Workshop i orientering och förflyttning dag 1

Idag är första dagen med workshop i orientering och förflyttning med fokus på GPS-baserade hjälpmedel som arrangeras av Forum Vision. Det var en lång resa ner på grund av en olycka i Skövde så vi blev sittande runt 3 timmar och självklart sprack programmet.

Vi kom fram straxt före kl17 och efter en kort fika med macka hade vi 2 pass på en timme vardera med avbrott för middag.

Det är lite lustigt, jag är säkert lite disträ ibland, men jag trodde att jag skulle hålla i något pass eller så. Men när jag läste programmet dagarna innan resan insåg jag att det var jag som höll i workshopen :) Det var ingen direkt katastrof, ämnet kan jag på mina 10 fingrar och i sömnen dessutom så det kändes helt lugnt.

De första passen har varit teoretiska och vi har gått igenom ett hjälpmedel som heter Trekker Breeze och är ett talande GPS-baserat orienteringshjälpmedel för människor med synnedsättning. Imorgon är tanken att vi ska gå ut och gå hela förmiddagen och testa hur det fungerar i verkligheten.

För att ha någon nytta av de här hjälpmedlen krävs att man förstår bristerna med dem. Först bristerna i det globala satelitsystemet GPSW som erbjuder en precision på 10 meter under väldigt goda förhållanden och betydligt sämre under dåliga förhållanden. Väder, träd och höga hus kan i en stadsmiljö kraftigt försämra precisionen så felet kan bli flera kvarter stundtals.

Den andra stora bristen är själva kartorna. Alla kartor idag är skapade för biltrafik men ingenting finns för fotgängare. Jag tror att det beror på att vägnätet sköts av Vägverket nationellt och gångvägar, torg och parker etc sköts på kommunal nivå.

Jag har varit delaktig i ett projekt för ett antal år sedan som gick ut på att digitalisera gångvägnätet för att sedan göra ett navigationsprogram för en mobiltelefon. Men ganska snabbt blev jag besviken då jag insåg att det aldrig skulle gå att få rikstäckande i ett och samma system. Chansen att alla kommuner skulle tycka samma system var bra och tycka det var värt att lägga ner de pengarna på det var minimal, för att inte säga obefintlig. Många kommuner som kanske har väldigt få i målgruppen som skulle ha nytta av ett sådant system dessutom.

Så ett bra kartmaterial för fotgängare får vi nog vänta lite till på även om det börjat ljusna nu när var och en har en smartphone på fickan och även turister och vanliga vilsna medborgare också skulle kunna ha glädje av digitaliserat gångvägsnät överallt. Men jag tror det måste till en ordentlig strukturförändring för att det ska gå att genomföra och det är nog minst 5–10 år borta i tiden.

Så tills vidare får vi nöja oss med det kartmaterial som finns tillgängligt för biltrafiken. Orienteringshjälpmedlen för synskadade kan tills vidare sortera bort vägar så som motorvägar, tunnlar och annat man rent faktiskt inte får gå i. Däremot får man gå på motortrafikleder som saknar trottoarer och kan vara nog så obehagliga.

Allt detta gick vi igenom idag och med min vinkling som blivit min specialitet genom åren. ”Först pratar vi om allt som är dåligt med systemet, sen hur man kan utnyttja det och därmed bli bra på det.”

Efter sista passet avslutade vi med lite trevlighetsaktiviteter men samtliga var ganska slitna efter en lång dag. Så kvällen blev ung och jag ska nu lägga mig med bok en stund för att varva ner och ladda om inför morgondagen.

[tags]SJ, Tåg, Snabbtåg, Stockholm, Herrljunga, Vara, Arbete, tjänsteresa, Syncentral, GPS[/tags]

Resa till Vara

Bild: Stationshuset i Vara

Nu är jag på väg till Vara i södra Sverige för att hålla i en 2-dagars workshop om GPS-baserade orienteringshjälpmedel för människor med synnedsättning. Workshopen arrangeras av Forum Vision. Jag vet inte exakt vad syftet med workshopen är, kanske att utvärdera de olika GPS-baserade orienteringshjälpmedel som finns idag. Men jag skriver mer om det imorgon.

Nu rullar tåget söderut från Stockholm mot Vara i Västra Götaland. När jag kommer fram ska jag bli intervjuad av Radio Syn om kursen och mitt äventyr i Mot Alla Odds. Kul att intresset fortfarande finns även om det är en nedåtgående trend.

På tåget finns ytterligare 4 kollegor med som ska på samma kurs. Det är lite dubbelbottnat med resa. Trist att vara från familjen och träningsmöjligheterna men skönt att få lite miljöombyte och göra något annat. I mitt förra jobb reste jag mycket mer och saknar delar av det litegrann.

Vi kommer fram vid 13:30-tiden och sedan börjar programmet kl15.

