Månad: januari 2013

Terminsstart för simningen

Idag var det terminsstart för simningen på Beckomberga sim- och idrottshall. Eller egentligen startade det redan för två veckor sedan men Aktiva Synskadade var lite sega ut med informationen om att hallen öppnat igen efter en längre tids renovering.

Så jag och två barn åkte dit och doppade oss lite. Hallen har blivit väldigt fin efter renoveringen med ny entré och helt ny simbassäng. Men det blev ingen ordentlig simning för min del den här gången. Med förkylning kvar i kroppen tog jag det väldigt lugnt och simmade ett 15-tal längder i lugnt tempo och ägnade resten av tiden åt att prata och bada bastu. Nu hoppas jag bara att jag inte blir sjukare på grund av detta, men det känns inte så.

Det är lite avigt att åka hela vägen dit tvärs igenom stan och rusningstrafik, värsta tiden på dagen och det är ännu avigare att åka kommunalt. Men för mig är det ändå ett bra alternativ. Dels har anläggningen två väldigt rymliga hundburar med värme för oss med ledarhundar och dels är det väldigt skönt att det bara är synskadade i bassäng, dusch och bastu den tiden. Jag tycker det är väldigt jobbigt på badhus under allmäna tider när man ska orientera i duschrum. Visst kan man ha vita käppen med sig men inte hela vägen in i duschen och just i sådana situationer vill man inte råka komma för nära andra människor. Nu kan man bara fråga vilken dusch som är ledig vilket kan vara svårt att höra när det skvalar i ett stort ekande duschrum.

Ett annat problem är att simma på banor med främmande människor. Där kan man definitivt inte ha vita käppen med sig som signalerar att jag inte ser och simma på någon bakifrån och köra upp händerna i häcken på någon kan lätt missförstås och kosta en framtand eller två :) Nu lägger vi tillsammans ut banor efter hur många vi är som simmar och kommer överens om banor och riktning etc och skulle man simma på någon så är det ingen som tar illa upp.

Jag vet att en del löst det genom att sätta en skylt på kanten framför banan en synskadad simmar där det står typ ”Funktionshindrad” och det är ju alltid något men säger inte så mycket om vad problemet är.

Så jag tycker det är helt OK att åka upp till Beckomberga på dessa bokade tider och ofta är vi inte så många så det är gott om utrymme i bassängen. Idag var det faktiskt 6–7 stycken vilket var ovanligt många. Men så är det också tidigt på säsongen. Folk brukar droppa av med tiden. Själv kan jag tyvärr inte nästa vecka på grund av en kvällsaktivitet på jobbet.

Idag hade jag oturen att missa Mot Alla Odds-pax som är på besök i huvudstaden på kurs och just denna kväll på Beckomberga idrottshall. Jag visste inte om det och checkade in på Facebook precis när det var dags att åka hem. Då ringer Pax och säger att han också just varit där. Klar otur! Jag vet också att Arkan brukar spela bandy där samma kväll, men inte just idag. Det kan förhoppningsvis leda till en kaffe framöver om tiderna stämmer. Glad att mina Mot Alla Odds-bröder och systrar ändå dyker upp lite då och då på olika sätt.

[tags]Träna, Träning, Simma, Simning, Simhall, Badhus, Beckomberga, Synskadade, Funktionshinder, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Tillgänglighet, Aktiva Synskadade[/tags]

Provar ny ledarhundssele

För cirka två år sedan bildade Synskadades Riksförbund – SRF och Sveriges Ledarhundsförare – SLHF en ”selgrupp” för att titta på alternativa selar till våra ledarhundsselar. Hittills har det bara funnits två varianter på selar, dels den vanliga klassiska selen som sett likadan ut åtminstone så länge jag haft ledarhund vilket blir 20 år i år och dels en variant på den traditionella selen som ska vara mer ergonomisk.

Selen består av ett ok i läder man trär över huvudet på hundennnnnn, en rem under magen och en framför bröstet. Lädret är ganska tjockt och styvt och ett rejält arbete. Bågen som föraren håller är fäst på sidorna på oket och bågen i sig är ganska tjock och teleskopiskt ställbar i längden.

Jag har inte haft något emot originalselen annat än att jag kanske tyckt att bågen varit av lite onödigt grovt gods och att bågen inte gått att ta av från seloket utan hela selen måste tas av hunden om det är trångt om utrymme på buss, tåg eller liknande.

Så på SLHFs höstkurs 2012 visades ett antal olika selar från olika länder samt en ny sele som tagits fram av SRF. Minns den inte i detalj nu men den kändes marginellt omarbetad jämfört med originalselen. Men flera av de andra alternativen var spännande, med väldigt lätta ok i nylonliknande material och med bågar som gick att ta av på lite olika sätt, med karbinhakar eller sådana där ”snäppfästen” som ibland finns på ryggsäckar. Men selen får inte bli för lätt och måste ha lite styrsel och stabilitet så att hundens rörelser när den svänger eller tar steg uppåt eller nedåt känns tydligt.

Nu verkar SRF och SLHF köpt in ett gäng av en ungersk ledarhundssele som man lånar ut för utvärdering. Jag har idag fått låna en sådan och är mycket förtjust så här långt! Vi har bara varit ute och gått en längre promenad med selen och då på gångvägar och inte i någon mer rörig miljö med mycket människor och andra hinder.

Oket är i någon sorts nylon och därmed väldigt lätt och flexibelt för hunden. Både remmen över bröstet och under magen var bredare än originalselen vilket måste vara skönare för hunden. Bågen var säkert minst hälften så tjock som originalselen och går att knäppa bort från oket med klickfästen. Hunden kan alltså ha selen på sig när den ska ligga på tåg, bussar eller på möten men slippa ha bågen kvar som slår i och fastnar i allt och gör att hunden inte kan ligga i vilken position den vill. Självklart måste man ta av selen helt när hunden ska rasta. Jag vet att det finns de som tycker att ta av bågen från oket är tillräcklig signal för hunden men på den punkten är jag själv fortfarande gammalmodig.

