Nomell.Se – Sida 22 – Joakim Nömell på nätet!

Ytlighet och brist på engagemang

Facebook anklagas ofta för att vara en tävling om vem som har det mest perfekta livet och kan visa upp den finaste fasaden. Jag säger sällan emot den delen av just Facebook som socialt media. Någon som lägger ut bilder på mat, nyinköpta prylar, inredningsbilder, strand- och drinkbilder, bilder från samkväm med vänner och käresta som ger sken av lycka och framgång samt hur vansinnigt sportiga och aktiva vi är får många gilla-markeringar och kommentarer. Om någon skriver att denne är arg, ledsen, ensam så ges inte alls lika mycket uppmärksamhet om ens någon.

Ofta kan man undra om folk ens läser vad som skrivs i statusuppdateringarna, när inlägg som ”min hund dog idag, R.I.P!” ger ett antal gilla-markeringar samt en rad med kommentarer i stil med ”nä vad tråkigt…” :( Jag har alltid undrat vad dessa gilla-markeringar står för. Gillar man att hunden dog, att den ska vila i frid eller att hundförsäljningen nu får ett uppsving? Eller gillar man att ens vän äntligen drabbades av en sorg så att ens egen lycka kliver upp ett par pinnhål?

Jag kastar inte första stenen, jag har varit delaktig i Facebook sedan 2009. Min tanke var då att knyta kontakter och bevara gamla kontakter. Att kunna förmedla vad som händer i mitt liv för långväga släkt, vänner och bekanta. Och visst lägger jag hellre upp en bild på mig ätandes mjukglass i solen i någon hamn än att ta en bild på den där alldeles för höga räkningen som svider att betala, eller lägga ut räntesatserna på dåliga val av kontokrediter eller skulden efter husförsäljningen för 4 år sedan som fortfarande finns kvar.

Jag kan alltid säga att det inte är någon idé att lägga ut sådana bilder, för i lyckotävlingen är det ändå ingen som bryr sig och någon deppig martyr vill väl ingen vara?

Ändå har jag försökt bryta mönstret och här i bloggen skriva om en del saker i livet som är svårt. Jag har skrivit om de mörka sidorna av min funktionsnedsättning, svårigheterna med tonårsbarn och hur jag kan känna mig misslyckad som förälder. För när jag började blogga innan de flesta ens visste vad internet var, ville jag skriva om livet. Och livet är verkligen inte bara roligt.

Ett annat fenomen jag varit lite lustigt, var när jag i somras först bröt nyckelbenet och kort därefter hamnade på sjukhus för blindtarmsinflammation. Jag lade upp bilder på mig i sjukhussäng, försökte ironisera lite med bilder på mig i sjukhusets otroligt fula kläder etc. Dessa bilder genererade en storm av gilla-markeringar och mängder med kommentarer. Men när bilder på mig och de övriga hjältarna i Mot Alla Odds 2013 lades upp kändes det ganska tydligt som det började bli ett avslutat kapitel.

Samtidigt kan jag se hur personer som deltagit i andra produktioner så som Paradise Hotell får otrolig uppmärksamhet i radio och TV, bjuds eller bjuder in sig både här och där och ofta genom att säga mer eller mindre korkade saker får ännu mer mediautrymme. Tittar man på vilka som har framgångar på Youtube, så är det småtjejer som visar upp sitt senaste smink dom eller deras sponsorer köpt eller hur man sitter och spelar dataspel och kommenterar samtidigt och tjänar vansinniga pengar.

Jag har tänkt att någonstans i det där tragiska och ytliga måste det finnas utrymme för bra saker, något för mig att förmedla eller göra som åtminstone jag tycker har mer substans än mycket av allt det andra. Och efter Mot Alla Odds 2013 tyckte jag att jag fått en bra grund att jobba vidare på. 8 timslånga avsnitt i SVT och känd hos stora delar av svenska folket, det måste bara gå tänkte jag.

Intresset för mina föreläsningar varade ungefär ett år för att nu nästan avtagit helt. 3 planerade har jag kvar men sedan är det dött. Visserligen har jag inte kunnat marknadsföra mig själv speciellt hårt på grund av mitt heltidsjobb. Men jag tänkte att för varje 100:e åhörare skulle det kanske generera något nytt uppdrag och på så vis bli lite självgående. Men jag är tydligen ingen bra marknadskännare. Att det heller inte genererade något nytt äventyr eller annat mediautrymme förvånade mig även om jag är osäker på vad lilla jag skulle ha att ge bland Big Brother-, Paradise Hotell- och Youtube-giganter.

Jag har länge undrat vad jag ska göra med mitt relativt stora underlag på nästan 1900 följare på min officiella Facebook-sida. Att nå så många kända och okända har jag fått på grund av TV-serien och det vill jag förvalta och göra något bra med, men vad? Hittills har det mest handlat om att underhålla och bibehålla genom att lägga upp just sådana lyckobilder om vad som händer i mitt liv som visar hur otroligt framåt och duktig jag är :)

För en tid sedan bestämde jag och en bekant att cykla en sträcka med Barncancerfonden och Ride Of Hope för att hjälpa till att samla in pengar. Vi engagerade dessutom vår cykelklubb för att få flera att delta. Imorgon söndag den 10:e augusti kör vi från Uppsala till Stockholm som är Ride Of Hopes sista sträcka på sin resa från Umeå till Stockholm som startade tidigare i veckan. Vi verkar bli många från den cykelklubb jag är med i och varje person bidrar med 300kr till Barncancerfonden.

Vi brinner alla för olika saker och just Barncancerfonden ligger mig varmt om hjärtat. Jag föddes själv med en cancer som drabbar ögonen och min äldsta dotter föddes med samma sjukdom. Det känns därför naturligt och nära att bidra till forskning och aktiviteter på det området.

För en vecka sedan startade jag en egen insamling med målet att samla in 10000kr på en vecka. Jag tänkte att det var ett rimligt mål som borde gå att nå med alla 400 Facebook-vänner och 1900 följare på min sida. Om bara 10% av alla dessa bidrog och resten delade informationen vidare skulle det gå i en handvändning.

