Kategori: Teknik

Nu vet jag att en del av mina Android-vänner kommer studsa av glädje. Det gör de alltid så fort man framför något dåligt om iPhone. Men jag hör sällan någon av dem ens antyda brister och missnöje med sina telefoner vilket ju så klart inte beror på att de alltid är supernöjda med sina telefoner och Android som operativsystem. Bara brist på att kunna visa att även solen har fläckar :) Men så är kriget mellan iOS- och Android-användare ganska fånigt men roligt :)

Jag tycker fortfarande iPhone 4/4S och 5 är bland det snyggaste som tillverkats och funktionerna och snabbheten och framför allt integrationen med Apples övriga produkter felfri och genomtänkt. Jag kommer inte byta så länge det fortsätter vara så även om tillgängligheten för synskadade blir bättre i Android vilket den blir även om det går mycket långsamt och är långt kvar till nivån i iOS.

Men det finns ett par konkreta saker som stör mig och som är en del av kritiken som kommer från Android-användare. Jag tycker att iPhone och iTunes fungerar mycket bra ihop. Det är det program man måste använda för att överföra musik, film, böcker och TV-program mellan sin dator och telefon. För de allra flesta fungerar det perfekt, men ibland begränsar det faktiskt. Jag har aldrig gillat enheter där det krävs ett speciellt program för att överföra data. Det spelar ingen roll om det har gällt kameror, navigatorer, cykeldatorer eller som min Qstarz GPS datalogger som jag köpte för resan till Nicaragua. Ibland halvdanna program och ofta finns inte stöd för både PC och Mac.

När det gäller iPhone och övriga Apple-produkter är åtminstone inte programmen halvdana. Däremot är man beroende av dem för att få ur informationen ur sin enhet. Tar jag en bild eller spelar in ett videoklipp vill jag kunna ansluta enheten i vilken dator som helst och tanka av den som vilken USB flashdisk som helst.

Nu har jag till exempel ett videoklipp i min frus telefon som jag vill lägga upp här på webben. Det finns möjligheter i WordPress-appen att ladda upp bilder och filmer men så klart är filmen för stor för att laddas upp även om man väljer den lägsta kvaliteten. Då blir stegen för att få filmen till datorn enligt följande:

• Ansluta telefonen till en dator och synkronisera med iTunes
• Starta iPhoto-programmet och överför bilder och filmer till datorn
• Starta iMovie och låt den indexera filmklipp i iPhoto
• Gör ett projekt av filmen och exportera till lämpligt format

Har man Dropbox installerad i sin telefon går numera bilder och videoklipp att ladda upp i originalformat till sitt Dropbox-konto vilket är smidigt men en tredjepartslösning.

Man kan tycka att iPhoto borde räcka för att exportera filmen, det är ju där den hamnar vid import från telefonen. Det finns också möjlighet att göra det men antingen bara i originalstorlek, ofta på flera hundra megabyte eller i något pyttelitet QuickTime-format där en film på någon minut blir 50KB vilket ju istället är galet litet och antagligen inte ens användbart.

Ett annat problem jag har som jag inte vet hur jag ska lösa eller ens om det går, är att om man importerat alla bilder från sin telefon in i iPhoto så finns de där. Men jag skulle vilja kunna markera alla bilder och videoklipp på telefonen och kopiera dem någon annanstans för backup exempelvis.

Om jag använder anteckningsapplikationen i telefonen går dem att synkronisera via iCloud.com och få in dem i anteckningsapplikationen i min Mac. Men gammalmodig som jag är vill jag kunna kopiera en bunt textfiler över till min dator och göra Word- eller PDF-dokument av dem. Som det är nu är det enklaste sättet att mejla anteckningen till mig själv och klippa texten ur mejlet och klistra in den i lämplig ordbehandlare.

Som sagt integrationen i de olika programmen fungerar väldigt bra om man nöjer sig med det. Men de här gamla DOS- och Linux-ränderna går liksom aldrig ur och jag vill ha kontroll på mina filer, kunna kopiera och flytta dem vart jag vill.