Bågen är i rostfritt och oket är svart och vitt och något som jag gillar extra mycket är att det står ”Ledarhund” på vardera sidan av selen.

En klar nackdel med selen är att bågen inte är ställbar i längd. Det måste man göra avkall för att kunna ha en så tunn båge. Det betyder att det måste finnas flera längder på både men eftersom den är avtagbar från selen så kan man ju ha flera olika varianter på båge till samma sele och inställningen gör man ju oftast en gång till en ny hund.

Första promenaden kändes helt OK och jag känner spontant att en sådan här vill jag ha även om jag måste testa mer förstås :) Just den avtagbara och tunna bågen gör mycket. Men också att trots tunn båge, lätt och tunt ok så kändes selen fortfarande stabil på hunden och hennes steg och rörelser kändes ändå tydligt i bågen så att hon är lätt att följa.

Det ska bli spännande att se hur det funkar när det är lite mer för hunden att göra, människor, tåg, tågspärrar, trappor och trottoarer, om jag fortfarande kan läsa hunden lika bra som i den gamla selen.

Se ledarhundar i arbete

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Sveriges Ledarhundsförare, SLHF[/tags]

SVT visar informationsfilm om ledarhundar del II

Äntligen, äntligen, äntligen får vi åter se information om ledarhundar i SVTs Anslagstavlan. Det var … många år sen sist, slutet på 80-talet eller början på 90-talet, ingen verkar ens minnas när det hände, bara att det hände.

Den 25:e januari laddade Synskadades Riksförbund upp två korta informationsfilmer på Youtube. Klippen är identiska förutom att det ena klippet är syntolkat.

Filmerna är ursprungligen gjorda av Norges Blindeforbund och ger information på ett kul och lättsamt sätt att man inte ska störa den som arbetar, inte heller om det är en ledarhund.

Nu har Synskadades Riksförbund fått lov att använda filmerna och de har fått svenskt tal, åtminstone delvis och filmen kommer sändas i SVTs Anslagstavlan under våren.

Jag ska inte gnälla över att SRF varit ganska tröga och ointresserade av just det här. Det har jag skrivit spaltmeter om. Det viktigaste är att det nu äntligen, äntligen förändrats!

Nedan kan man se de båda Youtube-klippen.

http://youtu.be/syB9TcacoQs

http://youtu.be/-S7CsiE3d88

Se ledarhundar i arbete

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Norges Blindeforbund, Ikke Forstyrr, Diskrimineringsombudsmannen, DO, SVT, Sveriges Television, Anslagstavlan, Reklamfilm, reklam[/tags]

Flipped classroom

Det är ganska vanligt idag att skolor delar ut datorer och surfplattor till sina elever. Man skulle kunna tänka sig att det beror på att man vill ligga långt fram och utnyttja tekniken i studierna, men säkert är det också för att locka eleverna till just den skolan.

Sedan tycker jag man ofta hör att teknik inte är bra i sådär låg ålder. Man får känslan av att man undrar vad det var för fel på hur det var förr och att tekniken hemmar barn och ungdomars utveckling, läsintresse etc. Jag tror det är precis tvärtom, att tekniken inspirerar och lockar till nya utmaningar, om eleverna får lära sig av lärare och föräldrar att använda den på ett bra sätt även i studierna.

Men det är det klassiska problemet, ofta är ungdomarna bra mycket bättre på att hantera tekniken än vuxna och då är det ju inte så lätt att lära något.

Men säkert är det många som också försöker nyttja tekniken för att göra studierna bättre och mer effektiva. Jag hittade nedanstående länk till en artikel i en blogg jag följer som handlar om en lärare som minst sagt försöker använda tekniken på ett bra men ändå enkelt sätt.

Metoden kallas ”flipped classroom”, eller det upp och nedvända klassrummet. Läraren filmar sin genomgång före lektionen och delar ut filmerna på nätet till sina elever som de kan titta på i lugn och ro innan lektionen. Under lektionen kan läraren istället vara en resurs, svara på frågor, hjälpa elever som inte förstått etc.

I normala fall skulle läraren stå och föreläsa i 30 minuter och sedan finns bara 10 minuter kvar att arbeta och fråga. När eleverna kommer hem har de hunnit glömma och då finns ingen hjälp att få förrän nästa lektion och man kör fast i sitt arbete på ett onödigt sätt.

Då var det det där med teknik igen!

Då tänker man genast, ”oj så avancerat, det där klarar inte jag!” Men i själva verket är det inte alls avancerat och läraren i artikeln nedan har verkligen inte överdrivit när det gäller tekniken.

Han har helt enkelt använt sin vanliga smartphone. Det spelar idag ingen större roll vilken telefon du har, baserad på Android eller en iPhone eller iPad. Skaffa ett stativ till telefonen eller bygg någon enkel egen lösning, rikta den mot whiteboarden eller med vad man nu arbetar, lär dig hur stort område kameran tar in så du inte arbetar utanför bild och starta sedan videoinspelningen.

Läraren som ni kan se i Youtube-klippet nedan, använder sitt headset till telefonen för att få ett bra ljud och sedan gör han sin genomgång. När man är klar, stoppar man inspelningen och har man skaffat sig ett gratis konto på Youtube är det bara några få knapptryckningar bort för att publicera klippet. Ingen onödig redigering. Dela sedan ut länken till videoklippet som kan vara åtkomligt för alla eller bara för de som fått länken och eleverna kan sedan titta i lugn och ro, när de vill och hur många gånger de vill.

Sedan tänker jag att man kan bygga ut det där egentligen hur långt som helst. Många lärare säger sig spendera mycket kvällstid med förberedelser och rättningar och varför då inte göra sig tillgänglig via Skype eller liknande för att svara på frågor? Nästan allt är bara en fråga om fantasi och vilja.