Jag skapade insamlingen, skrev en beskrivning och satte ett mål och ett slutdatum och sedan satte jag igång med att sprida länken. Jag lade ut den på min privata Facebook och jag lade ut den på min officiella Facebook-sida och för att öka spridningen betalade jag dessutom i flera omgångar för att inlägget skulle visas för flera personer. Det kunde inte gå fel tänkte jag.

Eftersom det här inlägget handlar om ytlighet och brist på engagemang, så kommer alla fina givare som genast bidrog inte att få den uppmärksamhet dom förtjänar. På ett par dygn bidrog dessa och insamlingen var genast halvvägs till mål. Det var bara närmaste släkten, vännerna och några okända, i skrivandets stund 20 fantastiska människor och familjer!

Det som får mig att känna mig ledsen är alla dom som inte ens bryr sig. Alla dom som trycker på gilla så friskt i andra sammanhang och alla dom som delar både det ena och det andra lyste med sin frånvaro. På min officiella Facebook-sida kom ett hundratal gilla-markeringar på det inlägg jag betalat hundratals kronor för att det skulle synas men så vitt jag kan se inte ens 10 delningar på ett inlägg som enligt Facebook ska ha en räckvidd på över 5000 människor.

På min privata Facebook-sida delades länken av ett tiotal engagerade människor som även dom uppmanade sina vänner att i sin tur dela och bidra. Jag kritiserar ingen av dom som lägger upp bilder på vinglas, nyslipade parkettgolv och för att inte tala om selfies i mängder. Men ingen av dessa aktiva rör ett finger för en god sak.

För en liten stund sedan lade jag upp länken till min insamling igen. Den genererade 3 gilla-markeringar och 0 kommentarer och den delades av samma fåtal entusiaster som tidigare. Kort tid före lade jag upp en bild som visar oljestänk på mitt ben från dagens cykling. Denna bild genererade 17 gilla-markeringar och 6 kommentarer än så länge. Våra bekantas nybyggda förråd genererade likaså 17 gilla-markeringar och en nyinköpt vinkaraff med glas gav 34 gilla-markeringar och 7 kommentarer. ”Before and after”-bilder på det nyslipade parkettgolvet fick 41 gilla-markeringar och 5 kommentarer.

Jag kan fortsätta dra exempel i evigheter. Jag delade regeringens länk om vanliga påståenden om invandring och denna länk fick 1 gilla-markering.

Det tycks inte spela så stor roll vem man väljer på Facebook av de som är aktiva. Nästan samma mönster överallt och var man än tittar hittar man ingen delning om insamling till Barncancerfonden.

Det här är nog första gången under årens lopp som jag funderar på vad jag ska ha Facebook till och på vilket sätt jag själv oftast använder det. Jag undrar också vad jag ska ha min officiella Mot Alla Odds-sida till i framtiden. Den tycks ha spelat ut sin roll då folk inte ens trycker på gilla när jag lägger ut bilder på mitt oljiga underben.

Vill ni ha fler exempel på vad vi vill ha? Det är bara att ta de senaste artiklarna från Aftonbladet:

Aftonbladet: ”Min kropp skrek vila!”

Aftonbladet: ’Det här gänget är vildare’

Aftonbladet: ”Pewdiepie” hotades till livet

Aftonbladet: Slog rekord – innan programmet ens hade sänts

Eller från Youtube, lyssna bara!

http://youtu.be/yNT52SfI3O4

http://youtu.be/lUc372n9FEw

Så det är väl bara att lyfta på hatten för alla sminktjejer, såpaskådisar, bloggdrottningar och Youtube-giganter Ni har något som jag bevisligen inte har och jag undrar vad jag lägger ner min energi på egentligen. Ett exempel på det är väl detta inlägg i sig? :)

[tags]Ytlighet, Engagemang, Insamling, Facebook, Sociala medier, Beteende, Barncancerfonden, Ride Of Hope, Barncancer, Cancer, Aftonbladet, Youtube, Paradise Hotel[/tags]

Posted from Handen, Haninge kommun, Sverige.

Cykling Södertörn 60km

Idag var det dags för ännu en tur på cirka 6 mil. Vi var 5 morgonpigga cyklister som samlades i Långbro och gav oss iväg söderut genom Huddinge, Farsta Strand, Skogås, Handen och Tungelsta. Där vek vi västerut på väg tillbaka igen. Under turen fick jag och min pilot Jonas punktering. Tidigare cyklade jag med lite tjockare och grövre däck och fick aldrig punktering. Men nu med 25mm slicks händer det betydligt oftare.

Vädret var strålande, lagom varmt, ca 22 grader och lite vind. Varje gång klockan ringer 06:30 en helg undrar jag vad jag håller på med egentligen. Men så fort cykeln rullar mot pendeltåget och samlingsplatsen är tröttheten som bortblåst. Då kommer jag på att jag egentligen älskar tidiga sommarmorgnar med vackert väder, inga bilar, fågelkvitter och hjuvliga dofter som ligger kvar efter natten. Friskt men ändå varmt.

Jag är fortfarande lyrisk över att vara igång igen. Hela sommaren blev förstörd på grund av mina skador men nu är jag på väg upp igen. Förvisso från en djup svacka men ändå upp :)

Imorgon kör jag sista sträckan med Ride Of Hope från Uppsala till Stockholm för att samla in pengar till Barncancerfonden. Startavgiften på 400kr går till dom men för en vecka sedan startade jag dessutom en egen insamling och på bara en vecka har jag med vänner och bekantas hjälp samlat in 5200kr! Målet är 10000kr. Dit nådde jag inte riktigt tills imorgon, men insamlingen fortsätter åtminstone resten av året och jag har lite planer på hur den ska kunna fortsätta.

Så nu känner jag mig redo inför imorgon. Då ringer klockan ännu tidigare :)

Dagens cykeltur kan man se här.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Träning, Tävling, Motion, Barncancerfonden, Ride Of Hope, Barncancer, Cancer, Insamling[/tags][/tags]

Förmiddagstur i norrort

Idag var det dags för en ny tur norr om tullarna med utgångspunkt från Frösundavik igen. Den här gången fungerade tekniken bättre än när vi körde i tisdags då min GPS lade av någon gång under träningen. Jag och min pilot körde på en lånad cykel och den här gången tog jag mig tid att montera GPS-fäste och kadensmätare på rätt sätt.