[tags]SJ, Tåg, Snabbtåg, Stockholm, Herrljunga, Vara, Arbete, tjänsteresa, Syncentral, GPS[/tags]

En actionkamera, Garmin VIRB Elite

Bild: Actionkamera Garmin Virb Elite Bild: Joakim Nömell med actionkamera Garmin Virb Elite monterad på cykelhjälm Bild: Ledarhund med actionkamera Garmin Virb Elite monterad på sele

För en tid sedan skaffade min kompis och pilot en en actionkamera av märket Garmin. Den lanserades tidigare under hösten 2013 och det är klart man blev sugen :) De tillfällen jag känt att jag velat filma händelser har väl inte varit så många men det händer men det skulle säkert bli fler om man hade en :)

Just Garmins actionkamera lockade lite extra. Elite-modellen har inbyggd GPS och lite andra sensorer och är även kompatibel med ANT-sensorer som puls, fart/takt, kraft och temperatursensor. Kameran samlar in alla tillgängliga data så länge den är på och sparar dem i separata filer. När man sedan filmat kan man lägga på dessa data i filmen vilket är väldigt coolt :) Då skulle man kunna se oss fara fram med cykel och samtidigt se exakt puls, fart, pedaltakt etc.

Vid besök på Sweden Bike Expo 2013 passade vi på att klämma på den i Garmins monter. Den gav ett väldigt kompakt, robust och tåligt intryck. NÄr vi pratade med en i montern påstods att kameran inte gav ifrån sig några akustiska signaler eller vibrationer alls varför jag inte skulle kunna sköta den. Det blev en liten besvikelse men vi litade inte riktigt på personalens kunskaper och bestämde att kolla själva på annat sätt senare.

När kompisen hade haft sin kamera i ca två veckor skrev han om sina första intryck av kameran. Det mesta av intresse står där och jag hade inte tänkt upprepa det utan skriver så här långt under på alla punkter. Viktigast var förstås att tillgängligheten ändå inte var så illa som man sa i montern där på mässan i höstas. Nu har Garmin även släppt en trådlös fjärrkontroll för att styra filmning och fotografering och detta kvitteras med pipsignaler. Så det blev avgörande för mig att till slut själv skaffa en.

Självklart vill jag göra lite häftiga och fartfyllda cykelvideos och jag har haft en önskan att kunna visa hur en ledarhund arbetar och med en actionkamera fäst på hunden eller hundens sele visa hur det ser ut ur hennes perspektiv. Sedan är det väl bara fantasin som sätter gränserna för vad man mer kan använda den till.

Den första riktiga provfilmningen blev nu idag när jag och MP cyklade. Med kameran fäst på MPs hjälm blev det en dryg timmes film som man kanske kan få ut något roligt ur. Jag har även monterat ett fäste på hundens sele för att testa om det fungerar.

Sedan ser jag mycket fram emot vårens många långa motionslopp. Kanske vill man inte filma så hemskt mycket men det blir väldigt enkelt att fotografera när som helst under körningen. Annars måste jag hålla på och fippla med telefonen vilket inte sker eftersom det är så omständigt.

Till kameran har jag beställt några extra fästen. Jag håller med Egge om att det är trist att det följer med så lite fästen med kameran. Det enda som följer med är klisterfästen för plana och konkava ytor. Jag har kompletterat med fäste för tjocka och tunna rör för att kunna fästa på cykelstyre och hundens sele, ett hjälmfäste och några extra länkar och vinklar. Det finns också en sele för att fästa kameran på axeln och ett fäste för att montera den på armen, handleden eller benet. Dessa två känns det som om jag kommer vilja ha framöver. Just montering på axeln skulle nog kunna passa ganska bra vid cykling.

Eventuella alster publiceras framöver.

[tags] Garmin, Actionkamera, Hjälmkamera, Filmkamera, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Ledarhund, Ledarhundar[/tags]

Prova på paracykel i Göteborg

Bild: TandemcykelIdag är jag nedbjuden till Göteborg av Svenska Cykelförbundets Paracykelgren för att delta i en paracykel-aktivitet hos Mölndals Cykelklubb. Klubben har bjudit in alla medlemmar för att prova handcykel och tandemcykel och för att prata med oss paracyklister. Givetvis hoppas man även på att kunna inspirera fler cyklister att bli tandempiloter.

Jag och 2 handcyklister skulle berätta och visa. Klubben hade bjudit in på sin Facebook-sida till en kvällsaktivitet men tyvärr kom inte en enda besökare. Det var givetvis tråkigt. Däremot känns det inte meningslöst och bortkastat. Såhär är det med intresset för idrott för funktionshindrade. Det är lite segt i början och man får vara ganska tålmodig och ihärdig. Ändå tror jag att det var bra att inbjudan gick ut och att vi ändå satt här och väntade. Då har folk sett inbjudan och det har kanske sått ett frö till nästa gång.

Så nu är jag snart på väg tillbaka till centralstationen i Göteborg för att ta X2000 hem mot Stockholm igen. Jag åkte ner straxt efter kl13 och kommer vara hemma i Stockholm igen runt midnatt. Tåg är helt OK att åka, det är rogivande och skönt.