Jag som själv var väldigt blyg när jag gick i skolan och alla mina barn har också väldigt svårt för att föredra saker inför klassen. Blir man inte hånad för att man stakar sig eller säger fel under lektionen där läraren förhoppningsvis har koll så kan det mycket väl hända efter lektionstid. Varför inte då låta eleven filma sitt föredrag i enrum hemma och sedan dela med sig av det till läaren för bedömning.

Visst finns det en bra effekt i att träna sig i att prata inför andra människor, något som jag haft stor nytta av i livet. Men gör man på det här sättet kan det kanske vara en metod för att senare våga prata inför flera människor.

När jag ser klippet nedan önskar jag helt klart att jag var elev nu och just hos en sådan lärare. Vilka möjligheter! För oss med funktionshinder och som i mitt fall kanske just bilden i ett videoklipp inte hjälper så mycket, men är det en lärare som pratar bra skulle en synskadad kunna ha lika stor nytta av detta som seende elever.

För allt var verkligen inte bättre förr, inte för elever med eller utan funktionsnedsättning och det finns mycket mer att vinna genom att använda modern teknik.

Läs artikeln om the flipped classroom och titta gärna på Youtube-klippet nedan!

http://www.youtube.com/watch?v=4VDjmq-hu-U&feat

[tags]Barn, Skola, Skolan, Klass, Klassrum, Utbildning, Undervisning, Pedagog, Pedagogik, Lärare, Elev, Elever, Flipped classroom, Teknik[/tags]

Google Adsense är lite lätt cynisk

Bild: iPhone skärmdump visar Google-annons

Jag tycker nog att Google Adsense är lite cynisk ibland. Som bekant gör den urval av annonser baserat på innehållet i inläggen.

Igår skrev jag ett inlägg om att det är lite tungrott just nu och då plockade Google fram en annons som den tyckte var passande, en annons om fri hjälp vid skilsmässa :)

Nästan lite roligt :)

[tags]Google Adsense, Google, Adsense, Blog, Blogg, Annons, Annonser, Annonsering, Skilsmässa, Äktenskap[/tags]

Orken och lusten, vart är du? – Som krydda på moset!

”En olycka kommer sällan ensam” och ”regnar det kommer det uppifrån” :) Idag vaknade jag upp med tjock hals och snor i hela hjärnan, värk i lederna.. Och ungefär där någonstans slutade jag känna efter för då hade det säkert blivit feber också :)

Det var bara att resa sig ur sängen och åka till jobbet. Det känns alltid olämpligt att stanna hemma och vara sjuk. Idag har jag ett studiebesök som jag förvisso har en liten del i men ändå. Och att avboka och omboka alla klienter känns inte bra.

[tags]Sjuk, Sjukdom, Förkyld, Förkylning, Feber, Söndag, Helg, Tristess, Tråkigt, Uttråkad, Rastlöshet, Tankar, Ledsen, Sorg, Depp, Deppig, Ork, Lust, Arbete, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Synskadade, Lönebidrag, Mot Alla Odds[/tags]

Orken och lusten, vart är du?

Jag vet ju hur det kan vara med mig, särskilt den mörka tiden på året. Men det är likväl väldigt jobbigt. Kroppen känns helt tom på energi, lust till ingenting och förmåga lika med noll att ta sig för något alls. På något sätt vill jag ju träna och på balkongen står motionscykeln och inne finns skivstång, hantlar och bredvid står löpbandet. Jag har satt upp tydliga mål och det finns att göra. Under resan till Nicaragua i höstas tappade jag 5kg och fick en massa muskler, men musklerna är borta och kilona är tillbaka nästan allihop.

Det är lite jobbigt när inget man tänker på känns speciellt glädjande av det jag normalt sett tycker är roligt. Jag skulle kunna åka in till jobbet och snickra färdigt på hur många poddradioavsnitt som helst och lägga ut, jag skulle kunna drömma om sommarens båtsäsong eller se fram emot värme, semester och cykellopp.

Men det känns bara tyst och tomt inuti. Jag borde åtminstone ställa mig i duschen och raka mig om jag nu inte tänker träna idag heller, men till och med det känns nästan oöverstigligt jobbigt. Det mesta känns kort sagt meningslöst och tråkigt och det är supertrist!

Idag har jag suttit med tangentbordet i knät och försökt skapa ett utkast till blogginlägg som handlar om synen på funktionshindrade i arbetslivet och hur man använder lönebidrag. Det är något jag fundeat mycket på genom åren och det finns något lite skrämmande i människosynen där som jag skulle vilja få ur mig. Men hur allmänt jag än försöker skriva, kommer jag trampa folk, inte bara på tårna utan hela foten. Kruxet är att trampa så många på fötterna så att inte bara en eller ett par blir utpekade. Jag vill ju skriva så som jag tänker och känner, men funderar också lite över konsekvenserna.

Jag har ju haft tur i mitt 15-åriga bloggande. Jag har inte råkat ut för några elaka nättroll och inte fått några arga hatbrev. Kanske för att jag skriver så platt, allmänt och tråkigt att inte ens nättrollen orkar reta upp sig.

Men jag känner mig begränsad när det gäller vad jag kan skriva om. Handlar det om att jag är feg, inte vågar stå för vad jag tycker, att folk ska tycka illa om mig? Till priset av att inte vara helt ärlig kombinerat med att det kanske känns meningslöst och inte leder till någon förändring.

Texten om lönebidragsanställda synskadade ska i alla fall bli mitt nästa inlägg där jag nog sticker ut näsan en del. Jag ska dessutom g ut i stora grupper synskadade och be dem läsa och reagera när inlägget är postat. Om man är rädd för att hoppa fallskärm är kanske bästa sättet att hoppa? :)

Sedan ska jag nog smälta middagsmaten och även om det blir lite sent ändå springa eller cykla minst en mil. Jag vet ju hur skönt det känns i kroppen efteråt.