Det var strålande väder idag, nästan för varmt för att stå stilla men vinden fläktade skönt under cyklingen. Färden bar uppåt förbi Sollentuna och mot Upplands Väsby där vi vek av söderut igen och följde åter igen samma sträcka som vi ska cykla med Barncancerfonden och Ride Of Hope som kör den sista sträckan på sin resa från Umeå till Stockholm.

Det känns skönt att vara igång igen med träningen. Jag har bara lite problem med min högra axel fortfarande efter nyckelbensfrakturen. Den värker lätt och blir stel efter en stund och idag på den lånade cykeln satt jag heller inte perfekt. Och även om orken i backarna tryter fortare än före mitt avbrott så känns det bra, speciellt om man har lite andra cyklister att jaga då och då :)

Imorgon bär det av igen ut på en 60km-runda på Södertörn.

Dagens tur kan man se med karta och allt här.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Träning, Tävling, Motion, Barncancerfonden, Ride Of Hope, Uppsala, Stockholm[/tags]

Posted from Frösunda, Sverige.

Kvällstur i norrort

Ikväll var det dags för en liten cykeltur på andra sidan stan för lite omväxlings skull. Svenska Cykelförbundets paracykelgren har prova på-aktiviteter för tandem- och handcykel som drar igång igen inför hösten, men vid detta första tillfälle kom ingen som ville prova på. Istället drog vi iväg på en liten tur med start från Rehab Station Stockholm i Frösundavik och cyklade norrut genom Sollentuna och tillbaka genom Danderyd.

Det bör ha blivit en runda på ungefär 6 mil men tyvärr vet jag inte exakt då min GPS återställde sig under cykelturen. Alla vet hur nördig jag är på det här med att alla cykelturer och löprundor måste loggas och hur störd jag blir om det strular — som denna gången :)

Jag vet inte exakt varför GPSen svek mig denna gången. När vi kom tillbaka och det var dags att spara och njuta av analysen, ville GPSen att jag skulle välja språk, kön, vikt, längd etc. Något hade hänt under vägen.

Jag och min pilot cyklade för dagen på en lånad cykel som inte hade rätt GPS-fäste. Det jag hade med mig passade inte den tjockare diametern på styrstammen så jag fick förvara GPSen i cykelväskan på ramen. Då GPSen har pekskärm tror jag väskan låg och nuddade pekskärmen och letat sig in i menyn för inställningar och återställning. Det är lite långsökt men inte omöjligt och någon annan förklaring kan jag inte komma på.

Så nu är jag på väg hem från en cykelrunda som inte loggats och därmed har den inte ägt rum :) Jag blir seriöst galet irriterad när det blir såhär. Jag vet att det är lite sjukligt men loggningen är så viktig för mig att tiden känns bortkastad om den inte blir av :) Så är det naturligtvis inte, träningen blir inte mer effektiv för att den loggas.

Så nu blir det hem och göra om alla inställningar igen. Dock verkar alla sparade aktiviteter finnas kvar. Och jag ska ta en backup av inställningarna om det händer igen :)

I övrigt en skön cykeltur med bra väder. Vi var ett tandemekipage och en vanlig cyklist. Kroppen kändes OK även om orken tröt fortare än i våras, självklart. Pulsen ligger också lite högt men efter så långt träningsförbud känner jag mig ändå på gång.

Nästa söndag kör jag och piloten med Barncancerfonden och Ride Of Hope från Uppsala till Stockholm, en sträcka på knappt 9 mil i fartgruppen 28–32km/h. Det bör inte vara några större problem även om det kommer dyka upp en del backar längs vägen. Några träningspass till bör jag hinna med innan dess.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Träning, Tävling, Motion, Barncancerfonden, Ride Of Hope, Uppsala, Stockholm[/tags]

Posted from Frösunda, Sverige.

Insamling till Barncancerfonden 2014

Idag har jag startat en insamling till Barncancerfonden. Mitt mål är att samla in 10000kr innan söndagen den 10:e augusti, alltså exakt om en vecka då jag och en pilot cyklar tandemcykel med Ride Of Hope från Uppsala till Stockholm, en sträcka på knappt 9 mil.

Idén är inte ny för mig och jag har velat göra det länge men har tvivlat på om det vore möjligt. Men att starta en egen insamling var förmånligt enkelt. Det svåra kanske blir att marknadsföra den och nå målet på minst 10000kr.

Barncancerfondens arbete ligger mig varmt om hjärtat. Jag föddes själv med Retinoblastom^W som är den enda cancer som drabbar ögonen och har en väldigt hög ärftlighet. När jag föddes var sjukdomen inte känd i min släkt sedan tidigiare och kunskapen inom sjukvården inte alls lika stor som idag. Så behandlingen kom igång försent, så synen och båda ögonen var bortom räddning.

1996 föddes vårt första barn som genast kontrollerades och det visade sig att hon bar på sjukdomen. Eftersom jag haft dubbelsidig Retinoblastom hade även hon det och ett ganska aggressivt förlopp med många tumörer och behandlingar. 2003 vid 6 års ålder förlorade hon sitt högra öga och endast 7% syn kvar på det vänstra. Idag är hon friskförklarad.

Forskningen inom det genetiska området har kommit långt och man kan nu göra test redan i vecka 12 med ett moderkaksprov för att se om fostret bär på den skadade genen. Det gör att man kan sätta igång med behandling direkt vid födseln eller få ett tidigt positivt besked.

Jag väntar mig inga stora underverk med min insamling. 10000kr känns som ett rimligt mål att nå, kanske inte på en vecka men med lite mera tid. Det skulle hur som helst vara skönt och med stor stolthet att kunna cykla i mål i Hagaparken i Stockholm med Barncancerfonden nästa söndag med det i bagaget.

[tags]Barncancerfonden, Insamling, Ride Of Hope, Sjuk, Sjukdom, Cancer, Barncancer, Cellgifter, Cytostatika, Strålbehandling, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel[/tags]

Posted from Handen, Haninge kommun, Sverige.

Ryobi R18I-0 minikompressor

Jag har haft lite problem med pumpningen av mina cyklar. Det är ganska noga med att däcken pumpas till ett visst tryck och de pumpar som finns har mätare som jag själv inte kan avläsa. Så mitt sökande efter något alternativ började.