Jag har ändå fått träffa nya trevliga människor. Några av oss ses på Halvvättern den 8:e juni.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Svenska Cykelförbundet, SCF, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Göteborg, Mölndal[/tags]

En apporterande ängel

Bild: Ledarhunden Flinga Bild: Ledarhunden Flinga

I sommar har Flinga varit hos mig i tre år. Tiden går vansinnigt fort. Men ibland stannar jag upp och känner efter för att inte ta möjligheten att ha ledarhund för självklar.

Historierna är många då man känner värmen sprida sig i kroppen. Det kan vara en plats man känner oro inför att orientera på. Allt som oftast hjälper hunden mig igenom dessa situationer som jag vet att jag aldrig skulle klarat lika lätt och enkelt själv eller förmodligen helt undvikit dem. Som senast här om dagen när jag klev av en buss på en station jag inte använder så ofta. Jag visste inte vart bussen stannade och hur jag skulle hitta ut från stationsområdet. När vi väl steg av bussen var min första tanke att följa strömmen, men människorna spred sig som löv för vinden och trafikbullret gjorde att jag inte hörde för att orientera mig.

Jag tänkte att rätt väg borde vara åt vänster men hunden stretade åt höger och klokt nog lät jag henne bestämma. Som så ofta förr tänkte jag att vi får se vart vi hamnar, det går ju alltid att vända om det blir fel. Men lite höger, lite vänster, en trappa, lite höger igen, bestämda tassar och glad svans och vips var vi vid pendeltåget och på rätt väg hem. En klapp på hennes kind och en försäkran om att hon var bäst i världen besvarades med en slick och sen ville tassarna gå vidare hemåt, ungefär som ”ja ja, det räcker” :)

För ett par veckor sedan rastade jag vid jobbet. Det blåste kallt, regnade snöblandat regn och jag hade bråttom in. Mitt passerkort till jobbet hängde och slängde på sidan, fastnade i jackan som jag försökte knäppa i farten. Kortet slets av sin hållare och mina 2 små nycklar till klädskåpet som hängde på kortets hållare flög iväg och klirrade mot marken.

Jag som hunnit ta ett par långa steg innan jag fick stopp på oss, hade nu ganska många kvadratmeter att leta på. Helt irationellt börjar jag leta med händerna på marken i sörjan och de blev snabbt iskalla. Jag skärpte mig och sa ”apport” till min hund som genast tog ett språng och kom tillbaka med mitt passerkort som om hon stått och tittat på det hela tiden och bara undrade när jag skulle be henne hämta det.

Nycklarna var så små, jag tänkte att det fixar hon aldrig. Jag får stå här och vänta tills någon passerar som kan hjälpa mig. Men en liten buff från hennes nos som en liten påminnelse om att hon fortfarande fanns där fick mig att göra åtminstone ett försök. ”Okej då, apport” igen och lika raskt kom hon tillbaka och släppte den lite större nyckeln i min hand. Ett kommando till, så fick jag den mindre nyckeln i handen och utan ett tredje kommando återvände hon med den trasiga nyckelringen! :)

Det är en sådan obeskrivlig värme som sprider sig i kroppen. Efter 20 år som ledarhundsförare och med min femte hund vid min sida, fascineras jag fortfarande och känner fortfarande samma lyckorus när sådant här händer. Och händer gör det hela tiden.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskadade, Blinda, Synnedsättning, Funktionshinder, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF[/tags]

Let’s dance genrep

Ikväll har vi varit på genrepet av Let’s Dance i TV4 och om jag inte räknat fel, är detta vecka 8. Det har inte varit så lätt att få biljetter men det var roligt också för barnen att gå och titta. Lite extra roligt med ett genrep då man också får se hur det går till när de övar inför direktsändningen under kvällen samtidigt som deltagarnas dansnummer framförs på riktigt.

Vi hade lite besvär att hitta dit och var som vanligt inte ute i speciellt god tid men det gick bra till slut. Magasin 7 i Frihamnen tillhör inte de mest centrala delarna av Stockholm :)

Nu är det utsläpp för oss och dags för nästa publik att ta plats. Vi får se om vi lyckas komma dit någon mer gång innan det är slut för i år :)

[tags]TV, TV4, Lets Dance[/tags]

Intervju och cykeltur

Bild: Joakim Nömell och Kristin Svensson står vid tandemcykel

Bild: Joakim Nömell och Kristin Svensson cyklar tandem

Jag träffade Kristin av en tillfällighet vid starten på Roslagshösten 2013. Jag fick veta att det pågick något vid starten och att det filmades och var en tjej i centrum. Först trodde jag att det hade något med oss tandemcyklister att göra. Vi var 5 ekipage till start och Oskar KihlborgW som var expeditionsledare under Mot Alla Odds var pilot i ett av ekipagen. Så jag tänkte att han eller någon annan lyckats dra ihop en mediagrej, men så var inte fallet.