I morgon börjar en ny arbetsvecka och helgen blåste förbi utan att jag hann med. I går gick mesta tiden åt att vara bakis. Inte för att det varken blev särskilt vått i fredags när jag var på puben eller ens särskilt sent. Men dagen efter är ändå helt förstörd efter ölintag om än väl så försiktigt.

Veckan som kommer bjuder vad jag vet inte på några överraskningar. Jag hoppas på att få äta lunch med ”Mot Alla Odds-Rickard” som jag inte träffat sen vi kom hem från Nicaragua. Han försvann en månad till thailand på förlängd solsemester, sydamerika räckte tydligen inte ;) Sedan har han nog haft många som dragit i honom till skillnad från mig :) Oj, där lät jag lite bitter och avundsjuk, förlåt! :)

Men jag skulle verkligen behöva hjälp med att bli av med känslan ”stick en kniv i mig, jag skulle inte känna någonting. Jag är odödlig, eller redan död!” Det är ingen bra känsla. Inga djupa dalar men heller inga toppar.

Happy sunday!

[tags]Söndag, Helg, Tristess, Tråkigt, Uttråkad, Rastlöshet, Tankar, Ledsen, Sorg, Depp, Deppig, Ork, Lust, Arbete, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Synskadade, Lönebidrag, Mot Alla Odds[/tags]

Planering cykelsäsongen 2013

20130123-200657.jpg

Då börjar min och kompisen Egges cykelsäsong 2013 ta form och det ser redan ut att bli ett ganska aktivt år minst sagt!

Jag har alltid gillat att cykelträna men inte riktigt haft någon att cykla med. Hur jag och Egge började prata om cykling minns jag inte, men plötsligt pratade vi om Vätternrundan, eller snarare Halvvättern och att vi borde cykla den.

Så en dag i maj förra året cyklade vi plötsligt cykeln till Älvsjö så att vi skulle börja kunna träna ihop. Halvvättern förflyttades till 2013 men uppgraderades till hela Vätternrundan, ca 30 mil :)

2012 blev det totalt 1000km cykling för min del och plötsligt var vi båda ganska bitna. I september cyklade vi vårt första långlopp, Roslagshösten 2012, 135km i norra Stockholm. Efter det var anmälan till Vätternrundan 2013 ett faktum. Det innebar också att vi började snegla på andra långlopp under 2013, men framför allt innebar det en ny tandemcykel. Cykeln vi köpte för ett gäng år sedan var mer en touringcykel för trevliga långfärder, rejäl och stabil men ändå modern med 27 växlar, hydrauliska skivbromsar och navdynamo. Extra allt med andra ord :)

Men det var ingen tävlingscykel. Det kände vi själva under loppet Roslagshösten och där till alla gliringar från andra cyklister med lättviktscyklar som undrade hur vi orkade ta oss fram på ett sådant monster :) Nu tyckte jag kanske inte det var så riktigt. Vi hade det tungt uppför men rullade lätt ifrån alla utför och på raksträckorna höll vi jämt tempo.

Men visst, det var ingen tävlingscykel. Raka styren, grov ram och tjocka däck och en massa extra vikt i skärmar och pakethållare och det skulle bara se förskräckligt ut om man monterade av dessa.

Viktmässigt skiljer den nya cykeln inte många hekto, men det är mer en racer med bockstyre, tunna däck, tunnare ram, SPD-pedaler och betydligt högre utväxling än den gamla cykeln som trots att den var avsedd för landsvägarna var mountainbike-drevad. En massa oerhört lätta växlar som var helt oanvändbara men som säkert skulle lämpa sig väl för att cykla upp för lodräta väggar :)

Och nu är 2013 här! Cykeln står på balkongen, väskan med alla tillbehör, kläder, skor, pulsklocka och vattenflaskor står bredvid. Jag går och petar på den varje dag och längtar. Den ”gamla” cykeln står bredvid. Och visst ser det ut att bli en bra cykelsäsong! Det är ingen brist på möjliga lopp att delta i, frågan är bara hur många för att inte allt för mycket försumma våra familjer.

Men detta är det som planeras för året. En del kanske tillkommer och många mils träning lär det bli inför dessa långdistanslopp.

Vad sägs om den planeringen? Jag fick också ett erbjudande via mitt arbete att cykla Halvvättern också, 15 mil helgen föra hela Vätternrundan. Sista anmälningsdatum är inte passerat än men det känns som om just den helgen kanske man tränar lite vanligt inför den långa utmaningen helgen efter.

Det råder ju ingen brist på cykellopp om man verkligen vill cykla. Det är mest familj, arbete, tid och pengar man får väga in i hur mycket man hoppar på.

[tags]Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Cykel, Cykling, tandemcykel, Mountainbike, MTB, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Cykellopp, Vätternrundan, Roslagsvåren, Roslagshösten, Sthlmbike[/tags]

Frukosten är serverad

Emilia fick läxa i hemkunskapen förra veckan att laga frukost till sin familj. Så igår preparerades bakmaskinen och idag när man släpade sig ur sängen var frukosten framplockad :) Kaffe, te och nybakat honungsbröd direkt från bakmaskinen. Det var riktigt mysigt!

Så nu ska hon ha ett omdöme från familjen med sig till skolan och foton i mobilen. Kommer säkert bli kanonbetyg!

[tags]Barn, Familj, Frukost, Mat, Bröd, Bakmaskin, Skola, Läxa, Läxor, Hemkunskap[/tags]

Att komma hem en fredagskväll

Bild: En massa människor i SRFs pub

Hemkommen efter en trevlig pubkväll med mat, dryck och goda vänner. Huset var först tyst och öde så jag ställde mig vid diskbänken och brädde mig ett par leverpastejmackor. Men jag fick snart sällskap av tre pratglada och vakna barn :) Vi pratade spel, film och preparerade bakmaskinen för morgonens frukost.