Och som sagt är det här knappast unikt för Apple. När jag fick hjälp av kompisen Egge att leta efter en GPS-logger inför resan till Nicaragua hittade vi en som både gick på vanliga batterier och som betedde sig som en USB flashdisk när man anslöt den till dator. Bara att kopiera filerna med loggarna i som vilka filer som helst och göra vidare behandlingar i de verktyg man behagade. Tråkigt nog gick just den loggern inte att importera från vare sig USA eller England.

Till vårens cykelsäsong överväger vi båda att skaffa en Garmin cykeldator för att få en bättre analys av våra cyklingar. Det lilla jag läst på säger att även den produkten kräver ett eget program för att tömma informationen ur den in i deras eget webverktyg och först därefter exportera till det format man vill.

Men mot sådant hör man sällan kritik när det gäller andra än Apple. När det gäller Apple är det inlåsning, begränsning etc, men i andra fall är det en feature eller i värsta fall lite irriterande :)

Min telefon löser nästan allt åt mig idag, men det finns fortfarande saker som telefonerna är dåliga på och detta tycker jag är just en av dessa saker. Jag minns gamla Nokia-telefoner som vi synskadade var hänvisade till före iPhone-tiden. Det gick att kopiera bilder och musikfiler och det gick även att exportera hela sin adressbok till vcard-filer till minneskortet för säkerhetskopiering eller import i annan telefon eller program. Däremot var det omöjligt att ta vara på sina SMS eller kalender utan att använda Nokias synkroniseringsverktyg.

Jag hoppas att få se lite förbättringar på det här området framöver. Jag kan tänka mig att det otroligt lättskötta iOS skulle kunna få brister om användaren läts lägga in filer av skiftande format lite här och var i telefonens filsystem. Men att kunna komma åt sina filer via Utforskaren eller Finder för att kopiera sina musikfiler, filmer och bilder vore inte omöjligt att lösa.

Andra bloggar om: Telefon, Telefoni, Apple, iPhone, iPhone 3GS, iPhone 4, iPhone 4S, iPhone 5, iPad, iTunes, iPhoto, iMovie, Mac, PC, iOS, Mac OS X, Windows, iCloud, Mobiltelefon, Mobiltelefoner, Android, Bilder, Filmer, Musik

För en tid sedan meddelade Microsoft att man lägger ner MSN Messenger och alla befintliga användare migreras över till Skype. Många har så klart blivit upprörda. Jag tillhör väl dem på sättt och vis men känslan är väl mer sorgsen än arg och upprörd. För min del var det samma sak när folk gjorde en massflykt från ICQ över till MSN för typ 10 år sedan. Då kände jag oro för att flytta från något som fungerade tillfredställande till något nytt och okänt.

Idag vet jag att Skype fungerar utmärkt. Det finns till och med en speciellt anpassad Skype-klient för synskadade användare som använder skärmläsare på sin dator och upplever att den vanliga Skype-klienten är svårhanterlig.

Och jag har tyckt att de senaste årens explosion av sociala medier och chattjänster har medfört en klar nackdel. Förr fanns IRC^W och ICQ^W i princip och det var de huvudsakliga sätten man kunde chatta på. Nu skulle man säkert kunna räkna upp minst 15 stora olika varianter man mer eller mindre måste ha för att integrera med alla sina kontakter. Så om en läggs ner är det ingen större förlust om det inte bara gällt MSN Messenger.

Skype är bra för röst- och videokommunikation men kanske inte min favorit när det gäller textkommunikation. Kanske gör Microsoft nu en uppryckning på den fronten när man migrerar alla MSN Messenger-användare.

Och slutligen kanske det inte blir någon stor förlust. De senaste 4 åren har listan med aktiva kontakter i min MSN sjunkit dag för dag. Idag har jag ca 80 kontakter på MSN och 5–6 stycken av dem är online dagligen. Och kanske är folk lika trötta på att behöva ha 5 program startade för att kunna kommunicera som jag är. Det är inte nog med att man ska ha MSN Messenger, Skype och Facebook på datorn, det ska installeras och konfigureras i mobilen också.