Vid start ville jag att vi skulle fotograferas. Ofta är det så mycket runt start att tänka på och sådant glöms lätt bort. Någon i vårt gäng ropade på tjejen med filmteamet som fotograferade oss med sin kamera och försvann sedan. Det var inte riktigt vad jag tänkt mig då man ju gärna vill ha bilderna efteråt :)

Efter loppet kontaktade jag arrangören av Roslagshösten för att fråga vem den fotograferande tjejen med filmteamet var och fick då veta att hon gjort ett repotage om motionscykling och följt Team Family som var några av deltagarna. Artikeln och filmen publicerades sedan på sajten HappyMTB.org.

Så jag kontaktade Kristin för att i första hand få en kopia på bilderna av mig, min pilot Thomas och Oskar Kihlborg. Bilderna fick jag och vi hade lite fortsatt kontakt då jag frågade om hon inte även kunde tänka sig att skriva om paracykling på happymtb.org. Det gäller att utnyttja alla möjligheter :)

Så idag sågs vi hemma hos mig. Vi satt och pratade en god stund om tandemcykling, träning och tävling, problematiken om hur vi tycker att vi som ekipage blir bemötta ute på vägarna.

Sedan var det dags för en provtur. Självklart är det enklare att skriva om man också bildar sig en egen uppfattning om hur det är att cykla tandemcykel. Vi tog en tur på dryga 2 mil med blandad körning som miljön här erbjuder. Lite trafikljus, korsningar, men också lite sträckor där det gick att få upp farten lite. Vi hittade även en lite backig och kurvig väg vid Skogs Ekeby i närheten av Tungelsta för att få känna på det lite.

Resultatet av Kristins upplevelser får vi förhoppningsvis snart läsa på happymtb.org och självklart kommer jag att länka och kommentera när det läggs ut. Men det mest glädjande var ändå att hon sa att hon skulle vilja köra längre på landsväg där det går att trycka på lite mer och längre. Det hoppas jag hon får uppleva någon gång och för egen del är jag alltid tillgänglig för cykling.

Vår cykeltur kan du se på en karta här.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Tävling[/tags]

Paracykel-cup 2014 tempo del II

Idag var det tävlingsdags igen i säsongens andra paracykel cup i grenen tempo. Pilot för dagen var Patrick som bara kört som pilot en gång tidigare och då inomhus. Idag var det vår premiär ute och det gick jättebra :)

Banan för dagen var lite längre, 22,6km och ganska kuperad. Däremot var vädret helt OK, lagom varmt och inte speciellt mycket vind. Ändå är aprilkvällar klart mer ruggigare än senare på säsongen :)

Grenen tempo går — som namnet antyder, ut på att köra full fart så mycket man orkar och lite kortare sträckor. När man är ganska ovan vid den typen av tävling, är det svåraste tycker jag att veta hur man ska värma upp och sedan fördela krafterna under körningen. Idag hade vi ingen speciell taktik annat än att försöka att inte ta ut sig alldeles i början :)

Dagens tid blev 37:18 enligt min egen mätning, 35,65km/h i genomsnittlig hastighet och 57,5km/h i maxhastighet. Jag får se om det stämmer överens med tidtagningen. Förra gången diffade värdena lite men bara till min fördel och gav något högre snitthastighet än vad min GPS visade. Även om jag borde vara nöjd så ska jag prestera bättre framöver.

Dagens tur kan man titta på här.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Märsta, Tävling, Tempo[/tags]

Hisstrauma del II

Nu är det över två veckor sedan en missbrukare fastnade i vår hiss och slog sönder den ganska rejält. Först idag kom hissen igång igen.

Det har varit ett evigt springande upp och ner 7 trappor med matvaror, tvättkorgar och cyklar. Inte alls speciellt roligt. I fredags var de här och provkörde hissen men då fastnade den och den förblev obrukbar.

Men idag är den äntligen igång. Det var jag extra tacksam idag för när jag kom hem med en cykel från kvällens tävling. Det går att bära en tandemcykel 7 trappor. Det är lite trångt på de smala avsatserna men det går :)

Nu hoppas vi den får fungera ett tag innan den strejkar igen.

[tags]Bostad, Hyresrätt, Hyresvärd, Hiss, Polis, Missbruk, Droger, Missbrukare, Knark, Alkohol[/tags]

Lördagsträning

Idag var vi tre tandempar som startade från Spånga och cyklade ut över Lovön och Färingsö. Det var strålande sol och inte så mycket vind.

Färden började inte så bra för mig och min pilot. Efter några kilometer brast kedjan och vi blev stående i 45 minuter tills servicebilen kom med verktyg och fick ordning på det så att vi kunde fortsätta.

Det blev ett bra träningspass med några hårda kappkörningar vilket är vansinnigt roligt :) Vägarna var fulla av cyklister och rullskidåkare så våren kändes i luften på flera sätt. Det blev totalt 65,5km på 2:10:27 med ett hastighetssnitt på 30,15km/h och en maxfart på 57km/h. Snitthastigheten får man nog vara nöjd med eftersom en ganska lång sträcka var i miljö med mycket korsningar och trafikljus.

