Författare: Joakim

Reunionkväll

1999–2006 arbetade jag på ett företag som — till en början hette UUNET Sweden AB. Då var vi ett stökigt gäng som trots vårt kaotiska och knasiga yttre åstadkom underverk. Våra chefer lät oss hålla på, fika timmar i streck, komma och gå lite som vi ville eller flamsa och ha trevliga fester, enbart för att vi presterade så väldigt bra!

Med åren bytte företaget namn och därmed också mentalitet. Vihette MCI, MCI Worldcom och Worldcom. När jag slutade i mars 2006, hette vi Verizon Business =).

Flera försök har gjorts under åren att samla det gamla, knäppa underbara gänget för en liten gathering och svårt har det varit när eposten cirkulerade runt bland de tänkta deltagarna. Men svaren var ofta att någon skulle hämta barn, fredagar var inte bra, nej onsdagar spelar jag badminton osv osv. Till slut enades vi om en kväll som denna, bestämde plats på en krog inne i stan och jag såg verkligen fram emot det.

Tyvärr var det väl inte helt oväntat när återbuden började droppa in. Först förvandlades ”ja” till ”kanske” och sist till ”tyvärr inte”. Till slut var det bara jag och Egge kvar och platsen byttes från en krog på söder till Långbro värdshus. Så där hamnade vi denna afton och det stora sällskapet förvandlades till två gamla vänner på tumanhand =) Men trots att det var trist att den tänkta träffen inte blev av men det kändes ganska väntat och vi två hade ändå trevligt. Det blev finkäk, finöl och bord med vita dukar och inte heller vi två går ut tillsammans särskilt ofta. Det är väl såhär det är att bli vuxen och alla skaffar sina liv. Själv har jag bara aldrig förstått varför det ena måste förhindra det andra. Man kanske inte lever exakt samma vilda liv som tidigare, men att gå ut och ta en pilsner med goda vänner någon gång då och då borde man kanske få plats med. Men det handlar väl om prioriteringar.

Men jag har i alla fall haft trevligt i kväll! Men nej, några större ansträngningar att dra ihop gamla gänget igen kommer åtminstone inte jag göra.

[tags]Restaurang, Krog, Värdshus, Vänner, Reunion, Återträff[/tags]

Farfar borta :( del II

Om åtta minuter samlas släkten i kyrkan i västervik för att a ett sista farväl av vår farfar Ingvar, och jagär inte där. Det var inget lätt beslut att fatta och så många olika om och men. Men till slut bestämde jag mig för att ha min egen minnesstund för honom i ett soldränkt Stockholm på ett så simpelt ställe som trappan utanför mitt jobb. Och jag skiter ärligt talat i hur andra ser på det, för mig känns det mest rätt. Farfar har inga åsikter i frågan. den enda jag sårar lite är nog min lillebror som nog innerst inne förstår.

Det finns tillfällen då människors svagheter visar sig extra tydligt. När någon går bort är ett sådant tillfälle när näsor vidgas och man får korn på pengar eller föremål. Och det är nog mitt främsta skäl till att jag sitter här istället för är närvarande.

Jag har inte träffat min farfar på över 20 år och trots att han var det mest rediga människan i min barndom, en stadig klippa när det var jobbigt och en sån där ”skön gubbe” som trots sin höga ålder lekte med barnen från kull och kurragömma till att kasta pil och dricka vin och prata skit när vi blev äldre, så var han ändå inte särskilt förstående när jag rymde hemifrån när jag var 15. Sedan dess sågs vi bara några få gånger och även om han inte visade öppet vad han tyckte, tyckte han nog det var ett jävla sätt.

Skulle jag nu besöka och hedrahans begravning efter alla dessa år samtidigt som släkten redan rotar i hans materiella kvarlevor innan farmor ens lämnat oss, bråkar om pengar, hämtar utlovade saker i förskott och liknande. Om jag nu efter 20 år skulle dimpa ner mitt i den röran skulle det bara ge alla småaktiga släktingar en enda signal, ”jaha, nu kommer han efter alla år och tror det finns pengar!” Det känns inte så hedersamt. redan för många år sedan började en del i släkten komma till farfar och säga att detta kan väl jag få när du dör? Och fick man då ett ja, jamen då kan jag ta det redan nu. Eller de gånger han vann på tipset så ökade besöken av en del släktingar som annars höll sig på avstånd och hördes av mycket sällan.

Och nästan bara därför valde jag att stanna hemma. Några små transportmässiga problem också som hade gjort resan besvärlig och stressig. men främst just detta. Sedan är det såklart synd om de släktingar som inte beter sig såhär.

[tags]Farfar, Begravning, Begravningar, Kyrka, Farväl, Avsked, Avliden, Avled, Liv, Livet, Död, Döden, Västervik, Idyll, Barndom, Barndomsminnen, Minnen, Sorg, Sakna, Saknad, Arv, Arvstvist, Pengar, Girig, Girighet, Familj, Släkt[/tags]

Vårrusta båtar del IV

Nu är båten äntligen klar och redo för sjösättning, åtminstone så långt som jag kommer nu. Nu återstår bara montering av drevet och sedan är det klart! Det känns väldigt skönt!

Idag åkte vi ut ett litet gäng. Vädret var vackert och klarblå himmel med sol, men det blåste ganska mycket och ganska svalt. Vi frös alla ganska mycket. Men ändå skrapade vi först badplattformarna med hjälp av varmluftspistol för att få bort de sista resterna av lack vilket inte var så mycket som satt kvar av sig själv. Därefter slipade vi med maskin och sist med fint papper. Det var inte så svårt att få trät väldigt fint. Sedan oljade vi över och undersida med teakolja och första gången sög trät åt sig som en svamp och från att ha varit ganska grådaskigt och trist mörknade det och blev väldigt fint. Vi fick olja det två gånger och ösa på ganska ordentligt innan det var ganska mättat.

Om inte ännu större skillnad syntes på trälisten som går runt hela båten. Där kapellet tar slut, runt hela vindrutan var trälisten väldigt grådaskig och trist och alldeles fnasig och torr. Ansatt av väder och vind, fart och stänk av saltvatten. Den slipade vi med fint papper och oljade även den och blev otroligt fint. Ska bli kul att se hur det blir när det får stå och dra åt sig lite ett par dagar. Får se om man behöver olja det igen eller om det räcker.

Till och med den lilla träplattan där akterlanternan sitter monterad på samt knapen i fören fick sig en genomgång och vi var ganska överens om att mängden trädetaljer på den här båten var alldeles tillräckligt. Dels var det i ganska fint grundskick och kunde fräschas upp med ganska små insatser, dels hann man inte tröttna och känna det som ett måste innan det var klart =). Och jag älskar jobb där man snabbt ser resultat. Att vaxa, olja och liknande tycker jag är kanon eftersom man ser en direkt förbättring.

Vad som återstår nu är att städa maskinrummet och göra det skinande vitt och rent. Torka bort allt oljespill och smuts. Det är inte bara bra för brandrisken utan också trevligt om man måste sitta där att kunna kräla runt i ett rent motorrum utan att behöva skita ner sig mer än nödvändigt. Sedan ska vi dammsuga ur båten och torka durkarna med såpavatten.

Ich slutligen ska det bli väldigt spännande att se hur lättstartad hon är efter vintervilan och gissa om jag ser fram emot att kunna vråla iväg ut över vågorna igen!

