det blir kanske till att sälja en egentligen ganska fin båt som plockepin och dumpa priset bara för att bli av med problemet och sedan ligga och sura över båtlånet ett antal år framöver.
Idag har vi verkställt ett ganska tungt beslut, att sälja vår båt. Och den här gången är inte målet att skaffa en ny. Anledningen är bara att vi just nu inte kommer ha råd att ha den kvar under rådande omständigheter. När vi sålde vårt hus gick det inget vidare och för att täcka förlusten var vi tvungna att ta stöd av vår bank. Men då var vi inte längre storkund i form av husägare utan degraderades til vanliga privatkunder och vilkoren var plötsligt därefter.
Jag har försökt finna lösningar, men som det ser ut nu finns inga möjligheter att ha båten kvar. Enda lösningen är att snubbla på en fet väska med pengar eller för en gångs skull ta en trisslott och vinna något stort och fint. Men jag tror jag förbrukat min tur för både det här året och ett par år framöver.
Och visst känns dt sorgligt och trist. Den här båten hade jag velat ha kvar en stund och båtar är ett av mina stora intressen. Trots att jag behövt hjälp för att köra båten så har det känts värdefullt.
I år har båten inte ens kommit sjön. Husaffär och flytt har legat i vägen och nu är säsongen för långt gången så det inte är någon idé längre.
Men nu ska den säljas och kanske ordnar sig allt framöver och då finns nya båtar att köpa. Annonsen hittar man här.
Idag var det dags för det årliga besöket på Allt För Sjön 2010. I år kändes det inte så inspirerande att gå runt där. Dels hade det väl inte hänt så väldigt mycket och dels gör väl den sena vintern att det kändes långt kvar till våren. Men mest handlade det nog om att det är en promenad i drömmarnas värld bland miljonbåtarna. Man vet liksom att man aldrig kommer kunna köpa någon. Att gå runt då och då och titta och drömma lite är roligt OK men varje år kan kanske kännas lite mycket.
Det enda som kändes nytt i år var en husbåt från Bomarine. 36 kvadratmeter boyta och väldigt mycket IKEA-känsla med marin touch och compact living. 2 sovrum, rymlig toalett med dusch och kök och stor däcksyta med styrplats. Båten var utrustad med 2 utombordsmotorer på 30hk och gjorde mellan 5–7 knop. En klart intressant lösning.
Det slår liksom aldrig fel. Båten är inte ens ur vattnet än förrän suget infinner sig. Tidigare än vanligt, bara en månad kvar till jul!
Jag antar att det är ett sug efter att ha känslan kvar, något att
ventilera den igenom. Man kan ju inte gå runt med båtnycklarna i
jackfickan i december för att kunna sluta handen runt brickan med Windy-loggan på bara för att fylla hjärnan med den rätta känslan =)
Vad kan då vara bättre än en kaffemugg? Kaffe dricks varje dag på jobbet och hemma, vardag som helg. Och nu när en sorts vinter är här och båten står på land sedan två dagar tillbaka, är det hög tid att ladda för ny säsong!
Idag tas båten upp för i år. Det var några veckor sedan jag beställde upptagningen och idag ringde mitt båtvarv och frågade om jag var så pass klar att det var OK att ta upp den. Egentligen är jag inte klar, har inte bytt olja som jag alltid brukar ta för vana. Men i år blev det inte så och det är väl egentligen ingen stor katastrof. Hösten regnade bort och man gick och väntade på någon enstaka fin lördag som tyvärr aldrig kom.
Men mitt löfte för nästa år ska bli att vara ute i lite bättre tid. Ta upp båten i slutet av september för att det inte ska bli så här sent och kallt.
Det har varit så tråkigt väder hela oktober och början på november, bara regnat och blåst och det har inte funnits många tillfällen att njuta av hösten till sjöss som kan vara riktigt fin när det vill sig. Idag var det förvisso gråmulet, men helt stilla, 8 grader och uppehåll och jag skulle gott och väl kunnat tänka mig en repa på sjön!
Men idag blev det att tömma båten inför vintern.. ta hem dynor, flytvästar, kylbox, säck med tampar och och lite sådant smått och gott så att det underlättar när den väl är uppe.
Nu återstår oljebyte och byte av oljefilter och för det ska bli bra och enkelt, får det bli en sväng för att värma upp oljan ordentligt så den blir lättare att suga upp. Det får dock vänta några veckor tills det blir en ledig och förhoppningsvis hyfsat fin helg.
Sedan återstår bara det tråkiga, att konservera och täcka. Jag brukar bara vilja ha det avklarat så att man sen själv kan gå i ide i väntan på våren.
Men trots den sena årstiden låg många båtar kvar i sjön och några båtägare gick och putsade på sina ögonstenar. Min ögonsten var såklart lättstartad som vanligt men tog såklart lite extra lång tid på sig att komma upp i temperatur tack vare det iskalla vattnet.