Nu efteråt känns det sådär skönt i kroppen. Det är dags att åka hem och fylla på energireserverna. Imorgon var det tänkt ett ytterligare långpass, men Thomas som jag skulle ha cyklat med däckade i feber efter vårt första tempolopp. Så det blir att köra inne på trainern istället.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion[/tags]

Paracykel-cup 2014 tempo

Jag och min pilot Thomas körde vårt första tempo lite på kul i september 2013. Det gick väl inte sådär vansinnigt bra med knappt 35km/h i genomsnittlig hastighet även om man delvis kan skylla på en ständigt hoppande kedja.

Idag var det premiär för året och det var en 17km lång bana med start vid Odensala Kyrka i Märsta. Vädret var kallt och det blåste ganska stark motvind på väg ut till vändningen.

Jag kände under första delen av banan att jag egentligen behöver värma upp mera inför sådana här explosiva lopp. Pulsen och andningen skenar den första biten och det blir jobbigare naturligtvis. Den starka motvinden bidrog givetvis till att det stundtals gick ganska sakta, men motvinden var ett problem för alla.

Efter vändningen vid drygt 8km kändes kroppen bättre. Pulsen hade stabiliserat sig och andningen var jämn och då kände jag mig också starkare i benen. Vi höll en betydligt högre fart på vägen tillbaka. Vid vändning hade vi drygt 33km/h i genomsnittsfart som vi lyckades höja till 35,6km/h under vägen tillbaka. Då höll vi ett högt tempo och vi tappade aldrig lika mycket fart i uppförsbackarna som på väg ut.

Min pilot för dagen var Thomas som dessutom var sjuk med feber och förkylning i kroppen. Det är inte helt optimalt att köra så hårt då så jag hoppas det inte blir värre. Ibland kan man ha tur och mota förkylningar med lite friskvård, hoppas det blir så den här gången också :)

Så med det hela sammantaget känns det faktiskt ganska bra. Jag har fått mitt första resultat för året och också en hint om att jag behöver träna mer och värma upp bättre.

nästa vecka är det dags igen, en 22km lång bana och då kör jag med Patrick som pilot. Det blir en annan bana och en annan sträcka så de båda vännerna och kollegorna kan väl inte tävla mot varandra riktigt rättvist :)

Nu är säsongen igång och det känns väldigt roligt! Hoppas jag kommer ha möjlighet att köra många lopp under säsongen. Dagens bana kan man se här.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Märsta, Tävling, Tempo[/tags]

Efterlyser piloter i sporthall

Bild: Joakim Nömell vid tandemcykel Bild: Affisch på anslagstavla

Idag inledde jag mitt nya försök att få tag i flera duktiga cyklister som skulle kunna tänka sig bli tandempiloter för träning eller tävling.

I fredags tog vi ett foto och idag blev det en liten affisch med bilden och en kortare text. Jag frågade i receptionen i Huddingehallen om jag fick sätta upp den på deras anslagstavla och det var helt OK och jag fick även sätta upp den på dörren till spinningsalen som en mer riktad insats :)

Nästa steg blir att passera Farstahallen samt Torvalla idrottshall som ligger nära där jag bor och fråga om det går bra att sätta upp även där.

Ger inte detta resultat vet jag inte vad som skulle fungera :)

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Spinning, Huddinge, Huddingehallen[/tags]

Prova på-aktivitet för tandempiloter

Den ständiga jakten på fler tandempiloter för träning och tävling pågår för fullt. Jag kan inte säga att det gått så där jättebra hittills, men skam den som ger sig :)

Här om veckan tog en kompis och till lika en av mina piloter Patrick initiativet att starta ett evenemang på Facebook för en prova på-aktivitet för tandempiloter. Dit bjöd vi in vänner och bekanta, annonserade på cykelsidor och cykelforum. Vi kände att det var många som sa att det verkade svårt, läskigt och otäckt och ett tungt ansvar. Vi ville då att sådana som ändå kanske var sugna och nyfikna skulle få komma och prova hur det är, träffa mig och några av mina piloter, prata cykling och fika. Förhoppningsvis skulle det ge någon respons. Så idag ägde evenemanget rum vid kafét Fru Marias Bak i Älvsjö.

12 stycken hade anmält att de skulle komma och 4 preliminära. Vi tog dit både min racercykel och min mer vardagliga touringcykel. Patrick som inte är blyg och mer ”säljartypen” än vi andra, pratade direkt med folk som verkade intresserade inne på kafét vilket bara det resulterade i en provtur.

Av de anmälda var det 3 som kom. Ett par var nog mest intresserade av att prova en modernare cykel för egen del men det är också viktigt och roligt och även om det inte kanske ger mig någon pilot i just det fallet, så sprider det annat positivt.

Dagen slutade alltså ganska tunt med besökare men resulterade ändå i en tänkbar pilot. En aktiv cyklist som hörsammat Patricks och Thomas rop på Twitter och kommit för att prova. Vi kommer helt säkert cykla ihop ganska snart.