Med en kompis hjälp hittade vi ett antal små minikompressorer för pumpning av bland annat cyklar. Det fanns flera som hade automatisk avstängning vid ett visst inställt tryck och det tyckte jag kändes helt rätt.

Så idag for jag för att handla den som kändes mest tillförlitlig. Så långt som det gick att förstå av manualen och efter lite hjälp av en säljare via telefon, verkade det som om det skulle gå att trycka sig fram till rätt inställning genom att räkna tryck.

Det blev en Ryobi R18I-0 minikompressor, digital automatisk avstängning och batteridriven. Det sista kändes också som ett krav då den kan tas med ut till tävlingar och motionslopp. Kompressorn har lågtrycksslang för pumpning av typ badbollar och annat som kräver stor volym men inte så högt tryck. Högtrycksdelen klarar att pumpa upp till 10 bars tryck och det medföljer adaptrar för de vanligaste ventilerna för bollar, luftmadrasser, bil- och cykeldäck.

Jag hade visst besvär med att få adaptern för prestaventiler att passa. Det gick inte bara att trycka dit den utan man verkar behöva skruva den lite för att den ska sluta tätt. Därefter fungerade det mycket bra. Den pumpar däcket från 4 till 8 bar på en halv minut ungefär och slår ifrån vid uppnått tryck.

På det hela taget är jag nöjd. Att sköta den själv utan syn var inte riktigt så enkelt som jag hoppades. För varje tryckning ökar eller minskar man inställningen av tryck med 0,1 bar. Däremot verkar den inte reagera vid varje tryckning. Trycker jag 10 gånger för att öka 1 bar så kan den istället ha ökat med 0,8 bar. Jag har inte listat ut om man ska trycka långsammare för att den ska reagera på varje tryckning.

Bland de kompressorer vi hittade fanns det en utgången modell från Black&Decker som istället hade ett vridreglage för att ställa in automatisk avstängning. Det verkade som en bättre lösning för mig. Dock verkade den modellen vara svår att få tag på och ännu svårare att hitta någon säljare som kunde svara på om den fungerade just så för att den skulle bli lätt att sköta för mig.

Ändå är detta en bättre lösning här hemma än pumpen med analog mätare som mina kära familjemedlemmar antingen inte ser eller har svårt att tolka med sina dubbla skalor. Digitala siffror däremot går bra och det är lätt att få hjälp av nioåringen här för att ställa in rätt tryck.

Jag kan inte låta bli att tycka att världen hade varit väldigt mycket mer tillgänglig och rättvis om man bara kunde kompletterat sådana här apparater med bekräftande pip vid knapptryck eller syntetiskt tal som läser upp vad som står på displayen. Det är hårdvara som inte kostar många kronor och som säkert skulle vara till glädje för många fler än blinda.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Synskadade, Tillgänglighet, Funktionsnedsättning[/tags]

Posted from Handen, Haninge kommun, Sverige.

Dubbla träningspass

Senast jag försökte mig på dubbla träningspass var i mars. Det var grymt roligt och jag var i bra form. Nu när jag känner mig återställd från mina skador med ett brutet nyckelben och en bortopererad blindtarm vill jag så snabbt som möjligt komma igång igen.

Längre uppehåll har jag haft förr men ändå kunnat prestera bra efter några veckor. Men den här gången var det annorlunda. Det kanske inte är så konstigt, med ingen riktig träning sedan i mitten på maj förutom sporadiska, försiktiga försök.

Men med tre tävlingar och 2 motionslopp kvar den här säsongen vill jag verkligen hinna komma i så bra form som möjligt. Några mirakelresultat räknar jag dock inte med.

Så idag bestämde jag mig för löpning följt av cykling. Motivationen var ett stort problem då jag tycker det är lite tungt att ha tappat så mycket och det blev inte bättre direkt när jag började löpningen och ganska snart såg vartåt det barkade.

Löpningen var jobbig. Jag skulle bara springa 5km och idag hade jag aldrig orkat milen som annars känns lätt. Även om pulsen lade sig runt 165–167bpm och höll sig där ganska bra, så hamnade den där ganska fort. Efter loppet måste jag ändå motvilligt medge att jag känner mig nöjd med resultatet efter givna förutsättningar. 5,03km på 25:59 med en genomsnittlig puls på 162bpm. Jag hade trott det skulle gå sämre, det kändes så under tiden. Löpningen kan man se här.

Bytet till cykel tog lite tid. Mest för att jag slogs med min vilja att avstå att fortsätta vilket var mer mentalt än fysiskt. Men efter en stunds vila och vätskeåterställning så vann den positiva sidan. Om knappt 2 veckor ska jag cykla 9 mil med Barncancerfondens Ride Of Hope som kör en delsträcka i ett längre lopp från Uppsala till Stockholm och jag ville orka utan att sinka någon.

Så det var bara att bita ihop och köra igen. Tanken var att cykla en 42km lång tempobana som inte är så speciellt kuperad, men efter ca 30km kom illamåendet och då bestämde jag mig för att det fick vara nog för idag.

Men även den här gången blev jag positivt överraskad. Jag körde samma bana för 4–5 dagar sedan och bröt vid 30km även då. Det är en mentalt jobbig gräns när man ”bara” har 12km kvar och de sista tunga backarna just är avklarade och rätt flack terräng återstår. Den gången hade jag ett hastighetssnitt på 31km/h och idag slutade det på 35,9km/h. En klar förbättring med andra ord. En genomsnittlig puls på 159bpm som förvisso är klart över vad jag tidigare haft men ändå en rimlig nivå. Cykelaktiviteten kan man se här.

Så nu känner jag mig ganska trött och nöjd med mig själv trots att jag inte riktigt fullföljde mitt sista mål. Förutom att jag vill orka dom sista planerade aktiviteterna den här säsongen, så vill jag definitivt bli av med fettet runt magen som blivit de här inaktiva veckorna och definitivt syns i de tajta cykelkläderna. Det blir en ganska bra morot.