Men även om det var kallt fick vi allt gjort som vi tänkt och med bra flyt. Att grilla korv nere vid bryggan och värma sig med gott kaffe är inte heller helt fel.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Marina, Varv, Bottenmåla, Bottenfärg, Vax, Vaxa, Teak, Träolja, Slipa, Skrapa, Vår[/tags]

Stundande långhelg del II

Sköna maj, välkommen!!!

Så var Valborgsmässoafton passerad, allt går med en sån rasande fart. Det är nästan så att den där ångesten som brukar infinna sig i augusti kommer i förtid. Den om att allt går för fort och att det är över innan det ens har börjat. Men nu ska vi inte ta ut några sorger i förskott för det är en underbar vår verkligen! Just Valborg var svinkall mot slutet av kvällen. Besöket vid brasan i Rudans Friluftsområde gick förhållandevis smärtfritt. Förra året klarade jag mig undan tack vare regn. Men i år cyklade vi ner, stod en stund och lyssnade på barnens tjat om pengar och sockervadd som de tyvärr inte kunde få tack vare att kön även i år var 18 mil lång och bara ett stånd för försäljning av det mest populära. Man blir så trött.. Men sedan tog vi oss hemmåt till stugvärmen hos UP och MP igen.

Idag har vi flängt runt lite i centrum för att börja titta på en till ryggsäck inför vårt semestrande och sedan har vi träffat familjen Karlsson igen. Det var väldigt länge sedan och väldigt trevligt. Deras barn hade blivit så stora och en av dem hade hunnit in i målbrottet. Helt otroligt vad tiden går. Och eftersom även dom har 4 barn, blev vi totalt 12 vid middagen och ett liv utan dess like. Barn som sprang och hade roligt, eller låg och krälade i en hög på golvet. Men som sagt, dom hade kul. Men det var inte utan att det ringer lite i öronen nu när lugnet sänkt sig. Och egentligen är det kanon med många barn och mycket folk, men särskilt när man ses sällan blir det lätt lite uppjagat när dom ska apa sig för oss och varandra. Det spelas lätt över.

Imorgon väntar båten. Hoppas vädret håller sig varmt och vackert!

[tags]Vår, April, Valborg, Valborgsmässoafton, Valborgsfirande, Maj, Första Maj, Första Majfirande, Barrikad, Helg, Långhelg, Ledig, Ledigt, Långledigt, Familj, Stor Familj, Barn, Många Barn, Tonåring, Målbrott, Målbrottet[/tags]

Stundande långhelg

Så var det äntligen dags för en andra långledighet den här våren. Eftersom det egentligen är halvdag imorgon hade jag tänkt vara helt ledig som någon sorts kompensation för allt resande på sistone. Och om någon dryg vecka blir det ännu mer resa av.

Idag har vi haft en stor produktvisning på förmiddagen. Det kom mycket folk och allt gick väldigt bra. Kändes som om vi inte riktigt hade full koll där precis innan allt fikabröd och frukt var på plats, men kreativiteten ökar för varje minut det närmar sig. Åtminstone är det så för mig, så allt stod klart och redo i tid. Sedan blev ett par kundbesök avbokade som vi pressat in i schemat före långledigheten för att få dem avklarade. Men det var rätt skönt trots allt när återbuden kom och programmet glesades ut en aning.

Men nu är det 4 dagar ledigt. Imorgon blir det klassiskt Valborgsfirande med UP och MP som blivit lite av en tradition de senaste åren. Det ser inte ut att bli regn i år så man blir väl tvungen att gå ner till elden i Rudans friluftsområde. Egentligen har jag svårt för det där, allt tjat om godis, lotter och pengar. Det blir helt enkelt inte trevligt. Men om vädret åtminstone är hyfsat kanske man överlever =)

Resten av ledigheten blir det nog lite av varje som ska göras. Det ryktas om en till kanin i hushållet så att lilla Druvan kan få en kompis. Den nya kaninen ska få flytta in i Druvans bur och Druvan ska få en ny lite mindre bur. Så exakt vad dom har för glädje av varandra är mer tveksamt. Jag tror det är ett argument bara för att få mig att gå med på det =)

Och så ska vi såklart göra klart båten för sjösättning. Förutom drevet som ska monteras så ska badplattformarna göras fina. Hr vi en osannolik tur blir det sjösättning till helgen men det tror jag inte så mycket på.

Och jag ska sova och läsa bok och hoppas på mycket sol så jag kan ligga i en stol på altanen och bara lata mig. Nästa vecka blir en känslomässigt tuff vecka med två begravningar, dels min gamla farfar och kort tid före gick min väninna Nadja bort. Och nu ska dom båda begravas, dagen efter varandra. Det är inte många begravningar jag varit på i mitt liv och nu är det plötsligt två samma vecka.

Men en sak i taget, och just är det helg. Det ska jag utnyttja till fullo! Något klättrande på Barrikaderna blir det inte första maj =)!

[tags]Vår, April, Valborg, Valborgsmässoafton, Valborgsfirande, Maj, Första Maj, Första Majfirande, Barrikad, Helg, Långhelg, Ledig, Ledigt, Långledigt, Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar,, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Farfar, Vän, Väninna, Vänner, Vänskap, Farväl, Avsked, Avliden, Avled, Döden, Begravning, Begravningar, Västervik, Skogskyrkogården[/tags]

Vårrusta båtar del III

Då var det bara en båt kvar att lägga ner all vår energi på och det känns faktiskt ganska skönt. Idag var det då dags att tvätta och vaxa båten så att den är redo för sjösättning. Vi kom iväg lite sent idag eftersom jag varit på ett årsmöte ute på Almåsa. Inte riktigt lika fint väder och varmt idag som igår. Lite svalare och blåsigare men ändå helt OK. Mirre fick vara hos mormor eftersom hon är lite för liten för att rusa runt där ute och vi ville gärna kunna arbeta utan att ständigt vara rädd för att hon skulle göra sig illa där eller ramla i vattnet. Men de andra tre barnen följde med liksom UP och MP med deras två barn.

Denna gången gjorde vi allt ordentligt. När vi spolat av henne så körde vi med någon ny sorts kombination av polish och vax, CLEAN & POLISH NANOcel från Hempel. Och därefter vaxade vi med enbart båtvax. Resultatet blev strålande. Dessutom vaxade vi alla ytor, inte bara skrovsidorna. Alla däcksytor och sådant. UP gjorde dessutom rent inne i båten där vi fått lite mögelprickar på stolar. Antagligen för dålig cirkulation. Men det var inget problem att få bort med såpavatten och svamp. Resultet blev helt rena och prickfria stolar vilket kändes skönt.

Nu är hela båten vaxad och tvättad. Det som återstår är att olja trälisten under vindrutan och sedan skrapa ren och olja badbryggorna. De har varit lackade men vi har bestämt oss för att prova att ha dom trärena och oljade istället. Lacken hade i vart fall släppt och måste göras om på något vis.

Sedan återstår bara att montera drevet och sjösätta. Jag hoppas på att få på det under veckan före Valborg.

Efter avslutat arbete ikväll intog vi Sibylla i Handen, 10 medlemmar av klanerna Pålsson och Nömell och åt. Det var en riktigt skön dag!