Detta tycks bli en oändlig historia. Jag håller fortfarande på att ”diskutera” med mitt varv om någon sorts rimlig kompensation för att det kom in vatten i oljan i mitt drev efter monteringen i våras. Orsaken var att man försökt täta en söndergängad skruv med 3 packningar vilket ger motsatt effekt.
Varvet bad om ett utlåtande från verkstaden vilket dom också fick. I utlåtandet stod att man undersökt drevet för ett missljud som uppstått efter sjösättningen. Missljudet visade sig vara en knutgaffel som släppt på grund av materialförslitning. Det var i sig inget stort fel och lätt att åtgärda. När man ändå hade drevet i arbetsbänk bytte man olja och upptäckte då en stor mängd vatten i oljan och de tre packningarna. resultatet blev ett nytt över- och underhus. Alla vi med drevbåtar som råkat ut för sådant här vet att det inte är gratis…
Vid vårrustningen hade varvet bytt olja och på direkt fråga meddelade man att allt såg bra ut, inga konstigheter med vatten eller metallspån i oljan. Definitivt inget om någon felgängad skruv.
Nu i deras senaste svar försökte man flytta över felet till den slitna knutgaffeln som i sig var ofarlig förutom att båten behövde tas upp igen. Man hävdar materialförslitning även om knutgaffeln och vatten i oljan var två helt skilda fel.
Vi får se vad som händer, jag har svarat och försökt återföra diskussionen till problemet med oljan så får vi se vad som händer.
Allt det här känns lite tråkigt. Jag trivs väldigt bra på det här varvet, bra miljö och flexibel hantering. Inga bestämda sjösättnings- och upptagningsdagar utan det görs när man vill. För mig som vill ha längre säsonger passar det perfekt. Dessutom ligger det väldigt rätt till i den del av skärgården jag trivs bäst. Nära till smultronställen, Nynäshamn och föräldrarnas landställe. Enda problemet har väl varit bristen på möjlighet att boka sjösättningar och upptagningar och få dem gjorda på en bestämd tid. De vill ju att man är där och konserverar samtidigt vilket ju är lite svårt när de inte kan säga när upptagningen ska ske. eller köra båten till sin bryggplats efter sjösättning är ju svårt att planera när båten sjösätts ”någong gång denna vecka, eller nästa”.
I övrigt är det ett bra ställe så jag hoppas detta löser sig snart. Men jag kan inte låta bli att känna att jag har viss rätt på min sida. Och förslaget till ersättning jag begärt motsvarar 10–12% av mina kostnader vilket åtminstone jag tycker är generöst och rimligt.
Jag och min kompis hade lite ärenden ute på Almåsa Konferens i helgen och jag har flera gånger när jag gått där vid bryggorna tänkt att här borde jag någon gång ligga med båten. Så den här helgen gjorde jag slag i saken. Lite omväg och omständigt att åka förbi Almåsa ner till marinan, hämta båten, köra den hela vägen upp och samma sak hem igen. Men båt är alltid båt och betydligt roligare =)
När min co-pilot Egge anlände igår gav vi oss iväg. Vi åt medhavd lunch i båten innan vi åkte. Vädret enligt prognoserna stämde överens med verkligheten, ganska varmt och trevligt men kraftiga västliga vindar i kulingstyrka i byarna. Men den typen av vindar drar inte upp någon sjö att tala om den streckan vi färdades. Det var inte ens särskilt gropigt när vi åkte Horsfjärden upp med fastländet som skydd mot vinden. Byarna var såklart kraftiga och tog tag i båten och det var lite pyssligt att lägga till med kraftig vind snett från land.
Väl ute på Almåsa passade vi på att bada och basta, grilla på bryggan och besöka baren. Söndagen var ganska avslagen och efter frukost förberedde vi hemfärd genom att städa båten och hämta Egge igen. Vägen hem gick också bra trots kraftigare motvind som vridit mer mot sydväst. Men inte heller idag var det någon sjö att tala om. Och trots att det blåste så sken solen och det var behagligt i vinden och precis som vanligt underbart ute på sjön. Man får nog ställa sig in på att det här var en av de sista turerna med den här typen av värme. Men förra året var vi ju ute och åkte så sent som den 18:e oktober och det var behagligt väder så än är båtsäsongen inte slut.
Under vägen dit och tillbaka lekte Egge med en GPS-spårningsapplikation till syn nya telefon. En applikation som spelar in ens rörelser och lägger upp det på Google Maps. Så här nedan kan man se vår färd. Onödigt men väldigt kul =)
I juli 2007 gav en lång tids sökande äntligen resultat! Det var lite som man säger att det är när man letar efter kärleken, alla har hört talas om den men ingen har sett den =). Jag hade sett på nätet i mitt sökande efter hjälpmedel till mitt båtintresse, att det skulle finnas ett talande navigationsinstrument med lite oklara funktioner. Men bara det lät för bra för att inte undersökas. Och till slut hittade jag produkten och beställde ett av de sista exempalren av Marine Instrument Talker i världen! Du kan läsa mer om Marine Instrument talker på länken sist i inlägget.