Jag vill gärna vara en person som ser framåt och tycker utveckling är bra. Ibland blir jag dock som en 3-åring, eller som en 75-åring snarare, som tycker att åtminstone en del saker var bättre förr :) Men egentligen handlar det kanske mest om att lära sig ta förändringar som kommer vare sig man vill eller inte.

Andra bloggar om: Dator, Datorer, Internet, MSN, MSN Messenger, Messenger, Chat, ICQ, IRC, Facebook, Skype, MS, Microsoft, Synskadade, Hjälpmedel, Tillgänglighet

Många synskadade användare som använder skärmläsare upplever den vanliga Facebook-sidan som svårnavigerad och rörig. Det är alldeles för mycket reklam och annat för att det ska vara lätt att hitta det man söker. Jag brukar säga till dem som inte förstår hur det kan vara att navigera på hemsidor med förstorande text, tal eller punktskrift, att ta ett papper som täcker skärmen, klippa ett litet hål i pappret och sedan se igenom det, flytta runt på skärmen och försöka hitta det man söker. Ungefär så är det för oss.

Då har de sidor som varit anpassade för mobila enheter varit räddningen. De har ofta varit väldigt avskalade för att bättre fungera med lite långsammare internetanslutningar och klenare enheter som telefoner och surfplattor. Säkert ganska tråkiga att se på men väldigt mycket snabbare och enklare.

I fallet Facebook har deras mobila sida m.facebook.com varit helt OK. Den har innehållit det mest nödvändiga. Flödet med statusuppdateringar, möjligheten att skriva egna statusuppdateringar, läsa och skicka meddelanden, söka efter vänner, grupper och sidor och göra enklare profilinställningar. Självklart har alla applikationer tagits bort så spel och annat finns givetvis inte där.

En stor brist har varit att man inte kunnat tagga vänner när man skrivit statusuppdateringar. Men nu fungerar detta. Jag såg en Facebook-vän hurra över det här om dagen och har nu själv praktiserat det och sett att det fungerar!

Det är inget stort problem längre, för den senaste tiden har jag ändå använt min iPhone och Facebook-appen där det har gått att tagga både vänner och checka in på platser, men det har funnits perioder då Facebook-appen i iPhone varit otillgänglig för synskadade användare.

men det är ändå skönt att det äntligen fungerar. Ibland sitter man framför datorn och vill kolla Facebook och kanske skriva något och då är det skönt att inte behöva ta fram telefonen istället.

empel på en annan mobil sida är m.aftonbladet.se som kan jämföras med vanliga aftonbladet.se. Den är helt omöjlig att köra med skärmläsare.

De mobila sidorna blev vanliga i och med förra, eller kanske vi ska säga förr-förra generationens mobiltelefoner som använde GPRS som var väldigt långsamt. En annan bidragande orsak var väl de katastrofer som hände i världen, bland annat World Trade Center^W 9/11 och Jordbävningen i Indiska oceanen 2004^W så det blev ett enormt tryck på media. Numera ersätts eller kompletteras det där med att medier har egna appar för sina tidningar i de olika mobila operativsystemen.

Andra bloggar om: Tagga, Vänner, Facebook, Mobil, Mobiltelefon, Mobiltelefoni, GPRS, WAP, GSM, 3G, 4G, Synskadade, Skärmläsare, Tillgänglighet, Thailand, Indiska Oceanen, Tsunami, Jordbävning, USA, 9-11, World Trade Center, WTC, 11 september, Aftonbladet

Kort efter min hemkomst låg så en iPhone 5 på mitt bord på jobbet, så nu har lugnet i själen åter infunnit sig :) Jag hade bestämt mig för att inte köpa någon ny telefon den här gången, men får man en är det ju en helt annan sak :)

Det var lite pyssel att flytta in i den nya telefonen den här gången. Vi behövde göra en ordentlig ändring bland familjens AppleID’n för att det skulle fungera vilket jag fick ta tag i igår kväll då det inte gick att skjuta på längre.