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Marina, Varv, Bottenmåla, Bottenfärg, Vax, Vaxa, Vår[/tags]

Årsmöte med Sveriges Ledarhundsförare

Nu är jag hemkommen från ett dygn ute på Almåsa Konferens där Sveriges Ledarhundsförare haft årsmöte. Årsmötet började igår med lunch och slutade idag vid 14.30, men jag smet tidigare för att ägna mig åt något viktigare — båten =) För en tid sedan gav jag i ett svagt (onyktert) ögonblick min kamrat ett löfte att åter gå med i föreningen samt stödja honom i att bli ordförande på årsmötet. Ganska snart kändes det som lite onödigt eftersom jag egentligen inte längre är intresserad av föreningsarbete. Egentligen skulle min enda anledning att vara med vara att få sitta med i styrelsen och ha möjlighet att göra något direkt eftersom ledarhunden som hjälpmedel i Sverige håller på att tyna bort och förlora sin plats till förmån för ”allergiker”. Och har man anmält sig är det ju bara att åka eller se pengarna som förlorade.

Och så här i efterhand när ordförandevalet gick till min kamrats fördel så känns det väl som att det var det enda, förutom maten och simturen i poolen var det enda som var givande. Almåsa som är så känd för sina små portioner höll hög standard på maten denna helg. En god fisk till lunch igår, fläskfillé med någon sorts potatismos till middag igår och kyckling med ris i någon god sås till lunch idag. Vid middagen igår var vi åtminstone 4 som bad om mera mat så jag var inte ensam om att tycka det var för lite. Men det var otroligt gott!

Efter lite för mycket rödvin igår kväll och en halvtaskig natts försök till sömn så har dagen löpt på bra. Sista punkterna i årsmötet gick fort och våra grupparbeten likaså. Hela årsmötet gick för övrigt föredömligt eftersom man lånat in en van föreningsordförande som verkar vara lika allergisk mot dravel som jag. Men jag satt mest och slösurfade måste jag nog erkänna och fick väl egentligen bara lusten att begära ordet i en fråga som rörde en skitsak som ändå skulle förlora så jag avstod.

Det man kan hoppas med den nya styrelsen är att man sätter ännu högre fart med att försöka återfå ledarhundens status i samhället. Att slippa åka djurcupé på tåg kanske inte känns som den viktigaste frågan i dagsläget när både postombud och restauranger är otillgängliga och enda lösningen är lagstiftning. Men vi får se.

Men nu är det väldigt skönt att vara hemma och jag har tagit huvudvärkstabletter och druckit vatten mot mitt bakrus och jag hoppas det och lite frisk luft vid havet ska göra susen. För nu drar vi mot marinan.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Slhf, Almåsa, Almåsa Konferens, Föreningsarbete, Årsmöte, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen, Allergi, Allergier, Allergiker, Hundallergi, Restaurang, Restauranger, Postombud, Tillgänglighet, Funktionshinder, Funktionshindrade, Synskadad, Synskadade, Rödvin, Vin, Bakfull, Bakfylla[/tags]

På resa till Örnsköldsvik del II

saab2000Då var man äntligen hemma igen. Resan till Örnsköldsvik gick bra. Idag hade vi två inbokade visningar och möttes av betydligt större intresse och uppslutning än jag förväntat mig. Sedan är det ju fortfarande osäkert om det ger någon affärsverksamhet i den regionen men det är ju sådant man får se.

Att flyga propellerplan gick även det över förväntan. Det var inte alls lika skramligt som när jag flög sådant sist. men detta var ju ett betydligt modernare SAAB 2000W än senast då jag tror jag flög med ett SAAB 340W. Men jag måste ändå medge att jag föredrar tåg om det är möjligt. Några pluspoäng till flyget för dess snabbhet när man väl är uppe i luften, gott kaffe och skön känsla i magen när man halvslumrar. Men några tusen minuspoäng för allt strul som omgärdar flygandet.

Först ska man ta sig ut till Arlanda med Arlanda Express och sedan hämta biljetter, säkerhetskontroll och väntan. Jag är mycket väl medveten om reglerna för flyg, ändå torskade jag på för mycket vätska i mitt handbagage. Av någon anledning tyckte jag inte en flaska schampo var vätska =) Så en helt ny sådan fick jag lämna ifrån mig och slänga. Sedan pep det om mig i metalldetektorn av både skärp och munktröja rikligt försedd med metall i dragkedjor och spännen. Det är inte ofta man blir genomgången så ordentligt av en tjej, ändå var det inte så skönt för någon av oss :D Och för mig är det trots att jag kan förstå mycket i säkerhetsbestämmelserna obegripligt att de först måste genomlysa datorerna separat och dessutom öppna dem och titta visuellt. På vägen upp var jag tvungen att ha tre datorkomponenter i mitt handbagage eftersom de inte kunde åka med posten, så även det blev lite pyssel.

På hemvägen kunde jag reducera det tack och lov och dessutom byta tröja och packa skärpet i ryggsäcken så jag fick ändå en fläckfri säkerhetskontroll på hemvägen.

Nu känner jag mig väldigt mör och ska kasta mig i säng. Tyvärr är det en vanlig arbetsdag imorgon och helgen har jag lovat delta i föreningen Sveriges Ledarhundsförares årsmöte ute på Almåsa Konferens. Just nu ångrar jag mig nästan eftersom jag mycket hellre skulle vilja sova ut och pyssla med båten när det ska vara så fint väder.

[tags]Jobb, Jobba, Arbeta, Arbete, Resa, Tjänsteresa, Flyg, Flyga, Flygplan, Skyways, Golden Air, Högakustenflyg, SAAB, SAAB 2000, Stockholm, Arlanda, Stockholm-Arlanda, Flygplats, Arlanda Express, Snabbtåg, Örnsköldsvik, Övik, Scandic, Scandic Hotel, Hjälpmedel, Synskadade, CCTV[/tags]

10-årsjubileum som båtägare

Just denna dag, den 23:e april 2009 är det exakt 10 år sedan jag köpte min första båt. Man kan läsa om det i bloggen i inlägget Båtköp. Det stod väl ganska snart klart att det dels inte var så mycket till båt och dels att jag haft för bråttom att förverkliga en gammal dröm. Jag förstod nog att den inte flöt i dåvarande skick. Ett spant hade gått av i aktern så det var en rätt stor spricka mellan skrovet och akterspegeln men det trodde sig pappa kunna hjälpa mig med. Det hade han garanterat kunnat rent tekniskt, men tiden räckte aldrig till. Och jag fick redan då stifta bekantskap med vilka begränsningar min synskada gör och hur frustrerande det är att älska båtar men inte kunna helt själv. Att mäta, såga helt rakt, eller för den delen såga och följa en skrovlinje, lacka utan att det rinner. Och för att inte tala om att köra båt själv.

Egentligen var väl inte detta min allra första egna båt. När jag gick på Tomtebodaskolan som då var specialskola för synskadade hade jag en helgfamilj som jag bodde hos var annan helg för att slippa pendla så långt jämt. Det var som paradiset för mig, med sjötomt på Muskö och massor med båtar och aldrig i kombination med alkohol som jag är uppväxt med. Jag kunde vara där nere och greja hela dagar och kunde knappt avbryta för mat. Givetvis älskade jag motorbåtar och hastighet och att åka vattenskidor, men lika förtjust i segling. Vi hade två katamaraner av mindre sort, optemistjollar och en trissjolle.