Trots att jag känner förutsättningarna, är det inte lätt att ladda om mentalt och att det just är de mentala hindren som är de största. Jag vet att jag har grundfysiken och en kropp som svarar snabbt och bra på träning. En lång rad aktiviteter jag sett fram emot ställdes in på grund av mina skador, jag är på en nivå som är sämre än på mycket länge och trots att det är sommar och sol ute, massor med cyklister och fina vägar, sitter jag på min trainer inomhus med en bordsfläkt som ända fartvind. Löpband och cykeltrainer när de flesta andra bara kan sticka ut och cykla eller springa. Det blir extra tungt att hantera sådana här lägen.

På något vis känns det lättare att skriva av sig. Nu är jag ändå nästan helt återställd igen och det är ”bara” att sätta fart tillbaka upp igen. Min axel värker lite vid positionsbyte men det stör inte längre och blir sakta bättre och bättre. 3 potentiella nya piloter ska jag också provcykla med om några veckor. Det ökar mina träningsmöjligheter om vi trivs med varandra.

Nu, lite välförtjänt sömn efter ett långt inlägg.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Löpning, Motion, Träning, Tävling [/tags]

Avsked till min kortvågsradio Elecraft K2

2008 i augusti skaffade jag min kortvågsradio Elecraft K2. Jag var nybliven radioamatör då och radio var det som uppfyllde stora delar av mitt intresse.

Det var förvisso svårt att i radhus få upp tillräckligt bra kortvågsantenner, men några riktigt bra QSO’n blev det och allra bäst var när jag kunde ta mig ut på landet och köra på riktigt.

Men det var alldeles för få gånger och när vi flyttade till lägenhet 2010 var det slut på radiolivet. Jag behöll ändå alla grejer, mest för att det var svårt att skiljas från dem men också för att jag nog hoppades kunna utöva hobbyn på något vis ändå.

Men så blev det inte. Grejerna har stått i källaren flera år nu och beslutet har mognat. Det är synd om bra grejer ska stå och bli omoderna och i värsta fall förstörda.

Så nu har kortvågsradion gått vidare till ny ägare som jag hoppas ska bli nöjd. Det är lite otäckt att sälja saker man inte fullt ut kan testa om dom fungerar, men det ska nog gå bra. Av allt bohag i förrådet har detta varit det bäst emballerade. Fler radiogrejer ska gå samma öde till mötes. Någon enstaka ska jag nog behålla.

[tags]Amatörradio, Radio, Kortvåg, Radiokommunikation, Hobby[/tags]

Oskar Kihlborg sommarvärd

IDAG VAR OSKAR KIHLBORG^W] SOMMARPRATARE I P1. DET VAR ETT MYCKET BRA PROGRAM OCH JAG LYSSNADE PÅ HELA ORIGINALSÄNDNINGEN MED MUSIK, JAG SOM BRUKAR TYCKA DET BLIR LÅNGTRÅKIGT OCH OFTAST VÄNTA TILLS PROGRAMMEN MED MUSIKEN BORTKLIPPT LÄGGS UT PÅ NÄTET.

ETT MYCKET BRA PROGRAM SOM HANDLAR OM MÅNGA AV DE ÄVENTYR OCH UTMANINGAR OSKAR VARIT MED OM SOM JAG TYCKER I GRUNDEN FÖRMEDLAR ETT BRA SÄTT ATT SE PÅ LIVET. MÅNGA ÄR VI SOM GJORT EXTREMA SAKER BÅDE FYSISKT OCH MENTALT. ÄNDÅ TYCKER JAG DET VIKTIGASTE ÄR ATT MAN INTE BEHÖVER BESTIGA VÄRLDENS HÖGSTA BERG, VANDRA GENOM DJUNGLER ELLER BESTIGA VULKANER FÖR ATT VARA MED OM ETT ÄVENTYR.

SÄRSKILT TÄNKVÄRT TYCKER JAG OSKARS VISDOM OM LIVET ÄR. ATT MAN SKA FÖRSÖKA SE TILL ATT INTE HAMNA PÅ SIN DÖDSBÄDD OCH KÄNNA ATT MAN ÅNGRAR EN MASSA SAKER MAN INTE GJORT I LIVET. JAG FÖRSÖKER SJÄLV LEVA PÅ DET VISET ÄVEN OM DET INTE ÄR SÅ LÄTT.

JAG KAN VARMT REKOMMENDERA PROGRAMMET SOM GÅR ATT LYSSNA PÅ I EFTERHAND PÅ Sveriges Radio P1 Sommar och vinters hemsida.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Synskadade, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten, SR, SVERIGES RADIO, SOMMAR I P1, SOMMARPRATARE, SOMMAR[/tags]

Hundvakt

I förrgår anmälde vi oss lite spontant som hundvakt åt en kompis som behövde akut hjälp. Inför semestern hade den ordinarie hundvakten fått förhinder och man vet ju själv som hundägare hur det kan bli kaos.

Hunden vi passar är en blandras mellan Schäfer och Bordercollie och när vi först träffades undrade jag lite stilla hur det skulle gå :) Det är en hanhund och vi har två tikar varav en kastrerad. Den nya killen hade väldigt svårt att släppa våra tikar. Flåsade, red och gnydde och jag undrade om vi skulle ha det såhär i 4 dagar eller om det skulle lugna ner sig :)

Men som man haft hund med olika raser hela livet så är det inte mycket att hetsa upp sig över. När husse gick första promenaden med oss för att hundarna skulle få aklimatisera sig med varandra utomhus så verkade det som om vi skulle behöva rasta dom i omgångar. Det var verkligen rörigt :) Men har man semester så har man tid och då är ju inte heller det något problem.

Men så fort husse åkt hem lugnade allt snabbt ner sig. Våra hundar fick markera lite själva och vi fick hjälpa till några gånger, men det gick förvånansvärt fort tills dom lugnt och stilla kunde ligga bredvid varandra och den flåsande, gnyende hunden snabbt lugnade ner sig.

även promenaderna har vi fått stil på. Det är alltid rörigt att gå med två hundar hur samspelta dom än är tycker jag, van som jag är att alltid bara ha min egen hund. Men man får gå lite längre och låta dom rasta i omgångar så går det hur bra som helst.

Dessa otroligt varma dagar är jobbigt både för människor och djur och det är inte så stor mening att gå timslånga promenader ute i 35°. Det är tur att vi har det förhållandevis svalt inomhus.