[tags]Barn, Familj [/tags]

Läkarbesök på Astrid Lindgrens Barnsjukhus

Idag är vi på Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ett årligt läkarbesök. Det var nog tänkt att Denise skulle bli kallad fram emot sommaren men vi bad om att få komma tidigare.

Denise har under längre tid klagat över huvudvärk. En släkting ställde direkt diagnosen migrän medan jag mer lutade åt överansträngning med den lilla syn hon har kvar. Men har man haft cancer så duger inte hemmadiagnoser och gissningar. Man kollar hellre ordentligt.

Har man haft retinoblastomW inns en viss risk för nya tumörer i strålområdet, dvs huvudet. Dessa följdtumörer ska vad jag förstått, vara godartade men är viktiga att hitta i tid.

Nu känner jag mig åtminstone väldigt lugn och inte orolig. Karaktären på hennes huvudvärk tycker jag tyder på spänningshuvudvärk. Den kommer ofta senare på dagen efter lunch i skolan. Ser man dåligt behöver man ofta sitta nära och därmed inte alls särskilt ergonomiskt och har man små synrester använder man dem maximalt vilket fungerar i korta stunder men kan bli rejält jobbigt i längden.

Så nu blev det en remiss till ögonläkare och en ny CT, eller datortomografiW för att undersöka huvudet ordentligt. Det kändes bra att be om det och möta full förståelse och få en sådan remiss utan minsta diskussion.

I år är det också dags för en kontroll av sköldkörtelW som tydligen också kan påverkas av strålbehandling eller cellgifterW.

Så nu är vi klara här för idag och kommer göra minst tre besök till inom loppet av en månad. Men ett trevligt, varmt och välkomnande sjukhus så i alla fall jag har verkligen ingenting emot att vara här. Att ledarhunden är välkommen här behöver man inte ens nämna :)

[tags]Barn, Läkare, Läkarbesök, Barnläkare, Sjuk, Sjukdom, Cancer, Barncancer, Retinoblastom, Cellgift, Cellgifter, Cytostatika, CT, DT, Datortomografi, MR, Magnetröntgen, Röntgen, Sjukhus, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, ALB, Karolinska, Karolinska sjukhuset[/tags]

Roliga sökningar

Bild: iPhone skärmdump visar WordPress-statistik

Förutom att se hur många besökare per dygn man har så är halva nöjet att se vad folk har sökt på för ord när de hamnar hos mig. Ofta är det vanliga sökbegrepp som är självklara. Mycket båtmodeller och båttermer, mycket Mac, iPhone och Apple och nu börjar sökningarna på Mot Alla Odds öka.

Men idag kom nog den roligaste sökningen in i loggen. Någon har sökt på ”kan en 11 åring ha ärtrörs krig” :)

Jag blir så nyfiken på vad man egentligen letar efter när man söker på sådant. Annat är ju helt uppenbart, men detta? Är det en 11-åring som undrar om han eller hon är normal som älskar ärtrörskrig, eller är det en förälder som undrar om ärtrör kan vara en lämplig present till en 11-åring? :)

I båda fallen kan jag ge svar och tröst! Som 38-åring letade jag land och rike runt efter den gamla sortens galgar som man som liten använde för att blåsa ärtor med. Inför en semester 2011 fick jag ihop 5–6 stycken av dessa rariteter och tog med dem ut i skärgården tillsammans med 4kg gula ärtor :) En del vuxna i vårt sällskap kanske tyckte jag var aningen besvärlig som lärde barnen smyga och blåsa ärtor. Det svider rätt fint i häcken eller mot bar hud kan jag tipsa ;)

Så svaret är tveklöst: japp en 11-åring inte bara kan, utan bör ha ärtrörskrig :) Jag tycker någon borde börja tillverka det där tvärröret på de gamla galgarna och sälja dem separat som produkten ”ärtrör” :) Men å ena sidan vill vi vuxna inte att våra barn ska spela TV-spel och dataspel hela dagarna. Å andra sidan får leksaker inte låta eller panga högt, det får inte finnas minsta risk att man ska få ett litet blåmärke och det finns heller knappt några fritidsgårdar för kidsen att leka på längre!

Så alla gamla far- och mormödrar, fastrar, mostrar och gamla far- och morbröder, in i garderoberna och inventera om ni har sådana galgar av den gamla sorten med ett ihåligt tvärrör som går att ta bort. Demontera och ge bort eller sälj dem och skapa lite glädje. Eller varför inte själva stå bakom husknuten och sätta en ärta i häcken på någon som glömt lite för fort hur kul det var när man var liten :)

[tags]Barn, Barndom, Förälder, Föräldrar, Föräldrarskap, Lek, Lekar, Leksak, Leksaker, Ärtrör, Ärtor, Galgar, Fritid, Fritidsgård, Fritidsgårdar, Blog, Blogg, Sökning, Google[/tags]

Otillförlitlig mobiltelefoni

Bild: iPhone skärmdump visar telefonapp

Jag tycker att jag ganska ofta råkar ut för att jag står med telefonen i handen, 3G-symbolen i statusfältet i displayen och full mottagning med 4 eller 5 streck av 5 möjliga. Då kommer det ett SMS från Telias mobilsvar där någon just lämnat ett meddelande.

Just nu hände det igen. Jag stod och väntade på ett viktigt samtal som aldrig kom, mitt i centrala delarna av Haninge med full mottagning.

Jag funderar vad det beror på. ”Telefonen, SIM-kortet” skulle operatören säga om jag ringde deras support men jag tror inte så mycket på det. Jag jobbar inte med mobiltelefoni men det känns som om det är underkapacitet i operatörernas nät. Telefonen har kontakt med nätet men det finns kanske inte tillgängliga kanaler i cellen när samtalet ska kopplas fram? Eller beror det på något annat?

Jag har upplevt problemen både med iPhone i modern tid men även under tiden jag körde Nokia och efter lång erfarenhet av både Telia och Tele2 känns det inte som att det är telefonmärke det beror på.