Fånigt nog, trots att den lovade mycket och skulle hjälpa mig med precis det jag ville, blev instrumentet liggande och jag monterade det aldrig i båten. Det berodde bland annat på avsaknaden av ekolod i båten men också att det var lite pilligt att få till och jag ville få det rätt från början. Däremot har jag inte missat att tänka på instrumentet varje gång vi vart ute på sjön. Alla frågor ”hur fort kör vi, hur djupt, vilken kurs?” hade jag lätt själv kunnat få svar på om jag bara installerat instrumentet.
Två båtturer nu i sommar, Grabbtur till Askö i augusti och nu senast till Sandskär i september fick intresset och ivern att äntligen vakna till liv på nytt! I båda fallen kände jag ett stort behov av kontinuerlig djupinformation både vid tilläggning och när vi åkte genom extremt smala passager. Jag är såklart rädd om mitt drev men också intresserad rent allmänt. Och då slog det mig att det nog inte bara är jag som skulle glädjas åt att få exempelvis djup uppläst kontinuerligt precis i dessa situationer. Precis det som Marine Instrument Talker är till för.
Så idag plockade jag fram instrument, plotter, kablar och skaltång och två kalla pilsner till mig och MP och så satte vi oss för att koppla ihop det för att se hur och om det fungerade. Och det gjorde det! När allt var ihopkopplat provisoriskt och jag ställt dit en gammal högtalare slog vi på plottern i simulatorläge och Marine Instrument talker satte genast igång att prata! Har ju haft den liggande i snart två år och inte ens startat och testkört den såhär och inte hört hur den låter förrän nu.
Och visst, hela användargränssnittet är ganska primitivt liksom det syntetiska talet av enklaste mest metalliska modell som ovana nog knappt ens hör vad den säger. Vidare måste man lära sig lite om NMEA-standarden som navigationsinstrument använder sig av för att hitta den information man söker, exempelvis fart, kurs eller djup. Nu underlättades allt av att min nya plotter har inställningar för vilken information som ska sändas ut över NMEA och inte. Man kunde således slå av allt av ointresse så bara strängen ”GPRMC” för bland annat tid, position, fart och kurs ingår samt strngden ”SDDPT” som är djupinformation från ekolodsdelen. Då behöver man inte bläddra igenom så mycket information och allt blev betydligt lättare.
Så nu återstår själva monteringen och nu SKA det göras, redan i höst. Det gamla ekolodet som sitter i båten förnärvarande är nog för primitivt för att ge djup via NMEA och den nya plottern med tillhörande ekolod kan jag inte montera förrän till våren. Men då ska Marine Instrument Talker sitta på plats och jag ska redan i höst innan upptagningen ha provat åtminstone med fart och logginformation. Fortsättning lär följa!
Tills vidare, läs mer på vår sida under Båtliv om MIT – Marine Instrument Talker. Där finns all fakta om instrumentet. Du kan även lyssna på ett ljudklipp och höra hur den låter. Enheten läser upp djupinformation från ett ekolod kontinuerligt. Enheten säger: ”SDDPT field 1, 52,42, 51,46, 48,78, 49,04, 45,86”.
På SSRS hemsida kan man se spår av vår heroiska insats för sjösäkerheten när jag och Egge satt på stranden på Askö och drack god pilsner i lugnan ro =) Vi bedömde att det inte var någon fara för andras liv och valde att själva inte lägga ut med båten. Det hade känts sådär med alkohol i kroppen. Det hade varit av mindre betydelse om man fått signaler om nöd och så berusade var vi inte. Men vi såg någon som rörde sig på båten utan att signalera och båten låg still. Bedömningen var tydligen korrekt.
Rescue Henry Andersson lämnar Trosa hamn för tredje gången detta dygn. Dygnets andra larm kommer från Sjöräddningssällskapet kl 22.30. Personer på Askö strand har observerat att en fritidsbåt går på grund, men kan inte få kontakt med båtens besättning. När Henry Andersson kommer på plats kan observeras att båten är ankrad och att den har en skadad motor. Ingen person syns dock till. En medlem i besättningen sätts därför ombord på båten och kan där väcka en sovande person. Denne berättar att han efter grundstötningen ankrade upp och kontrollerade att båten inte tog in vatten. Därefter har han lagt sig att sova för att nästa dag få hjälp av anhöriga att bogsera in båten. Haveristen är dock tacksam över att andra reagerat och assisteras till säker hamn i Sandviken på Askö, där han kan fortsätta sin avbrutna sömn. Henry Andersson är åter i Trosa straxt efter midnatt.