[tags]Hund, Hundar, Labrador, Schäfer, Bordercollie, Blandras, Hundvakt[/tags]

Ny röntgen av axelled

Idag vid mitt sista besök på vårdcentralen för omläggning, passade jag på att slinka in till en läkare för att få min axel undersökt. Det är nu ungefär åtta veckor sedan jag bröt nyckelbenet och värken finns kvar och begränsar mina rörelser.

Den här gången fick jag träffa en läkare som kunde sin sak, det märktes direkt. En riktig undersökning av axeln och han konstaterade att nyckelbenet inte längre var något problem utan att det istället är leden i axeln som kallas för AC-led som lider av viss instabilitet. För att veta vilken grad av instabilitet skickades jag till en ny röntgen.

Hör jag inget ser allt bra ut och jag fick rådet att åter söka sjukgymnastik för att få igång rörligheten i axeln. Jag har fortfarande svårt att sätta upp håret, raka mig och sätta på och ta av tröjor, men det känns inte som om det begränsar min träning i alla fall.

[tags]Sjuk, Sjukhus, Nyckelben, Axel, Röntgen, Träning[/tags]

Blindtarmsoperation del X

Nu är nog äntligen denna historia slut. Två omläggningar förra veckan och såret krympte från 8, 5 och till slut till 3mm i fredags. Idag fanns inte längre något djup kvar i såret, bara ett ytligt som gjordes rent och täcktes med ett vanligt plåster.

Så om ett par dagar kan jag ta bort det och då är jag hel igen. Det känns skönt att det inte drog ut mer på tiden. Man sa att det kunde ta månader men samtidigt att jag var ung och frisk. Det var skönt att det inte dröjde in i augusti också då sår tydligen kan läka sämre.

En erfarenhet rikare och en blindtarm fattigare och absolut bäst av allt, jag slipper förhoppningsvis mina fruktansvärda attacker av magvärk som jag dragits med så många år utan att söka för det.

Nu ser jag fram emot att om någon dag eller två kunna börja springa utan problem. Jag vill fortfarande att såret läker ihop ordentligt så att det inte kommer in någon smuts och skapar något nytt problem. Men nu är det definitivt inom räckhåll!

Och det blir att sätta punkt för den här tråden.

[tags]Sjuk, Sjukhus, Huddinge Sjukhus, Magvärk , Blindtarm, Blindtarmen, Blindtarmsinflammation, Operation, Inflammation[/tags]

Rånö 2014 hemma igen

Även sista delen av resan hem gick bra. Avlastningen av båten gick smidigt och alla väskor kom med och alla barnen slet och var otroligt duktiga utan att klaga. Även på tåget hem var alla på gott humör.

Alla tyckte nog det var skönt att komma hem igen. Vissa slängde sig i duschen, andra till sina datorer och efterlängtade spel. Själv känner jag alltid glädje över rinnande vatten och vanlig toalett igen efter en sådan här vecka under lite mer primitiva former.

Alla käkade lite och som vanligt lär det väl dröja innan alla väskor packas upp. Husdjuren, fem råttor som varit inackorderade under veckan hämtas hem och matförråden måste fyllas på lite. Annars blir det nog inte så mycket mer gjort just idag.

Jag drog handen över cykeln när jag kom hem, ser fram emot läkarbesöket imorgon för att kanske äntligen se ett slut på den långdragna historia min blindtarmsoperation i början av juni blev. Jag bekymrar mig lite för att det är lite lång väg tillbaka. Träningsförbud och lite sorgsenhet har både gjort att muskler förtvinat och några kilo extra av annat tillkommit och det blir som att börja om från början igen. Något cykellandslag blir det inte i år i alla fall. Men jag behöver komma igång med löpningen och cyklingen både för kroppen och själen. Som det varit nu har det funnits allt för mycket tid att oroa sig för saker. Försöker jag se det lite positivt, vet jag ju att bara jag kommer igång igen så kommer det kännas bättre och den första biten tillbaka kommer gå ganska lätt. Jag ska ta tag i en kontakt som kan innebära två nya piloter nu när jag snart får börja träna igen.

Och jag har tre veckors semester kvar. Det är lång tid och gott om tid att försöka göra bra och roliga saker innan allvaret börjar igen.

[tags]Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn[/tags]

Flaskpost från Rånö 2014 del VII

Nu är vi på väg hem med Waxholmsbåten. Vi är två personer mindre som kan bära då ett barn åkte hem i tisdags och en vuxen igår. Men trots det gick det ganska smidigt. Jag kunde inte bära min egen tunga ryggsäck men känner ändå hur det börjar gå att belasta min trasiga axel igen.

Det var otroligt mycket folk både på Rånö och vid Nåttarö som alltid på söndagar då alla veckogäster ska hem. Båten kommer bli ordentligt försenad men det gör inget. Vi sitter ute på övre däck och jag kan luta mig mot relingen och njuta av vågskvalpet en sista stund. Lukten av hav och diesel är magisk!

Morgonens bestyr gick bra. Packningen var under bra kontroll och städningen gick smidigt. Alla barn hjälpte till och då flyter det ju på väldigt bra. Nu har vi bara den sista omlastningen till tåg kvar och sedan den korta biten hem och sedan är allt som vanligt igen. Jag har ett besök på vårdcentralen imorgon både hos läkare och sköterska för att diskutera min axel och för att lägga om mitt operationssår kanske för sista gången. Sedan hoppas jag kunna börja träna igen. Den här veckan har inte heller varit bra för vikten tyvärr.

Nu har vi diskuterat framtiden med den andra familjen och det är som jag trodde, sista gången. Nästa år får det bli något annat. Kanske är det bra att inte fastna och jag som själv haft lite problem med rastlösheten och strandlivet. Kanske är det dags för ett nytt besök på Gotska Sandön eller varför inte en längre kryssning? Just nu, så som framtiden ser ut ekonomiskt får man kanske vara glad om man tar sig någonstans med pendeltåg nästa sommar, vi får se…

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe som MP var snäll och bjöd på. Kaffe är extra gott tillsammans med doften av hav och diesel :)

[tags]Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn[/tags]

Flaskpost från Rånö 2014 del VI

Näst sista dagen bjuder även den på strålande sol. Efter frukost beslutar vi oss för en promenad norrut på ön mot Skutviken. Det är lite tråkigare väg än den söderut mot Norrö med mestadels skog men Skutviken är fin och en populär naturhamn för fritidsbåtar. Här lät vi hundarna bada och satt en stund på klipporna och njöt av värmen. I viken låg ett antal båtar med folk som badade och pysslade.