Jag döpte henne till Lydia efter en fiskebåt jag läst om i någon ungdomsbok för väldigt länge sedan. Den gick sedan under öknamnet ”clamydia”, det var bara jag som uppskattade namnet :) Båten blev ”som min” men aldrig min på riktigt så till vida att jag inte kan åka och hämta den eller ärva den till mina barn. Vi försökte ta med den ut till Rånö på semester en sommar för att jag i lugn och ro skulle kunna lära mina barn segla. men ja, då var den inte ”min” längre. Ändå går den fortfarande under beteckningen ”Jockes båt” — åtminstone när jag hör =).

Så visst var det en stor dag idag för 10 år sedan, men det blev ganska snart ett magplask. Jag lyckades hyra en ödetomt bar1 2 minuters gångväg från hyreshuset där vi bodde där jag kunde lägga båten så att jag kunde pula med den ofta. Och vi var ganska många som nog tyckte det var kul. Men när ungdomsgäng började använda det som tillhåll så flyttades båten till en fiskare ute på Muskö. Dit gick det inte att ta sig annat än med egen bil. Så då och där omintetgjordes den möjligheten. Och såhär i efterhand kan jag tycka att det var bra. För hur många timmar jag än lagt ner på båten, hade det aldrig blivit båt av den.

Min andra båt var en mer genomtänkt affär och en fullt fungerande båt. Den köpte vi i december 2001 uppe i Kramfors av en bekants bekant. En Boghammar Weekend Cabine med aluminiumskrov och träöverbyggnad. Förutom en feljusterad Volvo B23 som var nymonterad men dog i de mest olämpliga stunder så fungerade den bra. Marchade dryga 20 knop och hade toa och värmare installerade vi senare.

Den båten gick vidare när vi fick veta att vår kompis Uffe skulle sälja sin stora stålbåt Galadriel. Han och hans flicka skulle flytta söderut med sina hästar och båten rymdes inte längre i deras liv. Jag hade sagt tre år tidigare när de köpte båten — att om ni någonsin säljer den, ring mig! Och nu var det dags.

I maj 2003 stävade vi ner från Waxholm mot Nynäshamn och under de tre år vi hade båten, gjorde vi av med över 500 distansminuter till sjöss. Den var stor och dubbelruffad och gedigen, kunde ligga kvar i isen under vintern och var perfekt. En gång tog vi upp henne och målade om hela båten både ovanför och under vattenlinjen och då var det lite jobbigt för dom som målade.

Våren 2006 var det så dags igen att byta båt. Jag minns inte exakt varför, men något gjorde att det kändes som för mycket jobb med Galadriel. Hon skulle behöva ny inredning bland annat. I annonsen skrev vi priset ”eller bytes mot liknande Albin 25DL” och turen slog till igen. En familj som hade en variant av Albin 25DL fast under namnet Bonum 25, således samma skrov men 15 år nyare som de ville bli av med och gillade skarpt vår båt. De hade som hobby att renovera och hade för avsikt att göra det med Galadriel.

Så i maj 2006 stävade vi hemmåt från Upplands Väsby ner genom Mälaren och ut i sjöhavet ner mot Nynäshamn. Båten var i fint skick sånär som på väldigt basic instrumentering och elpaneler och knappar från Biltema :) Det fanns lite annat småfix med den också men inget allvarligt. Den gick under arbetsnamnet Minda men blev aldrig oficiellt döpt och denna båt tog oss till Rånö två somrar och på en hel del turer.

Hösten 2008 infann sig en ”ledsenhet” i kroppen som jag inte hittar något bättre ord på än just ”ledsenhet”. Detta gedigna båtintresse och — om jag får säga det själv — kunskap jag fått med mig från min uppväxt och utvecklat med tiden om båtar, sjömanskap och motorer. Men grunden till känslan var detta ständiga beroende av andra. Jag hittade ett båtvarv som inte tyckte jag var konstig som var blind men ändå hade egna båtar. Jag kunde önska båtplats i sjön och på land för att ha så lätt som möjligt att hitta dit och därifrån. Men att inte kunna ta sig dit och därifrån på normalt sätt var störande. Att åka därifrån innebar minst en timmes väntetid på färdtjänst och behövde man då någon liten reservdel eller hade köpt fel skruv och behövde byta ut den, så var det förenat med väldigt mycket mer omständighet än om jag varit normal seende och bilburen. Då hade jag dessutom kunnat mäta skruven/slangen med skjutmått eller tumstock och handla rätt från början.

Jag behöver hjälp att bottenmåla vilket min fru gör jättebra även om jag är måttligt säker på hur kul hon tycker det är. Och för att inte tala om att åka båt, köra och njuta av det hela vilket ändå är hela idén med det hela. Själva körandet har vart ett mindre problem eftersom jag tror att det varit ganska förnöjsamt för de som varit ute med mig/oss. Men inte alltid kunnat när jag velat.

Så jag bestämde mig nog för att inte ha mer båt där i september i höstas och annonserade ut Minda till försäljning. Ränteläget gjorde det svårt och trögare än vanligt trots en så fin och ekonomisk båt i dessa tider.

Men det som sedan hände har jag till och med haft svårt att både förstå och erkänna själv men är inte särskilt förvånad över. Jag började genast surfa ny båt och en bestämd typ. Jag kände att visst, Minda är för stor och för långsam och har för mycket av det vi inte behöver, så som toa, dubbla ruffar och liknande. Onödigt eftersom hela eller delar av familjen sover i båten kanske 1–2 nätter per år.

Varje gång jag bytt båt har jag alltid surfat efter Windy 22-båtar. Det var den båt mina fosterföräldrar hade när jag flyttade dit, i den allting började och jag tyckte mycket om den båten. Kan fortfarande minnas sorgen när dom sålde den, även om det var till förmån för en större, finare och alika snabb båt. Samma sorg som när vi sålde villan i Österskär när vi barn i familjen började bygga egna bon.

Och jag hittade en, till bra pris och som efter inspektion visade sig vara väldigt fin och välskött. Här fanns ingen halvfärdig el och inga hängande sladdar, allt var rent och fint och färdigt. Då tänkte jag att denna ska jag ha och det kan nog bli ett bra avslut på mitt båtägande. Jag löste ekonomin och i september 2008 körde jag, Joche och Egge hem den från Värmdö till Nynäshamn, läs gärna inlägget Hemtransport av ny båt.

Så nu är väl någon sorts cirkel sluten känns det som? 10 år har gott, 5:e båten om man räknar bort våra två jolar jag inte nämnt och nu lycklig ägare till en fin Windy 22DC som var till stor del upphovet till allt detta. En båt med minimal skötsel för sin storlek och rejält med fart och rymmer oss alla om behovet finns. Problemen jag kände i höstas kvarstår naturligtvis, ingenting löstes i och med en ny båt. Så någon gång måste nog detta ha ett slut även om jag bävar för den dagen. Innan dess hoppas jag mina vänner vill ut och åka mycket, hinna åka lite vattenskidor igen! Drömmen att åter komma till Landsort går ju att uppfylla. Kanske svårare med Gotska sandön, i alla fall med egen båt.

Så hur ska jag avsluta denna gigantiska bikt i E-moll med undertoner i dur? Förutom ett stort tack till mina vänner Egge och MP som är fantastiska vänner och förare med jordens knäppaste kompis! Olycklig ibland för att jag inte kan köra båt. Men frågan är hur olycklig jag skulle vara utan båt??