Hur är den då? Ja mängder med sajter på nätet har ju analyserat telefonen i alla vinklar redan så det känns som onödigt arbete. Men vikten på 112 gram är det som känns tydligast tillsammans med tjocklekene. Jag tyckte ju iPhone 4S var snabb och bra men även här märks skillnad. Åtminstone med skärmläsaren voiceOver igång är telefonen väldigt mycket mer responsiv och jag kunde ibland störa mig på den sekund det tog att öppna mail eller meddelanden, de allra enklaste apparna.

Så jag är grymt nöjd. Det enda som är störande är att det inte finns någon bra lösning att kombinera arbetstelefonen och den privata utan jag måste gå runt med två telefoner och det är mer störande än lyxigt kan jag tycka. Särskilt 2 så bra telefoner som iPhones. I det här läget skulle man nästan vilja ha en gammal skräp-telefon i det ena fallet så man bara behöver ha en smartphone. Men jag får vänta tills min arbetsgivare kanske någon gång i framtiden hakar på tåget att integrera privata enheter i jobbet på ett mer effektivt sätt. Det kommer säkert aldrig hända, men det vore praktiskt :)

Andra bloggar om: Apple, iPhone, iPhone 4, iPhone 4S, iPhone 5, iOS, Telia, Haninge, Handen, Stockholm, Kungsgatan

Posted from .

Idag var det dags för årets upplaga av Synskadades Riksförbund Stockholms och Gotlands läns medlemsforum. En sorts öppet hus dit alla medlemmar är välkomna och man bjuder på lite aktiviteter och föreläsningar av olika slag, kafé, pubkväll och underhållning.

I år var tre kända ljudboksinläsare inbjudna för att visa prov på hur text kan bli mer levande, ljudboksförsäljning, sagostund och ledarhundsinformation för barn etc.

Jag var ditbjuden som föreläsare på ämnet tillgänglighet inom navigering. Vi var tre föreläsare som delade på en timme. En skulle prata om inomhusnavigering, en om utomhusnavigering och jag som skulle prata om tillgängliga navigeringsappar för iPhone.

Föreläsningen var väldigt välbesökt och intressant även för mig. Just utomhusnavigering har jag arbetat med i många år, men det som händer på inomhusfronten var nytt även för mig och lät väldigt spännande.

Det var en kort dag i år och när passet med lite efterföljande frågor var avklarat, avslutade jag med en snabb fika som ingick innan jag gav mig av ute på stan igen.

Tidigare år har jag deltagit som företag och utställare på dessa medlemsforum så i år blev det en ny roll och det kändes helt OK. De där utställningarna som vi klarade av ett antal genom åren började kännas lite påfrestande och med tveksam verkan. Nu får vi se om Syncentralen kontaktas av fler som är intresserade av GPS-baserade hjälpmedel.

Andra bloggar om: Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, SRF, Navigering, GPS, Hjälpmedel, Tillgänglighet, Ljudbok, Talbok

Sådär ja, nu damp äntligen försändelsen ner på posten och jag hämtade ut den. Det var en positiv sak att packa upp den. Även om mått och vikt stod angivna i specifikationerna så är det ändå svårt att få en bra uppfattning innan man har den i handen. Stor som en liten tändsticksask med ett litet fodral som både går att ha i bälte eller snöre runt halsen.

Nästa glada överraskning var att batteriet var samma som i flera Nokia-telefoner, bland annat C5-00 till vilken jag har två batterier liggande i en låda. Ena telefonen gick sönder och varför jag valde att spara batteriet är inte helt solklart. Men nu kommer det väl till pass. 3 batterier a 42 timmars driftstid, det är lite svårt att se när det enorma behovet skulle uppstå.

Med i kartongen följde en cigg-kabel med mini-USB-anslutning så man kan ladda den både i bil och båt.

När jag slog på den gav den ifrån sig ett ganska kraftfullt pip vilket är enormt bra bekräftelse för mig som inte ser lamporna att den fungerar. Den tog runt 30 sekunder på sig att fixera sin position och bekräftade detta med 2 pipsignaler.