När vi hörde muller av åska från fastlandet i väster började vi gå tillbaka igen. Inte för att vi trodde på oväder. Det blev glass i butiken innan vi gick tillbaka till stugbyn. Där fick vi veta att mamma Ulrika i den andra familjen bestämt sig för att åka hem på grund av sjukdom. Tråkigt att det ska behöva vara så och med så kort tid kvar.

Jag läste bok och vilade under eftermiddagen inför kvällens planerade restaurangbesök. Vi åt gott och det blev alldeles för dyrt men miljön är verkligen fantastisk. Under middagen satt jag och var lite nostalgisk och flög iväg i mina egna tankar lite. På något vis känner jag på mig att detta är slutet på vår sjuåriga tradition. Jag minns första gången jag var på Rånö och åt på restaurangen. Det besöket i augusti 2002 resulterade i många besök framöver och vår semestervecka från 2007 och framåt tillsammans med familjen Pålsson.

Men nu är det nog slut på detta. Den andra familjen har andra planer nästa sommar och våra barn börjar bli stora och tycka detta är för tråkigt. Visst, man kan alltid åka hit över dagen eller en helg för att bada och äta. Men när vi satt i Skutviken i förmiddags och på restaurangen ikväll kändes det som om det aldrig blir som förr igen.

Kvällen avslutades som vanligt utanför stugan med surfplattor och spel. Den mesta packningen är under kontroll så imorgon är det nog bara slutklämmen med det sista och städning.

[tags]Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn[/tags]

Flaskpost från Rånö 2014 del V

Idag är det fredag och veckan börjar lida mot sitt slut. Det kändes bra att ha en tid att passa idag. Jag brukar säga att barnen har svårt att roa sig ute så här och sonen ledsnade efter ett dygn och for tillbaka till stan redan i tisdags. Jag undrar om jag inte är lite likadan. Jag känner mig rastlös och uttråkad och idag har jag dessutom känt mig allmänt ledsen. Utan någon speciell anledning egentligen. Jag är less på min axel som gör ont fortfarande, på såret i magen som förvisso läker sakta men säkert men som hindrar mig från löpning, bad och bastu. Och med tre indragna glädjeämnen finns sannerligen inte mycket kvar känns det som.

Att åka Waxholmsbåt idag var skönt men påminde mig om mina egna båtar och framför allt att jag inte har någon längre och inte lär kunna skaffa någon heller inom överskådlig framtid. Mina två senaste urusla båtaffärer förstörde den möjligheten och hade jag ändå haft båt hade synnedsättningen begränsat.

Turen till Nynäshamn gick bra. Besöket hos vårdcentralen gick snabbt och smidigt. Mitt sår har nu krympt till 3mm djup och jag skulle tro att det kommer vara borta under nästa vecka. Jag tyckte sköterskan slarvade lite med tvättningen både i tisdags och idag bara.

Efter vårdcentralen handlade vi lite som saknades inför de sista dagarna och åt lunch nere i hamnen innan båten gick tillbaka till Rånö. Att komma hit ut igen var ändå skönt, med alla dofterna och ljuden.

Vi hamnade på stranden en stund. Jag är ingen strandstekare, jag blir otålig efter 5 minuter. Dessutom har jag redan bränt mig och det är inget jag gärna vill underhålla mmera. Helst av allt skulle jag vilja ligga inne i svalkan eller i en brassestol i skuggan och läsa men grupptrycket plockade fram det dåliga samvetet och känslan av att känna sig tråkig, så det blev stranden trots allt.

Där drömde jag mig bort till ett akterdäck istället, vaggande rörelser av vågorna och barn som badade från badbrygga istället för sandstrand. Sandstranden fick gärna finnas i närheten, så att det gick att simma till den eller ta lilla båten dit in för de som ville bygga sandslott. Doften av båtskrov ochhhhhhhhh ljudet av tjatter från en VHF-radio…

Besvikelse och nostalgi i samma bägare. Jag undrar vad det är för fel på mig och vad jag egentligen behöver för att känna mig gladare? Och just därför får jag lätt panik för att jag sitter här och känner sådär när jag egentligen borde vara glad.

Så jag övergav stranden i ren självbevarelsedrift och återgick till min bok inne i svalkan istället. Man ska ju göra det man trivs med på semestern.

Vi har bara två fasta punkter kvar på schemat denna skärgårdsvecka som blivit en tradition som firar 7 år i år. Ikväll blir det ytterligare en bastu. Tvätta håret och sitta på golvet längst ner i bastun en stund, ute på klippan en stund med en kall pilsner medan de andra badar. Önska smärtan i axeln och plåstret på magen åt helvete och försöka njuta en stund av ljuden och dofterna. Den friska vinden, kluckandet från vågorna, det avlägsna ljudet av andra människor, sjöfågel, den svaga doften av fisk från klipporna och sjögräset nedanför.

Imorgon blir det besök på öns restaurang Rånö Källan. Vi brukar ta det besöket mitt i veckan men i år blir det sista kvällen och kanske är det en bra avslutning. Annars börjar folket pilla med packningen och är säkert redan mentalt på väg hem. Och där vet jag ju att rastlösheten fortsätter…

[tags]Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn[/tags]

Posted from Nynäshamn, Nynäshamns kommun, Sverige.

Flaskpost från Rånö 2014 del IV

Idag har det varit otroligt vackert väder. Jag som känner mig trött och frusen har äntligen kunnat skippa flease och mjukisbyxor och istället ha shorts och linne på heltid. En stund spenderades på stranden där jag självklart lyckades bränna mig. Dock tror jag inte det är lika allvarligt som tidigare år då jag lyckats få feber och frossa :)

Nu ikväll har vi grillat ute på klipporna och det är nog en av veckans höjdpunkter. Vi valde verkligen rätt dag för det. Kött och potatishalvor i ugn och några åt potatissallad. Allt smakar gudomligt ute i skärgården!

På kvällen gick vi vuxna en långpromenad utan barn ner till Norrö igen. Vi gick senare än vi brukar och skogen var full av rådjur. Vi hade även ett utanför stugan som ganska oblygt kikade runt medan vi var nere vid stranden.