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Segelbåt, Segelbåtar, Motorbåt, Motorbåtar, Segla, Segling, Optemistjolle, Optemistjollar, Trissjolle, Trissjollar, Katamaran, Muskö, Rånö, Nynäshamn, Åkersberga, Gotska Sandön, Landsort, Sjötomt, Hav, Havet, Loggbok, Uppväxt, Barndom, Barndomsminnen, Tomteboda[/tags]

Resa till Örnsköldsvik

saab2000På resande fot i tjänsten igen. Denna gång med flyg till Örnsköldsvik. Där ska vi visa hjälpmedel för synskadade och i synnerhet CCTV, det vill säga förstoringskameror. Igår skickade vi ett berg av prylar i förväg som jag hoppas ska stå på plats när vi kommer.

Med på denna resa är förutom jag och Joche, vår norrlänske kollega från göteborg. Ja, det låter avigt och det är det också. men han ska följa med som guide och tolk i egenskap av inföding =)!

Det är inte så ofta man får flyga i tjänsten. Vi ska alltid välja billigaste resealternativ. Men det visade sig vara ogörligt, eller i vart fall tidsmässigt orimligt. Så det fick bli flyg med Golden Air i ett litet jävla tvåmotorigt SAAB 2000 propellerflygplan (Wikipedia.se om SAAB 2000W).

Det var inte igår jag flög propellerflyg. Senast måste varit 1993 när jag hämtade min första ledarhund Farris uppe i Solefteå. Då flög vi till Kramfors. Men när jag var liten och bodde i de smålänska skogarna och gick i skola i Stockholm, flög jag var och var annan helg en de Havilland Twin Otter om jag inte minns fel. Även det ett tvåmotorigt propellerplan känt för sina korta start- och landningsstreckor (ca 300 meter). Men helt klart föredrar jag jetflyg =)

Ikväll checkat vi in på ännu ett Scandic-hotell så får vi se om räkmackor och hotellbar blir godkända precis som i Örebro =). Fler bilder kommer i galleriet om det händer något roligt.

Imorgon sker två visningar innan vi åter packar lådorna och tar flyget hem igen. Tyvärr bjuder inte fredagen på någon sovmorgon, för nu börjar jag känna mig trött i själen och semestersuget ökar för var dag.

[tags]Jobb, Jobba, Arbeta, Arbete, Resa, Tjänsteresa, Flyg, Flyga, Flygplan, Skyways, Golden Air, Högakustenflyg, SAAB, SAAB 2000, Stockholm, Arlanda, Stockholm-Arlanda, Flygplats, Arlanda Express, Snabbtåg, Örnsköldsvik, Övik, Scandic, Scandic Hotel, Hjälpmedel, Synskadade, CCTV[/tags]

Båtförsäkringar

Nu när vår Bonum 25:a har gått vidare, var det dags att kolla igenom sina försäkringspremier och vilkor. Jag har tidigare varit försäkrad i Atlantica, åtminstone med Bonum 25:an. Vår förra stålbåt Galadriel fick vi försäkra hos Folksam eftersom Atlantica krävde ultraljudsbesiktning av stålbåtar äldre än 30 år.

Men nu blev det aktuellt att ta nya tag igen och se. Just med sportbåtar som vår nya Windy 22 är så är det betydligt svårare att få en försäkring till ett bra pris på grund av hastighet och stöldbegärlighet. Och det jag förvånas mest av nu när offerterna för säsongen börjar ramla in är den stora skillnaden mellan de olika bolagen. Inte i vilkor, utan pris. Atlantica som jag tänkt stanna kvar hos erbjöd en årspremie på 5700kr. Sjöassistans i sin tur erbjöd en årspremie på 3650kr, bara där en stor skillnad. Den sista offerten jag fick in kom från Alandia där faktiskt vår nya båt varit försäkrad tidigare. Trots att det är en högfartsbåt och säkerligen ganska stöldbegärlig så erbjuder man en årspremie på ca 2600kr. Alla tre bolagens offerter grundar sig såklart på samma värde, självrisk, nautisk kompetens etc.

Så detta visar att det verkligen kan löna sig att titta runtäven när det gäller båtförsäkringar. Alandia säger sig ha märkesförsäkringar, det vill säga att man har ett antal fabrikat som man specialiserat sig på. Och just Windy är ett av dessa fabrikat. Sedan hur just detta bolag fungerar om olyckan är framme vet inte jag. Jag utgår bara ifrån det vanliga, att alla försäkringsbolag slingrar sig så mycket som möjligt. Vi har bara behövt utnyttja försäkringsbolag två gånger. En gång vid grundstötning med en styrpulpetbåt på en odokumenterad sten och en gång behövde vi bogsering på grund av maskinproblem. Båda dessa händelser har det dock fungerat bra med försäkringsbolaget i fråga, som då var Folksam.

Ett annat bra tips för att förbereda sig om olyckan är framme, är att anlita en båtbesiktningsman. Du hittar dem lätt genom att söka på Google. En sådan brukar kosta ungefär 500kr plus eventuella resor och en sådan går igenom båten efter ett protokoll och lämnar detta när besiktningen är genomförd. I detta protokoll får man en ganska bra inblick i vad som behövs åtgärdas i allt vad gäller skrov, genomföringar, el, motor och brandskydd och mycket mer. Ett sådant protokoll kan vara bra att ha som stöd om olyckan är framme och försäkringsbolaget vill se att den normala aktsamheten och sjösäkerhet är uppfyllt.

Så nu när vi valt ett försäkringsbolag så hoppas vi på en skadefri och trevlig sommar.

[tags]Båt, Båtar, Windy, Windy 22, Motorbåt, Motorbåtar, Fart, Snabb, Snabba, Knop, Hastighet, Båtförsäkring, Båtförsäkringar, Försäkring, Försäkringar, Försäkringsbolag, Atlantica, Alandia, Folksam, Stockholm Radio, Sjöassistans, Besiktning, Besiktningsman, båtbesiktning, båtbesiktningsman[/tags]

Kallelse till kurs del III

Eftersom jag avstod grundkurs 3 för ledarhundsförare i mars så är det nu dags för kurs. Den äger rum 8–12:e juni ute på Almåsa Konferens. Jag kan inte med bästa vilja påstå att jag är motiverad eller har så stor lust men det är obligatoriskt och den sista obligatoriska kursen för oss två.

Jag har under åren föredragit att få så kallad ”direktleverans” vilket betyder att en dressör kommer hem med hunden och genomför utbildningen helt på hemmaplan istället för först på kursgård och sedan hemma. Det har jag tyckt passat mig betydligt bättre även om det råder mycket delade meningar om den saken i ledarhundsvärlden. Men som sagt, det har passat mig och jag känner inte att jag blivit störd av familj och andra hundar på hemmaplan. Jag har tyckt tvärt om att vi fått börja köra i rätt miljö på en gång har varit en stor fördel. Må vara att man kanske ska vara på kursgård som förstagångsförare. Men nu är jag på min fjärde hund.

Det som besvärar mig mest på dessa hundkurser är spridningen i ålder och nivå. Sedan är det ju lite störande både för mig och familjen att man måste åka bort så länge. Skönt i det läget att Almåsa bara ligger 20 minuters bilväg hemifrån. Dessutom äger kursen rum mitt under skolavslutningarna, typiskt.

Under kursen brukar det som vanligt vara en del teoretiska pass om lite olika ämnen, så som skötsel av hund, veterinärråd och dressyrteknik. Och halva dagarna brukar spenderas utomhus med hinder,bana, stadsträning och dressyrpass med inkallning, platsliggning och liknande. Just inkallning fungerar inget vidare för oss men det tror jag mer har med typen av hund att göra än något annat. Så möjligen kan vi få lite hjälp med detta.