Det är bland annat det här som får mig att inte fullkomligt kasta mig handlöst in i den mobila världen och byta till mobilt bredband och mobil hemtelefoni även hemma. Man kan tycka att Telias telefoni till hushållen över kopparnätet må vara dyr, men samtalen kommer åtminstone alltid fram.

[tags]Telefon, Telefoni, Mobiltelefon, Mobiltelefoni, GSM, 3G, 4G, Hemtelefon, Hemtelefoni, Teleoperatörer, Mobiloperatörer, iPhone, Nokia, Telia, Tele2[/tags]

Podcast: Apple Podcaster

I det här avsnittet demonstrerar jag Apple Podcaster för iPhone och hur det fungerar med VoiceOver.

Prenumerera på vår podcast
Prenumerera på vår videocast

[tags]Podcast, Podcasting, Poddradio, Podradio, Poddsändning, Podd, Video, Videocast, Apple, iPhone, VoiceOver, Skärmläsare, Tillgänglighet[/tags]

Sveriges Radio P1 dokumentär ”Den fastspända flickan”

Idag sändes P1 Dokumentär den andra och sista delen av ”Den fastspända flickan” som handlar om Nora som efter många år inom ungdomspsykiatrin och efter en våldtäkt inte får den vård hon behöver och har rätt till. Det är en skrämmande, rörande och otroligt sorglig historia och den är väl värd lyssning.

Jag ska inte säga att jag har så många kloka ord att säga. Jag är inte så påläst i ämnet och har heller ingen erfarenhet att tala om egentligen. Jag tror bara det är så otroligt vanligt att det är just såhär.

I mars 2009 förlorade jag en nära vän. Hennes resa genom tvångspsykiatrin i de delar jag känner till, påminner skrämmande mycket om det ”Nora”, som flickan i repotaget kallas, berättar om. Jag tycker det fanns många likheter i argumentationen från personalen med det jag såg. ”Nora” förvägrades en kvinnlig terapeut tills hon kunde visa att hon skötte sig under en bestämd tidsperiod. Terapeuten behöver hon kanske för att just få hjälp med att ”sköta sig”.

Min väninna straffades också på liknande sätt. Saker som hon alldeles uppenbart skulle ha mått bra av drog man ut på eller helt vägrade låta henne få eller göra. Som att hämta tillhörigheter hemma under tiden hon var tvångsomhändertagen för sitt skadebeteende, fick besöksförbud tills hon ”slutade jävlas” och liknande.

Jag vet inte om det bara gällde mina besök hos henne, men under en lång period fick vi inte vara ensamma, utan var tvungna att befinna oss i allmäna utrymmen och med personal närvarande. Jag misstänkte att de trodde att jag smugglade medicin eller annat till henne, så för att få träffas i fred och kunna prata ostört och obesvärat, erbjöd jag mig frivilligt att låta de kroppsvisitera mig vilket de inte ens föreslagit. Men det erbjudandet bemöttes bara med ignorans.

Så vi lät personalen hållas, gjorde besöken längre medvetet för att se hur länge de tyckte det var värt att spendera resurser på bevakningen och plötsligt upphörde den. Det blev väl tråkigt att sitta och lyssna på skvaller och prat om amatörradio och gemensamma bekanta timme efter timme :)

Vid ett tillfälle tog jag och min kompis och kollega, vår lunchmat med oss till hennes avdelning för att underhålla henne. Vi stod där i dörren med 3 matlådor och det verkade först som om de inte tänkte släppa in oss. En stunds förvirring utbröt innan de, säkert mer av förvåning lät oss komma in.

Ibland, eller ganska ofta fick jag den bestämda känslan av att personalen njöt av bestraffningarna och frustrationen deras behandling skapade. Just ”men lilla vän” användes ofta trots att hon blev vansinnigt provocerad av det förringande sättet att bli tilltalad.

Så jag känner mig väldigt säker på att ”Noras” historia inte är så unik på många sätt. En vansinnigt bra dokumentär och det ska bli spännande att se vad det leder till.

Det mest otäcka kanske ändå inte är att sådant här händer. Ondska händer hela tiden överallt i världen och den tror jag är svår, för att inte säga omöjlig att besegra. Det mest ruttna och otäcka är nog att när sådant här hänt, händer ofta ingenting. En läkare får anmälning efter anmälning på sig och Socialstyrelsen ”framför kritik”. Antingen säger då läkaren ”ok jag bättrar mig” och så hoppas man att det också blir så. Eller så gör man som det verkar i det här fallet, käftar emot och då verkar ändå ingenting hända.

Lyssna på ”Den fastspända flickan” del 1 och del 2. De är mycket, mycket värda att lyssna på!

[tags]Radio, SR, Sveriges Radio, P1, P1 dokumentär, Den fastspända flickan, Samhälle, Barn, Göran Lindberg, Psykiatri, BUP[/tags]

Saknad och tomhet del III

Jag ska inte säga att jag mår dåligt efter hemkomsten från Nicaragua, för så är det verkligen inte. Jag ångrar mig inte ett spår att jag åkte med på äventyret. Jag snarare bävar för hur det hade varit om jag tackat nej av någon anledning! Men efter hemkomsten har jag tänkt väldigt mycket och jag trodde inte det skulle kännas riktigt såhär.

Direkt efter hemkomsten kändes det bara skönt att vara hemma igen. Träffa familjen, sova i en säng, äta och dricka saker man längtat efter och duscha så ofta man ville :Sonia var den som tidigt skrev i sin blogg om saknad och längtan tillbaka, att hon kände sig ensam plötsligt bland alla gamla vänner och om det var frustration eller sorg över att vara den som behövde hjälp jämt och inte kunna ge så mycket till någon annan som hon, som vi alla gjorde under resan.

Men jag är lite sen av mig i reaktionerna. För mig kom de där känslorna krypande efter ett par veckor. Det kanske tog lite tid att inse att det var över och aldrig skulle komma tillbaka.