Patrick frågade idag om jag var besviken över resultatet, men det är jag faktiskt inte. Hade det blivit ingen utdelning, hade det ändå varit roligt och viktigt att synas. Nu nu när det gav en av 3 potentiella piloter var det värt precis allt och ett helt lyckat evenemang. Framför allt är jag så otroligt glad för att mina vänner engagerar sig så helhjärtat.

Sedan måste sådana här evenemang börja någonstans. Träffar man 3 sprider det sig till 9, som blir 25 och som kanske blir hur många som helst. Man måste börja någonstans. De man träffar kanske pratar med sina vänner som blir intresserade och nyfikna. Det kan ge följdeffekter som man inte vet i förväg.

Vill man fortsätta kan man kanske få utrymme på andra större evenemang där man når många i rätt målgrupp.

Så nu packar vi ihop här, lite frusna och stela. Sådant avhjälps lätt med en kopp kaffe till :)

Tack alla som varit delaktiga, först och främst initiativtagaren Patrick, min andra pilot Thomas, båda vänner och föredetta kollegor. Tack till våra fruar Maria, Patrizia och Karin, våra glada barn som lekte omkring oss och tack till er som kom!

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion[/tags]

Möten som berör

Vi är på väg till en cykelaktivitet i Älvsjö. Jag kände mig rätt ledsen och misslyckad efter gårdagens bakslag. När vi kliver av tåget i Älvsjö kommer en ung tjej fram, frågar om det är jag som är från Mot Alla Odds och när jag säger ja, ville hon bara säga att jag är en så fin människa.

Det händer mig inte så ofta att folk spontant kommer fram och i synnerhet inte säger så fina saker. Jag kände mig verkligen fåraktig, vad svarar man på sådant? Tack naturligtvis, men det kändes så fånigt och otillräckligt och motsvarade inte alls den glädje och värme jag kände inuti.

Efteråt när vi gick genom Älvsjös gator, tänkte jag att hon borde få veta att det förändrade hela min dag. Jag tänker också att jag nog inte förstår hur och att jag och de andra påverkade många människor. Jag tänkte också att jag åtminstone kunnat fråga om hon tittat på alla avsnitt, vad hon gillade bäst, om hon kände någon med funktionsnedsättning, om jag fick vara på bild med henne? Efteråt hade jag massor i huvudet, men just då blev jag helt tom kändes det som.

Så här och på min Facebook-sida skickar jag mitt tack och min värme tillbaka och hoppas att hon läser och andra som känner att man vill gå fram och säga något vänligt, till en vän eller främmande. Jag önskar själv jag var bättre på det och vågade oftare.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten, Östersund, Återträff[/tags]

Bakslag

I höstas var det rätt stökigt här hemma med ett barn som hamnat i fel sällskap. Det var lite besök av polis, utredning av Socialtjänsten på vårt initiativ och en massa sömnlösa helgnätter.

Jag har ibland fått frågan hur det gått eftersom jag inte skrivit något på ett tag. Och det har faktiskt varit lugnt. Skolan har funkat hyfsat bra och helgerna har varit under kontroll.

Mycket tack vare de föräldrar som också engagerade sig tillsammans med oss. Det var långt ifrån alla som gjorde det dock. Sedan tror jag det här ”felaktiga sällskapet” tyckte vårt barn blev så besvärligt att umgås med på grund av jobbiga föräldrar. Nästan allt man företog sig sket sig på något vis och då verkar de ha dragit sig undan till lugnare jaktmarker. Ett utmärkt resultat tycker jag.

Sedan är det också så klart barnets egen förtjänst som nog tycker det här är fel någonstans trots att en del saker lockar och är svåra att motstå.

Men ikväll blev det ett litet bakslag. Den utsatta tiden på kl24 kom och passerade men inget barn kom hem. SMS och telefonkontakt innehöll till en början ”kommer snart” och vart efter klockan gick kom tycka-synd-om-argumenten, ”jag vet att jag gör fel” och liknande ångerfulla SMS. Ytterdörren förblev dock orörd.

…Tills nu, efter klockan 5 på morgonen ringer porttelefonen. När barnet kom hem orkade jag inte ens gå upp och starta krig eller kontrollera nykterheten. Men jag har svårt att somna om och är piggare nu.

Samtidigt känner jag mig så grymt uppgiven. Ikväll orkade ingen av oss dra i larmklockan, sitta och ringa runt eller försöka mobilisera skjuts för att hämta barnet. Det finns andra i den här familjen också som betalar ett pris varje fredags- eller lördagskväll som spårar ur. Det känns som ett misslyckande att inte ha varit den där jobbiga föräldern och det blir nog som en liten seger för barnet.

Tankarna blandas, ”gör vad du vill, jag orkar inte bry mig” vilket man självklart gör ändå, samtidigt som jag blir förbannad över respektlösheten över att hemmet betraktas som ”Hotell Karamell” där man kommer och går lite som man gitter. Inte ens när 18-årsdagen och man verkligen gör som man vill, kan man ha det så i ett hem med en familj.