Och sedan får vi se om det är några trevliga deltagare man känner även om jag helst brukar vilja vara för mig själv på all ledig tid och spendera det i gymmet eller simhallen eller på långa promenader med hunden. Vädret är ju avgörande för hur uthärdligt det kommer bli =)

[tags]Hund, Hundar, Labrador, Labradorer, Ledarhund, Ledarhundar, Dressyr, Hunddressyr, Hundträning, Inkallning, Promenad, Promenader, Hundpromenad, Hundpromenader, Kurs, Hundkurs, Synskada, Synskadade, Almåsa, Almåsa Konferens, Konferensanläggning, Horsfjärden, Haninge, Västerhaninge[/tags]

Minda såld del III

dsc01577Så, nu är äntligen allt klart och båten som gått under familjens arbetsnamn ”Minda” har bytt ägare. Som jag skrev igår så är det med vis sorg och saknad som en väldigt kär båt försvinner.

Men det känns kanon att allt är klart. Det var en lite långdragen affär även om det egentligen var ett perfekt upplägg både för oss och dom. En drömsituation att få besiktiga en båt både på land och i vatten. Hur ofta får man som köpare göra det? Och även för oss som säljare är det ju ytterligare en trygghet att köparen verkligen fått se hela båten. Det är nog inte juridiskt oviktigt. Men framför allt känns det seriöst.

Och det var egentligen enda anledningen till att vi valde detta något omständiga och långdragna sätt att sälja båt. Vi hade ett par andra spekulanter som mer eller mindre skulle hämta båten samma dag men valde detta istället. För även om jag inte kan garantera någonting så har jag givit dom en rejäl chans att undersöka. Jag vet själv hur besviken man skulle bli om något allvarligt gick sönder kort efter att man gjort en stor investering av ens privata pengar. Och även om jag själv klarat mig hyfsat bra så har jag bekanta som sålt båtar och kort efter har maskinen skurit för ägaren. Just det är jag inte orolig för i det här fallet.

Nu får vi hoppas att dom får en kanonsommar med sin nya ögonsten. Och vi ses säkert igen eftersom de stannar kvar på samma marina ett tag till.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Båtköp, Köpa Båt, Marina, Varv, Avtal, Kontrakt[/tags]

Minda såld del II

dsc01577I fredags eftermiddag sjösattes vår ”gamla” båt som gått under arbetsnamnet ”Minda”. Och idag har varit en dag full av action. Först var jag och MP ute och luftade bränslesystemet och körde sedan en sväng för att säkerställa att allt fungerade bra. Det var absolut inga problem såklart. När systemet var luftat startade den som om inte alls en hel vinter passerat och efter några sekunder gick den jämnt och bra. Jag säkerställde att oljenivån var korrekt och att termostat och cirkulationspump till kylvattnet fungerade som det skulle. Innan vi åkte hem flyttade vi henne från sjösättningsdockan till en lite mindre temporär plats.

Väl hemma så var det bara att tvätta av oljan från händerna, lösa barnpassningsfrågan och sedan åka ut igen för att träffa köparna. Det var dags för den slutliga besiktningen och provturen. Det var ganska skönt i solen men i övrigt ganska svala vindar. Som tur var hade det nojnat en del sedan jag och MP var ute men man kände tydligt aprilvindarna och att det är en liten stund kvar till riktig värme. Men provturen gick bra och vi igenom lite skötsel och visade vart alla filter och liknande sitter.

Så imorgon ska vi ses igen och skriva kontraktet färdigt och sedan är hon inte vår längre. Jag ångrar mig nog inte men det känns sorgligt. En väldigt fin båt vi trivts väldigt bra med och den absolut bästa och mest lättmekade båt vi någonsin haft. Förutom det, helt suveränt rymlig och välplanerad och jag tror det kommer passa den här familjen helt perfekt.

Sedan återstår det att se om mitt nya båtval, mindre och betydligt snabbare sort passar oss och vårt nuvarande båtåkande bättre.

Vår egen båt ska vi ta tag i på allvar någon av de närmaste helgerna om det blir fint och varmt väder för att tvätta och vaxa.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Båtmotor, Bränsle, Diesel, Båtköp, Köpa Båt, Marina, Varv, Avtal, Kontrakt[/tags]

Nytt husdjur igen

Jaha, så trillade man dit igen =) Nu har vi åter blivit med kanin i hushållet så får vi se hur det går. Men den här gången är det i och för sig bättre förutsättningar.

Igår fick vi veta att en av våra grannar skulle göra sig av med sina två kaniner eftersom deras dotter växt ifrån dem och tror jag, flyttat hemifrån. En annan granne tog genast hand om en av kaninerna och då satte tjatet hemma igång med full kraft. Att dom vill ha en kanin är förvisso ingen ny grej, Jesper har länge sagt att hans högsta dröm är en kanin och/eller ett Playstation Pocket =)!

Själv har jag inte tyckt att det känts så kul att lägga ut en massa pengar på burar, mat och djur när risken finns att det blir vår, eller snarare mammas uppgift när nyhetens behag lagt sig. I den situationen hamnade vi ju i förra gången vi blev med nytt husdjur. Men den jävla kaninen bet alla utom Mia och var inte ett dugg trevlig och gjorde dessutom att vår fina inglasade balkong i lägenheten stank som ett sämre zoo och det som var min favoritplats blev en allergihärd av allt hö =).

Men nu har vi ju bättre möjligheter. En hel baksida som inte används eftersom den behöver göras om och kaninen som skulle få ett nytt hem var en utekanin, komplett med utebur och allt, och dessutom kostade gratis. Efter lite föräldrardiskussioner kom vi fram till att göra ett försök. Och ja, nu har vi en kanin igen!

Jag måste motvilligt erkänna att jag har klappat den och den bet mig inte och den springer inte och gömmer sig när barnen kommer fram till gallret. Buren är dessutom enormt stor och fin. Ett hemmabygge på ben, med rejält plåttak och isolerad och låsbar. Till buren fick vi med en enorm hage så att halva baksidan nu förvandlades till en kaningård.

Buren är byggd av tryckimpregnerat trä med plastat golv och isolerad. Den är 180x80x70cm. Rastgården med tillhörande lock har jag inte mätt men den är ungefär 2×1,80m och byggd även den i tryckimpregnerat virke och dubbla hönsnät i staketet samt enkelt nät i botten. Ett fantastiskt bygge i all sin enkelhet.

Vi hade förvisso tänkt lägga marktäckarväv och döda hela skiten och sedan trädäcka in i stort sett hela baksidan förutom någon rabatt men har ändå bestämt att låta det bero tills man känner att vi har råd att göra allt utan att det blir halvfärdigt eller att det blir nudlar i några år efterråt.

Just nu är barnen enormt ivriga att hjälpa till och vi har redan delat upp veckan i utfodringsdagar så att de får turas om med ansvar att ge kaninen mat. Just nu kan dom gott göra det tillsammans men när det med tiden blir jobbigt, eller under vintern när det inte är lika mysigt att gå ut och byta vatten 3–4 gånger om dagen för att det inte ska frysa, så kan det vara bra att man bestämt åtminstone det. En sak är då helt klar, JAG, tänker inte göra det. Byta vatten och ge mat någon gång då och då, ja visst. Men städa bur kommer inte att hända =). Och ärligt talat hoppas jag att jag har fel, att dom inte ska tröttna utan tycka det är kul med ett djur att pyssla om. Man lär sig ansvar och empati och lära sig att all lek inte bara är datorer och playstation =)

Nedan finns lite bilder. Vill du se mer, surfa in på Druvans sida.