Men jag tänkte att nu har jag vänner för livet, både bland deltagarna och i filmteamen. Och redan första veckan på jobbet efter hemkomsten dök Arkan upp på ett spontant besök och jag blev oerhört glad! I mellandagarna träffades jag, Pax och Arkan över en middag och det var också oerhört trevligt.

Men samtidigt funderar jag rätt mycket kring vad varaktig vänskap är. Vi skriver i våra hemliga grupper på Facebook att vi måste ses, att vi saknar varandra så otroligt mycket och att det ska bli så kul nu när det snart är återträff i ett mer officiellt sammanhang.

Men när alla skriver sådär vilket jag ju också gör, undrar jag om det är något jag missat, om jag är utanför på något sätt. För förutom dessa meddelanden är det ganska tyst och dött hos mig. Jag undrar om de andra ringer eller SMSar varandra eller om det är samma sak hos dem?

Kanske räcker det med att se till sig själv för att hitta åtminstone en del av svaret. Det är inte bara det att min telefon är ganska tyst på inkommande trafik, den är även ganska tyst när det gäller utgående också.Jag hör ju inte heller av mig så ofta. Jag sitter här och undrar hur det går för Titti och hennes jobb, Niclas som jag väldigt snabbt tyckte väldigt bra om, hur Sonia mår nu och hur Nina har det! Det går inte en dag utan att fingrarna leker över knappsatsen på telefonen och jag tänker att jag borde ringa Rickard för att jag är så sugen på hans lunchsällskap och jag undrar hur Maria mår… Kort sagt jag tänker på dem alla mest hela tiden men gör inget, visar det inte på annat sätt än ett gruppmeddelande på Facebook, ”Saknar er massor!”

Har jag en konstig bild av hur det skulle ha varit? Trodde jag kanske det var som när man var tonåring och låg halva nätterna och pratade i telefon och fick räkna till 3 för att avsluta samtalet samtidigt? Är jag och andra otroligt skadade av sociala medier att man är fullkomligt avtrubbad vad gäller behovet av riktig mänsklig kontakt? Nu när det finns 100 sätt att kommunicera på tappar man kanske det viktigaste?

I alla fall jag saknar deras röster och närhet otroligt mycket. Det kan låta urfånigt, men den fras jag aldrig ska glömma och som är ett så ljust minne från resan, är kamera-Peter som säger ”nu filmar jag dig Jocke så skärp dig för helvete :)” Det är otroligt störande att inte längre ha en sådan människa omkring mig. Det finns andra saker också men som det kanske ska bli TV av så jag får hålla dem för mig själv tills vidare.

Jag skulle så gärna vilja bli bättre på att höra av mig ”på riktigt” till de jag bryr mig om. Ringa och säga ”hej, hur är det? Jag saknar dig!” Ändå sitter jag här och tycker synd om mig själv för att ingen ringer mig och säger så, det är nästan lite lustigt :)

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerade, Mastiff, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Saknad, tomhet, Vänskap[/tags]

MSN Messenger går i graven del II

Så där ja, nu har jag tagit steget fullt ut och slagit samman mitt gamla MSN Messenger-konto med mitt Skype-konto. Det är egentligen inte förrän 15:e mars som MSN slår igen för gott och min tanke var nog att hålla igång till sista andetaget.

Men jag hatar att vänta på allt, oavsett om det är bra eller dåliga saker så jag tog tag i sammanslagningen av kontona idag. Och det blev en allmän upprustning med uppgradering av Skype-klienter lite här och var och koppling till Facebook.

Sammanslagningen av mitt gamla MSN-konto med mitt Skype-konto fungerade inte riktigt som jag trodde. Det gamla MSN-kontot länkades i mitt Skype-konto ungefär som Facebook brukar länkas med program. Loggar jag in med mitt Skype-namn ”joakimnomell” ser jag bara mina Skype-kontakter. För att det ska fungera med båda tjänsterna måste jag logga in med mitt gamla MSN-konto. Då ser jag både Skype-kontakter och Messenger-kontakter och kan kommunicera med båda.

Om det är tänkt att fungera såhär den dagen MSN stängs ner eller om det bara är under övergångsperioden vet jag inte. Jag hade ju hoppats att mitt Skype-namn skulle vara det enda som gällde. Dessutom trodde jag att jag skulle få upp de gamla MSN-kontakter som bytt till Skype bland mina Skype-kontakter, men så verkar det inte heller vara.

Men nu är det gjort och det går inte längre att logga in med en Messenger-klient. Jag känner att mig stör det inte så mycket förutom den sentimentala ådran i mig som gillade Messenger och tycker den borde vara den enda chat-tjänsten :) Men eftersom jag tycker det finns för många dylika tjänster idag så tycker jag en nedläggning av någon tjänst mest gör till än från. Lite upprensning skadar inte och det kan bli lite för mycket av valmöjligheten och friheten så att antalet sociala tjänster gör det svårare att få tag i folk istället för lättare.

Nu finns bara två problem som jag kan se just nu. Det ena är att jag inte kan se mina Facebook-kontakter i iPhone-klienten trots att jag anslutit med Facebook. Men det kanske är en funktionalitet som kommer framöver eftersom sammanslagningen inte ens är avslutad än.

Det andra problemet är att den Skype-klient jag använder på min PC, GWConnect inte har stöd för att logga in med Microsofts gamla MSN-konton. Så jag kan inte kommunicera med dessa kontakter från min PC i nuläget. Men det kanske också är en sak som löser sig framöver.

[tags]Dator, Datorer, Internet, MSN, MSN Messenger, Messenger, Chat, ICQ, IRC, Facebook, Skype, MS, Microsoft, Synskadade, Hjälpmedel, Tillgänglighet[/tags]

Få stopp på automatiska kortbetalningar

Sonen som länge spelat World Of Warcraft har haft en stående kortbetalning för sitt spelabonnemang. Det har fungerat bra och tickat på under en tid.