Nu ska jag försöka somna om och försöka att inte känna mig så misslyckad imorgon, eller snarare senare idag…

God natt igen då…

[tags]Familj, Familjeliv, Barn, Förälder, Föräldrar, Föräldrarskap, Mamma, Pappa, Tonåring, Tonåringar, Ungdom, Ungdomar, Kris, Socialtjänsten, Skola, Sprit, Alkohol, Langning, Oro, Ångest, Panikångest[/tags]

Lördagsträning med SMACK

Bild: Joakim Nömell och pilot Bengt Axén cyklar tandemcykel Bild: Henrik Ryffel med pilot Christian cyklar tandemcykel

Idag cyklade jag mitt första träningspass med SMACK- Sigtuna, Märsta, Arlanda Cykelklubb. Det är mycket som talar för att jag mycket snart kommer bli medlem där även om klubbens geografiska utgångspunkt är ganska avig för mig på helt andra sidan stan.

Vi samlades vid Cykelhuset i Upplands Väsby. Egentligen har jag ingen aning ännu om vad cykelhuset är, något klubbhus kanske :) Det var gott om cyklister som kom. Tyvärr blev det ingen fotograferingsmöjlighet idag.

Vi var tre tandempar vilket är riktigt skojigt. Jag tror målet var att vi skulle haka på någon av grupperna med lämplig fart, men avfärden blev lite splittrad och ingen av oss var direkt sugen på ett långt fikastopp.

Så vi kom iväg själva. Det blåste ganska friskt och jag var orolig att frysa i mina förvisso dubbla, men tunna långa ärmar, korta cykelbyxor med benvärmare. Men så fort vi rullade igång kändes det att det skulle vara helt OK.

Turen gick längs vägar i de norra delarna där jag själv är helt lost. Men det var trevliga vägar och ibland var det riktigt skönt i medvinden.

Det var ett ganska lätt träningspass för mig och min pilot då vi fick hålla igen lite. Under längre distanser vill man i och för sig inte gärna ta ut sig och det kändes bra att formen ändå var så god.

När vi nådde Upplands Väsby igen kändes benen helt OK och den där behagliga tröttheten kom krypande.

Distansen blev 8,5 mil med en genomsnittlig hastighet på drygt 29km/h vilket inte var speciellt snabbt vilket också syntes på min genomsnittliga puls som blev 143 slag per minut. Det är också ett tecken för mig på att träningen ständigt går åt rätt håll.

Vart vi cyklade kan man se på en karta här.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion[/tags]

Fotografering för cykling

Bild: Joakim Nömell vid tandemcykel

Idag får jag hjälp av några kollegor under den lugnare delen av eftermiddagen att fotografera mig med min cykel utomhus. Tanken är att göra en liten affisch som jag kan försöka få uppsatt i några sporthallar för att få tag i flera piloter att träna med. Jag har provat flera vägar på internet, självklart på Facebook, både privat, vänner som delat och även via min officiella Facebook-sida Mot Alla Odds Jocke där jag snart har 2000 följare. Jag har annonserat på flera cykelforum och via Twitter samt via Cykelförbundets paracykelgrens utskickslista men resultatet har varit väldigt tunt.

Nu provar jag och mina mest engagerade vänner och till lika piloter Thomas och Patrick den gamla traditionella analoga metoden, genom att prata med folk man träffar på olika cykelevents. På söndag har Patrick även bjudit in till en aktivitet i Älvsjö söder om Stockholm för att sådana som är osäkra och inte riktigt vågar, ska få prova på under lugna former, träffa mig och mina piloter och prata cykling och på så vis förhoppningsvis hitta någon mer och nu detta då med en liten affisch. Jag kommer att fråga de närmaste sporthallarna om jag får sätta upp den hos dem och jag tror det är en väldigt välriktad grej att göra så.

Det finns gott om duktiga och hängivna cyklister där ute men det är otroligt svårt att hitta folk med tiden och viljan.

Så idag tar vi lite bilder och jag knåpar på en liten kortfattad men beskrivande text och sedan skriver vi ut det på färgskrivare. Det ska bli spännande att se om det ger något.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion[/tags]

Föredrag på föräldrarkurs

Idag var jag åter inbjuden till en föräldrarkurs för föräldrar till synskadade barn på Specialpedagogiska Skolmyndigheten – SPSM. Temat var ”modern teknik” och handlade om smartphones och surfplattor i kombination med datorer och deras tillgänglighet.

Den här sortens föreläsning har jag pysslat med några år nu så den känns ganska väl inövad. Föräldrarna hade många bra frågor vilket är väldigt roligt. Jag känner när jag gör sådant här, att jag gärna skulle göra det oftare och mer.

Nu ska jag och den student som följer mig idag åka tillbaka mot jobbet en stund innan dagen är slut.

[tags]Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, Synskadade, Föräldrar, Barn, Skola, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Teknik, Tillgänglighet, iPhone, iPad, Mac, Apple[/tags]

Intervjuad av Timglaset Podd

Idag blev jag intervjuad av Yasmin Jungestedt och bisittaren/redigeraren Max Arehn. De har startat en podcast vid namn Timglaset Pod där man var annan vecka intervjuar en människa med funktionsnedsättning och idag var det min tur att spelas in.