[tags]Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Lek, Leka, Sony Psp, PSP, Playstation Portable, Playstation, Ansvar, Empati[/tags]

Jag undrade just när… del II

Maria brast så spontant ut i skratt när hon fick syn på artikeln i Aftonbladet, Väderoraklet Wolfgang Röder lovar en fin sommar i år!

Verkligen underbar, jag satt och började misströsta om Wolfgang inte skulle komma och rädda oss i vår okunniga oro över hur sommaren ska bli! Men så kom det, och det var som sagt i Aftonbaldet. Mitt förra inlägg som du hittar under ”Liknande inlägg” nedan handlade ju om Expressens källa och nu vill inte Aftonbladet vara sämre.

Om man får tro en kommentar från ngåon som säger sig jobba på SMHI, så är han inte ens meteorolog, utan pysslar precis som med Expressens källa med väderstatistik. Och det förvånar mig inte alls. Ingen vättig meteorolog skulle våga uttala sig om vädret över sommaren. Men här kallas han både för meteorolog och ”väderorakel”, precis hur skönt som helst.

Det tråkiga är att de sällan eller aldrig har flamberats för sina fantasier i efterhand när vi verkligen vet hur det gick. Aftonbladet och Expressen kan lugn fylla sina tidningar med skräp lugnt förvissade om att ingen kommer ihåg det där i augusti, och om någon minns, orkar ingen bry sig ändå. Men jag lovar, att i den här bloggen kommer det att komma en del III när sommaren är över. Då ska han få äta sin smörja om jag så ska föra väderstatistik hela sommaren =)

[tags]Aftonbladet, Expressen, Tidning, Tidningar, Journalister, Journalistik, Vår, Vårväder, Sommar, Sommarväder, Väder, Väderprognos, Väderprognoser, Wolfgang Röder, SMHI, Meteorolog, Meteorologi, Meteorologer, Expert, Experter, Orakel[/tags]

Vårrusta båtar del II

Idag var det lite svalare ute vid marinan. Vackert väder och sol men lite bit i vinden. Jag var åter tvungen att ta vägen via Båtaccenten eftersom jag glömde köpa Polish när jag var där igår. Både igår och idag glömde jag dessutom hämta ut min ekolodsgivare jag köpte i oktober och som kom i december. Men den ligger bra där den ligger tills vidare =)

Idag fick jag sällskap av Joche som antydde att han gärna lärde sig något om båtvaxningens sköna konst och det är alltid skönt att få lite hjälp. Särskilt som jag kom ut så sent idag så hade jag inte hunnit hela skrovet och ändå hann jag inte med akterspegeln. En liten yta så den tar jag förmodligen imorgon om det inte är alldeles för kallt och gråmulet. Jag är lite tveksam till om Joche uppskattade vaxning som handarbete. Man ska nog vara lite nördig om man ska gilla det. Visst, man får kramp i armarna efter allt gnuggande men lukten och den stora förändringen i resultatet är obetalbar. Tyvärr var det inte helt optimalt idag eftersom det så småning om blev kallt om fuktiga händer. Lite mer sol så hade det varit optimalt.

Windyn gick inte att vaxa eftersom den behöver tvättas mer. Avspolningen igår räckte inte. Men på den är det betydligt mindre skrovytor så den lär gå fortare. Och med den är det ingen direkt brådska eftersom drevet inte ens är monterat ännu.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Marina, Varv, Bottenmåla, Bottenfärg, Vax, Vaxa, Vår[/tags]

Vårrusta båtar

Tack vare gårdagens festligheter kom vi iväg något senare än planerat. En strålande dag med vårsol och närmare 18 grader i skuggan. Jag var tvungen att passera Båtaccenten på väg ut till marinan för att köpa bränslefilter, pollerdukar och termostater.

Väl ute spolade vi av båda båtarna och Mia bottenmålade dem och jag bytte bränslefilter. Ett ganska kladdigt göra. Antingen har jag dålig rutin eller så slabbar alla sådär men det gick bra. Det nya filtret till MD17D-maskinen var lite större än det gamla och jag fick nett och jämt in det mellan munstycket och bultarna som motorn sitter i. När filtret var på plats kunde jag inte göra mer eftersom jag glömde både nycklar och spolhink hemma så det gick inte att provstarta. Och då får således termostatbytet också vänta eftersom jag vill fylla sötvattensystemet med nytt vatten genast så att jag inte glömmer av det.

Men det är skönt att ha dem målade. Trots att jag meddelat marinan att de kunde montera drevet i veckan som gick i mån av tid så satt inget drev på plats ännu. Men det är ju ingen direkt brådska. Först ska vi få i Bonumen och slutföra försäljningen.

Imorgon bär det ut igen för tvättning och vaxning. Då hade jag även tänkt göra även Bonumen. Egentligen känns det inte som min uppgift att lägga ner dom timmarna på det, men det känns betydligt bättre att lämna ifrån sig en glänsande båt och det är betydligt svårare för de nya ägarna att vaxa när den ligger i sjön. Och är det fint väder är det ganska rofyllt även om när man går sista varvet brukar man vara ganska mör i armarna =). Men imorgon ska allt vara klart och jag ska beställa åtminstone en sjösättning till veckan som kommer.

Det var bra drag ute på marinan idag, rätt många hade lockats fram av solen och det slipades, spolades och grejades överallt. Även om man fortfarande känner antydan till kyla i vinden så är det äntligen vår!

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Marina, Varv, Bottenmåla, Bottenfärg, Vax, Vaxa, Vår[/tags]

Påskfirande

Högtider betyder egentligen ingenting för mig. Allt det där gick sönder i barndomen. Jul, påsk och nyår har bara förknippats med sprit och kalas och jag känner ingen större glädje inför födelsedagar, varesig egna eller andras. Det känns jättetråkigt och varje gång det har närmat sig någon högtid har jag känt lite olust. Ångest är nog fel ord. Men en kraftig olust inför alla måsten och än mer inför andras glädje som jag själv inte känner någon.

Men det där håller sakta på att bli bättre. Inte så att jag uppskattar högtider mer, men mindre olust inför dem, för att dom inte är så ”stiff” ochkravfyllda kanske.

Och är det något jag gillar så är det släkt och vänner på middag. Förutom svärföräldrar, kom såklart Jenny, Jonas och Elin. Här om veckan fick vi den glada nyheten att Jonas och Elin väntar barn, planerad nedkomst i början av augusti. Och igår fick vi veta att det skulle bli en liten flicka med det underbart vackra namnet Indra! Bara avundsjuk att jag inte kom på det först.

Tänker på Indra, den långhåriga gladiatorn från TVs Gladiatorerna. Hon som utmärkte sig för sin snällhet och som två dagar efter sin förlovning med gladiatorn Zeke råkade ut för en bilolycka och båda omkom. Så nog är det ett hedersamt och vackert namn dom valt.