Efter lite kortspel utomhus är det nu dags att lägga sig. Det är också en riktig höjdpunkt. Jag som känner rastlösheten gnaga lite ser fram emot morgondagens tur till Nynäshamn för ett kort besök på vårdcentralen för omläggning samt lite bunkring i matbutiken.

[tags]Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn[/tags]

Flaskpost från Rånö 2014 del III

Det är onsdag och inte så mycket händer. Lite tid på stranden, en vilstund med bok i brassestol och kvällen avslutades med dusch och bastu. Det är riktigt trevligt att få göra sig ren. I år får jag varken bada eller bada bastu men duscha och tvätta håret var riktigt skönt och det är extra gott att lägga sig ren.

[tags]Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn[/tags]

Flaskpost från Rånö 2014 del II

Ännu en dag är slut och den har gått fort. Klockan var ställd på 08:00 för att hinna äta frukost i tid innan det var dags att åka till Nynäshamn. Frukost här ute är ganska chil, kaffe och macka på trappan med doft från naturen och havet och en stugby som sakta vaknar till. På morgnarna hör man fiskmåsarna.

Efter frukost var vi fyra som tog skärgårdsbåten mot Nynäshamn. Jag gillar att åka båt och i brist på egen, duger Waxholmsbolaget :) Det är helt klart roligare att åka utan packning och bara kunna kliva av och på utan att behöva släpa.

I Nynäshamn lämnade ett barn oss för att umgås med kompisar istället. Barnet stod ut ett dygn i skärgården men vi hade inga medel att hålla kvar barnet. Men det känns tråkigt och okomplett.

Vi lokaliserade vårdcentralen utan problem. Jag har två bokade tider hos sköterska den här veckan för omläggning. Fånigt nog var jag tvungen att lista mig på den här vårdcentralen, för enbart två besök. Omläggningen gick bra och mitt sår hade krympt ytterligare. Nu är det bara 5mm djupt så med lite tur kanske det snart är färdigläkt. Efter besöket kompletterade vi i en mataffär innan det bar av tillbaka med nästa båt.

Resten av dagen gick fort. Några var på stranden, jag satt i solen med bok och bloggade och andra besökte duschanläggningen. Middag blev burkskinka och gurksås. Inte så vansinnigt kul käk om man vore hemma, men här smakar det kanon!

Kvällen avslutades med en långpromenad, denna gången med alla barnen med vilket var kul. En kort stund satt vi på klipporna medan barnen spelade kort i stugan. Just den här stunden på dagen önskade jag att jag åtminstone haft någon kall pilsner men i övrigt är jag rätt nöjd med mitt beslut att strunta i ölen helt och hållet. Nu har jag inte så mycket träning att ta hänsyn till, men det är skönt att slippa släpa.

Med en medlem mindre i stugan blir det förvisso mer plats och lugnet sänker sig fort. Rollen som förälder kommer förändras inom de närmaste åren och man kommer vara behövd på ett annat sätt.

Ungefär så mycket händer här ute. Imorgon blir väl något liknande upplägg. Frågan är bara om långpromenaden blir norrut eller söderut på ön och om man ska köpa glass och bada bastu och vad det blir för middagsmat :) Nu ska jag i alla fall sova :)

[tags]Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn[/tags]

Flaskpost från Rånö 2014 del I

Första dagen på skärgårdsveckan är över. Det har varit en första dag väldigt lik flera andra år. Till och med middagsmaten blev den samma som förra året såg jag just när jag läste förra årets blogginlägg :)

Familjen Pålssons mormor och morfar körde större delen av packningen ner till Nynäshamn vilket besparade oss mycket möda. Särskilt nu när vi är två personer med nyckelbensbrott i familjen med begränsad kapacitet :)

Lastningen ombord på skärgårdsbåten gick även den bra även om jag kände mig mer onyttig och i vägen än vanliga fall. Min hund tyckte först landgången var ett hinder som borde passeras och förstod inte alls att man skulle gå på den :)

Allt följer gamla mönster. Trots medhavd matsäck för att dra ner på kostnaderna ombord på båten, blir det irritation och fräs innan det ändå köps mackor och lugnet sänker sig. Att det är en trevlig stund vore kanske att överdriva.

Framme på ön lastas båten av och packningen läggs på släpvagnar som kör packningen till rätt stuga. Därefter ny paus vid lanthandel för inköp av glass och mjölk innan vi går tvärs över ön till den välkända stugbyn. Allt känns som en kopia och jag undrar om vi inte till och med säger samma saker år efter år :)

Sedan vill de yngre barnen göra allt, pumpa gummibåten, bada, fiska och tälja, hela veckans aktiviteter på en gång och sedan är allt tråkigt efter kl17 ungefär :)

Före middagen gick några av oss en långpromenad söderut mot Norrö och tillbaka och därefter serverades spagetti med köttfärssås på burk. Vansinnigt gott och väldigt lätt att tillaga.

Sedan har vi suttit en stund på klipporna medan några försökte bada i det 16° varma vattnet men det blev ingen långvarig aktivitet. Kvällen avslutades med lite kortspel och jordnötter hos Pålssons innan vi nu gör natt. Det går ganska bra men en så liten stuga med sex personer och två hundar i, blir lätt stökig och smutsig.

Jag vet att jag inte låter helt positiv denna första dag. Men jag känner mig själv inte helt glad och lite rastlös. Jag får inte bada och inte löpträna och det är ganska svårorienterat här. Knöligt att hitta till dasset själv och jobbigt att behöva be någon annan en hel vecka eller knipa tills någon annan ska gå.

det här är inte längre ett nöje för hela familjen. Ett barn pratar redan om att åka tillbaka till stan och försöker, som det verkar nästan i panik, ordna till något med än den ena, än den andra kompisen som antingen ska komma hit eller ta emot inne i stan. Alternativen haglar fortare än regndroppar.

Imorgon förmiddag ska jag åka in till Nynäshamns Vårdcentral för att lägga om mitt förband. Det blir båten till Nynäshamn straxt efter kl10 och hem igen runt halv två. Det känns åtminstone lite bra att göra något.

Nu är kvällstet urdrucket, även det klassiskt och nu är det dags att sova.

[tags]Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn[/tags]