Jag kommer bli nummer fem att iNTErvjuas och det är roligt att få vara med. Intervjun var lång och med många bra frågor. Det kändes som om vi skulle kunna sitta där och prata flera timmar :)

Avsnittet med min intervju kommer ut 23:e maj och jag kommer självklart skriva här då och lägga ut länken.

[tags]Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Synskadade, Podd, Podcast[/tags]

Hisstrauma

Kvällens lugn avbröts av avlägsna bankande någonstans ifrån fastigheten. När vi lystrade hördes även larmklockan från hissen ljuda ute i trapphuset. Vår hiss har sin historik så ingen blev speciellt förvånad. Men oftast har hissen stannat utan personer i och nu förstod jag att någon satt där inne och behövde hjälp.

Ute i trapphuset förstod jag omgående att någon höll på att få panik där inne. Hissen stod en bit nedanför våningen under. Jag förstår att det är ganska illa när personen i hissen inte låter sig tilltalas, sparkar, skriker och ringer i klockan.

Jag försöker göra som jag brukar, meddelar att jag finns där och håller på att ringa efter service men oljudet från hissen tilltar. Personen där inne håller fullständigt på att slå sönder hissen och tar sig även upp på taket genom hissluckan, använder något tillhygge och går loss på hissdörren.

Den här kvällen är det kö till hissfirman och det tar en god stund innan någon svarar. Jag förklarar ganska direkt att det är allvar, att någon sitter fast och har fått panik och att det är bråttom. Jag ber dem att hissmontören ska ringa mig snarast.

När vi får kontakt talar jag om att personen har fått kraftig panik, att jag inte tror det bara är vanlig mänsklig och högst begriplig panik utan att det eventuellt är av påverkan av något annat också, droger eller alkohol. Jag misstänker att hisskillen vill ha assistans och råder honom att ringa 112 med tanke på situationen. Jag har provat att använda polisens vanliga 11414-nummer när det inte varit akut och det har tagit en evig tid att komma till någon verkställande avdelning.

När vi hörs igen är poliseskort på väg och vi möter hissmontör och två patruller i porten.

När vi kommer upp har killen i hissen lugnat ner sig, antagligen av utmattning och polisen får kontakt, ger instruktioner innan man öppnar dörren om hur han ska sitta och de blir åtlydda.

När dörren är öppen går allt lugnt till. Polisen gör ett grymt proffsigt jobb, talar med honom normalt innan man låter honom gå ut och genomgå kroppsvisitering. Sedan fortsätter man samtalet lugnt och trivsamt och jag är grymt imponerad av deras taktik, tålamod och förmåga att ta människor som har det svårt.

Självklart lider personen av någon sorts missbruk (min egen bedömning), samtalar lugnt och inte utan lite humor. Men under ytan märks en olycklig själ och jag kan inte tänka ”skitig knarkare”. Det känns sorgligt att en människa ska hamna så fel i livet och ha hamnat under drogernas kontroll. Det är något som är jävligt snett i världen. Jag vet hur gammal han är och det gör det inte bättre, det borde finnas så mycket kvar…

Hisskillen stänger av och låser hissen, sätter upp lappar om att hissen är ur funktion. Denna gången lär den vara det en tid… Poliserna tar med sig den unge mannen för att köra honom till sjukhus. Kvar finns en skitig känsla i själen som om det vore mitt fel på något vis. I princip hade jag kunnat släppa ut honom, jag vet hur man gör, men gjorde samma bedömning som hisskillen, att det inte är säkert utan hjälp. Nu kom ändå hjälpen ganska fort men det måste ha tett sig som en evighet där inne.

På ett sätt skäms jag över min ilska på hyresvärden som bara tvärvägrar att byta lås och kod mot något bättre i våra ytterdörrar. Det stänger människor ute, ingen vill väl ha ”sådana där” nära inpå sig. Och vad var han på väg upp i hissen att göra? Men att låta människor med problem ha tillträde till fastigheter, kanske planera inbrott för att få pengar till missbruk är inte rätt sätt att ta hand om dem och lösa problemet på. Jag hoppas därför att notan på den kraschade hissen blir dyrare än om man bytt till elektroniska lås med utbytbara taggar istället. Det hade varit värt det.

Under hela den här timmen detta pågick visade sig inte en enda granne utanför sina dörrar. Ingen brydde sig om det ganska påtagliga oväsen som pågick utanför deras dörrar. Den enda som brydde sig var en sjuksköterska som var på väg till hemtjänstuppdrag i fastigheten. Hennes hjälp var då inte nödvändig, men det viktiga var att hon frågade och att någon mer brydde sig. För henne verkade det också vara mer än en simpel knarkare som satt där instängd och led.

En sista tanke till den unga olyckliga killen, jag kan hoppas det ordnar sig men jag vet allt för väl hur liten chansen är…

[tags]Bostad, Hyresrätt, Hyresvärd, Hiss, Polis, Missbruk, Droger, Missbrukare, Knark, Alkohol[/tags]