På kvällens middagsmeny stod små snittar av rostat bröd och rom, rullar med lax med någon fyllning av gräddfil och crabfish samt krystader med olika fyllningar i. Till varmrätt var det grillspett och årets första färskpotatis, och till efterrätt glass och jordgubbar, hembakade maränger samt små knyten av smördeg med blockchoklad i ugn. En helt suverän och inte helt traditionsenlig meny således, perfekt!

Alldeles för sent i säng som vanligt och som vanligt när jag druckit alkohol, har jag svårt att sova, eller rättare sagt vaknar tidigt. Då måste jag gå upp och äta, gå ut och gå och SEN kan jag sova igen. Dessutom var Miranda sjuk, fick feber och låg och drömde mardrömmar eller yrade vid 5-tiden och gjorde det ännu svårare att sova.

Idag är det strålande väder och något senare i starten än planerat ska jag nu iväg och handla tillbehör till dagens båtfixande. Fåglarna sjunger som galna och jag bara älskar det!

[tags]Påsk, Påskfirande, Påskmiddag, Snittar, Lax, Grillspett, Färskpotatis, Glass, Jordgubbar, Maräng, Maränger, Långfredag, Långfredagen, Gladiatorerna, Barndom, Högtider, Gravid, Graviditet,

Farfar borta :(

Hur är det man brukar säga, döden kommer aldrig ensam. För en dryg vecka sedan slutade ett ungt hjärta slå och idag, dagen före sin namnsdag somnade min gamla farfar in, 87 år gammal. Farfar var inte min biologiska farfar, men ändå farfar, och när jag var liten en väldigt viktig och stabil person i min annars ganska skakiga barndom. Men nu har jag inte träffat honom sedan sommaren 1995, alltså nästan 14 år sedan och vi hade heller ignen kontakt under den långa tiden. Fanns egentligen ingen anledning till det avbrottet, annat än att han var en del av den släkt och liv jag lämnade när jag rymde som 15-åring 1988. Så någon form av sorg känner jag såklart även om det nog mer är vemod och en påminnelse om att livet går sin gilla gång och man blir äldre och dom äldre i ens närhet blir gamla och går bort.

Sedan har jag alltid känt större sorg när unga människor går bort. Min farfar fick bli 87 år, mestadels frisk hela livet. Påse på magen och höftproblem på äldre dagar och kanske lite svårt att hålla saker på rätt plats i huvudet sägs det, men ändå klar. Jag är glad när människor får leva så och dö när man ändå ska dö. Evigt liv och evig lycka är ändå ingenting att hoppas på. Och livet efter detta tror jag ändå inte på.

Mina minnen av farfar är många och enbart goda. När jag var liten var han alltid den som lekte och busade med oss barnbarn och den som höll i traditioner så som dans kring midsommarstång och liknande. Han kunde till och med få mina och mina kusiners föräldrar att delta i leken ibland.

Ofta var det mycket sprit inblandad i min barndom och många sorgliga historier om vad det kunde föra med sig. Men farfar var alltid den som alltid hade koll och alltid var så pass nykter att han nog höll ett öka på barnbarnen även när vi var ute i skärgården. Han var den som löste bråk och konflikter mellan de vuxna. Förvisso älskade han att tjafsa och diskutera och gräla om vilken hund som kom först i turordningen och liknande. Han skulle alltid ha rätt även om han hade fel och att han nog mycket väl visste att han hade fel =)

Vi älskade att vara hemma hos honom. Vi var lägenhetsbarn stora delar av uppväxten och han och farmor bodde i ett litet idylliskt villaområde i utkanten av den smålänska staden Västervik. ”Byggarlasses väg” luktade äppel- och körsbärsträd och nyklippta gräsmattor och området fylldes alltid av trädgårdsägare som klippte häckar eller krattade grusgångar.

Hans uppenbarelse fick mig alltid att känna sådan stolthet. Som när han kom på mina skolavslutningar. Det hände inte varje gång eftersom jag gick i skola i Stockholm och det då var en stor sak att åka så långt. Och i deras gamla bil som kokade var 10:e mil var det såklart ett visst besvär. Men oftast på sommaravslutningen kom han ofta och då ville jag visa upp honom för mina vänner. En stor och stark karl som kastade oss ungar högt upp i luften för att sedan fånga igen. Eller som när dom kastade oss mellan sig. En hissnande luftfärd med skräckblandad förtjusning.

En gång var jag övertygad om att han räddade mitt liv. Jag vet egentligen inte varför, det fanns ingen uppenbar risk men ändå kändes det så. Vi var ute på vår ö vi alltid besökte på somrarna. Det var mycket sprit och gräl och mina föräldrar började bråka och pappa fick för sig att nu skulle vi minsann åka hem. Sent på kvällen, mörkt och alldeles för onykter att köra båt. Jag satt längst ut på förstäven och var livrädd. När vi lagt ut tog min mamma båtnycklarna för att få stopp på vansinnet men det hjälpte inte. Då steg min farfar fram på klippan och ropade till sin son att nu jävlar fick det vara nog! Skulle det åkas hem onykter och mitt i natten skulle det ske utan barn ombord, om han så skulle hämta in oss. Som en lydig hundvalp styrde pappa tillbaka båten in och allt lugnade ner sig.

Det var inte den enda gången han satte stopp på saker som kunde slutat illa. Men detta är det helt klart tydligaste minnet som jag i vuxen ålder faktiskt drömt mardrömmar och vaknat av ångesten.

Men 1988 när jag bröt med mina föräldrar och rymde hemifrån bröts vår kontakt. Antingen förstod han inte varför eller så tyckte han inte det var så farligt. Eller så tyckte han att mitt agerande drog någon sorts skam över familjen. Jag vet inte. Jag frågade aldrig och nu gör det det samma.

Vi sågs några gånger efter att jag flyttat. Sommaren 1990 när jag kom på besök en första gång efter flytten, och den underbara sommaren 1994 som var så varm och kaffepriserna skjöt i höjden. Och sommaren 1995 när jag också var på besök. Han hade inte förändrats särskilt mycket Han skötte sin trädgård och bryggde rödvin i källaren och vi hade en del trevliga kvällar med pilkastning, kortspel och pimplade hemgjort rödtjut. Sedan skaffade jag familj och barn och trots att jag besökte Västervik ett par tre gånger senare så träffades vi inte igen.

Nu har han gått till den eviga vilan och nu som nästan alltid, skockar sig giriga släktingar som aldrig eller väldigt sällan sets eller besökt honom, för att få ta del av arv. Vissa av dom har redan fått och vissa har pekat ut smycken och ägodelar på våra levande äldre och sagt ”den vill jag ha när du dör”. Det är alltid lika beklämmande och jag deltar inte. Jag nöjer mig med mina minnen. Får jag en möjlighet att låna hans gamla fotoalbum som jag en gång börjat skanna in är jag nöjd med det. Jag fick inte behålla dem tills jag var klar. Förmodligen var det någon kusin som bara skulle ha dem ”innan du dör”. Det är sorgligt och jag hoppas att man inte ser genom dimmorna från en högst eventuell andra sida och kan se hur människor sliter och rycker som gamar i de materiella kvarlevorna.

Just nu hade jag bara denna bild nedan, som är skannad från ett tidningsurklipp. Bilden är från 1938 en då 17-årig Ingvar Hult, 5:a från vänster i översta raden bland målarkollegor.

Vila i frid!

[tags]Farfar, Farväl, Avsked, Avliden, Avled, Liv, Livet, Död, Döden, Västervik, Idyll, Barndom, Barndomsminnen, Minnen, Sorg[/tags]