Den fick följa med ut på kvällspromenaden som blev lite extra lång för att ha något att logga och längs vägen skapade jag ett par vägpunkter för att se hur det ser ut när man exporterar det sedan. Även detta bekräftades med 3 pipsignaler.

enda bristen jag upptäckte var att den inte bekräftade med pip när den tappade sin GPS-position vilket den gjorde i en hiss. Däremot pep den 2 gånger när den åter fick kontakt med GPS-systemet. När man ändå ansträngde sig för att bygga in stöd med pip, och lagt in pipsignaler för andra typer av fel borde man tänkt även på detta.

Men man kan inte få allt här i världen :) Även en lite mer vattentålig konstruktion hade varit kanon men man får lösa det med ett annat fodral till våta cykelturer och liknande.

Nästa steg blir att installera den medföljande programvaran och se vilka funktioner som erbjuds där. Exempelvis om det går att exportera hela loggens minne och om den i så fall kan dela upp i en fil per dygn eller hela loggen i en fil om man skulle önska det. Jag är lite skeptisk till att man behöver en mjukvara för att göra detta. Loggern som stod högst på önskelistan gick dels på vanliga AAA-batterier och dels fungerade den som ett USB-minne vid anslutning till dator. Bara att kopiera filerna som vanligt vilket skulle ha fungerat lika bra såväl i PC som Mac. Den gick dessvärre inte att få in i Sverige på något enkelt sätt.

Men jag tror att denna blir bra den också. Oslagbar driftstid, liten och enkel att hantera. Det ska bli kul att prova framöver.

Andra bloggar om: träning, Träna, Fitness, Hälsa, Löpning, Cykling, Puls, Cykel, tandemcykel, Löpband, Pulsband, RunKeeper, Nike, NikePlus, Blog, Blogg, Bloggar, Bloggkarta, Bloggosfär, Bloggosfären, Karta, Kartor, Geotag, Geotagg, Geotaggar, Geotags, Geotagging, GPS, GPS-logger, Logger

Omoby är förvisso ingen ny app. Jag har haft den i min telefon ett bra tag och den har varit en bloggidé länge. Så här kommer en beskrivning av något som är ganska häftigt och ett bra exempel på vad ny teknik kan användas för. Själv har jag dock inte funnit någon praktisk nytta av den i min vardag utan bara lekt, men jag kan gott och väl tänka mig att som ensamstående synskadad eller i en familj där alla är synskadade så kan det nog vara ett bra komplement.

Omoby är en app som ska hjälpa till att identifiera föremål. Appen är väldigt ren i sin design och har bara ett fåtal knappar och ett kamerafönster. Idén är enkel, man tar ett foto av ett föremål, fotot laddas upp till en server som jämför bilden med en avancerad databas och försöker analysera vad som finns på bilden och svaret skickas tillbaka inom ett 20-tal sekunder i form av en textbaserad beskrivning. I den händelse något är oklart verkar appen ge flera bildbeskrivningar.

Databasen bygger på information som man lagt in i den. Det är således en ständigt växande databas som blir smartare för varje bild som laddas upp och kan identifieras.

Det man kan se på exemplen nedan är att den faktiskt är väldigt bra på att identifiera föremål. Bilden på ett knä och en halv Apple iPad identifieras direkt som ”Apple iPad”, en bild på en lampa ger en ganska detaljerad beskrivning av lampans form, en spritflaska med märke och allt, tangentbord, kaffeglas etc.

Det appen inte kan hjälpa till med är att analysera text och läsa upp den, eller som Bildtolken där en människa satt på andra sidan och kunde ge en mer detaljerad beskrivning av en bild och svara på frågor om mer specifikt innehåll i en bild så som bäst-före-datum, lampors färg och status och liknande. Det är kanske mer vad jag skulle önska, en Bildtolken för iPhone. Jag har haft lite svårt att se nyttan med Omoby. Om jag sitter med ett tangentbord, en iPad eller ett kaffeglas framför mig kanske jag inte behöver så mycket hjälp med att identifiera föremålet. Ska möjligen vara om jag har väldigt många Cognac-sorter i skafferiet och behöver veta att just denna är Larsens.