Men nu har han tröttnat och vill inte spela längre och när vi skulle logga in efter en tids inaktivitet visar det sig att spelkontot är hackat och låst och går inte att komma åt. Epost-adressen som var knutet till spelkontot var en hotmail-adress som även den var hackad och inte gick att logga in på. Så det lönade sig inte att begära ett nytt lösenord till den registrerade epost-adressen :)

Vi hamnade i en återvändsgränd där en av två möjligheter var att ringa spelleverantören i USA för att få dem att ta bort kortbetalningen. Men det kändes enklare att ringa banken och be dem spärra transaktioner från en viss nätbutik.

När jag ringde upp dem visade det sig att det inte gick. Banken kunde inte blockera en specifik transaktion. Enda lösningen var att spärra VISA-kortet i fråga och beställa ett nytt. Just det var i och för sig gratis men man blir utan kort och betalningsmöjligheter några dagar. Men hellre det än att låta hundratals kronor ligga och ticka varje månad.

Så nu är det löst i alla fall! Omständigt och bökigt!

[tags]Dator, Datorer, Internet, Spel, WOW, World Of Warcraft, Bank, Kort, Kontokort, Kreditkort, VISA, Kortbetalning, Kortbetalningar, Ehandel, E-handel, Betala, Betalningar[/tags]

Vilken katastrof! :( del II

Handytech Braillino

I slutet på resan till Nicaragua gick digitala anteckningshjälpmedel sönder. Under hela resan hade jag skrivit dagbok varje kväll, om vad som hänt under dagen, vad folk sagt och gjort och hur det kändes att ligga där i djungeln. Jag skrev ganska mycket för att verkligen vara säker på att inte glömma, att få med så mycket detaljer som möjligt.

Jag hade valt just det här anteckningshjälpmedlet för dess enkelhet och stabilitet jämfört med alla andra liknande produkter på marknaden. Den var kanske inte minst till storleken, men det faktum att den gick på 4 vanliga R6-batterier var en tung fördel när jag skulle vara borta en hel månad utan möjlighet att ladda.

Jag tog med ett helt 20-pack batterier för att verkligen inte hamna i ett läge där jag var utan ström. Men under hela resan behövde jag aldrig byta batterier.

Ett par dagar innan vi nådde vår destination vid Stilla Havet började maskinen krångla. Den ville inte riktigt starta upp och pep konstigt men funkade ibland. Jag bestämde mig då för att låta den vara och inte använda den de sista dagarna och tanka ur informationen ur den när jag kom hem.

Men det gick inte. ”Fatal error in file system” och inga filer överfördes till datorn.

Den fick åka akut till leverantören ICAP i Göteborg men där kom man inte längre med den och skickade den direkt till tillverkaren Handytech i Tyskland. Där har den varit ett par veckor nu för kontroll.

Igår kom det preliminära utlåtandet och det lämnade inte mycket hopp. Maskinen är utrustad med en äldre typ av flashdisk från slutet på 90-talet kanske och från tiden då jag jobbade med att sälja dessa och som det är i övrigt med USB-minnen, börjar filsystemen krångla finns sällan någon räddning.

Ändå bad man mig utveckla hur felet uppstått vilket jag försökte beskriva så noga det gick. Varför man undrade när man i princip dömt ut möjligheterna att få tillbaka dagböckerna vet jag inte.

Men det satte en ny liten gnista hopp när de ville ha mer utförliga svar. Inte vet jag om man kan tanka filer av sådana äldre flashdiskar med trasig filallokeringstabell, antagligen inte…

Så jag får nog leva med att informationen för evigt gått förlorad, den som var så otroligt viktig för mig! Kanske kan jag återskapa en del av det med de andra deltagarnas hjälp, minnas platser, händelser och annat gemensamt. Men mina egna personliga tankar och reflektioner är nog borta. Kanske minns jag en del när vi sedan får foton och ser serien, vi får se.

Men nu känns det inte så kul. Även om jag rent tekniskt visste förutsättningarna redan från början, hoppades jag i alla fall lite.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Hjälpmedel [/tags]

SVT visar informationsfilm om ledarhundar

Igår lade Synskadades Riksförbund – SRF ut följande informationstext på sin hemsida:

Informationsfilm om ledarhundar i SVT

Efter ett idogt arbete från vår kommunikationsavdelning så är det nu klart att Sveriges Television under våren kommer att visa en informationsfilm om ledarhundar på ”Anslagstavlan”. Filmen är cirka 45 sekunder och producerad i Norge.

Det är naturligtvis väldigt glädjande nyheter och inte en dag för tidigt! Otaliga är de inlägg där jag här i bloggen ropat på mer marknadsföring från SRF och att Norges Blindeforbund varit en stark förebild med sina olika reklamfilmer gällande synskadade som varit både moderna och provokativa fast på ett mycket bra sätt tycker jag.

Ta bara SRFs reklamfilm som exempel:

http://www.youtube.com/watch?v=uKAB_MdkU2c

Den är ju så torr och tråkig så man bara dör! Jämför den med Blindeforbundets rekalmfilm, en bland många:

Lite mer action och humor i den. Men ”sådant kostar pengar” och ”folk kan ta illa upp” skulle det låta i Sverige.

Men nu har det alltså hänt något! I vår ska SVTs Anslagstavlan tydligen sända en ca 45 sekunder lång informationsfilm om ledarhundar. Man har inte bekräftat det från Synskadades Riksförbund ännu, men troligast är att de äntligen sänder en svensk version av Norges Blindeforbunds film nedan! Det var på tal under 2012 men blev inget av till min stora besvikelse. Men nu kanske det händer! Titta bara på klippet nedan och njut!

Se ledarhundar i arbete

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Norges Blindeforbund, Ikke Forstyrr, Diskrimineringsombudsmannen, DO, Reklamfilm, reklam[/tags]