Så än så länge är Omoby en kul leksak som visar vad man kan göra med vanlig teknik. Och det är just detta som ökar möjligheten för tillgänglighet att utvecklas fort och till ett rimligt pris, att man använder vanliga prylar och ”bara” behöver skriva apparna som löser ett eller flera specifika problem. En app är bara mjukvara, kostar således bara pengar i form av tid att utveckla. En hårdvara tar lång tid och är dyr att utveckla och när den kommer ut på marknaden är risken stor att den redan är gammal och aldrig kommer att betala sig. Det har otaliga exempel visat på hjälpmedelsmarknaden.

Idén om att som synskadad ta kameran till hjälp för att identifiera föremål eller miljö är ingen ny idé. Redan för ett antal år sedan utvecklade företaget Polar Print en app för Symbian-plattformen som kallades för Bildtolken där man kunde ta ett foto med kameran som laddades upp till en server. Vänner och bekanta som ändå satt vid sina datorer hela dagarna, hemma eller på jobbet, kunde vara inloggade som ”tolkar” och när en bild laddades upp fick man som tolk ett meddelande om att någon behövde hjälp. Tackade man ja till uppdraget kom bilden och ett skrivfält där man kunde beskriva vad bilden föreställde. Med tiden kunde man också ladda upp ljudklipp tillsammans med bilden om man ville formulera en fråga mer utförligt och man kunde också använda live-video över 3G.

Tanken var faktiskt riktigt bra och jag själv använde tjänsten Bildtolken ofta på gym för att få hjälp att läsa av displayen på träningsredskap när jag inte hade någon i närheten att fråga.

När Bildtolken gick i graven fortsatte jag använda foto för att få hjälp. Jag kunde stå ute hos kund med ett krånglande bredbandsmodem. Då tog jag ett foto av modemet, MMS:ade bilden till en vän som i detalj kunde se vilka lampor som lös och i vilka färger. Mycket praktiskt. På samma sätt har jag tagit en bild av en förpackning för att få hjälp med bäst-före-datum och liknande.

För att analysera text och få den uppläst finns andra appar som jag kommer skriva om inom kort.

Andra bloggar om: Apple, iPhone, VoiceOver, Skärmläsare, App, Appar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Tillgänglighet, Kamera, Foto, Bild, Fotografi, Fotografering, Föremål, Saker, Hjälpmedel, Teknik

Man skulle nu kunna tro att jag inte kunde stå emot längre och köpte 16GB-modellen hellre än att vänta på 32GB eller 64GB :) Men jag är stark och motståndskraftig! :)

Men det hindrar ju inte att man slår sina lovar förbi Telia-butiken för att titta lite igen :)

Den här gången kände jag faktiskt skillnad. 112 gram teknik på allra högsta nivå, något som jag brukar kalla för ”vacker teknik”. Som jag skrev igår är jag glad att inte mer i designen har ändrats. Telias stöldskydd täckte dock större delen av baksidan på telefonen så det var svårt att tycka något om att den numera består av glas och metall. Tjockleken var också väldigt märkbar och man skulle ju kunna tycka att skillnaden mellan 140 gram och 112 gram inte borde märkas, men viktskillnaden kändes påtagligt trots att telefonen som sagt satt fast i stöldskyddet.

Men det stärkte mig faktiskt i mitt val att inte köpa en telefon med för lite minne. Både jag och Maria har våra telefoner fyllda till mer än hälften och det finns inget bra sätt att ändra på det utan att göra försämringar i användningen.

Så jag väntar lydigt på att de större storlekarna åter kommer in i lager. Det stör mig dock lite mera nu att jag inte bejakade mitt barn-jag och ställde mig i kö i torsdags kväll inför midnattseventet hos Telia. Det hade nog varit lite kul och stämt väl överens med min nördighet när det gäller Apple-prylar :)

Andra bloggar om: Apple, iPhone, iPhone 4, iPhone 4S, iPhone 5, iOS, Telia, Haninge, Handen, Stockholm, Kungsgatan